Rapport Arendus 2014:35 Myrungs 1:30 Arkeologisk utredning Myrungs 1:30 Linde socken Region Gotland Gotlands län 2014 Dan Carlsson
Omslagsbild: En välbevarad och restaurerad sojde, belägen centralt i utredningsområdet. Foto Dan Carlsson. Arendus AB Färjeleden 5, 621 58 Visby. Org. nr: 556907 4411. Tel. 070-597 96 04, 070-311 80 32 info@arendus.se
5 INNEHÅLL Bakgrund.. 7 Målsättning och metod.. 7 Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö 7 Kartanalys.. 8 Fältinventering. 9 Tolkning och sammanfattning.. 12 Förslag till åtgärder. 12 Administrativa uppgifter 12 Referenser. 12 Beskrivning anläggningar 13
6
7 Bakgrund Arendus har på uppdrag av Länsstyrelsen Gotlands län utfört en arkeologisk förundersökning i form av kartanalys och fältinventering på fastigheten Myrungs 1:30, Linde socken, Gotland, inför ansökan om omläggning av skogsmark till åkermark Målsättning och metod Syftet med utredningen var att fastställa eventuell förekomst av fornlämningar inom området (idag betesmark och skogsmark). Utredningen skall ge förutsättningar att planera för att fornlämning inte ska behöva beröras eller att nödvändiga ingrepp minimeras. Målgrupp för undersökningen är markägaren och Länsstyrelsen. Utredningen genomfördes i form av kartanalys, genomgång av fynddatabasen på Historiska Figur 1. Utredningsområdet sammanlagd med förekommande fornlämningar. museet och fältinventering. Vissa mindre områden med misstänkta ovan jord osynliga anläggningar undersöktes även med metalldetektor. Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö Det aktuella området utgörs i sin norra del av öppen och närmast trädlös betesmark, den södra halvan av skogsmark. Den västra delen av skogsmarken är tämligen låglänt, delvis sank och beväxt huvudsakligen med björk. Den östra delen av skogsmarken är något mindre låglänt och huvudsakligen beväxt med större barrträd, till stor del gran. Jordarten förefaller vara i huvudsak sandjord. Området hyser i det närmaste ingen sten synlig i markytan. Inga fornlämningar är registrerade inom aktuellt område. Dock finns ett par fornlämningar omedelbart intill som indikerar att det kan finnas ytterligare fornlämningar osynliga ovan jord. Omedelbart norr om den mindre brukningsväg som avgränsar undersökningsområdet mot norr
8 finns en mindre förhöjning, ca 10-12 meter stor och 0,3-0,6 meter hög av fornlämningskaraktär, som det står i fornminnesregistret (RAÄ Linde 57:2). Anläggningen liknar en skärvstenshög och torde i så fall tillhöra bronsålder-äldre järnålder. Väster om nu aktuellt utredningsområde finns en längre stensträng från den äldre järnåldern (RAÄ Linde 57:1). Den löper i nordostlig-sydvästlig riktning och är klart synlig i marken som en enskiktad rad med större gråstenar. Den hör med säkerhet till en gård från den äldre järnåldern, men det finns inga husgrunder från tiden ifråga i omedelbar närhet vilket antyder att sådana kan ha blivit bortodlade. En trolig plats för eventuellt bortodlade husgrunder är i åkern väster om gården. Kartanalys En genomgång av de äldre lantmäterikartorna ger i många fall en belysande bild av ett områdes historia under de senaste 300 åren. I många fall, genom att kombinera kartorna med fornlämningar, kan man spegla en historia med rötter i medeltid, i vissa all ännu längre bak i tiden. Följer man historien om området bakåt i tiden kan man notera i 1930-talets ekonomiska karta att området som helhet utgörs av skogsmark/öppen mark, men inte är uppodlat. Man kan se ett antal diken som löper i nordsydlig riktning genom området. Intill vägen i norr finns en såg, som till våra dagar har försvunnit. I övrigt finns inga indikationer på andra lämningar. Figur 2. Utdrag ur ekonomiska kartan från 1930-tal. Inom utredningsområdet kan man skönja ett nordsydligt dike genom området och intill vägen i norr finns vid den här tiden en såg. Laga skiftet över Myrungs, utfört år 1866, visar att det aktuella utredningsområdet utgörs av skogsmark (figur 3 på följande sida). Beskrivningen till de skilda delarna av området visar inte på några indikationer av äldre lämningar. Centralt inom utredningsområdet finns två mindre områden markerade i kartan som betecknas som skogsbacke. Man kan notera att den väg som i kartan är utlagd från strax söder om den södra parten och i sydöstlig riktning, aldrig kom att anläggas. Idag går vägen längre söderut från bebyggelsen och i mer direkt öst-västlig riktning
