Kvickrotsbekämpning genom uttorkning och köldpåverkan efter jordbearbetning

Kvickrotsbekämpning genom uttorkning och köldpåverkan efter jordbearbetning - ett projekt 23-26 med fältförsök och enkätundersökning för utvärdering av kvickrotsbekämpning i ekologisk odling. % rel vikt kvickrotsskott, g/m 2 Kvickrot medel alla försök 4-6 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 A Enbart plöjt B Tallriksredskap 2 g höst C KvickUpp 1 g höst D KvickUpp 2 g höst Johan Jacobsson E KvickUpp 2g höst F Putsning 2 g höst 1g vår

Ett projekt finansierat av Jordbruksverket Johan Jacobsson, Hushållningssällskapet Väst, Box 17, 462 21 Vänersborg. Besöksadress Edsvägen 1B. Direkt & mobil nr 521-72 55 21, Fax 521-72 55 99, johan.jacobsson@hush.se, www.hush.se/opn

Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 SAMMANFATTNING... 4 BAKGRUND... 5 OM KVICKROTENS BIOLOGI... 5 JORDBEARBETNING EFFEKTIVT MEN KOSTSAMT... 5 UTSVÄLTNING GENOM STUBBEARBETNING OCH PLÖJNING... 5 FRILÄGGNING AV UTLÖPARE... 6 AVSLAGNING... 7 SYFTE OCH METOD... 7 FÄLTFÖRSÖK... 7 ENKÄTUNDERSÖKNING... 9 RESULTAT... 1 RESULTAT FRÅN FÄLTFÖRSÖKEN... 1 Kvickrotseffekter... 1 KvickUpp... 1 Tallriksredskap... 11 Putsning... 11 Plöjningstidpunkt... 12 Övriga ogräseffekter... 12 Avkastning... 13 Skador och brister... 13 Mineralkväve på senhösten... 13 Mineralkväve på våren... 14 Skördad kvävemängd... 16 RESULTAT FRÅN ENKÄTUNDERSÖKNINGEN... 17 Allmänt om deltagande gårdar... 17 Helhetsomdöme för redskapen... 17 Generella kvickrotseffekter av KvickUpp/KvikKiller... 17 Jordartens betydelse för bekämpningsresultat och praktisk drift... 18 Praktiska svårigheter kring körning med KvickUpp/KvikKiller... 18 Körhastighet och arbetsdjup... 19 Effekter på andra ogräs än kvickrot... 19 Strategier för rotogräsbekämpning i stort på gårdarna... 2 SPRIDNING AV PROJEKTPLAN OCH RESULTAT FRÅN PROJEKTET... 21 DISKUSSION... 22 REFERENSER... 27 LITTERATUR... 27 PERSONLIG KOMMUNIKATION... 28 INTERNET... 28 TACK... 28 BILAGOR... 28 BILAGA 1-6 RESULTATBLANKETTER FÖR FÖRSÖKEN... 28 BILAGA 7 DIAGRAM VÄDERDATA.... 46 3

Sammanfattning Projektet visade att friläggning av kvickrotsutlöpare på markytan i kombination med efterföljande nedplöjning kan ge god kvickrotsbekämpning under skiftande fältförhållanden. Totalt anlades sex fältförsök under tre år med ett försök vardera på lätt jord och på lerjord årligen. I dessa jämfördes friläggning med redskapet KvickUpp, sönderdelning med tallriksredskap, avslagning med betesputs samt höst- och vårplöjning på stubbåker. En enkät om ogräsbekämpning besvarades av 14 lantbrukare som provat redskap för friläggning av kvickrot. Redskapet som utvärderats består av en kultivatordel med breda vingskär för lösgörning samt en rotordel som kastar upp utlöparna på markytan. I försöken blev bekämpningseffekten till följd av friläggning med KvickUpp tydlig både vid överfarter i september under lagom torra väderförhållanden och vid blötare förhållanden i oktober. Två överfarter för friläggning gav något större effekter än enbart en körning. Två höstbehandlingar för friläggning med ca en veckas intervall följt av höst- eller vårplöjning resulterade i medeltal i 81 % lägre skottvikt av kvickrot i vårsäd under påföljande år i jämförelse med orörd stubb som enbart plöjdes höst eller vår. Ytterligare en friläggning på våren tenderade att förstärka kvickrotseffekten. Kvickrotseffekterna var troligtvis främst ett resultat av uttorkning, men tendenser till frysningseffekter under vintern fanns också. Friläggningstekniken bekämpade kvickrot i samma storleksordning som utsvältning med två tallriksharvningar. I flera försök fanns tendens att redan en KvickUpp-överfart gav bättre effekt än två tallriksharvningar, men det var inga säkra skillnader. Friläggningstekniken gav i de här försöken samma relativa bekämpningseffekt på lerjord som på lättare jord. Frånskiljningen av jordpartiklar från rhizom föreföll dock fungera bättre på lättare jord och enkätundersökningen tydde på att tekniken är säkrare på lätt jord. I ett av försöken uppnåddes kraftiga skördeökningar efter friläggning och tallriksharvning direkt kopplade till minskad konkurrens från kvickrot. I de andra försöken blev det svagare skördeökningar eller skördesänkningar. Orsakerna till dålig skörderespons i några försök kan ha varit att höstbearbetningarna ledde till stora kväveförluster och packningsskador. Insektsskador och försommartorka kan också ha bidragit till dämpade skördeökningar. Höstputsningar av stubb gav sämre effekt på kvickrot jämfört med jordbearbetningar i de här undersökningarna. Effekterna av plöjningstidpunkt varierade. 4

