Tennorganiska föreningar - förekomst och användning i Göteborg Ett delprojekt inom projektet Giftfritt Göteborg 2005 ISSN 1401-243X ISRN GBG-M-R- -06/07 -SE R 2006:7
VI SKALL STRÄVA EFTER STÄNDIGA FÖRBÄTTRINGAR! Göteborgs Miljöförvaltning är sedan oktober 1998 certifierad enligt ISO 14001. För att bli trovärdiga i vår roll som tillsynsmyndighet måste vi visa att vi ställer krav på oss själva. Genom att skaffa oss egen erfarenhet av miljöledning blir vi en bättre samarbetspartner till företag, organisationer och enskilda i deras miljöarbete. Miljöpolicy Miljöförvaltningen arbetar på uppdrag av Miljönämnden för att nå visionen om den långsiktigt hållbara utvecklingen av staden. För att vi ska bli framgångsrika är det viktigt att vi i alla situationer uppfattas som goda förebilder. Vår egen påverkan Vi ska när vi utför vårt arbete vara medvetna om vår egen miljöpåverkan. Denna påverkan uppkommer som följd av innehållet i de tjänster vi producerar och hur vi till exempel utnyttjar våra lokaler, reser i tjänsten och gör våra inköp. Ständiga förbättringar Vi ska arbeta för att åstadkomma ständiga förbättringar när det gäller vårt miljöarbete. Detta innefattar både direkt som indirekt påverkan. Bli ledande Vi ska med vår egen miljöanpassning ligga över de krav vi som tillsynsmyndighet ställer på andra. Detta innebär att vi med god marginal följer de lagar och andra bestämmelser som gäller för vår verksamhet samt att vi med detta åtar oss att bedriva ett förebyggande miljöarbete. Samarbete med andra Vi ska ständigt arbeta med att utveckla miljöarbetet genom samarbete och utbyte med andra aktörer. Vi själva som resurs Vi ska nå goda resultat i miljöarbetet genom kunnig och engagerad personal som ansvarsfullt och med helhetsperspektiv tar aktiv del i arbetet. Förvaltningen satsar kontinuerligt på utbildning och information för att alla anställda ska kunna ta ansvar i enlighet med mål- och inriktningsdokument och interna miljömål.
Förord Studien av tennorganiska föreningar är ett delprojekt inom Miljöförvaltningens projekt Giftfritt Göteborg. Miljönämnden har i sitt dokument Inriktning av budgetarbetet 2005 lyft fram behovet av särskilda insatser inom kemikalieområdet. I nämndens budget 2005 har detta preciserats som att ett kemikalieprojekt, med bred inriktning för att begränsa användningen och påskynda avvecklingen av farliga kemikalier, skall startas. Projektet har fått arbetsnamnet Giftfritt Göteborg. Kemikaliefrågorna står i fokus när det gäller att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Det handlar bland annat om bättre kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper, bättre miljö- och hälsoinformation om varor, utfasning av särskilt farliga ämnen och fortlöpande minskning av hälso- och miljörisker vid framställning och användning av kemikalier. Syftet med denna studie har varit att identifiera spridningsvägar för tennorganiska föreningar och identifiera eventuella konsumentprodukter som kan innehålla dessa ämnen. Detta för att eventuellt gå vidare och påskynda avvecklingen av dessa långlivade ämnen. I avloppsreningsverket, Ryaverket i Göteborg, har det påvisats tennorganiska föreningar i slammet vilket indikerar att det kan finnas andra källor till tennorganiska föreningar än båtbottenfärger. Innehållet av metaller och organiska ämnen i slam ger en bra indikation på vilka flöden av ämnen som sker i samhället. För innehållet i rapporten svarar Marina Andersson, projektanställd i projekt Giftfritt Göteborg och projektledare Victoria Lind Magnusson, Miljöförvaltningen. 3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. SAMMANFATTNING...5 2. INLEDNING... 6 2.1 ALLMÄNT... 6 2.2 HISTORIK... 7 3. BAKGRUND TILL PROJEKTET... 8 3.1 KEMIKALIESAMHÄLLET... 8 3.2 KEMIKALIEPROJEKTET GIFTFRITT GÖTEBORG... 8 3.2.1 Flödesstudie av tennorganiska föreningar... 9 3.3 FRÅGESTÄLLNINGAR... 9 4. STUDIEN... 9 4.1 FLÖDESSTUDIER... 9 4.2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 10 4.2.1 Dataosäkerhet... 11 4.3 AVGRÄNSNINGAR... 11 5. ANVÄNDNING... 11 5.1 HUR SER ANVÄNDNINGEN UT I SVERIGE?... 12 5.2 TENNORGANISKA STABILISATORER I PVC... 13 5.2.1 Inflöde och användning... 13 5.2.2 Utflöde... 14 5.2.3 Förråd... 15 5.3 TENNORGANISKA FÖRENINGAR I ÖVRIGA PRODUKTER... 16 5.3.1 Färg, lim, fogmassor, lacker... 16 5.3.2 Träskyddsmedel... 16 5.3.3 Livsmedelsförpackningar... 16 5.3.4 Övriga konsumentprodukter... 16 6. SPRIDNING... 17 6.1 SPRIDNING I GÖTEBORG... 18 6.1.1 Ryaverket... 18 6.1.2 Brudaremossen... 20 7. DISKUSSION... 20 8. SLUTSATSER... 22 9. REFERENSER... 24 BILAGA 1. LAGSTIFTNING OCH AKTÖRER... 26 BILAGA 2. EGENSKAPER... 29 BILAGA 3. PRIORITERINGSDATABASEN... 2 BILAGA 4. TENNORGANISKA FÖRENINGAR I PVC... 3 BILAGA 5. HALTER I SLAM, EN JÄMFÖRELSE... 5 4
1. SAMMANFATTNING Tennorganiska föreningar har använts som biocid sedan 60-talet. Numera är det förbjudet att använda tributyltenn (TBT) som biocid i båtbottenfärg. TBT är vida spritt runt våra kuster. Andra former av tennorganiska föreningar är inte lika undersökta och inte reglerade på samma vis. Viss reglering finns i Kemikalieinspektionens begränsningsdatabas. Denna flödesstudie fokuserar på andra källor till spridning av tennorganiska föreningar än från båtbottenfärger i Göteborg. De former det främst handlar om är mono- och dibutylföreningar eller mono- och dioktylföreningar. Även fenylföreningar förekommer. Syftet med rapporten är att identifiera källor, sektorer och produktgrupper i Göteborg där tennorganiska ämnen kan finnas. Ett försök till att uppskatta mängder har gjorts och mätningar i avloppsslam från avloppsreningsverket och lakvatten från en nedlagd deponi har utförts. Tennorganiska föreningar tillverkas inte i Sverige. Enligt Kemikalieinspektionens produktregister användes det ca 240 ton tennorganiska ämnen som kemisk produkt eller råvara i Sverige år 2004. Knappt hälften utgjordes av dibutylföreningar. Hur mycket av ämnet som når Sverige via importerade produkter är svårt att uppskatta. Den produktgrupp där man till störst del hittar de organiska tennföreningarna i samhället är transparent PVC. Produkter av PVC det kan gälla är PVC-belagd plåt, displayer, genomskinliga lister, utetak och förpackningar. Det finns endast två företag i Sverige som kompounderar (blandar PVC-råvara med tillsatser) PVC och sedan säljer PVC-kompound vidare till industrier/företag. I Göteborg finns inget företag som köper in sådan kompound och tillverkar sådana produkter. De transparenta PVC-produkter som används i Göteborg kommer från