RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 8.5.2018 COM(2018) 273 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Utveckling av barnomsorgen för ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, en balans mellan arbete och familjeliv för arbetande föräldrar och en hållbar och inkuderande tillväxt i Europa ("Barcelonamålen") SV SV

Sammanfattning Tillgång till barnomsorg av hög kvalitet samt dess tillgänglighet och ekonomiska överkomlighet är avgörande för att kvinnor, och män, med omsorgsansvar ska kunna delta på arbetsmarknaden 1. Förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet är också ett viktigt redskap för att hantera möjliga sociala nackdelar för barn 2 och är bra för barns kognitiva och sociala utveckling från tidig ålder 3. Redan 2002 erkände Europeiska rådet i Barcelona 4 situationen och fastställde två mål för tillgången till ekonomiskt överkomliga barnomsorgsmöjligheter av hög kvalitet för barn i förskoleåldern för minst 90 % av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och för 33 % av barnen under tre år. Syftet med denna rapport är att, som en del av genomförandet av kommissionens meddelande om bättre balans mellan arbete och privatliv för arbetande föräldrar och anhörigvårdare 5, bedöma vilka framsteg medlemsstaterna har gjort när det gäller att genomföra Barcelonamålen sedan 2013 års rapport. Barcelonamålet har generellt sett nåtts i EU-28 när det gäller barn under 3 år, eftersom 32,9 % av barnen under 3 års ålder deltar i barnomsorg, även om stora skillnader finns mellan medlemsstaterna. Målet på 33 % har i stor utsträckning nåtts i tolv medlemsstater enligt de senaste uppgifterna från 2016. I sju medlemsstater av tolv har mellan 33 % och 49 % av barnen tillgång till barnomsorg och i fem medlemsstater har 50 % eller mer av barnen tillgång till barnomsorg. I de återstående 16 medlemsstaterna har mindre än 33 % av barnen tillgång till barnomsorg, varav mindre än 25 % av barnen i tio medlemsstater i den yngsta åldersgruppen deltar i barnomsorg. Barcelonamålet har ännu inte nåtts för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern. År 2016 deltog 86,3 % av denna kategori i formell barnomsorg eller går i förskola. Barcelonamålet har uppnåtts i tolv medlemsstater, medan övriga sexton ännu inte har uppnått målet. Tillgången till och användningen av barnomsorg påverkas av flera faktorer, som rätt till barnomsorg, tillgänglighet och kvalitet i omsorgen. Något som också är viktigt är möjligheten att anpassa tjänsterna efter föräldrarnas behov, däribland avstånden till barnomsorgsinrättningarna och öppettider som anpassas efter arbetsmönster och behov. Eftersom omsorgsansvar är huvudorsaken till kvinnors låga deltagande på arbetsmarknaden, är Barcelonamålen, som antogs av Europeiska rådet 2002, fortfarande av största vikt 2018. Detta låga deltagande ger en årlig förlust för EU på 370 miljarder euro. 1 Kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016 2019 2 Kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet investera i barnens framtid, COM(2013)112 final, 20.2.2013 och SWD(2017) 258 final. 3 Rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete ( Utbildning 2020 ) (EUT C 119, 28.5.2008, s. 2). 4 Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Barcelona den 15 16 mars 2002. 5 Kommissionens meddelande Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, COM(2017) 252 final, 26.4.2017. 1

1. Politisk bakgrund Underrepresentationen av kvinnor är ett av de mest ihållande problemen på arbetsmarknaden i alla medlemsstater i Europeiska unionen (EU). Den totala sysselsättningsklyftan mellan könen är på 11,6 procentenheter och upp till 18,2 procentenheter i heltidsekvivalenter. 6 Detta innebär ekonomiska förluster på upp till 370 miljarder euro per år. 7 Den främsta orsaken till kvinnors låga deltagande på arbetsmarknaden är att kvinnorna tar ett större omsorgsansvar än männen. Kvinnorna har omsorgsansvar i flera olika skeden av livet men framför allt när barnen är små. År 2016 var den genomsnittliga sysselsättningsgraden bland kvinnor med ett barn under 6 år 9 procentenheter lägre än för kvinnor utan små barn, och denna skillnad utgjorde mer än 30 procentenheter i flera medlemsstater. I vissa medlemsstater är 25 % av kvinnorna ickeyrkesverksamma på grund av omsorgsansvar. Tillgång till barnomsorg av hög kvalitet samt dess tillgänglighet och ekonomiska överkomlighet är avgörande för att kvinnor, och män, med omsorgsansvar ska kunna delta på arbetsmarknaden. Redan 2002 erkände Europeiska rådet i Barcelona 8 situationen och fastställde två mål för tillgången till ekonomiskt överkomliga barnomsorgsmöjligheter av hög kvalitet 9 för barn i förskoleåldern: ( ) medlemsstaterna [bör] undanröja hinder för kvinnor att börja förvärvsarbeta och ha som mål att det, med hänsyn till efterfrågan på barnomsorgsmöjligheter och i enlighet med nationella mönster, senast 2010 skall finnas barnomsorg o för minst 90 % av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och o för minst 33 % av barnen under tre år. Europeiska rådet begärde att dessa mål skulle nås senast 2010. I sin lägesrapport 2013 konstaterade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) att målen inte hade nåtts för någon kategori barn, vare sig för kategorin 0 3 år eller för kategorin från 3 år till den obligatoriska skolåldern. 10 I 2013 års rapport om Barcelonamålen 11 uppgav kommissionen att vissa framsteg hade gjorts sedan 2002 men att barnomsorgsutbudet fortfarande inte var i linje med Barcelonamålen och att omfattande insatser måste till för att man skulle nå upp till tillfredsställande tillgänglighetsnivåer, särskilt för barn under 3 år: Endast sex medlemsstater lyckades nå målen för båda åldersgrupperna (0 3 år och från 3 år till den obligatoriska skolåldern) 2011. 12 Tre medlemsstater nådde endast målet avseende barn från 3 års ålder fram till den obligatoriska skolåldern. 13 Fyra medlemsstater nådde endast målet avseende barn från 0 till 3 år. 14. 6 Eurostat, Labour Force Survey, 2016. 7 Eurofound (2016), The gender employment gap: challenges and solutions. 8 Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Barcelona den 15 16 mars 2002, se http://www.consilium.europa.eu/media/20938/71069.pdf 9 Hänvisningen till omsorg, barnomsorg och formell barnomsorg i Barcelonamålen inbegriper utbildning, i den mån som barn inte bara får omsorg genom barnomsorgsinrättningar utan även på förskolor före den obligatoriska skolåldern. Barnomsorgsinrättningar för barn under den obligatoriska skolåldern innefattar därmed även daghem och annan dagtidsbarnomsorg som familjedaghem, utbildade barnvårdare, förskola eller motsvarande obligatorisk skolundervisning och fritidshem. Förskoleverksamhet och barnomsorg samt förskoleutbildning används som synonyma begrepp i denna rapport. 10 För att respektera terminologin i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona avses med obligatorisk skolålder i denna rapport obligatorisk grundskoleålder, som i de flesta länder är kring 6 år. 11 Europeiska kommissionen, Barcelona objectives (2013), se https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/130531_barcelona_en_0.pdf. 12 Belgien, Danmark, Frankrike, Sverige, Slovenien och Storbritannien. 13 Tyskland, Italien och Estland. 14 Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Portugal. 2