Bakgrund Om kvickrotens biologi Kvickrot (Elytrigia repens/elymus repens/agropyron repens/triticum repens) är ett välkänt och av många anledningar besvärligt ogräs av stor ekonomisk betydelse för såväl ekologisk som konventionell växtodling. Kvickrot trivs bäst i svalt klimat med långa dagar, vilket innebär att det skandinaviska klimatet är gynnsamt. Kvickrot klassas som en vandrande perenn. Fröspridningen spelar roll för spridningen till nya fält genom utsäde, stallgödsel och från fältkanter. Frön kan överleva matsmältningssystem hos hästar, nötkreatur och får. Groningsvilan hos frön är begränsad men upp till 5 års groningsvila i ostörd jord har rapporterats, vilket därmed kan ha en viss betydelse för kvickrotsspridning i tiden. Väl på fältet kan återinfektion med nya frön betyda en del genom att nya kloner med andra egenskaper kan introduceras. Den huvudsakliga spridningen när kvickrot väl finns på fältet sker vegetativt genom underjordiska stamutlöpare (rhizomer). Kvickrot är vanligt förekommande på alla jordarter och klarar sig genom de flesta vanliga grödorna. De flesta stamutlöpare bildas vanligen i det översta 1 cm matjordsskiktet, men hos en del kloner bildas mycket av rhizomerna även i 1-2 cm skiktet. I lösare jordar kan utlöpare växa ner till 4 cm men i ostörd mark och kompakt jord utvecklas de flesta utlöparna i det översta 1 cm skiktet. Den starkaste rhizombildningen förekommer naturligt under juli-augusti, medan knoppaktiviteten är som lägst från mitten av april till juni. Primärskotten börjar normalt utveckla nya rhizomer och sidoskott vid 3-4-bladsstadiet. Vid det stadiet är den underjordiska torrsubstansmängden som lägst. Kvävetillförsel eller störning som skiljer rhizom från föräldraplantan stör den naturliga tillväxtrytmen och den apikala dominansen. Rhizomerna har stor förmåga att aktivera knoppar och regenerera nya sidoskott och rhizomer efter störningar även i svaga tillväxtstadier och under ogynnsammt låga temperatur- och ljusförhållanden. Denna förmåga finns hela året förutom under vintern. Sönderdelning av rhizomer aktiverar vilande knoppar i olika grad. Aktivt växande rhizomer är mycket känsliga för uttorkning. Under torra förhållanden minskar tillväxten och omsättningen. I sådana lägen är rhizomerna mindre känsliga för uttorkning och utsvältning genom jordbearbetning. (Bond m.fl. 26; Dock-Gustavsson & Håkansson 1995; Håkansson 23; Lundkvist & Fogelfors 1999). Jordbearbetning effektivt men kostsamt I ekologisk odling är olika former av jordbearbetning en viktig del i strategin mot kvickrot. Jordbearbetning kan vara mycket effektiv mot kvickrot men är dyr med tanke på höga bränslekostnader, risk för kväveläckage, packningsskador och mindre möjligheter till fånggröda och vårbearbetning som det idag finns stöd för i delar av landet. Det är därför viktigt att jordbearbetning genomförs på rätt sätt för att få bra effekt på kvickroten och inte riskera uppförökning. Traditionellt har olika former av kultivering, fräsning, harvning, räfsning och bränning praktiserats. Användning av konkurrenskraftiga grödor och sorter är viktigt och förstärker effekten av övriga behandlingar. Utsvältning genom stubbearbetning och plöjning En beprövad strategi för kvickrotsbekämpning är att upprepade gånger störa kvickroten och tvinga den att växa om i syfte att successivt tömma reservnäring från utlöparna under jord. Jordbearbetning med tallriksredskap eller kultivator åstadkommer sådan störning på olika sätt. Tallriksredskap och i ännu högre grad jordfräs, sönderdelar stamutlöparna och regenererar mångdubbelt fler assimilerande skott av kvickrot genom aktivering av knoppar på utlöparna. Utan återkommande behandling runt 3-4-bladsstadiet finns risk för uppförökning av kvickroten eftersom nettoassimilationen blir positiv, vilket leder till ökning i total ts-mängd hos utlöparna. Efteråt bör plöjning ske så att de sönderdelade rhizomerna vänds ner till plogdjup där chanserna för överlevnad minskar. Även kultivatorn stör kvickroten och åtskiljer en del rhizom från föräldraplantan och tvingar den att växa om. I olika grad arbetar kultivatorer även med att dra 5

upp kvickrotsutlöpare till markytan i uttorkningssyfte. I detta syfte spelar formen av efterredskap roll för resultatet. Jämförande försök mellan tallriksredskap och kultivator visar på jämförbara effekter, men vid enbart en behandling följt av tillväxt till mer än kompensationspunkten förefaller tallriksharvning ge större risk för uppförökning av kvickroten. Kultivator kan vid rätt förhållande och utrustning kombinera försvagning genom omväxning med uttorkningseffekter (Dock-Gustavsson & Håkansson 1995; Hallgren 1998; Håkansson 23; Lowe & Buckholtz 1952). Plöjning är en viktig åtgärd mot kvickrot och oavsett vilken behandling som skett tidigare är efterföljande plöjning sannolikt motiverad i ekologisk odling. Till exempel visade Hallgren (1998) att enbart plöjning reducerade vikten av kvickrotsrhizom i efterföljande vårsäd med 6-7 % i jämförelse med oplöjda led. Det finns även ett värde av att försvaga eller sönderdela rhizomerna före plöjning. Värdet av sönderdelning före plöjning kan visas till exempel genom försök som visade att 3 cm långa friska rhizombitar nedgrävda till olika djup hade stor förmåga att skjuta skott efter att ha placerats nära markytan ett år senare (Hallgren 1996a). Särskilt bitar nedgrävda på 1 och 2 cm djup överlevde i försöken, men även de på 3 och 4 cm djup. Överlevande kvickrotsutlöpare riskerar vändas upp påföljande år. Ju mer sönderdelade rhizombitar, desto lägre överlevnadsfrekvens efter nedplöjning (Bond m.fl. 26). Friläggning av utlöpare En alternativ metod till utsvältning genom att tvinga kvickroten till omväxning är uttorkning av rhizom. Rhizom är känsliga för uttorkning och kyla. Håkansson & Jonsson (197) utsatte rhizom för torr jord. Uttorkning i mycket torr jord med 2-3 % fukthalt i 2-4 veckor, minskade rhizomvattenhalten från 6-75 % till under 16 %, vilket ledde till fullständig rhizomdöd. Friläggning av kvickrotsrhizom på markytan har förutsättningar att ge betydligt bättre uttorkningseffekt än rhizom inbäddade i jord. Grümmer (1963) visade att om 1 cm långa friliggande kvickrotsrhizom utsattes för 56 % relativ luftfuktighet i 6 dagar förlorade 95 % av utlöparna sin livskraft. Grümmer visade också att ökad vindstyrka medförde ökad uttorkning och dödlighet hos rhizom. Kärlförsök utförda av Hallgren (1996b) med rhizom placerade på markytan under vinterhalvåret i Mellansverige visade att kyla och uttorkning var för sig har en kraftigt avdödande effekt på kvickrotsrhizom. Beträffande uttorkningseffekten, konstaterades till exempel att den försvagades om fukt förhindrades att kontinuerligt bortföras, till exempel om rhizomerna täcktes av snö. Redskap som hittills använts i fält för friläggning är till exempel lättharvar, fjädertandsharvar, kultivatorer med fjädrande pinnar, mm. Det finns också nya specialredskap med teknik för denna form av friläggning. Tre fabrikat är kända i dagsläget, KvickUpp, CMN KvikKiller och Kvick- Finn. Gemensamt är att de arbetar genom att luckra jorden, bryta den kapillära vattenförsörjningen och frigöra utlöparnätet med breda vingskär, varefter roterande fjäderpinnar kastar upp rhizomerna på markytan. Hastigheten på de kraftuttagsdrivna fjäderpinnarna skall vara större än körhastigheten, som bör vara 5-7 km/h. Tyngdkraften sörjer för att jord och sten faller snabbast medan rötter och växtrester ska lägga sig överst där uttorkning, uv-strålning och frost förstör rhizomen. Uttorkningseffekt bör kunna uppnås efter 5-6 torra blåsiga dagar. Detta eftersom syftet här endast är att kasta upp nya rhizom till markytan. Men enligt referat från Håkansson & Jonsson (197) finns någon undersökning som tyder på att rhizom med delvis grodda knoppar kan vara mer känsliga för uttorkning. Det indikerar att maximal effekt skulle kunna erhållas med ett något längre intervall till en upprepad bearbetning. Bearbetningsmetoden lämpar sig troligtvis bäst på lättare jordar, effekterna på lerigare jordar är inte lika säkra eftersom det finns risk att friläggningen från jord där blir sämre (Ahlstedt pers.medd..; Schmidt 22; www.kvik-up.dk). 6

