This document corrects document COM(2017) 800 final of

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 15.12.2017 COM(2017) 800 final/2 CORRIGENDUM This document corrects document COM(2017) 800 final of 22.11.2017. Concerns all language versions. Correction of Table 2b. It was stated that France has made limited progress with implementing the fiscal-structural part of the 2017 CSR. The table should read 'some progress', as correctly stated in the Commission Opinion on the French DBP. The text shall read as follows: MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN Utkast till budgetplaner 2018 : Samlad bedömning SV SV

Sammanfattning I detta meddelande sammanfattas kommissionens bedömning av utkasten till 2018 års budgetplaner som lämnats av arton medlemsstater i euroområdet (EO-18, som inte inbegriper Grekland som omfattas av Europeiska stabilitetsmekanismens program för stabilitetsstöd). Österrike och Tyskland lämnade planer med oförändrad politik, eftersom deras regeringar inte hade fullständiga budgetbefogenheter vid tidpunkten för inlämningen. Spanien lämnade en plan med oförändrad politik på grund av förseningar i budgetförfarandet. Kommissionen har i enlighet med förordning (EU) nr 473/2013 bedömt medlemsstaternas utkast till budgetplaner och den övergripande budgetsituationen och finanspolitiska inriktningen för euroområdet som helhet. Den samlade bedömningen av utkasten till 2018 års budgetplaner och den aggregerade finanspolitiska inriktningen för euroområdet kan sammanfattas på följande sätt: 1. Medlemsstaterna och kommissionen har sedan våren reviderat tillväxtprognoserna kraftigt uppåt. Med en ekonomisk tillväxt över den potentiella väntas det aggregerade produktionsgapet minska ytterligare under 2017 och bli positivt under 2018. Trots detta karaktäriseras återhämtningen i euroområdet av vissa atypiska drag: dämpad kärninflation och löneutveckling som inte återspeglar de förbättringar på arbetsmarknaden som de vanliga arbetsmarknadsindikatorerna påvisar, ett stort överskott i bytesbalansen och ett fortsatt, om än avtagande, investeringsgap. 2. Medlemsstaternas planer tyder på att det aggregerade samlade underskottet fortsätter att uppvisa en nedåtgående trend till följd av en förbättrad konjunktur. Enligt kommissionens höstprognos 2017 kommer underskottet i euroområdet att minska från 1,6 % av BNP under 2016 till 1,1 % av BNP under 2017. Under 2018 skulle genomförandet av medlemsstaternas planer resultera i ett samlat underskott på 0,9 % av BNP för euroområdet, vilket också bekräftas i kommissionens prognos. 3. Genomförandet av utkasten till budgetplaner skulle minska euroområdets skuldkvot från 88 % av BNP under 2017 till strax över 86 % av BNP under 2018, tack vare en konjunkturuppgång och fortsatt låga räntenivåer. Enligt kommissionens prognos kommer Belgien och Italien, vid första påseendet, inte att uppfylla skuldminskningsriktmärket vare sig under 2017 eller 2018. Detta gäller också Frankrike som, i händelse av en snabb och hållbar korrigering av sitt alltför stora underskott, skulle bli föremål för övergångsreglerna för skuldkriteriet från 2018. 4. Efter en marginell strukturell förbättring under 2017 motsvarar utkasten till budgetplaner en liten ökning av det strukturella underskottet i euroområdet på 0,1 % av BNP under 2018, medan en aggregerad förbättring på 0,2 % av BNP beräknades i de senaste stabilitetsprogrammen. Kommissionen räknar också med en ökning på 0,1 procentenheter för euroområdet under 2018. Denna ökning döljer dock avsevärda skillnader mellan kommissionens prognoser och utkasten till budgetplaner för de enskilda medlemsstaterna. 5. När det gäller sammansättningen på den finanspolitiska anpassningen förväntar sig medlemsstaterna en måttlig minskning av den konjunkturrensade utgiftskvoten. Denna utveckling beror på sjunkande ränteutgifter (-0,1 % av BNP) samt på att de 1

primära utgifterna ökar något långsammare än den potentiella tillväxten. Oförutsedda inkomster till följd av lägre ränteutgifter bör användas för att påskynda skuldminskningen. De offentliga investeringarna beräknas öka något under 2018, efter en stadig minskning mellan 2010 och 2016. Inkomstkvoten väntas minska till följd av inkomstsänkande åtgärder (-0,1 % av BNP) samt inkomstbortfall som uppgår till -0,2 % av BNP. 6. Den finanspolitiska inriktningen i euroområdet är, mätt som förändringen av det aggregerade strukturella saldot, i stort sett neutral under 2018. Jämfört med det strukturella saldot tyder det strukturella primära saldot på en något mer expansiv inriktning under 2018, eftersom det inte inbegriper de fortsatt sjunkande ränteutgifterna. Även den diskretionära finanspolitiska insatsen, som är en indikator som ligger nära utgiftsriktmärket i stabilitets- och tillväxtpakten, tyder på en något mer expansiv finanspolitisk inriktning under 2017 och 2018, både enligt utkasten till budgetplaner och på grundval av kommissionens prognos. 7. En i huvudsak neutral finanspolitisk inriktning på aggregerad nivå för euroområdet förefaller lämplig med tanke på den pågående ekonomiska återhämtningen i euroområdet, som kännetecknas av vissa atypiska drag, den skuld som krisen lämnat efter sig och ECB:s förväntade justering vad gäller köp av tillgångar. 8. Den aggregerade situationen döljer avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna, där vissa står inför behovet av att konsolidera, medan andra har ett visst finanspolitiskt utrymme. Det behövs således en differentierad strategi som tar hänsyn till de nationella omständigheterna för att man ska kunna skapa jämvikt mellan målen att stabilisera ekonomin och säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. 9. Generellt sett kvarstår stora skillnader i medlemsstaternas positioner i förhållande till deras medelfristiga budgetmål. Enligt kommissionens prognos befinner sig sex medlemsstater i euroområdet vid (Litauen) eller över sina medelfristiga budgetmål (Cypern, Tyskland, Luxemburg, Malta och Nederländerna) under 2017. De väntas fortsätta ha samma position under 2018, samtidigt som vissa av dem väntas använda en del av sitt finanspolitiska utrymme. Enligt sitt utkast till budgetplan med oförändrad politik, förväntas också Tyskland använda en del av sitt finanspolitiska utrymme. Irland beräknas nå sitt medelfristiga budgetmål under 2018, medan Slovakien avser att göra betydande framsteg mot målet. Samtidigt förväntas i kommissionens prognos inga större förbättringar för vissa medlemsstater som fortfarande ligger långt från sina medelfristiga budgetmål (Spanien, Italien, Portugal och Slovenien) eller till och med en försämring av det strukturella saldot (Belgien och Frankrike). Förutom Slovenien är dessa också de medlemsstater som har de högsta skuldkvoterna. 10. Med tanke på målet att stabiliseringsbehoven ska vägas mot eventuella utmaningar i samband med de offentliga finansernas hållbarhet har kommissionen utrymme för skönmässighet i vid sin bedömning av en avvikelse från den erforderliga finanspolitiska korrigeringen. I synnerhet drog kommissionen slutsatsen att en finanspolitisk anpassning som avviker från kravet kan anses vara tillräcklig för Italien och Slovenien, förutsatt att de verkligen genomför en sådan anpassning under 2018. 2