Kommissionens rapport handlade inte bara om tillgången till barnomsorg utan även om dess tillgänglighet, ekonomiska överkomlighet och kvalitet. Om kvinnor ska kunna delta på arbetsmarknaden fullt ut måste det finnas tillgång till barnomsorg på heltid, och barnomsorgen måste tillgodose arbetsrelaterade behov under föräldrarnas arbetstider och under skolloven. Dessutom är barnomsorg bara ett alternativ om kvinnliga arbetstagare kan ha råd med den och har tillräckligt stor tillit till dess kvalitet. Av denna anledning upprepades Barcelonamålen och delmålen i dessa även i den europeiska jämställdhetspakten (2011 2020), och vidare hänvisades det till målen i Europa 2020-strategin. Förutom den regelbundna övervakningen av genomförandet av Barcelonamålen övervakas tillgången till en ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg som en viktig del för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Detta är EU:s årliga ram för ekonomisk styrning som syftar till att övervaka, förhindra och åtgärda problematisk ekonomisk utveckling. 15 Inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter antog kommissionen den 26 april 2017 ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv, en rad lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att modernisera den nuvarande rättsliga och politiska ramen för familjerelaterade ledigheter 16, flexibla arbetsformer och formell omsorg samt för att undanröja ekonomiska hinder för andraförsörjare att arbeta. En viktig del i initiativet är att förbättra barnomsorgens kvalitet, ekonomiska överkomlighet och tillgänglighet, vilket eftersträvas genom en regelbunden övervakning av målen, en förbättrad insamling av uppgifter och uppmuntran till utnyttjande av struktur- och investeringsfonderna för att investera i social infrastruktur. 17 En ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet bidrar inte bara till bättre möjligheter att kombinera arbete och familjeliv, vilket främjar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och ökar jämställdheten. Den bidrar också till barns socioekonomiska integrering och till att utveckla barns färdigheter från tidig ålder. 18 I kommissionens rekommendation från 2013, Bryta det sociala arvet investera i barnens framtid 19, som rådet gav sitt stöd till i november 2013, uppmanas medlemsstaterna med kraft att investera mer i politiska åtgärder riktade till barn för att stärka deras rättigheter, minska barnfattigdomen och förbättra barns välbefinnande. Rekommendationen är en del av ett mycket mer omfattande paket om sociala investeringar, där medlemsstaterna får politisk vägledning om livslånga sociala investeringar. Enligt rekommendationen finns det omfattande belägg för att mindre gynnade barn som fått delta i barnomsorg är mindre benägna att hoppa av gymnasieutbildningen och bli arbetslösa, vilket innebär att de kan undvika en rad andra sociala problem. 15 Sex länder blev 2017 föremål för en landsspecifik rekommendation om att ta itu med vissa barnomsorgsproblem som hindrar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Under 2018 lyftes barnomsorg fram som en viktig punkt i 17 landrapporter, där fokus lades på viktiga landsspecifika aspekter, som tillgången på barnomsorg samt dess tillgänglighet och ekonomiska överkomlighet samt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. 16 Med familjeledighet avses mamma-, pappa- och föräldraledighet samt ledighet för vård av anhörig. 17 Se kommissionens meddelande Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017) 252 final, 26.4.2017). 18 Vikten av högkvalitativ barnomsorg styrks även i flera forskningsprojekt som finansieras genom EU:s sjunde ramprogram för forskning och Horisont 2020 område 6 inom Samhällets utmaningar (Europa i en föränderlig värld, inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen). I dessa projekt behandlas vikten av förskoleutbildning och barnomsorg för att åtgärda ojämlikhet och fattigdom samt barns välbefinnande och utveckling, liksom valet av olika barnomsorgsalternativ, med hänsyn till familjernas egen situation (socioekonomiska och kulturella förutsättningar) och olika institutionella ramar. 19 Se SWD(2017) 258 final. 3

Dessutom antog rådet (utbildning) vid mötet 2009 riktmärken för utbildning inom den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete 2020 (Utbildning 2020) 20, varav ett för barn från 4 år till den obligatoriska skolåldern 21. Enligt detta riktmärke eller mål bör minst 95 % av de barn som har fyllt 4 år men ännu inte uppnått åldern för obligatorisk skolstart delta i förskoleverksamhet och barnomsorg. 22 Syftet med Utbildning 2020 är att förbättra de nationella utbildningssystemen för att göra EU till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen. Vid sidan av Barcelonamålen övervakar kommissionen genomförandet av utbildningsmålen i Utbildning 2020 på regelbunden basis, inklusive målet för barn från 4 år till den obligatoriska skolåldern. 23 Kommissionen konstaterade 2017 att i genomsnitt 94,8 % av barnen deltog i förskoleverksamhet och barnomsorg i EU. Det kan därför anses att Utbildning 2020-målet generellt sett har nåtts. Mot bakgrund av detta konstaterande tillkännagav kommissionen, i sitt meddelande om balans mellan arbete och privatliv, att det befintliga Utbildning 2020-målet skulle ses över. Kommissionen bekräftade detta i sitt meddelande av den 17 november 2017, Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur 24, där kommissionen föreslog att målet på 95 % skulle kunna utökas till att omfatta barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern. Översynen skulle innebära att det befintliga Barcelonamålet för barn mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern skulle höjas med 5 procent. Dessutom åtog kommissionen sig att ta barnomsorgens kvalitet i beaktande. I maj 2018 la kommissionen fram ett förslag till en rekommendation från rådet om en förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet, som en del av utbildningspaketet 25, vilket kommer att åtföljas av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar. Syftet med förslaget är att uppmuntra och stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar för att förbättra tillgången till och kvaliteten på sina förskole- och barnomsorgssystem. Det underliggande resonemanget är att människan har lättast att utveckla grundläggande färdigheter och sin inlärningsförmåga under de första levnadsåren, vilket kan få stor påverkan på senare utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter samt åstadkommanden och tillfredsställelse i livet i allmänhet. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som medlemsstaterna gav sitt stöd till den 17 november 2017, har bekräftat vikten av formella barnomsorgsstrukturer. Den sociala resultattavlan som är en följd av pelaren innebär att man kan övervaka genomförandet av princip 11 i pelaren om barnomsorg, framför allt när det gäller barn under 3 år. Allt det som nämnts ovan visar att det finns tre viktiga skäl till att det bör finnas tillgång till en högkvalitativ och ekonomiskt överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg: Att förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden för kvinnor med barn. Att utveckla förskolebarns kognitiva och sociala förmåga. Att förbättra den sociala inkluderingen av barn med sämre förutsättningar. 26 20 Rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete ( Utbildning 2020 ) (EUT C 119, 28.5.2008, s. 2). 21 I den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete ( Utbildning 2020 ) används begreppet ålder för obligatorisk skolstart för den ålder då obligatorisk skolålder börjar. 22 Begreppet förskoleverksamhet och barnomsorg ( Early childhood education and care ), vilket används i det strategiska engagemanget för utbildning, används i denna rapport som synonym till begreppet barnomsorg ( childcare ), som är det begrepp som används i Barcelonamålen. 23 Europeiska kommissionen (2017), Education and Training Monitor 2017, tillgänglig på https://ec.europa.eu/education/sites/education/files/monitor2017_en.pdf 24 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur Europeiska kommissionens bidrag till toppmötet i Göteborg den 17 november 2017 (COM(2017) 673 final). 25 Kommissionens förslag till rådets rekommendation om förskola och barnomsorg av hög kvalitet. 26 Med beaktande av rekommendationen från 2013, Bryta det sociala arvet investera i barnens framtid (SWD(2017) 258 slutlig). 4