En efterföljande nedplöjning bör sannolikt vara effektiv även efter friläggning, eftersom inte alla rhizomer rimligtvis dött av uttorkning, strålning och sönderfrysning. Dessutom har förmodligen inte samtliga rhizomer frilagts. En sådan efterföljande nedplöjning bör också ske, enligt rekommendationer och pilotförsök som gjorts med det danska redskapet KvickUpp. Eftersom rhizomerna läggs upp på markytan av redskapet, kan man också anta att större andel rhizom hamnar på plogdjup efter plöjning där de har mindre chans för överlevnad än om en inblandning i matjordslagret skett med traditionell jordbearbetning. Redskapet är tänkt att köras på maximalt 8-1 cm djup, och eftersom det ofta finns utlöpare på något större djup, kan även körning efter plöjning ge bekämpningseffekt (Ahlstedt pers.medd.; Lundin pers.medd.; Schmidt 22; www.kvikup.dk). Avslagning Avslagning kan vara en intressant metod för kvickrotsbekämpning i flera sammanhang. Det kan vara exempelvis vid blöta förhållanden då jordbearbetning inte är lämpligt, i gröngödslingsvallar eller för att minska kväveläckaget i förhållande till jordbearbetning. Klippning har tidigare visats minska den underjordiska tillväxten av rhizom och utarma dem, i synnerhet om det rör sig om små rhizombitar. Vid nedgrävning av 1 cm rhizombitar konstaterade t.ex. Svensson (22, opubl.) minskad ts-vikt efter klippning av kvickrot i renbestånd med ca 53 % efter två klippningar på 4 cm höjd med 3-4 veckors mellanrum. (Lundin pers.medd.; Dock-Gustavsson & Håkansson 1995). Syfte och metod Syftet med projektet var att utvärdera olika metoder för mekanisk kvickrotsbekämpning. Den metod som särskilt studerades var friläggning av kvickrotsrhizom med specialredskap. Tekniken studerades på olika jordarter med olika lerhalt och vid olika väderbetingelser i jämförelse med utsvältning genom sönderdelning av rhizom eller avslagning av skott. Förutom effekten på kvickrot, var syftet att undersöka påverkan på andra ogräs samt hur efterföljande grödor och kvävemineralisering påverkas. Fältförsök utfördes under tre säsonger och en enkät besvarades av 14 lantbrukare som provat tekniken i praktisk odling, enligt nedan. Fältförsök I försök jämfördes friläggning med redskapet KvickUpp med sönderdelning med tallriksredskap, avslagning med betesputs samt höst- och vårplöjning på stubbåker. KvickUpp kördes med tre olika intensiteter; en höstbehandling, två höstbehandlingar, samt två höstbehandlingar och ytterligare en körning på våren efter höst- eller vårplöjning. Som referens fanns ett led utan grundbearbetning före plöjning. Försöken hade split-plot-design med slumpmässig rutfördelning. Varje försök hade 4 block (upprepningar). Plöjningstidpunkten utgjorde storrutefaktor och övrig behandlingar smårutefaktor. Behandlingarna skedde i stubbåker. Totalt anlades sex fältförsök under tre säsonger med ett försök vardera på lätt jord och på lerjord årligen. Nya försöksplatser valdes årligen höstarna åren 23, 24 och 25. Efterföljande år, betecknade skördeår, då kvickrotsmängden graderades och skörden vägdes, var således åren 24, 25 och 26. Försöksplanen framgår av tabell 1. Tabell 1. Försöksplan (alla smårutor plöjs höst alternativt vår) Småruta Storruta A Obehandlat 1 Höstplöjning B Tallriksharv 2 ggr höst (varje beh vid 2-4 blad) 2 Vårplöjning C KvickUpp 1 gång höst D KvickUpp 2 ggr höst (5-6 dagars intervall) E KvickUpp 2 ggr höst + 1 gång vår efter plöjning F Avslagning 2-3 ggr i stubb höst (2-4 blad) 7

Till förfogande för försöken ställde Svensk Ekologimaskin/Bertil Liljeholm AB en KvickUppharv 2 m (23) respektive 3 m (24-25) bred. Kultivatordelen gick 6-8 cm djupt första gången och 8-15 cm djupt andra gången. Rotorn gick 3-5 respektive 5-7 cm djupt. Körhastigheten anpassades något till kvickrotsmängden och låg mellan ca 4 och 6 km/h. Som tallriksredskap användes ett Väderstad tungt tallriksredskap med 3 m arbetsbredd. Den första överfarten skedde till ca 7-8 cm djup och den andra till 1-12 cm djup, hastigheten ca 8-12 km/h. Putsningen skedde med en betesputs Trejon med 5-7 cm klipphöjd. Plogen som användes var en 4-skärig växelplog försedd med skumvinge. Försöksplatser med jämn och stor kvickrotsförekomst valdes ut. Efter behandlingarna enligt tabell 1 vårsåddes försöken med korn eller havre. Kvickrotsskott och övriga ogräs vägdes och räknades rutvis efter axgång av vårsäden. Grödan skördades och vägdes rutvis. Skördeprov analyserades de första två åren ledvis med hjälp av Lantmännen Analycen AB, det sista året med NIT-analys rutvis. Vattenhalt, avrenshalt, rymdvikt och proteinhalt analyserades. Insamlade försöksdata bearbetades statistiskt med NCSS med hjälp av Försök i Väst. Variansanalys utfördes på skörd och kvickrotsvikt. Markegenskaper för försöksplatserna bestämdes genom jordprov och framgår av tabell 2. Fältförsöken låg i Värmland. Tabell 2. Jordart, ph, P-AL och K-AL på de olika försöksplatserna. Lätt jord Lerjord 24 25 26 24 25 26 Jordart nmh l Mo nmh l Mo mmh l Mj mmh mj LL mmh SL mr ML ph 6, 6, 5,9 5,9 6,3 6,1 P-AL 6,1 6,6 6,6 4,4 3,1 6,2 K-AL 3,3 5,5 7,4 14 12, 24,8 Lerhalt, % 9, 8, 14, 22, 39, 25,3 Datum för bearbetningar enligt försöksplanen, sådd, graderingar och provtagningar framgår av tabell 3. Den sista bearbetningen på hösten skedde minst en vecka före höstplöjningen. I de led fler än en behandling skedde, gick minst 5-6 dagar mellan KvickUpp-körningarna. De upprepade tallriksharvningarna skedde med sådant mellanrum att kvickroten hann utveckla 2-4 blad på primärskotten, vilket betydde 2-4 veckor. Avslagningarna med betesputs skedde med ungefär samma tidsintervall som tallriksredskap för att två avslagningar skulle hinnas med. Kvickroten hann i de flesta fall inte utveckla mer än 1-2 blad mellan putsningarna, vilket var något mindre än planerat. Tabell 3. Datum för behandlingar, graderingar och provtagningar i försöken. Lätt jord Lerjord 24 25 26 24 25 26 Sådatum 4/5 16/5 2/6 15/5 9/6 17/5 KvickUpp-körn. 4/9, 1/9, 26/4 2/1, 12/1, 9/5 8/9, 22/9, 12/5 4/9, 1/9, 26/4 2/1, 12/1, 19/5 8/9, 22/9, 12/5 Tallriksredskap 4/9, 26/9 24/9, 13/1 7/9, 21/9 4/9, 26/9 24/9, 13/1 7/9, 21/9 Putsningar 28/8, 24/9 17/9, 13/1 8/9, 21/9 28/8, 24/9 17/9, 13/1 8/9, 21/9 Kvickrotsgrad 14/7 22/7?/8 19/7 8/8?/8 N-min prov dat 14/1, 6/5?/1, 23/5?/1, 15/5 14/1, 18/5?/1, 26/6?/1, 19/5 Höstplöjning 16/1? - 16/1 -? Vårplöjning 21/4 3/5 12/5 21/4 18/5 12/5? = datum saknas. 8

