E6 Bohuslän, Lugnet Skee

UV VÄST RAPPORT 2002:25 ARKEOLOGISK UTREDNING E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee, ett sammarbetsprojekt med Bohusläns museum och Kula HB. Bohuslän, Strömstads och Tanums kommuner, Skee och Lur socknar Robert Hernek & Jörgen Streiffert Med bidrag av Lasse Bengtsson och Pär Connelid

UV VÄST RAPPORT 2002:25 ARKEOLOGISK UTREDNING E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee, ett sammarbetsprojekt med Bohusläns museum. Bohuslän, Strömstads och Tanums kommuner, Skee och Lur socknar Robert Hernek & Jörgen Streiffert Med bidrag av Lasse Bengtsson och Pär Connelid E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 3

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Box 10 259, 434 23 Kungsbacka Besöksadress: Nygatan 11 Växel: 0300-33 900 Fax: 0300-33 901 e-post: uvvaest@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se http:www.raa.se/uv Bildredigering Lena Troedson, där inte annat anges Layout Lena Troedson Omslagsbilder Foton från den kulturgeografiska undersökningen mellan Lugnet och Skee (se bilaga 1). Foto: Pär Connelid, Kula HB Tryck/Utskrift Elanders Digitaltryck, Göteborg, 2003 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3. Kartfigurerna är: Godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2003-02-25. Dnr 601-2003/450. 2003 Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2002:25 ISSN 1404-2029 4 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Innehåll Inledning, bakgrund och fornlämningsmiljö Inledning 9 Rapportens upplägg 10 Syfte 10 Arbetsmetod och problem 10 Vad har inte kunnat utredas 11 Naturlandskapet 11 Fornlämningsmiljön 12 Forskningsläge och utvärdering 13 Mesolitikum 13 Neolitikum 14 Bronsålder 15 Järnålder och medeltid 15 Lämningar från historisk tid 16 Resultat och utvärdering 17 Övergripande sammanfattning och resultat Inledning 19 Sammanfattande resultatredovisning 19 Vägkorridor, norra delen, alt. väst, Hogar Skee 22 Vägkorridor norra delen, alt. öst 22 Vägkorridor, södra delen 26 Vägkorridor, norra delen, alt. väst, Hogar Skee fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Berörda fastigheter 31 Bakgrund 31 Områdesbeskrivning 31 Fältresultat och schaktbeskrivningar 32 Vägkorridor, norra delen, alt. öst fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Område A Skee-Hustyft 39 Berörda fastigheter 39 Områdesbeskrivning 39 Fältresultat och schaktbeskrivningar 39 Område B Varp 43 Berörda fastigheter 43 Områdesbeskrivning 43 Fältresultat och schaktbeskrivningar 43 Område C Elsängen 47 Berörda fastigheter 47 Områdesbeskrivning 47 Fältresultat och schaktbeskrivningar 48 Område D Hedängen, norr om järnvägen 49 Berörda fastigheter 49 Områdesbeskrivning 49 Fältresultat och schaktbeskrivningar 49 Komplettering i området norr om järnvägen 54 Områdesbeskrivning 54 Fältresultat och schaktbeskrivningar 54 Komplettering väster om nuvarande E6 58 Områdesbeskrivning 58 Vägkorridor, södra delen fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Område D Hedängen, söder om järnvägen 59 Berörda fastigheter 59 Områdesbeskrivning 59 Fältresultat och schaktbeskrivningar 59 Område E Neanberg, med kompletteringar längs Väg 987 62 Berörda fastigheter 62 Områdesbeskrivning 62 Fältresultat och schaktbeskrivningar 62 Område F Holma 65 Berörda fastigheter 65 Områdesbeskrivning 65 Fältresultat och schaktbeskrivningar 65 Område G Vålle, med kompletteringar hösten 2001 69 Berörda fastigheter 69 Områdesbeskrivning 69 Fältresultat och schaktbeskrivningar 69 Område H Vålle/Kil 72 Berörda fastigheter 72 Områdesbeskrivning 72 Fältresultat och schaktbeskrivningar 72 Område I Apelsäter 77 Berörda fastigheter 77 Områdesbeskrivning 77

Fältresultat och schaktbeskrivningar 77 Område J Lugnet, söder om vägen 80 Berörda fastigheter 80 Områdesbeskrivning 80 Fältresultat och schaktbeskrivningar 80 Område K anslutningsväg E6, Lugnet, Väg 978 82 Berörda fastigheter 82 Områdesbeskrivning 82 Fältresultat och schaktbeskrivningar 82 Kompletterande utredning alternativa anslutningsvägar mellan E6 och planerad trafikplats vid Apelsäter 83 Områdesbeskrivning 83 Fältresultat och schaktbeskrivningar 84 Kompletterande utredning ny anslutningsväg mellan planerad trafikplats Apelsäter och Backaliden 87 Områdesbeskrivning 87 Fältresultat och schaktbeskrivningar 87 Kompletterande utredning 2002, ny anslutningsväg mellan planerad trafikplats Apelsäter och Lur samhälle fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Berörda fastigheter 93 Bakgrund 93 Områdesbeskrivning 93 Resultat 93 Beskrivningar 94 Kompletterande utredning 94 Förundersökning 94 Hällristningar 101 Referenser 103 Övriga källor 103 Litteratur 103 Bilagor Bilaga 1. Lugnet Skee, kulturgeografi Pär Connelid 105 Inledning 105 Metod 105 Lantmäterimaterialet 109 Odlingslandskapet före den agrara revolutionen 109 Ödegårdarna 109 Bevarandevärden i odlingslandskapet 110 Landskapshistorisk analys längs utredningsområdet 111 Referenser 132 Bilaga 2. Hogar Skee, kulturgeografi Pär Connelid 133 Inledning 133 Bevarandevärden i odlingslandskapet 133 Landskapshistorisk analys längs utredningsområdet 133 Bilaga 3. Kontroll av det äldre lantmäterimaterialet med anledning av planerad ny dragning av Lur-vägen, kulturgeografi Pär Connelid 142 Bakgrund 142 Resultat 142 Bilaga 4. Rapport över specialinventering efter hällristningar längs ny sträckning av väg E6 i Bohuslän sträckan Lugnet Skee med anslutningsvägar Lasse Bengtsson 143 Bakgrund 143 Metod 143 Genomförande 143 Resultat 144 Sammanställning av nyfunna skålgropslokaler 144 Bilaga 5. Rapport över specialinventering efter hällristningar längs ny sträckning av väg E6 sträckan Lugnet Skee. Kompletterande specialinventeringar inom sträckan Lur Skee Lasse Bengtsson 146 Bakgrund 146 Resultat 146 Slutsats och rekommendation 146 Figurförteckning 147

E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 7

Skee E6 NORGE Strömstad Vägkorridor, norra delen, alt. väst Hogar Planerad trafikplats Vägkorridor, norra delen, alt. öst E6 Lugnet Skee 1 Väg 987 GÖTEBORG Vålle Vägkorridor, södra delen 2 Väg 979 E6 Planerad trafikplats 6 1. Undersökt mindre vägkorridor vid väg 987 2. Undersökt mindre vägkorridor vid väg 979 3 6 Undersökta vägkorridorer för ny sträckning av väg 978 3. Anslutningsväg E6, Lugnet 4. Alternativa anslutningsvägar mellan E6 och planerad trafikplats vid Apelsäter 5. Ny anslutningsväg mellan planerad trafikplats Apelsäter och Backaliden 6. Ny anslutningsväg mellan planerad trafikplats Apelsäter och Lur samhälle 4 F.d. planerad trafikplats 3 5 Lugnet Väg 978 Fig. 1. Utsnitt ur Blå kartan med en översiktlig presentation av undersökta vägkorridorer för den planerade E6:ans sträckning. På kartan anges det västra vägalternativet, det östra vägalternativet med ett kompletterande undersökningsområde mellan nuvarande E6:an och järnvägen samt vägsträckningens södra del. På kartan anges också placeringen av två tänkta trafikplatser, en f.d. planerad trafikplats samt ytor som undersökts i samband med planerade ändringar av vägarna 978, 979 och 987. Skala 1:100 000. I nedre vänstra hörnet ett utsnitt ur GSD-Sverigekartan med sträckan Lugnet Skee ungefärligt markerad.

Inledning, bakgrund och fornlämningsmiljö Inledning Med anledning av en planerad ny utbyggnad av motorvägen mellan Tanum och Hogdal i Bohuslän har Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Väst i samverkan med Bohusläns museum, enligt beslut av Länsstyrelsen i Västra Götaland, utfört arkeologiska utredningar. Vägsträckningen har indelats i tre olika delsträckor, Tanumshede Lugnet, Lugnet Skee och Skee Hogdal. Undersökningen av delsträckan Tanumshede Lugnet gjordes i augusti och september år 2001. Delsträckan Skee Hogdal undersöktes i juni och juli år 2002. Administrativt ansvarig för undersökningen var UV Väst. Föreliggande rapport redovisar de resultat som gjorts inom delsträckan Lugnet Skee. Utredningen gällde till en början en korridor från Lugnet till Skee samt anslutningsvägar för en planerad trafikplats vid Lugnet. I norra delen gick den aktuella vägkorridoren parallellt med nuvarande E6, vad som betecknas det östliga alternativet. Utredningen av nämnda områden utfördes i september och oktober år 2001. Därefter har Vägverket beställt kompletterande undersökningar för omläggningar av mindre befintliga vägar, två trafikplatser och en lokalväg. Därtill har man beställt en utredning för ny motorvägskorridor mellan Hogar Skee, det s.k. västliga alternativet. Kompletteringar och ändringar av vägsträckningar har fått till följd att det arkeologiska arbetet har pågått i intervaller från september 2001 till juli 2002 (fig. 3 5). Den första kompletterande utredningen utfördes under november och december 2001. Utredningen omfattade fem olika områden (fig. 3 5). Ett bestod av en planerad trafikplats sydöst om gården Hogar. Ett annat utgjordes av en större närliggande sammanhängande yta, mellan tidigare undersökt vägkorridor invid nuvarande E6:an och fram till järnvägen i öster, fastigheterna Sälten 1:11, Elsängen 1:4 m.fl. I detta sammanhang undersöktes också en mindre planerad vägsträckning öster om järnvägen, vid Varp. Därutöver innefattade utredningen vägkorridorer för en ny sträckning av väg 987 vid Neanberg, en ändring av väg 979 vid Vålle, och en vägomläggning av del av väg 978 från Kil till Backaliden. Det västra alternativet mellan Hogar och Skee undersöktes under mars och maj månader 2002 och den nya vägsträckan till Lur, väg 978, undersöktes i juni och juli samma år. Inför utredningen har en undersökningsplan upprättats. I samtliga utredningsetapper har en hällristningsinventering utförts. Erfarenhet av tidigare, begränsade men riktade inventeringsinsatser, har nämligen visat att det ännu finns mycket att upptäcka (bilaga 1 3). I utredningen har även ingått en kulturgeografisk analys som omfattat studier av historiska kartor och, till en mindre del, även besiktning och stickprovsmässiga inventeringar (bilaga 1 3). Dessutom har en studie gjorts av de ortnamn som ligger i eller i nära E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 9

