Utvärdering av Centrum för etik, juridik och mental hälsa (Centre for Ethics, Law and Mental Health CELAM) Centret inrättades av rektor för Göteborgs Universitet 2012-01-20. Syftet med centret angavs vara att starta och stödja forskning om psykisk störning, aggressivt beteende och moraliskt och straffrättsligt ansvar i en tvärvetenskaplig referensram genom att formalisera den struktur med ett omfattande forskningssamarbete som i praktiken finns mellan forskargruppen rättspsykiatri vid Sahlgrenska Akademin, forskargruppen rättspsykiatri vid institutionen för Kliniska vetenskapen, Malmö, Lunds universitet och en grupp forskare i teoretisk respektive praktisk filosofi vid institutionen för Filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Humanistiska fakulteten i Göteborg. Målsättningen med forskargruppen var att utgöra ett nationellt kompetenscentrum för kunskap om psykisk ohälsa hos unga lagöverträdare, bedriva forskning som är högkvalitativ även ur ett internationellt perspektiv och att utbilda personer som kan möta verksamheternas och framtidens behov av vetenskapligt och kliniskt kunnande. Utvärderingen skall besvara framför allt följande frågeställningar; 1. Hur uppfylls kriterierna för Centrum vid Göteborgs universitet; a) flervetenskaplighet b) akademiskt mervärde c) samverkan. 2. Hur följs reglerna för Centrum vid Göteborgs universitet och 3. Hur utvecklas verksamheten? Jag har haft tillgång till ansökan om centrumbildningen, policyn för Centrum vid Göteborgs universitet samt centrets halvtidsutvärdering januari 2015 och årsberättelserna för centret för åren 2012-2016 samt Vetenskapsrådets kartläggning av rättspsykiatrisk forskning 2017 och SBU:s kartläggning Behandling och bedömning vid rättspsykiatrisk vård en kartläggning av systematiska översikter (Rapport 264/2017). Jag besökte också centret den 5 september 2017 och träffade då föreståndaren docent Susanna Radovic, universitetslektor Peter Andiné, universitetslektor Tomas Nilsson, verksamhetschef docent Alessio Degl - Innocenti och chefsöverläkare Eirini Alexiou samt forskarassistent Sebastian Lundström. Uppgifter för 2017 har jag inte haft tillgång till, men jag har förstått situationen så att det är väsentligen samma omfattning av verksamheten som tidigare år. 1a: Frågan om centrets flervetenskaplighet. Denna fråga är inte alldeles enkel att besvara. Ett sätt att se på detta med flervetenskaplighet/tvärvetenskaplighet är att se vilka discipliner som medarbetarna representerar i projekten respektive i de vetenskapliga rapporter som blir resultatet. Rättspsykiatrin är ju ett område där medicin, omvårdnad, psykologi, möter juridik och rättsliga problem. Detta innebär att projekt som belyser olika aspekter av den rättspsykiatriska vården inklusive diagnostiken förutsätter medverkan av läkare (psykiatrer/rättspsykiatrer), psykologer, socialarbetare, sjuksköterskor, men också filosofer, jurister och andra samhällsvetenskapliga discipliner.
I bilaga 1 finns en förteckning över aktuella projekt där medarbetare från CELAM är engagerade. Ett antal större avslutade projekt är också upptagna. Med tanke på den ändå relativt begränsade personalkretsen vid centret anser jag att aktiviteten som avspeglas i de olika projekten är imponerande. Det är en stor spridning på typerna av projekt, alltifrån renodlade kliniska studier av rättspsykiatrins patienturval till etiska och mera filosofiska aspekter som begreppsliga undersökningar av vanföreställningars illusoriska realitet. I bilaga 2 finns en sammanställning av de doktorander som är registrerade vid CELAM 2016. Av denna framgår att i doktorandgruppen finns läkare, psykologer, jurister, fysioterapeuter, samhällsvetare, sjuksköterskor och socionomer representerade. 1b: Akademiskt mervärde. Om man definierar flervetenskaplighet som jag gjort är de flesta publikationer som kommit under den centrets hittillsvarande verksamhetsperiod av flervetenskaplig karaktär, dvs med medarbetare från två eller flera olika discipliner. Ett annat mått kan vara antalet disputationer. Under centrets verksamhetstid har ett antal nya doktorandprojekt påbörjats och ett antal doktorander har disputerat under perioden. De som disputerade under verksamhetsperiodens första år har rimligtvis påbörjats innan centret formellt bildades. Av följande sammanställning av personer som disputerat under verksamhetstiden framgår att det är en ganska bred tematik som avhandlats och som ligger väl inom det som centret syftade till att arbeta med. 2012: Märta Wallinius Aggressive antisocial behaviour; Clinical, cognitive and behaviour co-variables of its persistence Anita Carlstedt Child sexual abuse; crimes, victims offenders characteristics and recidivism 2013: Sara Bromander Neurological markers for personality, inflammation and stress. A naturalistic study in knee anti-plastic patients Thomas Larsson: A-TAC, the autism, tics, ADHD and co-morbidities inventory: studies in reliability and validity. Christina Lund: Mentally disorders offenders; a longitudinal study of forensic psychiatric assessments and criminal recidivism. 