Mängden mineralkväve bestämdes ledvis på senhösten utläggningsåret och vid sådd på våren i skikten -3 och 3-6 cm djup. 2 slumpvisa stick per ruta slogs ihop och analyserades per led. Analycen och HS Miljölab analyserade proven. Försöken på lerjord skördeåren 24 och 26 placerades i ett konventionellt fält då dessa hade bra förutsättningar för övrigt vad gällde jämn kvickrotsförekomst, övriga försök placerades på ekologiskt odlade fält. Försöken på lerjord skördeåret 25 och på lättare jord 26 blev delvis vattenskadade pga. riklig nederbörd och problem med dräneringen. Det ledde till att höstplöjningarna fick strykas och att grundskörden generellt blev ganska låg. Väderdata av betydelse för tolkningen införskaffades från SMHI:s väderstationer i området. Dygnsvis nederbörd, dygnsvis temperatur, soltid per dygn, relativ luftfuktighet var tredje timme, vindstyrka var tredje timme för tiden kring behandlingarna införskaffades, samt temperatur och snötäckets varaktighet under vinterhalvåret. Väderleken framgår av diagram bilaga 7. Den underjordiska rhizommängden i olika led vägdes inte. Vattenhalten i rhizomerna bestämdes inte heller. Antalet kvickrotsskott och kvickrotsvikten bedömdes tillräckligt spegla livskraften hos utlöparna efter olika behandlingar. Efterverkanseffekten året efter skördeåret var det tänkt att en kvickrotsgradering skulle göras, men brist på medel gjorde att detta ströks. Enkätundersökning En enkät skickades ut till lantbrukare i Sverige som skaffat sig eller åtminstone provat friläggningstekniken med redskapen KvickUpp eller KvikKiller. Syftet var att undersöka hur redskapen upplevdes fungera i praktiken. Dessutom ställdes ett antal frågor kring övriga strategier för ogräsbekämpning. 9

Resultat Resultat från fältförsöken Kvickrotseffekter Kvickrotsförekomsten var olika stor på de olika försöksplatserna (tabell 4) men förhållandevis jämn inom respektive försök på hösten före påbörjade höstbehandlingar. Det var betydligt mer kvickrot i försöken på lätt jord de första två skördeåren (626 resp. 511 g/m 2 i enbart plöjda led) än i övriga försök. Skillnaderna i absolut kvickrotsmängd mellan leden var störst på lätt jord de första två skördeåren men procentuellt sett fanns stora skillnader i samtliga försök. KvickUpp En KvickUpp-behandling lämnade i medeltal 71 % (variation 57-8 %) lägre skottvikt av kvickrot kvar i jämförelse med enbart plöjning i medeltal för alla försök som genomsnitt för höstoch vårplöjda led (tabell 4). Antalet kvickrotsskott var i motsvarande led 65 % lägre (tabell 5). I alla försök som det fanns signifikanta skillnader var kvickrotsmängden signifikant lägre i KvickUpp-behandlade led jämfört med enbart plöjda led. Det var även lägre kvickrotsmängd ju intensivare KvickUpp-behandling, men dessa skillnader var inte signifikanta. Två körningar med KvickUpp gav i genomsnitt 81 % (variation 72-92 %) lägre kvickrotsvikt kvar jämfört med plöjning. Kvickrotsvikten i led E låg 84 % (variation 7-91 %) lägre än i led A. Vårplöjning i Tabell 4. Vikt av kvickrotsskott, färskvikt, på sommaren årsvis och i medeltal för alla försök*. Relativtal i förhållande till fetmarkerade understrukna siffror. Siffror med olika bokstäver är signifikant skilda åt (p=,5). Kvickrotsvikt som medeltal för led 1A och 2A anges som absolut vikt i raden nederst. Procentuell kvickrotsvikt i förhållande till led 1A, A och 1, i resp jämförelse Lättare jord Lerjord Medel av rel.tal 24 25 26 24 25 26 alla försök 1A Höstplöjt, Enbart plöjt 1 1-1 - 1 d 1 1B Höstplöjt, Tallriksredsk 2 g höst 29 41-11 - 27 abc 5 1C Höstplöjt, KvickUpp 1 g höst 41 33-47 - 22 abc 36 1D Höstplöjt, KvickUpp 2 g höst 26 17-24 - 13 ab 2 1E Höstplöjt, KvickU 2g höst 1g vår 27 12-19 - 8 a 16 1F Höstplöjt, Putsning 2 g höst 75 82-16 - 1 d 14 2A Vårplöjt, Enbart plöjt 79 12-195 - 34 bc 13 2B Vårplöjt, Tallriksredsk 2 g höst 52 22-43 - 21 abc 35 2C Vårplöjt, KvickUpp 1 g höst 37 32-47 - 9 a 31 2D Vårplöjt, KvickUpp 2 g höst 24 12-41 - 15 ab 23 2E Vårplöjt, KvickU 2g höst 1g vår 27 9-48 - 7 a 23 2F Vårplöjt, Putsning 2 g höst 112 64-86 - 42 c 76 A Enbart plöjt 1 b 1 c 1 1 1 c 1 b 1 B Tallriksredskap 2 g höst 46 a 31 a 38 49 26 ab 36 a 37 C KvickUpp 1 g höst 43 a 32 a 22 32 2 a 23 a 29 D KvickUpp 2 g höst 28 a 14 a 19 22 8 a 21 a 19 E KvickUpp 2g höst 1g vår 3 a 1 a 15 23 9 a 11 a 16 F Putsning 2 g höst 14 b 72 b 75 83 86 bc 15 b 88 1 Höstplöjning 1 1-1 - 1 b 1 2 Vårplöjning 111 85-12 - 48 a 86 A Absolut kvickrotsvikt i led A (g/m 2 ) 626 511 112 123 183 128 *Höstplöjda led strukna i försöket på den lätta jordarten 26 samt på lerjorden 25 - resultat från dessa två försök invägs endast i jämförelse led A-F. 1

jämförelse med höstplöjning efter KvickUpp-behandlingar ledde inte till några signifikanta skillnader. I försöken på lättare jord 24 och 25 samt på lerjord 26 fanns dock tendenser att KvickUpp-behandlingar efterföljt av vårplöjning resulterade i något mindre kvickrot än motsvarande höstplöjda led. De relativa effekterna var ganska likartade i alla försök. I vårplöjda led skördeåret 26 på lerjord gav inte KvickUpp-behandlingarna lika stora effekter, ett av leden gav där inte signifikant lägre kvickrotsförekomst än enbart plöjt led, nämligen led 2D. Tallriksredskap Kvickrotsvikten var 51-74% lägre i tallriksharvade led än i enbart plöjda led i medeltal för höstoch vårplöjda led. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan de tallriksharvade leden och KvickUpp-leden. I alla försök som det fanns signifikanta skillnader var emellertid kvickrotsmängden signifikant lägre i tallriksharvade led jämfört med enbart plöjda led. Det fanns dock tendens till sämre effekt av tallriksharvningar än av KvickUpp såväl med en överfart som med två överfarter. I försöken på lätt jord 24 och på lerjord 26 var effekten av tallriksharvning vid efterföljande vårplöjning dålig i jämförelse med KvickUpp-behandlingar. Likaså i försöket på lerjord 24 där kvickrotsbekämpningen i höstplöjt led uteblev helt. Putsning Putsningarna gav dålig eller ingen effekt på kvickroten. Det var endast i försöket på lättare jord 25 som det var signifikant lägre kvickrotsvikt och antal kvickrotsskott i putsat led jämfört med plöjda led, som medeltal för höst- och vårplöjda led. Det var bättre effekt av putsningen i det Tabell 5. Antal kvickrotsskott, på sommaren årsvis och i medeltal för sex försök 24-26*. Relativtal i förhållande till fetmarkerade understrukna siffror. Procentuellt antal skott i förhållande till led 1A, A och 1, i respektive jämförelse Lättare jord Lerjord Medel av rel.tal 24 25 26 24 25 26 alla försök 1A Höstplöjt, Enbart plöjt 1 1-1 - 1 1 1B Höstplöjt, Tallriksredsk 2 g höst 29 3-93 - 44 49 1C Höstplöjt, KvickUpp 1 g höst 35 37-52 - 35 4 1D Höstplöjt, KvickUpp 2 g höst 3 28-35 - 23 29 1E Höstplöjt, KvickU 2g höst 1g vår 29 18-26 - 14 22 1F Höstplöjt, Putsning 2 g höst 67 8-126 - 91 91 2A Vårplöjt, Enbart plöjt 74 116-15 - 42 95 2B Vårplöjt, Tallriksredsk 2 g höst 53 35-44 - 32 41 2C Vårplöjt, KvickUpp 1 g höst 43 52-35 - 18 37 2D Vårplöjt, KvickUpp 2 g höst 25 13-48 - 16 25 2E Vårplöjt, KvickU 2g höst 1g vår 3 17-49 - 16 28 2F Vårplöjt, Putsning 2 g höst 137 76-8 - 45 84 A Enbart plöjt 1 1 1 1 1 1 1 B Tallriksredskap 2 g höst 47 3 44 55 29 53 43 C KvickUpp 1 g höst 45 41 31 35 2 37 35 D KvickUpp 2 g höst 32 19 29 33 15 27 26 E KvickUpp 2g höst 1g vår 34 16 18 3 2 21 23 F Putsning 2 g höst 117 72 85 82 77 95 88 1 Höstplöjning 1 1-1 - 1 1 2 Vårplöjning 125 15-94 - 55 95 A Absolut antal kvickrotsskott led A, st/m 2 398 471 125 13 157 19 *Höstplöjda led strukna i försöket på den lätta jordarten 26 samt på lerjorden 25 - resultat från dessa två försök invägs endast i jämförelse led A-F. 11

