Konsortium Materialteknik för demonstration och utveckling av termiska energiprocesser, KME

Bilaga 1 2010-01-12 Ver 03 Programbeskrivning för programmet Konsortium Materialteknik för demonstration och utveckling av termiska energiprocesser, KME 2010-2013 Beslutsdatum 2010-xx-xx

2 (32) Innehåll 1 Sammanfattning 4 2 Programmets inriktning 6 2.1 Vision... 6 2.2 Syfte... 6 2.3 Övergripande mål... 6 2.3.1 Detaljerade mål... 7 2.4 Framgångskriterier... 8 2.5 Programområden... 9 2.5.1 Programområde Effektivare elproduktion med förnyelsebara bränslen... 9 2.5.2 Materialtekniskt basprogram... 10 2.6 Energirelevans... 13 2.7 Samhälls- och näringslivsrelevans... 14 2.8 Miljöaspekter... 15 2.9 Projektgenomförare/projektdeltagare... 16 2.10 Avnämare/intressenter... 16 2.11 Arbetssätt... 16 3 Bakgrund 18 3.1 Historik och inriktning... 18 3.2 Syntes över uppnådda resultat inom KME-programmet... 19 3.2.1 Doktorander och licentiater... 19 3.2.2 Resultat, produkter och patent... 19 3.3 Utvärdering av programmet 2006-2009... 22 3.4 Utvärderingens påverkan på inriktning och utformning av det kommande KME-programmet... 23 4 Genomförande 25 4.1 Tidplan... 25 4.2 Budget- och kostnadsplan... 25 4.2.1 Finansiering... 25 4.2.2 Programbudget... 26 4.3 Ansökningskriterier och hantering av ansökningar... 27 4.4 Programråd/programstyrelse och styrgrupp... 27 4.5 Kommunikationsplan och resultatspridning... 29 4.6 Syntes och utvärdering... 29 5 Avgränsningar 30 5.1 Forsknings-, utvecklings- och teknikområden... 30 5.2 Andra anknytande program inom Energimyndigheten... 30

3 (32) 5.3 Forsknings- och utvecklingsområden översikt... 31 5.4 Internationell samverkan... 31 Bilagor 32

4 (32) 1 Sammanfattning KME-programmet för programperioden 2010-2013 är inriktat på demonstration och utveckling av termiska energiprocesser med materialteknik som bas. Programmet ska bidra till att bygga upp kunskaper så att utformning av termiska processer, såväl processtekniskt som val av material, för olika energitillämpningar underlättas genom förbättrad kompetens, utvecklade metoder och nya verktyg. Inom ramen för den föreliggande första programetappen initieras ett nytt programområde Effektivare elproduktion från förnyelsebara bränslen med fokus på förbränning med ångturbinprocess. Programmet kommer att fokusera på huvudområdena Försöksverksamhet och demonstration, Forskning och utveckling samt Ekonomisk analys. Basen för att kunna genomföra detta är en bred materialteknisk forskningsverksamhet, där nu liksom i tidigare KME-etapper synergier kan uppnås genom att exempelvis framsteg inom materialteknikområdet för gasturbiner direkt kan nyttiggöras för pannor och även ångturbiner som ingår i föreliggande programförslag. Ett basprogram för materialutveckling kommer att stödja ovan nämnda programområde och även andra närliggande forskningsprogram, med huvudområdena Fortsatt utveckling av materialtekniska lösningar för pannor samt Prestandaförbättrande materialfrågor för gasturbiner och ångturbiner. Elforsk administrerar KME och är formell stödmottagare. KME är en finansiär av forskningsverksamheten, men medel från programmet avropas från industrideltagarna. Vid start av programperioden förbinder sig industriföretagen att medverka till gemensamma programkostnader, medan de direkta projektkostnaderna binds upp först vid projektbeslut. Detta innebär att nya projekt kan startas när lämpliga förutsättningar föreligger med villkoret att alla projekt är avslutade och avrapporterade vid etappens slut. Forskningen inom KME inriktas på att, genom nyttiggörande av tidigare forskningsresultat och kunskaper, demonstrera högre elverkningsgrader i energiprocesser baserade på förnyelsebara bränslen. Resultaten ska vara tillämpbara efter ca. 5 år. Inriktningen för KME-programmet 2010-2013 kan beskrivas enligt följande: Demonstration av betydligt högre elverkningsgrader än dagens med avancerade ångdata omfattande både erforderlig processteknisk utveckling och omsättning av tidigare forskningsresultat (exempelvis inom korrosionsområdet, nya överhettarlösningar etc.).

5 (32) Erforderlig fortsatt utveckling och ökad kunskap kring nya överhettarmaterial och konstruktionslösningar vid användning av förnyelsebara bränslen. Utveckling och ökad kunskap kring avancerade material för gasturbiner, pannor och ångturbiner i högtemperaturapplikationer. Ett exempel är nickelbasmaterialen, dess egenskaper och användning. Denna materialtyp finner sin huvudsakliga tillämpning i gasturbiner, men en fortsatt utveckling av biobränsleeldade ångprocesser leder till temperaturer där nickelbasmaterialen finner användning även i ångturbiner, som hittills uteslutande använt stål. Även användning av ytbeläggningar i ångturbiner är snart aktuellt. Denna utveckling ligger endast ett fåtal år från kommersialisering. För framtida gasturbinapplikationer är också en övergång från fossila bränslen som naturgas och olja, till förnyelsebara bränslen en realitet. Denna övergång kommer att kräva gasturbiner med en flexibilitet att förbränna bränslen innehållande tex syngas från biomassa, biogas från avfall eller biodiesel i sin rena form eller som inblandning i konventionellt bränsle. Budgeten för KME-programmet 2010-2013 är på totalt 104 817 000 SEK under fyra år. Detta fördelar sig på 60 procent i industribidrag och 40 procent i bidrag från Energimyndigheten. Från Energimyndigheten ansöks således om bidrag med 41 927 000 kr för programperioden. Industrirelevansen är således stor för programmet, företagen deltar i de flesta fall med direkta egeninsatser i projekten. KME samverkar liksom i tidigare program med HTC, Högtemperaturkorrosionscentrum. HTC arbetar med förståelse och att ta fram grundläggande kunskaper om mekanismer för korrosions- och erosionsförlopp och kan på detta vis stödja KME som utförare av problemorienterade forskningsprojekt. Avnämare för verksamheten inom KME är energibolag, panntillverkare, gas- och ångturbintillverkare, materialproducenter, entreprenörer, konsulter, forskare, m fl. Energimyndigheten följer upp programmet med hjälp av resultatmått och indikatorer.