Enligt kommissionens prognos förefaller det dock inte som om en sådan anpassning genomförs. Kommissionens bedömning av de enskilda medlemsstaternas planer kan sammanfattas på följande sätt: Inget utkast till 2018 års budgetplan har befunnits uppvisa några särskilt allvarliga brister i efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpaktens regler. I flera fall anser dock kommissionen att de planerade finanspolitiska anpassningarna inte uppfyller eller riskerar att inte uppfylla kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. När det gäller de sexton länder som omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del: - För sex länder (Tyskland, Litauen, Lettland, Luxemburg, Finland och Nederländerna) har det konstaterats att utkasten till budgetplaner är förenliga med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten med avseende på 2018. - För fem länder (Estland, Irland, Cypern, Malta och Slovakien) har det konstaterats att utkasten till budgetplaner i stora drag uppfyller med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten med avseende på 2018. För dessa länder kan planerna medföra viss avvikelse från varje lands medelfristiga budgetmål eller från anpassningsbanan mot detta mål. - För fem länder (Belgien, Italien, Österrike, Portugal och Slovenien) innebär utkasten till budgetplan en risk för att kraven i stabilitets- och tillväxtpakten inte uppfylls med avseende på 2018. Dessa medlemsstaters utkast till budgetplaner skulle kunna leda till en betydande avvikelse från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet. För Belgien och Italien räknar man också med bristande efterlevnad av skuldminskningsriktmärket. När det gäller de två länder som för närvarande omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del (dvs. förfarandet vid alltför stora underskott): - För Frankrike, som skulle kunna bli föremål för den förebyggande delen från och med 2018 om en snabb och hållbar korrigering av det alltför stora underskottet uppnås, konstaterar kommissionen att utkastet till budgetplan riskerar att inte uppfylla kraven i stabilitets- och tillväxtpakten med avseende på 2018, eftersom kommissionen i sin höstprognos 2017 förutser en betydande avvikelse från den anpassningsbana som krävs mot det medelfristiga budgetmålet och bristande efterlevnad av skuldminskningsriktmärket under 2018. - För Spanien konstateras utkastet till budgetplan i stora drag uppfylla stabilitetsoch tillväxtpaktens krav med avseende på 2018, eftersom kommissionens höstprognos 3

2017 förutser att det samlade underskottet kommer att ligga under fördragets referensvärde på 3 % av BNP under 2018, även om målet för det samlade underskottet inte väntas uppfyllas och den finanspolitiska insatsen långtifrån motsvarar den rekommenderade nivån. 4

1. Inledning I EU-lagstiftningen föreskrivs det att euroområdets medlemsländer ska lämna in sina utkast till budgetplaner för det påföljande året till kommissionen senast den 15 oktober i syfte att förbättra samordningen av den nationella finanspolitiken inom den ekonomiska och monetära unionen 1. Dessa planer innehåller en sammanfattning av de budgetförslag som regeringarna lämnat till sina nationella parlament. Kommissionen avger ett yttrande om varje plan, varvid den gör en bedömning av om den är förenlig med medlemsstatens skyldigheter enligt stabilitets- och tillväxtpakten. Kommissionen är också skyldig att göra en samlad bedömning av budgetsituationen och utsikterna för euroområdet i dess helhet. 18 av euroområdets medlemsstater (nedan kallade EO-18 eller euroområdet) 2 var i enlighet med bestämmelserna i tvåpacken 3 skyldiga att lämna sina utkast till 2018 års budgetplaner till kommissionen den 16 oktober. Grekland, som omfattas av Europeiska stabilitetsmekanismens program för stabilitetsstöd, är inte skyldigt att lämna in en plan, eftersom programmet redan tillgodoser behovet av en nära övervakning av finanspolitiken. I enlighet med riktlinjerna i uppförandekoden för tvåpacken lämnade Österrike och Tyskland utkast till budgetplaner med oförändrad politik, eftersom man efter de senaste valen i dessa medlemsstater endast har expeditionsministärer utan fullständiga budgetbefogenheter 4. De nya regeringarna förväntas lägga fram fullständiga utkast till budgetplaner när de tillträder. Spanien har också lämnat ett utkast till budgetplan med oförändrad politik, eftersom förfarandet för godkännande av centralregeringens budget och socialförsäkringsbudgeten har släpat efter sin sedvanliga tidsplan. Landet förväntas snarast möjligt lämna ett fullständigt utkast till budgetplan. Kommissionens yttranden respekterar medlemsstaternas budgetbefogenheter och ger evidensbaserad rådgivning om budgetpolitiken, särskilt till de nationella regeringarna och parlamenten, i syfte att underlätta bedömningen av om budgetförslagen är förenliga med EU:s statsfinansiella regler. Tvåpacken innehåller en omfattande uppsättning verktyg för att behandla den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som en fråga av gemensamt intresse i euroområdet i den mening som avses i fördraget. I juli 2015 uppmanade dessutom rådet eurogruppen att övervaka och samordna finanspolitiken i euroområdets medlemsstater och den aggregerade finanspolitiska 1 2 3 4 I enlighet med förordning (EU) nr 473/2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet. Denna förordning är en av två förordningar i lagstiftningspaketet för budgetövervakning ( tvåpacken ) som trädde i kraft i maj 2013. I återstoden av detta meddelande avses med euroområdet samtliga euroområdets medlemsstater, förutom Grekland. Eftersom tidsfristen för inlämnande (den 15 oktober) under 2017 inföll på en söndag utsträcktes den, i enlighet med tillämpliga regler, till måndagen den 16 oktober 2017. Närmare angivelser för genomförandet av tvåpacket och riktlinjer om formatet för och innehållet i utkasten till budgetplaner, program för ekonomiskt partnerskap och rapporter om emissioner av statspapper, som godkändes av Ekofinrådet den 9 juli 2013 och ändrades den 7 november 2014, finns tillgänglig på http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/sgp/pdf/coc/2014-11- 07_two_pack_coc_amended_sv.pdf 5