anslutning till de blivande vägarna. Ortnamnen kan ge indikationer på olika företeelser och kan vara ett betydelsefullt komplement till de arkeologiska resultaten (ortnamnsstudien redovisas i en separat rapport, UV Väst Rapport 2003:9). Det arkeologiska fältarbetet har utförts av Christina Fors, Glenn Johansson, Bengt Westergaard och Jörgen Streiffert vid UV Väst samt Robert Hernek, Åsa Algotsson, Pia Claesson, Andreas Toreld och Roger Nyqvist från Bohusläns museum. För de kulturgeografiska undersökningarna svarar Per Connelid, KULA HB och för ortnamnsanalysen Marianne Lönn, UV Väst. Hällristningsinventeringen har utförts av Lasse Bengtsson, Vitlycke museum. Underlagsmaterial i form av kartmaterial samt fortlöpande information om vägändringar har erhållits av J&W i Göteborg. Uppdragsgivare var Vägverket region Väst. Rapportens upplägg I detta övergripande kapitel beskrivs syfte, arbetsmetod och problem, ytor som inte kunnat utredas, naturlandskapet, fornlämningsmiljön, forskningsläget samt en övergripande diskussion som spänner från mesolitikum till nyare tid. Kapitlet avslutas med att visa vilka resultat som gjorts och en utvärdering av dessa. Därefter följer en kort redovisning över samtliga undersökningsplatser. I nästföljande kapitel redovisas de mer detaljerat. Arbetet avslutas med kapitel om kulturlandskapet och om hällristningsinventeringen. Syfte Den arkeologiska utredningen har utförts i enlighet med de direktiv som ställts i Länsstyrelsens kravspecifikation. Denna syftar till att utredningen skall: 1) fastställa förekomsten av eventuella icke kända fornlämningar, 2) innehålla en specialinventering av hällristningar samt 3) ett studium av historiska kartor. Det arkeologiska arbetet presenteras närmare i undersökningsplanen för Lugnet Skee samt projektplanen för hela vägsträckan E6 Tanum Hogdal. Dessa utgör, tillsammans med respektive institutions vetenskapliga verksamhetsplaner, en ram och grund för beskrivningen av dagens forskningsläge. Arbetsmetod och problem Utredningen har omfattats av flera olika delmoment. Vissa har varit mer tidskrävande och andra mindre. Det största har varit den arkeologiska verksamheten i fält. Men även kontakter med markägare, vilka kontaktades av oss arkeologer innan fältarbetet påbörjades, har tagit tid. Därtill söktes också anträffbara markägare upp i samband med fältarbetet och i ett par förekommande fall har markägare informerats om skador på träd. Inför fältarbetet gjordes en genomgång av fornminnesregistret och av relevant litteratur. I arbetet har också ingått en kulturgeografisk analys samt en studie av ortnamnen. Fältarbetet innefattade inventering, vilken även innefattade en hällritningsinventering, sökschaktsgrävning med maskin och handgrävda provgropar. Den senare metoden, som är mindre lämpad för att identifiera boplatser från tiden bronsålder och senare, har främst använts för 10 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

att söka stenåldersboplatser på bergen eller i annan oländig terräng där maskinen ej kunde ta sig fram. Provgroparnas har vanligtvis varit 0,3 0,3 0,5 0,5 meter stora. Vid schaktningen har enbart traktorgrävare använts, detta till stor del beroende på att utredningen omfattade få större sammanhängande åkerytor. Ibland användes samtidigt två traktorgrävare. Undersökningen som utfördes i november och december 2001 var förknippad med vissa svårigheter orsakade av den rikliga nederbörden. Detta fick till följd att det var med stor svårighet, om det ens var möjligt, som maskinen kunde ta sig ut på vattensjuk åker- eller betesmark. Att återställa hjulspåren tog också mycket tid i anspråk. Vissa åkrar sparades därför i väntan på frostnätter eller att åkrarna skulle torka upp. Förutom att arbetet försenas blir resultatet lidande såtillvida att man gräver minimalt antal schakt. Tjälen gav dock inte upphov till några större problem när det gällde den manuella provgropsgrävningen. Frosten medförde emellertid att delar av hällristningsinventeringen fick skjutas upp flera veckor i väntan på mildare väder. Ett annat problem gäller inmätningen. På grund av svårigheter att få kontakt med satelliter har en del kulturhistoriska objekt inte kunnat mätas in. Dessa har legat i tät skog, ofta i kombination med svåra topografiska förhållanden. Schakt, anläggningar i schakt, provgropar med fynd, nedgrävningar och kulturhistoriska objekt har mätts in med satelitnavigerad mätutrustning (GPS). Mätningarna och annan dokumentation har förts in i det av Riksantikvarieämbetet utvecklade digitala systemet Intrasis. Vad har inte kunnat utredas Utredningen visade att vissa av de fastigheter som fanns upptagna i fornlämningsregistret var bebyggda. Därmed har de inte omfattats av de maskingrävda schakt och handgrävda gropar som upptogs på många andra platser. Vilka dessa varit framgår i den sammanfattande redovisningen (sidan 19 ff.). Till detta skall läggas ett område vid Hogar, fastigheterna Hogar 1:5 och 1:6, vid Sälten och Elsängen (fig. 10). Genom områdets topografiska belägenhet, och vad vi vet om möjligheten att finna lämningar i en sådan miljö, bör fastigheterna omfattas av en utredning före eventuell exploatering. En kompletterande utredning föreslås också för ett område med raserade husgrunder vid Backekasen inom sträckan Apelsäter Lur som inte kunde utredas på ett tillfredsställande sätt p.g.a. tätt stående granar (fig. 26). Vad som ytterligare bör omfattas av en kompletterande utredning är tre jättegrytor inom fastigheten Sälten 1:11 (förundersökningsområdena 9 och 10, fig. 13 och 14). Naturlandskapet De arkeologiska undersökningarna har utförts i skiftande topografiska miljöer. Huvudsakligen har två skilda naturtyper omfattas av utredningen. I söder, från Lugnet till Hedängen, består landskapet huvudsakligen av höglänta utmarksområden. Genom dessa sträcker sig flera dalgångar av varierande omfattning. Vid Vålle och Holma, bryts bergsplatån av större öppna dalgångar i mer låglänt terräng. Denna brukas som åker- och betesmark men även här finns gott om uppstickande bergspartier och impediment. Vägkorridoren mellan Lugnet och Skee kan i grova drag sägas beröra två helt E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 11

olika naturtyper. Området från Lugnet till Hedängen/Hogar består huvudsakligen av ett tämligen höglänt utmarksområde med mer eller mindre täta skogspartier i en kuperad bergig terräng som genomkorsas av större eller mindre dalgångar. För sträckan längre norrut, från Hedängen/Hogar fram till Skee, sammanfaller utredningsområdet till stor del med nuvarande väg E6. Södra delen kan beskrivas som ett mosaiklandskap, d.v.s. ett småskaligt både öppet och slutet landskap där terrängen omväxlande består av åker och bergspartier och impediment. Den norra delen, kring Varp, består av ett mer sammanhängande jordbrukslandskap omgivet av höga berg. Vägkorridoren för det västliga alternativet, Hogar Skee, löper till övervägande delen genom högt bergsområde med häll- och skogsmarker. Fornlämningsmiljön Vägkorridorerna berör inga kulturmiljöer uttagna som Riksintressen. Däremot tangeras områden som av Länsstyrelsen bedömts vara speciellt skyddsvärda fornlämningsmiljöer (Fornlämningsmiljöer i Göteborg och Bohus län, Rapport 1984). I Tanums kommun, vid Lur tangerar korridoren fornlämningsområde 27 (Hogen Backa Össby) som har en koncentration av fornlämningar från i första hand järnålder. Längre norrut i Lur socken, vid Vålle, går vägkorridoren strax väster om fornlämningsområde 26 (Vålle Ånneröd Lursäng) där fornlämningarna främst utgörs av rösen och röseliknande stensättningar. Längre norrut, där vägkorridoren korsar järnvägen, tangerar den ytterligare en fornlämningsmiljö, område 21 Spärrebäck i Skee socken. På sandiga avsatser mellan bergshöjder finns bl.a. tre välbevarade megalitgravar. Området omfattar ovanliga fornlämningar i unik miljö (a.a., s. 52). I bergsområdet norr om dalgången mellan Elsängen och Hedängen går vägkorridoren i närheten av tre fornlämningar som klassats som speciellt skyddsvärda. Det gäller ett röse och ett långröse (a.a., s. 165, objekt 12 och 13) samt en fornborg belägen vid Tjurmossen (objekt 11). Som framgår av Miljökonsekvensbeskrivningarna för vägutredning väg E6 berörs även miljöer som anses vara speciellt värdefulla ur kulturmiljösynpunkt de s.k. sammansatta kulturmiljöerna. Det gäller korridoren i området kring Vålle (område K23 och K24), miljöer på ömse sidor om den planerade trafikplatsen vid Hedängen/Vik (K26 och K27) samt området i och på båda sidor om den smala dalgången mellan Elsängen och Hedängen (Område K28). Inom den korridor som först undersöktes fanns förhållandevis få tidigare kända och registrerade fornlämningar. Då utredningsområdena senare utvidgades kom betydligt fler fornlämningar att beröras. Huvudsakligen består de av gravar eller gravfält och stenåldersboplatser men även by-/gårdstomter och väghållningsstenar ingår. Ser man till landskapet i stort märks att i de norra delarna syns stenålderslokaler i bäckraviner och vägskärningar i bergsområden. Men även i mer höglänt terräng har lämningar från stenålder påträffats. De mer lågt belägna antas höra från neolitikum medan andra mer högt uppe i terrängen är av mesolitisk karaktär. På bergens höjdryggar finns gravar, framför allt rösen från bronsålder. I släntområden, på impediment och bergsklackar vid uppodlade bygder finns gravfält eller gravgrupper från järnålder. Särskilt vid Hogar har flera gravar registrerats. Nära och strax söder därom, vid Hedängen, men utanför korridorsträckningen finns stenål- 12 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

dersboplatser och megalitgravar, vilket sammantaget vittnar om att området troligen haft central betydelse under neolitikum. Längs de äldre vägsträckningarna finns enstaka äldre by-/gårdstomter. Vid Sälten har också väghållningsstenar placerats vid äldre vägstråk. Vid Vålle ett stycke söderut, märks flera gravar, flertalet ligger dock utanför den korridor som berörts av utredningen. Inom korridoren och dess närhet ligger by-/gårdslämningar samt resterna efter en stenåldersbosättning. Ser man vidare åt söder och mellan Lugnet och nuvarande E6 finns Lurs största hällristning med sexton skepp samt ytterligare en hällristning med skeppsmotiv samt flera gravar. Ytterligare gravar och stenålderslämningar finns öster därom, upp mot Lurs-Backa. Forskningsläge och utvärdering Bohuslänsk arkeologisk forskning har gärna ägnats åt bronsålderns hällristningar och äldre stenålderns boplatser. Även borgar och lämningarna kring det medeltida Kungahälla har också stått i fokus. Under de senaste 20 åren har ett stigande intresse ägnats åt kulturlandskapet i sin helhet. Man har strävat efter att integrera flera olika fornlämningstyper och materialtyper i analyser. På det sättet har man riktat in sig på bebyggelseutveckling och bebyggelsens variation under perioderna bronsålder till medeltid. Det har konstaterats att forskningen i den västsvenska regionen gått från att visa på stora, generella drag till att mer fokusera på variation och ställa mindre bygder mot varandra. Ett sådant perspektiv kan vara tillämpligt även inom det samlade E6-projektet. De pågående undersökningarna i norra Bohuslän passerar genom en rad mer eller mindre avgränsbara bygder. Här finns allt från fjällterräng ner till lågt liggande strandzoner. Den aktuella vägkorridoren berör både höglänta utmarksområden och småbruten terräng i sammanhållen jordbruksbygd. I undersökningsplanen gjordes vissa antaganden som nu efter den arkeologiska utredningen utförts kan kommenteras. Fornlämningsmiljöernas ålder och deras kronologiska tillhörighet till vissa tidsavsnitt diskuterades utifrån miljöer och kända fornlämningar. I en diskussion om topografiska betingelser gjordes också antaganden om en högre eller lägre frekvens av fornlämningar samt var de låg i terrängen. Vägkorridorens närhet till kustlinjen medförde också att undersökningsplanen även omnämnde möjligheten att finna marina lämningar. I den följande texten görs en övergripande och sammanfattande redogörelse för de olika tidsperioderna stenålder medeltid samt en avslutande presentation av de resultat som gjordes. Mesolitikum De mesolitiska boplatserna i norra Bohuslän återfinns från 30-metersnivån och vidare högre upp i terrängen. Av strandlinjekurvorna att döma kan de äldsta boplatserna i vägkorridoren förväntas vara från mellanmesolitikum, d.v.s. omkring 8000 BP. Inom utredningsområdet finns, utifrån ett traditionellt synsätt, en mängd mycket fördelaktiga boplatslägen. Dessa platser ligger i stor utsträckning på små terrasser i bergskanterna, i gipar och i sadellägen mellan berg. Ofta är dessa platser belägna i områden som i senare tid E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 13