2014: Karl Persson De Fine Licht: Responsibility and health: explanation based perspectives. 2015: Ola Ståhlberg: Co-morbidity across childhood - onset neuropsychiatric disorder 2016: Sara Lind Halleröd Hansson: On the validity of neuro developmental disorders Örjan Falk: Aggressive, antisocial behaviour: risk factors and personality
Sammanställningen av forskningsmedel från 2014 (bilaga 3) visar att man under åren fått forskningsmedel i storleken 16 miljoner. De flesta har varit FOU- och ALF-medel från regionala forskningsråd och Göteborgs universitets fonder. Det finns dock några relativt stora externa forskningsmedel från forskningsrådet VR och Forte och också ett stort EUprojekt. Samtidigt är det uppenbart att det inte är så lätt att få externa medel, något som också påtalades vid mitt besök vid centret. 1c: Samverkan Centrets forskare har samverkat med forskare och kliniker från en rad olika externa aktörer i form av forskningsprojekt och seminarier. För närvarande pågår ett 20-tal projekt (om man inkluderar avgränsbara delprojekt, är man uppe i närmare 40-talet projekt). I dessa samarbetar man med forskare som tillhör de i centret ingående enheterna, men också ett stort antal projekt med enheter/institutioner utanför den egna kretsen. På nationell nivå samarbetar man alltså med forskare från Chalmers, Institutionen för Vårdvetenskap GU, Juridicum vid Lunds universitet, flera projekt med forskare från Karolinska Institutet, Linnéuniversitetet, Linköpings universitet, Umeå universitet, Lunds Tekniska högskola. Internationellt samarbetar man med forskare från Pasteaur institutet i Paris, Montreals universitet, Public Safety i Kanada, Washington University i USA, Oxford och Cardiff, Cambridge University, University of Abdel Maled Essaadi i Marocko, Tehran University, University of Vancover, University of Central Lanchaster och Goethe universitetet i Frankfurt. Den trots allt relativt begränsade forskargruppen anknuten till CELAM har alltså utvecklat ett synnerligen omfattande samarbete med ett stort antal nationella och internationella institutioner. Man har också deltagit i ett mycket stort antal seminarier, konferenser och enskilda föreläsningar, framför allt nationellt och regionalt, men också på internationell nivå i form av deltagande i internationella konferenser. Se också punkten 3 om centrets utveckling. 2: Hur följs reglerna för centrum vid Göteborgs universitet? Enligt regelverket ska centrum ha föreståndare och sin organisatoriska hemvist vid en institution. Man ska upprätta en årlig uppföljning enligt de särskilda riktlinjer som finns. Centret ska ha en styrgrupp enligt rektors och fakultetsledningens instruktion. Den ska sammanträda minst två gånger per år och anta verksamhetsplan och budget samt utarbeta årsberättelse. Centret kan också inrätta ett vetenskapligt råd. Om centrum inrättas på initiativ av flera parter ska villkoren för samverkan regleras i avtal mellan de deltagande parterna. Centret ska ha en finansieringsplan och parterna som samverkar ska bidra med resurser vid centret. Allt detta har så vitt jag kan bedöma följts av centrets ledning, dvs reglerna för centrumbildningar vid Göteborgs universitet har följts. Det internationella vetenskapliga
rådet har inte träffats vid något tillfälle på grund av medelsbrist. Föreståndaren har också tillsatt en ledningsgrupp som består av föreståndaren Susanna Radovic, universitetslektorerna Peter Andiné och Tomas Nilsson och verksamhetschefen Alessio Degl -Innocenti. Denna ledningsgrupp träffas ca en gång i månaden för diskussioner om den dagliga verksamheten vid centret 3: Hur utvecklas centrum? Det enklaste sättet att värdera aktiviteten är antalet publikationer under centrets verksamhetsperiod; 2012 25 vetenskapliga publikationer 2013 33 2014 35 2015 36 2016 28 2017 -? Vad gäller utvecklingen av centret har ju mycket hänt fram till dess att centret etablerades formellt. Det är uppenbart att centrets olika aktörer redan hunnit utveckla ett betydande samarbete i form av forskningsprojekt, seminarier och föreläsningar och centrumbildningen får väl mera ses som en konsolidering utav en redan