% (åldersgruppen 15 64) Syftet med denna rapport är att, som en del av genomförandet av kommissionens meddelande om bättre balans mellan arbete och privatliv för arbetande föräldrar och anhörigvårdare, bedöma vilka framsteg medlemsstaterna har gjort när det gäller att genomföra Barcelonamålen sedan 2013 års rapport. Denna bedömning, och slutsatsen att Utbildning 2020-målet generellt sett har nåtts, visar att tiden kan vara inne för en allmän sammanhängande översyn av alla mål som rör barn från 0 år till den obligatoriska skolåldern. 2. Vikten av barnomsorg för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden Kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden har ökat, men det finns fortfarande en sysselsättningsklyfta mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden i samtliga medlemsstater. I EU-28 ligger klyftan på 11,6 procentenheter och på 18,2 procentenheter i heltidsekvivalenter. Litauen har den minsta klyftan (2 procent) och Malta den största (27 procent). [Figur 1: Sysselsättningsgrad bland kvinnor och män i åldrarna 15 64, 2016, %] 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 EL IT HR MT RO ES BE PL SK CY BG HU LU FR IE EU PT SI CZ LV FI AT EE LT UK NL DE DK SE Män Kvinnor Källa: Arbetskraftsundersökningen 2016 Sysselsättningsklyftan mellan könen har ett nära samband med omsorgsansvar. Modellen där mannen är familjeförsörjare har i de flesta medlemsstater ersatts med modellen med två förvärvsarbetande eller den ändrade modellen med en familjeförsörjare (där den ena arbetar heltid och den andra deltid). Trots detta är könsskillnaderna i fråga om icke-yrkesverksamma och deltidsarbetande fortfarande stora 31 % av kvinnorna arbetar deltid jämfört med 8 % av männen. Nederländerna har den högsta andelen deltidsarbetande: 76,4 % av kvinnorna och 26,2 % av männen arbetar deltid. Det finns mycket påtagliga skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller skälen till att kvinnor försvinner från arbetsmarknaden eller arbetar deltid (figurerna 1 och 2). Mer än 10 % av kvinnorna i Malta, Irland, Cypern, Rumänien, Polen, Italien, Spanien, Kroatien och Bulgarien är ickeyrkesverksamma på grund av familje- eller omsorgsansvar, framför allt för att vårda barn eller omyndigförklarade vuxna (se figur 2 nedan). Dessutom arbetar mer än 10 % av kvinnorna deltid i Nederländerna, Österrike, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Irland på grund av omsorgsansvar (figur 3 nedan). 5

RO HU HR PT EL PL SI EE LV CY ES CZ IT FI DK SE MT EU IE LU BE DE UK AT NL % (kvinnor 15 64) DK SE NL SI LT FI FR PT DE LV LU AT BE EU EL CZ EE HU UK SK BG HR ES IT PL RO CY IE MT % (kvinnor 15 64) [Figur 2: Andel icke-yrkesverksamma på grund av personliga eller familjemässiga åtaganden (vård av barn eller omyndigförklarade vuxna och andra familjemässiga eller personliga åtaganden), kvinnor, %] 30 25 20 15 10 5 0 2016 2013 Källa: Arbetskraftsundersökningen 2006 2013 [Figure 3: Part-time work due to personal and family responsibilities (looking after children or incapacitated adults and other family or personal responsibilities), women, %] 30 25 20 15 10 5 0 2016 2013 Källa: Arbetskraftsundersökningen 2006 2013 En mer ingående analys av de bakomliggande skälen till att personer är icke-yrkesverksamma och arbetar deltid visar att omkring 20 % av personerna med omsorgsansvar är icke-yrkesverksamma eller arbetar deltid på grund av bristande omsorgsmöjligheter. Denna andel varierar: De personer som är icke-yrkesverksamma eller arbetar deltid utgör mer än 80 % i Rumänien och Lettland, mer än 30 % i Kroatien, Cypern, Grekland, Spanien, Irland, Portugal, Litauen, Ungern, Slovenien och Polen och mindre än 10 % i Nederländerna, Finland och Sverige. 6

PT HR LU SI SE DK EL IT BE CY LT NL ES LV IE RO AT PL EU FR MT BG UK FI DE EE SK CZ HU Procentenheter (skillnad i extrema svar 20 49) % (personer i åldersgruppen 15 64 med omsorgsansvar) [Figur 4: Icke-yrkesverksamma eller deltidsarbetande kvinnor på grund av omsorgsansvar och brist på lämplig omsorg, %] 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 NL FI DE BG EE BE CZ LU SE IT SK DK FR EU AT PL SI HU UK LT IE PT ES GR CY HR LV RO 2016 2013 Källa: Arbetskraftsundersökningen 2006 2013 Otillräcklig barnomsorg påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Föräldraskapets negativa påverkan på kvinnors sysselsättning har erkänts som en betydande utmaning i Ungern, Tjeckien, Slovakien, Estland, Tyskland, Finland och Storbritannien. 27. [Figur 5: Föräldraskapets inverkan på kvinnors sysselsättning, %] 40 35 30 25 20 15 10 5 0-5 -10 2016 2013 Source: LFS 2006-2013 Kvinnors lägre deltagande på arbetsmarknaden och bristen på formell barnomsorg har också koppling till en traditionell syn på kvinnornas roll i samhället. Nästan tre fjärdedelar av EU-medborgarna instämmer i att kvinnor ägnar mer tid än män på hushållsarbete och omsorg. Detta är ofta resultatet av samhällsnormer där kvinnor får huvudansvaret för att ta hand om barnen och hemmet. Enligt en ny Eurobarometerundersökning anser mer än fyra av tio EU-medborgare (44 %) att kvinnans viktigaste 27 Se relevanta landrapporter 2017 inom ramen för den europeiska planeringsterminen: https://ec.europa.eu/info/publications/2017-europeansemester-country-reports_sv. 7

