NorrlandsOperans Symfoniorkester TRANSIENT SKIES 13.9 Dirigent: Joana Carneiro Solister: Ilya Gringolts NorrlandsOperans Symfoniorkester
NorrlandsOperans Symfoniorkester NorrlandsOperans Symfoniorkester är en nyfiken orkester som gärna provar på nya uttryck och samtidigt vårdar en anrik musikskatt. Chefdirigent sedan 2009 är Rumon Gamba från England. Det är en i allra högsta grad internationell orkester. Musikerna kommer från många olika håll i världen, de gästande dirigenterna och solisterna likaså. Man har flera gånger uppmärksammats på den internationella skivmarknaden, bland annat med en amerikansk Grammy Awardnominering för Urban Concertos med musik av David Chesky. Orkestern turnerar både i Sverige och utomlands. Grundstenarna till symfoniorkestern lades redan 1841 i och med bildandet av en militär blåsorkester i Umeå. Stråksektionen kom till 1974 i samband med grundandet av NorrlandsOperan. I dag består orkestern av omkring femtio yrkesmusiker, varav många även framträder i olika kammarmusiksammanhang. Utöver den ordinarie konsertsäsongen, spelar symfoniorkestern en viktig roll som opera-orkester. Den har också en självklar plats i NorrlandsOperans två festivaler, MADE och Umeå Jazzfestival. Sparbanksstiftelsen Norrland satsar på regional utveckling och kultur. Stiftelsen har inköpt två kvalitetsfioler som får disponeras av Norrlands- Operan i Umeå, en raritet tillverkad i Mantua Camilli Skola ca 1745 och en svensktillverkad fiol av Jan Larsson från Malung.
Program Wolfgang Amadeus Mozart (1756 1791) Pjotr Tjajkovskij (1840 1893) Symfoni nr 32, G-dur, K.318 (1779) [9 ] Allegro spiritoso Andante Primo Tempo Violinkonsert, D-dur, opus 35 (1878) [33 ] Allegro moderato Canzonetta: Andante Allegro vivacissimo Solist: Ilya Gringolts PAUS Katarina Leyman (f. 1963) Transient Skies för orkester (2012), uruppförande [40 ] I King of Clouds II Mackerel Skies and Sun Dogs III Morning Glory IV Shapeshifters Eftersnack Eftersnack med Katarina Leyman och Helen Tronstad i Konsertsalen. SR P2 spelar in konserten.
Joana Carneiro dirigent Joana Carneiro, född i Lissabon 1976, är det tredje av nio barn till Portugals förre utbildningsminister Roberto Carneiro. Hon började med viola och studerade dirigering för Jean-Marc Burfin vid Lissabon-akademien, tog därpå mastergraden i musik vid Northwestern University och doktorsgraden vid University of Michigan, USA. Hon har gått mästarkurser för Gustav Meier, Michael Tilson Thomas, Larry Rachleff, Jean Sebastian Bereau, Roberto Benzi och Pascal Rophe. 2002 blev hon finalist i Maazel-Vilar-tävlingen i dirigering i Carnegie Hall och vann samma år Young Musician s Foundations National Conductor Search. 2002 5 ledde hon Los Angeles Debut Orchestra och var assisterande dirigent i nära samarbete med Esa-Pekka Salonen vid Los Angeles Philharmonic 2005 8. I Portugal var hon förste gästdirigent för Lissabons Metropolitan-orkester 2005 6 och hade samma uppdrag i Gulbenkian-orkestern 2006 7 för att nu vara knuten till orkestern minst fyra veckor om året. 2009 fick hon treårskontrakt som Kent Naganos efterträdare som ledare för Berkeley Symphony, den tredje i orkesterns 40-åriga historia. Ilya Gringolts violin Violinisten Ilya Gringolts slog igenom 1998 då han vann den internationella Paganini-tävlingen och tog två specialpriser som yngsta deltagare till final och som bästa tolkare av Capricerna. Han föddes 1982 i Sankt Petersburg och började spela violin som femåring. Efter studier i violin och komposition i hemstaden för Tatiana Liberova och Jeanna Metallidi studerade han vid Juilliard för Itzhak Perlman. I dag tillhör han världens mest eftersökta solister med turnéer med olika stora orkestrar i Europa, Japan, Kina, Fjärran östern, Australien och Sydafrika. Han har spelat alla Bachs sonator och partitor på Verbier-festivalen och startat egen