mycket aktiv samverkan. Om man ser till antalet projekt har detta varit väsentligen oförändrat över tid genom att ett antal projekt har avslutats och ett antal har tillkommit. Antalet disputerade och antalet nya doktorander har också varit relativt konstant under centrets sexåriga tillvaro. Man kan inte heller se någon väsentlig förändring när det gäller antalet publikationer. Dessa har också legat relativt konstant på en förvånansvärt hög nivå. När det gäller seminarieverksamheten har den uppenbarligan konsoliderats, särskilt sedan flytten till de nuvarande lokalerna i anknytning till den rättspsykiatriska vårdenheten. När det gäller undervisningsuppdrag kan man se en viss ökning över tid av en redan från början betydande intensitet. Under 2015 och 2016 har man alltså medverkat i 15-20 internationella kongresser per år och ett mycket stort antal föreläsningar (2015 ca 80 föreläsningar och 2016 ca 120 föreläsningar). Föreläsningarna har riktats till läkarstuderande och psykologstuderande som ju rimligen är en uppgift för centrets lektorer. Utöver dessa har man alltså haft föreläsningar för en mycket bred grupp av intressenter som polisen på olika håll, framför allt i Västra Götalands region, åklagare, häkten, rättspsykiatriska och psykiatriska kliniker i regionen, gymnasieskolor, kriminalvården och Rättsmedicinalverket. Alla ingående forskare tycks ingå i detta även om några av medarbetarna svarar för ett större antal föreläsningar. Utöver de vetenskapliga publikationerna har varje år några bokkapitel och olika typer av rapporter till myndigheter och institutioner författats. Medarbetare har också deltagit i
Vetenskapsrådets kartläggning av rättspsykiatrisk forskning och SBU:s kartläggning av behandling och bedömning i rättspsykiatrisk vård t ex. Centrets medarbetare har medverkat i ett mycket stort antal föreläsningar och seminarier för olika grupper. Man har också etablerat en seminarieserie efter flytten till den nuvarande lokalisationen. Sålunda hölls under våren 2016 åtta seminarier och under hösten sju seminarier. Seminarierna har blivit alltmer välbesökta under 2017. Den nya lokalisationen innebär längre resor för deltagare som inte finns på plats, men centrumledningen menar bestämt att antalet externa deltagare har ökat under de senaste åren. På centret arbetar ca 10 doktorander tillsammans med den inre kretsen av projektledare (professorerna Henrik Ankarsäter, Christian Munthe och Eva Billstedt, universitetslektorerna Peter Andiné, Lena Eriksson, Thomas Nilsson och Susanna Radovic samt verksamhetschefen Allessio Degl -Innocenti, forskningscoordinatorerna Björn Hofander, region Skåne och Märta Wallinius, region Kronoberg samt forskarassistent Sebastian Lundström). Enligt min bedömning utgör detta en mycket god akademisk miljö för såväl de olika forskargrupperna som kanske framför allt för doktoranderna. Miljön beskrivs också av mina sagesmän som mycket stimulerande på grund av den multidisciplinära sammansättningen (men också personkemin i gruppen) där forskare/lärare med olika professionell/institutionell bakgrund möts mer eller mindre dagligen. Särskilt intressant och värdefullt menar jag är mötet mellan de olika kulturerna (de två kulturerna ) där de huvudsakligen naturvetenskapligt skolade medicinarna möter filosofer, men också jurister utöver det mera välbekanta mötet med psykologer, socialarbetare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster. Sammantaget utgör detta, menar jag, en ganska unik akademisk miljö i vårt land. 4: Universitetets tredje uppgift. En alltmer viktig funktion för universitetet är den s.k. tredje uppgiften; information och samverkan med samhället i stort. Detta är en uppgift som man alltid talar om, men som inte är särskilt högt prioriterad i den akademiska världen. Centret har under sin verksamhetsperiod väl uppfyllt den s.k. tredje uppgiften, framför allt genom en rad föreläsning som riktats till myndigheter med anknytning till centrets verksamhetsområde, allmänheten och utbildningsinstitutioner och kliniker. Detta har skett i en imponerande utsträckning. Se också punkt 1c Samverkan! 5: Förslag. Vid mitt besök uttrycktes ett stort behov av en större krets av forskningshandledare, post doc tjänster/docenturmeriteringsprogram, för att möta det intresse som finns att påbörja forskningsprojekt inom centrets intressesfär. Man efterlyser också möjlighet till fler och större forskningsmedel. Uppfattningen är att rättspsykiatrin inte har så lätt att få forskningsmedel för sina projekt. Detta är ju något som gäller även psykiatrin i stort jämfört med andra medicinska discipliner.