roll är att ta hand om hemmet och familjen. I en tredjedel av EU-medlemsstaterna har minst 70 % av medborgarna denna uppfattning. 28 Nästan tre fjärdedelar instämmer i att kvinnor ägnar mer tid än män på hushållsarbete och omsorg. 22 % anser att män och kvinnor ägnar lika mycket tid åt sådana sysslor. Attityden håller dock långsamt på att förändras mellan generationerna. De yngsta personer som svarade på undersökningen är något mer benägna att säga att män och kvinnor ägnar lika mycket tid åt hushålls- och omsorgssysslor: 26 % av personerna i åldrarna 15 24 år, jämfört med 21 % av personerna över 40 år. [Figur 6: Vilket av följande påståenden anser du stämmer bäst i dag när det gäller delat ansvar för hushållsarbete och omsorg i hemmen? (% EU)] Vet ej 3 Män ägnar mer tid än kvinnor åt sådan verksamhet 2 Män och kvinnor ägnar lika mycket tid åt sådan verksamhet 22 Kvinnor ägnar mer tid än män åt sådan verksamhet 73 Källa: Special Eurobarometer 465 (2017) Undersökningen visar att mycket återstår att göra i samtliga medlemsstater. Det jämställdhetsindex som Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) offentliggjorde 2017 visar dessutom att det har skett en tillbakagång i tolv länder när det gäller balansen mellan könen och den tid som ägnas åt omsorg, hushållsarbete och sociala aktiviteter jämfört med för tio år sedan. Bara var tredje man lagar mat och gör hushållssysslor varje dag, medan merparten kvinnor gör detta dagligen (79 procent). Med ett genomsnittligt jämställdhetsbetyg på 66,2 är EU fortfarande mycket långt ifrån ett jämställt samhälle. 29 Omsorgsansvaret är också ojämnt fördelat mellan kvinnor och män i avlönad sysselsättning. Enligt 2015 års europeiska undersökning om arbetsvillkor ägnar kvinnor i genomsnitt 32 timmar per vecka åt betalt arbete och 39 timmar åt obetalt arbete, medan män ägnar 41 timmar åt betalt arbete och 19 timmar åt obetalt arbete i hushåll där det yngsta barnet är under 7 år. 30 Män och kvinnor ägnar mer tid åt obetalt arbete när de får barn, men fördelningen av hushållsarbete och omsorgsansvar är fortfarande långt ifrån jämställd. Denna trend håller i sig i hela livet, även vid arbetslivets slut. Det är därför mer sannolikt att kvinnornas arbetsliv påverkas av sådant ansvar. Kvinnors ojämlika roll som vårdnadshavare förstärks av bristen på tillgänglig och ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet för barn under 3 år. Kommittén för familjeorganisationer i 28 Special Eurobarometer 465 (2017), Gender Equality 2017, [EBS 465], tillgänglig på: http://ec.europa.eu/commfrontoffice/publicopinion/index.cfm/survey/getsurveydetail/instruments/special/surveyky/2154. 29 Betyget har bara ökat med 4 poäng de senaste tio åren. European Institute for Gender Equality (EIGE) (2017), Gender Equality Index 2017 Measuring gender equality in the European Union 2005 2015 Report, tillgänglig på: http://eige.europa.eu/rdc/eige-publications/genderequality-index-2017-measuring-gender-equality-european-union-2005-2015-report. 30 Eurofound (2016), Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor: 2015, tillgänglig på: https://www.eurofound.europa.eu/sv/surveys/european-working-conditions-surveys/sixth-european-working-conditions-survey-2015 8

Europeiska gemenskaperna (Coface) 31 framhåller vikten av detta problem och föreslår tre sätt för att hjälpa kvinnor att nå balans mellan arbete och familjeliv: 1) Ekonomiska medel för att bistå föräldrar på olika sätt, 2) familjevänliga arbetsformer, och 3) en tillgänglig, ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet. Bristen på tillgängliga barnomsorgsinrättningar är i hög utsträckning avgörande för om kvinnor med barn ska kunna fortsätta arbeta eller inte. 32 I en färsk studie från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) bekräftas det viktiga sambandet mellan barnomsorg och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden: En ekonomiskt överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet tillräckligt många timmar i veckan kan bidra till att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Arbetande föräldrar, framför allt mammor, är mer benägna att lämna arbetsmarknaden eller arbeta färre timmar för att ta hand om barnen, framför allt när barnen är små. Kvinnor behöver därför en ekonomiskt överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet för att kunna återgå till sitt arbete förvissade om att deras barn tas väl om hand och för att nå en bättre balans mellan arbete och familjeliv. 33 Tjänster för att hjälpa föräldrar att nå balans mellan arbete och familjeliv spelar därför en avgörande roll, utöver andra viktiga åtgärder som förmånlig familjeledighet och familjevänliga arbetsformer som anpassas till arbetstagarnas egen situation samt skatte- och bidragssystem som inte är avskräckande för andraförsörjare. Barcelonamålen syftar till att bryta detta självupprepande mönster som hindrar kvinnor från att delta på arbetsmarknaden på samma villkor som män. Vidare kan en familjevänlig politik också bidra till att vända trenden med att allt färre barn föds i unionen. 3. Förverkligandet av Barcelonamålen för barn från 0 till 3 år För första gången sedan EU började övervaka förverkligandet av barnomsorgsmålen har målet för barn från 0 till 3 års ålder i genomsnitt nåtts i EU-28. Den totala siffran var 32,9 % 2016. Det finns dock mycket stora skillnader mellan medlemsstaterna, liksom framgår av tabellen nedan om tillhandahållandet av barnomsorgsinfrastruktur i EU för barn från 0 till 3 år. Målet på 33 % hade i stort sett nåtts i tolv medlemsstater 2016: Sverige, Danmark, Nederländerna, Luxemburg, Portugal, Frankrike, Belgien, Slovenien, Spanien och Italien. I sju EU-medlemsstater (Tyskland, Finland, Italien, Spanien, Slovenien, Belgien och Frankrike) har 33 49 % av barnen tillgång till barnomsorg (se grönmarkerade celler). I fem EU-medlemsstater (Sverige, Danmark, Nederländerna, Luxemburg och Portugal) har mer än 50 % av barnen tillgång till barnomsorg (se blåmarkerade celler). Danmark har lyckats absolut bäst genom att ha nått målet två gånger om (70 %). Bilden är inte lika positiv i de övriga 16 medlemsstaterna. Enligt de orangemarkerade cellerna har 25 33 % av barnen från 0 till 3 år tillgång till barnomsorg i sex EU-medlemsstater (Malta, Estland, Irland, Storbritannien, Lettland och Cypern). I tio medlemsstater omfattas mindre än 25 % av barnen i den 31 Coface (2017), Who cares? Study on the challenges and needs of family carers in Europe. 32 Esping-Andersen angav 2009 att avsaknaden av tjänster för att hjälpa kvinnor att nå balans mellan arbete och privatliv skulle kunna leda till ett stationärt tillstånd med barnlöshet och låg fertilitet eller till ett med låga inkomster och låg sysselsättningsgrad. De Heneu, Meulders och O'Dorchai (2010) analyserade effekten av olika offentliga politiska åtgärder för förvärvsarbetande par med barn i 15 EU-länder, inklusive tillhandahållandet av barnomsorg, barnrelaterad ledighet samt skatte- och kontantförmåner. De konstaterade att offentlig barnomsorg hade den största påverkan på kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Under 2013 undersökte Ehrel och Guergoat-Larivière hur enskilda och institutionella faktorer påverkade kvinnors sysselsättningsgrad i 22 medlemsstater och fann att formell barnomsorg (dagbarnvårdare eller offentlig barnomsorg) och deltidsarbete har en positiv effekt på kvinnors sysselsättning. 33 OECD (2017), Starting Strong, se http://www.oecd.org/education/starting-strong-2017-9789264276116-en.htm 9