försöket om putsningen följdes av vårplöjning i jämförelse med höstplöjning och samma tendens fanns i lerjordsförsöket 24. Plöjningstidpunkt Effekten av höst- eller vårplöjning varierade. I försöket på lerjord skördeåret 26 var det signifikant lägre kvickrotsvikt och antal kvickrotsskott i vårplöjda led. I det försöket gav enbart plöjning på våren tydligt lägre kvickrotsmängd än det enbart höstplöjda ledet. I vårplöjda led spelade det mindre roll om man gjorde någon behandling före plöjning eller inte i det försöket. Det är endast i två av KvickUpp-leden som kvickrotsmängden minskat ytterligare tack vare KvickUpp-körning. Där betydde plöjningstidpunkten mer än någon annan behandling. Däremot gav alla stubbehandlingar signifikant effekt vid höstplöjning. I övriga försök påverkade plöjningstidpunkten effekten på olika sätt. I vissa fall kan vårplöjningen ha lett till sämre etableringsförhållanden för grödan vilket kan ha försämrat konkurrensförmågan mot kvickrot. Övriga ogräseffekter Det var överlag sparsamt med övriga rotogräs i försöken. I försöket på lerjord skördeåret 26 var det dock betydligt mindre åkertistel i vårplöjda led i jämförelse med höstplöjda. Förekomsten var dock ojämnt spridd i försöket. På den lättare jorden skördeåret 25 var örtogräsvikten signifikant större i tallriksharvade och KvickUpp-körda led än i enbart plöjda eller putsade och plöjda led. Där var även örtogräsmängden större i vårplöjda led oavsett föregående behandling. Tabell 6. Avkastning, årsvis och i medeltal för alla försök*. Relativtal i förhållande till fetmarkerade understrukna siffror. Siffror med olika bokstäver efteråt är signifikant skilda åt (p=,5). Procentuell avkastn i förhållande till led 1A, A och 1, i resp jämförelse Medel faktisk Lättare jord Lerjord Medel av rel skörd/ 24 25 26 24 25 26 alla försök merskörd 1A Höstplöjt, Enbart plöjt 1 1-1 - 1 1 2712 1B Höstplöjt, Tallriksredsk 2 g höst 162 124-11 - 17 123 +411 1C Höstplöjt, KvickUpp 1 g höst 162 114-1 - 98 119 +275 1D Höstplöjt, KvickUpp 2 g höst 189 17-12 - 114 128 +51 1E Höstplöjt, KvickU 2g höst 1g vår 184 13-15 - 119 127 +533 1F Höstplöjt, Putsning 2 g höst 116 93-1 - 94 11-25 2A Vårplöjt, Enbart plöjt 82 13-15 - 118 12 +153 2B Vårplöjt, Tallriksredsk 2 g höst 145 14-1 - 117 116 +331 2C Vårplöjt, KvickUpp 1 g höst 147 112-11 - 117 119 +39 2D Vårplöjt, KvickUpp 2 g höst 171 14-15 - 123 126 +53 2E Vårplöjt, KvickU 2g höst 1g vår 181 97-1 - 116 124 +432 2F Vårplöjt, Putsning 2 g höst 113 97-14 - 116 17 +211 A Enbart plöjt 1 a 1 1 1 1 1 ab 1 221 B Tallriksredskap 2 g höst 169 b 112 13 98 113 13 abc 116 +218 C KvickUpp 1 g höst 17 b 112 95 98 151 99 a 121 +212 D KvickUpp 2 g höst 198 c 14 93 11 96 19 c 117 +272 E KvickUpp 2g höst 1g vår 21 c 99 76 1 112 18 bc 116 +225 F Putsning 2 g höst 126 a 94 89 1 11 96 a 13-5 1 Höstplöjning 1 1-1 - 1 a 1 2994 2 Vårplöjning 92 96-11 - 112 b 1 +59 A Absolut avkastning led A, kg/ha 1328 1895 1462 437 644 3893 *Höstplöjda led strukna i försöket på den lätta jordarten 26 samt på lerjorden 25 - resultat från dessa två försök invägs endast i jämförelse led A-F. 12

Avkastning Den skördade vårsäden varierade kraftigt i skördenivå mellan försöken (tabell 6). Lägst skörd i enbart plöjda led blev det på lerjord skördeåret 25 med 644 kg/ha korn, medan den högsta nivån erhölls i lerjordsförsöket 24 med 437 kg/ha havre. Stubbearbetade led gav i genomsnitt högre skörd än enbart plöjda led. I medeltal för alla försök blev kärnskörden 16 % högre i tallriksharvade led i jämförelse med enbart plöjda led. Motsvarande gav KvickUppbehandlingarna 16-21 % skördeökning jämfört med enbart plöjda led. Det var i stort sett inga skillnader mellan tallriksharvade och KvickUpp-behandlade led. I genomsnitt är det något större procentuell skördeökning i led C KvickUpp en gång på hösten, än efter två KvickUpp-överfarter då det blivit lägre eller ingen skördehöjning. I försöken på lätt jord 24 och på lerjord 25 blev det tvärtom högre skörd efter två överfarter med KvickUpp i jämförelse med en överfart, och den skillnaden var signifikant. Störst skördeökning erhölls i försöket på lätt jord 24, då KvickUpp två gånger på hösten samt 1 gång på våren gav över 11 % skördehöjning, motsvarande 1337 kg/ha, jämfört med enbart plöjda led i genomsnitt. I det vårplöjda ledet var skillnaden störst, 1454 kg/ha. I de övriga försöken var skördeskillnaderna mindre och i några led gav behandlingarna lägre skörd än led A. Störst skördesänkning blev det på lätt jord 26, då KvickUpp två gånger på hösten och en gång på våren sänkte skörden 24 % motsvarande 353 kg/ha havre jämfört med enbart plöjt led. Effekterna av plöjningstidpunkt på avkastningen varierade. Den enda säkra skillnaden mellan plöjningstidpunkterna som helhet var skördeåret 26 på lerjord, då vårplöjning gav högre skörd än höstplöjning. På lätt jord 24 fanns tendens till lägre skörd efter vårplöjning än höstplöjning. Skördeeffekterna av stubbearbetningarna var i stort sett desamma oavsett vår- eller höstplöjning efteråt. Det fanns tendenser i flera försök att tallriksharvade led gav större skördeökning vid efterföljande höstplöjning än vid vårplöjning. De putsade leden tenderade att ge en viss skördeökning jämfört med plöjda led, i genomsnitt 3 %, med större skördeökningar i vårplöjda än i höstplöjda led. Skillnaderna var inte signifikanta i något försök. Skador och brister Det första försöksåret noterades inga direkta brister eller skador, förutom hård konkurrens om plats, ljus och näring av kvickrot på lätt jord. Skördeåret 25 var grödan framför allt på lätt jord ganska hårt åtgången av minerarflugor jämnt över försöket och symtom liknande mangan-, kalium- och kvävebrist noterades. På lerjorden var grödan 25 klen delvis till följd av sen etablering, men även på grund av syrebrist. I försöket på lätt jord 26 var grödan under en period ganska angripen av bladlöss. Mineralkväve på senhösten Stubbearbetningarna ledde till förhöjda mineralkvävenivåer i -6 cm-skiktet strax före tidpunkten för höstplöjning i jämförelse med obearbetat (figur 1). I den orörda stubben i led A varierade mineralkvävenivån mellan 3 och 4 kg/ha, med undantag för den lättare jorden den regniga hösten 24 då nivån var 17 kg/ha. I medeltal ledde stubbearbetningarna till ca 11 kg/ha högre mineralkväveinnehåll jämfört med orörd stubb. KvickUpp-körningarna tenderade generellt att ge något högre mineralkvävehalter än tallriksredskapet, men effekterna varierade. Den förhöjda mineralkvävenivån till följd av bearbetningar förelåg hösten 23 främst som ammoniumkväve i det översta, -3 cm matjordsskiktet. På senhösten 24 var skillnaderna mellan leden betydligt mindre och på lerjorden var det ingen skillnad alls. Hösten 25 var det i flera led framför allt nitratkvävet i såväl -3 som 3-6 cm-skiktet som stod för de förhöjda mineralkvävehalterna i stubbearbetade led. 13