andra delar i landet. Tillskottet av tennorganiska ämnen i transparent PVC har uppskattats till 6-14 ton i Göteborg. PVC-avfallet från hushåll år 2003 i Göteborg innehöll ca 6 kg tennorganiska föreningar. Därtill kommer en större mängd bygg- och rivningsavfall och övrigt avfall som kan innehålla organiska tennföreningar. De sista 15 åren uppskattas det ha skett en upplagring av 80 ton tennorganiska ämnen i PVC i Göteborg. PVC är ett material med i många fall lång livstid, speciellt i byggbranschen. Det bör dock sägas att trenden för PVC är ett minskat innehåll av tennstabilisatorer.i de flesta fall finns inga bra alternativ att tillgå, men branschen följer utvecklingen. Nästa produktgrupp där tennorganiska föreningar kan hittas är i färg, lim, lack och fogmassor. I Sverige används i allmänhet inte tennorganiska ämnen som tillsatser längre. Ett undantag kan vara vattenbaserade lacker och industriprodukter enligt Sveriges Färgfabrikanters Förening (SVEFF), men det rör sig om mycket små kvantiteter. Tennorganiska ämnen och andra liknande ämnen är något som branschen inte vill arbeta med om det inte är helt nödvändigt. Import av produkter som innehåller tennorganiska ämnen kan dock ske och ge ett osynligt flöde. Någon bra statistik för detta har inte hittats men i Kemikalieinspektionens flödesanalyser för dibutyltenn kan man se att av de 16 ton som importerats som kemisk produkt är det ca 5 ton som används till färg, lim mm. Resten används till plast. Tennorganiska föreningar har enligt andra studier hittats i konsumentprodukter, blöjor, PVCtryck på kläder, bakplåtspapper, disksvampar och textilier. Denna användning är diffus och 5
svår att kartlägga för Göteborg då det oftast är enskilda produkter som man finner det i, inte en hel produktgrupp. 2. INLEDNING 2.1 Allmänt Den mest kända tennorganiska föreningen, tributyltenn TBT, är relativt väl känd och har främst hittats i marin miljö. TBT har använts som additiv till båtbottenfärger för att förhindra påväxt. De första tecknen på skadliga effekter av organiska tennföreningar kom i slutet av 70- talet. Då såg musselodlare i bukten Arcachon Bay i Frankrike en stor minskning i sin produktion. Studier visade att mussellarver endast kunde leva i fem dagar i buktens TBThaltiga vatten (Cato, 2003). En konvention som berör antifoulingfärger har skapats, se mer i Bilaga 1. SGU, Sveriges Geologiska Undersökning startade 2002 en provserie med syftet att kartlägga förekomsten och spridningen av tennorganiska föreningar i svenska havssediment. Resultatet visade att nästan alla (ca 150 stycken) sedimentprov innehöll dessa föreningar. De högsta koncentrationerna påvisades i hamnar, marinor och vid skeppsvarv (Cato 2003). Det finns flertalet rapporter som visar på tennorganiska föreningars förekomst i vatten och sediment. T ex har IVL på uppdrag av Stockholm Vatten gjort en kartläggning av olika föroreningar i sediment i centrala Stockholm, sjöar i Stockholms närhet, och Svealandskusten, totalt 34 stationer. TBT detekterades i flertalet prover (Sternbeck m fl, 2003). Det saknas mycket data för att få en heltäckande bild av spridningen av tennorganiska föreningar i övrigt. Resultat från Naturvårdsverkets screening tyder på att det finns andra spridningsvägar än användning av båtbottenfärger. Det behövs t ex data för human exponering och förekomst i andra delar i miljö och i fisk (NV, 2005). Förutom att många studier gjorts som visar att TBT och dess nedbrytningsprodukter finns i vatten och sediment längs med kusterna har man även gjort tester av fåglar och andra djur. Ett forskningsprojekt om TBT som våren 2005 påbörjades av miljöministeriet och koordinerades av Sydvästra Finlands miljöcentral visar att gösar som fångades i Skärgårdshavet sommaren 2005 konstaterades ha höga halter av tributyltenn och trifenyltenn, i synnerhet i Norra Erstan utanför Åbo. Observationsundersökningar i Åbo hamn under förra vintern gav likartade resultat. Organiska tennföreningar påträffades även i fiskar som fångats i Pemarviken, i närheten av Åbo, trots att man i förväg antagit att ett område som befinner sig ca 20 kilometer från de mest belastade områdena i Erstan skulle vara klart mindre förorenat. Halterna i de prover som togs i Pemarviken var hälften så höga som halterna i Erstan.. Med hjälp av fiskoch sedimentprover utreder man alltså inom ramen för projektet hur stort det område är där farliga tennföreningar förekommer i det finska Skärgårdshavet (Pressmeddelande, 2005) Exponering för tennorganiska föreningar medför risker för skador på centrala nervsystemet, immunförsvaret, fortplantningsförmågan och foster samt ögonskador. TBT har visat sig vara mycket bioackumulerande och giftigt för fisk och blötdjur (www.kemi.se). I avloppsreningsverket, Ryaverket i Göteborg, har det påvisats tennorganiska föreningar i slammet vilket indikerar andra källor än båtbottenfärger. Innehållet av metaller och organiska ämnen i slam ger en bra indikation på vilka flöden av ämnen som sker i samhället. När 6
tennorganiska ämnen ingår i konsumentprodukter sprids ämnena ut till miljön. Produkter kan spolas ned i avloppet och hamnar då i avloppsreningsverket, antingen i slammet eller vidare ut i Göta Älv. Avfall som kan innehålla dessa ämnen förbränns i Värmekraftverket i Sävenäs eller i vissa fall så återvinns produkten, t ex PVC-plast. Det sker också en diffus spridning under produktens tillverkning och användning och i avfallsskedet. Emissionerna går då till luft, mark och vatten. 2.2 Historik Under 80-talet ökade medvetenheten om att de tennorganiska föreningarna hade en skadlig miljöpåverkan. Just TBT som användes i båtbottenfärg visade sig vara skadligt för den marina miljön. Funktionen i båtbottenfärg är som biocid, för att förhindra påväxt av alger och havstulpaner med mera. Sedan början av 90-talet är det förbjudet att använda tennorganiska föreningar på båtar under 25 meter. Förbudet gäller även för burar, nät och andra fiskeredskap (Direktiv 89/677/EC) Från och med september år 2000 är det förbjudet att använda dessa ämnen på båtar även i sötvatten (Direktiv 1999/51/EG) IMO (International Martime Organization) säger att från 2003 är det förbjudet att påmåla fartyg med TBT-färg. Från 2008 skall det vara ett totalförbud mot förekomsten för sådana ämnen på fartyg. För att arbeta med denna fråga skapades AFS-konventionen, som skall kontrollera skadliga antifoulingsystem på fartyg. Läs mer om detta i Bilaga 1. I propositionen 1990/91:90 "En god livsmiljö" presenterade regeringen för första