Rådskonferens 2018-05-26 13 Vidmakthållande av specialistutbildning Vidmakthållande av specialistutbildning Psykologförbundets kongress beslutade år 2013 (se bilaga 1) att införa en vidmakthållandeordning i specialistutbildningen. Kongressen 2016 beslutade att ge förbundsstyrelsen i uppdrag att lägga ett specificerat förslag på vidmakthållande av specialistbehörighet till rådskonferensen 2017 och delegera beslut i fråga till denna rådskonferens. Rådskonferensen 2017 gav följande direktiv till styrelsen: Arbetet med ett specificerat förslag på vidmakthållande av specialistbehörighet är påbörjat men det finns inget färdigt förslag att presentera till rådskonferensen. I dagsläget ligger frågan på Specialistrådets bord för vidare arbete. Vidmakthållanderegeln skulle enligt förslaget gälla från 2017 men i dagsläget är årsskiftet 2018/2019 mer realistiskt. Detta innebär en förskjutning i tidplanen. Rådskonferensens deltagare stödjer styrelsen att det är viktigt att det blir ett väl genomarbetat och realistiskt förslag samt att det kan behövas vissa anpassningar i en övergångsperiod. Utdrag från protokoll från rådskonferensen 2017 Specialistrådet utarbetade under våren 2017 ett förslag på vidmakthållanderegler för specialistkompetens. Förslaget har under april 2018 varit ute på remiss till nationella föreningar, psykologföreningar och råd, och synpunkter har inkommit. Förbundsstyrelsen beslutade på ett Skypesammanträde den 25 april följande: att vid Rådskonferensen 2018 diskutera de synpunkter som har inkommit angående vidmakthållande frågan och besluta vilket av tre alternativ som är mest tillrådligt; 1. Att förslaget till vidmakthållandeordning läggs som ett skallkrav, i enlighet med tidigare fattade beslut. Förslagets innehåll modifieras utifrån de synpunkter som kommit in under remissförfarandet. 2. Att förslaget till vidmakthållandeordning är en rekommendation. Förslagets innehåll modifieras utifrån de synpunkter som kommit in under remissförfarandet. Innebär att tidigare beslut frångås och att nytt beslut behöver fattas vid kongressen 2020. 3. Att inget förslag till vidmakthållandeordning läggs. Innebär att tidigare beslut frångås och att nytt beslut behöver fattas vid kongressen 2020.
Bifogat denna handling finns: Bakgrundsbeskrivning och konsekvensanalys över de tre olika alternativen Internremissen som skickats ut med Specialistrådets förslag (bilaga 2) De remissvar som inkommit på specialistrådets förslag till vidmakthållande (bilaga 3). Förbundsstyrelsen föreslår rådskonferensen att diskutera och ge förbundsstyrelsen råd om vilket av dessa alternativ som är mest lämpligt. 2 (42)
Bakgrund Efter rådskonferensen presenterade Specialistrådet sitt förslag för vidmakthållandeordning och diskuterades vid Förbundsstyrelsens sammanträde i september 2017. Vid det mötet beslutades att ge Förbundsdirektören i uppdrag att göra en konsekvensanalys av införandet av vidmakthållandeordning. I november 2017 presenterades en konsekvensanalys för Förbundsstyrelsen. Diskussionen landade i att Förbundsstyrelsen gav Förbundsdirektören i uppdrag att skicka specialistrådets förslag på vidmakthållandeordning på remiss till nationella föreningar, psykologföreningar och råd, innan de går vidare med frågan. Specialistrådets förslag till vidmakthållandeordning har nu under april varit ute på remiss till nationella föreningar, psykologföreningar och råd, och synpunkter har inkommit. Totalt har 35 svar inkommit. Svaren kan sorteras in under tre kategorier; de som tycker att det är bra med en vidmakthållandeordning, de som är helt emot en vidmakthållandeordning, samt de som tycker att det är bra med en vidmakthållandeordning men att specialistutbildningen befinner sig i ett för tidigt skede. De som är positiva till vidmakthållandeordning menar att kontinuerlig fortbildning kan stärka specialistutbildningen, att det blir en kvalitetssäkring och att det ligger i linje med Europsy. De som är helt emot menar att detta innebär en form av övervakning/kontroll av psykologer som kommer att drabba enskilda psykologer mycket mer än att sätta press på arbetsgivarna. De menar att förslaget kommer att ge ökad stress åt individuella psykologer framförallt på grund av risken att arbetsgivarna väljer bort specialistpsykologerna då kraven på vidmakthållande blir för kostsamt. De lyfter även fram risken för inlåsningseffekter när specialister vill byta arbetsfält. I kategorin bra men för tidigt är argumenten att det är orealistiskt att specialister ska få resurser till fortbildning i denna omfattning då det ännu inte ens finns specialisttjänster och att Psykologförbundet borde använda sina resurser till att säkerställa detta först. Resultatet från remissvaren är alltså något motstridigt. Psykologförbundet står nu inför ett vägval. Ett viktigt beslut måste tas som får en rad olika konsekvenser. I den konsekvensanalys som presenterades på Förbundsstyrelsens möte i november 2017 beskrevs de tre olika vägar som är möjliga att gå i frågan. Nedan följer hela konsekvensanalysen; Olika vägval: A. Införa vidmakthållandeordning enligt beslut från kongressen Förslaget blir tvingande och kansliet kommer bedöma huruvida STP vidmakthåller sin specialistkompetens enligt förslag. B. Införa vidmakthållanderekommendationer Förslaget blir rekommendationer till specialistpsykologer och andra aktörer, men efterlevnaden följs inte upp. 3 (42)
C. Inget förslag om vidmakthållande läggs SPF gör inte några förändringar i nuvarande specialistordning. Förbundsstyrelsen får meddela kongressen att de efter analys valt att inte verkställa beslutet. Berörda parter: Psykologer, arbetsgivare, kunder/patienter/allmänhet, psykologförbundet, IHPU och andra utbildningsarrangörer. Konsekvensanalys Alternativ A - Införa vidmakthållandeordning enligt beslut från kongressen Berörd aktör Potentiella vinster Potentiella risker Psykologer Psykologförbundet Ökat lärande, distans och reflektion Ökad specialistkompetens Ökat upplevd trygghet/säkerhet Stärkt kåranda/kontaktytor Ökad kompetensöverföring från seniora Ökad status och tillit till ens kompetens Fler specialisttjänster Kraftig tillväx av den tillämpande psykologin Ökad ackumulerad praxis inom specialiteterna Ökad jämlikhet mellan specialisters kompetens (kompenserar för behörighetens olika grunder) Ökad tilltro till psykologers kompetens, status Ökad kåranda Fler medlemmar och fler kontaktytor Ökade intäkter till förbundet Går i linje med vidmakthållande av EuroPsy STP får specialistbehörighet indragen Upplevelse av kontroll och ev. reprimand från SPF Otillfredsställelse/otillräcklighet/aldrig kompetent nog Högre arbetsbelastning (studera och arbeta) Svårare att få påbörja specialistutbildningen Färre potentiella arbetsgivare (inlåsningseffekter) Kraftig ökning av administrativa uppgifter, studierådgivning, och dialog/kommunikation för kansliet Arga/klagande/besvikna specialistpsykologer Minskad tillit till förbundet från medlemmar Riskerar behöva lägga ner vidmakthållandeordningen (eller omvandla till rekommendationer) i det fall en offentlig aktör tar över specialistutbildningen IHPU Ökade kursintäkter Nya marknadsandelar Fler deltagare på Psykologidagarna om specialistspår Ökad arbetsbelastning på kansliet för administration och kursplanering 4 (42)