stråkkvartett. Skivan med Tanejevs kammarmusik vann Gramophone Award. Hans tre skivor på Deutsche Grammophon med Prokofjev, Sibelius, Bach och Sjostakovitj har fått lysande recensioner, liksom en rad skivor för märkena Hyperion och Onyx. Ilya Gringolts är nu professor i violin vid Basels Musikhögskola och är även hängiven spelare på tidstrogna instrument. Han spelar på den berömda Kiesewetter-Stradivarius från 1723, som ställts till förfogande via Stradivarius-sällskapet i Chicago. Mozart Mozarts Symfoni nr 32 var egentligen en uvertyrsymfoni i tre korta satser att spelas utan paus. Den skrevs 1779 i Salzburg, daterad 26 april, och var det enda större orkesterverk som blev tryckt i partitur under Mozarts livstid. Detta skedde i Paris 1792 efter att stycket använts som uvertyr till Francesco Bianchis operabuffa Villanella rapita (Den bortrövade lantflickan), uruppförd på Teatro San Moisé i Venedig 1783. För framförandet av samma pjäs på Burgtheater i Wien i november 1785 hade Mozart bland
annat skrivit tersetten Mandina amabile som slutnummer i första akten, likaså den första stora operaensemble han fick utgiven i partitur, sannolikt utan att själv veta om det. Men hans eget syfte med symfonin var säkert ett annat. I sin revision av den stora Köchel-förteckningen skrev Alfred Einstein: Utan tvivel skrev Mozart uvertyren för sin opera Zaide (K.336b), helt enligt sin vana att skriva uvertyren allra sist. Zaide skulle dock kapsejsa och åren 1779-80 var mörka. Mozart var då hemkommen från en misslyckad konsertresa till Paris, där modern avlidit och han själv fått korgen av Aloysia Weber. Med fadern var han osams, och familjen var praktiskt taget bankrutt. I brev beklagade han sig över det förhatliga Salzburg: inte bara för de orättfärdigheter som där drabbat min käre fader och mig, men Salzburg är ingen plats för min talang! Musikfolket har inget anseende, man får ingenting höra, ingen teater, ingen opera. Hans komponerande gick trögt, och att han över huvud taget tog upp symfoniformens större palett igen var succén med hans Parissymfoni. Sitt avsked till Salzburg kom han att ta med sin Symfoni nr 34, ibland kallad Salzburgsymfonin. Han for med blandade känslor, sen han i maj 1781 avskedats av ärkebiskopen. Sina sista tio år var han wienare. Symfonin nr 32 skrevs som en så kallad da capo-uvertyr med en öppningssats i sonatform och som långsam sats ett rondo i formen ABACAB, men där lyssnaren i slutet väntar sig att rondotemat ska komma tillbaka fortsätter stycket med tredje satsen. Mozart bygger där vidare på första satsens två teman, fast i omvänd ordning. Leyman Katarina Leyman, född på Orust 1963, är NorrlandsOperans nya hustonsättare i tre år, 2012 15, för att skapa fyra verk för NorrlandsOperans Symfoniorkester. Efter konststudier 1985 9, inspirerad av fadern, skulptören Fred Leyman, studerade hon piano och som tonåring även en smula fagott, slagverk och sång, därpå komposition och dirigering vid Berklee i Boston 1989 93 (dubbel kandidat i filmmusik och komposition), tog mastergrad i komposition vid New England Conservatory 1995 och studerade sist komposition på diplomnivå vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Pär Lindgren 2005. Om Transient Skies berättar hon: Att utgå från moln i ett större orkesterverk är en idé jag haft länge. Härom året började jag studera molnen mer ingående, men olika beställningar kom emellan, som ett orkesterverk inspirerat av solens korona, Solar Flares, för Östersjöfestivalen 2010, och ett kammarmusikverk kring djurs och insekters svärmfenomen, Swarms, 2011. Att lära och upptäcka är ett livselixir. Idéer om former och klanger får jag oftast i halvvaket tillstånd, som sen tecknas ner grafiskt. Parallellt tar jag
