Mål: Underlag för elever och pedagoger under samtal om sina historiekunskaper samt modellera textstrukturen. Material: Faktakort, se nästföljande sidor. Användning av textmaterial: Skriv ut faktakort jägar- och samlarstenåldern, från sidan två och framåt, dubbelsidigt och gör valet Vänd sidorna längs kortsidan. Klipp sidorna mitt på så att det blir två faktakort med en bildsida och en textsida. Foto: Malmö stad / Eva Hörnblad MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se
Flinta Eld Foto: Malmö stad / Eva Hörnblad Foto: Malmö stad / Eva Hörnblad MALMÖ STAD Pedagogisk Inspiration Malmö pedagogisk.inspiration@malmo.se
Eld Elden var viktig. Elden ger värme och man kan laga mat när man har en eld. Det finns flera sätt att starta en eld. En eld kan startas genom t.ex. ett blixtnedslag. Det vanligaste sättet att skapa eld är att gnida eller slå två saker mot varandra. Om du gnider dina händer mot varandra märker du att det blir varmt i händerna. Gnider man två trästycken mot varandra tillräckligt länge och hårt börjar det ryka för att till slut börja glöda. Ett redskap som underlättar detta är eldborren. För att kunna elda behöver man fnöske och ved. Fnösket tar lätt eld och brinner upp snabbt. Ved är trä i mindre bitar. Ved brinner långsammare och tänds av fnösket. Flintasten Flinta är en sorts sten. Flinta kan vara vit, beige, grå och svart. Flinta är en väldigt hård sten. Stenen är så hård så när flintan går sönder blir det vassa bitar. Bitarna är lika vassa som glas när det går sönder. När man knackar flinta, slår av bitar, får man mindre bitar som kan formas. Under forntiden gjorde man redskap av flinta. Redskap som kan göras av flinta är pilspetsar, yxor och skrapor. När man knackar flinta får man en vass egg. Eggen är lika vass som en kniv. Man kan inte bära eld med sig när den brinner. Glöden kan man bära med sig. På stenåldern bar de med sig glöden i ett ihåligt horn av ett djur. flintasten knacka flinta eld ved fnösketicka och fnöske glöd horn eldborr flintyxa egg bitar av flinta
Säl Ren Foto: Malmö stad / Martin Lindvall Foto: Malmö stad / Martin Lindvall
Ren Ren är ett djur som idag lever i norra Sverige. På jägar- och samlarstenåldern var det kallare i Skåne och då levde renarna här. Renarna lever många djur tillsammans och det kallas flock, renflock. På jägar- och samlarstenåldern jagades renar med pilbåge. Det var viktigt att kunna smyga tyst så att inte renarna visste att människorna var i närheten. Det var också viktigt att träffa rätt med pilen så att djuret inte sprang iväg och måste spåras. Allting på renen användes under forntiden. Renens skinn användes till att göra kläder och skor. Köttet åts upp. Renens magsäck är vattentät och användes till kokkärl. Renens horn kunde människorna göra hornyxor av. De kunde också göra fiskljuster som de använde när de fiskade. Renens klövar kokade man lim av, hornlim. Hornlimmet användes till att limma fast pilspetsar på pilskaften, skarvarna på en skinnbåt kunde limmas ihop och olika trädetaljer kunde limmas ihop. Senor användes till sytråd, fiskelina och bågsträng. Säl Sälen lever mest i havet, men är uppe på land ibland. Sälarna lever många djur tillsammans och det kallas flock. Sälarna äter fisk och musslor. När de vill vila eller föda ungar kommer de på land. De har svårt att ta sig fram på land. På vintern föder sälarna sina ungar och då är det lätt att jaga sälungarna. På forntiden var det bra att bo nära kusten på vintern och jaga sälar, gå på säljakt. Av sälskinnet gjorde de båtar, kläder, skor och tält. säl fisk ren renskinn sälskinn mussla hornyxa fiskljuster
Korg Nål MM 043365, Malmö museums samling Foto: Malmö stad / Eva Hörnblad
Nål Två av de viktigaste verktygen som uppfunnits är sylen och nålen. Sylen och nålen är gjorda av djurens ben. Sylen är vass och används till att göra hål i skinnet. Om sylen inte är vass utan slö, behöver den slipas. Sylen slipas på en sandsten så att den blir vass och lätt kan göra hål i skinnet. När man gör tält och kläder syr man ihop flera skinn. På forntiden använde man senor från djur när man skulle sy ihop två bitar skinn. Senor är som ett segt band som håller ihop muskler med skelettet. Korg En korg är ett kärl som är flätat, bundits ihop eller vävts. Korgar kan vara gjorda av olika material. En korg kan vara flätad av grenar från träden pil eller hassel. En korg kan också vara flätad med remsor av näver, bark av björk. En korg används till att samla och förvara saker i. Saker som kan förvaras i en korg är bröd, frukt, svampar, bär och nötter. Senorna från djuren är styva. Genom att tugga på senorna blir de mjuka och kan användas till att sy med. Nålen är en fantastisk uppfinning. Tack vare nålens öga kan man få med sig tråden genom skinnen när man trycker igenom nålen. nål söm korg Foto: Ola Myrin / Malmö Museer