inte utnyttjats varken för odling eller andra mer stadigvarande aktiviteter. Under senare år har man emellertid observerat att vissa typer av boplatser även återfinns i betydligt öppnare terränglägen. Vägkorridoren löper i stora delar genom den del av landskapet som under stenåldern utgjort gränszon mellan havet/öarna och fastlandet. Uppenbarligen har man under mesolitikum ofta placerat sina basboplatser inom denna gränszon. För mesolitikums del finns flera intressanta frågeställningar. Det finns en rad indikationer på att norra Bohuslän haft större anknytning till Östfold än till landskapets södra del. Detta återspeglas bl.a. av ett intensivare utnyttjande av olika bergarter. Då man under senare år undersökt ett ganska stort antal mesolitiska boplatser i Östfold finns möjligheter till intressanta jämförelser. Västsvensk forskning kring mesolitikum är annars inne i en fas, där fokus flyttats från näringsstrategier till frågor som berör social struktur, föreställningsvärld och boplatsers inre organisation. Vidare är underlaget för den mesolitiska kronologin bristfällig såtillvida att man i hög grad saknar dateringar och inte minst dateringar från slutna kontexter. En annan fråga gäller bosättningsmönstret och i vilken mån som detta förändras under mesolitikum. I det sammanhanget är identifieringen av olika typer av boplatser och interaktionen mellan dessa av stort intresse. Förutom funktionella skillnader kan man även tänka sig boplatser av mer rituell karaktär (Hernek 2002). Neolitikum Ett problemkomplex rör diskussionen kring de tre mellanneolitiska kulturgrupperna; trattbägarkultur, gropkeramisk kultur och stridsyxekultur. Grundläggande frågor är vad som konstituerar grupperna, vad som skiljer dem åt och hur man identifierar deras olika lämningar. I det sammanhanget är även relationen till senneolitikum och äldre bronsålder av stort intresse. Spåren från äldre neolitikum i området utgörs av lösfynd, ett fåtal boplatser samt megalitgravar. Tillsammans med några få enstaka norska gravar utgör Skee och Hogdals socknar det nordligaste området för den mellanneolitiska megalitgravstraditionen. I det avseendet kan norra Bohuslän betraktas som ett marginalområde inom trattbägarkulturen. I samband med vägbygge för E6 vid Skaveröd norr om Strömstad undersökte man 2001 en boplats från trattbägarkultur. Tidigare hade man inte undersökt någon boplats från trattbägarkultur i denna del av Bohuslän och överhuvudtaget är kännedomen om var de äldre neolitiska boplatserna legat högst bristfällig. Det finns således flera och grundläggande frågor beträffande fynd, ekonomi och boplatslokalisering. I kontrast till äldre neolitikum finns emellertid i denna del av Bohuslän rikligt med lämningar från yngre mellanneolitikum, s.k. gropkeramiska boplatser. Några ständigt återkommande frågor beträffande dessa boplatser är om denna enbart varit knuten till kustregionen, i vilken utsträckning som man varit beroende av, eller snarare utnyttjat, de neolitiska näringarna. Detta råder emellertid viss osäkerhet huruvida den gropkeramiska kulturen enbart är ett sent mellanneolitiskt fenomen. Mycket talar för att boplatser såväl trattbägarkultur som gropkeramisk kultur kommer att vara representerade inom utredningsområdet och området har därför stor potential för att studera kronologiska, materiella, och ev. ekonomiska och sociala skillnader mellan kulturerna. I likhet med trattbägarkulturens boplatser har få boplatser från såväl stridsyxekultur, senneolitikum som äldre brons- 14 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

ålder identifierats. Enbart av den anledningen har varje nyupptäckt boplats från dessa tidsperioder ett stort vetenskapligt intresse. Generellt för stenåldern i hela Västsverige gäller också att bebyggelselämningar i stort sett saknas. Detsamma gäller gravarna, frånsett de megalitgravar som kronologiskt sett uppförts under en mycket begränsad tidsperiod. Bronsålder Mot bakgrund av den stora koncentrationen av hällristningar i norra Bohusläns är kunskapen och kännedomen om de samtida boplatserna anmärkningsvärt bristfällig. Det har överhuvudtaget varit svårt att lokalisera var dessa har legat, såväl i landskapsrummet helhet som i förhållande till ristningsytorna. Av den anledningen har man för Tanumsområdets del initierat två projekt där ett huvudsyfte har varit att utröna var bronsålderns boplatser varit belägna. Det första projektet ingick i en specialundersökning av Världsarvet och utfördes av Bohusläns Museum. Det andra var det s.k. Tanumsprojektet, ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs Universitet, Länsstyrelsen i Västra Götaland och Bohusläns Museum (Algotsson & Svedberg 1997, 1999). När det gäller antalet nyfynd av boplatser kan resultaten ännu så länge betecknas som magert, åtminstone när det gäller bronsålderns äldsta faser. En annan studie, som delvis grundar sig på undersökta boplatser i Göteborgsområdet och Mälardalen anger att Bohusläns bronsåldersboplatser troligen varit lokaliserade till kanten av slättområden eller i dalsluttningar, i sydliga och östliga lägen, på morän, sand eller grus och vanligen på ett avstånd av inte mindre än några hundra meter från bronsålderns strandlinje (Grenler 1988). Detta stämmer också väl överens med läget för en boplats från yngre bronsålder som undersöktes vid Huseby klev på Orust under 1993. Hällristningar, skålgropar och gravar, bl.a. i området kring Vålle i Lur socken, indikerar att det finns goda möjligheter att påträffa bronsåldersboplatser inom vägkorridoren. Dessa skulle följaktligen kunna ge mycket värdefull information om bebyggelsestruktur, bostädernas utformning och kanske också sociala och rituella mönster, näringsfång m.m. Järnålder och medeltid Järnåldern har i jämförelse med de tidigare perioderna inte blivit riktigt lika belyst och då framförallt inte den yngre järnålderns lämningar. Genom senare års utgrävningar har bilden klarnat något vad gäller den äldre järnålderns lämningar. Kunskapen om dessa tiders lämningar är dock mycket bristfällig och i jämförelse med exempelvis Halland har få huslämningar påträffats. Vi kan ana ett regionalt mönster där en gemensam byggnadstradition i att inte, som på många andra ställen i Skandinavien, inrätta stall inom boningshusen. Fortsatta undersökningar och jämförelser mellan gårdsstrukturer kan ge en bättre klarhet i byggnadsstrukturer och var dessa tiders hushåll anlagt sina gårdar. Ser man specifikt till sträckningen Lugnet Skee kan vi genom olika gravtyper utgå ifrån att bebyggelsen varit mer eller mindre kontinuerlig under hela järnåldern. Tidsperiodens gravar och gravfält ligger på lägre nivåer i landskapet och ofta i närhet till odlingsmarker. De är i regel belägna på låga, flacka bergspatier eller mellan branta berg. De äldre perioderna känneteck- E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 15