Kunder/patienter Mer högkvalitativa och specialiserade psykologinsatser Mindre arbetstid läggs på patienter/kunder Arbetsgivare Mer högkvalitativa och specialiserade psykologinsatser Psykologer som stannar längre på arbetsplatsen Ökade kostnader för fortbildning Får allt mer specialiserad (smal) kompetens Kursarrangörer Ökade kursintäkter Nya marknadsandelar Ökad arbetsbelastning för administration och kursplanering Alternativ B - Införa vidmakthållanderekommendationer Konsekvenserna av detta alternativ blir till karaktären dem samma som de vid alternativ A men vinsterna betydligt mer osäkra och riskerna mindre. Risken för indragna specialistbehörigheter och besvikna psykologer försvinner med detta alternativ. Vidare minskar arbetsbelastningen för kansliet, även om behovet av studierådgivning i frågan kommer vara ungefär lika stort. Men tiden som behöver läggas på administration, bedömning och beslutsfattande/överklagande uteblir. I och med att det blir rekommendationer har psykologerna inte alls samma påtryckningsmöjligheter på sina arbetsgivare, och genomförandet av vidmakthållandet kommer troligtvis efterlevas i mycket lägre utsträckning. Detta kan i sig skapa frustration hos psykologerna, då de känner ett visst tryck att efterleva rekommendationerna men inte får möjlighet att göra det. En stor fördel med att välja alternativ B är att man kan etablera principen med vidmakthållande och successivt etablera och bygga upp en vidmakthållandeordning hos alla inblandade aktörer. SPF skulle kunna utvärdera resultatet efter några år, och det kan ligga till grund för beslut om en verkställande vidmakthållandeordning. Ett rekommendationsförfarande går även i linje med principerna för legitimationen för psykologer. Dvs att psykologen är själv ansvarig för sitt yrkesutförande, och därmed ansvarig att hålla sig a jour inom sitt kompetensområde. Väljer förbundet denna linje kan det vara bra att se över förlaget till vidmakthållande som finns nu och anpassa det mot EuroPsy:s riktlinjer, kanske framförallt vad gäller tidsgränsen om sju år istället för fem. 5 (42)
Alternativ C Inte beslut om vidmakthållande För att inte genomföra ett beslut från kongressen behövs enligt förtroenderevisorn att ny information framkommit som man vid tidpunkten för beslut ej hade kännedom om. Det var Förbundsstyrelsen som själva lade fram förslag till kongressen 2013 respektive 2016 om att verkställa tidigare beslut om vidmakthållande. En annan nackdel med att inte genomföra beslutet är att SPF inte kan säkerställa att specialistpsykologer besitter kvalificerad specialistkompetens över tid. Bakgrunden till vidmakthållandeordning är i första hand att stärka specialistbehörighetens trovärdighet och status. Ett annat skäl är att möjliggöra ett livslångt lärande och fortsatt kompetensutveckling för specialistpsykologer. Specialistutbildningen har vuxit fram över tid. Garantierna för de allra tidigaste specialisternas kompetens är i det närmaste obefintlig. Som det ser ut nu är det svårt att garantera en jämt lägstanivå bakom specialistbehörigheten. En vidmakthållandeordning skulle jämna ut olikheterna mellan specialisterna och underlätta för samtliga specialister att hålla sig a jour, även de som erhöll sin specialistbehörighet för många år sedan. Den största vinsten med att välja alternativ C är att man minimerar riskerna med införandet av vidmakthållande. Den största vinsten är kanske minskad arbetsbelastning på kansliet och undvikande av kritik från medlemmar mot förbundet. Avslutande analys Väljer förbundet att införa en vidmakthållandeordning behöver en fördjupad en strategi tas fram för hur genomförandet ska se ut rent konkret och administrativt. Förslaget kommer innebära att kansliet behöver utökade resurser. Vidare behöver en strategi utarbetas för tillvägagångssättet vid eventuella återkallanden av specialistbehörigheter. Oavsett vägval blir kommunikationen till medlemmar och andra berörda i specialistutbildningen viktig. Att införa vidmakthållandeordning blir en pedagogisk utmaning, där det blir viktigt att förankra bakgrund och syfte med det hela. Vidare blir påtryckningsarbetet gentemot arbetsgivarna viktigt vid både vidmakthållandeordning och vidmakthållanderekommendationer. Det är viktigt att få med arbetsgivarna på tåget, så att detta inte bara blir en uppgift för den enskilde psykologen. 6 (42)
Kompletterande information Detta var alltså den konsekvensanalys som presenterades under hösten 2017. Sedan dess har en del nya aspekter tillkommit. En sådan viktig aspekt handlar om det tredje alternativet, att återkalla beslutet. För att återkalla ett beslut från kongressen behövs som nämnts ovan enligt förtroenderevisorn att ny information framkommit som man vid tidpunkten för beslut ej hade kännedom om. En sådan ny information skulle innehållet i remissvaren kunna tänkas utgöra. Av den kritik och oro som framkommit i dessa skulle slutsatsen kunna dras att det är för tidigt att ta ett beslut om vidmakthållandeordning, och att specialistutbildningen behöver växa till sig och etablera sig ute på arbetsmarknaden först. Övriga aspekter som kan vara viktiga att ha med i diskussionerna om vägval är att om det är psykologförbundets strategi att en annan instans övertar ansvaret för specialistutbildningen, så ökar sannolikt möjligheter för intresse om utbildningen är smidigt organiserad och inte alltför omfattande att driva och kontrollera. Då