inriktningen i euroområdet för att säkerställa en tillväxtfrämjande och differentierad finanspolitik. 5 Rådet rekommenderade att medlemsstaterna i euroområdet, utan att påverka uppfyllandet av kraven i stabilitets- och tillväxtpakten, skulle samordna finanspolitiken för att säkerställa att euroområdets aggregerade inriktning för de offentliga finanserna är i samklang med hållbarhetsrisker och konjunktursvängningar. I november 2016 föreslog kommissionen en uppdaterad rekommendation för den ekonomiska politiken i euroområdet, vilken godkändes av EU:s ledare vid Europeiska rådets möte den 9 och 10 mars 2017 och antogs av rådet den 21 mars 2017 6. Denna rekommendation utgör grunden för kommissionens bedömning. Kommissionen föreslår också, som en del i europeiska planeringsterminens årliga cykel, en ny rekommendation för den ekonomiska politiken i euroområdet för 2018 2019 vid sidan av detta paket 7. I juli 2017 antog rådet landsspecifika rekommendationer som angav hur kommissionens avsåg att gå till väga med avseende på de medlemsstater där matrisen innebär en finanspolitisk korrigering på minst 0,5 % av BNP 8. I skälen nämns att bedömningen av utkastet till 2018 års budgetplan och påföljande bedömning av 2018 års budgetutfall kommer att behöva ta vederbörlig hänsyn till målsättningen att nå en finanspolitisk inriktning som bidrar till att både stärka den pågående återhämtningen och säkerställa hållbarheten i medlemsstaternas offentliga finanser. I detta avseende konstaterade rådet att kommissionen avser att göra en samlad bedömning i enlighet med förordning (EG) nr 1466/97, i synnerhet mot bakgrund av medlemsstaternas konjunkturläge. Detta meddelande har två syften. För det första ska det ge en samlad bild av finanspolitiken i euroområdet, med utgångspunkt i en övergripande bedömning av utkasten till budgetplaner. Detta utgör spegelbilden av den övergripande bedömning av stabilitetsprogrammen som äger rum under våren, men med fokus på det kommande året snarare än de finanspolitiska planerna på medellång sikt. För det andra ska meddelandet ge en översikt över utkasten till budgetplaner på landsnivå och förklara hur kommissionen gått till väga vid bedömningen av uppfyllandet av kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Bedömningen varierar beroende på om en medlemsstat är föremål för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande eller korrigerande del och den tar också hänsyn till stabilitets- och tillväxtpaktens krav i fråga om den offentliga skuldens nivå och dynamik. 5 6 7 8 Rådets rekommendation av den 14 juli 2015 om genomförande av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för de medlemsstater som har euron som valuta (EUT C 272, 18.8.2015, s. 100). Se rådets rekommendation av den 21 mars 2017 om den ekonomiska politiken för euroområdet (EUT C 92. 21.3.2017, s. 1): http://eur-lex.europa.eu/legal-content/en/txt/pdf/?uri=celex:32017h0324(01)&from=en Se COM(2017) 770 final. Matris för specificering av den årliga finanspolitiska anpassningen mot det medelfristiga målet enligt stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del, i enlighet med kommissionens meddelande av den 13 januari 2015 om att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler, se: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/en/txt/pdf/?uri=celex:52015dc0012&from=en 6

2. De viktigaste iakttagelserna beträffande euroområdet Ekonomiska utsikter enligt medlemsstaternas planer och kommissionens prognos Medlemsstaterna och kommissionen har sedan våren reviderat tillväxtprognoserna kraftigt uppåt. Enligt de makroekonomiska antagandena i utkasten till budgetplaner väntas den aggregerade reala BNP i euroområdet (utom Grekland) nu öka med 2,2 % under 2017 och med 2,0 % under 2018. Detta är betydligt högre än tillväxtutsikterna för dessa år som ligger till grund för de senaste stabilitetsprogrammen (se tabell 1), när den aggregerade reala BNP låg på 1,7 % för båda åren. I kommissionens höstprognos 2017 väntas också en stark tillväxt i euroområdet på 2,2 % under 2017 och 2,1 % under 2018. På det hela taget ligger de ekonomiska antagandena i utkasten till budgetplaner mycket nära kommissionens prognos (se bilaga IV, tabell 1). Detta kan också vara relaterat till det faktum att alla medlemsstater, med undantag för Tyskland och Belgien, uppfyller kraven i förordning (EU) nr 473/2013 att basera budgetförslaget, och underförstått utkastet till budgetplan, på makroekonomiska prognoser som godkänts eller tagits fram av ett oberoende organ. Med en ekonomisk tillväxt över den potentiella väntas produktionsgapet minska ytterligare under 2017 och bli positivt under 2018. Den aggregerade produktionsgapet blir, både på grundval av kommissionens prognos samt på grundval av planerna, positivt under 2018. I alla utkast till budgetplaner förutsätts ett (omräknat) produktionsgap som är positivt under 2018 eller, när det gäller Frankrike och Finland, bara marginellt negativt 9. Både medlemsstaterna och kommissionen förväntar sig att den totala inflationen ska förbli stabil och ligga under referensvärdet på 2 %. Enligt planerna beräknas den totala inflationen i euroområdet uppgå till 1,5 % under 2017 och 1,4 % under 2018. Den är i stort sett oförändrad jämfört med antagandena i stabilitetsprogrammen, samtidigt som man i kommissionens prognos förutser en identisk inflationstakt för euroområdet. Bara i Estland, Lettland och Litauen väntas inflationen överstiga 2 %. Den ekonomiska uppgången i euroområdet fortsätter, men kännetecknas av vissa atypiska drag. Återhämtningen i euroområdet har stärkts och spridit sig till alltfler i länder i en situation med en stadigt ökande sysselsättning och förbättrad framtidstro hos företagen. Den kännetecknas dock av vissa atypiska drag. I synnerhet fortsätter kärninflationen och löneökningarna att vara låga och återspeglar inte de förbättringar på arbetsmarknaden såsom påvisas genom standardindikatorerna för arbetsmarknaden. I synnerhet förefaller den dämpade löneutvecklingen bero på en fortsatt arbetsmarknadsstagnation i vissa ekonomier, låga inflationsförväntningar som inverkar på löneförhandlingar och låg produktivitetstillväxt. Slutligen verkar återhämtningen fortfarande understödjas av draghjälp såsom ECB:s ackommoderande penningpolitik. Mot denna bakgrund finns det starka skäl att endast gradvis trappa ned de tillväxtstödjande åtgärderna. Kommissionen meddelade att den har för avsikt att utnyttja sitt utrymme för skönmässig bedömning med tanke på medlemsstaternas konjunkturläge (se ruta 1). 9 Kommissionen har gjort en omräkning av produktionsgapet på grundval av utkasten till budgetplaner. Vid omräkningen har den baserats sig på uppgifterna i planerna och använt sig av den gemensamt överenskomna metoden. Enligt planerna är produktionsgapet vid första påseendet fortfarande negativt när det gäller Belgien, Frankrike och Italien. 7