Kg/ha 6 5 4 N-min höst medeltal i försök höstar 23-25 13 NO3-3 NH4-3 NO3 3-6 NH4 3-6 14 13 3 2 1 8 12 15 15 28 4 4 5 5 4 2 4 4 5 4 3 3 A Enbart plöjt B Tallriksredsk 2 g höst C KvickUpp 1 g höst 12 18 D KvickUpp 2 g höst Lättare jord 11 16 E KvickUpp 2g höst 1g vår 6 1 F Putsning 2 g höst 8 16 5 A Enbart plöjt 12 1 13 15 7 7 6 7 7 8 9 1 B Tallriksredsk 2 g höst C KvickUpp 1 g höst Lerjord 19 8 D KvickUpp 2 g höst 23 11 E KvickUpp 2g höst 1g vår 11 11 6 F Putsning 2 g höst Figur 1. Mineralkvävets former på hösten. Medelvärden för försök på lättare jord resp. lerjord. Mineralkväve på våren Tabell 7. Mineralkväve -6 cm på våren. Mineralkväve -6 cm skiktet vår, kg/ha Lättare jord Lerjord Medel 24* 25 26 Medel 24* 25 26* Medel alla försök 1A Höstplöjt, Enbart plöjt 156 84 42 94 144-63 14 99 1B Höstplöjt, Tallriksredsk 2 g höst 186 52 31 9 164-75 12 15 1C Höstplöjt, KvickUpp 1 g höst 145 41 33 73 19-54 81 77 1D Höstplöjt, KvickUpp 2 g höst 187 49 37 91 98-66 82 86 1E Höstplöjt, KvickU 2g höst 1g vår 179 44 4 87 117-47 82 85 1F Höstplöjt, Putsning 2 g höst 13 54 45 76 168-56 112 94 2A Vårplöjt, Enbart plöjt 16 7 49 93 14-63 12 97 2B Vårplöjt, Tallriksredsk 2 g höst 17 56 52 72 17-58 114 93 2C Vårplöjt, KvickUpp 1 g höst 139 58 44 8 89-45 67 74 2D Vårplöjt, KvickUpp 2 g höst 221 48 26 98 83-73 78 88 2E Vårplöjt, KvickU 2g höst 1g vår 129 52 37 72 144-58 11 87 2F Vårplöjt, Putsning 2 g höst 193 44 36 91 87-49 68 8 A Enbart plöjt 158 77 45 93 142 42 63 82 88 B Tallriksredskap 2 g höst 146 54 42 81 167 34 67 89 85 C KvickUpp 1 g höst 142 5 38 77 99 42 49 63 7 D KvickUpp 2 g höst 24 49 31 95 91 47 7 69 82 E KvickUpp 2g höst 1g vår 154 48 38 8 13 41 53 75 77 F Putsning 2 g höst 162 49 4 84 128 41 53 74 79 1 Höstplöjning 164 54 38 85 133-6 97 91 2 Vårplöjning 158 55 4 84 119 41 58 88 86 *Provtaget efter gödsling, vilket kan innebära att en del NH 4 /NO 3 från gödselkväve hamnat i provet. 14

Markkväveanalyserna på våren det första försöksåret gav varierande utslag (tabell 7). Det året gödslades försöken före provtagningen, vilket var en försvårande omständighet. Därav de höga kvävenivåerna överlag. Försöket på lätt jord gödslades med kött- och benmjöl, vilket kan ha gett ojämn kvävemineralisering, och lerjordsförsöket gödslades konventionellt. På lerjordsförsöket fanns tendenser till lägre kväveinnehåll på våren i KvickUpp-led än i övriga led. Det andra försöksåret skedde ingen gödsling och kvävenivåerna låg på lägre nivåer. I försöket på lätt jord 25 var det lägre kvävehalter i både stubbearbetade led och i putsade led, jämfört med enbart plöjda led. Kväveinnehållet i led B-F var i höstplöjda led i genomsnitt 36 kg/ha lägre än i led A, och i vårplöjda led på 18 kg/ha. Även våren 26 fanns viss tendens till lägre mineralkväveinnehåll i stubbearbetade led än i enbart plöjda led. Som genomsnitt för alla försök fanns tendenser att KvickUpp-bearbetade led som gav upphov till större kväveinnehåll på hösten följdes av lägre kväveinnehåll på våren jämfört med enbart höstplöjda led. Även putsningen tenderade som genomsnitt leda till lägre kvävehalt på våren än enbart plöjda led. Tallriksredskapet tenderade inte ge lika stor minskning i kvävemängd på våren. Det var generellt högre mineralkväveinnehåll på våren efter höstplöjning jämfört med nyligen plöjda (vårplöjda) led. Kg/ha N-min medel höst-vår alla försök 12 1 8 99 15 77 86 85 94 87 79 7 83 N-min höst N-min vår 77 75 6 4 31 38 45 44 45 3 31 38 45 44 45 3 2 A Enbart plöjt B Tallriksredsk 2 g höst C KvickUpp 1 g höst D KvickUpp 2 g höst E KvickUpp 2g höst 1g vår F Putsning 2 g höst A Enbart plöjt B Tallriksredsk 2 g höst C KvickUpp 1 g höst D KvickUpp 2 g höst E KvickUpp 2g höst 1g vår F Putsning 2 g höst 1 Höstplöjt 2 Vårplöjt Figur 2. Mineralkväve höst och vår. Medelvärden alla försök. 15