många tycks uppleva förslaget som för omfattande skulle möjligen en del av kritiken kunna undvikas om systemet förenklades och kraven minskade och en vidmakthållandeordning ändå kunna införas som rekommendation eller krav utan att upplevas som alltför betungande. En annan aspekt är att om det ska vara möjligt för specialistpsykologer som är verksamma i Sverige att bli certifierade enligt Europsy kommer någon form av vidmakthållandekrav att bli obligatoriskt. Särskilda regler för vidmakthållande av specialistbehörighet inom Europsy är under utarbetande. Redan nu är vidmakthållandekrav obligatoriskt för europsybasic certifiering (antingen eget nationellt vidmakthållandesystem eller europsy s rekommendation 400 timmar tjänstgöring inom en fyraårsperiod, samt 40 timmar/år godkända utvecklingsaktiviteter). Utifrån detta informationsunderlag återstår nu att landa i en politisk diskussion kring vad som är rätt väg framåt för specialistutbildningen, medlemmarna, brukarna och psykologin in i framtiden. 7 (42)
Bilaga 1 - Utdrag ur proposition om specialistordningen kongress 2013: Vidmakthållande av specialistbehörighet För att specialistbehörigheten ska vara en garant för reell specialistkompetens fattades beslut redan vid kongressen 2001 om att utreda former för vidmakthållande av specialistkompetens. FS föreslår nu att ett system för vidmakthållande av specialistkompetens införs och börjar gälla from 1 januari 2015. Detta innebär att specialistbehörigheten utfärdas för en tidsbegränsad period. Detta införs för samtliga specialister, även de redan utfärdade. Trovärdigheten i en specialistbehörighet står och faller med att den motsvaras av en reell kompetens. För att uppnå detta är det därför viktigt att följa kunskapsutvecklingen inom det aktuella området. För att förnya sin behörighet som specialist behöver specialistpsykologen på lämpligt sätt uppvisa att kompetensen har upprätthållits, t ex genom deltagande i symposier, workshops eller liknande. Vidmakthållandeordningen bör vara rimlig i sin omfattning, undvika inlåsningseffekter och ge visst individuellt spelrum. Utformningen bör även möjliggöra ett återtagande av sin specialistbehörighet efter att ha arbetat med annat, t ex som chef, under ett antal år av sitt yrkesliv. Kongressens föreslås ge Förbundsstyrelsen i uppdrag att lägga fram ett grundligt förslag till vidmakthållandeordning till rådskonferensen 2014. 8 (42)
Bilaga 2 - Specialistrådets förslag vidmakthållandeordning: Remiss angående vidmakthållande av specialistkompetens Psykologförbundets kongress beslutade 2013 att införa en vidmakthållandeordning i specialistutbildningen. Specialistrådet har nu utarbetat ett förslag till vidmakthållandeordning. Innan arbetet med vidmakthållandeordningen går vidare har Förbundsstyrelsen beslutat att skicka förslaget på remiss till nationella föreningar, psykologföreningar och råd, i syfte att få in synpunkter på förslaget. Ett skäl till införande av en vidmakthållandeordning är att höja förtroendet för specialistpsykologernas kompetens och höja behörighetens status. En specialistbehörighet ska bygga på aktuella kunskaper och färdigheter för att vara trovärdig. Ett annat skäl är att möjliggöra ett livslångt lärande och fortsatt kompetensutveckling för specialistpsykologer. Samtidigt är det viktigt att det vidmakthållandesystem som beslutas är realistiskt, genomförbart och upplevs som ett stöd för att höja psykologprofessionens status, och ett argument för att arbetsgivare bör ge tid och resurser för ett livslångt lärande. Psykologförbundet skickar därför nu ut detta förslag för att få in synpunkter inför det fortsatta arbetet med vidmakthållandefrågan. Vi ber er därför att ge återkoppling med era tankar och synpunkter på hur realistiskt förslaget är när det gäller omfattning och vilka aktiviteter som krävs för att bibehålla sin specialistbehörighet. Ni är även välkomna att dela allmänna tankar och reflektioner kring vidmakthållandefrågan, och vilka konsekvenserna kan bli av ett sådant krav. Vi vill ha in era synpunkter inom 10 dagar, den 20 april. Vi är medvetna om att det är en kort tid, och ber om ursäkt för detta, men det beror på att vi behöver sammanställa resultatet inför Rådskonferensen i maj när ärendet ska diskuteras. Skicka era synpunkter till: ulrika.esknerskoger@psykologforbundet.se Med vänlig hälsning Ulrika Eskner Skoger Central studierektor, Psykologförbundet Specialistrådet april 2018 9 (42)
Förslag till vidmakthållandeordning (VO) för specialistbehörighet Innehåll Omfattning av yrkesverksamhet och kompetensvidmakthållande aktivitet... 11 Yrkesverksamhet... 11 Kompetensvidmakthållande aktivitet... 11 Vägledande kommentarer till kompetensvidmakthållande aktiviteter... 13 Verksamhetsutveckling... 13 Ledning och handledning... 13 Forskning, kunskapsinhämtning och -förmedling... 13 Ansökan... 14 Möjlighet att förlänga 7 års bedömningsperiod... 14 Vad händer om man inte uppfyller kriterierna?... 14 Hur gör de gamla specialisterna i klinisk psykologi?... 15 Kommentarer om det praktiska genomförandet av VO... 15 Appendix med vinjetter... 16 10 (42)
Specialistrådet föreslår att den svenska vidmakthållandeordningen för specialistbehörighet för psykologer anpassas till EuroPsy riktlinjer (http://www.europsyefpa.eu/requirements). Detta kommer att tydliggöra vidmakthållandeordningen t.ex. i internationell samverkan och för specialister som flyttar till Sverige, underlätta i samband med revisioner av vidmakthållandeordningen samt underlätta för svenska specialister som behöver europeiskt certifikat. Omfattning av yrkesverksamhet och kompetensvidmakthållande aktivitet I enlighet med EuroPsy kriterier ska specialisten vart 7:e år visa att hen vidmakthållit sin specialistkompetens genom att hen: 1. Har varit yrkesverksam minst 25% på specialistnivå inom sin specialitet 4 av de 7 åren under bedömningsperioden, och 2. Har deltagit i komptensvidmakthållande aktiviter enligt aktivitetsmodellen. Av aktivitetspoängen ska minst hälften vara dokumenterade genom intyg el motsvarande, medan resterande intygas av sökande. Yrkesverksamhet I enlighet med EuroPsy kriterier, ska specialisten ha varit yrkesverksam inom sin specialitet minst 400 timmar/år under 4 år av 7 års bedömningsperiod, vilket motsvarar minst 25 % av heltid under minst 4 av de 7 åren. Kompetensvidmakthållande aktivitet Totalt ska specialisten redovisa aktiviteter motsvarande 56 aktivitetspoäng under 7 årsperioden. Detta motsvarar ca 80 timmar/ år. Samtliga aktiviteter ska vara relevanta för specialistens yrkesutövning. Ungefär hälften av aktivitetspoängen ska vara från området Forskning, kunskapsinhämtning och -förmedling och hälften inom Ledning/handledning respektive Verksamhetsutveckling. Aktiviteterna skall tidsmässigt vara någorlunda jämnt fördelade över sju årsperioden. 11 (42)