Tabell 1: Översikt över aggregerade ekonomiska uppgifter och budgetuppgifter (EO- 18) för 2017 2018 BNP-tillväxt (procentuell förändring) HIKP-inflation (procentuell förändring) Totalt saldo (i % av BNP) Förändring i strukturellt saldo (i % av BNP) Offentlig skuld (i % av BNP) Konjunkturrensad utgiftskvot (i % av potentiell BNP) 2017 års stabilitetsprogram 2017 (april) 2017 2018 Kommission Utkast till 2017 års Utkast till ens budgetplaneprograplaner stabilitets- budget- höstprognos 2017 (oktober) (april) (oktober) (november) Kommission ens höstprognos 2017 (november) 1,7 2,2 2,2 1,7 2,0 2,1 1,4 1,5 1,5 1,5 1,4 1,4-1,3-1,2-1,1-0,9-0,9-0,9 0,1 0,1 0,0 0,2-0,1-0,1 88,7 87,9 87,8 87,1 86,3 85,8 47,3 47,2 47,0 47,0 46,9 47,0 Konjunkturrensad inkomstkvot (i % av potentiell BNP) 46,2 46,1 46,1 46,1 45,8 45,8 Källa: 2017 års stabilitetsprogram, utkast till 2018 års budgetplaner och Europeiska kommissionens höstprognos 2017. Utsikterna för de offentliga finansernas enligt planerna och kommissionens prognos Det aggregerade samlade underskottet väntas fortsätta sin nedåtgående trend till följd av en förbättrad konjunktur. Enligt kommissionens prognos kommer underskottet i euroområdet att minska från 1,6 % av BNP under 2016 till 1,1 % av BNP under 2017. I utkasten till budgetplaner väntas ett något högre underskott för 2017 på 1,2 %, vilket är 0,15 procentenheter bättre än det mål i stabilitetsprogrammen som lämnades in av medlemsstaterna under våren 2017, då tillväxtantagandena var betydligt mindre dynamiska. En kraftig revidering uppåt vad gäller underskottsmålet för 2017 jämfört med stabilitetsprogrammet görs bara för Slovakien. Under 2018 skulle genomförandet av medlemsstaternas planer resultera i ett samlat underskott på 0,9 % av BNP för euroområdet. Detta bekräftar det aggregerade samlade underskottet i stabilitetsprogrammen från våren 2017, trots det bättre än väntade resultatet för 2017 och en betydande revidering uppåt för 2018 års tillväxtutsikter. Detta innebär implicit att den strukturella anpassningen har reviderats nedåt något jämfört med de senaste stabilitetsprogrammen (se nedan). Medan det förekommer skillnader mellan planerna och kommissionens prognos för enskilda medlemsstater (se bilaga IV, tabell 2), ligger 2018 års aggregerade underskott i kommissionens prognos helt i linje med planerna. Sju av de 18 medlemsstaterna planerar ett positivt totalt saldo 2018. Av medlemsstaterna med underskott är det bara Lettland och Finland som planerar en ökning av sitt samlade underskott. Ingen medlemsstat planerar ett underskott som överstiger referensvärdet på 3 % 8

av BNP under 2018. Frankrike planerar att korrigera sitt alltför stora underskott under 2017, i enlighet med rådets rekommendationer, medan Spanien planerar att korrigera det fram till sin tidsfrist 2018. Slovakien, Italien, Belgien och Frankrike planerar betydligt större underskott än i sina stabilitetsprogram. Det aggregerade primära saldot för euroområdet, som erhålls genom att ränteutgifterna tas bort från det totala saldot, är positivt. Det väntas förbättras ytterligare, från 0,8 % av BNP 2017 till 0,9 % av BNP under 2018. Frankrike, Lettland och Finland är de enda av medlemsstaterna i euroområdet som förutser ett primärt underskott under 2018. Det finns knappt någon finanspolitisk anpassning under 2017 2018 i budgetplanerna eller i prognosen, mätt som förändringen av det aggregerade strukturella saldot 10. I kommissionens prognos väntas euroområdets strukturella saldo förbli stabilt under 2017 totalt sett. I de (omräknade) budgetplanerna förutser man, i enlighet med stabilitetsprogrammen, en marginell strukturell förbättring under 2017. Under 2018 leder utkasten till budgetplaner till en liten försämring av det strukturella saldot för euroområdet, med 0,1 % av BNP, medan det i de senaste stabilitetsprogrammen förutsågs en förbättring på 0,2 % av BNP på aggregerad nivå (se bilaga IV, tabell 3). Kommissionen räknar, i likhet med planerna, också med en försämring på 0,1 procentenheter för euroområdet under 2018. Dessa beräkningar döljer dock avsevärda skillnader i de enskilda medlemsstaternas utkast till budgetplaner. I synnerhet förutser kommissionen en betydligt lägre strukturell anpassning i Belgien, Spanien, Frankrike, Litauen, Portugal och Slovenien (se nedan). I euroområdet uppvägs detta på aggregerad nivå av ett stabilt strukturellt saldo i Tyskland, vilket ska jämföras med en tillväxt på 0,5 % av BNP i Tysklands utkast till budgetplan. Generellt sett kvarstår stora skillnader i medlemsstaternas positioner i förhållande till deras medelfristiga budgetmål (se bilaga IV, diagram 5). Enligt kommissionens prognos befinner sig sex medlemsstater i euroområdet vid (Litauen) eller över sina medelfristiga budgetmål (Cypern, Tyskland, Luxemburg, Malta och Nederländerna) under 2017 11. De väntas fortsätta med det under 2018, samtidigt som vissa av dem som har bäst resultat väntas använda en del av sitt finanspolitiska utrymme 12. Enligt sitt utkast till budgetplan med oförändrad politik, förväntas också Tyskland använda en del av sitt finanspolitiska utrymme 13. Vad gäller de medlemsstater som ännu inte nått sitt medelfristiga budgetmål, beräknas Irland uppnå detta mål under 2018 samtidigt som Slovakien kommer att göra betydande framsteg mot det medelfristiga målet. Å andra sidan, räknar kommissionen för närvarande knappast med några förbättringar för vissa medlemsstater som fortfarande är långt från sina medelfristiga budgetmål (Spanien, Italien, Portugal och Slovenien) eller förväntar sig till och med en försämring (Belgien och Frankrike). Förutom Slovenien är dessa också de 10 11 12 13 Det strukturella saldot är det konjunkturrensade saldot frånräknat engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder. Kommissionen har gjort en omräkning av de strukturella saldona på grundval av utkasten till budgetplanerna. Vid omräkningen har den baserat sig på uppgifterna i programmet och använt sig av den gemensamt överenskomna metoden. På grundval av planerna kommer också Estland att befinna sig vid sitt medelfristiga budgetmål under 2017. Det planerar att fortsätta att befinna sig där, men detta har inte bekräftats genom omräkningarna. I synnerhet Cypern, Luxemburg, Malta och Nederländerna. Denna finanspolitiska expansion återspeglas dock inte i kommissionens prognos, som förutser ett stabilt strukturellt saldo. För euroområdet som helhet uppvägs den mindre expansiva inriktningen i Tyskland i kommissionens prognos av en betydligt mer expansiv eller mindre åtstramande inriktning i prognosen jämfört med planerna i vissa andra medlemsstater (bland annat Belgien, Spanien, Frankrike, Litauen, Nederländerna, Portugal och Slovenien). 9