9 Kartan från storskiftet, daterad till år 1797, visar inte på några större skillnader mot situationen vid laga skiftet ca 100 år senare. Hela utredningsområdet utgörs av skogsmark. Inga indikationer i kartan visar på andra aktiviteter eller lämningar inom ägan. Fältinventering Fältinventeringen genomfördes vi mitten av oktober. Siktförhållandena var mycket goda inom det öppna norra området (betesmark). Skogsområdet i öster består sv hög och tät skog, men med relativt goda siktförhållanden. Den västra delen av skogsområdet är tämligen låglänt, med relativt tät undervegetation och beväxt med björk i huvudsak. Genom stora delar av området finns ett stort antal avvattningsdiken, väl framträdande (se kartan på följande sida). De är synbarligen tillkomna efter laga skiftet 1866 och är med andra ord Figur 3. Laga skiftet från 1866. Inga spår av lämningar inom undersökningsområdet Figur 4. Ett av de många avvattningsdiken som löper genom området. Figur 5. Storskiftet, upprättat 1797. Området utgörs av skogsmark. Inga spår av några lämningar inom området.
10 Figur 6. Inom utredningsområdet finns ett flertal avvattningsdiken, vilka genomgående av allt att döma är tillkomna efter 1866. I västra delen en grund brya och i norr svaga spår efter en såg som fanns här på 1930-talet. I östra delen en äldre sträcka av en å (eller möjligen ett slingrande dike). Av fornlämningar finns det ett sojde (tjärdal) i den östra delen och strax norr om detta, i kanten av ett av dikena, en stensamling bestående av kalkstenar. Vissa av dem står mer eller mindre på kant. Anläggningen är svårtolkad. inte att betrakta som fornlämningar. Inom den norra öppna delen av utredningsområdet finns i den östra delen ett slingrande dike som mer förefaller vara en äldre åsträcka. I västra delen är ett vattenhål. Det senare finns inte registrerat i laga skifteskartan, vilket indikerar att det är anlagd efter skiftet 1866 och därmed inte att betrakta som fornlämning enligt den nya kulturmiljölagen utan övrig kulturlämning. Av den såg som fanns på platsen finns endast svaga spår. En metalldetektering visade på ett stort antal järnföremål inom området för sågen. Strax öster om platsen för sågen är en mindre höjd, som av allt att döma hör ihop med sågen.
11 Figur 7. Sentida lämningar inom den betade delen av utredningsområdet. Till vänster ett grunt vattenhål och till höger ett slingrande dike, eller en äldre åsträcka. Utöver dessa sentida lämningar, som är att betrakta som övriga kulturhistoriska lämningar och inte fornlämningar i lagens mening, finns det ett välbevarat och restaurerat sojde (tjärdal) i den östra delen av området. Sojden har varit använd i sen tid och är restaurerad och använd av hembygdsföreningen i Linde. Sojden finns inte markerad i laga skifteskartan, vilket kan tolkas på två sätt. Antigen att den redan då var övergiven och ur bruk, eller att den är tillkommen efter år 1866. Den är inte noterad i den äldre ekonomiska kartan från 1930-tal, inte heller upptagen i fornminnesregistret. En kvalificerad gissning är att sojden är tillkommen efter 1866 och i slutet av 1800-talet. Figur 8. Sojden Utöver sojden finns det en diffus och oklar stenpackning intill ett öst-västgående dike i den nordöstra delen av utredningsområdet. Som ovan visats finns inga spår i de äldre kartorna över någon anläggning inom området. Anläggningen är ca 2x3 meter stor, närmast rektangulär och består av en övertorvad packning av flata kalkhällar, uppskattade till 0,3-0,5 meter stora. Några av stenarna i kanten Figur 9. Stenpackning, bestående av flata kalkhällar, till stor del övertorvade. förefaller stå på högkant. Möjligen rör det sig om ett fundament för en mindre byggnad, troligen tillkommen före anläggandet av dikena.