I figur 1 presenteras ett antal exempel på aktiviteter inom tre övergripande aktivitetsområden; Forskning, kunskapsinhämtning och -förmedling, Ledning/handledning samt Verksamhetsutveckling. Vägledande kommentarer ges under figur 1. Yrkesverksamhet och ca 8 aktivitetspoäng/år Verksamhetsutveckling ca 2 poäng 10 timmar= 1p 20 timmar = 2 p Ledning och handledning ca 2 poäng 10 timmar= 1p 20 timmar = 2 p Forskning, kunskapsinhämtning och -förmedling, ca 4 poäng Yrkesverksam minst 25% inom sin specialitet under minst 4 år av 7 års bedömningsperiod Utveckling o/e implementering o/e utvärdering av nya metoder Övergripande arbete med kompetensplanering och - försörjning Systematiskt arbete med utveckling av processer, program el dyl i verksamheten Handleda Delta i handledning Mentor för specialist-kollegium Ledning av verksamhet, arbetsgrupp, projekt el.dyl. Vetenskaplig publikation 4 p Populärvetenskaplig förmedling av egna publicerade resultat 1 p Expert-/Sakkunniguppdrag 10 timmar= 1p 20 timmar = 2 p Sprida psykologisk specialistkunskap i media 1 p Delta på nationell eller internationell konferens 2 p Delta på specialistkurs eller motsvarande 4 p Delta på seminarier, föreläsningar etc 10 timmar = 1 p Självstudier motsvarande en veckas studier enligt redovisning 1 p Systematiskt samverkan med målgrupper i syfte att uveckla EBP i verksamheten Presentera på nationell eller internationell kongress 2 p Undervisning av studenter minst 10 timmar = 1p; minst 20 timmar = 2p Publicerad populärvetenskaplig bok 2 p Bokkapitel 1 p Redaktör 2 p Föreläsning på specialistkurser eller för doktorander 1p Figur 1. Exempel på aktiviteter inom de övergripande aktivitetsområdena. 12 (42)
Vägledande kommentarer till kompetensvidmakthållande aktiviteter Verksamhetsutveckling Verksamhetsutveckling kan handla såväl om att utveckla nya arbetsmetoder och arbetssätt som att implementera och utvärdera redan utvecklade, evidensbaserade metoder. Den sökande redovisar de olika aktiviteterna samt omfattningen (minst 10 timmar under året motsvarar 1 poäng; minst 20 timmar motsvarar 2 poäng). Om ett utvecklingsprojekt löper över flera år, redovisar den sökande 2 p för varje år som hen arbetat minst 20 timmar med projektet. Ledning och handledning Att handleda andra leg psykologer ger poäng (minst 10 timmar under ett år ger 1 poäng och minst 20 timmar 2 p), medan handledning av (enbart) kandidater eller PTPpsykologer inte kan tillgodoräknas. Blandade handledningsgrupper (av tex leg psykologer och PTP-psykologer) kan tillgodoräknas. Handledning och konsultation av andra yrkeskategorier kan tillgodoräknas om den bedrivs på avancerad nivå (enligt redovisning). Deltagande i handledning räknas om det bedöms ske på specialistnivå enligt redovisning. Forskning, kunskapsinhämtning och -förmedling Att ta fram och sprida ny kunskap inom relevanta områden är kompetensvidmakthållande aktivitet Publicering ger aktivitetspoäng beroende på vilken typ av publikation det handlar om, t.ex. vetenskapliga artiklar, böcker eller bokkapitel, eller populärvetenskapliga skrifter som förmedlar egna eller andras publicerade forskningsresultat. Med vetenskapliga publiceringar avses sådana som genomgått s.k. peer review-granskning. Att presentera muntligt eller med poster på nationella och internationella kongresser ger aktivitetspoäng. Likaså kunskapsförmedling genom att ansvara för, examinera eller undervisa på kurser. Undervisning på mer avancerad nivå (specialistkurser, doktorandkurser) värderas högre än undervisning av studenter under grundutbildning, en föreläsning på avancerad nivå ger 1 aktivitetspoäng medan inom grundundervisning behövs minst 10 aktiva föreläsningstimmar för 1 poäng. Att företräda sitt 13 (42)
specialistområde i egenskap av expert, sakkunnig etc inom sin verksamhet eller gentemot en extern aktör, kan vara ett sätt att sprida och förmedla kunskap. Mer populärvetenskaplig kunskapsspridning till det omgivande samhället, via massmedia kan ge poäng om det är av tillräcklig omfattning (ca 10 timmars aktivitet ger 1 poäng). Att delta i vetenskaplig konferens eller kongress tillgodoräknas (även utan att man presenterar). Deltagande i specialistkurser eller andra kurser av motsvarande omfattning ger fler aktivitetspoäng än deltagande på konferens utan examination. Deltagande på nationell föreningars studiedagar/motsvarande, eller fördjupande seminarier inom specialistområdet i andra sammanhang kan erbjuda ytterligare forum för vidmakthållande av kompetens. Vidare finns möjlighet att få aktivitetspoäng (dock maximalt 1 p/år) genom självstudier motsvarande ca en veckas studier som specialisten redovisar i sin ansökan. Ansökan Yrkesverksamhet kan intygas i form av intyg från arbetsgivare, medan enskilda yrkesutövare lämnar in intyg från en annan specialistpsykolog. Kompetensutveckling enligt aktivitetsmodellen dokumenteras av specialisten själv och redovisas till specialistkansliet via den elektroniska plattformen för information och vägledning. Minst hälften av aktivitetspoängen intygas med certifikat, intyg, kursbevis, referens el dyl medan resterande kan redovisas av specialisten gällande (1) typ av aktivitet (2) omfattning i timmar och hur många aktivitetspoäng specialisten bedömer att aktiviteten motsvarar (3) vilket år aktiviteten genomfördes. Möjlighet att förlänga 7 års bedömningsperiod Föräldraledighet ger möjlighet att förlänga bedömningsperioden. Antal månader som specialisten varit föräldraledig läggs då till 7 årsperioden. Samma princip gäller för sjukskrivningsperioder som varit minst på halvtid. Vad händer om man inte uppfyller kriterierna? Den som inte uppfyller kriterierna avförs från förteckningen över specialister. Detta innebär att hen inte längre kan använda titeln specialist. Det åligger specialisten själv 14 (42)