gången avvecklingsplaner för några plastadditiv, däribland tennorganiska föreningar. Propositionen resulterade i att Kemikalieinspektionen under åren 1992-95 drev det så kallade Plastadditivprojektet som resulterade i olika utredningar och rapporter. T ex Kretsloppsdelegationens utredning "PVC - en plan för att undvika miljöpåverkan" (SOU 1994:104), Naturvårdsverkets slutsats "Vad skall vi göra med PVC-avfallet?" rapport 4594, och Kemikalieinspektionens slutsatser "Additiv i PVC, märkning av PVC" rapport 6/96 har legat till grund för PVC-industrins fortsatta arbete. I stora drag innebär det en minskning/avveckling av tennorganiska ämnen och att tennföreningars miljörisk bör utredas av industrin. November 1995 beslutade riksdagen enligt betänkande 1995/96:JoU8 "PVC" att den negativa miljöpåverkan vid klortillverkning för PVC-tillverkning borde minska samt att avvecklingen av bly och organiska tennföreningar som används som stabilisatorer i PVC borde fullföljas snarast. Användningen av de mest miljöskadliga tennstabilisatorerna bör avvecklas snabbt. (Prop. 1997/98:145) 7
3. BAKGRUND till projektet 3.1 Kemikaliesamhället Dagens samhälle har i mångt och mycket utvecklats till ett kemikaliesamhälle. Antalet syntetiskt framställda kemikalier som används i processer och produkter är idag mycket omfattande. I Kemikalieinspektionens ämnesregister finns t ex drygt 130 000 ämnen registrerade, även om antalet ämnen som tillverkas och används i stora mängder är betydligt färre. Inom EU är drygt 2600 ämnen registrerade som högvolymkemikalier, vilket innebär att de produceras eller importeras i mer än 1000 ton/år vid minst en anläggning inom EU (Palm m fl, 2002). Mindre än fem procent av alla kemikalier har testats i någon större omfattning, vilket innebär att vi vet alldeles för lite eller ingenting alls om resterande 95 procent. Många tror nog att de kemikalier som används i till exempel schampo, kläder, byggmaterial eller leksaker är testade och godkända men det finns idag ingen lag som ålägger kemiindustrin att undersöka om en kemikalie är farlig innan den används. De varor vi köper och använder varje dag består av eller innehåller kemikalier för att till exempel öka hållbarheten, göra plasten mjuk eller minska brandrisken. Våra konsumtionsvanor återspeglas i vår hemmiljö på ett sätt som de flesta av oss inte känner till. Det går till exempel att identifiera mer än 150 olika kemikalier i dammråttor från helt vanliga hem. Flera av dem tillhör de kemikalier som inom EU bedöms som särskilt farliga, det vill säga de som är långlivade, kan lagras i kroppen och är giftiga. (www.snf.se) 3.2 Kemikalieprojektet Giftfritt Göteborg Projektnamnet Giftfritt Göteborg syftar på att projektet jobbar mot det nationella miljömålet Giftfri Miljö. Det innebär att miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Inriktningen är att miljömålet ska nås inom en generation. Miljömålet Giftfri miljö delas in i 6 delmål: Delmål Inriktning 1 Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper (2010) 2 Miljö- och hälsoinformation om varor (2010) 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen (2003-2015) 4 Fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier (2010) 5 Riktvärden för miljökvalitet (2010) 6 Förorenade områden (2005) Kommuner, länsstyrelser och ansvariga centrala myndigheter deltar alla i miljömålsarbetet. KemI ska, som ansvarig myndighet för miljömålet, driva på utvecklingen mot Giftfri miljö och samordna miljömålsarbetet. 8
3.2.1 Flödesstudie av tennorganiska föreningar Bakgrunden till valet att studera denna ämnesgrupp är dels att avloppsslammet i Göteborg indikerat att dessa ämnen används i Göteborg, dels har Naturvårdsverket undersökt kemikalier i miljön, vilket lett fram till att fem ämnen tagits upp i den löpande miljöövervakningen, varav organiska tennföreningar är ett av dem (NV, 2005). Som följd av detta inom NV pågår en större screeningstudie gällande spridningsvägar, källor och halter av organiska tennföreningar på WSP-Environmental som ska vara klar våren 2006 (pers komm Britta Hedlund, NV). Tennorganiska föreningar är långlivade och koncentreras i näringskedjorna. När det gäller spridningsvägar för tennorganiska föreningar är den marina miljön (båtbottenfärger) främst undersökt, men den landbaserade användningen är inte så välkänd. Söker man på tennorganiska föreningar som grupp i Kemikalieinspektionen Prioriteringsdatabas (PRIO) får man fram 95 olika föreningar inom gruppen. Ett av dem; tributyltennoxid är ett utfasningsämne medan resterande föreningar är prioriterade riskminskningsämnen. Vad dessa beteckningar står för kan läsas i Bilaga 3. Tennorganiska föreningar finns också med på KemIs begränsningslista, se Bilaga 1. 3.3 Frågeställningar Internationellt och även nationellt finns det relativt mycket data som beskriver halter av tributyltennföreningar och deras spridning i miljön. Hur det ser ut för de andra typerna av tennorganiska föreningar är desto mer oklart. Syftet med denna rapport är därför: Att sammanställa nuvarande kunskap som finns och därmed skapa ett brett underlag för vidare arbete och kartläggning av dessa ämnen. Att identifiera de viktigaste källorna till att tennorganiska föreningar sprids i Göteborg och identifiera sektorer där ämnena ackumuleras i Göteborgs samhälle. Att försöka uppskatta mängder av tennorganiska föreningar som tillförs och används i Göteborg. Skapa en bild av hur företag i Göteborg, branschföreningar med flera använder sig av tennorganiska föreningar och ta reda på hur trenden för användning och förekomst för framtiden ser ut. Undersöka och diskutera vilka möjligheter kommunen har att påverka dessa flöden. 4. STUDIEN 4.1 Flödesstudier Materialflödesanalys (MFA) utgör ett samlat begrepp för ett flertal olika metoder där resursoch ämnesflöden kopplas till hållbar utveckling. Begreppet omfattar fysiska flöden, ofta i kilo 9