6 (32) 2 Programmets inriktning 2.1 Vision Den långsiktiga visionen med programmet är att höja elverkningsgrad och total effektivitet vid nyttjande av klimatneutrala bränslen i termiska energiomvandlingsprocesser, i syfte att utnyttja begränsade bränsletillgångar, öka utnyttjningen av begränsade kraftvärmeunderlag och minska miljöpåverkan. Visionen med programmet inkluderar att i tidsperspektivet 2017-2018 demonstrera en ny fullskalig kraftvärmeanläggning baserad på förnyelsebara bränslen och avfallsbränslen med huvudskalig andel förnyelsebara fraktioner med minst 2 % *) (procentenheter) högre elverkningsgrad, jämfört med dagens gällande nivå för kommersiellt gångbara anläggningar. Anm: *) Procentsatsen kan komma att höjas efter beslut i programstyrelsen. Målet ska vara så högt som möjligt men ändå realiserbart. 2.2 Syfte Programmet ska bidra till att bygga upp kunskaper så att utformning av termiska processer, såväl processtekniskt som val av material, för olika energitillämpningar underlättas genom förbättrad kompetens, utvecklade metoder och nya verktyg. Inledningsvis kommer programmet att fokusera på förbränning med effektiv ångturbinprocess. I senare programetapper kan andra termiska processer adderas till programmet i form av nya programområden, såsom exempelvis demonstration av förgasning med biomassa. Ett av de viktigaste flaskhalsarna för effektivisering av termiska processer är tillgången på lämpliga konstruktionsmaterial. Syftet med programmet är att med materialteknisk utveckling som bas bidra till att effektivisera elproduktionen från förnyelsebara bränslen i termiska processer. Tillämpningarna finns på både fastbränslepannor med ångturbiner samt gasturbiner. 2.3 Övergripande mål Programmet ska bidra till omställningen till ett hållbart energisystem genom utveckling av mer effektiva termiska processer. KME har för programperioden 2010-2013 följande övergripande mål: Bidra till den process- och anläggningsrelaterade kunskap och utveckling som krävs för att uppfylla visionen enligt ovan så att en introduktion av

7 (32) överhettarmaterial vid 600 C ångtemperatur i pannor ska vara möjlig samt att också bidra till kompetenshöjning inom universitet och högskolor inom området termiska processer i högtemperaturapplikationer. Fördjupa kunskaper kring materialtekniska processlösningar för att minimera överhettarkorrosion och eldstadskorrosion vid avancerade ångdata i pannanläggningar Utveckling och ökad kunskap kring avancerade material och tillverkningsprocesser för gasturbiner, pannor och ångturbiner i högtemperaturapplikationer 2.3.1 Detaljerade mål KME har för programperioden 2010-2013 följande detaljmål. Mål till 2012: Den första utvärderingen av programmet görs efter två år för att stämma av delresultat och inriktning. Tills denna utvärdering genomförs ska följande delmål vara uppnådda: Styrgruppen har valt ut och arbete påbörjat med modellanläggningskonceptet. Försöksplan framme och påbörjad för planerade inledande försök och demonstrationer. Förbättringspotentialen för nya konstruktionsmässiga lösningar identifierad för olika anläggningsstorlekar. Beslut om minst två långsiktiga doktorandprojekt inom förbränningsområdet som bidrag till programmets långsiktiga vision. Baserat på en inledande analys av faktorer och risker som påverkar den ekonomiska lönsamheten för aktuella anläggningar ska ett doktorandprojekt inom området vara initierat och påbörjat. Intressenter från användarsidan (kraft- och energiföretag), tillverkarsidan (pann- och turbinleverantörer) och materialleverantörer ska alla vara involverade i programmets planerade projekt och ha konfirmerat fortsatt deltagande under programetappen. Mål till 2013; Till slutet av programmets första fyraårsetapp, som denna ansökan omfattar, ska följande delmål vara uppfyllda: EU-ansökan framtagen för delfinansiering av demonstrationsanläggningen med koordinering mot tidplan och innehåll i EU:s ramprogram. Förslag till site och värd för demonstrationsanläggningen (eventuellt kan flera demonstrationer bli aktuella med olika bränsleval och storlek).

8 (32) Utvärdering av förväntade prestanda och kostnader för modellanläggningskonceptet samt forskningsplan för fortsatta erforderliga insatser fram till demonstrationen. Finansieringsplan med riskanalys för demonstrationsanläggningen. Framtagande av ett förslag till ny paraplyorganisation för materialteknikforskningen där KME, HTC, Värmeforsk, programmet Turbokraft och Elforsk gemensamt samordnar forskningen. 2.4 Framgångskriterier Kriterier för framgång för KME är att; Kunna erbjuda näringslivet och myndigheter och andra avnämare en fortsatt attraktiv och koncentrerad forskningsmiljö för samverkan, problemlösning och långsiktig kunskapsutveckling inom området effektiva termiska processer, Ha ett aktivt deltagande från deltagande industrier i programstyrelsen, vid genomförandet och finansieringen av forskningsprogrammet som är av gemensamt intresse för och attraherar stora insatser från avnämarkretsen. Det aktiva industrideltagandet i projekten borgar för att det är verkliga industrirelevanta problem som behandlas, Programmet har en tydlig problemlösarprofil och är internationellt konkurrenskraftigt och förmår att anpassa och stärka den med hänsyn till intressenternas behov och den teknik- eller samhällsvetenskapliga utvecklingen, KME förnyar och utökar sin intressentkrets bland avnämare i Sverige, KME är väl förankrat inom högskolan, KME utmärks av ömsesidig personrörlighet mellan högskolans och avnämares FoU-miljöer, FoU-personal från avnämarna är verksamma inom programmets högskolemiljö, KME samverkar och har utbyte med andra materialforskningsprogram nämligen HTC, Värmeforsk, programmet Turbokraft och CECOST i tillämpliga delar, Åstadkomma resultat som avnämare har nytta av och som leder till vetenskaplig meritering (doktors-/licentiatexamina) Samtliga projekt inom KME ska publicera viktiga resultat i ansedda internationella tidskrifter KME samverkar med andra forskargrupper och forskningsinstitutioner främst inom landet men även på europisk nivå.