nas av gravar som stensättningar och högar, vilka också finns i eller i närheten av vägkorridoren. Med tanke på vad vi idag vet om hur samtida gårdar och byar varit organiserade i närheten av gravar finns stora möjligheter att finna bosättningar i nära anslutning till dessa. Det gäller exempelvis gravfält vid Lur med flera goda boplatslägen på närliggande avsatser och mindre höjdområden. Genom tidigare undersökningar vet vi också att boningshus och andra mindre byggnader utnyttjats, men man har också kunnat konstatera att vissa halva hus med synliga stolphål gestaltande delar av huskroppar finns i bergig terräng. De ligger på sådant vis att man kan förmoda att resterande delar av huset fortsätter på berg. Ser man ett sådant byggnadsförfarande i ett jämförande perspektiv och till landskapet i övrigt kan ytterligare dylika iakttagelser konfirmera ett byggnadsförfarande som skiljer sig mot hur man uppfört hus i öppna och stenfria slättområden. Att finna och påvisa huslämningar, och i anslutning till dessa, härdar gropar m.m. är också en möjlighet att se till regionalt särdrag i hur gårdarnas inre hushållsorganisation gestaltats. Den yngre järnålderns och medeltidens lämningar är däremot närmast okända. Det medeltida intresset har i första hand rört städerna och borgarna medan den agrara bebyggelsen är mer okänd. Men genom medeltida gårdslägen i närområden, som exempelvis RAÄ 1474 (en medeltida ödegård i Skee socken, i sträckningens norra del, öster om E6:an och nära gården Skattkärr gårdens exakta läge är inte känt) finns det emellertid en möjlighet att belysa denna tid då dessa indikerar att äldre lämningar finns här och i närområdet (se fig. 3). Lämningar från historisk tid Den aktuella vägsträckan berör några husgrunder/torplämningar från historisk tid som inte klassats som fornlämningar. En viss dokumentation av samtliga huslämningar bör göras. Detta inte minst med tanke på att lämningarna kan ha rötter långt tillbaka i tiden. Förslagsvis görs dokumentationen i flera steg och i varierande omfattning beroende på objektets kulturhistoriska värde. Ett naturlig början är att utröna om bebyggelsen finns med på äldre kartor. För att utveckla dessa frågeställningar behövs stöd av medeltidsarkeologi, kulturgeografi och ortnamnskompetens (se övergripande projektplan). Arkeologin kan ge ett självständigt bidrag till studier av torp främst genom att uppmärksamma sådant som avviker från det mönster som man kan förvänta sig utifrån andra källor. Till det som är särskilt lämpligt att studera hör byggnadsskicket, den materiella kulturen och de ekonomiska aktiviteterna. Inom vissa delar av utredningsområdet, och speciellt inom den södra delen, finns förhållandevis många stenbrott av småskalig karaktär där flera troligen varit avsedd att täcka den egna gårdens behov av sten. I andra fall har stenen säkerligen brutits för vidare transport mot kustens utskeppningshamnar. På ett par platser finns också tydliga spår av att stenen bearbetats vidare invid själva stenbrottet. Trots att denna verksamhet haft stor betydelse för Bohusläns ekonomiska utveckling, så saknas kunskap om dessa småskaliga stenbrott. Även om dessa lämningar idag inte bedöms som fornlämningsmiljöer är det angeläget att genom en dokumentation möjliggöra en bedömning av de olika stenbrottens produktionsinriktning och därmed dess ekonomiska betydelse för den omgivande bebyggelsen. 16 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Andra typer av förindustriell verksamhet som kan finnas inom området är fångstgropar, tjärdalar, torvtäkt och kolningsgropar. Lämningar av den senare typen förekommer på flera platser och på minst tre ställen ligger dessa i täta koncentrationer som bildar små gropsystem. Även dessa lämningar bör vara föremål för någon form av dokumentation. Man skall också ha i minnet att kolningsgropar inte uteslutande härrör från sen tid. Resultat och utvärdering Generellt sett har utredningen givit de resultat som förväntades med mesolitiska boplatser längs forntida vikar och sund, neolitiska boplatser i delvis liknande terränglägen men på lägre nivåer. Boplatser från metalltid har företrädesvis hittats längs kanterna på åker- eller betesmark. Det finns dock ganska många platser som, mot förmodan, helt saknade spår efter förhistorisk verksamhet. Utredningen har resulterat i ett betydande tillskott av boplatser från mesolitikum. Flera kan utifrån fynd och dess höjd över havet ges preliminära dateringar och det stora flertalet dateras till Lihultkultur, d.v.s. senmesolitisk tid. Bara på några partier går vägkorridoren så pass högt i terrängen att äldre boplatser berörs. På det stora bergspartiet inom det västliga alternativet, Hogar Skee, finns två platser (Fu-75 och 76) där nivå och fynd tyder på bosättning under mellanmesolitisk tid med preliminära dateringar till 8500 7500 BP. Dessutom tycks det finnas mellanmesolitiska inslag på ytterligare två platser. Den ena belägen på östra delen av nämnda bergsparti (fu-3) och en andra belägen i närheten av Lur samhälle (fu-79). Boplatser som med varierande grad av säkerhet kan dateras till senmesolitikum ligger inom förundersökningsområdena 1, 3, 22, 23, 24, 26, 27, 62, 63, 64, 77, 79, 81. Att de är så många kan sannolikt till en del tillskrivas en större befolkning. Av läge och fyndfrekvens att döma är flera platser spår efter kortvariga uppehåll. Med tanke på den ringa insatsen har slipstensplattor påträffats på anmärkningsvärt många platser. Just slipstenar borde rimligtvis signalera uppehåll av en viss varighet men uttrycker också att norra Bohuslän socialt sett haft större anknytning till Östfold än till södra Bohuslän. Som väntat påträffades senmesolitiska boplatser i den smala dalgången söder om Vålle (Område H Vålle/Kil). De ligger invid små gipar eller i sluttningar på dalgångens västra sida. Längs dalgångens östra och soliga sida gjordes inga fynd överhuvudtaget trots att det finns en del, subjektivt sett, gynnsamma boplatslägen. Troligen kan minst fem platser knytas till neolitisk tid. Från trattbägarkultur hör sannolikt en boplats i en sandig östsluttning vid Stämmen (fu-51). Här påträffades både neolitisk keramik och tväreggade pilspetsar. Ett område där man inför utredningen förväntade sig finna boplatser från trattbägarkultur var Hedängen, d.v.s. det sandiga området som på ömse sidor om järnvägen. Rester efter en fyndrik boplats (fu-11) kan möjligen tillhöra det tidsavsnittet men flera lämpliga terränglägen visade sig något överraskande sakna spår efter bosättning. Av de nyfunna boplatserna kan två med rimlig säkerhet bedömas vara från yngre mellanneolitikum. Det gäller en plats vid Hedängen med fynd av en spånpilspets (fu-11) och en, troligen till stora delar förstörd boplats, vid Hustyft (fu-6). Av speciellt intresse är en boplats vid foten av ett bergsparti nordväst om Elsängetjärnet (fu-43). Bland fynden ingår en facetterad slipsten i kvartsit vilket innebär att boplatsen kan ha anknytning till strids- E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 17

18 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning yxekultur. Säkerligen finns ytterligare neolitiska boplatser bland redan registrerade fornlämningar. I förhållande till de stenåldersboplatserna är lämningarna från metalltid svårare att bedöma och i detta skede är det inte möjligt att tidsfästa platserna närmare. Erfarenheten från flera undersökningar visar också att dessa platser, förutom att de innehåller anläggningar från olika tidsperioder, oftast innehåller mycket lite fynd. Som väntat påträffades bebyggelselämningar i den uppodlade dalgången vid Vålle. Fynd av ett omhugget större flathugget redskap kan innebära bosättning från äldre bronsålder (fu-19). På bergskrönet ovanför dalgången finns också ett större röse och miljön runtomkring karaktäriseras av rösen och stensättningar. Vid Vålle, som innehåller ytterligare två ytor med bebyggelselämningar (fu-18 och 21) kan man förvänta sig lämningar också från tidsavsnitt inom brons- och järnålder. Andra platser där keramiken och anläggningarna indikerar bosättningar från nämnda tidsavsnitt är vid Varp (fu-8), Hedängen (fu-10), Holma (fu-16) och Lur (fu-82). Några lämningar som kan antas härröra från yngre järnålder eller medeltid har inte påträffats men kan givetvis dyka upp i förundersökningsskedet. Framförallt kan de misstänkas finnas inom de by-/gårdstomter som också ingår som förundersökningsområden. På två platser påträffades gravar utan synlig markering ovan jord. Den ena ligger i kanten av ett vidsträckt bergsparti strax ovanför de uppodlade åkermarken vid Lur (fu-79). Inom ett sex meter långt schakt fanns tre gravar och av allt att döma ingår de i ett typiskt flatmarksgravfält från förromersk järnålder där antalet gravar kan vara betydande. Den andra platsen ligger på ett mindre bergsparti vid Hedängen (fu-10). I det fallet är bestämningen som grav inte helt säkerställd men en bit under markytan fanns brända ben, högst sannolikt från människa, i kombination en eventuell stenpackning. En typ av lämning som upplevs som problematisk är små stensättningsliknande lämningar av 1,5 2,5 storlek. På kala bergspartier inom sträckan Hogar Skee finns tre sådana anläggningar (fu-73 och 74) och på toppen av en liten bergsklack inom fastigheten Holma 1:14 finns två små rektangulära anläggningar. Hypotesen att det är gravar understryks av att de senare ligger inom en boplats med bebyggelselämningar, troligen från brons/äldre järnålder (fu-16). I övrigt finns ett flertal redan registrerade gravar, gravgrupper eller gravfält inom de områden som berörts av utredningen (fu-38, 39, 41, 42, 44, 45, 46, 20, 54, 65, 66, 67. 68, 69, 59, 60 och 83).

Övergripande sammanfattning och resultat Inledning Redovisningen av utredningen har delats in i tre avsnitt Vägkorridor norra delen, Alternativ Väst som omfattar sträckan Hogar Skee. Vägkorridor norra delen, Alternativ Öst ligger norr om järnvägen och omfattar dels vägkorridoren fram till Hogar, dels det östliga alternativet fram till Skee samt hela området mellan järnväg och nuvarande Väg E6. Vägkorridor södra delen omfattar vägsträckan söder om järnvägen samt alternativa anslutningsvägar till en planerad trafikplats vid Apelsäter. Utredningsområdet för den ursprungliga vägkorridoren har i sin tur delats in i ett flertal mindre delområden, benämnda Område A, B, C osv. Gränserna för dessa områden är i hög grad valda utifrån topografi och skillnader i fornlämningsmiljöer (se fig. 2) Sammanfattande resultatredovisning I händelse av exploatering föreslås 75 platser bli föremål för en arkeologisk förundersökning (ett s.k. fu-område) medan en kompletterande utredning föreslås på ytterligare 4 platser (se s.11). Det senare gäller områden som av olika skäl inte varit tillgängliga. Syftet med förundersökningarna är att avgränsa fornlämningarna inom de berörda områdena och identifiera lämningarnas innehåll för att skapa underlag inför eventuella slutundersökningar. Det skall betonas att man redan i detta skede, d.v.s. efter utredningen, kan slå fast att de olika fu-områdena skiljer sig åt betydligt vad gäller omfattning, bevarandegrad, vetenskaplig potential o.s.v. Sannolikt kommer ett flertal av de fu-områden som identifierats inte att bli föremål för slutunderökningar. Beroende på hur vägen slutligen kommer att projekteras lär det också vara möjligt att undvika fornlämningar. Förundersökningsområdena utgörs av tidigare registrerade lämningar men också flera nyupptäckta. Flertalet av fornlämningarna består av stenåldersboplatser och boplatser eller andra lämningar med förmodad datering till bronsålder äldre järnålder. Även gravar eller gravfält och platser med eventuella gravlämningar är vanligt förekommande. En sammanräkning av de olika förundersökningsobjekten ser ut enligt följande: 24 stenåldersboplatser, 19 boplatser eller andra lämningar med förmodad datering till bronsålder äldre järnålder, 15 gravar eller gravfält, 5 platser med eventuella gravlämningar, 4 verksamhetsytor med exempelvis härdar och kolningsgropar, 5 by-/gårdstomter, 1 fornlämningsliknande lämning, 1 skålgropsförekomst och 1 fyndplats. På några platser förekommer också flera av de ovan nämnda lämningar tillsammans. Hällristningsinventeringen resulterade i tre inte tidigare registrerade lokaler (bilaga 4 och 5). Förutom fu-områden ingår också enstaka fornlämningsobjekt (betecknas fo i kartmaterialet), som hällristningar (fornlämningsobjekt 84, RAÄ 201 E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 19