att upplysa arbetsgivare och/eller uppdragsgivare, samarbetspartners och patienter/klienter om detta. Den som inte är nöjd med beslutet kan överklaga beslutet. Hur gör de gamla specialisterna i klinisk psykologi? Gamla specialister i klinisk psykologi som fått sin titel enligt den tidigare modellen behöver välja specialitet enligt beslut på kongressen 2017. För vidmakthållande behöver de framöver uppfylla kraven enligt vidmakthållandeordningen. Kommentarer om det praktiska genomförandet av VO Former för dokumentation och administration utformas av kansliet. Systemet utformas så att det är lätt att kontrollera om en psykolog innehar specialistbehörighet, respektive har uppfyllt kriterierna för vidmakthållande av specialistkompetens. Denna information ska vara tillgänglig för såväl arbetsgivare och uppdragsgivare som privatpersoner. Innan VO startar bör den elektroniska plattformen fungera så att meriter/ poäng" kan inrapporteras löpande, för att minska den administrativa belastningen. En lista som är mer detaljerad än det aktuella förslaget behöver utformas som tydligt visar hur många aktivitetspoäng olika typer av aktiviteter skall tillmätas. Listan kommer att behöva kompletteras och revideras. Att vidmakthålla sin specialistbehörighet bör vara förenat med en avgift, eftersom förbundet kommer att ha kostnader för registerhållande och för bedömning av meriter. Den bör vara differentierad så att medlemmar har en nivå och icke medlemmar en högre nivå. 15 (42)
Appendix med exempel Nedan beskrivs tre fiktiva exempel på psykologer som söker enligt VO och redovisar poänggivande aktiviteter. Aktiviteterna är utspridda över 7 års bedömningsperiod. 1. Specialitet: Arbets- och Organisationspsykologi Poäng Kim arbetar som psykolog på ett större företagshälsovårds(fhv)-företag. Uppfyller kravet på Hen har arbetat minst 25% på specialistnivå under de senaste 5 åren tjänstgöring inom Verksamhetsutveckling: I tjänsten har det ingått att utveckla ett nytt stödmaterial för chefer rörande uppfyllande av föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö. Efter några års utvecklingsarbete har materialet och arbetssättet runt det implementerats och därefter utvärderats två år senare. Ledning o handledning: Kim har varit projektledare för den grupp inom företaget som kontinuerligt arbetar med att utveckla metoder för organisationsutveckling och chefsstöd. Verksamhetsutveckling: Kim har också som uppgift att systematiskt och organiserat samverka med de största kunderna rörande organisatorisk och social arbetsmiljö. Forskning, kunskapsinhämtning och förmedling: En gång per år deltar Kim i de konferenser/studiedagar som arrangeras av nationella föreningen för Arbets- & Organisationspsykologer. Forskning, kunskapsinhämtning och förmedling: Under den senaste 7-årsperioden har hen haft tre egna presentationer på dessa konf. Forskning, kunskapsinhämtning och förmedling: Varje år har Kim deltagit i föreläsningar, seminarier, wokshops motsvarande 10 timmar. Forskning, kunskapsinhämtning och förmedling: Kim har vid tre tillfällen under perioden publicerat vetenskaplig kunskap i fackpress (3 p) och medverkat med sin specialistkompetens i dagspress och radio motsvarande 20 timmars aktivitet (2p) Kim har under perioden ägnat sig åt självstudier motsvarande tre veckors arbete. sin specialitet 10 1 poäng/år = 7 1 poäng/år = 7 2 poäng/år = 14 3 7 3+2 3 2. Specialitet: Pedagogisk psykolog Poäng Lo arbetar heltid som psykolog inom elevhälsan och motsvarar minst 25 % på Uppfyller kravet på specialistnivå under de senaste 4 åren. tjänstgöring inom sin specialitet Systematiskt arbete med att ta fram processer och program: Psykologiskt ledningsansvar med uppdrag att kvalitetssäkra psykologernas insatser, ta fram processer och rutiner för det skolpsykologiska arbetet. Utveckling och implementering av nya metoder: Under tre års tid arbetat med att ta fram och implementera en modell för att främja skolnärvaro Mentor för specialistkollegium: Under en treårsperiod varit mentor för ett specialistkollegium. 2 p/år = 14 2 p/år = 6 2 p/år = 6 16 (42)
Handledning: Under en tvåårsperiod gett handledning till kollegor inom verksamheten Delta på nationell eller internationell konferens: Vid fyra tillfällen deltagit på den nationella föreningens årliga kompetensdagar Delta på specialistkurs: Genomfört två specialistkurser eller motsvarande under sjuårsperioden Självstudier: Egna fördjupningsstudier med för specialiteten relevant litteratur motsvarande 4 veckors studier under sjuårsperioden Undervisning: Undervisning på utbildningar samt konferenser vid sammanslagt fem tillfällen under sjuårsperioden. 2 p 2 p/år = 6 4 p/kurs = 8 1p/tillfälle = 4 2 p/tillfälle = 10 3. Specialitet: Psykologisk behandling Poäng Anna jobbar som psykolog på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning som Uppfyller kravet på psykologspecialist. Yrkesverksam på minst 25 % under minst 4 av de senaste tjänstgöring inom 7 åren. sin specialitet Ledning/handledning: Under 3 år handlett två grupper med psykologer inom verksamheten i metodhandledning, 12 timmar/grupp/termin; tot 144 timmar. Deltagit i arbetsgrupp för utveckling av nytt vårdprogram under 2 år, 160 timmar Varit mentor för specialistkollegium 24 timmar/år under 3 år: tot 72 timmar Verksamhetsutveckling: Påbörjat samarbete med HR avdelningen på kliniken kring kompetensplanering och försörjning avseende psykologer framöver, 40 timmar 7 8 6 4 Forskning, kunskapsinhämtning och förmedling: Deltagit i fem nationella konferenser 2 p/tillfälle = 10 Deltagit i specialistkurs i diagnostik 4 Deltagit i tre specialistkurser i behandlingsmetod 4 p/kurs = 12 Presenterat på nationell konferens vid tre tillfällen 2 p/konferens = 6 Totalt 57 17 (42)