Skördad kvävemängd Avkastning-proteinhalt lätt jord Avkastning, rel.tal 2 Proteinhalt, % 2, 18 18, 16 14 12 1 8 6 16, 14, 12, 1, 8, 6, Avkastn 24 Avkastn 25 Avkastn 26 Prot 24 Prot 25 Prot 26 4 4, 2 2,, Enbart plöjn. Tallriksredsk 2 ggr KvickUpp 1 ggr KvickUpp 2 ggr KvickUpp 2+1 ggr Putsning 2 ggr Enbart plöjn. Tallriksredsk 2 ggr KvickUpp 1 ggr KvickUpp 2 ggr KvickUpp 2+1 ggr Putsning 2 ggr Höstplöjt Vårplöjt Avkastning, rel.tal 2 Avkastning-kväveskörd lerjord N-skörd, kg/ha 1 18 9 16 14 12 1 8 6 8 7 6 5 4 3 Avkastn 24 Avkastn 25 Avkastn 26 N-skörd 24 N-skörd 25 N-skörd 26 4 2 2 1 Enbart plöjn. Tallriksredsk 2 ggr KvickUpp 1 ggr KvickUpp 2 ggr KvickUpp 2+1 ggr Putsning 2 ggr Enbart plöjn. Tallriksredsk 2 ggr KvickUpp 1 ggr KvickUpp 2 ggr KvickUpp 2+1 ggr Putsning 2 ggr Höstplöjt Vårplöjt Figur 3-4. Skörd uttryckt som relativtal mot enbart höstplöjt led och kväveskörd i kg/ha på lätt jord och lerjord. Figur 3-4 visar att den totala kvävemängden som skördats emellertid i stort sett följer hektaravkastningen. Samtliga försöksdata finns redovisade i bilaga 1-6. 16

Resultat från enkätundersökningen Allmänt om deltagande gårdar 14 enkätsvar inkom av totalt 18 utskickade. Av dessa var det en som använt KvikKiller, resterande hade använt KvickUpp. 12 av 14 hade köpt sitt redskap, de övriga hade endast provat. Av dem som köpt hade fem lantbrukare skaffat redskap med 3 m medan sju lantbrukare använde 4 m arbetsbredd (4 m gällde även KvikKiller). Tre av KvickUpp-köparna hade skaffat med hydraulisk stenutlösning. En KvickUpp-användare hade monterat på skivrister framför kultivatorpinnarna. På ett redskap hade den hydrauliska stenutlösningen bytts ut mot fjäderpaket. På en KvickUpp hade rotorn växlats ner. På KvikKillern fanns pneumatisk såmaskin monterad. Av dem som köpt redskapen hade fem även djurhållning med mjölk-, kött- eller grisproduktion och odlade en del vall i växtföljden. Övriga gårdar var växtodlingsgårdar med spannmål, oljeväxter, trindsäd, frövall och gröngödslingsvall i växtföljden. Gårdsstorleken varierade mellan 35 och 45 hektar växtodling. Samtliga gårdar hade ekologisk drift utom en. Helhetsomdöme för redskapen Flertalet av de tillfrågade hade investerat i en KvickUpp/KvikKiller, och de var överlag nöjda, tabell 8. Redskapet är inte universellt utan de flesta tyckte att de övriga redskapen på gården fortfarande fyllde viktiga funktioner eller behövdes om förhållandena för KvickUpp/KvikKiller inte var de rätta. Uthyrning eller samarbete var intressant för några. För flera var plog, tallriksredskap eller annan kultivator nödvändiga redskap. Kvickrotseffekten angavs generellt som bättre hos KvickUpp/KvikKiller än hos andra stubbredskap på gården. Sönderdelning och inblandning av växtrester upplevdes generellt bli sämre med KvickUpp/KvikKiller. Någon menade förvisso att redskapet i princip var universellt och angav att alla övriga redskap utom plogen var sålda, och att man även funderade på att avyttra plogen sen man skaffat redskapet. Tabell 8. Helhetsbetyg på KvickUpp/KvikKiller och dess potentiella användning hos deltagarna. Antal svarande. Helhetsbetyg Antal Redskapets allsidighet Antal 1 Negativt Redskapet ej användbart 2 Varken eller 1 Användbart i enstaka fall 1 3 Tillfredsställande 2 Hyrs in vid behov/samarbete 2 4 Bra 8 Bra komplement till mina övriga maskiner 9 5 Mycket bra 3 Ersätter alla andra jordbearbetningsredskap 2 Medelbetyg skala 1-5 3,93 Generella kvickrotseffekter av KvickUpp/KvikKiller Tabell 9. Kvickrotseffekter av KvickUpp/KvikKiller. Antal svarande. Stämmer Stämmer inte alls ganska dåligt Har kvickrotsmängden minskat tack vare KvickUpp/KvikKiller? Ger upprepade körningar bättre effekt än en körning? Fungerar vårkörning med KvickUpp/KvikKiller mot kvickrot? Fungerar "halvträda" med KvickUpp/KvikKiller mot kvickrot? Upplever du att uttorkningseffekten fungerar bra? Upplever du att frysningseffekten fungerar bra? Stämmer medelbra Stämmer bra Stämmer utmärkt Vet ej 1 8 3 2 3 6 4 1 2 1 4 2 5 1 3 2 8 1 2 2 1 2 1 1 17

I tabell 9 kan konstateras att flertalet tillfrågade upplevde goda bekämpningseffekter med redskapen. De allra flesta tyckte också att det var meningsfullt att köra mer än en gång. Vårbearbetning hade effekt i många men inte i alla fall. Någon tyckte att våren var lämplig att köra på eftersom dagarna är längre och solen skarpare, och i KvikKiller-fallet skedde även vårsådd samtidigt. Frysningseffekten upplevdes inte lika betydelsefull som uttorkningen, och i många fall hade man ingen erfarenhet av frysning eftersom man höstplöjde. Jordartens betydelse för bekämpningsresultat och praktisk drift Jordarten spelade roll för bekämpningsresultatet enligt figur 5. I några fall hade man själv bara provat en eller två jordarter och varje deltagares bedömning är subjektiv, vilket innebär att medeltal kan vara vanskliga. Men i de fall samma brukare provat flera jordarter, kunde samma tendenser som i figur 5 utläsas. Kvickrotsbekämpningen tycktes bli sämre ju högre lerhalten är. Någon angav att lerklumpar fastnade på kvickrotsutlöpare. Jordarten påverkade även den praktiska driften. Svårast var det att köra på mellanlera/styv lera, där brytbultar ofta gick av särskilt om jorden var torr. Även på riktiga sand-/mojordar och på mulljordar uppstod problem med fösning av jord, vilket åtgärdats i ett fall med skivrister. Bäst fungerade redskapet praktiskt på leriga jordar (5-15 % ler) och lättleror (15-25 % ler). Upplevd effekt, skala 1-5 5 4 9 Kvickrotseffekt på olika jordarter 8 8 8 Antal svar 1 8 3 2 5 6 4 1 2 Sand-/mojord Lerig jord Lättlera Mellanlera/styv lera Mulljord Upplevd effekt, medeltal Antal enkätsvar Figur 5. Upplevd kvickrotseffekt av KvickUpp/KvikKiller på olika jordarter. Siffrorna anger medeltal för den upplevda effekten på en skala 1-5. Streck uppåt anger högsta angivna svaret, streck neråt anger lägsta angivna svaret. Praktiska svårigheter kring körning med KvickUpp/KvikKiller Väderleken på höstarna upplevdes som varierande och svarsresultatet i tabell 1 speglar i viss mån gårdens belägenhet i landet men även årsmånsvariationerna. Växtrester kunde vara ett problem ibland. Kultivatorn angavs i ett fall klara stora halmmängder. Problem med växtrester uppgavs delvis relaterat till jordarten och löstes med skivrister i ett fall. Körning i vallbrott kunde medföra att grässvålen rullade framför kultivatorn eller att kultivatorn blev full med gräs. Någon hade lyckats köra i hög vall medan någon menade att vallen inte fick vara mer än 1 cm hög. Några sönderdelade grässvålen först med tallriksredskap. I något fall gick spetsar av trots brytbultar. Brytbultarna tycktes i något fall gå av trots att det där fanns hydraulisk stenutlösning, och bultarna var lite för klena enligt en svarande. I ett fall hade hydrauliken bytts ut mot fjäderpaket med gott resultat. Rotorpinnarna kunde lätt gå sönder vid 18