Solhem Kollekind Moltemyr Kråkeröd Skee station Grålösbäcken Bräckemyr Skee Tjöstad Persborg Ödegården Grålös Fig. 2. Utredningskorridoren för den ursprungliga Bräckemyr Svindalen Bastekärr Götetunet Bräckemarken Muskekas Älvdalen Solhem Röseberget Åserödkasen Sågbacken Ener- Stubbekas Sållum Älvhem kilen Stare Krogeröd vägkorridoren har delats in Brovallen Vättland Brynjolf Badpl. Tegen Stubbekas Bergkällan Vättlands i olika områden (A K). Områdena är markerade på Myren gamla Moltemyr tomt Hålvägar Luveröd Tegemyr Oskarsmyr Ljungneberg Vättlandsån Stareberget Vildemyrarna Dansmyr Trappekas Fålemossen kartan och redovisas längre Lilla Åseröd Engalseröd- Kisteberget tjärnet Skattkärr Hästhagen fram i texten. Utsnitt ur Herrekaserna Engalseröd Ulvekärr Tjuveröd A. Skee Hustyft GSD-Ekonomiska kartan. Ödegården Stöparn Bömossen Kollehyttan Fornborg Kaseby Gudebo Bjälveröd Blåskog Dölåsen Tjurmossen Kollhagen Oxtorp Niben Hålvägar Valexåsen Änghagen Döltorp Kollemyr Platsen Blåskogs gamla tomt Sörgården Solhem Solbacken Blåskog Skottfjäll Håltekasen Båleröd Myrarna Femstenaberg Backemyr Gilltorp B. Varp Bläseröset Bläseberget Hämmensån Rapeberget Hustyfts Backelid Vättlandsån Stenbrott tomt Dyrängberget Bö Hustyft Sör-Hålt Hårdmobacken Dumpen Skär Buvall Mossen Holmeberget Tjärframställnings- platser Varp Kampetorp Kroken Elsängen Stenarödmossen Tånge Håltegården Tveteklåvan Stigsmyr Känseröd Yttre Buar Lid Krossmyr Viremyr C. Elsängen Känserödtjärnet Svarthålan Långemyr Botten Djupedal Dyrehögen Stämmen Fornåkrar Treje Lyhört Hämmensån Holmen Klåvan Rödkas Elsängetjärnet Skärbo Hagarna Buskeröd Dansarn Lund Hogar Böckerkas Rörmyr Tofterna Sörliden Klåvan Smikroken Snickeröd Östra Hedängen Sälten Hogaretjärnet Sör Hede Dalen Nybygget Lunden Bingen Ä Middagskullen ngero Dunderkullen Västra Hedängen Spärrebäck Tohåltet Buredalen Trejekullen ParadisetÖdegårdarnaHogar Hålvägar Tegen Heby Tjörebetet Hogar Rösberget Fornåkrar Högelidberg Nöddökilens Tafsäng Hämmen Maden Nöddö Hjorteröd naturreservat Billingen Sandhem Kannemyr Solliden Västra Hämmen Nöddökilen Torgonö Riseröd Östra Hämmen Smällen Prästängen D. Hedängen Liderna Väster-Vik Lytorp Berget Vik Lindtjärnet Hämmensån Fornåkrar Hogen Hagarna Ekehögen Lindtjärnsmyr Rävö Slönsö Björke Mossekasen Fornborg Rävöholmen Pinderöd Lyckan Tågerödmossen Solbacken Lid E. Neanberg Enerhogen Knatten Håltemyr Abelsten Berget Tågerödmossen Skjutbana Knatten Villen Risäng Linddalen Hagelid Enerhögen Älgöleran Orrevikskilens naturreservat Björkemossen Svaleröd Svineskär Rosenlund Stakemyr Kasen Älgölerans Hogen Lundekas Älgö Kleven Hålvägar Tågeröd Stämmeliden Alberget Neanberg Stämmen Fornåkrar Fornåkrar Fjärdingen naturreservat Kämpena Älgöleran Älgö Hårdängen Orrevikskil Granhagen Rispan Skogen Höglund Hagen Klåvan Röremyr Ängs gamla tomt Tångarna Risäng Småris Södra Slön Backen Läntermyr Kämpena Ängarna Ön Hedarna Dalen naturreservat Hålväg Rämne Orrevikskilens Överby Holmelid Berget Småris Flatskär Valö Lilla Holma Kåtan Dimlingbacken Renshogen Holmeskogen Elseberg Kasen Örnekullen Hagelid Solliden Böckern Högen Skiljemyren Kattås Önsmyrarna Myrarna Söby F.. Holma Krossnäs Stan Valöhuvudet Holma Kycklingstenen Hoveröd Krossnäs Ånneröd Myrarna Stora Holma Platserna Kitteröd Småget G. Vålle Tvetane Gåsholmen Holma strand Vålle Skräddaretorpet Bäcken Dammen Nedre Lursäng Knubben Galtölera Hagelid Dammen Gubberöd Smörstacken Furunäs Hessland Skågedalen Tjuvholmen Röseberget Kroken Hästhagen Övre Lursäng Ängen Tanumskustens Gatan Hesslandsrös Ängudden Hagelid Skottene Hästum Kvarnruin Rörvik Hamnemyr Slättbacka Högen Valvik Askemyr Gärdet Fölungebacken Klåvan Varebacka Norra Galtö Vetteberget Blykullarna Tjärndals-backarna Kloppholmen Kasen Runningen Hedarna Hogen Lunnebacken Knatten Fornborg Östbergen Gottemyr H. Vålle/Kil Galtö Lur Vassbytjärnet Lökholmen Rävskär Rörmyrberget Södra Galtö Botten Backekasen Backa Backemyr Kroken Härödsholmen Backa gamla tomt Kroken Borrekärr Dammhagen Minnesinskrift Liderna Norra Kil Spärrebäck Tärneskär Kragenäs I. Apelsäter Asparna natur- Galtölera reservat Södra Kil Fornborg Kilsholmen Troneröd Tanumskustens Bruksholmen naturreservat K. Anslutningsväg Bruksbacken Apelsäter Torp Måksund Kragenäs Apelsäters gamla tomt natur- E6 Lugnet reservat Sågen Hällan Skälleröd Båtemyr Lugnet Kragenäs Pannberget Myren Badplats Bäckeviken Godkas Långekärr Heden E6 Korpeberget Hällorna Lid Buar E6 J. Lugnet söder om vägen Lugnet Skogen Koldalsbäcken Gusgård 2 km Delsträcka Delsträcka Fornämning

och 215) särskilda stenar vid vägar (nr 34, en väghållningssten, som hittades vid den arkeologiska utredningen samt RAÄ 967, väghållningssten, 1207, rest sten med sentida inskription, och 1208, väghållningssten?) och en milsten (RAÄ 121), vilka skall dokumenteras eller flyttas till annan plats. Inom utredningsområdet finns också andra kulturhistoriska lämningar. Det rör sig om torp eller andra husgrunder, kvarnlämningar, stenbrott, fångstgropar, kolningsgropar, gränsstenar, m.m. Fångstgroparna samt några av kolningsgroparna ingår i föreslagna förundersökningsområden. Några av de övriga objekten bör dokumenteras i händelse av exploatering. Det gäller i första hand en väl bevarad torp-/gårdslämning invid Väg 987, vid Neanberg (se fig. 17). I nästföljande avsnitt redovisas de platser som föreslås bli föremål för vidare åtgärder. Observera att redovisningen tar sin början vid Skee i norr för att sluta i söder. Kartmaterial föreligger i figurerna 2, 3, 4 och 5. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 21

Vägkorridor, norra delen, alt. väst, Hogar Skee 71. Stenåldersboplats, Skee socken, RAÄ 961 Fastighet: Elsängen 1:6 Indikation: känd fornlämning Terräng: sluttande skreva mellan berg 72. Stenåldersboplatser, Skee socken, RAÄ 99 Fastighet: Elsängen 1:6 Indikation: kända fornlämningar Terräng: vid gipar i dalgång, täktområde, motorbana 73. (Stensamling/)stensättning? Fastighet: Elsängen Indikation: övertorvad närmast rund ansamling med sten Terräng: högt belägen på kalt berg 74. Stensamlingar/stensättningar? Fastighet: Elsängen 1:10 Indikation: oregelbundet runda ansamlingar med sten Terräng: högt belägna på kalt berg 75. Stenåldersboplats, område med kolningsgropar Fastighet: Vättland 1:18 Indikation: slagen flinta, kulturlager Terräng: krönläge och svag sluttning i dalgång 76. Stenåldersboplats Fastighet: Vättland 1:18 Indikation: slagen flinta Terräng: flackt parti i dalgång och i övre delen av djup bäckravin Vägkorridor norra delen, alt. öst Område A Skee-Hustyft 1. Stenåldersboplats Fastighet: Bastekärr 1:18 Indikation: slagen flinta Terräng: avsats i sydsluttning, kalhygge 2. Verksamhetsyta Fastighet: Bastekärr 1:18 Indikation: kolningsgropar, härd Terräng: mindre yta mellan djupt nedskurna bäckraviner, skogsmark 3. Stenåldersboplats Fastighet: Skee-Hustyft 1:3 Indikation: slagen flinta Terräng: avsats i kanten av bergsområde, tät granskog 4. Stenåldersboplats, Skee socken, RAÄ 957 Fastighet: Skee-Hustyft 1:3 Indikation: slagen flinta Terräng: sydsluttande moränbacke mellan bergsklackar, skogsmark Område B Varp 5. Klippöverhäng med kulturlager Fastighet: Skee-Hustyft 1:3 Indikation: obrända ben, kol och skörbränd sten på skalgrusbank Terräng: vid lodrät bergvägg invid åker 6. Boplats Fastighet: Skee-Hustyft 1:2 Indikation: härdar, gropar, slagen flinta Terräng: krön i åkermark 7 och 35. By-/gårdstomt, Skee socken, RAÄ 1126 Fastighet: Skee-Hustyft 1:3 Indikation: kulturspår som odlingssten, husgrunder och kulturväxter Terräng: avsats invid åker 8. Boplats Fastighet: Varp 1:4 Indikation: slagen flinta, härdar Terräng: sydsluttande moränbacke, gles tallskog Område C Elsängen Område D Hedängen, norr om järnvägen 9. Boplats/verksamhetsyta samt jättegrytor Fastighet: Sälten 1:11 Indikation: harts, slagen flinta Terräng: liten gip vid bergsparti, skogsmark 10. Boplats, grav (?) och jättegryta Fastighet: Sälten 1:11 Indikation: härdar, ev. stenpackning, brända ben Terräng: avsatser och krönläge i bergsparti samt åkermark 22 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Skee Olika slags fornlämningar Förundersökningsområden Kompl. undersökningsområden Undersökt vägkorridor ärr Tjuveröd Fu 75 Bömossen RAÄ 956 Tjurmossen Fornborg Kollhagen Kollemyr Femstenaberg RAÄ 818 Fu 74 Fu 73 Fu 76 Kolningsgropar Kolningsgrop Husgrund Fu 71/ RAÄ 961 Holmen Klåvan Rödkas Lund Böckerkas Smikroken gget Fu 46/RAÄ 111 Klåvan Östra Sälten Hedängen RAÄ 1207 Bingen Västra RAÄ 1208 Hedängen Ödegårdarna RAÄ 967 Paradiset Hogar Fu 10 1 2 Fu 72/ RAÄ 99 9/000 9/500 13/000 Fu 1 Fu 2 Skattkärr Fu 3 12/500 Stenbrott Fu 4 Husgrund RAÄ 957 RAÄ 90 Backemyr RAÄ 1126 Backelid Fu 7 och 35 Hustyft Fu 6 RAÄ 93 Fu 8 Sten(?) Elsängen Lid 11/000 10/000 11/500 10/500 Fu 5 Hustyfts gamla tomt Fu 36/RAÄ 1121 Varp Fu 38/RAÄ 930 Fu 39/RAÄ 1120 och 40 Fu 43 Botten Sentida lämning Fu 41/RAÄ 106 Elsängetjärnet Hagarna Fu 42/ Hogar RAÄ 107 Fu 9 Hogaretjärnet Ängero Fu 44/RAÄ 108 Kvarngrund Fu 47 Fu 45/RAÄ 109 Spärrebäck Hålvägar RAÄ 273 RAÄ 1474 Hästhagen 12/000 RAÄ 272 Tegen Blåskog Hårdmobacken Blåskogs gamla tomt Blåskog Oxtorp Vättlandsån Fu 37/RAÄ 1124 Kampetorp Buskeröd Buredalen Solhem Dyrängberget Fornåkrar Dumpen Niben Gilltorp Fornåkrar Heby Tveteklåvan Kroken Krossmyr Kän tjär 0 1000 m Djupe Fig. 3. Översiktlig presentation av samtliga förundersökningsområden norr om järnvägen och upp mot Skee. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 23