yngsta åldersgruppen av barnomsorg (se rödmarkerade celler). Bland dessa länder finns Grekland, Polen, Tjeckien och Slovakien där mindre än 10 % av barnen omfattas. Sammanfattningsvis har Barcelonamålen generellt sett nåtts i EU när det gäller barnomsorg för barn från 0 till 3 år. Detta beror framför allt på den stora täckningsgraden i de medlemsstater som har nått målet. [Tabell 1: Barn i formell barnomsorg, 0 3 år, %] GEO/TID 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Europeiska unionen (EU-28) 29 27 27 28,4 30,3 32,9 Danmark 74 67 65 69,6 77,3 70,0 Nederländerna 52 46 46 44,6 46,4 53,0 Sverige 51 52 55 56,8 64,0 51,0 Luxemburg 44 48 47 49,0 51,8 50,9 Portugal 35 34 38 45,0 47,2 49,9 Frankrike 44 40 39 39,5 41,7 48,9 Belgien 39 48 46 48,8 50,1 43,8 Slovenien 37 38 39 37,4 37,4 39,6 Spanien 39 36 35 36,9 39,7 39,3 Italien 25 21 22 22,9 27,3 34,4 Finland 26 29 28 33,2 32,5 32,7 Tyskland 24 24 28 27,5 25,9 32,6 Malta 11 17 20 18,2 17,9 31,3 Estland 19 18 21 19,4 21,4 30,2 Irland 21 31 29 27,4 30,6 28,6 Storbritannien 34 27 30 28,9 30,4 28,4 Lettland 16 23 23 21,6 22,9 28,3 Cypern 25 26 25 25,5 20,8 24,8 Österrike 14 14 17 16,0 22,3 20,6 Rumänien 2 15 6 2,6 9,4 17,4 Kroatien 13 11 11 17,1 11,8 15,7 Ungern 8 8 10 14,4 15,4 15,6 Litauen 9 8 10 22,9 9,7 15,2 Bulgarien 7 8 11 11,2 8,9 12,5 Grekland 19 20 14 12,8 11,4 8,9 Polen 3 6 5 5,5 5,3 7,9 Tjeckien 5 3 2 4,4 2,9 4,7 Slovakien 4 5 4 6,5 1,1 0,5 Källa: EU-Silc 2016 Det verkar som att barnomsorgens täckning har ökat kraftigt i ett antal länder sedan 2011 när det gäller barn under 3 år. Ökningen är allra tydligast i Malta (en ökning med 20 procentenheter, från 11 % till 31 %), Rumänien (15 procentenheter, från 2 % till 17 %), Estland (11 procentenheter, från 19 % till 30 %), Italien (9 procentenheter, från 25 % till 34 %), Tyskland (9 procentenheter, från 24 % till 33 %) och Irland (8 procentenheter, från 21 % till 29 %). Däremot har barnomsorgens täckning minskat kraftigt för samma åldersgrupp i Grekland (10 procentenheter, från 19 % till 9 %) och Slovakien (3 procentenheter, från 4 % till mindre än 0,5 %). 10

SK CZ PL EL BG LT HU HR RO AT CY LV UK IE EE MT DE FI EU28 IT ES SI BE FR PT LU SE NL DK % (barn 0 3 år) Det finns skillnader mellan medlemsstaterna i hur många timmar barnen i regel omfattas av barnomsorg: I hälften av de länder som ingick i undersökningen nyttjas i huvudsak deltidsbarnomsorg för barn från 0 till 3 år (mindre än 30 timmar per vecka). Så är fallet i Nederländerna (där tre av fyra kvinnor arbetar deltid), Storbritannien, Irland och Österrike. Heltidsbarnomsorg (30 timmar per vecka eller mer) är dock det vanligaste för barn inom barnomsorgen i Bulgarien, Litauen, Ungern, Lettland, Danmark, Portugal, Slovenien, Sverige, Luxemburg, Belgien, Polen och Grekland. [Figur 7: Barn i formell barnomsorg eller utbildning per åldersgrupp, från 0 till 3 år, %, omsorgstid] 80 70 60 50 40 30 20 10 00 Barnomsorg <30 timmar per vecka BNA-mål Barnomsorg >30 timmar per vecka Källa: EU-Silc 2016 4. Förverkligandet av Barcelonamålen för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern Från och med 2016 deltar 86,3 % av barnen från 3 år till den obligatoriska skolåldern i formell barnomsorg eller i förskolan, vilket innebär att Barcelonamålet ännu inte har nåtts, även om vissa framsteg har gjorts sedan 2011. Barcelonamålet har nåtts i tolv medlemsstater: Sverige, Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Nederländerna, Irland, Estland, Italien, Portugal, Tyskland och Slovenien (se grön- och blåmarkerade celler i tabell 2). I Sverige, Belgien, Danmark och Spanien har man överträffat målet på 95 % (se blåmarkerade celler). I åtta medlemsstater (Frankrike, Nederländerna, Irland, Estland, Italien, Portugal, Tyskland och Slovenien) deltar 90 95 % av barnen i barnomsorg eller förskola (se grönmarkerade celler i tabell 2). Däremot har 16 medlemsstater ännu inte nått målet. I Österrike, Malta, Luxemburg och Ungern har mer än 85 % av barnen tillgång till barnomsorg eller förskoleverksamhet (se orangemarkerade kolumner i tabell 2). I Finland, Lettland, Tjeckien, Cypern, Litauen, Slovakien, Bulgarien, Storbritannien, Polen, Rumänien, Grekland och Kroatien deltar mindre än 85 % av barnen i barnomsorg eller förskoleverksamhet (se rödmarkerade celler i tabell 2). Mindre än 65 % av barnen i Kroatien, Grekland, Rumänien och Polen deltar i barnomsorg eller förskoleverksamhet. 11

