Skärgårdarnas Riksförbund

Skärgårdarnas Riksförbund Skärgårdsbönder Träff med nätverket Skärgårdsbönder i Sankt Anna 5 7.10.2007 Den första helgen i oktober samlades 25 skärgårdsbönder från olika delar av landet i Sankt Anna skärgård i Östergötland. Detta var en efterfrågad fortsättning på det nätverksarbete som startade hösten 2006. Träffen anordnades av Skärgårdarnas Riksförbund, SRF, i samarbete med Leader+ området Kustlandet. Bakgrunden till träffen var den inventering som SRF gjorde år 2005 med stöd från Jordbruksverket. Det var den första rikstäckande inventering som gjorts av året runt aktiva bönder på öar utan fast landförbindelse längs Sveriges kust samt i de stora insjöarna. Det visade sig då finnas ca 240 aktiva brukare fördelade på 118 öar, alltså på ca 20 % av landets bebodda öar. Då inventeringen gjordes, framkom det att många önskade kontakt med andra ö-bönder för att kunna ta del av varandras erfarenheter och att stötta varandra i olika frågor. Dessutom skulle man samlade ha större möjligheter att påverka och framföra idéer och åsikter. Under hösten 2006 anordnade därför SRF två möten med skärgårdsbönder. Det ena ägde rum på Koster, det andra på Värmdö. Till dessa träffar bjöd man in djurhållare som alltså har sina djur på öarna året runt. Jordbruksverket gav ekonomiskt stöd till dessa möten. Ett starkt intresse fanns för att det även 2007 skulle ordnas ett möte för att fortsätta att bygga upp nätverket. Inbjudan skickades till 170 djurhållare från inventeringslistan. Vi fick från dessa 25 anmälningar. Ytterligare flera hörde av sig som hade velat komma men var förhindrade att åka. Men de ville gärna ha fortsatt kontakt och information från nätverket. En presentation För att få ut så mycket som möjligt av kontakter och erfarenheter samt att lära känna varandra, lades först tid på en fyllig presentation av alla deltagarna. I gruppen fanns får-, get- samt nötbönder med allt från ett fåtal djur till ett par hundra, så bredden var stor. Även under presentationen uppkom ett antal frågor som genast kom till diskussion eller som vi återkom till senare. Detta var ett moment som fick ta sin tid. Att deltagarna kom från öar med olika förutsättningar var bara en fördel. Det fanns mycket att lära och inspireras av, hur man löst olika problem, hur olika länsstyrelser och andra myndigheter tacklar olika frågor etc. Här fanns representanter från mycket små till relativt stora öar, öar från kusterna samt insjö-öar. Men alla hade den gemensamma nämnaren att man är skärgårdsbonde med alla dess glädjeämnen och motgångar. Inspiration från två projekt Eftersom lönsamheten ofta är svag i skärgårdsjordbruken, krävs alltmer att man går nya vägar för att få en bättre lönsamhet. Det handlar mycket om marknadsföring och förädling av 1

produkter och vi fick höra beskrivningar från två lyckosamma projekt som ägnar sig åt just detta. Det ena, Ö-märkt, kommer från ostkusten, det andra, Saltängslamm, kommer från västkusten. Båda är fortfarande i uppbyggnadsfasen, men bakom dem står ett antal entusiaster som målmedvetet arbetar för att få bättre lönsamhet och även för att på nytt starta upp bete på gamla betesmarker som vuxit igen. Ö-märkt är en del i ett större arbete som handlar om att öka antalet betesdjur i Stockholms skärgård och att få en bättre lönsamhet. Trots att det bor många människor på öarna i denna skärgård, så finns det mycket få djurhållare. Stora områden som förr betades, har vuxit igen. Som ett led i att öppna upp markerna igen har projektet Möja 2010 startat. Några entusiastiska personer på Möja har tillsammans med andra ö-bor bildat en markägarförening, röjt igenväxta marker, stängslat, byggt ett nytt fårhus och skaffat djur till ön, främst får men även nöt. Men planerna är större än så. Man vill skapa ett eget varumärke; Ö-märkt, för att urskilja och marknadsföra det kött som kommer från skärgårdsområdet. Som ett led i detta har man också byggt ett nytt litet slakteri, Ö-slakt, i Tavastboda, som ligger på Värmdö öster om Stockholm. Detta slakteri ligger vid sjön med egen kaj så det går att nå både från sjön och från land. Djuren behöver alltså aldrig lastas in i en djurbil. Slakteriet invigdes 2006 och är alltså än så länge i en startfas. I framtiden ska man inte bara kunna få sina djur slaktade här, utan även kunna beställa hjälp med förädling av köttet såsom rökning, korvtillverkning