9 (32) Forskningsprogrammet har en jämn könsfördelning och en representativ etnisk spridning i programstyrelsen, styrgrupper och projektreferensgrupper. Energimyndigheten följer upp programmet med hjälp av resultatmått och indikatorer. 2.5 Programområden KME:s programverksamhet för perioden 2010-2013 föreslås omfatta programområdet Effektivare elproduktion med förnyelsebara bränslen samt ett materialtekniskt Basprogram. Programområdet Effektivare elproduktion omfattar för KME delvis ny verksamhet rörande process- och anläggningsteknik för att i framtiden successivt kunna demonstrera mer effektiva termiska processer än dagens tekniker. Basprogrammet är en direkt fortsättning på verksamheten under tidigare programperioder och skall utgöra ett materialtekniskt stöd till demonstrationsverksamheten. 2.5.1 Programområde Effektivare elproduktion med förnyelsebara bränslen Inom programområdet kommer forskningsverksamhet att genomföras inom tre olika huvudområden: Försöksverksamhet och demonstration o Bränslekaratärisering, -preparering, -inmatning, -styrning o Förbränningstekniska åtgärder o Långtidsförsök med olika materialtyper och ytbeläggningar som tas fram inom basprogrammet i olika förbränningsmiljöer o Försök med nya konstruktionslösningar (nya typer av överhettare, ex.vis Metso lösning, se avsnitt 3.2.2, förvärmare, turbinkomponenter, reglerprinciper etc) o Längre tester och uppföljning av försök med olika additiver med avseende på korrosion och beläggningsbildning o Tester av olika nya mät- och analystekniska lösningar (beläggningsbildning, rökgaskemi kontra olika/variationer i bränslesammansättning etc.) o Demonstrationsanläggning för drifttagning i tidperspektivet 2017-2018 med lösningar för höga ångdata. Forskning och utveckling; o Förbättrad kunskap kring metoder och mätteknik för att kunna karaktärisera och kontrollera förbränningskemin vid variationer i bränslesammansättningen som underlag för ökad bränsleflexibilitet.

10 (32) o Forskning och processteknisk utveckling kring metoder och kostnadseffektiva konstruktionslösningar för att minska anläggningarnas komplexitet och för att uppnå högre elverkningsgrad. Ekonomisk analys; o Modeller för lönsamhetsanalys av investeringskalkyler (val av kalkylränta, val av ekonomisk livslängd för delsystem mm) o Riskstöd och risktagning o Möjliga finansieringsformer o Bränsleprisernas inflytande o Elpriser/certifikat o Andra möjliga ekonomiska incitament o Upphandlingsformer, exempelvis Lagen om offentlig upphandling LoU Gemensamt för alla tre huvudområdena är att arbetet kommer att inriktas och fokuseras på ett framtida anläggningskoncept av typen modellanläggning (Reference Power Plant - RPP). En modellanläggning för förnyelsebara bränslen kommer inledningsvis att tas fram för att på sikt utgöra underlag för demonstrationsanläggningen, som planeras byggas omkring 2017-2018 inom ramen för nästa programetapp. Modellanläggningskonceptet ska också kunna utgöra underlag till förbättringar, helt eller delvis, av befintliga eller nya anläggningar som avses uppföras. Programmet kommer primärt att inriktas på anläggningsstorkelar mellan ca. 20-50 MWel. 2.5.2 Materialtekniskt basprogram Det materialtekniska programmet är för programperioden fokuserat på två huvudområden; Fortsatt utveckling av materialtekniska lösningar för pannor respektive Prestandaförbättrande materialfrågor för gasturbiner och ångturbiner. Fortsatt utveckling av materialtekniska lösningar för pannor Varje förbättring av verkningsgraden i våra energianläggningar innebär en minskad miljöbelastning som står i direkt proportion till ökningen av verkningsgraden. Detta kan dock endast ske om temperaturerna höjs i anläggningarna och kraven ökar då på temperaturhållfastheten hos de material som används idag (ferritiska rostfria stå) vilket är själva grunden för KME s verksamhet. Det är hållfasthet hos dessa material som sätter de övre gränserna för temperaturen och vi har idag nått den övre temperaturen för vad sådana material kan klara av under lång tid - ca 600 C.

11 (32) Material som används i gasturbiner har av tradition dock varit av en helt annan typ, sk. nickelbasmaterial (austenistiska material) som klarar de betydligt högre förbränningstemperaturer som är aktuella i vissa fall över 900 C. Det är naturligt att sådana material innebär materialtekniska utmaningar av en helt annan dignitet än de traditionella material som används i våra storskaliga energianläggningar. Trots det höga priset och de stora tekniska utmaningarna att införa nickelbasmaterial har de redan börjat användas i de mest högpresterande anläggningarna av denna typ och detta är också bara början på en långsiktig och önskvärd utveckling om att dramatiskt kunna förbättra verkningsgraderna och samtidigt minska miljöpåverkan från våra energianläggningar. Ur energi och miljösynpunkt är det därför viktigt att KME under kommande program inom detta område nyttiggör den materialkompetens som gasturbintillverkarna bär med sig. Det nya programmet kommer därför som en integrerad del att stödja och utnyttja forskningen även på nickelbaslegeringar. Överhettarunderhåll, reparation och byte, är en av de största posterna i anläggningarnas drift- och underhållskostnader. Det behövs därmed beslutsunderlag för att välja det mest prisvärda materialet till primär-, sekundär- och tertiäröverhettare. Kraven på bränsleflexibilitet och möjlighet till övergång till mer besvärliga men billiga bränsletyper kommer att öka kraven på materialen och medföra nya problemställningar. En viktig aspekt är att det inom KME är möjligt att starta nya projekt under programperioden, vilket gör det möjligt att successivt tillvarata nya rön och erfarenheter. En effektivisering av elproduktionen kommer också att ställa högre krav på materialen, enligt ovan, i flera delar av pannan vad gäller korrosionsmotstånd men också andra egenskaper. För att nya material skall kunna godkännas för användning i tryckbärande delar krävs också kännedom om mekaniska egenskaper såsom exempelvis kryphållfasthet. Tillverkning kräver också kunskap om materialens svetsegenskaper. Ett område som kan var en del av lösningen är hybridlösningar med enklare tryckbärande material i kombination med compound-teknik eller ytbeläggningar (baserat på olika tillverkningstekniker) i avancerade material som kan stå emot både korrosion och erosion. Prestandaförbättrande materialfrågor för gasturbiner och ångturbiner Inom gasturbinutvecklingen är det tydligt att det som kommer att ge konkurrensfördel i framtiden är hög verkningsgrad (för effektivt bränsleutnyttjande) samt garanterad driftssäkerhet över långa driftsperioder. I ett energiförsörjningssystem som förutsätter övergång från fossila bränslen till förnyelsebara bränslen kommer dessa krav dessutom att ställas samtidigt som mer aggressiv miljö kan förväntas i maskinerna.