Tjörebetet Torgonö Rösberget Prästängen Hjorteröd Väster-Vik Riseröd Smällen Billingen 8/500 Fu 11 Fu 12 Sandhem 8/000 Husgrund Högelidberg Kannemyr Dapen Heby Fornåkrar Olika slags fornlämningar Förundersökningsområden Solliden Kompl. undersökningsområden Undersökt vägkorridor Ta Ekehögen Vik Lindtjärnet Lindtjärnsmyr Fornåkrar Hogen B Solbacken Slönsö Berget Lyckan Lid 7/500 Pinderöd Risäng Linddalen Granhagen Renshogen Stenbrott Stakemyr Rosenlund Husgrund Hogen Kleven Alberget Neanberg Fu 51 Rastplats Stämmen Väg 987 Neanbergs Skålgropar Klåvan Hagen gamla tomt Risäng Husgrund Fu 13/RAÄ 1197 Läntermyr Fu 14 Södra Slön Berget Elseberg Överby Överby stn Fotb.pl. Stora Holma Holma Holma gamla tomt Söby 7/000 Fu 53 Backen Holmelid Lilla Holma 5/500 Solliden 6/500 Fu 15 Gränsröse 5/000 Vålle 6/000 Dalen Fu 16 Holmeskogen Stenbrott Fu 17/RAÄ 424 Platserna Björkemossen Lundekas Stämmeliden Fornåkrar Kämpena Rispan Småris Småris Kåta Kasen Högen Myrarna Ånneröd Stan 0 1000 m Fig. 4. Översiktlig presentation av samtliga förundersökningsområden söder om järnvägen ner till Vålle samt ett nytt sträckningsalternativ för väg 987. (Teckenförklaringen gäller för fig. 4 och 5.) Kompletterande utredning i området norr om järnvägen 35. Verksamhetsyta invid by-/gårdstomt, Skee socken, RAÄ 1126 (se nr 7) Fastighet: Skee-Hustyft 1:3 Indikation: kulturlager (sot och bränd lera) Terräng: avsats invid åker 36. Fornlämningsliknande bildning, Skee socken, RAÄ 1121 Fastighet: Skee-Hustyft 1:2 (öster om järnväg) Indikation: rund stensättningsliknande bildning Terräng: terrass nedanför bergskrön 37. By-/gårdstomt, Skee socken, RAÄ 1124 Fastighet: Varp 1:6, 1:10 (öster om järnväg) Indikation: Tomt enligt kartor från 1798 och 1805 Terräng: åker och hagmark på sydsidan av bergsparti 38. Stensättning? Skee socken, RAÄ 930 Fastighet: Varp 1:4 Indikation: stenansamling Terräng: krön av bergklack 39. Stensättning? Skee socken, RAÄ 1120 Fastighet: Varp 1:4 24 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

1/000 rand llarna Gatan Vetteberget Bäcken Hessland Fu 53/ RAÄ 361:1 Fu 52/ RAÄ 25, 26 Fu 18/ RAÄ 361:2 Hesslandsrös Skålgropar 4/500 4/000 Fu 20/ RAÄ 44 Fu 22 Fu 23 Vålle Fu 19 Fu 21 3/500 Fu 17 Platserna Dammen Kroken Plats för f.d. hus Fölungebacken Fu 54/ RAÄ 34 Väg 979 Askemyr Hagelid Hästhagen Slättbacka Nedre Lursäng Övre Lursäng Skjutbana Dammen Hagelid men at Runningen Botten Hogarälven Kragenäs Hogar Fu 31/ RAÄ 268 0/500 3/000 Fu 68/ Borrekärr Fu 67/RAÄ 122 RAÄ 123 FO 57/ FO 55/ Norra RAÄ 215 RAÄ 121 Kil Husgrunder FO 56/ RAÄ 201 Södra Kil Fu 69/ RAÄ 126 Skälleröd Bunkrar FO 34 Väghållningssten Gottemyr 2/500 FO 58/ Fu 65 RAÄ 217 Troneröd Fu 66/RAÄ 99 Bruksbacken Apelsäters gamla tomt Korpeberget Fu 29/ RAÄ 272 Fu 24 Fu 25 Apelsäter Stenbrott Gränsmark. 2/000 Stenbrott Båtemyr Kolningsgropar Fu 26 Fu 27 Fu 77 3 Husgrund Husgrund Fu 28 Fångstgrop Fu 30 Fu 70/RAÄ 293 Sågen Husgrund Kvarn Dammanl. Lugnet Fu 32/RAÄ 267 Fu 33 Fig. 5. Översiktlig presentation av samtliga förundersökningsområden från Vålle ner mot Lugnet, ett nytt sträckningsalternativ för väg 979 samt olika sträckningsalternativ för den nya Lurvägen, väg 978. Skogen Koldalsbäcken Fu 78 Backekasen Husgrund Gränssten Lugnet Husgrund Fu 63 Torp Område 85 Vålle Fu 62/ RAÄ 351:1 Husgrund Fu 64 Väg 978 Hedarna Fo 84 Husgrund Fu 79 RAÄ 246 Fu 80 Fu 61/ RAÄ 367 Fu 60/RAÄ 351:2 Fu 59/RAÄ 351:1 Hogen Fu 81 Fu 83/RAÄ 137 Kvarngrund Fu 82/ RAÄ 428 Backa Backa gamla tomt Minnesinskrift Lur Skola Spärrebäck 0 1000 m Indikation: stenansamling Terräng: litet krön på sandig flack terrass invid åkermark 40. Boplatslämningar Fastighet: Varp 1:4 Indikation: stolphål, gropar, fläckar med kol Terräng: sydsluttning invid åker, betesmark 41. Röse, Skee socken, RAÄ 106 Fastighet: Elsängen 1:4 Indikation: stenpackning Terräng: krön av bergshöjd, skogsmark 42. Stensättning, Skee socken, RAÄ 107 Fastighet: Elsängen 1:4 Indikation: känd fornlämning Terräng: krön av bergshöjd, skogsmark 43. Stenåldersboplats Fastighet: Elsängen 1:4 Indikation: slagen flinta, slipsten Terräng: avsats och gip vid foten av berg, gles barrskog 44. Gravgrupp, Skee socken, RAÄ 108 Fastighet: Sälten 1:11 E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 25

Indikation: stenpackningar Terräng: mot öst sluttande bergsavsats, skogsmark 45. Röse, Skee socken, RAÄ 109 Fastighet: Sälten 1:11 Indikation: stenpackning Terräng: krön av bergshöjd, skogsmark 46. Röse, Skee socken, RAÄ 111 Fastighet: Sälten 1:11 Indikation: stenpackning och stenkista Terräng: krön av bergsrygg, skogsmark 47. Boplatslämningar Fastighet: Sälten 1:11 Indikation: kokgrop, slagen flinta Terräng: sluttning vid foten av högt berg Vägkorridor, södra delen Område D Hedängen, söder om järnvägen 11. Stenåldersboplats Fastighet: Hedängen 3:6 Indikation: slagen flinta Terräng: igenväxande sandig åkermark 12. Stenåldersboplats Fastighet: Hedängen 3:10 Indikation: slagen flinta Terräng: litet krönläge i igenväxande åkermark Område E Neanberg Område F Holma 13. Boplats utan synlig anläggning, Skee socken, RAÄ 1197 Fastighet: Södra Slön 2:4 Indikation: slagen flinta Terräng: västsluttning mellan berg, skogsmark 14. Verksamhetsyta Fastighet: Södra Slön 2:4 Indikation: grop, härd Terräng: avsats mellan berg och invid bäck, betesmark 15. Stenåldersboplats Fastighet: Holma 1:11 Indikation: slagen flinta Terräng: på berg och invid mosse, skogs- och mossmark 16. Boplats och gravlämningar (?) Fastighet: Holma 1:4 m.fl. Indikation: kulturlager, flinta, keramik, ev. stensättningar Terräng: åker- och skogsmark 17. Skålgropsförekomst, Lur socken, RAÄ 424 Fastighet: Söby 1:2 Indikation: skålgrop, slagen flinta Terräng: spetsen av hällkant vid norra foten av högt berg i kalhygge Område G Vålle 18. By-/gårdstomt, Lur socken, RAÄ 361:2 Fastighet: Vålle 1:6. Indikation: känd fornlämning Terräng: Terrassering mellan berg och åker, betesmark 19. Boplats Fastighet: Vålle 1:6. Indikation: härd, slagen flinta Terräng: åkermark 20. Röse, Lur socken, RAÄ 44 Fastighet: Vålle 1:3 Indikation: stenansamling på bergskrön Terräng: krön av högt berg 21. Boplats Fastighet: Vålle 1:6 Indikation: slagen flinta, kol, skörbränd sten Terräng: avsats i övre västra delen av åker Område H Vålle/Kil 22. Stenåldersboplats Fastighet: Vålle 1:3 Indikation: slagen flinta, eventuell eldstad Terräng: intill lodrät bergvägg i liten sidodalgång, kalhygge 23. Stenåldersboplats Fastighet: Vålle 1:3 Indikation: slagen flinta, slipsten Terräng: plan terrass ovanför östsluttning, kalhygge 26 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

24. Stenåldersboplats Fastighet: Kil 1:4 Indikation: slagen flinta Terräng: liten terrass vid mynningen av sidodalgång, skogsmark intill kalhygge 25. Verksamhetsyta/kolningsgropar Fastighet: Kil 1:3 Indikation: kolningsgropar Terräng: vid foten av berg, nyligen avverkad skogsmark 26. Stenåldersboplats Fastighet: Kil 3:1 och 2:2 Indikation: slagen flinta Terräng: kanten av litet bergsparti i dalgång, nyligen avverkad skogsmark Område I Apelsäter 27. Stenåldersboplats Fastighet: Kil 2:2 Indikation: slagen flinta. Terräng: smal avsats vid berg 28. Boplats/verksamhetsyta Fastighet: Apelsäter 1:1. Indikation: slagen flinta, kolningsgropar Terräng: avsats vid kanten av djup bäckravin och mellan berg, skogsmark Område J Lugnet, söder om vägen 29. Fyndplats för flinta, Lur socken, RAÄ 272 Fastighet: Apelsäter 1:1 Indikation: slagen flinta Terräng: avsats i nordvästsluttning mot bäckravin, skogsmark 30. Stenåldersboplats samt fångstgrop (?) Fastighet: Apelsäter 1:1 Indikation: slagen flinta Terräng: plan äldre åkeryta mellan berg samt östsluttning, skogsmark och kalhygge 32. Boplats utan synlig anläggning, Lur socken, RAÄ 267 Fastighet: Skälleröd 1:4 Indikation: slagen flinta Terräng: flack hällmark med sandfyllda sänkor ovanför mosse, intill bebyggelse 33. Boplats, Lur socken, RAÄ 438:1 Fastighet: Skälleröd 1:6 Indikation: slagen flinta (nyfynd vid utredning E6, Tanum Lugnet) Terräng: Vid mossområde, nära berg. Skogsmark 70. By-/gårdstomt, Lur socken, RAÄ 293 Fastighet: Skälleröd 1:15, 1:16, 1:17, Apelsäter 1:1 Indikation: By-/gårdstomt från 1810. Tomten är bebyggd Terräng: flack terrass med bergknallar intill Hogarälven Område K anslutningsväg E6-Lugnet, Väg 978 Inga fu-områden ingår. Vid utredningen hittades en väghållningssten (objekt nr 34). Kompletterande utredning av väg 979, vid Vålle 52. Boplats utan synlig anläggning, Lur socken, RAÄ 25 och 26 Fastighet: Vålle 1:3 Indikation: Angiven plats för flintfynd Terräng: Sandmark i bergspass 53. By-/gårdstomt, Lur socken, RAÄ 361:1 Fastighet: Vålle 1:3 Indikation: By/gårdstomt enligt karta från 1824. Tomten är bebyggd Terräng: Svagt östsluttande hällmark mot åkermark 54. Röse, Lur socken, RAÄ 34 Fastighet: Vålle 1:3 Indikation: Stenpackning Terräng: Krön av lågt berg 31. Boplats utan synlig anläggning, Lur socken, RAÄ 268 Fastighet: Skälleröd 1:4 Indikation: slagen flinta Terräng: nordvästsluttning och flack hällmark med sandfyllda skrevor Kompletterande utredning av väg 987, vid kraftstationen 51. Stenåldersboplats Fastighet: Neanberg 1:7, 1:8, 1:14, Södra Slön 2:4 Indikation: slagen flinta Terräng: svagt sluttande platå, skogsmark E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 27