etc. Man ska kunna ta tillbaka sitt kött eller genom namnet ö-märkt kunna sälja det vidare, med förhoppningsvis ett bättre pris än vad man annars skulle ha fått. Saltängslamm är namnet på ett projekt som drivs i Göteborgs södra skärgård med Styrsö som bas. I projektet ingår ett antal fårägarföreningar med totalt ca. 250 tackor. Målet är att åter börja beta naturmarkerna på öarna, att öka antalet får, att slakta hemma på ön samt att bygga upp varumärket Saltängslamm. Projektet har fått stöd av Leader+ området Carpe Mare. Med hjälp av länsstyrelsen har man lyckats få tag på ett antal vagnar som tidigare har använts inom försvarsmakten. Det finns vagnar för slakt, kyl samt styckning. Dessa ska nu byggas ihop till en enhet med nödvändiga kompletterande lokaler utifrån de krav som Livsmedelsverket ställer. Man ska alltså så småningom ha en helt fungerande kedja från slakt till förädling ute på öarna. Innan allt är klart har man fått slakta i land men ändå kunnat börja bygga upp själva varumärket. Studiebesök på Lilla Rimmö Lördag eftermiddag ägnades åt ett studiebesök hos Jörgen Wastesson på Lilla Rimmö. Denna ö ligger i de inre delarna av Sankt Anna skärgård. Jörgen övervintrar drygt 200 nöt och är därmed den skärgårdsbonde i Sverige som har störst djurbesättning. Han brukar jorden på sju öar och har dessutom bete på ett tjugotal öar i området. Vintertid finns djuren dels på hemön, men även på Eknön som Jörgen arrenderar ett stycke bort. Denna ö är sedan 1995 naturreservat med speciella riksintressen, varför bete här är en viktig del i skötselplanen. Staten har därför investerat i byggnader för djurhållningen för att bevara öns särart. 2

Allt kräver stor planering med många transporter av djur, foder, maskiner etc. Till detta har Jörgen bl.a. en egen färja som lastar 100 ton. Det går åt bortåt 1800 ensilagebalar varje vinter, så det blir många resor bara med det. På både dessa öar har nya ligghallar byggts under det senaste året. Detta gav upphov till diskussioner om hur man ska kunna få ekonomi i nybyggnader. Det är så mycket dyrare och mer tidskrävande att bygga på öar jämfört med på fastlandet. Här måste förändringar ske om man över huvud taget ska ha möjlighet att bygga nytt. Ett stort problem är att man inte får räkna in sin egen arbetstid då ersättningsnivån beräknas. Produktionsplatsnummer och kadaverhantering Frågor som behandlades även vid förra höstens möten, fick en repetition och uppfriskning av hur läget ser ut för tillfället. Detta gällde bl.a. produktionsplatsnummer och kadaverhantering. Då det är svårt att läsa sig till vad som gäller och man ibland får olika svar på samma fråga, så har dessa frågor igen ställts till Jordbruksverket med följande beskrivningar av hur det ska tolkas. Produktionsplatsnummer Normalt ska en gård använda sig av flera produktionsplatsnummer om man har djur på olika platser som är på mer än 500 meters avstånd från varandra, eller om annan djurägare med annat produktionsplatsnummer finns däremellan. Det är inte ovanligt att djurhållare i skärgårdsområden har djur på flera olika öar som då också kan ligga på mer än 500 meters avstånd, men att man fortfarande rör sig inom sin egen gård. Frågan som ställdes gällde om man måste söka dispens för att kunna använda sig av bara ett produktionsplatsnummer när inga andra djur finns däremellan. Jordbruksverket har inget tydligt svar på detta, mer än att det i normalfallet fordras en dispens för att kunna bedriva djurhållning under ett och samma produktionsplatsnummer då det rör sig om skilda platser. Vad det gäller avstånden så gör Jordbruksverket en generös bedömning. En förhoppning är att detta förfarande ska kunna förenklas så att dispens inte måste sökas om meningen med produktionsplatsnummer ändå uppfylls; spårbarhet och koll över eventuella smittspridningar etc. Kadaverhantering Det har sedan tidigare funnits en generell dispens i vissa norrlandskommuner för rätten att gräva ner enstaka nödslaktade/döda djur på en plats som man fått anvisad av kommunens miljökontor. Detta gäller inte vid smittsam sjukdom men efter olycksfall och dylikt. 2006 kontaktade SRF Jordbruksverket (SJV) med en fråga om det inte kunde gälla en generell dispens även för öar utan bro eller fast färjeförbindelse. Detta var ett önskemål eftersom det många gånger kan vara svårt att få iland döda djur. Det gäller både sommar- och vintertid. Att få ut nödslaktservice är näst intill omöjligt då det är mycket kostsamt och tidsödande och vintertid kanske omöjligt. Jordbruksverkets svarade 2006 att det nog skulle vara en rimlig regellättnad. Nu fick SJV frågan igen. Hur har det gått? Svaret hösten 2007 var att man i SJV FS 2007:2 (Föreskrift om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (2006:84) om befattning med animaliska 3

biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur och människor) läsa att det numera går att gräva ner självdöda eller avlivade djur som hållits på en ö utan broförbindelse eller färjeförbindelse för fordon till fastlandet. Detta står i 23 samt i bilaga 2 av samma föreskrift. SRF:s påtryckningar har alltså givit resultat. Nedgrävning får ske, men ska ske enligt anvisningar från kommunen och på sådant djup att djur hindras från att gräva upp avfallet. Allemansrätten Eftersom flera av deltagarna på mötet haft bekymmer med det rörliga friluftslivet, i första hand fritt springande hundar, beslutades att detta är en av de frågor som vi måste gå vidare med. Många kunde vittna om då får jagats och hittats hundbitna eller bortskrämda från flocken. Ett får som jagas i sjön drunknar lätt eftersom pälsen blir mycket tung. Vi behöver få ut information på olika sätt om att det är koppeltvång som gäller för hund, även om hundägaren litar fullkomligt på sin hund. Koppeltvång gäller 1 mars 20 augusti. Har man betesdjur på öar, så är båtfolket en stor grupp som man måste få kontakt med. Som en del i att påverka allmänheten om det nödvändiga i att hålla hundar kopplade, beslutade vi att SRF ska kontakta båttidningar för att försöka få med artiklar i dessa tidningar om hundar/betesdjur. Vi uppmanar också alla att på olika sätt sprida information om detta. Även eldning i skärgården ställer till bekymmer. Även här krävs mycket information till allmänheten. Det är en stor oro att under torra sommarmånader ha sina djur ute på öarna där samtidigt många människor gör upp sina brasor, som sedan kanske ligger och pyr och blossar upp igen först när båtägaren åkt vidare. Vad som gäller kring allemansrätten kan man läsa på www.naturvardsverket.se. Förbättrade stödformer för skärgårdsjordbruket Inom Leader+ området Kustlandet har man under 2005 arbetat med ett projekt som heter Värdera Kulturlandskapet. Den långsiktiga målsättningen för projektet är - Ökat och lönsammare lokalt företagande inom landskapsvård - Ökad samverkan mellan privata, ideella och offentliga intressenter och aktörer - Bättre ta tillvara odlingslandskapets värden som resurs för besöksnäring och naturvård. I rapporten från projektet finns en rad konkreta förslag kring förändringar av regler och villkor inom landsbygdsprogrammet för att stimulera utvecklingen i kust- och skärgårdsområden. Detta är krav som framförts även från Skärgårdarnas Riksförbund. Kontakt har tagits med några olika länsstyrelser för att se om och vilka förändringar som skett utifrån de krav/önskemål som presenterades i projektet: Förbättrat kompensationsbidrag Vi har begärt att kompensationsbidraget skall läggas på en Norrlandsnivå. Idag är öarna i klass 5:a vilket nu ger 1350 kr i ersättning per hektar samt har en arealfaktor om 1,3 djurenheter (de) per hektar. SRF anser att öarna borde läggas i klass 4:a vilket nu ger 4

1950 kr/ha samt har en arealfaktor på 1,1 de/ha. En ändring av stödformen ger rätt effekt eftersom den är direkt relaterad till djurtätheten och därmed betestrycket. Investeringsstödet SRF anser, mot bakgrund av de högre byggkostnaderna i skärgårdarna, att man ska kunna få 50 % av den godkända investeringen som stöd istället för som idag 30 %. Denna nivå gäller redan i stora delar av Norrland. Idag ger 30 % av godkänd maximal kostnad på 1 500 000 ett stöd på högst 480 000 kr. Med 50 % av godkänd maximal kostnad på 1 500 000 blir stödet högst 750 000 kr. Vi vill också räkna in värdet av den egna arbetsinsatsen i den godkända kostnaden. Skärgårdsbete SRF har begärt att de många gånger mycket magra och egentligen olönsamma betesmarkerna på öarna måste få en egen klassning skärgårdsbete för att dessa marker ska vårdas i även i framtiden. Transportstöd SRF har redovisat de mycket stora regionala skillnader som finns i landet när det gäller viljan att dämpa fraktkostnaderna för skärgårdsbönderna. För att undvika framtida formella problem har vi även pekat på betydelsen