12 (32) Bland de faktorer som i det scenariot ger gasturbintekniken begränsningar är materialens temperaturtålighet bland de tydligaste. Det är därför en förutsättning för teknikens utveckling att framsteg görs på materialområdet, både genom att nya material med förbättrade egenskaper tas fram och genom att kunskapen om hur man optimalt kan utnyttja materialen förbättras. Ett viktigt mål för gasturbinindustrin är reduktionen av emissioner (NO X och CO 2 ) till omgivande miljö, som ett resultat av miljökrav och lagstiftning i olika länder, samt en fortsatt utveckling mot högre verkningsgrader för bästa energiutnyttjande. För framtida applikationer är också en övergång från fossila bränslen som naturgas och olja, till förnyelsebara bränslen en realitet. Denna övergång kommer att kräva gasturbiner med en flexibilitet att förbränna bränslen innehållande t.ex. syngas från biomassa, biogas från avfall eller biodiesel i sin rena form eller som inblandning i konventionellt bränsle. Denna övergång ställer krav på utveckling av förbränningsteknologi i första hand, då dessa bränslen har annat energiinnehåll och förbränningskaraktäristik. Ur materialtekniskt perspektiv är utmaningen främst i de fall bränslen innehåller korrosiva komponenter, och denna effekt på gasturbinmaterialen utvärderas inom ramen för HTC (kompetenscentrum Högtemperaturkorrosion). Övergången till förnyelsebara bränslen sätter inga specifika krav på material och ytbeläggningar, men en fortsatt utveckling av material och ytbeläggningar för höga temperaturer, aggressiv miljö och långa drifttider, kommer även i framtiden att vara en förutsättning för en fortsatt utveckling av konkurrenskraftiga gasturbiner för generering av elkraft eller mekanisk drivning. Forskningen i Sverige inom högtemperaturmaterial och dess applikationer är beroende av ett starkt nätverk av aktörer, både från Industri och Högskola. Tillämpningarna och materialen är i många fall specifika för branschen, och kan inte bäras av en enskild aktör. För att kunna vara konkurrenskraftiga internationellt både vetenskapligt och industriellt, krävs bästa utnyttjande av de resurser och kunskaper som finns i Sverige. Här fungerar KME som en naturlig och stark samlande kraft för hela Sveriges kompetens inom högtemperaturmaterial. Ett exempel är nickelbasmaterialen, dess egenskaper och användning. Denna materialtyp finner sin huvudsakliga tillämpning i gasturbiner, men en fortsatt utveckling av biobränsleeldade ångprocesser leder till temperaturer där nickelbasmaterialen finner användning även i ångturbiner, som hittills uteslutande använt stål. Även användning av ytbeläggningar i ångturbiner

13 (32) är snart aktuellt. Denna utveckling ligger endast ett fåtal år från kommersialisering. Driftförhållandena i ång- och gasturbiner är sådana att materialen utsätts för många cykler, ofta i kombination med aggressiv miljö. Detta förutsätter allt mer detaljerad kunskap om materialens egenskaper och degradering under cyklisk drift vid höga maxtemperaturer. Kunskapen om materialen sträcker sig från konventionella stål över nickelbasmaterial till metalliska och keramiska ytbeläggningar. Mycket långa drifttider är verklighet för både gas- och ångturbiner. En gasturbinkompressor har en förväntad livslängd på minst 120 000 timmar och en ångturbin minst 200 000 timmar. En kunskap om stålen, inverkan av långa tider vid höga temperaturer på mikrostrukturen och resulterande mekaniska egenskaper som kryp, är nödvändigt, för säker drift med minimal risk för stillestånd. De ingående materialen i gasturbinkompressorn och ångturbinen är likartade, liksom temperaturer och laster. En samordning av gas- och ångturbinens behov vid utveckling av nya material är därför naturlig och gynnsam. Exempel på intressanta områden inom programmets ram är förbättrad kunskap för att kunna tillämpa mer kostnadseffektiva materiallösningar, nya nickelbasmaterial med förbättrade oxidations- och korrosionsegenskaper, fördjupad kunskap om materialbeteende och skademekanismer under maskinbearbetning och olika driftsförhållanden, förbättrade modeller för livslängdsprediktering med sikte på långa driftstider under svåra miljöförhållanden samt förbättrade svets- och - reparationsmetoder. Svetsbarhet, dvs hur nya avancerade material hopfogas med mer konventionella material för att uppnå kostnadseffektiva lösningar är exempel på en nyckelfråga inom området. Arbetet inom basprogrammet inom ovanstående två huvudområden kommer även i fortsättingen att innebära att mer grundläggande materialkunskap tas fram som kan tillämpas och demonstreras i nya avancerade processer och applikationer för energiomvandling. 2.6 Energirelevans Det föreslagna programmet med målet att producera mer el genom högre elverkningsgrad och samtidigt högre alfa-värde (el/värme) med utgångspunkt från tillgängligt värmeunderlag i fjärrvärmenäten bedöms ha mycket hög energirelevans.

14 (32) Ökad användning av förnyelsebara bränslen är en viktig del i EU:s energi- och klimatmål. Programmets forskningsdel är inriktad på att öka kunskapen kring hur energianläggningar ska utformas för att bättre och mer problemfritt kunna använda förnyelsebara bränslen med högre verkningsgrad. Bättre design baserad på mer avancerad teknik och nya materialtekniklösningar är dyrare än konventionell teknik. Inom programmets ekonomidel kommer man därför att arbeta med vilka faktorer som påverkar den långsiktiga lönsamheten för att anläggningskoncepten ska vara långsiktigt uthålliga. Materialfrågor förekommer i alla processer och produkter. Konstruktionsmaterialens prestanda och beständighet är ofta den dimensionerande faktorn och grunden för termiska energiprocessers effektivitet. Trenden idag går mot allt högre temperaturer och mer komplexa miljöer genom svårare bränsletyper och högre miljökrav i dessa processer vilket ställer specifika och nya krav på materialvalen. Anläggningsrelaterad anpassning och processutveckling för att kunna bygga kostnadseffektiva anläggningar med hög bränsleflexibilitet krävs och ligger inom det nya KME-programmets ram och bedöms också som mycket energirelevant med tanke på kommersialisering av nya högeffektiva termiska processer. 2.7 Samhälls- och näringslivsrelevans Den främsta nyttan med programmet är att delresultat från detta och andra olika närliggande forskningsprogram inom området kan kompletteras och sedan omsättas och nyttiggöras genom implementering i en demonstrationsanläggning och i nästa steg i kommersiella produkter och tjänster. Successiva demonstrationer och tester av olika konstruktionslösningar kommer också att genomföras inom programmets försöks- och demonstrationsdel. Resultaten kommer direkt programmets intressenter (exempelvis leverantörsföretag av utrustning och material) tillgodo som kan implementera konkurrenskraftiga lösningarna i egna koncept som kan säljas såväl inom Sverige som på en exportmarknad internationellt. Genom programmets delvis långsiktigt inriktade forskningsdel inom förbränningsområdet uppnås också successiv kompetensuppbyggnad, både bland seniora forskare och hos nyutexaminerade doktorander men också kunskaper som på sikt kommer olika industriföretag till nytta. Programmet kommer således att bidra till långsiktig kompetensuppbyggnad inom förbrännings-, process-, materialteknik- och ekonomiområdet kopplat till energitillämpningar. Samverkan med industrin i form av tillverkare/leverantörer av delsystem och komponenter, produktutvecklare, materialtillverkare som både delfinansiärer och potentiella utförare ger således programmet mycket god industrirelevans.