per år, och resurser på olika nivåer över definierade gränser i samhället. Gränserna kan vara av geografisk, politisk, ekologisk eller funktionell karaktär. Materialflödesanalyser bygger i första hand på uppgifter från redan tillgänglig statistik och data. Med data menas här allt från företagsrapporteringar, skattningar på varuupplagring, diffusa utsläpp till upplagring i deponier och läckage från förorenade områden (SMED 2002). Ingen standardmetod har bestämts för en MFA, och olika studier skiljer sig åt. Generella riktlinjer är mer passande. De riktlinjerna är dels definition av systemet och vilken substans som ska studeras, dels definiera flöden och lager samt slutligen resultattolkning (Moberg et al, 1999). En metod är substansflödesanalys. Det är en flödesanalys av speciellt utvalda substanser eller kemiska ämnen som är relaterade till någon typ av miljöpåverkan. I en SFA kan naturliga såväl som antropogena flöden följas. Metoden kan utföras för en viss region eller för konsumtion av ett visst ämne. Ackumulation av ett ämne kan ge upphov till problem i framtiden och en SFA kan bidra till att synliggöra detta. SFA kan användas i de flesta situationer där kunskap om en substans behövs. 4.2 Tillvägagångssätt Informationen i rapporten är baserad på svensk statistik, produktregistret från KemI, litteratur, rapporter, pressmeddelanden, artiklar och hemsidor. Branschorganisationer, företag, myndigheter och andra aktörer och personer har bidragit med information och kunskap. Inom projektets ramar har en analys av avloppsslam med avseende på tennorganiska föreningar, triclosan och PFOS beställts. Provtagning sker i samarbete med Gryaab (gruppen för avloppsvattenkvalité). Kretsloppskontoret har i samråd med Miljöförvaltningen utökat sin egenkontroll tillfälligt för den nedlagda deponin Brudaremossen med provtagningen av tennorganiska ämnen m fl. En sökning på valda ämnen i Produktregistret har beställts av Kemikalieinspektionen. Vad är Produktregistret? KemI:s produktregister ger en bra överblick över förekomsten av kemiska produkter i Sverige. Kemiska ämnen ingår också i andra varor än kemiska produkter t ex i textilier, bildäck och byggmaterial. Någon samlad bild över förekomsten av ämnen i sådana varor finns dock inte. En produktanmälan till KemIs produktregister ska göras av företag som yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in kemiska produkter eller biotekniska organismer - för vidare överlåtelse i eget namn förpackar, packar om eller byter namn på kemiska produkter eller biotekniska organismer - för vidare överlåtelse gör beredningar (blandningar) av kemiska produkter eller biotekniska organismer - tillverkar eller till Sverige för in kemiska bekämpningsmedel som är anmälningspliktiga Ovanstående gäller för anmälningspliktiga produkter som anges med statistiskt tullnummer i bilaga till förordning (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer förordning. Det gäller om den årliga volymen är minst 100 kg per produkt. 10
4.2.1 Dataosäkerhet Denna flödesanalys bygger på att olika typer av data och information samlas in. Det innebär att kvalitén på data varierar mycket. Många resultat och värden är grova uppskattningar i denna studie, men kan ändå ge en uppfattning angående flödets omfattning och därmed utgöra en grund för vidare arbete. Eftersom detta arbete mer innehåller teoretisk information än beräkningar har inga osäkerhetsfaktorer använts. Diskussion runt dataosäkerheten förs istället i samband med avsnittet där beräkningar eller uppskattningar gjorts. 4.3 Avgränsningar Den här flödesstudien avgränsas av Göteborgs kommungränser. I många fall finns det inte Göteborgspecifika data att få. Nationella värden omräknas enligt befolkningsstatistik i de fallen, trots att detta inte speglar verkligheten på ett rättvist sätt. Industri och sysselsättning i landet varierar mycket och den hänsynen tas inte vid en sådan omräkning. Att beräkna om mängder grundat på befolkningsstatistik är dock ett sätt som valts för att på ett bra vis skapa en bild av hur det skulle kunna se ut. Göteborgs befolkning består av 484 000 invånare och hela Sveriges befolkning är 9 000 000. I de flesta fall har flöden beräknats per år. Data kommer från olika år, men målet har varit att finna så färsk data som möjligt. Denna studie behandlar en rad olika tennföreningar, och resultat redovisas som en totalsumma av de olika föreningarna i de flesta fall. De tennföreningar som används i Sverige eller förekommer i produkter är främst oktyl- och butylföreningar. Di- och monoföreningar av dessa är de som främst används som plastadditiv. Tributyltenn är den förening som används i båtbottenfärger. Tidigare användes även trifenyltenn i båtbottenfärger. Olika tennorganiska föreningar kan även ingå i andra produkter, och fungera som biocid el katalysator. 5. ANVÄNDNING Tennorganiska föreningar används som biocider i olika sammanhang, som PVC-stabilisatorer och som katalysatorer vid tillverkning av bindemedel i lacker mm. Just tributyltenn (TBT) har varit omdiskuterat eftersom det används som biocid inom den marina branschen, men TBT kan även användas som konserveringsmedel inom trä och textilindustrin. Man har tidigare även funnit TBT i vanliga konsumentprodukter, t ex regnkläder och scotchbrite svampar. Dibutyltenn och monobutyltenn är de föreningar man vanligen finner som stabilisatorer i plast, främst i genomskinlig PVC. 11
Andra användningsområden förutom PVC kan vara lim, färg och färgrelaterade produkter, såsom fogmassa och kitt. Enligt Kemikalieinspektionens utredning om tennorganiska föreningar i PVC kan organiska tennföreningar förekomma i varor som silikonbehandlat ugnspapper, laboratoriehandskar av polyuretan, polyesterbyxor, nylon- och polyuretantyg. Dibutyltenn och tributyltenn har hittats i textilier som t ex sportkläder (KemI, 2000). En undersökning gjord av Greenpeace (2004) på barntröjor med PVC-tryck visade att tröjor hade vitt skilda resthalter av tillsatser från PVC, däribland organiska tennföreningar. I de fallen hittades främst dibutyltenn och monobutyltenn men även små mängder tributyltenn. Det uppges att TBT kan förekomma som förorening i koncentrationer på upp till 1 % i andra butyltennprodukter som används för PVC (Nilsson, 2004) Idag har användningen av tennföreningar i produkter tillverkade inom EU kraftigt minskat med hjälp av frivilliga insatser av företag och branschföreningar. Många produkter, te x rengöringssvampar, färg och lim innehåller inte sådana här ämnen idag. 5.1 Hur ser användningen ut i Sverige? För att få en uppfattning av mängden tennorganiska föreningar har ett utdrag ur produktregistret gjorts, se tabell 1. Ämne Mängd (ton) Fördelning (%) Tributyltennföreningar 0,36 0,2 Dibutyltennföreningar 145,37 61,2 Monobutyltennföreningar 4,02 1,7 Dioktyltennföreningar 34,49 14,5 Monooktyltennföreningar 31,16 13,1 Andra tennorganiska föreningar 21,97 9,3 Totalt 237,37 100 Tabell 1. Mängden tennorganiska föreningar år 2004 fördelat mellan olika typer av föreningar De användningsområden där tennorganiska föreningar främst används är enligt produktregistret: Användningsområde år 2004 Kvantitet i ton Tillverkning av plasthalvfabrikat, plastförpackningar 114,13 Tillverkning av färg, lack, tryckfärg mm 34,10 Basplasttillverkning 30,40 Livsmedels- och dryckesvaruframställning 13,44 Exportinriktad verksamhet 10,42 Glas- och galsvarutillverkning 3,50 En sammanställning av dibutylföreningar År 2003 var det 514 produkter som innehöll dibutylföreningar anmälda till produktregistret, varav 83 var konsumenttillgängliga (flödesstatistik KemIs hemsida). Totalt importerades det 28 ton dibutyltenn som råvara 2003. Ca 20 ton av detta användes som råvara inom plast- och färgindustrin som stabilisator och katalysator. Resten gick till 12