12 Tolkning och sammanfattning Utredningen har visat att området hyser ett flertal avvattningsdiken från sen tid spridda över i princip hela området. De är tillkomna efter 1866, sannolikt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Utöver dessa diken finns i den norra delen ett antal sentida lämningar i form av ett vattenhål, plats för en såg och en trolig äldre åränna. Av mer ålderdomlig prägel, med oklar exakt datering, är en välbevarad och restaurerad sojde, troligen tillkommen i slutet av 1800-talet, och en oklar stenpackning av kalkstenar, vilken troligen är äldre än de i området förekommande dikena. Någon mer exakt datering av vare sig sojden eller anläggningen med kalkstenar kan inte ges. Föreslag till åtgärder Med tanke på att sojden troligen är yngre än 1850 är den inte att betrakta som fornlämning. Om den kommer att tas bort bör den dokumenteras genom uppmätning och fotografering. Den oklara stenpackningen är som ovan sagts svår att datera. Det förefaller troligt att den är äldre än det dike som löper strax intill och öster om anläggningen. Dess funktion och konstruktion är även mycket oklar. Det kan inte uteslutas att det rör sig om en fornlämning, varför vi föreslår att en begränsad förundersökning görs av anläggningen inför ett eventuellt borttagande. Administrativa uppgifter Undersökare: Arendus AB Länsstyrelsens diarienummer: Dnr 431-2126-14 Vår beteckning: 2014:35 Projektledare: Dan Carlsson Typ av undersökning: Arkeologisk utredning Utförandetid fältarbete: 14 oktober 2014 Län: Gotland Kommun: Gotland Socken: Linde Fastighet: Myrungs 1:30 Kartblad: 6J0b NÖ (RT90) Koordinatsystem: SWEREF Referenser Fornminnesregistret (FMIS). Riksantikvarieämbetet (http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/ search.html) Storskifteskartan över Myrungs, 1797. Lantmäteristyrelsens arkiv, Bunge socken. Laga skifteskartan över Myrungs, 1866. Lantmäterimyndighetens arkiv. Ekonomisk karta från 1930-talet. Lantmäteristyrelsens arkiv, Linde socken. Laserkarta. Amanda Karn, Arendus.
13 Beskrivning anläggningar 1. Tjärdal, rund, ca 4 meter i diameter och upp till 0,6 meter hög, bestående av kallmurade kalkstenar, 0,3-0,6 meter stora. I mitten en trattformad fördjupning i form av väl sammanfogade kalkstenar, till en del med cement, ca 0,4-0,5 meter djup. I mitten en sten över tapphålet. I väster en inbygd avtappningsgrop, 2-2,5 meter stor och intill 0,6 meter djup. Trärännan för avtappning av tjäran kvar. Tjärdalen är restaurerad och använd under sen tid av hembygdsföreningen i Linde. 2. Stensättningsliknande anläggning, ca 3x2 meter stor, närmast rektangulär, med övertorvad fyllning av mindre flata kalkhällar, 0,3-0,5 meter stora, till del synliga i markytan. Några av stenarna i kanten förefaller till del vara stående på högkant. Belägen i kanten av ett dike i östvästlig riktning i ett öppet beteslandskap.
14