fram ett tonmaterial som bearbetas på olika sätt. Styckets fyra satser har alla samma grundmaterial kring fyra molntyper på olika höjd. King of Clouds är mest storslagen, inspirerad av bymolnet, åskmolnet. Mackerel Skies and Sun Dogs rör sig i cirrusvärlden, med fjädermoln, makrillmoln och slöjmoln bestående av iskristaller, vackra och sirliga, men förebådar ofta oväder. Sundogs syftar på en speciell haloeffekt som ger extrasolar jämte solen. Morning Glory är milslånga molnrullar, som bara bildas utanför Australiens kust, i musiken i stora, varma vågor via löpningar och svällare i orkestern. Shapeshifters syftar på molnens eviga förvandling av samma grundmaterial, vatten, som böljemoln och skiktmoln. Molnen dansar och marscherar fram Jag använder moln som utgångsläge just för att de inte låter sig fångas in. Allt är möjligt. Och min musik är öppen för tolkning. Ingen gömd handling finns, ingen story, endast idén om vissa molntillstånd. När kompositionsarbetet är igång tar musiken över och lever sitt eget liv. Musiken styr, eller kanske rättare sagt jag. Tjajkovskij Tjajkovskijs Violinkonsert skrevs i Clarens vid Genèvesjön, där den djupt deprimerade tonsättaren sökte komma över sitt katastrofala sexveckors äktenskap med Antonina Miliukova. I Clarens besöktes han av en kompositionselev, violinisten Iosif Kotek, som nog bättre motsvarade hans känslor. De kom att spela ett violin/piano-arrangemang av Lalos Symphonie Espagnole, som tycks ha inspirerat till konserten. Till sin mecenat Nadezjda von Meck skrev han om styckets friskhet, lätthet, pikanta rytmik och vackra melodier: Som Delibes och Bizet eftersträvar han inte djupsinne men undviker rutin, söker nya former och tänker mer på musikens skönhet än att gå i gamla spår. Receptet blev också Tjajkovskijs. På en månad var mellansatsen klar, nu bytt mot Canzonettan. Han var själv inte violinist, men Kotek hjälpte till med tekniken. När denne skulle tillägnas konserten backade han, rädd för ryktena, och Kotek vägrade också spela den. Budet gick till Leopold Auer, som likaså vägrade. Stycket var för svårt och förberedelsetiden för kort före det planerade uruppförandet. Stycket fanns därtill i tryck för violin och piano, tillägnat Auer utan att denne var tillfrågad. Efter några ändringar i solostämman fann dock Auer den spelbar. Hans framföranden blev senare ryktbara. Den sårade Tjajkovskij ändrade sedan dedikationen till Adolf Brodsky, som uruppförde den i Wien 4 december 1881. Succén grumlades dock av att den fruktade kritikern Hanslick vände tummen ned: Tjajkovskij är nog ingen vanlig talang men alltför forcerad och smaklöst produktiv. Hanslick
fann början måttfull, musikalisk och inspirerad, men snart tog råheten över och dominerade första satsen. Konserten var för lång, anspråksfull och väckte en upprorisk tanke att musik kan existera fast den stinker för örat. Violinen spelades inte utan slogs svart och blå. Men Tjajkovskij blev rehabiliterad. Brodsky gjorde odelad succé i Moskva i augusti 1882, och den stora vändningen kom med Karel Halí i Leipzig 1888, en minnesvärd dag för Tjajkovskij. Nu spelar varje stor violinist den, fast den hör till det svåraste en solist kan ta itu med. Och publiken har inga bekymmer med musikens känsloladdning, lyrik och melodiskönhet. Rolf Haglund
NorrlandsOperans Symfoniorkester HÖSTEN 2012 Golden Harmony Musik av Mozart, Martinsson och Sibelius 6.9 TRANSIENT SKIES Uruppförande av Katarina Leymanns verk Transient Skies. Musik även av Tjajkovskij och Mozart. 13.9 THE ELEPHANT MAN Opera av Carl Unander-Scharin. 6.10 20.10 ANTE LUCEUM Uruppförande av Iro Haarlas verk Ante Luceum. 25.10 ICE CONCERTO Multimediakonsert med musik av Fredrik Högberg, Weber och Beethoven. 22.11 KLUBBKONSERT Musik av Fredrik Högberg. 23.11 AGAIN Dansföreställning av Ina Christel Johannesen med musik av Marcus Fjellström. 30.11 och 1.12 MESSIAS Musik av Händel. 8.12 och 9.12 Läs mer på www.norrlandsoperan.se Våra sponsorer