tillverkning av kemiska produkter, där dibutyltenn ingår. Av den mängd kemiska produkter som tillverkas i Sverige exporterades ca 2 ton till utlandet. Totalt importerades det 16 ton dibutyltenn i kemiska produkter 2003. Produkterna är: Råvara till plast (11 ton) Råvara till färg (3 ton) Färger, ickevattenbaserad (mindre än 1 ton) Fognings- och tätningsmedel (1 ton) Lim, inkl råvara till lim (mindre än 1 ton) Övrigt (mindre än 1 ton) En jämförelse mellan åren visas i tabell 2. Den visar att mängden dibutyltenn totalt har ökat. Totalt sett har inte mängden tennorganiska föreningar som grupp ökat. Mängden tennorganiska föreningar har hållits relativt konstant de sista 10 åren. Troligt är att dibutyltenn ökat medan mängden tributyltenn minskat. Som Råvara (ton) I kemiska produkter (ton) Totalt (ton) Antal produkter totalt År 2000 54 25 79 441 38 År 2002 49 33 83 511 63 År 2003 28 16 44 514 83 År 2004 145 Tabell 2. Årsvis användning av dibutyltenn. Antal konsumenttillgängliga produkter 5.2 Tennorganiska stabilisatorer i PVC 5.2.1 Inflöde och användning Termoplasten (blir mjuk då den värms upp och styv när den svalnar) PVC är ett styvt material, som är mekaniskt starkt, tämligen motståndskraftigt mot väder, vatten och kemikalier, elektriskt isolerande, men ganska instabilt mot värme och ljus. Detta kan undvikas genom tillsättning av stabilisatorer. Stabilisatorer är ofta metallsalter av bly, barium, kalcium eller kadmium, eller just organiska tennföreningar. Det är PVCs blandbarhet med tillsatsämnen som mjukgörare och stabilisatorer, som ger den ett så brett användningsområde. Men det är också just tillsatsämnena som orsakat mycket diskussioner kring PVC och dess användning. I tabell 3 visas de huvudsakliga användningsområdena för PVC i Europa 1999 och procentuell total användning (Grönbok, 2000). Användning Procent Genomsnittlig livslängd (år) Byggsektorn 57 10-50 Förpackningar 9 1 Möbler 1 17 Andra hushållsprodukter 18 11 Elektr(on)isk industri 7 21 13
Bilbranschen 7 12 Övrigt 1 2-10 Tabell 3. I PVC används främst mono- och diorganiska tennföreningar. Framförallt används tennorganiska stabilisatorer när man vill ha helt klara produkter som utetak, displayer, blisterförpackningar (förpackningar för tabletter där man får trycka ut tabletten) mm. Massproduktion och användning av PVC satte fart på 50- och 60-talen, men den första industriella tillverkningen började på 1930-talet. Världsproduktionen av PVC är i dag mer än 20 miljoner ton per år (att jämföra med 3 miljoner ton 1965) vilket motsvarar ungefär en femtedel av den totala plasttillverkningen (Grönbok, 2000). Årsproduktionen i Västeuropa år 2000 var 5,4 miljoner ton. I Sverige tillverkas årligen ca 0,2 miljoner ton. Den totala försäljningen i Sverige är 0,095 miljoner ton, vilket betyder att PVC är en betydande exportprodukt (PVC, 2001). Hur mycket tennföreningar hamnar i Göteborg årligen via PVC-produkter? Tillförseln av PVC till den svenska marknaden är ca 70 000 ton, vilket ger ungefär 8 kg/person och år (pers komm L. Lundberg PlastKemi). Omvandlat till Göteborgs invånarantal blir inflödet av PVC, 3 872 ton. Det är i styv PVC som tennorganiska ämnen används. Om vi antar att PVC som tillförs samhället har en sammansättning på två tredjedelar mjukgjord PVC och en tredjedel styv PVC, då leder det till att ca 1 300 ton styv PVC tillförs Göteborg. Mängden tennstabilisator kan vara upp till 2 % av PVC-produkten (pers komm L. Lundberg PlastKemi). Om vi vidare antar att 25 % av all styv PVC innehåller tennorganiska föreningar innebär det att ca 6,5 ton tennorganiska föreningar tillförs Göteborg varje år via PVCprodukter. Statistik visar att mellan 1993-1998 har användningen av tennorganiska föreningar i Sverige varierat mellan 170-250 ton och år 2004 användes ca 240 ton. Utifrån en nationell förbrukning på 250 ton per år leder det till att det i Göteborg används 13,5 ton årligen. Denna siffra är dubbelt så stor än det resultat som beräknades ovan. Därmed kan det antas att användningen/inflödet av tennorganiska föreningar i PVC i Göteborg ligger någonstans mellan 6 och 14 ton årligen. Enligt Lena Lundberg, Plast- och kemiföretagen, känner inte hon till att något av deras medlemsföretag i Göteborgsområdet använder tennorganiska stabilisatorer, läs mer om vad företagen själva säger i Bilaga 4. Eftersom det är främst i klara genomskinliga PVC-material som tennorganiska föreningar tillsätts är användningen begränsad. Problemet med att kartlägga detta säger hon; är att de genomskinliga produkterna finns inom relativt små användningsområden där det mesta kommer in via import. Läs mer om användningen av tennorganiska föreningar i PVC i Bilaga 4. 5.2.2 Utflöde PVC-produkter uppnådde en signifikant marknadsandel på 1960-talet. Om livstider på ungefär 30 år och längre antas, förväntas en ökning av PVC-avfall med början omkring år 2010. Man beräknar att den totala årliga PVC-avfallsmängden i gemenskapen var ungefär 4,1 miljoner ton år 1999, vilket kan uppdelas i 3,6 miljon ton PVC-avfall efter konsument och 0,5 miljon ton före konsument. Avfall före konsument uppkommer under tillverkning av PVC, från mellan- och slutprodukter samt under hantering och installation av PVC-produkter. 14