15 (32) Näringslivsrelevansen är mycket stor för materialforskningen. Materialfrågor ständigt aktuella i alla termiska processer, alltifrån stora biobränslepannor och högeffektiva gasturbiner till förbränningsmotorer i fordon och småskaliga tillämpningar. Höga temperaturer och billigare och besvärligare bränslen ställer som nämnts nya krav på materialval. Dessutom ställer varje industriell process specifika krav på konstruktionsmaterialens prestanda. Ett stort antal tillverkande industrier och energibolag ingår som intressenter i de tidigare KME-programmen. I Sverige är flera multinationella materialföretag såsom Sandvik och Outokumpu verksamma i dag och exporten står för en betydande del av deras produktion. Samhällsrelevansen är också mycket stor när det gäller materialforskning. Omställningen av energisystemet går inte att genomföra utan att ta fram nya material för nya miljövänligare termiska processer. Svenska företag är världsledande producenter av metaller. Sverige har också ledande tillverkare av jetmotorer, gasturbiner, ångpannor och ångturbiner. Konkurrenskraften hos dessa företag stärks av en framstående svensk materialforskning. 2.8 Miljöaspekter Efterfrågan på förnyelsebara bränsletyper förväntas öka framgent med ökat pris som följd. Energieffektiviseringar och framtida förändringar i klimatet bedöms minska värmebehovet för uppvärmning vilket ger ett minskad underlag för samtidig kraft- och värmeproduktion. Avfallsmängderna i samhället bedöms öka i framtiden. Att så effektivt som möjligt kunna nyttja biobränslen och förnyelsebara avfallsfraktioner för energiändamål bidrar till klimatneutral och förnyelsebar kraft- och värmeproduktion. Genom att öka elverkningsgraden och alfa-värdet i kraftvärmeprocesser kan begränsade värmesänkor i form av fjärrvärmesystem och industriprocesser utnyttjas bättre. Marginalverkningsgraden för den ökade elproduktionen i en effektivare process är normalt över 90%. I programmet ingår att att utveckla material för effektivisering av elproduktionsprocesser baserade på klimatneutrala bränslen. Därmed bidrar programmet till att minska koldioxidutsläppen per producerad MWh el i befintliga system. Även miljökrav, såsom gränsvärden för NO x -utsläpp kan innebära ökade krav på materialen. För att minska NO x -utsläppen sänks O 2 -halten i pannan, vilket kan resultera i en betydligt mer korrosiv miljö.

16 (32) Programmet ska också hjälpa till att utveckla nya material för framtidens nyutvecklade termiska processer. Dessa inkluderar förgasning av biomassa, gasturbiner för syntesgas, koldioxidavskiljning och lagring etc. Därmed bidrar programmet kraftigt till omställningen till ett hållbart energisystem. 2.9 Projektgenomförare/projektdeltagare KME är öppet för samtliga högskolor och institut. I innevarande program har projekt bedrivits vid Chalmers tekniska högskola och HTC, Linköpings tekniska universitet, Kungliga tekniska högskolan och Korrosions och Metallforskningsinstitutet (KIMAB). Dessutom har och kommer en signifikant del av verksamheten att vara förlagd vid de deltagande industrierna. Ambitionen inom den nya programperioden är att utförarkretsen skall utvidgas, då delvis ny kompetens erfordras, exempelvis mer processrelaterad kompetens. 2.10 Avnämare/intressenter De företag som deltagit i innevarande KME-program och därmed är avnämare är följande: Outokumpu Stainless Sandvik Materials Technology Kanthal Duroc Engineering i Umeå AB Metso Power Elforsk representerande svenska energibolag Vattenfall Fortum E.ON Siemens Industrial Turbomachinery AB Volvo Aero Corporation 2.11 Arbetssätt Arbetet inom KME:s basprogram och delprogram kommer även fortsättningsvis att drivas i projektform. Dessa projekt kommer at ha arbetsgrupper och projektreferensgrupper som leder verksamheten. Sammansättningen på dessa grupper kommer att bestämmas av intresserade företag och forskargrupper och godkännas av programstyrelsen. I samtliga projektreferensgrupper ska någon industrirepresentant delta för att säkerställa industrikopplingen även för mer teoretiskt inriktade projekt. Elforsk administrerar KME och är formell stödmottagare. KME är en finansiär av programverksamheten, men medel från programmet avropas från

17 (32) industrideltagarna efter beslut i programstyrelsen. Vid start av programperioden förbinder sig industriföretagen att medverka till gemensamma kostnader, medan de direkta projektkostnaderna binds upp först vid projektstart. Detta innebär att nya projekt kan startas när lämpliga förutsättningar föreligger med villkoret att alla projekt är avslutade och avrapporterade vid etappens slut. Inom KME:s program 2010-2013 kommer, förutom tester och demonstrationer av materialtekniska lösningar, även prov och tester av olika systemlösningar, som behövs för successiv verifiering och senare demonstration av framtagna koncept, att kunna genomföras. Forskningen inom KME:s basprogram inriktas på projektorienterade materialprov och materialutveckling i laboratorier och anläggningar med avseende på hållfasthet, korrosion, tillverkning och fogning, vilket behövs för att kunna verifiera nya lösningar. Resultaten är tillämpbara efter 5 år. KME samverkar nära med HTC och Värmeforsk och dessa program kompletterar varandra utmärkt, se avsnitt 5.1 nedan.