Bilaga 3 Inkomna remissvar om vidmakthållande av specialistbehörighet Positiva X anser att det är positivt att kongressen fattat ett beslut om att psykologspecialister skall visa på ett aktivt vidmakthållande av sin specialistkompetens. Lärandet i vårt skrå är livslångt samtidigt som det inom området sker en expansiv kunskapsutveckling i både teori och metod. Vi instämmer också att fortbildande aktiviteter för specialister stärker specialistfunktionen ute i verksamheterna. Vi vill dock lämna några synpunkter: Vi uppfattar en dålig harmoni mellan omfattning i hur mycket psykologen skall arbeta som specialist och aktivitetspoäng. Vi anser att 25% arbetstid är en alltför ringa volym i arbetet som psykologspecialist för att vidmakthålla sin yrkeskompetens, sin tacit knowledge och fingertoppskänsla, som man upprätthåller när man vardagligt utför sitt yrke på specialistnivå. Vårt förslag är att för vidmakthållande kräva en arbetsvolym på minst 50% arbetstid i genomsnitt under fyra år gällande en sjuårsperiod. En relaterad fråga är vad ett arbete som psykologspecialist innebär och hur psykologen kan uppvisa arbetsuppgifter på specialistnivå. Idag är det ännu mycket få psykologer som besitter en specialisttjänst som därmed formellt visar att man arbetar som specialist. De allra flesta verkar som specialister, som kunniga seniora psykologer med både mer komplexa fall och med särskilda uppdrag, utan att specialistutövningen har formaliserats. Vi menar också att en knäckfråga i upplägget är att vidmakthållandet innefattar ett substantiellt innehåll så att det verkligen utgör en reell uppdatering av specialistkompetensen. Vidmakthållande måste även gå att genomföra i en realistisk omfattning. Vi bedömer att 80h inte är ett realistiskt krav. Jämfört med exempelvis Norge där specialisterna har betydligt lägre tidsvolym för sitt vidmakthållande. X har också reagerat på viktningen av poängsättningen. Vissa tidskrävande och mycket komplexa aktiviteter ger förhållandevis få poäng medan andra, som vi ser som 18 (42)
klarat enklare, är mer lättförtjänta. Ett sådant exempel är att publicerandet av en vetenskaplig artikel ger 4 poäng, i jämförelse med att vara deltagare på en konferens 2 poäng. Ett annat exempel är att ge ut en populärvetenskaplig bok ger i förslaget 2 poäng, men självstudier 1 poäng. Vi finner det orimligt, om inte rätt aktiviteter uppmuntras. Vi tycker det är positivt med remissförslaget att olika typer av ledningsuppgifter värderas, det är också strategiskt riktigt för psykologin som ämne ute i verksamheterna. (Nationell förening) X ställer sig överlag positivt till vidmakthållandeordningen. Den kommer att vara ett viktigt verktyg för att kvalitetssäkra specialistkompetens, att få specialistpsykologer och arbetsgivare att göra gemensammana ställningstaganden kring vad som är adekvat kontinuerlig kompetensutveckling samt för att få specialistpsykologer att ta mer plats. Naturligtvis finns också faran att enskilda specialistpsykologer kommer att mista sin formella specialistbehörighet. Men vidmakthållandeordningen innebär också betyder att specialistpsykologer kommer att behöva ta fler initiativ för att framhålla sin kompetens på olika arenor, vilket är positivt för den pedagogiska psykologin som behöver växa som ett självständigt kunskapsfält. I kommunal sektor har arbetsgivarna ofta minimalt ekonomiskt utrymme för formaliserad kompetensutveckling och hos vissa arbetsgivare är kompetensutveckling nästan en utopi. Detta innebär att specialistpsykologer antagligen aktivt kommer att behöva välja bort vissa arbetsgivare. Förslag: För att underlätta för specialistpsykologer att ha en konstruktiv dialog med sin arbetsgivare om vidmakthållande bör psykologförbundet tillhandahålla ett stödmaterial inklusive en mall för en partsgemensam vidmakthållandeplan. Särskilt i glesbygd finns det få arbetsgivare inom fältet pedagogisk psykologi att välja på, så förbundet behöver också hitta möjligheter i aktivitetsmodeller som ger utrymme för kreativitet och egna initiativ för att inte riskera att specialistpsykologer helt koncentreras till storstäderna där utbudet av arbetsgivare att hoppa mellan är större. 19 (42)
Förslag: aktivitetsmodellen behöver möjliggöra att även mindre kostsammare och mindre formaliserade bottom-up initiativ som fokuserar på kollegialt lärande, erfarenhetsbyte och kunskapsförmedling ger aktivitetspoäng. I remissen framgår också att själva aktiviteterna behöver konkretiseras ytterligare i en lista som närmare specificerar aktivitetspoängen. X vill gärna få delta i det arbetet när det blir aktuellt för att mer fördjupat kunna erbjuda en bedömning huruvida kravet på aktivitetspoängen är möjligt att uppnå. Förslag: X får delta i arbetet (t.ex som remissinstans) i arbetet med att konkretisera listan över aktiviteter och aktivitetspoäng. (Nationell Förening) hej! Här är vårt svar, tyvärr något sent. I stort är vi positiva. Den fråga som bekymrar oss är att det verkar krävas väldigt mycket för vidmakthållandet. Nu kanske det är anpassat till europeisk standard, men att man varje år skulle behöva genomföra motsvarande t ex 2½ specialistkurs för att upprätthålla sin behörighet verkar i överkant. Om vi förstått modellen rätt. (Nationell förening) Hej, Jag är för detta. Inser att det är omständligt både för psykolog och arbetsgivare men ett upprätthållande av specialistkompetens skulle fungera som kvalitetssäkring. Specialistkompetens skulle verkligen betyda specialistkompetens. (Enskild medlem) Jag tycker att det är mycket positivt att förbundet håller på att utforma en vidmakthållande ordning; utan aktuella kunskaper och aktiv verksamhet inom området är det ju inte rimligt att kunna fortsätta kalla sig specialist. 20 (42)
Jag känner inte till detaljerna i den europeiska ordningen för detta, men ser det som positivt om denna överensstämmer med den framtida svenska ordningen för att det ska vara möjligt att ekvivalera specialisttitlar mellan olika länder såsom beskrivs i förslaget. De möjliga aktiviteterna som nämns tycker jag har en genomtänkt bredd samtidigt som de tydliggör en bra balans mellan forskningskunskaper och mer direkt kliniskt arbete. Samtidigt finns goda möjligheter både för mer forskningsinriktade och mer kliniskt inriktade specialister att inom ramen för en sedvanlig specialisttjänst upprätthålla sin kompetens, vilket så klart är en viktig förutsättning för att detta ska bli möjligt att implementera. En sådan här sammanställning av möjliga arbetsuppgifter som specialist kan även vara ett bra dokument att kunna hänvisa till för att tydliggöra vad specialister kan bidra med ute i verksamheterna. Bra att det tydliggörs under vilka förutsättningar 7-års perioden kan förlängas. Jag saknar dock uppgifter om vad som händer om en inte lyckats uppfylla kraven ändå under en 7-års period och därmed förlorat sin titel. Är det möjligt att återfå titeln genom någon typ av komplettering? (Tex genom att uppfylla ett visst antal poäng under de