Enligt ORTEP (Organotin Environmental Programme) består avfall av 7-8 % plast med ett innehåll av ca 0,7 % PVC. År 2004 slängdes det ca 590 ton plast i hushållsavfallet i Göteborg, det skulle då innehålla 4 ton PVC (www. kretslopp.goteborg.se). Det innebär att den mängden innehåller ca 6 kg tennorganiska föreningar (baserat på att 25 % av den styva PVC innehåller tennorganiska ämnen). Om huruvida tennorganiska föreningar läcker ut från plasten eller inte är något ovisst, se Bilaga 4. Några nya siffror för mängden övrigt PVC-avfall har inte hittats. Plastkemiföretagen hänvisade till följande siffror, tabell 4 (pers L. Lundberg PlastKemi). Område Deponeras (ton) Förbränns (ton) Återvinns (ton) Summa (ton) Bygg 8600 2200 0 10800 Förpackningar 3300 3300 0 6600 Kabel 6000 0 6000 Bilar 3000 0 3000 Elektr(on)iska 1300 1300 0 2600 Övrigt 5500 5500 0 11000 Summa 27700 12300 0 40000 Totalt(ton) Tabell 4. PVC-avfallet år 1996 i Sverige. Visar annat avfall än det som uppstår i hushållen (NV, 1994). Omgjort till Göteborgs invånarantal leder detta till att det uppkommer ca 2 150 ton PVC som avfall per år. Denna PVC innehåller ca 4 ton tennorganiska ämnen. Idag är deponering förbjuden så denna mängd behandlas genom förbränning i Göteborg. Utflödet kan sammanfattas med att PVC i hushållsavfall i Göteborg innehåller mycket lite tennorganiska föreningar: ca 6 kg. I byggavfall och annat grovavfall är mängden desto högre, 4 ton. Enligt tabellen ovan skulle ca 160 ton styv PVC gå till återvinning i Göteborg. Denna siffra täcker bara kabel och bilar. Denna siffra stämmer inte idag. Idag återvinns stora delar byggmaterial, förpackningar och annat också, så denna siffra borde vara högre idag. När det gäller PVC och återvinning har Naturvårdsverket gjort bedömningen att det bästa omhändertagandet av uttjänta PVC-produkter, liksom för andra termoplaster, i första hand är återanvändning och materialåtervinning, i andra hand förbränning med energiutvinning. I sista hand skall PVC läggas på deponi. (NV, 1994). Olika återvinningsprocesser för termoplaster utvecklas hela tiden.. 5.2.3 Förråd I och med de långa livslängderna, som kan uppgå till 50 år och mer för vissa produkter som rör och profiler, finns det en tidsfördröjning mellan PVC-konsumtion och PVC i avfallsflödet. Om vi jämför PVC inflödet (ca 3 800 ton per år) med det som går som avfall per år (ca 2 200 ton) kan man se att det blir en ansamling på ca 1 600 ton PVC per år. Om vi antar att dessa flöden varit ungefär desamma de sista femton åren innebär det ett förråd i Göteborg på ca 24 000 ton PVC. En tredjedel av detta är styv PVC. Om hälften av denna styva PVC innehåller tennorganiska föreningar till en halt av 2 % leder det till att: 80 ton tennorganiska föreningar finns lagrat i Göteborg sen 15 år tillbaka. 15
Jämför man inflödet med utflödet ser man att det hela tiden byggs in mer och mer tennorganiska föreningar i plast i Göteborg. Inflödet är ca tre gånger större än utflödet 5.3 Tennorganiska föreningar i övriga produkter 5.3.1 Färg, lim, fogmassor, lacker Utöver plastprodukter, som är den stora posten, kan tennorganiska föreningar finnas i tätningsmedel, lim, fogmassor och lacker. Lim och fogmassor som är baserade på MS- torkningen (www.kemi.se). Branschen SVEFF (Sveriges Färgfabrikanters Förening) säger att polymerer kan innehålla tennorganiska föreningar. Katalysator som innehåller tenn behövs i dessa produkter för att härdningen ska starta. Tillsats av 0,001-1 % i färg påskyndar tennorganiska föreningar inte används i färger och lacker längre i Sverige. De dominerande ä mnena för denna funktion är istället tolylfluanid och IPBC (iodopropynylbutylcarbamat). Däremot kan dibutyltenn användas som katalysator vid tillverkning av vissa vatte nburna industriprodu kter. De känner inte till huruvida detta kan ersättas eller inte, men det rör sig om mycket små kvantiteter Allmänt inom färg- och limindustrin försöker m an använda en så hälso- och miljöanpassad k emi som möjligt. PFOS, tennorganiska föreningar och liknande mycket persistenta ämnen är något man inte vill arbeta m ed om det inte är helt nödvändigt (pers O. Hol mér, SVEFF). Vid kontakt med Caparols (färgföretag i Göteborg) Miljöchef bekräftades detta resonemang. 5.3.2 Träskyddsmedel Tennorganiska föreningar har också enligt litteratur hittats i impregnerade träprodukter och träkonstruktioner. I dagsläget anses användningen av tennorganiska produkter i träskyddsmedel i Sverige helt ha upphört. Efter att KemI gav ut begränsningsuppdraget - redovisning av ett regeringsuppdrag har användningen av tennorganiska föreningar i träskyddsmedel helt upphört i Sverige. Att sälja dessa ämnen blev förbjudet 1996 och 1998 blev det även förbjudet att köpa produkter som innehöll tennorganiska ämnen (Kemi, 2000). 5.3.3 Livsmedelsförpackningar Blandningar av di-n-oktyltenn- isooktyl-tioglykolat och mono-n-oktyltenn- isooktyltioglykolat samt poly(di-n-oktylten-maleat) är godkända som tillsats i livsmedels- och läkemedelsförpackningar av amerikanska, europeiska och japanska myndigheter. 5.3.4 Övriga konsumentprodukter Man har tidigare också hittat tennorganiska föreningar i vissa andra konsumentprodukter, såsom blöjor, disksvampar och textilier. Förekomsten i konsumentprodukter har minskat betydligt på senare år genom frivilliga insatser. I rengöringssvampen Scotch Brite har tributyltennklorid använts för att minska mögel- och bakterieväxt. Företaget 3M tillverkade dessa svampar men har nu slutat använda TBT i dem. En undersökning gjord av Greenpea ce (2004) på barntröjor med PVC-tryck visade att tröjor tillverkade på olika stä llen hade vitt skilda resthalter av tillsatser från PVC, däribland 16
organiska tennföreningar. Det förekom mest dibutyltenn och monobutyltenn samt små mängder tributyltenn (Nilsson, 2004). Greenpeace har analyserat förekomsten av det hormonstörande ämnet TBT i sex olika blöjor och funnit giftet i samtliga. De analyserade blöjorna kommer från den tyska marknaden, men flertalet av dem säljs även i Sverige. Förekomsten av TBT i blöjorna varierade från 2 till 8,6 mikrogram per kilo. Vid analyserna återfanns även dibutyltenn (DBT) och monobutyltenn (MBT). (Greenpeace, 2000). När det gäller textiler så har tennorganiska föreningar använts som katalysatorer vid plastbestrykning för länge sedan i Sverige men är utfasade. Om den finns nu så är det i så små mängder att det inte behöver anges på säkerhetsdatabladen (pers komm S. Hansson Länsstyrelsen Västra Götaland). I litteratur kan man läsa att t ex markiser och liknande produkter kan skyddas mot röta och mögel genom att använda olika former av biocider, sk antimikrobiell behandling med t ex klorfenoler (såsom pentaklorfenol PCP) eller tennorganiska föreningar. Sandatex är ett företag som saluför markiser och marina textilier. De utgör ca 60 % av markismarknaden. Alla deras textilier är Öko-Tex certifierade (denna certifiering baseras främst på innehållet i produkten, inte framställning och processförfarandet mm) och enligt de själva är företaget det enda i branschen som använder sig av denna certifiering så starkt. De marknadsför sig starkt som ett miljövänligt alternativ och satsar nu mer och mer på de marina materialen. De anser det var mycket viktigt att få fram miljövänliga alternativ där då branschen i stort använder många obehagliga kemikalier. De importerar sina textilier från Italien (Pers komm Joachim Blomgren, Sandatex) Kan kunden välja textilier som inte innehåller tennorganiska föreningar? För Svanenmärkning av textilier finns det krav på att det inte får ingå tennorganiska föreningar. EU- blomman har inget sådant krav, men mängden av tenn i textilfärgen måste understiga 250 mg/kg. Ökotexmärkning kräver att halten tributyltenn i textilier som kommer i direktkontakt med hud är max 1 mg/kg och för babykläder max 0.5 mg/kg. Dibutyltenn får inte överstiga 1mg/kg i babykläder (Nilsson, 2004). 