medlemsstater som har de högsta skuldkvoterna (se nedan). I de (omräknade) utkasten till budgetplaner planeras större anpassningar jämfört med prognosen för dessa medlemsstater, som sträcker sig från 0,0 % av BNP i Frankrike till 0,5 % av BNP i Slovenien. Slutligen väntas också Estland, Österrike, Finland och Lettland röra sig något längre bort från sina medelfristiga budgetmål, samtidigt som de förblir inom ett avstånd av 1 procentenhet av BNP. Jämfört med det strukturella saldot är den diskretionära finanspolitiska insatsen, beräknad på grundval av kommissionens prognos, något mer expansiv under 2017 och 2018 14. Den diskretionära finanspolitiska insatsen ligger begreppsmässigt nära utgiftsriktmärket i EU:s finanspolitiska ram och ger summan av de planerade inkomståtgärderna och utvecklingen av de primära utgifterna i förhållande till potentiell tillväxttakt (på medellång sikt). Beräknad på grundval av prognosen tyder den diskretionära finanspolitiska insatsen på en tillväxt på nästan 0,4 % av BNP under 2017. Detta är särskilt resultatet av ökningen av de primära utgifterna som överskrider den potentiella tillväxten på medellång sikt, medan de diskretionära inkomståtgärderna är neutrala under 2017. Skillnaden mellan förändringen i det strukturella saldot förklaras delvis av det faktum att räntevinster inte tas med i den diskretionära finanspolitiska insatsen 15. Under 2018 bekräftar den diskretionära finanspolitiska insatsen, som beräknats på grundval av planerna, tolkningen av det strukturella saldot, vilket tyder på en närmast neutral aggregerad inriktning på de politiska planerna. Ökningen av de primära utgifterna i euroområdet väntas uppgå till något över den potentiella tillväxten på medellång sikt, medan de diskretionära inkomståtgärderna bara är marginellt expansiva (se nedan). Den diskretionära finanspolitiska insatsen som beräknas på grundval av kommissionens prognos uppgår till 0,25 % av BNP, vilket tyder på en något mer expansiv finanspolitisk inriktning under 2018 16 (se bilaga IV, diagram 4). Den offentliga skulden förväntas fortsätta att minska tack vare en konjunkturuppgång och de fortsatt låga räntenivåerna. Den offentliga skulden i euroområdet, som kulminerade 2014 med nästan 93 % av BNP väntas sjunka från 89,6 % av BNP under 2016 till strax under 88 % av BNP under 2017, både på grundval av kommissionens prognos och på grundval av medlemsstaternas planer. De aggregerade planerna leder under 2018 till en ytterligare skuldminskning till något över 86 % av BNP. Minskningen under 2018 drivs av en skuldminskande snöbollseffekt och ett primärt överskott, medan planerade stock- /flödesjusteringar bidrar i motsatt riktning. Enligt kommissionens prognos kommer minskningen av skuldkvoten att bli något större. 14 15 16 Den diskretionära finanspolitiska insatsen är en indikator på den finanspolitiska insatsen. Den kombinerar en uppifrån-och-ned-metod på utgiftssidan med en nedifrån-och-upp-metod eller berättande metod på inkomstsidan. I korthet består den diskretionära finanspolitiska insatsen av ökningen av de primära utgifterna frånräknat konjunkturbetingade komponenter i förhållande till den ekonomiska potentialen, å ena sidan, och diskretionära inkomståtgärder (exklusive engångsåtgärder), å andra sidan. Se Europeiska kommissionen (2013): Att mäta den finanspolitiska insatsen, rapport om de offentliga finanserna i EMU, del 3 http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/european_economy/2013/pdf/ee-2013-4.pdf Även den olika referenstillväxttakten som ligger till grund för beräkningen av den diskretionära finanspolitiska insatsen spelar en roll. Skillnaden jämfört med planerna förklaras av att de primära utgifterna uppvisar ett mer dynamiskt mönster, medan de diskretionära inkomståtgärderna (exklusive engångsåtgärder) är i stort sett neutrala, vilket är fallet i planerna. Den mer expansiva inriktningen på den diskretionära finanspolitiska insatsen jämfört med tolkningen av det strukturella saldot förklaras av det faktum att den inte innefattar oväntade positiva ränteeffekter och har en lägre underliggande referenstillväxttakt, som bara delvis uppväger effekterna av inkomstbortfall som påverkar förändringen av det strukturella saldot. 10