[Tabell 2: Barn i formell barnomsorg, från 3 år till den obligatoriska skolåldern, i % över tid] GEO/TID 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Europeiska unionen (EU-28) 83 83 82 83,1 83,3 86,3 Belgien 98 100 98 97,8 98,8 98,6 Sverige 95 96 96 94,8 96,2 96,6 Danmark 98 94 99 95,2 97,2 95,9 Spanien 85 92 90 93,2 92,0 95,2 Frankrike 95 95 92 95,8 93,6 93,9 Nederländerna 89 89 86 87,2 90,7 93,5 Irland 82 89 89 89,3 92,0 92,9 Estland 92 93 91 94,0 92,9 92,8 Italien 95 91 90 90,6 85,9 92,6 Portugal 81 86 85 88,7 89,9 92,0 Tyskland 90 91 89 88,7 89,6 91,8 Slovenien 92 92 91 90,3 90,9 89,9 Österrike 84 80 79 85,7 85,3 88,7 Malta 73 91 92 99,4 88,4 88,1 Luxemburg 73 80 73 73,9 81,9 87,2 Ungern 75 75 85 86,3 89,1 86,8 Finland 77 77 79 80,6 82,8 83,9 Lettland 72 79 79 79,2 82,3 81,9 Tjeckien 74 75 76 75,7 77,5 81,0 Cypern 73 74 80 79,6 81,4 78,5 Litauen 70 74 74 80,1 73,8 78,4 Slovakien 75 71 74 74,7 67,6 77,3 Bulgarien 62 89 78 71,6 71,5 74,7 Storbritannien 93 72 71 70,0 72,8 73,4 Polen 43 36 38 42,5 43,0 61,0 Rumänien 41 59 51 55,8 58,2 60,8 Grekland 75 76 69 56,5 67,1 55,6 Kroatien 51 40 47 40,2 52,9 51,3 Källa: EU-Silc 2016 Samtidigt som det har skett en liten minskning sedan 2011 har det skett en betydande ökning i barnomsorgsdeltagandet för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern i flera medlemsstater. Denna utveckling är mest påfallande i Rumänien (en ökning med 20 procentenheter, från 41 till 61 procent), Polen (18 procentenheter, från 43 till 61 procent), Malta (15 procentenheter, från 73 till 88 procent), Ungern (15 procentenheter, från 73 till 88 procent), Luxemburg (14 procentenheter, från 73 till 87 procent), Irland (11 procentenheter, från 82 till 93 procent), Portugal (11 procentenheter, från 81 till 92 procent), Spanien (10 procentenheter, från 85 till 95 procent), Lettland (10 procentenheter, från 72 till 82 procent) och Litauen (8 procentenheter, från 70 till 78 procent). Omsorgen för denna åldersgrupp har dock även minskat i flera EU-medlemsstater, däribland Storbritannien (20 procentenheter, från 93 till 73 procent) och Grekland (19 procentenheter, från 75 till 56 procent). I de flesta medlemsstater deltar 52 % av barnen i åldersgruppen i barnomsorg eller förskoleverksamhet i minst 30 timmar per vecka, medan 34 % av barnen i åldersgruppen, framför allt merparten barn i 12

Rumänien, Storbritannien, Österrike, Irland och Nederländerna, deltar i barnomsorg eller förskoleverksamhet i mindre än 30 timmar per vecka. 13

HR EL RO PL UK BG SK LT CY CZ LV FI EU28 HU LU MT AT SI DE PO IT EE IE NL FR ES DK SE BE % (barn från 3 år till obligatorisk skolålder) [Figur 8: Barn i formell barnomsorg eller utbildning per åldersgrupp, från 3 år till den obligatoriska skolåldern, %, omsorgstid] 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 00 Barnomsorg <30 timmar per vecka BNA-mål Barnomsorg >30 timmar per vecka Källa: EU-Silc 2016 Eftersom 2009 års utbildningsmål har nåtts (dvs. att 95 % av barnen från 4 år till den obligatoriska skolåldern deltar i formell barnomsorg) innebär detta att den största utmaningen med Barcelonamålet är barn i åldersgruppen 3 4 år. I sitt meddelande från november 2017 om att stärka den europeiska identiteten, föreslog kommissionen följaktligen att utbildningsmålet på 95 % skulle utökas till att omfatta alla barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern. 34 5. Faktorer som påverkar förverkligandet av Barcelonamålen 5. 1. Utgifter för barnomsorg Offentliga utgifter kan spela en viktig roll för tillgången till barnomsorg samt dess tillgänglighet, ekonomiska överkomlighet och kvalitet. Den procentuella andel av BNP som spenderas på barnomsorg varierar kraftigt runt om i EU. Sverige, Danmark, Frankrike och Bulgarien är de som spenderar mest. Utgifterna per åldersgrupp varierar också. I vissa länder läggs utgifterna främst på barnomsorg för barn från 3 år till den obligatoriska skolåldern. [Tabell 3: Offentliga utgifter för barnomsorg och förskoleutbildning samt totala offentliga utgifter för förskola och barnomsorg, % av BNP, 2013] 34 Se Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Stärka den europeiska identiteten genom utbildning och kultur Europeiska kommissionens bidrag till toppmötet i Göteborg den 17 november 2017, (COM(2017) 673 final), och förslaget till rådets rekommendation om förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet. 14