6. SPRIDNING Flyktigheten hos de flesta tennorganiska ämnen är låg och speciellt de som föreligger i jonform kommer att till största delen återfinnas i akvatiska miljöer. Detta gör att lokala och regional källor spelar större roll än vad som är fallet för ämnen som har större benägenhet att färdas i lufthavet. Det är också i framför allt marin miljö som de värsta effekterna har upptäckts (Jansson, 2000). Man finner TBT främst i sediment. Spridning sker via båtbottenfärger. En sekundär spridningsväg är via förorenade sediment. TBT har lång halveringstid i sediment. Ett visst läckage till omgivning kan ske. Ett stort problem är när det muddras och tippas, så kan sådana här miljögifter grumla upp och bli biotillgängliga. 17
6.1 Spridning i Göteborg Det sker en diffus spridning av tennorganiska föreningar från andra produkter än båtbottenfärg. Vid användning och avfallshantering av produkter som innehåller dessa ämnen sprids det till omgivningarna. Vid förbränning kan man generellt förvänta sig att organiska tennföreningar oxideras till oorganiska föreningar, men kanske kan mindre mängder frigöras till luft eller hamna i restprodukterna. I Danmark gjorde man en beräkning med antagandet att tennorganiska föreningar fungerar ungefär som ftalater (99,9 % omvandling) och det ledde till att <14 kg tennorganiska ämnen återfanns i restprodukterna i Danmark år 1994 (kemi, 2000). Det kan tänkas vara en större siffra för Sverige, dels för att vi är fler invånare, men också för att det sedan 1994 föbränns mer och mer sopor. Omräknat enligt befolkningsstatistik skulle vi i Sverige finna ca 23 kg tennorganiska föreningar i restprodukterna. Men enligt resonemanget innan är nog denna något större eftersom avfallsförbränning som alternativ ökat mycket de sista 10 åren. ORTEP (Bilaga 1) påstår att under förbränning förvandlas alla tennföreningar till tenndioxider som sen kan hittas i askan eller i insamlade rökgaspartiklar vid rening, men att den större delen av allt detta tenn kommer från andra källor än PVC (www.ortepa.se). 6.1.1 Ryaverket I detta projekt har test av slam (avvattnat rötat slam) i Ryaverket beställts. Se resultaten i tabell 5. Slam är en bra indikator på samhällets användning av kemikalier. Ämne November (µg/kg TS) December (µg/kg TS) Januari (µg/kg TS) Tributyltenn 16 13 15 Trifenyltenn <2 <1 <2 Monobutyltenn 230 200 170 Dibutyltenn 400 290 260 Monofenyltenn <2 <1 <2 Difenyltenn <2 <1 <2 Tricyklhexyltenn <20 <6 <2 Tabell 5. Resultat från test av avloppsslam från Ryaverket. Umeå Universitet driver ett projekt som handlar om att kvantifiera olika föroreningar i slam samt att karaktärisera slam från sju olika reningsverk i Sverige. I slammet analyseras perfluorämnen, klorbensener, klorfenoler, ftalater, BHT, triclosan, metaller, organotennföreningar, PCDD/F, PCB, PBDE, organofosfater, antibiotika, klorparaffiner och siloxaner. Om vi jämför värdena i tabell 5 med de nedan ser vi att att de är av samma storleksordning Tennorganiska föreningar i Ryaverket år 2004: MBT: 203 µg/kg TS DBT: 243 µg/kg TS TBT: 15,6 µg/kg TS MPhT: < 0,37 µg/kg TS DPhT: < 0,29 µg/kg TS TPhT: < 0,43 µg/kg TS Länsstyrelsen i Västra Götaland utförde också en analys år 2002 av slam från 19 kommunala 18
avloppsreningsverk i olika delar av länet (Svensson, 2002). Viktigt att notera är att endast ett slamprov analyserades från varje avloppsreningsverk. Detta innebär att man har en ögonblicksbild av slammens sammansättning och att inga större slutsatser kan dras av resultaten. I rapporten bedöms halterna i de flesta fall låga både ur ett nationellt- och framförallt ur ett internationellt perspektiv. Främst är det halterna av de tennorganiska föreningarna mono-, di- och tributyltenn (MBT, DBT, och TBT) som utmärker sig i slammet. Ämne Ryaverket (µg/kg TS) Min- och max halt för alla 19 reningsverken (µg/kg TS) Medianhalt för alla 19 reningsverk (µg/kg TS) MBT 120 120-870 290 DBT 250 37-350 250 TBT 48 10-96 44 En ytterligare utförlig studie om förekomsten av tennorganiska föreningar i slam från tre olika svenska reningsverk utfördes 1993 (Norin m fl, 1993). Undersökningen visade i stora drag dessa värden: MBT 100-800 µg/kg TS DBT, 200-2200 µg/kg TS TBT, 20-400 µg/kg TS Länsstyrelsens resultat år 2002 i jämförelse med resultat från undersökningen år 1993 är i samma nivå beträffande MBT, medan halterna av DBT och TBT år 2002 är lägre. Framförallt har halterna av DBT nu minskat, cirka 10 gånger. Innehållet av tennorganiska föreningar i slam verkar således ha minskat de senaste åren. Som slutsats av vår analys har inte halten MBT och DBT synligt minskat de sista 3-4 åren, men TBT ser ut att fortsätta minska. Detta tyder på att förbudet mot just TBT har fått en synlig verkan. En sammanställning för att kunna jämföra resultaten mellan de olika studierna återges i Bilaga 5. Naturvårdsverket föreslår att ett gränsvärde på 35 mg/kg torrsubstans (TS) för tenn i avloppsslam ska införas 2005 och att organiska tennföreningar ska övervakas (Nilsson, 2004). Test av hushållsspillvatten Ryaverket själva driver ett projekt som innebär analys av hushållsspillvatten. Vid fyra olika dygn utspridda under år 2005/2006r tar men ut flödesproportionella dygnsprov i tre provtagningspunkter. Två av dessa provtagningspunkter är provstationer i bostadsområden med så lite annan verksamhet som möjligt. Den tredje provtagningspunkten är Ryaverkets inkommande vatten. Miljöförvaltningen avvaktar Gryaabs resultat. Dricksvattenundersökningar i Göteborgs Stad Kretsloppskontoret gav Va-verket i uppdrag att undersöka riskerna för påverkan på Göteborgs dricksvattenförsörjning av tennorganiska föreningarna. Testerna utfördes på sediment vid råvvattenintaget vid Lärjeholm och i Delsjöarna. Va-verkets bedömning var att dessa ämnen utgjorde en marginell påverkan. Man testade även råvatten och dricksvatten. Låga halter fanns i råvattnet medan man inte alls fann några organiska tennföreningar i dricksvattnet. Därmed bedömer Göteborgs Va-verk att organiska tennföreningar inte ska vara en prioriterad ämnesgrupp med avseende på hälsopåverkan från intag av dricksvatten (Blom och Engdahl 2005). 19