Alla medlemsstater utom Frankrike planerar en minskning av skuldkvoten i förhållande till BNP under perioden 2017 2018 (se bilaga IV, tabell 6). När det gäller Frankrike väntas skulden stabiliseras till något under 97 % av BNP. Alla medlemsstater gynnas av en skuldminskande snöbollseffekt och även de planerade primära överskotten i de flesta av medlemsstaterna har en nedåteffekt (se bilaga IV, diagram 6). Kommissionens prognos och utkasten till budgetplaner uppvisar i allmänhet relativt begränsade skillnader när det gäller skuldutvecklingen för 2018, utom när det gäller Cypern och Slovenien för vilka planerna är mer optimistiska och för Tyskland där kommissionens prognos är mer optimistisk. Italien och Portugal fortsätter att vara de medlemsstater som har de högsta offentliga skuldnivåerna, på över 120 % av BNP, medan skuldnivåerna för Belgien, Cypern, Frankrike och Spanien ligger runt 100 % av BNP. Tio av de medlemsstater i euroområdet som lämnade utkast till budgetplaner omfattas av skuldminskningsriktmärket 17. Enligt kommissionens prognos väntas inte Belgien och Italien att, vid första påseendet, uppfylla det under 2018. Detta gäller också Frankrike som, i händelse av en snabb och hållbar korrigering av sitt alltför stora underskott, skulle bli föremål för övergångsreglerna för skuldkriteriet från 2018. Den finanspolitiska anpassningens utformning Medlemsstaterna beräknar en måttlig minskning av den konjunkturrensade utgiftskvoten, som helt uppvägs av motsvarande minskning av intäktskvoten. Enligt planerna väntas den konjunkturrensade utgiftskvoten minska med 0,25 procentenheter till följd av sjunkande ränteutgifter och primära utgifter som ökar något långsammare än den potentiella tillväxten. Som jämförelse förutses i kommissionens prognos en något mer dynamisk primär utgiftsutveckling, vilket resulterar i en stabil konjunkturrensad utgiftskvot. Medlemsstaterna förutser att utgifter för sociala transfereringar och ersättningar till anställda kommer att växa mindre än den nominella BNP-tillväxten och därmed bidra till minskningen av utgiftskvoten (se bilaga IV, diagram 8). De offentliga investeringarna planeras å andra sidan öka något under 2018, efter en stadig minskning mellan 2010 och 2016. Kommissionens prognos bekräftar denna mindre omfördelning av de offentliga utgifterna. Ränteutgifterna minskar, både i planerna och i kommissionens prognos, med 0,1 procentenheter för att nå 1,9 % av BNP under 2018. När statsskuldskrisen var som djupast 2012 uppgick ränteutgifterna till 3,0 % av BNP. Alla medlemsstater utom Cypern förutsätter ytterligare en minskning av den implicita räntesatsen på den utestående skulden. I genomsnitt sjunker den implicita ränta som ligger till grund för utkasten till budgetplaner från 2,25 % 2017 till 2,15 % under 2018, i linje med kommissionens antaganden. Inkomstkvoten väntas minska till följd av inkomstsänkande åtgärder och inkomstbortfall. Den totala underskottshöjande effekten av rapporterade inkomståtgärder uppgår enligt planerna till 0,1 % av BNP, men även medlemsstaterna förväntar sig ett inkomstbortfall på nästan 0,2 % av BNP jämfört med vad som kan förväntas med tanke på utsikterna för den nominella tillväxten (se bilaga IV, tabell 8) 18. Minskningen i intäktskvoten beror huvudsakligen på en minskning av sociala avgifter och av andra intäkter än 17 18 Eller med övergångsreglerna för skuldkriteriet under de tre åren efter korrigeringen av det alltför stora underskottet. Elasticiteten för de aggregerade intäkterna/bnp i både planerna och kommissionens prognos uppgår till cirka 0,9 jämfört med en standardelasticitet för intäkter/produktionsgap på 1. 11

skatteintäkter. Enligt planerna förblir såväl direkta skatter som indirekta skatter oförändrade uttryckt i procentandelar av BNP. I kommissionens prognos förutses inkomståtgärderna och inkomstbortfallen få en liknande inverkan. Bedömning av den finanspolitiska inriktningen i euroområdet. Den finanspolitiska inriktningen i euroområdet förväntas förbli i stort sett neutral under 2017 2018. Efter en betydande konsolidering av de offentliga finanserna under perioden 2011 2013 var den aggregerade finanspolitiska inriktningen i stort sett neutral under påföljande år. Den förväntas vara neutral även under 2017. Mätt genom förändringen i det strukturella saldot tyder både medlemsstaternas aggregerade utkast till budgetplaner och kommissionens prognos på att den neutrala finanspolitiska inriktningen i stort sett kommer att fortsätta under 2018, med bara en marginell försämring av det strukturella saldot. Det strukturella primära saldots utveckling tyder på en något mer expansiv politik under 2018 (se bilaga IV, tabell 4), eftersom det inte inbegriper de fortsatt sjunkande ränteutgifterna. Detta bekräftas också av den diskretionära finanspolitiska insatsen (se ovan) beräknad på grundval av kommissionens prognos (se bilaga IV, diagram 4). En i huvudsak neutral finanspolitisk inriktning på aggregerad nivå för euroområdet synes fortfarande lämplig mot bakgrund av den pågående ekonomiska återhämtningen, som tilltar men som fortfarande är ofullständig. Detta är än mer relevant mot bakgrund av de bestående skulder som krisen lämnat efter sig. Det är avgörande att man finner den rätta balansen mellan att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, beroende på landsspecifika förhållanden, och att stödja den ekonomiska återhämtningen. Själva anpassningen av de offentliga finanserna under 2017 2018 måste bedömas mot de två målen långsiktig hållbarhet och kortsiktig makroekonomisk stabilisering. En förutsättning för långsiktig hållbarhet är att den offentliga skulden läggs och bibehålls på en hållbar bana, med hänsyn både till den nuvarande skuldnivån och till beräknade framtida utgifter relaterade till en åldrande befolkning. Medan makroekonomisk stabilisering kan ta sig uttryck i att man överbryggar produktionsgapet i lämplig takt på kort till medellång sikt, bör man också beakta andra ekonomiska faktorer, som exempelvis inflationsnivån, arbetsmarknadsstagnation och behovet av att övergå från externa till inhemska källor för tillväxt. 12