kommande åren?) Om det finns en specialistutbildning i grunden känns det orimligt att behöva genomgå ytterligare en hel ny utbildning för att återfå titeln. Viktigt också att det vid tiden för införandet av dessa vidmakthållandekrav finns tillräckligt många tillgängliga kurser för att det ska vara möjligt att söka och få plats för specialisterna. Det är också viktigt att tillse att det inte kommer att kräva att specialisterna själva tvingas bekostar en mängd kurser för att upprätthålla sin kompetens, bla genom att de största arbetsgivarna informeras i god tid före införandet och att såklart att vidmakthållandekraven svarar väl upp mot arbetsgivarnas behov vilket jag tycker att förslaget på många sätt gör. Viktigt också att det vid införandet finns ett färdigutvecklat administrativt stöd för att kontinuerligt kunna fylla i och följa sina egna uppfyllda aktiviteter. Det kan ge förbundet goda möjligheter att kontinuerligt följa specialisternas process och därmed också i god tid kunna påverka kursutbudet om det upptäcks att det verkar saknas kurser inom något område. Det skulle också motverka att specialisterna för sent upptäcker om de riskerar att inte uppfylla kraven under 7-års perioden. (Enskild medlem) Hej 21 (42)
Eftersom jag fortfarande inte riktigt är varm i kläderna vet jag inte vad som är kutym när det gäller sådant här; ska vi fackliga representanter försöka prata ihop oss här i X kring ärendet (logistiskt svårt) eller är det OK att uttala sig som enskild representant? Min personliga åsikt är att det är ett bra förslag! Precis som tanken bakom förslaget verkar ha varit är det ett sätt att stärka den i dagsläget luddiga specialistordningen och garantera att arbetsgivare ger specialistpsykologer kontinuerlig kompetensutveckling, vilket i sin tur kommer att stärka statusen för specialistutbildningen. Många andra länder har ju detta system med credits så det går i linje med hur det ser ut utomlands. I X där jag sitter i styrelsen har frågan varit uppe tidigare när utländska besökare till våra årliga riksstämmor vill kunna tillgodoräkna sig den för credits och om även vi här i Sverige bygger kompetensvidmakthållandet på EuroPsy så blir den typen av frågor betydligt smidigare.avslutningsvis vill jag trycka på att förbundet måste ta fram tydligt informationsmaterial kring specialistutbildningen, specialisttjänster och de nya kraven för kompetensvidmakthållande! Specialistutbildningen och specialisttjänster för psykologer är fortfarande inte lika väletablerad som för t.ex. läkare. Införandet av ett obligatoriskt kompetensvidmakthållande kommer innebära ökade kostnader för många arbetsgivare, vilket gör det ännu viktigare att kunna förmedla varför det är värt att satsa på specialistpsykologer. En annan farhåga är att eftersom förslaget gäller för samtliga specialister och inte bara specialister som har en dedikerad specialisttjänst så skulle det kunna innebära att arbetsgivare blir mindre benägna att anställa en specialistutbildad psykolog till en tjänst som inte formellt är en specialisttjänst. Eftersom specialisttjänster fortfarande är relativt ovanliga så kan det uppstå en situation där AG väljer sökande som inte har en formell specialistbehörighet för att slippa kostnader i form av fortbildning o.dyl. även till högspecialiserade tjänster som egentligen borde kräva specialistkompetens. Det känns därför viktigt att förbundet samtidigt fortsätter att driva utvecklingen av specialisttjänster i Sverige och förankringsarbetet kring specialistutbildningen. (Förtroendevald) I varje fall låter det rimligt att specialistkompetens vidmakthålls och förstås finns det behov av en vidmakthållandeordning som ska säkerställa detta. Jag har gått igenom förslaget börjat fundera över arbetsgivarens ansvar att erbjuda spec. psykologer möjlighet att vidmakthålla och vidareutveckla deras kompetens. Hur ska detta säkerställas? 22 (42)
Jag tänkt på detta för att jag upplever en deprofessionaliserings trend inom offentlig sektor som misstänker vara kopplat till arbetsgivarens behov av flexibilitet, besparingar och av att minska köar. Det som händer är att arbetsgivaren lämnar andra yrkeskategorier gör olika delar av psykologernas uppgifter och att arbetsgivaren kontrolleras inte över hur arbetet utföras. I så fall har arbetsgivaren en vinst, alltså att spara pengar från att utbilda vidare specialist psykologer och betala pengar för att skicka dem till konferenser. Jag tänker främst på psykologiska behandlingar/psykoterapier som görs av andra yrkeskategorier som haft något steg 1 utbildning men detta kan även framkomma vid andra arbetsuppgifter. Dessutom för att kunna vidmakthålla kompetensen avseende verksamhetsutveckling behöver arbetstagaren en arbetsgivare som är öppen för och som har processer för att ta emot arbetstagarens/spec.psykologens utvecklande insatser. Jag tror att en vidmakthållandeordning för att kunna implementeras i praktiken behöver ta hänsyn till arbetsgivarens intresse och komma även med förslag till arbetsgivares ansvar att erbjuda arbetstagare möjlighet att vidmakthålla kompetensen samt till hur av vem arbetsgivarens ansvar ska kontrolleras. Annars finns det risk för att spec.psykologers tjänster (som även kostar mer för arbetsgivaren) bli bortrationaliserade (kanske inte bara bokstavligt men mer symboliskt) och även psykologer som inte haft möjlighet att vidmakthålla deras kompetens att bli ''bestraffade'' på individnivå med att bli av med specialisttiteln. Sist, finns det någon tanke om hur en person som inte uppfyller kriterierna och bli av med titeln ''specialist'' ska kunna få titeln tillbaka? Detta framkommer inte i dokumentet. (Enskild medlem) Hej! Min kommentar: Jag är själv inte specialistutbildad och har inte heller påbörjat specialistutbildning. Jag är även relativt nyutexaminerad. Jag har därför inte reflekterat särskilt mycket över specialistrollen ännu. Principiellt låter det vettigt med en vidmakthållandeordning på så sätt att en specialist bör vara uppdaterad med den senaste forskningen och kunskapen inom sitt område för att kunna titulera sig specialist. Det helt avgörande är om förutsättningarna finns för att specialisten får utrymme i sin tjänst för att 23 (42)