Totalt Statliga utgifter barn 0 3 år Statliga utgifter för barn från 3 år till obligatorisk skolålder Sverige 1,6 1,1 0,5 Danmark 1,4 Frankrike 1,3 0,6 0,7 Bulgarien 1,2 0,1 1,1 Finland 1,1 0,6 0,5 Belgien 0,8 0,1 0,7 Luxemburg 0,8 Storbritannien 0,8 0,1 0,7 Litauen 0,7 0,1 0,6 EU-28 i genomsnitt 0,7 Nederländerna 0,7 0,3 0,4 Rumänien 0,6 0,3 0,3 Ungern 0,6 0,1 0,5 Tyskland 0,6 0,2 0,4 Italien 0,5 0,1 0,4 Slovenien 0,5 Spanien 0,5 0,1 0,4 Irland 0,5 Österrike 0,5 Slovakien 0,5 0,1 0,4 Malta 0,5 0,0 0,5 Polen 0,5 Tjeckien 0,5 Cypern 0,4 0,0 0,4 Estland 0,4 Portugal 0,4 Lettland 0,1 Kroatien 0,2 Grekland Källa: OECD Family database Vissa länder har valt att investera i ett heltäckande barnomsorgssystem. Det danska barnomsorgssystemet till exempel är ganska komplext. Kommunerna förser föräldrarna med barnomsorg, oavsett sysselsättningsstatus, från det att barnet är 26 veckor gammalt och fram till den obligatoriska skolåldern. Barnomsorgen är indelad i barnpassning (från 0 till 2 år) och förskola (från 3 till 6 år) samt privat barnpassning där barnet vanligtvis tas om hand i dagmammans hem. Kommunerna övervakar privatägda inrättningar och privata dagmammor. Barnomsorg anses vara viktig för sörja för barns välbefinnande, hälsa och lärande samt deras sociala delaktighet. Det ställs höga kvalitetsstandarder på barnomsorgen, och den finansieras till största delen av staten. Föräldrarna betalar endast en avgift som baseras på inkomst och antal barn. Öppettiderna kan anpassas efter lokala behov. Danmark är ett av de länder som har de största barnomsorgsutgifterna sett till BNP, vilket är ett medvetet val för att ge alla barn lika möjligheter i livet så tidigt som möjligt. Belgien har ett liknande system med daghem vid sidan av privata dagmammor för de yngsta barnen (från 0 till 2,5 år) samt förskolor för barn från 2,5 år och fram till den obligatoriska skolåldern. När det gäller den ekonomiska överkomligheten är avgifterna inkomstbaserade och avdragsgilla för barn i den yngre åldersgruppen (under 2,5 år) som omfattas av barnomsorg, och vidare finns en särskild maxtaxa. Förskolorna finns ofta vid primärskolorna och är kostnadsfria under skoltid. Efter skoltid kan det dock vara svårt för arbetande föräldrar att få tillgång till barnomsorg. Det finns ett system för att övervaka kvaliteten på all formell barnomsorg, vilket är tämligen omfattande och avser såväl offentliga som privata tjänster. Förmånstillträde till barnomsorg kan ges till vissa missgynnade grupper, exempelvis jobbsökande i Brysselregionen. Barnomsorg inom den europeiska planeringsterminen och EU-finansiering Inom ramen för den europeiska planeringsterminen betraktas barnomsorg som viktig för att möjliggöra sysselsättning bland kvinnor. Rekommendationer ges till medlemsstaterna när bristande barnomsorg utgör ett hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. 15

Under 2017 konstaterades det i tolv landrapporter att det saknades en ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet, och sex medlemsstater mottog en landsspecifik rekommendation i detta avseende eller om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i allmänhet. 35 Under 2018 togs barnomsorgen upp i 17 landrapporter. I två landrapporter fick länderna beröm (Frankrike och Belgien), men i de övriga kritiserades systemet. 36 Medlemsstaterna har möjlighet att först och främst finansiera barnomsorgen genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), såsom Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) samt Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu). Eruf bidrog med cirka 1,2 miljarder euro i finansiering av infrastruktur för förskoleverksamhet och barnomsorg under perioden 2014 2020 för att åtgärda nationella eller regionala kapacitetsproblem och sörja för kvalitet på byggnader och utrustning som används inom förskoleverksamhet och barnomsorg. ESF främjar lika tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet. 37 Dessa investeringar har varit effektiva för att skapa arbetstillfällen för kvinnor och för att göra det lättare för mammor med barn att komma in på arbetsmarknaden igen och förbättra föräldrarnas balans mellan arbete och familjeliv. Exempel på detta är ESF-projekt i Estland (där 1 200 barnomsorgsplatser kommer att skapas) och i Tjeckien (där 20 000 barnomsorgsplatser kommer att skapas). Tjeckien har riktat om finansiering till följd av en landsspecifik rekommendation, vilket hittills har lett till att 9 000 daghems- och förskoleplatser har skapats. Den fortsatt ökade efterfrågan på barnomsorgsinrättningar visar att åtgärden har en stor påverkan på småbarnsföräldrars (åter)inträde på arbetsmarknaden. Dessutom kan ekonomiskt stöd ges via Ejflu, inom ramen för gemenskapsinitiativet för landsbygdens utveckling (Leader+), för tillhandahållande av barnomsorgsinrättningar på landsbygden som en del av den lokala utvecklingsstrategin. Dessutom finns Efsi för finansiering av projekt som avser förskoleverksamhet och barnomsorg (både privata och offentliga investeringar). Hittills har dock inga specifika begäranden mottagits om just projekt avseende förskoleverksamhet och barnomsorg. 5.2 Familjers arbetsmönster och konstellationer Runt om i EU finns olika modeller för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, vilket återspeglar olika familjekonstellationer och olika metoder för barnuppfostran. Familjekonstellationerna spelar en viktig roll för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Den traditionella modellen där mannen är familjeförsörjare har i de flesta länder ersatts antingen med modellen med två förvärvsarbetande eller med den ändrade modellen med en familjeförsörjare (där den ena arbetar heltid och den andra deltid). Trots detta är arbetsmönstret efter barnets nedkomst dock ändå mer växlande när det gäller familjeledighet och mammornas deltagande på arbetsmarknaden efter mammaledigheten. Tillgången till högkvalitativ barnomsorg en nödvändig del för att främja sysselsättningen bland kvinnor, framför allt vid denna tidpunkt i livet när kvinnorna befinner sig i en utsatt situation sett till sitt deltagande på arbetsmarknaden. Förutom barnomsorg är det även viktigt med en välutformad politik för balans mellan arbete och familjeliv när det gäller ledighet och flexibla arbetsformer, för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Kommissionen lade i detta avseende fram ett förslag till direktiv 38 den 26 april 2017 35 2017 års landrapporter, se https://ec.europa.eu/info/publications/2017-european-semester-country-reports_sv 36 2018 års landrapporter, se https://ec.europa.eu/info/publications/2018-european-semester-country-reports_sv 37 Detta är en av investeringsprioriteringarna inom det tematiska målet Investera i utbildning, vidareutbildning och i yrkesutbildning för kompetens och livslångt lärande. 38 COM(2017) 252 final, Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, se http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catid=1311&langid=sv. Se även förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om balans mellan 16