Diskretionär finanspolitisk insats (i % av pot. BNP) <- restriktiv expansiv -> Diagram 1: Långfristig realränta (%) och diskretionär finanspolitisk insats (i % av potentiell BNP) i euroområdet - 2-1 2018 2017 2016 2011 1 2013 2014 2015 1,5 2 1,0 0,5 0,0 2012-0,5-1,0-1,5 Real långfristig räntesats (i %) <- stramare finansieringsvillkor förbättrade finansieringsvillkor -> Källa: Kommissionens höstprognos 2017. Not: En långsiktig realränta på + 1,0 anses i stort sett ligga i linje med den potentiella tillväxten under prognosperioden Den finanspolitiska inriktningen bör också ta vederbörlig hänsyn till att det förs en mycket ackommoderande penningpolitik samtidigt som inflationen är låg. Penningpolitiken har varit mycket ackommoderande under de senaste åren i euroområdet. ECB har genomfört en rad penningpolitiska lättnader, som inbegriper styrräntesänkningar som lett till negativ ränta, riktade långfristiga refinansieringstransaktioner, program för köp av tillgångar och framåtriktad vägledning. Dessa åtgärder har bidragit till en väsentlig penningpolitisk stimulans. ECB beslutade nyligen att se över sitt program för köp av tillgångar från och med januari 2018 med tanke på den alltmer robusta och omfattande ekonomiska tillväxten i euroområdet. Samtidigt ansågs det att det fortfarande behövs ett stort mått av penningpolitisk stimulans, eftersom det inhemska pristrycket fortfarande var svagt och de ekonomiska utsikterna och inflationsutvecklingen var beroende av fortsatt stöd från penningpolitiken. Trots fortsatt gynnsamma finansieringsvillkor väntas den totala inflationen bara öka gradvis och under perioden 2017 2019 ligga betydligt under 2 % enligt ECBexperternas senaste makroekonomiska prognoser. Detta ligger också i stort sett i linje med Europeiska kommissionens senaste inflationsprognos. Den gemensamma inriktningen på penning- och finanspolitiken (policy-mixen) framgår av utvecklingen av finansieringsvillkoren (t.ex. långfristig realränta) och finanspolitiska insatser (t.ex. den diskretionära finanspolitiska insatsen). Såsom visas i diagram 1 förbättrades finansieringsvillkoren betydligt mellan 2011 och 2012, tack vare ECB:s intervention som svar på krisen. Finansieringsvillkoren har sedan 2013 fortsatt att förbättras, men i mindre utsträckning. Även om ECB lyckades pressa ned de långfristiga nominella räntorna genom sina kompletterande åtgärder så sjönk samtidigt de långsiktiga inflationsförväntningarna, vilka började stiga först mot slutet av 2016. Finansieringsvillkoren förväntas bli striktare under 2018, när produktionsgapet i euroområdet slutligen har avskaffats. Under 2018 väntas de genomsnittliga långfristiga realräntorna öka, eftersom den 13

förväntade gradvisa ökningen av de nominella räntorna kommer att åtföljas av en relativt begränsad ökning av inflationsförväntningarna längre fram 19. Finansieringsvillkoren förväntas dock generellt förbli mycket gynnsamma. Situationen i euroområdet på aggregerad nivå döljer ändock avsevärda skillnader på nationell nivå, där vissa länder står inför behovet av att konsolidera, medan andra har ett visst finanspolitiskt utrymme (se diagrammen 2 och 3). Medan produktionsgapen i de flesta medlemsstater väntas bli positiva under 2018 finns det fortfarande en mycket svag ekonomisk utveckling i flera medlemsstater 20. Å andra sidan, står vissa medlemsstater inför höga hållbarhetsrisker. På grundval av kommissionens höstprognos 2017 har en bedömning av hållbarhetsrisken genomförts, vilken tar hänsyn till bland annat nuvarande skuldnivåer och primärsaldo, samt de förväntade kostnaderna för en åldrande befolkning 21. Ingen medlemsstat verkar stå inför kortsiktiga hållbarhetsrisker. Utifrån en skuldhållbarhetsanalys, samt beräkningen av S1-indikatorn, förefaller Belgien, Spanien, Frankrike, Italien, Portugal och Finland stå inför höga risker på medellång sikt, medan riskerna på medellång sikt för Cypern, Litauen, Österrike och Slovenien bedöms vara medelhöga 22. Det behövs en differentierad strategi som tar hänsyn till den nationella finanspolitiken i de olika medlemsstaterna för att man ska kunna skapa jämvikt mellan målen att stabilisera ekonomin och att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. På grundval av kommissionens prognos väntas den finanspolitiska anpassningen bli förhållandevis begränsad eller till och med negativ för vissa medlemsstater med hög skuldsättning, såsom Italien, Portugal, Belgien, Spanien och Frankrike. Planerna för dessa medlemsstater är något mer optimistiska, men kräver ytterligare åtgärder för att uppnå den riktade insats som medlemsstaterna fastställt i sina utkast till budgetplaner. I ett framtidsperspektiv kan det behövas ytterligare finanspolitiska insatser i medlemsstater med hög offentlig skuldkvot, särskilt i länder med fortsatta måttliga tillväxtutsikter och stigande räntenivåer med tanke på nuvarande historiskt låga nivåerna. 19 20 21 22 De långfristiga räntorna härrör från den 10-åriga swapräntan deflaterad med inflationsförväntningarna. Såsom anges i avsnitt 3 beräknas produktionsgapet i vissa medlemsstater omfattas av viss osäkerhet. Den metod som använts för att bedöma riskerna för den finanspolitiska hållbarheten redovisas i Europeiska kommissionens rapport om de offentliga finansernas hållbarhet för 2015 (European Economy, Institutional Paper nr 018, januari 2016) och Europeiska kommissionens skuldhållbarhetsrapport för 2016 (European Economy Institutional Paper nr 047, januari 2017). Dessa uppdaterade resultat, som grundas på kommissionens höstprognos 2017 kommer att läggas fram i Europeiska kommissionens kommande skuldhållbarhetsrapport för 2017. Kommissionens S1-hållbarhetsindikator visar de samlade insatser som krävs under perioden 2020 2024 (de fem åren efter prognosperioden) för att få ned skulden till 60 % av BNP senast 2032, med hänsyn tagen till eventualförpliktelser till följd av en åldrande befolkning. Det tyder på ytterligare en anpassning på 1,8 % av BNP för euroområdet (förutom Grekland) under dessa fem år. Detta tyder på ytterligare årliga anpassningar på cirka 0,4 % av BNP för åren mellan 2020 och 2024. 14

Produktionsgap 2018 (i % av potentiell BNP) Diagram 2: Kartläggning av finanspolitiken i euroområdet 2018 4,0 Goda ekonomiska tider 3,0 2,0 EE CY LV SI LT 1,0 0,0 Finanspolitikst utrymme -1,0 MT LU NL SK DE IE AT FI EA-19 BE ES FR PT IT Konsolideringsbehov -2,0-3,0 Dåliga ekonomiska tider -4,0-6,0-5,0-4,0-3,0-2,0-1,0 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 S1-indikator Not: Baserad på kommissionens höstprognos 2017. Goda respektive dåliga ekonomiska tider mäts genom 2018 års produktionsgap, i procent av potentiell BNP, beräknad i enlighet med den gemensamt överenskomna metoden. Behov av konsolidering av de offentliga finanserna och finanspolitiskt utrymme mäts genom kommissionens S1-indikator för hållbarhetsrisker, i procent av BNP, baserat på beräkningarna i kommissionens höstprognos 2017 och med 2017 som basår. 15