kunna utveckla sin kompetens kontinuerligt. Alltså bör det i så fall skrivas in i specialisttjänsten, det vill säga, det bör i så fall garanteras av arbetsgivaren att de förutsättningarna finns. Annars finns ju en överhängande risk att det kommer att falla på individen själv att lösa detta. Min erfarenhet hittills av sjukvårdssektorn är att det utrymmet måste avtalas och skrivas under av arbetsgivaren om det överhuvudtaget ska vara möjligt. (Enskild medlem) Svar från X Nationell förening för X inom Sveriges psykologförbund rörande vidmakthållandeordning för specialister X ser positivt på en vidmakthållandeordning. Bland annat kan det bidra till att specialister verkligen får andra/nya arbetsuppgifter efter sin specialisering. Det är också bra att "gamla specialister" lever under samma villkor som nya. Det säkerställer att titeln på sikt innebär något likvärdigt. Det är dock viktigt att skapa ett så enkelt system som möjligt för att förenkla administrationen och minska kostnaden för den enskilde specialisten. Det finns annars en risk att man tappar specialister samt att kansliets resurser tas alltför mycket i anspråk. Vi tänker vidare att det är positivt att handledning av legitimerade psykologer ger poäng, snarare än handledning av PTP-psykolog och kandidat. Det är angeläget att specialister i verksamheten utvecklar legitimerade psykologer och en sådan regel bidrar också till att säkerställa att fler specialistarbetsuppgifter utformas i olika verksamheter. Vi är lite fundersamma kring att intyg från en arbetsbetsgivare gällande yrkesverksamhet likställs med ett intyg från en annan specialistpsykolog. Det kan vara svårt för en annan specialistpsykolog att verkligen veta så mycket om den andres verksamhet att det går att intyga något. Det är svårt att säga om omfattningen av yrkesverksamhet är realistisk. T ex kan det kännas onödigt strängt att någon som under fyra år jobbar med annat med vissa uppdrag inom sin specialitet vid sidan om men bara kommer upp i 20% inte godkänns. För just funktionshindrens psykologi är det angeläget att undvika inlåsningseffekt där psykologer tvingas stanna kvar med i praktiken en enda möjlig arbetsgivare. Här 24 (42)
spelar det därför stor roll vad för typ av verksamhet/arbetsuppgifter som räknas som "inom sin specialitet" per specialitet. Det vore angeläget att förslaget innehåller beskrivningar av detta per specialitet. Vidare undrar vi om förslaget innebär att någon som under en 4 årsperiod arbetar säg 75% inom annat område, upprätthåller deltid arbetsuppgifter inom sin specialitet men ej på specialistnivå då förlorar sin titel? Innehållet i vad som räknas som kompetensvidmakthållande aktiviteter är överlag bra. Det kan dock finnas en risk att man tappar en hel del specialister som t ex arbetar kliniskt och inte har/ges möjlighet att arbeta med till exempel handledning och klinikutveckling. Gällande omfattningen av kompetensvidmakthållande aktiviteter undrar vi om det menas att man om man går specialistkurs måste examineras för att få poäng. Det kan vara problematiskt, både för kommunanställda och landstingsanställda psykologer inom habilitering. Att begära den extra kostnad och tid en examination kräver kan vara svårt. Det är önskvärt med fler exempel med beräkningar av olika sätt att nå vidmakthållandeordningens krav. Det blir då lättare att ta ställning till om det är realistiskt vad gäller omfattning. Kanske kan man låta psykologer som blev specialister för fem år sen beskriva hur deras respektive utfall skulle bli. Ett annat alternativ kan vara att låta de nationella föreningarna bidra till detta. (Nationell förening) Hej, Jag visade förslaget för mina kollegor som alla tyckte var bra. De hade inget att anmärka på förutom att det dök upp en fråga ang. huruvida det här kommer att leda till en större arbetsbelastning. Det var nog främst vid tanken på att den befintliga arbetsbördan inte skulle reduceras iom de nya arbetsuppgifterna. Men i övrigt var de positiva. De såg att en vidmakthållandeordning skulle stärka specialistens roll på sikt. Skickade även ut till psykologer på andra verksamheter men fick inget svar. (Psykologförening) Bra men specialistutbildningen/arbetsgivaren inte mogen än "Psykologerna i X ställer sig positiva till en vidmakthållandeordning, men tycker att detta förslag är för stort. Då de redan behöver strida för att få utbilda sig till specialister, och behöver strida för att få specialisttjänst, upplevs det övermäktigt att också behöva strida för 25 (42)
att av arbetsgivaren få göra vad som krävs för att upprätthålla specialistkompetensen. Det är viktigt för arbetsmiljön att inte lägga även denna börda på psykologer. Förslaget upplevs för stort för att sätta igång med nu. Vidmakthållandeordningen kan behöva ses som en process som får gå i takt med att det blir norm med fortsatt kompetensutveckling. Kanske kan detta implementeras i flera steg, och de högre ambitionerna sparas till senare." (Psykologförening) Vi är positiva till att en vidmakthållandordning utarbetas och införs och även positiva till huvuddelarna av det presenterade förslaget. Vi anser att det är bra: med kompetensutvecklingskrav och att psykologer uppdaterar sig kontinuerligt efter sin specialistutbildning att anpassa ordningen till EuroPsy:s riktlinjer med en elektronisk plattform. med pedagogiska exempel, som i förslagets vinjetter att kunna förlänga bedömningsperioden pga. föräldraledighet etc. Några generella uppgifter vi ser som viktiga för förbundet är: Innan kraven på vidmakthållande införs måste Psykologförbundet säkerställa att det finns tillräckliga resurser för att administrera hanteringen. Tidigare brister i hanteringen av specialistutbildningen har skadat förtroendet för utbildningen och det får inte ske igen. Psykologförbundet behöver också fortsätta arbetet för att samhället ska ta över ansvaret för specialist-behörigheten och utbildningen. Vid en granskning från just X synvinkel ser vi en del svårigheter och frågor som behöver belysas ytterligare. Förslaget ser ut att utgå mycket från en klinisk verklighet, som kanske är lite mer entydig, och där det finns en något mer etablerad uppdelning av specialist- resp ickespecialist-uppgifter. För X-psykologer finns det ganska många arbetsplatser, däribland konsultverksamheter, där specialister idag arbetar som inte kan erbjuda de uppräknade uppgifterna i tillräckligt stor utsträckning. Hur avgörs vad som motsvarar en specialistkurs? Det bör finnas utrymme 26 (42)