Kompletterande utredning alternativa anslutningsvägar mellan E6 och planerad trafikplats vid Apelsäter 65. Angiven plats för domarring, Lur socken, RAÄ 97 Fastighet: Kil 2:6 Indikation: tidigare uppgifter (ATA) Terräng: nordsluttning av berg invid sandig terrass och bäckravin 66. (Grav)hög, Lur socken, RAÄ 99 Fastighet: Apelsäter 1:1 Indikation: Jordblandad stenpackning Terräng: sluttande moränmark inom täktområde, skogsmark i åkerkant 62. Stenåldersboplats Fastighet: Lurs-Torp 3:15 Indikation: anläggningar, slagen flinta Terräng: vid foten av berg, skogsmark 63. Stenåldersboplats Fastighet: Lurs-Torp 3:15 Indikation: slagen flinta Terräng: i kant av dalgång invid mossmark 64. Stenåldersboplats Fastighet: Lurs-Torp 3:15 Indikation: slagen flinta Terräng: gip i dalgång samt krön mellan berg 67. Stensättning, Lur socken, RAÄ 122 Fastighet: Kil 3:1 Indikation: stenpackning Terräng: krön av berg 68. Stensättning, Lur socken, RAÄ 123 Fastighet: Kil 1:3 Indikation: Stenpackning. Terräng: svagt sluttande berghäll intill hagmark 69. Stensättningar, Lur socken, RAÄ 126 Fastighet: Apelsäter 1:1 Indikation: stenpackningar Terräng: krön och avsats på berg Kompletterande utredning 2001 ny anslutningsväg mellan planerad trafikplats Apelsäter och Backaliden (Väg 978) 59. Gravfält och hålväg, Lur socken, RAÄ 351:1 Fastighet: Lurs-Torp 3:15 Indikation: 1 rest sten, jordblandade stenpackningar Terräng: lättdränerad mark intill landsväg, skogsmark 60. Hög och invidliggande hålväg, Lur socken, RAÄ 351:2 Fastighet: Lurs-Torp 3:15 Indikation: högformad lämning Terräng: lättdränerad mark vid landsväg, skogsmark 61. Boplats utan synlig anläggning, Lur socken, RAÄ 367 Fastighet: Lurs-Torp 3:15 och Lurs-Backa 1:6 Indikation: Slagen och bearbetad flinta samt bl.a. bergartsyxor Terräng: sydsluttning mellan berg, tomt- och åkermark Kompletterande utredning 2002 ny anslutningsväg mellan planerad trafikplats Apelsäter och Lur (linje 20012 och 20013) 77. Stenåldersboplats Fastighet: Kil 2:6 Indikation: slagen flinta, slipstensplatta Terräng: terrass på utskjutande bergsparti, skogsmark 78. Stenåldersboplats Fastighet: Hogen 1:1 Indikation: slagen flinta Terräng: sluttande skogsmark invid åker 79. Flatmarksgravfält samt stenåldersboplats Fastighet: Hogen 1:1 Indikation: flatmarksgravar, slagen flinta, slipstensplatta samt bergartsyxa Terräng: utskjutande bergsparti inom avverkad ledningsgata 80. Stenåldersboplats Fastighet: Lurs-Backa 1:27 Indikation: slagen flinta Terräng: liten smal höjdrygg i skogsmark 81. Boplats Fastighet: Hogen 1:1 Indikation: slagen flinta, keramik, slipad sten Terräng: sandig terrass i sydvästsluttning, skogsmark 82. Boplats samt skålgropsförekomst, Lur socken, RAÄ 428 Fastighet: Hogen 1:1 och Lurs-Backa 1:27 Indikation: slagen flinta, keramik 28 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Terräng: åker och betesmark på ömse sidor om bäck 83. Gravfält, Lur socken, RAÄ 137 Fastighet: Hogen 1:1 Indikation: känd fornlämning Terräng: nedanför krön av mindre bergshöjd E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 29

Vägkorridor, norra delen, alt. väst, Hogar Skee fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Berörda fastigheter Sälten 1:11 Elsängen 1:5 Elsängen 1:6 Elsängen 1:7 Elsängen 1:3 Skee-Hustyft 1:2 Skee-Hustyft 1:3 Bö 1:2 Bastekärr 1:18 Bakgrund Delsträckan utgör ett västligt alternativ av avsnittet Hogar Skee, och går ungefär mitt emellan de tidigare alternativen Röd 7 och Röd 8 i Vägutredningen för sträckan Vik Hogdal, Vägverket 1999-03-26 (fig. 3). Arbetet inleddes i början av mars 2002 och på grund av årstidens osäkra väderlek delades utredningen upp i två etapper, inventering i Etapp 1 och sökschaktoch provgropsgrävning i Etapp 2. Etapp 1 omfattade en 300 800 meter bred korridor och inkluderade inventering, analys av historiska kartor, hällristningsinventering och ortnamnsanalys. Inventeringen resulterade i att ett drygt 40- tal områden bedömdes som angelägna att undersöka med sökschakt och provgropar inom Etapp 2. Det rörde sig framför allt om områden i anslutning till bäckraviner. Resultaten från denna undersökning finns redogjorda i en anmälan av utförd arkeologisk undersökning. Inför Etapp 2 begränsades korridoren till ca 100 meters bredd (linje 33) och kom att beröra 10 15 av det 40- tal områden som tidigare nämnts. Efter Etapp 2, som utfördes i kring månadsskiftet april maj 2002, bedömer Riksantikvarieämbetet UV Väst och Bohusläns museum att det är nödvändigt att gå vidare med arkeologiska förundersökningar på fem platser. Områdesbeskrivning Sträckan är ca 3,5 km lång och går till övervägande del över ett skogsklätt bergsområde väster om dalgången med Vättlandsån. Bergsområdet genomskärs av sprickdalar och i söder, vid Elsängen, finns en långsträckt cirka hundra meter bred dalgång. I bergen finns mindre mossar och flera bäckar rinner ned genom ravinerna från bergens högre delar. Väster om korridoren finns en större mosse, Bömossen/Tjurmossen. Bergsområdet har varierad karaktär, dels finns öppen hällmark, dels finns kuperade områden som är beväxta med ungtallar. I korridorens norra och södra del berörs ett lägre liggande landskap E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 31

som är uppbrutet av mindre bergspartier och impediment. Broar är föreslagna över genomskärande dalgång och sprickdalar. De högsta bergspartierna kommer att sprängas ned 14 meter. Utredningsområdet går till största delen över vad som var en större ö under större delen av förhistorien. I dagens bäckraviner rann även då vattendrag och det som idag är mossar var en gång små grunda sjöar och kärr. Allt eftersom havsnivån sjönk ökade landmassan och ön blev allt större. Dalgången vid Elsängen låg frilagd först i slutet av stenåldern för ca 4000 år sedan. Ännu kring år noll gick en segelbar inre havsvik in till Skee-Vättland. Vättlandsån hade ett bredare omfång, med strandlinjen liggande cirka tio meter över havet. Naturlandskapet har varit avgörande för en tydlig indelning av markens användning under äldre historisk tid. Utmarkerna låg i bergig höglänt terräng och de nedre fuktiga delarna av dalsänkorna tjänade som slåttermarker. Bebyggelsen och åkrarna koncentrerades till en smal en smal zon mellan fodermarkerna (Connelid 2001, s. 58). De äldsta kända fornlämningarna i trakten är stenålderslokaler som ligger i bäckraviner och små dalgångar i bergsområden. En speciell fornlämningsmiljö utgörs av området i och omkring den smala dalgången mellan Elsängen och Hedängen (Område K 28 i Miljökonsekvensbeskrivningen för Vik Hogdal). Dalgången var vattenfylld fram till mitten av bronsålder och dess norra sida kantas av boplatser från neolitikum och bronsålder. På bergshöjder norr om dalgången finns ett röse (RAÄ 90) och ett långröse (RAÄ 93). Rösena har av Länsstyrelsen klassats som speciellt skyddsvärda (Länsstyrelsen Rapport 1984:165, objekt 12, 13). Lite längre norrut på ett berg invid Tjurmossen, finns en fornborg (RAÄ 956) och även den är klassad som speciellt skyddsvärd (objekt 11). I dalgången österut från fornborgen finns en del hålvägar. I den vägkorridor som ingick i Etapp 1 finns endast ett fåtal kända fornlämningar. Det är boplatser från stenålder och gravar från metalltid, främst bronsålder. Gravarna som ligger på krönlägen i bergen är ett röse, ett långröse och en stensättning. Från långrösets (RAÄ 93) båda ändar går en enskiktad stensträng i en krets som är 25 30 meter i diameter. Inom kretsen finns två stensamlingar och ytterligare en ligger omedelbart utanför kretsen. I korridorens norra del finns en stensättningsliknande lämning och en boplats utan synlig anläggning. Inom den vägkorridor som slutligen kom att utredas i Etapp 2 finns endast två tidigare registrerade fornlämningar. Det är två stenåldersboplatser som båda är belägna i anslutning till dalgången vid Elsängen. Dessutom har man vid fornminnesinventeringen noterat en stensamling (en grav?) belägen på hällmark norr om samma dalgång. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 71 stenåldersboplats, Skee socken, RAÄ 961 Boplatsen ligger i kanten av ett bergsparti på södra sidan av dalgången mellan Elsängen och Hedängen (fig. 3). Själva boplatsytan ligger i en svagt sydvästsluttande sluttande 30 40 meter bred skreva mellan berg. Enligt fornminnesregistret har boplatsen en utsträckning av ca 100 70 20 meter. 32 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fu-område 72 stenåldersboplats, Skee socken, RAÄ 99 Boplatsen ligger i en sydsluttning på dalgångens norra sida (fig. 3). Genom sluttningen rinner en bäck. Boplatsen begränsas i V och NV av berg medan dess utsträckning österut är oklar. Enligt Göteborgsinventeringen från 1920- talet skall man ha funnit åtskilliga flintor i åkrarna på båda sidor om bäcken medan man vid fornminnesinventeringen 1977 bara gjorde fynd inom ett mycket begränsat område inom boplatsen. Fornlämningen ligger omedelbart öster om en nyanlagd motocrossbana. I samband med anläggandet har man uppenbarligen tagit en hel del sand och grus från boplatsområdet. Vid utredningen hittades en tväreggad pilspets på den urschaktade ytan vilket anger att boplatsen troligen kan dateras till tidig- och/eller mellanneolitisk tid. Det tycks även som om den intilliggande boplatsen, Skee 98 utanför vägkorridoren, har blivit skadad. Fu-område 73 stensamling/stensättning? En enskiktad stensättning på hällberg med måtten 7 6 meter (fig. 3). Fu-område 74 stensamlingar/stensättningar? Två stycken enskiktade stensättningar på hällberg; den i söder är 1,8 3,9 meter och den i norr 2,6 2,8 meter (fig. 3). Fu-område 75 nyfunnen stenåldersboplats, område med kolningsgropar Förundersökningsområdet kan bäst beskrivas som ett större sammanhängande boplatsområde (fig. 3 och 6). Det fyndförande området är stort och innehåller säkerligen lämningar från ett flertal skilda boplatsytor. Området kan delas in i ett övre (högre liggande) och ett nedre (lägre liggande) boplatsområde där flintorna från det övre sannolikt tillhör den äldsta fasen på platsen. Det nedre boplatsområdet är belägen i en mindre dalgång i det inre av en långsträckt djupt nedskuren bäckravin som mynnar ut i öster. Området ligger i hög granskog i svagt östsluttande terräng intill den markväg som löper upp i ravinen från Skattkärr. Det är samma väg som från öster leder upp till fornborgen och på flera ställen utefter bäckravinen finns rester efter hålvägar. I området finns även kolningsgropar varav några ligger inom vägkorridoren. Kol från en sådan grop har daterats till 185±50 BP, det vill säga från slutet av 1700-talet eller 1800-talet (Ua-26428). Kolningsgroparna härrör därför troligen från ett förhållandevis sent utmarksbruk med anknytning till de torp som legat relativt nära. Flera provgropar grävdes utmed dalgångens södra sidan och det fanns enstaka slagen flinta i de flesta. Den spridda förekomsten kan möjligen bero på förflyttning av material i samband med att havet periodvis sköljt in över området. Av störst intresse är en mindre yta strax invid bäckravinen och i östra kanten av utredningsområdet. I en provgrop, grop 461, fanns förhållandevis mycket flinta. Lagerföljden i gropen utgjordes av ett 0,10 meter tjockt torvlager, ett nästföljande 0,05 meter tjockt skikt av grå sand/anrikningsskikt och ett 0,15 meter tjockt lager av brun steril sand utan kol och sot. Lagret överlagrade i sin tur ett 0,30 meter tjockt skikt av mörkbrun sand med sotoch kolinblandning samt enstaka stenar (kulturlager). E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 33