En samlokalisation av den rättspsykiatriska utredningsenheten i Göteborg med den rättspsykiatriska vårdverksamheten i de nya lokalerna skulle också innebära en förstärkning av den rättspsykiatriska akademiska miljön. 6: Sammanfattande bedömning Centret representerar en mycket intressant och relativt ovanlig konstellation av forskare från rättspsykiatrin och närstående discipliner som psykologi, omvårdnad, socialt arbete, fysioterapi, men också från filosofi och juridik, d v s en intressant blandning av det som brukar beskrivas som de två kulturerna, d v s en mera naturvetenskaplig och en humanistisk samhällsvetenskaplig inriktning. Uppenbarligan har man också lyckats finna ett välfungerande sätt att samarbeta integrerat. Man redovisar också ett imponerande antal projekt under centrets paraply av mycket varierande karaktär. Om man ser till produktionen av vetenskapliga arbeten är det min bedömning att den är mycket hög i förhållande till antalet disputerade forskare och handledare. Detta gäller också antalet doktorander som disputerat under centrets existens liksom antalet pågående doktorandarbeten. När det gäller kvalitén på det vetenskapliga arbetet sker ju en prövning när det gäller doktorander som disputerar. När det gäller de vetenskapliga arbetena menar jag att det inte är meningsfullt att diskutera impact faktorer. Vetenskapsrådet konstaterar i sin kartläggning av den rättspsykiatriska forskningen att kretsen av tidskrifter som tar in rättspsykiatriskt orienterade artiklar är begränsad och att impact faktor frågan därför inte blir särskilt relevant. Dessutom är det ju ett faktum att Sverige avviker från i stort sett resten av världen genom vår speciella lagstiftning, vilket också gör att arbeten från Sverige kan ha ett begränsat internationellt intresse trots att de kan vara av lika hög kvalitet som andra arbeten. De är helt enkelt lite mindre intressanta just därför att lagstiftningen och patient- /klientmaterialet därför ser annorlunda ut. Samtidigt kan ju den svenska lagstiftningen just genom att den avviker från stora delar av världen i övrigt vara av intresse, men rimligtvis trots allt för en mera begränsad krets. Min bedömning är att kvalitén på de vetenskapliga arbetena är god eftersom de trots den ovan nämnda problematiken ändå bedöms vara av intresse för ett brett antal vetenskapliga tidskrifter. Utöver den vetenskapliga produktionen har centret svarat för en imponerande omfattning av föreläsningar på olika nivåer och gentemot en mycket bred grupp av institutioner och verksamheter, framför allt på regional nivå.
Det formella regelverket vad gäller organisation och avrapportering har man följt. Årsrapporterna är tydliga och informativa och beskriver väl verksamhetens karaktär och omfattning. Det jag uppfattar som specifikt för CELAM är just kombinationen av den mera naturvetenskapligt orienterade rättspsykiatrin och psykologin som tillsammans med omvårdnadsvetenskapare och filosofer och jurister utgör en mycket intressant konstellation. I mina kontakter med merarbetarna från de olika disciplinerna har jag också fått den bestämda uppfattningen att man hittat ett sätt att samarbeta som upplevs meningsfullt och mycket stimulerande. Alla som försökt samarbeta över disciplingränsen vet att det innebär problem, men samtidigt också öppnar nya perspektiv som är värdefulla även om man behåller sin respektive vetenskapliga huvudinriktning. När det gäller genusfrågor är sammansättningen av centrets medarbetare mycket jämbördig och illustrerar den utveckling som pågår att kvinnor tar/får alltmera plats inom akademin. Slutligen när det gäller framtiden uppfattar jag att de centrala personerna i CELAM är intresserade av en fortsättning av centret. Med tanke på att denna typ av samarbete kräver långa perspektiv är min bedömning också att det finns anledning att underlätta för en fortsatt samverkan inom CELAMS struktur. Även om en del av medarbetarna närmar sig pension finns ett stort antal medelålders och yngre medarbetare som är knutna till centret. Det finns alltså skäl att tro att centret ska kunna vara livskraftigt ytterligare en period. Arrangemanget med en verksamhetschef från Institutionen för filosofi uppfattar jag som lyckat. Det innebär definitivt en förstärkning av samarbetet över traditionella institutionsgränser. Umeå 9 okt 2017 Lars Jacobsson, Professor emeritus Enheten för psykiatri, Umeå universitet Bilaga 1: Forskningsprojekt CELAM Bilaga 2: Doktorander CELAM 2016 Bilaga 3: Forskningsmedel från 2014