Diagram 3: Förändringen i 2018 års strukturella primärsaldo i utkasten till budgetplaner i förhållande till hållbarhets- och stabiliseringsbehov (i % av BNP) 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0-0,5-1,0-1,5-2,0-2,5-3,0 Now editable graph (already sent separately on 14-11 as well) EO-18 LU MT EE NL LV DE SK CY AT LT SI IE FI BE ES FR PT IT ΔStrukturellt primärsaldo förenligt med en utjämning av produktionsgapet med 25 % utöver ett scenario med en neutral finanspolitisk inriktning ΔStrukturellt primärsaldo förenligt med en utjämning av produktionsgapet med 50 % utöver ett scenario med en neutral finanspolitisk inriktning ΔStrukturellt primärsaldo med 25 % i S1 ΔStrukturellt primärsaldo med 50 % i S1 ΔStrukturellt primärsaldo från utkast till 2018 års budgetplan ΔStrukturellt primärsaldo från kommissionens höstprognos 2017 Källa: Europeiska kommissionen baserat på kommissionens höstprognos 2017 och utkasten till budgetplaner. Hur man läser detta diagram: Hållbarhetskriteriet baseras på S1-indikatorn och förutsätter att 25 % 50 % av den angivna förändringen i det strukturella primära saldot genomförs under 2017, vilket motsvarar att mer eller mindre tidigarelägga konsolideringen om S1 är positiv. För länder med en negativ S1 tyder detta på ett visst utrymme för en expansiv politik som svar på ett eventuellt stabiliseringsbehov. Stabiliseringskriteriet mäts som förändringen av det strukturella primära saldot för vilket finanspolitiken med 25 % (kort blå stapel) eller 50 % (lång blå stapel) utjämnar det produktionsgap som skulle bli följden av ett neutralt finanspolitiskt scenario under 2018. Med andra ord kommer utjämningen av produktionsgapet med 25 % eller 50 % att uppnås utöver den spontana utjämning av produktionsgapet som beräknas i kommissionens höstprognos 2017 (korrigerad genom antagandet om en neutral finanspolitisk inriktning). Detta förutsätter att finanspolitiken alltid spelar en konjunkturutjämnande roll, antingen genom att stödja en utjämning av produktionsgapet eller mildra dess utvidgning. Om antagandet om en neutral finanspolitik innebär att produktionsgapet vänder, sätter stabiliseringsmålet en gräns för utjämningen av produktionsgapet till 100 % och därmed undviks procyklikalitet. De röda korsen visar de planerade ändringarna i det strukturella primära saldo som medlemsstaterna redovisade i sina utkast till 2017 års budgetplaner, omräknade av kommissionen enligt den allmänt vedertagna metoden för potentiell produktion. De gröna prickarna visar ändringen av det strukturella primära saldot enligt kommissionens vårprognos 2017, som grundar sig på ett antagande om oförändrad politik. 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0-0,5-1,0-1,5-2,0-2,5-3,0 16

3. Översikt av utkasten till budgetplaner Kommissionens yttrande om utkasten till budgetplaner gäller framför allt hur medlemsstaterna har uppfyllt kraven i stabilitets- och tillväxtpakten samt de rekommendationer som utfärdats på grundval av denna. Vad avser medlemsstater som omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott innehåller kommissionens yttrande en bedömning av framstegen med att korrigera dessa underskott i förhållande både till målet för det samlade underskottet och för det strukturella underskottet. När det gäller de medlemsstater som omfattas av den förebyggande delen gör kommissionens yttranden en bedömning av efterlevnaden av, eller framstegen mot efterlevnad av, de landsspecifika medelfristiga budgetmålen samt efterlevnaden av skuldkriteriet, för att kontrollera om planen ligger i linje med stabilitets- och tillväxtpakten och de finanspolitiska landsspecifika rekommendationer som anges i rådets rekommendationer av den 11 juli 2017. 23 Alla medlemsstater i euroområdet som inte är föremål för något program har lämnat sina utkast till budgetplaner i tid, i överensstämmelse med artikel 6 i förordning (EU) nr 473/2013. I överensstämmelse med bestämmelserna i tvåpackens uppförandekod inlämnade två länder, Österrike och Tyskland, utkast till budgetplan med oförändrad politik på grund av expeditionsministärer. De nya regeringarna förväntas lägga fram fullständiga utkast till budgetplaner när de tillträder. Spanien lämnade också ett utkast till budgetplan med oförändrad politik, trots att landets regering inte anses vara en expeditionsministär. I sin skrivelse av den 27 oktober 2017 uppmanade kommissionen Spanien att lämna ett uppdaterat utkast till budgetplan så snart som möjligt. Nederländernas avgående regering överlämnade ett utkast till budgetplan inom tidsfristen och den tillträdande regeringen lade fram ett tillägg till detta utkast som innehöll kompletterande uppgifter om nya åtgärder. Eftersom tillägget inte innehåller tabeller som överensstämmer med kraven i uppförandekoden måste myndigheterna lämna sådana uppdaterade tabeller snarast möjligt. Inget utkast till budgetplan har konstaterats innebära en särskilt allvarliga brister i efterlevnaden enligt artikel 7.2 i förordning (EU) nr 473/2013. Några av de inlämnade planerna ger dock anledning till oro. Den 27 oktober 2017 sände kommissionen därför skrivelser till Belgien, Frankrike, Italien och Portugal i vilka den framförde ett antal inledande anmärkningar om utkastet till budgetplan. De berörda medlemsstaterna svarade i slutet av oktober. Informationen i skrivelserna har beaktats i kommissionens bedömning av budgetutveckling och risker. Vad gäller Italien ger skuldkvoten på över 130 % av BNP anledning till oro. De förbättrade makroekonomiska och finansiella villkoren gör att det finns en möjlighet att påskynda minskningen av den offentliga skulden. Det behövs dock mer information om vilken övergripande strategi och vilka konkreta åtgärder som regeringen avser att vidta för att verkligen få skuldkvoten att vända till en nedåtgående trend som gör att man säkerställer efterlevnaden av skuldkriteriet. Eftersom de finanspolitiska utsikterna för 2017 fortfarande är mycket oklara avser kommissionen att göra en ny bedömning av Italiens efterlevnad av skuldkriteriet under våren 2018, på basis av uppgifter om utfallet för 2017 och den slutliga budget som kommer att antas av parlamentet i december 2017. 23 Rådets rekommendationer av den 11 juli 2017 (EUT 2017/C261) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/en/txt/?uri=oj:c:2017:261:toc 17