Stäpp Pilbåge Foto: Malmö stad / Eva Hörnblad
Pilbåge En pilbåge är ett vapen. Den består av en båge, sträng och pilar. För att lätt ta med sig pilarna bär man dem i ett koger, en behållare. Pilbågar kan man tillverka av många olika träslag. Vissa träslag är bättre än andra. Bäst är idegran, alm, ask och asp. En trädstam måste kunna böja sig när det blåser. Den egenskapen är jätteviktig när man gör pilbågar. Pilbågarna och pilar har sett olika ut under olika tider. En pilbåge skjuter lätt över 200 meter, men ska man skjuta så att man säkert ska träffa ska man skjuta på 30 40 meters avstånd. Stäpp En stäpp är ett landskap som är trädlöst och har lite buskar. Stäppen i Skåne under jägar- och samlarstenåldern var en stor, öppen plats. Det fanns inga träd, bara lite buskar och mycket vatten på ytan. En liten bit längre ner i marken var det fruset, även på sommaren. Det blev mycket vatten uppe vid ytan. Vattnet kunde inte rinna ner genom den frusna marken. Vattnet rann istället ner i bäckar, floder eller så samlades det till små och stora sjöar. Det fanns massvis med små och stora sjöar. I de många sjöarna trivdes insektslarver. Några insektslarver som trivdes i sjöarna var mygglarverna. Mycket insekter lockar många fåglar. På sommaren fanns det ett mycket rikt växt och djurliv. Det var många fåglar som levde av insekterna och många betande djur. På steppen levde t.ex. ren, mammut och vildhästar. pilbåge stäpp mygglarver snedpilspets pilspets pilspets Ren mammut
Slunga Kokgrop
Kokgrop En kokgrop är en grop i marken där man har lagat mat. En sort ugn i marken. Man börjar med att gräva en grop i marken. Storleken på gropen beror på hur mycket mat man ska tillaga. I gropen lägger man heta stenar, som man har värmt i en eld vid sidan av kokgropen. Det ska vara ett jämt lager av varma stenar i botten. Ovanpå stenarna lägger man maten, som man har svept in i stora löv, näver eller kanske skinn. Det är för att maten inte ska få jord eller grus på sig. Slunga En slunga är ett vapen. Slungan är gjord av flätat skinn eller bast från träd. I slungan lägger man en liten, rund sten. Slungan snurras runt och när man fått upp fart och siktat släpper man ena delen av slungan. Stenen som ligger i slungan slungas iväg. Om man träffar rätt kan man fälla en Goliat. Under forntiden jagade man småvilt med slungor. Småvilt kallas bland annat harar, fåglar och rävar. Har även använts av herdar för att jaga bort rovdjur. Sedan fyller man på med mer heta stenar runt paketet och ovan på. Tillslut lägger man tillbaka grästorvorna så att värmen stängs in i gropen. Det är som att sätta locket på en gryta. Efter ett tag, beroende på vilket kött man har, gräver man upp köttet och äter det. Det tar ungefär 30 för fisk och 2 4 timmar för kött.
Tunika Kvanne Foto: Elias Gustavsson
Kvanne Kvanne är en ört som växter vilt i Sverige, men kan också odlas. Den har grova stjälkar och blir ungefär en meter hög. Örten kvanne kan användas som krydda, grönsak och till att brygga te med. Roten kan också användas som medicin, t.ex. mot hosta. Förr användes den som grönsak, medan roten har använts i medicinskt syfte. Tunika Tunika är ett klädesplagg som har en viss form. En tunika kan vara gjorda av olika material. De kan vara gjorda av tyg, skinn eller päls. Under stenåldern var tunikorna gjorda av skinn och päls. En päls från samma djur har olika egenskaper under olika årstider. T.ex. renens vinterpäls är bra att stänga inne värmen. Renens vår och sommarpäls är bra på att släppa ifrån sig värme och fukt. På vintern riskerar renen att frysa och på sommaren riskerar den att bli för varm. Om vi människor vill göra ett par vinterskor av renskinn behöver man båda sorternas päls. Närmast foten tar man sommarpälsen och på skons yttersida vinterpälsen. Likadant tänker man när man gör en tunika till vintern. De tunikor som användes när det var lite varmare var gjorda av skinn. Skinntunikorna kunde också bäras under pälstunikerna när det var kallare. Foto: Elias Gustavsson