18 (32) 3 Bakgrund 3.1 Historik och inriktning Konsortium Materialteknik för termiska energiprocesser (KME) startade sin verksamhet hösten 1997. Finansieringen av programmet har skett med mellan 39-50 procent från Energimyndigheten och resterande del från konsortiet med intressenter från kraftindustri, tillverkande industri inom energiområdet samt materialtillverkande industri. Programmets etapp 4 avslutas vid årsskiftet 2009/2010. Under innevarande programperiod har KME och Högtemperaturkorrosionscentrum, HTC haft en gemensam styrelse, så när som på en ledamot, och styrelsemötena har samordnats så att de hållits efter varandra vid samma tillfälle för att uppnå största möjliga samordning mellan verksamheterna. KME och HTC har också haft en årlig gemensam programkonferens där resultaten från verksamheten under året avrapporterats och diskuterats. 2006 samordnades programkonferensen även med Värmeforsk och gemensamma mål och syften med materialforskningen för energiprocesser diskuterades i en efterföljande workshop. Resultaten från workshopen, som finns avrapporterade i Värmeforsks orienteringsrapport nr 124, var starten på inriktningen mot att demonstrera effektivare elproduktion med förnyelsebara bränslen där resultat från tidigare KME och HTC-program kan nyttiggöras samtidigt som behov av ytterligare forskning finns inom både material- och processteknikområdet för att kunna demonstrera högre elverkningsgrader i kraftvärmeverk. Verksamheten inom KME:s forskningsprogram har kännetecknats av kontinuitet mellan de olika programetapperna dvs. uppstartade projekt har oftast kunnat fullföljas och fortsättas eller fördjupas i kommande programetapp. Under programetappen 2006-2009 har 14 nya forskningsprojekt påbörjats. Utmärkande för projekten är att de liksom i tidigare programetapper genomförs genom samverkan mellan en eller flera industriparter samt en högskola/universitet eller forskningsinstitut som utförare. Projekten har inriktats på områdena; Överhettarmaterial för biobränsleeldade och avfallseldade pannor, Avancerade gasturbinmaterial för beskovling och brännkammare, Lågtemperaturkorrosion i kraftvärmeverk

19 (32) 3.2 Syntes över uppnådda resultat inom KMEprogrammet 3.2.1 Doktorander och licentiater Ett viktigt delresultat från KME-programmet är att det sedan starten 1997 lett till många doktors- och licentiatexamina vid högskolorna. Dessa arbeten är oftast samfinansierade av KME av och HTC. I tabellen nedan visas en sammanställning över hur många som utexaminerats i de olika programetapperna: KME programetapp/år Antal utex. licentiater Antal utex. doktorander KME-projekt I /1997-2000 0 4 KME-714, 716, 717 II/2001-2004 Lic: KME-102, 104, 114,124, 127, 128, 8 8 133, 134 Disp: KME-101, 103, 105, 106, 113, 119, III/2005 2 0 KME-304, 309 IV/2006-2009 2 3 KME-404, 411 Summa: 12 15 En genomgång av utexaminerade doktorander i juni 2009 visade att de anställts av företag inom branschen med betydande och relevant verksamhet inom materialteknikområdet exempelvis Siemens, Scania, Sandvik Material Technology, Volvo Aero, Vattenfall samt KIMAB. Vissa har också stannat kvar vid högskolorna som post-doc vilket naturligtvis bidrar till att höja kunskapsnivån inom området. 3.2.2 Resultat, produkter och patent KME-programmet har bidragit till betydande kunskaps- och tekniksprång inom materialteknikområdet där exempelvis inledande tester med överhettare i sandlås för CFB-pannor påbörjades inom KME (projekt KME-902, programetapp I). I Metsos design av slutöverhettare, placerad i cyklonlåset i CFB-pannor, har ett tekniksprång tagits under de senaste fem åren. Det är frukten av erfarenheter från E.ONs avfallseldade CFB-panna P14 på Händelöverket i Norrköping. Under de tre senaste KME-perioderna har tre stora fältförsök genomförts i P14 i samarbete mellan E.ON, Metso, Sandvik, Grontmij och med HTC som en av utförarna. Syftet har varit att hitta metoder för att minska korrosionshastigheten på överhettare. En upptäckt har gjorts som har inneburit att livslängden har kunnat förlängas från sju månader till åtminstone 3 år. Upptäckten som ledde till tekniksprånget är att kondenseringen av korrosiva kloralkaliföreningar på 131

20 (32) överhettarytan kan minskas högst väsentligt om yttemperaturen höjs över en kritisk nivå. En ny design utvecklades med dubbla rör, där temperaturen på det yttre röret blir tillräckligt förhöjd för att undvika kondensering. I rostpannor med avfall är ångtemperaturen begränsad till 400 C. I CFB-pannor, t ex P14, uppnås 450 C. Med den nya upptäckten är det möjligt att komma förbi det kritiska temperaturfönstret, vilket öppnar möjligheten att nå ännu högre ångtemperaturer. Denna teknik kan också tillämpas för att höja ångtemperaturen i biobränsleeldade CFB-pannor. Det har inte testats ännu men är en av möjligheterna att nå målen i det kommande demonstrationsprogrammet inom KME. Exempel på direkt användbara resultat från genomförda projekt inom programetapp II är; - nyttig kunskap som erhållits direkt vid bra utfall vid genomförda prov, men även i de fall proven givit sämre resultat. - teoretiska modeller för beräkning och bedömning av livslängd. - underlag för bedömning av materialdata och användning av nya material. Verksamheten inom programmets etapp III har huvudsakligen inriktats mot problematiken med högtemperaturkorrosion i överhettare i pannor för biobränsle och avfall. Under perioden har speciellt inverkan av klor studerats för att bidra till ökad kunskap om korrosionsproblem som orsakas av klorinnehåll i bränslet. Detta arbete har fortsatt inom programetapp IV och enligt Vattenfall har KME starkt bidragit till Vattenfalls arbete med sin patenterade produkt ChlorOut, ett additiv som tillsätts i rökgaserna för att minska korrosion och påslag på överhettare. Genom samarbetet i KME stärks den vetenskapliga och tekniska trovärdigheten hos Vattenfalls eget arbete, dels med att förklara mekanismerna bakom additivets funktion och dels med att visa att det faktiskt ger goda resultat. Genom samarbetet har Vattenfall även fått större möjligheter att publicera resultat i vetenskapliga tidskrifter, som läses av t ex anläggningsägare i Tyskland, där man försöker lansera ChlorOut. Genom en bättre förståelse av ChlorOut kan även nyttan i Vattenfalls egna anläggningar maximeras. Inom KME har också arbete utförts för att stödja Vattenfalls arbete med att öka bränsleflexibiliteten där korrosionen vid användande av olika typer av bränslen är en viktig faktor. Dessutom ger arbetet i KME ett mycket värdefullt kontaktnät, bla med doktorander som senare kan bli aktuella för anställning. Betydande insatser har även gjorts inom KME beträffande bättre kunskap om användning av ytbeläggningar i pannor. Förutom direkta praktiska erfarenheter från drift och fältförsök har KMEprojekten genererat en mängd med vetenskapliga resultat om olika metallers korrosionsegenskaper vid olika temperaturer och i olika miljöer. Dessa har