av att se över de så kallade statsstödsreglerna så att dessa stödformer inte hindras i framtiden. Övriga frågor SRF har också fört fram farhågor vid tolkning av formella regler kring begreppen tillräcklig tillsyn, kadaverhantering och produktionsplatsnummer. Så här blev det Nu har spelreglerna för de olika stödformerna inom jordbruket klarnat. Vissa regler infördes redan 2007 medan andra träder i kraft 2008. Kompensationsbidraget ändrades inte. Områdesindelningen är oförändrad liksom arealfaktorn Däremot har stödbeloppen per hektar räknats upp generellt i landet. Vi måste alltså komma igen i denna fråga och en översyn av kompensationsbidragen skall ske av kommissionen till 2010. Investeringsstödet för byggnader är oförändrat med 30 % stödandel. Likaså är oförändrat att egen arbetsinsats inte får räknas in i stödunderlaget. Däremot har maximibeloppet tagits bort vilket givetvis gynnar mycket stora byggen. En fördel är att länen själva får prioritera vart stöden skall gå. Flera län har nämnt skärgården i sina planer. En till viktig nyhet för skärgården är att den gamla behovsprövningen är borta. Nu ska en affärsplan styrka behovet av byggnaden. Detta kan underlätta för små och olönsamma jordbruk i skärgårdarna. När SRF ska driva frågan vidare om ändring av %-satsen kan vi begära ändring hos regeringen och Landsbygdsprogrammets övervakningskommitté. Transportstödet har på sätt och vis påverkats. En ny regional klass inom miljöstödet införs 2008. Det gäller bete på svårtillgängliga platser, där speciellt öar nämns. Stödet är regionalt och ska bara gå till marker med särskilda värden. Ersättningen kan bli 1000 kr/ha. 5

Vi anser inte att denna stödform är helt rätt utformad. Den hjälper inte till för annat än frakter av djur till vissa öar. Den tar inte hänsyn till frakter av foder eller andra insatsvaror som krävs när jordbruket bedrivs på en ö. Däremot gynnar den de fastlandsbönder som vill satsa på betesdjur på öarna. Mosaikbetesmarker är en ny regional klass 2007. Det är delvis ett svar på våra krav om skärgårdsbete. Men stödformen gäller bara för bete på marker som inte är klassade idag. Den kan dessutom inte samordnas med ordinarie betesstöd och omfattas inte av gårdsstöd och kompensationsbidrag. Ersättningen kan bli 2000 kr/ha. Det återstår att se hur denna stödform kommer att utnyttjas. På västkusten uppmuntras brukarna att satsa på detta medan övriga skärgårdar inte märkt någon större informationsinsats. Eftersom regelverken ändras bör man också titta på Jordbruksverkets hemsida www.sjv.se där all information om nationella stöd finns. När det gäller de regionala stöden, utvald miljö, som kan se olika ut i olika län, måste man leta på länsstyrelsernas hemsidor. Varje länsstyrelse bedömer vilka projekt eller åtgärder som bäst gynnar natur-, kultur- och rekreationsvärden och som därför kan få ersättning i det enskilda länet. Prioriteringarna ska tas fram i samråd med regionala intressenter. Tyvärr uppfattar vi inte att några sådana samråd har skett med skärgårdsföreningarna. Eftersom varje länsstyrelse har en fastställd budget för åtgärder inom utvald miljö är det inte säkert att alla som söker kommer att få sin ansökan beviljad. Avslutningsvis Nätverket Skärgårdsbönder har nu utvecklats under två år. Det har fått ett brett genomslag med deltagare från alla kuststräckor och även insjö-öarna. Alla var överens om att det finns ett stort värde i mötena och utbytet av erfarenheter. Dessutom är nätverket ett utmärkt forum för att samla kunskaper och erfarenheter som sedan kan bli förslag till åtgärder som kan skickas till myndigheterna för att få regler och förordningar bättre anpassade till ö-förhållanden. Nätverket beslutade att all information från mötena ska finnas tillgänglig på SRF hemsida. Förhoppningen är också att fler skärgårdsbönder på olika sätt ska deltaga i nätverkets utveckling. Man bestämde också att ett nytt nätverksmöte skall ordnas hösten 2008. Här fanns olika förslag kring inriktning. Ett ämne är givetvis mer arbete kring effekter av de nya regelverken. Ett annat är hur man kan utveckla samverkan kring allt som har att göra med förädling och marknadsföring av lokala produkter. Här ska deltagarna i nätverket förstås själva påverka innehållet och komma med önskemål om vilka frågor som känns viktiga att arbeta vidare med. Anna-Karin Utbult Almkvist Skärgårdarnas Riksförbund 6