6.1.2 Brudaremossen Lakvatten från avfallsupplag med hushållsavfall och industriavfall innehåller föreningar som är miljöfarliga. Kunskapen är begränsad om vad som händer med ämnena i upplagen och föreningarnas påverkan på miljön. I detta projekt har lakvatten från en gammal deponi, Brudaremossen i Göteborg studerats. Den nyttjades år 1938 till 1978. Eftersom tennorganiska föreningar använts sedan 60-talet som biocid är det mycket möjligt att det kan finnas i deponin. Ett stickprov har tagits. Lakvatten från Brudaremossen är i nuläget kopplat till det kommunala avloppsnätet. Vårt resultat (±35 %): DBT TBT Trifenyltenn TPhT 5 ng/l 1,3 ng/l <3 ng/l Ett jämförande resultat som IVL tagit fram (IVL B1353) från avfallsupplaget Högbytorp, Ragn Sells AB i Bro (Sternbeck J m fl). DBT TBT TPhT 30 ng/l 20 ng/l under det.gräns 10 ng/l Det saknas information i litteraturen om förekomst av metallorganiska föreningar i olika slags vatten och sediment från deponier. IVL beskrev sina resultat som att dibutyltenn och tributyltenn detekterades i låga koncentrationer i lakvattnet och i lakvattensedimentet. Gällande organiska tennföreningar har OSPAR satt upp vad man kallar för EAC (Ecotoxicological Assessment Criteria) som ska indikera maximal säker nivå av en förorening i miljön. För TBT-föreningar är dessa värden för vatten 0,01 0,1 ng/l och för sediment 5-50 ng/kg torrvikt. Om man jämför med detta är värdena för tennföreningarna höga. 7. DISKUSSION Det största användningsområdet för tennorganiska föreningar är plaster (transparent PVC). Det finns ingen total sammanställning över konsumtion, produktion och import av plaster. Just PVC-flödet i Sverige är ändå relativt kartlagt. Detta på grund av att det bara finns en råvarutillverkare av PVC i Sverige samt att det är en mindre grupp företag och industrier som sysslar just med den plastsorten. PVC har också varit omtalat ur miljösynpunkt under en längre tid, vilket lett till att många undersökningar och studier runt PVC gjorts. Att kartlägga användningen och tillverkningen av just transparent PVC är dock svårt då användningen är begränsad till mindre produktgrupper med små volymer. De mängder tennorganiska ämnen som hittas i avloppsslam kan delvis komma från läckage från plastförpackningar och kanske från golv och väggmaterial av PVC. PVC- rör kan vara en 20
källa till tennorganiska föreningar i andra länder, men i Sverige har PVC- rör för vattenledningar aldrig stabiliserats med tenn utan med bly, varför det inte utgör någon källa. I Göteborg tillsätts inte tennorganiska föreningar hos de företag som använder PVC-råvara. Inte heller finns det några kända företag som köper PVC-kompound som innehåller ämnena i Göteborg. Därmed är det sannolikt inte PVC-produkter från industri eller företag som är den stora källan till tennorganiska föreningar i avloppsslammet i Ryaverket. Däremot kan kanske själva användningen av PVC-produkter i Göteborg vara en källa. Dock hamnar inte PVC- emigrerar inte enligt litteratur nämnvärt från styva PVC-produkter. I dagsläget finns inga bra produkter i större omfattning i avloppet utan körs till förbränning. Tennorganiska föreningar alternativ att använda så mängden tennorganiska föreningar som används i denna produktgrupp anses vara någorlunda konstant framöver. Branschen spår en minskning snarare än en ökning om de använda mängderna kommer att förändras med tiden. Även om mängderna tennorganiska föreningar i t ex transparenta PVC-produkter, förpackningar och golv mm inte är speciellt stora, så hamnar dessa produkter så småningom avfallet. Där utgör de en risk att läcka ämnen till omgivningen, såväl vid förbränning, deponering eller återvinning. Resonemanget att tennorganiska föreningar som används i plast förmodligen inte till stor del hamnar i avloppet, medför att det borde vara andra produkter som är upphov till de halter man finner i avloppsslammet. Eftersom de organiska tennföreningarna både kan skada människans immunsystem och många av dem bedöms som miljöfarliga är det av intresse att försöka minska dessa. Butyltennföreningar ingår också förutom i PVC också i produkttyper som är tillgängliga för konsumenter och kan hällas ut i avloppet som t.ex. lim och färg. De kan också ingå i en mängd varor, oklart i vilka mängder (Nilsson, 2004). Därmed kan vi anta att det är andra produkter än PVC som är källan till att vi finner tennorganiska föreningar i slammet. Jämför man tabell 1 (utdrag ur produktregistret) med tabell 5 (resultat från test av avloppsslam i Ryaverket) kan man se att mängden dibutyltenn (DBT) som används i Sverige är hög, vilket avspeglar sig i en hög halten i slammet. Däremot är skillnaden mellan användningen av monobutyltenn (MBT) och halten MBT i slam anmärkningsvärd. Halterna i slam är höga, medan användningen av MBT är låg. En förklaring till detta kan vara tri- och ditennföreningar bryts ned till MBT efter användning och därför hittas i så hög halt i slammet. En post är färg, lim, lack och fog. Om färg och liknande produkter innehåller tennorganiska föreningar och de hälls ut i avlopp avspeglas det lätt i slammet. Enligt branschen ska inte tennorganiska föreningar tillsättas i sådana produkter längre, förutom ett fåtal undantag. Det nämns att mängderna vattenbaserade lacker ökar i försäljning och att de produkterna kan innehålla tennorganiska ämnen. Detta bemötte Caparols miljöchef med att tala om att de inte alls använder tennorganiska föreningar i vattenbaserade lacker (pers komm Torbjörn Stockman). Det visar ju att alternativ finns. Det har varit svårt att få uppgift om användning av tennorganiska ämnen i dessa produkter. Det kan vara intressant att mer undersöka dessa produkter, både svensktillverkade och importerade produkter. Då vi testat avloppsslam från reningsverket här i Göteborg och lakvatten från en nedlagd deponi har resultaten inte skilt sig från tidigare studier. I slam kan man se en nedåtgående trend för TBT medan halten MBT och DBT hålls konstant i jämförelse med andra år. När det gäller test av lakvatten finns inte många andra studier att jämföra med. De halter av olika ämnen man finner i en gammal nedlagd deponi är otroligt svåra att spåra. Är det avfallet i i 21