21 (32) använts för att validera korrelationer och modeller för prediktering av korrosionshastigheten. Bland annat Metso har utvecklat en avancerat beräkningsmodell, baserad på kemisk jämviktsberäkning, för materialval i pannor. En betydande del av KME:s program har varit inriktat mot materialutveckling av gasturbinmaterial. Nedan följer ett antal exempel som beskriver hur olika KMEprojekt har bidragit till att höja konkurrenskraften hos både gas- och ångturbiner utvecklade och producerade i Sverige; - KME-projekten om 9-12%Cr-stål (senast KME-404), med kopplingar till de Europiska COST-projekten har varit viktiga och medfört att nya stållegeringar med förbättrat korrosionsmotstånd och bättre högtemperaturegenskaper har introducerats i både gas- och ångturbiner vilket möjliggör kraftverk med högre ångdata. - Livslängdsmodellering med understöd av avancerad provning är ett område där Siemens i Finspång ligger väldigt långt framme och för närvarande har ett försprång gentemot många konkurrenter. Denna utveckling är central för Siemens förmåga att vara konkurrenskraftig i utvecklingen av nya produkter och processer där optimalt utnyttjande av materialen är en förutsättning. En rad olika KME-projekt vid flera institutioner har gett viktiga bidrag i denna utveckling. - KME-projekten om bearbetning och restspänningar i Inconel 718 har möjliggjort kostnadsbesparingar som gjort att konkurrenskraften hos t.ex. SGT-800 har ökat. - KME-projekten om TBC har varit en viktig del i den pågående processen att införa TBC-beläggningar på fler och fler produkter vilket är en förutsättning för ökade turbintemperaturer och höjda verkningsgrader. - KME s medverkan är mer eller mindre nödvändigt för att Siemens skall kunna medverka i mer framåtblickande framtidsprojekt med en hög risk faktor, t.ex. användandet av MoSi2-material i de hetaste delarna i gasturbiner. - Reparationsprojekt inom KME har bidragit till sänkta underhållskostnader för Siemens gasturbiner samt bidragit till att utveckla ny provningsmetodik som kan användas för att utvärdera nya tillsatsmaterial. - Reducerande miljöprojektet (KME-409), Utveckling av brännarteknologi för ökad bränsleflexibilitet för införande av förnyelsebara bränslen. Kan

22 (32) resultera i reducerande miljöer vid förbränning vilket ställer speciella krav på materialen. Beträffande patent inom KME-programmen så uppkom ett patent under programperiod I. Detta avser en metod för ökat korrosionsmotstånd baserat på en balans mellan syre och metalltransport inom projekt KME-716, Inverkan av väte i metaller på tillväxt och vidhäftning av oxider. Upphovsman är docent Gunnar Hultquist vid Materialvetenskap, KTH. Verksamhet inom projektet KME-105 MoSi2-based matrix composites as structural materials for high temperature applications resulterade i ett patent under programtapp II rörande förbättrade kryp- och korrosionsegenskaper för MoSi2-material. Inom projektet KME 405 Alloying study of MoSi2-matrix composites (programetapp IV) har Kanthal patenterat ett material och Siemens kommer att ansöka om patent för applikationen. Målet med projektet var att finna tillämpning för MoSi2 -baserade material i mer effektiva kraftproduktionsanläggningar baserade på förnyelsebara bränslen (IGCC). 3.3 Utvärdering av programmet 2006-2009 Programmet har utvärderats i september 2009 och resultaten av utvärderingen finns sammanställda i rapporten Utvärdering av KME-programmet Etapp 4, 2006-2009 (se Bilaga 2) där även en genomgång och analys av de enskilda projekten genomförts och finns redovisat. En sammanfattande slutsats är att programmet har varit framgångsrikt och att det bör fortsättas i någon form. Utvärderingsgruppen har enats om följande rekommendationer och förslag till förbättringar inför en kommande programperiod: Det bör övervägas om det breda angreppssättet ska bestå eller om insatserna bör göras mer inriktat mot något av målen. Programmålen är som nämnts utmanande och spänner över flera forskningsinriktningar. En kraftsamling inom ett, eller ett mer begränsat antal områden, kan vara ett mer effektivt sätt att uppnå de tekniksprång som är en förutsättning för att lyckas uppnå programmålen. Fortsatta forskningsinsatser bör baseras på en syntes av uppnådda resultat för programmet i sin helhet och en metod för att mäta forskningens måluppfyllelse gentemot programmålen. I det pågående programmet är det svårt att överblicka och rangordna de olika forskningsspår som följs inom programmet och vilken inverkan de olika delarna har på helheten och i vad mån de bidrar till programmålen. Sannolikt krävs här ytterligare systemteknisk kompetens med

23 (32) utvecklad förmåga att ställa materialfrågorna i relation till ångcykeln i sin helhet. Förnyande och utökande av intressentkretsen i syfte att utveckla befintliga och initiera nya samarbeten mellan högskolor och industrin bör eftersträvas i än högre grad. Särskilt bör ny kompetens tillföras kring den kemiska miljön och processförhållanden där materialen ska testas eller användas. Samverkan högskola/industri bör eftersträvas i någon form i alla projekt, även i de mer teoretiskt inriktade projekten. Detta kan förslagsvis ske genom att industrins experter medverkar som rådgivare i projektgrupperna också i de projekt där industrin nu inte direkt deltar. Det bör vara större fokus på internationell publicering av de viktigaste resultaten i samtliga projekt. Projektgruppernas internationella synlighet kan nås endast med högklassiga publikationer i ansedda tidskrifter. Framtida projekt bör formuleras utifrån substansbehov och inte enbart som enstaka doktorandprojekt. Post doc-forskares insatser kan brygga över och komplettera de olika doktorandprojekten. 3.4 Utvärderingens påverkan på inriktning och utformning av det kommande KME-programmet I föreliggande programskrivning för det kommande KME-programmet för perioden 2010-2013 har resultaten från utvärderingen beaktats enligt följande: Programmet har nu fokuserats på ett av de tidigare KME-målen dvs att demonstrera högre elverkningsgrader vid förbränning av förnyelsebara bränslen i tidperspektivet omkring 2015, nu något senare till 2017-2018. Demonstrationen förväntas leda till tekniksprång, inte bara i demonstrationsanläggningen utan även genom nyttiggörande av resultaten genom förbättring av såväl befintliga som andra nybyggda anläggningar. Grundläggande för att detta och även kommande demonstrationsprogram ska kunna genomföras är ett fortsatt brett utvecklingsarbete inom materialteknikområdet. Fortsatt föreslagen programverksamhet för perioden 2010-2013 är en direkt fortsättning på de resultat och kunskaper som framkommit i föregående programperioder enligt avsnitt 3.2 ovan. Programmet har som övergripande mål att demonstrera högre elverkningsgrader vid förbränning av förnyelsebara bränslen. Följande byggstenar från tidigare programverksamhet kommer att användas för att nå målen: Kunskaper om korrosionsförlopp och materialmiljö med bland annat klor närvarande. Kunskaper om nya placeringar och konstruktioner av överhettare i pannor.