för att uppmuntra papporna att utnyttja familjeledigheter, genom särskilda och icke överförbara perioder för varje förälder mot tillräcklig kompensation. Ett gemensamt utnyttjande av föräldraledigheten mellan kvinnor och män har visat sig öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Flexibla arbetsformer är också viktigt för att arbetstagare lättare ska kunna förena sitt arbete med de krav som deras fritid ställer. 5.3 Informell/privat omsorg Informell barnomsorg kan antingen komplettera eller ersätta formell barnomsorg. Informell barnomsorg är omsorg som ges av andra än barnets föräldrar, vanligtvis av släktingar som mor- /farföräldrar samt vänner, grannar, oregistrerade dagmammor, barnsköterskor och au pairer. Det kan också innefatta omsorg som anordnas privat och ges av en professionell dagmamma som anlitats direkt av föräldrarna. Omsorgen sker ofta i barnets hem och omfattas inte av registrering eller övervakning från myndigheternas sida. Enligt Eurostat 39 omfattades 30,2 % av barnen (under 3 års ålder) och 28,7 % av barnen mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern av informell omsorg 2016. Informell och privat omsorg utnyttjas i hög grad men vanligtvis på deltidsbasis, vilket kan vara ett tecken på att omsorgen till övervägande del är av kompletterande karaktär. Informell omsorg används mest i Nederländerna (omkring 60 % av barnen i båda åldersgrupperna) men praktiskt taget alltid på deltidsbasis. Därefter kommer Rumänien, Grekland, Slovenien, Slovakien, Polen, Cypern och Portugal, där mer än 40 % av barnen omfattas av informell eller privat omsorg. I de flesta av dessa länder utgörs omsorgen av en blandning av hel- och deltidsomsorg för den yngre åldersgruppen, med undantag för Cypern där mer än hälften av den informella och privata omsorgen för barn under 3 år är heltidsbaserad. Omsorgen är huvudsakligen deltidsbaserad när det gäller barn i den äldre åldersgruppen. Informell omsorg används nästan inte alls i de nordiska länderna. Även om föräldrarna inte upplever något stort behov av att utnyttja offentlig omsorg när tillräckliga möjligheter finns till informell och privat omsorg, tyder ovannämnda uppgifter på att föräldrarna kompenserar för bristen på offentliga tjänster genom att använda sig av informella och privata omsorgsarrangemang och att det faktiskt kan finnas ett stort behov av mer formell barnomsorg. 40 5.4 Rättslig ram för tillhandahållande av omsorg En laglig rätt till barnomsorg är ett sätt att sörja för ett tillräckligt utbud av tillgänglig och ekonomiskt överkomlig barnomsorg av hög kvalitet. I de flesta länder finns en laglig rätt till barnomsorg när barnen nått en viss ålder. Det finns dock stora skillnader i Europa från vilken ålder denna rätt börjar gälla. Tidsförskjutningen från det att familjeledigheten 41 slutar tills man får rätt till barnomsorg (vilket ibland kallas för omsorgsklyfta ) vållar ofta problem 42. I Malta har man rätt till barnomsorg från mycket tidig ålder (från 3 månaders ålder är omsorgen gratis för arbetande föräldrar och studenter). Så är även fallet i Danmark och Ungern (från 6 månader), arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU, se http://eur-lex.europa.eu/legalcontent/en/txt/pdf/?uri=celex:52017sc0202&from=en. 39 Eurostat (2016) EU-Silc, undersökningsvariabeln Other types of care ( annan typ av omsorg ) avser direktavtal mellan omsorgsgivaren och föräldrarna (föräldrarna är ofta arbetsgivare som betalar omsorgsgivaren direkt) och oavlönad omsorg (informella avtal eller överenskommelser utan avtalad ersättning som byte av tjänster). Omsorg som ges av dagmammor utan något avtal mellan omsorgsgivaren och föräldrarna (direkta arrangemang) omfattas inte av begreppet formell omsorg, eftersom detta enbart avser sådan barnomsorg som uppfyller vissa kvalitetskrav. 40 Heejung Chung and Bart Meuleman 2017, European parents' attitudes towards public childcare provision: the role of current provisions, interests and ideologies, European Societies, 19:1, 49-68, DOI: 10.1080/14616696.2016.1235218. 41 Med familjeledighet avses mamma-, pappa- och föräldraledighet. Andra sorters familjeledighet, som ledighet för vård av anhörig, avses inte. 42 Nätverket LEAVE (april 2017), Relationship between Leave and ECEC entitlements, se http://www.leavenetwork.org/fileadmin/leavenetwork/overviews_2017/relationship_between_leave_and_ecec_-_final.pdf. 17

Barn i formell barnomsorg % (0 3 år, 1 timme eller mer) Tyskland (dock i ett begränsat antal timmar för föräldrar som inte arbetar heltid), Sverige och Slovenien (från 12 månader) och Estland (från 18 månader). Sådant tillhandahållande av barnomsorg kan betecknas som en omfattande rätt från tidig ålder. I den andra gruppen av länder har man rätt till barnomsorg när barnet är äldre och kan börja i förskolan. Detta är i praktiken från 2,5 år i Belgien, från 3 år i Finland (deltid om inte föräldrarna arbetar heltid), Frankrike, Irland, Italien och Luxemburg (deltid), Spanien, Slovakien och Storbritannien (deltid, från 2 år för barn från mindre gynnade grupper) och från 4 år i Nederländerna. I den tredje gruppen har man rätt till barnomsorg från det att barnet är 5 år, vanligtvis ett år innan barnet börjar skolan. Så är fallet i Österrike (endast deltid), Bulgarien, Tjeckien, Grekland och Portugal. I Polen har man rätt till barnomsorg (förskola) från och med 6 års ålder. Man kan säga att denna rätt tar vid precis före den obligatoriska skolåldern. I den fjärde gruppen av medlemsstater Litauen, Lettland och Rumänien har man inte någon som helst rätt till barnomsorg. Uppgifterna ovan i kombination med ersättningsnivån för familjeledighet tyder på att det inte finns någon lucka mellan slutet av den välbetalda familjeledigheten och den tidpunkt då rätten till barnomsorgsplats träder in enbart i ett fåtal medlemsstater (Danmark, Finland, Tyskland, Malta, Slovenien och Sverige). I en annan grupp av medlemsstater finns en tidsförskjutning mellan längre föräldraledigheter, som vanligtvis är obetalda eller beviljas till en mycket låg ersättning, och barnomsorg (Tjeckien, Estland, Frankrike, Ungern och Spanien). I övriga medlemsstater finns en tidsförskjutning mellan familjeledigheten och rätten till barnomsorg. En laglig rätt innebär dock inte nödvändigtvis en garanterad plats vid en viss barnomsorgsinrättning. Detta är en förklaring till att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden fortfarande är mycket lågt och/eller att informell och privat omsorg utnyttjas i stor utsträckning, även i medlemsstater där en sådan laglig rätt finns. 5.4 Sysselsättningsgrad och tillhandahållande av omsorg Det finns ett samband mellan sysselsättningsgrad och andel barn som deltar i barnomsorg. Det är dock inte alltid tydligt i vilken mån sambandet kan förklaras med bristande tillgång eller efterfrågan. Det finns flera faktorer som påverkar huruvida barn deltar i barnomsorg. Några länder har dock en extremt låg sysselsättningsnivå och andel barn under 3 år som deltar i barnomsorg, till exempel Grekland, Kroatien, Rumänien, Malta och Italien. [Figur 9: Sysselsättningsnivå och andel barn från 0 till 3 år i barnomsorg, %] 80 70 DK 60 50 40 ES BE LU PT FR 30 IT MT EU FI DE EE IE CY LV UK 20 AT RO HR HU LT 10 EL BG PL 0 SK CZ 40 45 50 55 60 65 70 75 80 Sysselsättningsgrad bland kvinnor i åldersgruppen 15 64 SI NL SE Källa: Arbetskraftsundersökningen 2016 och EU-Silc 2016 18