ovarsam körning, enligt en användare. Problem med strängar av kvickrot mellan kördragen var sällsynt men i ett fall där man hade problem hade de yttersta spetsarna bytts ut vilket rättat till problemet. Direktsådd gjordes av KvikKiller-användaren med såmaskin monterad på redskapet. Någon menade att plöjning alltid bör ske i ekologisk odling och direktsådd inte var aktuellt. Tabell 1. Erfarenheter av praktiska svårigheter vid körning med KvickUpp/KvikKiller. Antal svarande. Stämmer inte alls Stämmer ganska dåligt Stämmer medelbra Stämmer bra Stämmer utmärkt Vet ej Finns tillräcklig torrperiod (1-2 veckor) oftast på höstarna? 1 1 6 5 1 Kan det bli problem att köra om det finns mycket växtrester? 1 5 3 2 2 Fungerar det även att köra i vallbrott/fånggröda? 2 1 3 2 5 Fungerar stenutlösningen tillfredsställande? 3 2 4 3 Kan det bli problem med att strängar ansamlas mellan kördragen? 4 4 1 1 2 Problem med att jord/damm lägger sig ovanpå kvickrotsutlöpare? 2 5 3 3 1 Fungerar det att direktså efter KvickUpp/KvikKiller? 1 13 Fungerar det att köra KvickUpp/KvikKiller efter plöjning? 1 1 2 1 Körhastighet och arbetsdjup I tabell 11 anges vilken hastighet deltagarna tyckte fungerade bäst med avseende på resultat och praktisk drift. Kommentarer som lämnades var att man bör köra långsammare vid stor kvickrotsförekomst och att man kan köra lite fortare vid den andra körningen. Någon tyckte att 3-5 km/h var optimalt i stubb, och 7-9 km/h efter potatis. Den som körde över > 9 km/h var grönsaks- och spannmålsodlare. Tabell 11. Deltagarnas erfarenheter om vilken körhastighet som var optimal. Några hade svarat på ett par alternativ. Körhastighet Antal kryss < 3 km/h 1 3-5 km/h 6 5-7 km/h 6 7-9 km/h 3 > 9 km/h 1 Normalt arbetsdjup i första körningen låg på allt mellan 7 och 15 cm, i andra körningen mellan 8 och 2 cm. De flesta tyckte att kultivatorns (gåsfotskärens) arbetsdjup kunde ökas något den andra gången, någon att det kunde ligga på samma. En potatisodlare använde även redskapet som fräs och gick då ner till 3 cm arbetsdjup. Rotorns arbetsdjup specificerades av en till mellan 7 och 1 cm. Effekter på andra ogräs än kvickrot Tabell 12. Deltagarnas uppfattning huruvida KvickUpp/KvikKiller hade effekt på övriga ogräs. Antal svarande. Stämmer inte alls Stämmer ganska dåligt Stämmer medelbra Stämmer bra Stämmer utmärkt Åkertistel 1 5 1 6 Molke 1 5 7 Skräppa 3 3 7 Örtogräs 2 2 1 2 1 5 Vet ej 19

Av tabell 12 framgår att ganska stor andel tyckte att det fanns en bekämpningseffekt på åkertistel och molke, och till viss del även på skräppa. Örtogräsbekämpningen upplevdes mycket olika men några uttryckte att mycket frön kommer upp till markytan där de snabbt gror. Någon angav effekt på spillpotatis, och någon att det eventuellt kunde finnas effekt på åkerven vid höstkörning. Strategier för rotogräsbekämpning i stort på gårdarna Effekt av åtgärden, skala 1-5 5 4 Erfarenheter strategier för rotogräsbekämpning 9 8 7 7 7 3 6 6 6 5 5 2 4 3 1 Antal svar 1 8 6 4 4 2 Flerårig träda/vall KvickUpp/KvikKilller Upprepad stubbearb höst Halvträda - sensommarbearb Vårplöjning Ettårig träda/vall Konkurrenskraftig gröda Halvträda - vårbearbetning Förplog/skumrist Stubbputsning hösten Putsning av fånggröda hösten Figur 5. Deltagarnas användning och effekt av olika strategier för rotogräsbekämpning. Radhackn. Djupplöjn. Upplevd effekt, medeltal Antal enkätsvar Förutom de förtryckta alternativ som gavs i enkäten enligt figur 5, angavs tidigarelagt vallbrott, användning av helsädesgrödor samt putsning ofta av betesvall också som effektiva metoder för att kontrollera rotogräs. En annan kommentar som gavs var att den viktigaste bekämpningsinsatsen var att gödsla fram en konkurrenskraftig gröda. Uttorkning/frysning som är huvudstrategin vid användning av KvickUpp/KvikKiller upplevdes som lika effektiv som övrig upprepad höstbearbetning. Allra effektivast enligt figuren tyckte man flerårig träda/vall var, vilket kan bero på att även tistel, molke mm inbegreps i frågan, inte bara kvickrot. Halvträda med jordbearbetning på hösten (efter 1 juli) upplevdes generellt mer effektivt än halvträda med vårbearbetning. Vårplöjning upplevdes som en effektiv åtgärd. Grödor som angavs som konkurrenskraftiga var råg, havre, vårvete, klöver. Svartträda hela året var önskvärt som bekämpningsmöjlighet enligt en svarande. 2

Spridning av projektplan och resultat från projektet Utöver presentation på Jordbruksverkets hemsida för FoU-verksamhet, http://fou.sjv.se/fou, har projektet bland annat presenterats och spridits genom följande forum: 23 24 Aug. Notis i Jordbruksaktuellt. Sept. Reportage i Nya Wermlandstidningen. Sept. Telegram i TV4 Värmland. Sept. Notis i Land Lantbruk. Okt. Genomgång av försöken vid kursdag om rotogräsbekämpning i Värmland. Okt. Maillista för aktuella projekt inom Hushållningssällskapens växtodlingsrådgivare. Nov. Ekologiska konferensen, Uppsala. Nov. Publicering på Cul:s hemsida. www.cul.slu.se. Dec. Försöksgenomgång för försöksvärdar och HS lantbrukskunder i Värmland. Jun. Försöksvisning på kursdag i Värmland. Aug. Försöksvisning vid Jordbrukardag i Värmland. Sept. Presentation vid fältvandring i Södermanland. Okt. Presentation vid HIR-konferens för Sveriges växtodlingsrådgivare inom Hushållningssällskapen. Nov. Posterpresentation vid Jordbrukskonferensen, Uppsala. Nov. Artikel Hushållningssällskapens medlemstidningar i Norrbotten och Västerbotten. 25: Jan. Presentation på Hushållningssällskapens hemsida. Jan. Försöksgenomgång vid lantbrukarträff i Vänersborg. Feb. Artikel Hushålningssällskapens medlemstidning i Västra Götaland. Mar. Artikel i tidningen Lantmannen nr 3. 26 Jul.. Miljöartikel på Hushållningssällskapens hemsida. Aug. Fältkurs i Falköping. Nov. Kvickrotskurs i Örebro. Jan 7. Artikel i Försöksrapport 26 - Mellansvenska försökssamarbetet och Svensk Raps. 21