24 (32) Synergier genom bred materialteknikforskning där bland annat kunskaper från användning av gasturbinmaterial vid höga temperaturer kan nyttiggöras och användas inom pannteknik- och ångturbinområdet, se vidare avsnitt 2.5.2. Programverksamheten är nu utvidgad till att utöver materialforskning även omfatta processutveckling inkluderande forskningsfrågor kopplade till bränsleflexibilitet, termodynamik och ångcykeln samt ångturbiner vilket inte ingått i tidigare KME-program. Arbete pågår för att utöka intressentkretsen. E.ON Climate & Renewables har tackat ja till att delta i det nya programmet. Synpunkter finns därmed att även utförarkretsen skall utvidgas till att omfatta utförare från Storbrittanien vilket vi upplever som berikande för programverksamheten. Nytt är också att samarbete inom området Ekonomisk analys kommer att genomföras med handelshögskolan inom Göteborgs universitet. Inom processteknikområdet avses vidare samarbete att knytas med nya aktörer, diskussioner har förts med bla Åbo Akademi. En industriell representant ska alltid ingå i projektreferensgrupperna i det nya programmet, se avsnitten 2.11 och 4.4. En striktare uppföljning ska ske inom programmet med avseende på att projektresultaten publiceras i internationella tidsskrifter. KME-programmet är nu liksom tidigare problemorienterat vilket innebär att varje projekt ska ha tydliga mål över vilka resultat och kunskapsluckor som projekten ska fylla. Utförarna väljs därmed i första hand efter kompetens för att lösa uppgiften.

25 (32) 4 Genomförande 4.1 Tidplan KME:s nuvarande program slutar 2009-12-31 och för att få en sömlös övergång bör alltså nästa fas börja snarast efter 2010-01-01. Den nya etappen föreslås sträcka sig i fyra år, 2010-2013. 4.2 Budget- och kostnadsplan 4.2.1 Finansiering Budgeten för KME-programmet 2010-2013 är på totalt 104 817 000 SEK under fyra år. Detta fördelar sig på 60 procent i industribidrag och 40 procent i bidrag från Energimyndigheten. Företagens naturafinansiering beräknas i enlighet Energimyndighetens riktlinjer och ingår i sammanställningen nedan. Från Energimyndigheten ansöks således om bidrag med 41 927 000 kr för programperioden. Tabellen nedan visar en sammanställning av intäkterna totalt mellan 2010 och 2013.

26 (32) KME 2010-2013 Finansiering. Företag Sammanlagd finansiering, kkr per 4 år Materialtekniskt basprogram, kkr per 4 år Programområde Varav kontant Effektivare bidrag, kkr per 4 Elproduktion, kkr år per 4 år Sandvik 4720 884 3836 840 Duroc 430 430 0 160 Kanthal 5262 5062 200 160 Outokumpu 2760 2160 600 160 Siemens IT 17660 9660 8000 160 Volvo Aero 5850 5850 0 160 Metso Power 1992 0 1992 160 Fortum värme 1937 537 1400 760 E.ON Värme, E.ON Climate & 5000 0 5000 0 Renewables *) Vattenfall 9827 4823 5004 1412 Övriga energiföretag via Elforsk 5452 1004 4448 5452 Nya intressenter 2000 0 2000 320 Summa industri, kkr 62890 30410 32480 9744 Energimyndigheten (40%), kkr 41927 20273 21653 41927 Summa, totalt kkr 104817 50683 54133 51671 *) Kontant andel kan ändras, andel ska också säkras mot Euro-kurs. Företagens åtagande innebär att man förbinder sig att betala en administrationsavgift, lika fördelat på alla företag. Preliminärt antas administrationsavgiften till 40 000 SEK per år, beroende på antalet medverkande företag. Programkansliet förstärks som i föregående programperiod genom att Erik Skog medverkar på deltid som adjungerad professor vid Chalmers med projektinitiering, strategisk planering och resultatåterföring i de tre programmen: HTC, KME och Värmeforsk. Ställningstagande till projektfinansiering sker i samband med projektbeslut. 4.2.2 Programbudget Programmets budgetfördelning är föremål för successiv uppföljning och eventuell omfördelning vid behov av programstyrelsen enligt avsnitt 4.4 nedan. Följande preliminära budgetfördelning föreslås för programperioden:

27 (32) Projektbudget, 4 år, kkr Programområde Effektivare elproduktion Materialtekniskt Basprogram Totalt: Projektbudget 48 833 45 583 94 417 Administration, uppföljning, resultatspridning (Elforsk, ordförande styrgrupper) 4 500 4 300 8 800 Seminarier, rapporter 400 400 800 Utvärderingar 400 400 800 Summa: 54 133 50 683 104 817 4.3 Ansökningskriterier och hantering av ansökningar Det är föreståndarens (Elforsk) uppgift att, tillsammans med styrelsen och efter samråd med avnämare, initiera och arbeta fram beskrivning av de områden där KME skall fokusera forskningen. Beslut om projekt kan ske vid varje styrelsemöte, om kraven enligt avtalet för beslutsför styrelse är uppfyllt. Finansiering kan ske med kontanta medel eller i form av egeninsatser enligt Energimyndighetens riktlinjer. Energimyndighetens medel får endast användas för insatser från högskola och institut. Projektavtal upprättas för varje projekt mellan KME, industriparter och utförande högskolor eller institut. En etappindelning görs anpassad till projektets uppläggning. För varje projekt tillsätts en referensgrupp med deltagare från intressenterna i programmet. Referensgruppernas uppgift är att utgöra ett stöd för projektet och att ge intressenterna möjlighet att följa valfria projekt i programmet. Vissa projekt kan komma att beröras av sekretess. Om så är fallet skall detta redovisas vid beslutstillfället. Deltagarna i KME-konsortiet får fortlöpande information om alla pågående projekt. Slutrapporter från genomförda projekt skall granskas och godkännas av styrelsen för KME och publiceras efter godkännande på programmets hemsida. 4.4 Programråd/programstyrelse och styrgrupp En föreståndare leder arbetet inom KME och rapporterar till en styrelse med representanter från deltagande företag, högskola och Energimyndigheten. Programstyrelsens sammansättning godkänns formellt av Energimyndigheten och skall ha så bred kompetens som möjligt, dvs såväl processteknisk som materialteknisk kompetens. Programstyrelsen är ansvarig för och godkänner projektbeslut inom hela KME:s verksamhetsområde.