Dansmyr 406 408 13/000 Fu 76 410 412 Fu 1 Fu 75 496 461 457 0 200 m Fig. 6. Förundersökningsområdena 75 och 76. 34 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fynden i ett underliggande sandlager utgjordes av fyra flintor samt en liten bit harts medan fynden från det underliggande mörka kolinblandade lagret utgjordes av två flintor varav en var bränd. Lagret återfanns även på 0,3 meters djup i ett maskingrävt schakt, schakt 457, några meter väster om den aktuella provgropen. I schaktet fanns tio flintor och ett fragment är av en kärna som har preparerad plattformskant. Fynden från hela det nedre boplatsområdet indikerar starkt att materialet är deponerat under såväl mellan- som senmesolitisk tid. Kol från kulturlagret har 14 C-daterats till 3655±55 (Ua- 26429), det vill säga senneolitisk tid. Dateringen visar att lagret inte är ett intakt kulturlager som avsatts under mesolitisk tid. Det kan snarare ha bildats genom bosättning/aktiviteter under olika tider kombinerat med naturliga jordflyt utmed bäckravinen. Det faller inom en eventuell förundersökning att utreda hur lagret bildats. Det övre boplatsområdet är beläget i en liten gip något högre upp i terrängen och omedelbart söder om det nedre området. Den övre ytan är ca 100 50 meter stort (N S) och är exponerad mot norr. Genom området rinner en bäck som troligen haft stor betydelse vid val av boplatsens läge. Jordmånen består av sand, grus och småsten samt en hel del större stenar i kombination med mycket rötter. Det gör att området kommer att bli svårgrävt vid en undersökning. Tre provgropar grävdes högst upp i gipen och precis i östra kanten av bäcken. Antalet fynd i dessa provgropar uppgick till 1 5 flintor. (På grund av tät vegetation kunde inte groparna mätas in, och de finns därför inte redovisade i kartmaterialet.) I en provgrop, grop 496, lite längre ner i sluttningen, på bäckens västra sida hittades sju flintor i ett sandigt lager. Bland fynden från det övre boplatsområdet finns två spån och ett mikrospånfragment. Spånen härrör från kärna med preparerad plattform. Boplatsen kan, med stöd av fynden, dateras till mellanmesolitikum 8500 7200 BP. Boplatsens utbredning är sannolikt större än den förundersökningsyta som angivits på kartan. Antagligen sträcker sig boplatsen ytterligare åt söder och sydväst. Delomr./fu-nr Schakt/provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-75 461 (provgrop) 0,10 m torv 0,05 m sand 0,15 m sand (steril) 0,30 m sand med sot, kol och enstaka stenar Sand Flinta 457 0,10 m torv 0,05 m sand 0,15 m sand (steril) 0,30 m sand med sot, kol och enstaka stenar Sand Flinta 496 (provgrop) 0,10 m torv Sand Flinta E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 35

Fu-område 76 nyfunnen stenåldersboplats Läget för denna boplats påminner i hög grad om det nedre boplatsområdet vid Fu-område 75 (fig. 6). Det vill säga en relativt flack yta i en högt belägen dalgång och i övre delen av en djupt nedskuren bäckravin. Dalgången kantas av berg i söder och i norr, den är 30 50 meter bred och genom dalgången rinner en bäck. Växtligheten består av gran med en del tallar längs bergssidorna. Även i detta område finns kolningsgropar men de ligger strax öster om vägkorridoren. En provgrop, grop 410, grävdes på en liten terrass i dalgången södra sida. Gropens övre lager bestod av ett 0,15 meter tjockt torvlager. Därunder syntes ett 0,40 meter tjockt lager av grå sand/grus. I botten fanns sten som eventuellt är skörbränd. Fynden, som bestod av tre flintavslag, låg djupt ner i den grusiga sanden. I en provgrop, grop 412, strax väster om ovanstående och ca tio meter väster om terrassen hittades tre avslag. Här var dock lagerföljden densamma som för området i övrigt, d.v.s. ett torvlager, ett tunt anrikningsskikt följt av brun sand/grus. Två provgropar, groparna 406 och 408, grävdes vid mynningen av en liten gip belägen i dalgångens norra sida. I dessa hittades en, respektive tre flintor i ett sandigt lager under ett torvskikt. Från platsen finns inga daterande föremål men höjden över havet, 45 50 meter, daterar den preliminärt till mellanmesolitisk tid. Den spridda förekomsten av flinta innebär att hela den del av dalgången som ligger inom vägkorridoren bör förundersökas. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-76 410 0,15 m torv Flinta 0,4 m sand och grus Sand 412 0,15 m torv Flinta 0,4 m sand och grus Sand 406 0,2 m torv Flinta Sand 408 0,2 m torv Sand Flinta Nyfunnen stensamling/stensättning? öster om utredningsområdet (inget fu-område) En bit nedanför krönet på en av de högsta punkterna i utredningsområdet finns en förmodad gravanläggning (x 1, fig. 3). Den ligger i en oansenlig bergsskreva på i övrigt kalt berg. Den eventuella stensättningen är närmast rund med 1,5 meter i diameter och innehåller sten av varierande storlekar. Anläggningen är övertorvad och beväxt med ljung men i västra kanten finns antydan till en kantkedja. Nyfunnen stenåldersboplats, öster om utredningsområdet (inget fu-område) Boplatsen ligger på en liten terrass på västra sidan av den djupa bäckravin som löper upp i bergen från stenåldersboplatsen RAÄ 99 (x 2, fig. 3). Den intilliggande bäckravinen har här till stor del lodräta bergväggar längs kanterna. En provgrop grävdes och i denna hittades inte mindre än tjugofem 36 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

flintor. De hade en blåvit patina och bland materialet fanns även splitter. Det fyndförande lagret består av gråvit sand och grus medan alven består av hårt packad sand. Huvuddelen av fynden låg strax ovanför alvytan. Det fanns inga daterande fynd men boplatsen kan utifrån nivån preliminärt dateras till senmesolitikum. Boplatsen ligger något öster om vägkorridoren varför en förundersökning bara blir aktuell i händelse av att väglinjen flyttas. Fornlämningsobjekt stensättning öster om vägkorridor, Skee socken, RAÄ 818 (inget fu-område) Fornlämningen ligger strax utanför vägkorridoren i sträckans norra del inom fastigheten Bastekärr 1:18. I fornminnesregistret har den betecknats som en stensättningsliknande bildning av ca 4 2 meters storlek. Vår bedömning är att det sannolikt är en grav. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 37

Vägkorridor, norra delen, alt. öst fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Område A Skee-Hustyft Berörda fastigheter Skee-Hustyft 1:3 Vättland 1:18 Vättland 1:7 Områdesbeskrivning Delområdet är beläget i östra delen av ett vidsträckt bergs- och utmarksområde och anknyter i norr till sträckan Skee Hogdal (Petterson & Hernek 2001). Området karaktäriseras av bergskrön och höga branter där berget ansluter till dalgången. De partier som är av störst intresse är mindre gipar och små sidodalgångar som löper upp i bergen. Tillsammans med ett antal mindre platåer har de utgjort bra boplatslägen under stenålder. Inom området finns bara en tidigare registrerad fornlämning, en stenåldersboplats, RAÄ 957 (fig. 3). Av kulturhistoriska lämningar finns kolningsgropar inom fuområde 3 (fig. 3 och 8). I den dalgång som löper upp från gården Skattkärr finns också en yta med ett tiotal tätt liggande vallomgärdade gropar. Några är kolningsgropar medan funktionen för andra är oklar. Inga torp- eller andra huslämningar har identifierats. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 1 nyfunnen stenåldersboplats En stenålderslämning med slagen och bearbetad flinta påträffades, ca 30 35 m.ö.h., på ett berg strax väster om fastigheten Skattkärr 1:7 (fig. 3 och 7). Området är nyligen avverkat och beväxt med enstaka höga träd. Mot nämnda fastighet och nära stenåldersboplatsen gränsar en ridå av höga träd. Två schakt togs upp på och invid en mindre avsats i en sydsluttning. I schakten 1888 och 1893, urskiljdes 0,1 meter tjock förna som överlagrade fast berg. Mellan berget och förnan fanns fläckvis ett ca 0,2 meter tjockt sandskikt som täckte berget och vissa delar av bergets sprickor. Flintmaterialet Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd A, fu-1 1888 0,1 m förna, Flinta 0,2 m sand Sand/berg 1893 0,1 m förna 0,2 m sand Sand/berg Flinta E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 39

låg spritt i sanden, men fanns huvudsakligen under sanden på berget och i bergets sprickor. I schakt 1888 hittades 4 bitar av slagen flinta och i schakt 1893 hittades 5 bitar. Genom flintmaterialet kan platsen preliminärt dateras till senmesolitikum. Fu-område 2 Nyfunna kolningsgropar och härd Fu-område 2 låg på samma fastighet som område Fu-område 1, och omedelbart söder om den markväg som löper upp i bergsområdet från gården Skattkärr 1:7 (fig. 3 och 7). Trots närheten till fu-område 1 var området av en annan topografisk karaktär. Det ligger i en åt öster sluttande gip som omges av höga bergsformationer. Åt norr och söder avgränsas området av två djupt nedskurna bäckraviner. Markytan är förhållandevis plan och tätt beväxt med höga kraftiga granar. I området upptäcktes ett 10-tal vallomgärdade gropar varav de flesta bedöms vara kolningsgropar. Kolningsgroparna var nedgrävda genom ett ca 0,3 meter tjockt lager av förna/matjord och ett underliggande sandlager. De 13/000 13/000 Fu 1 1893 1888 Skattkärr Fu 2 1871 0 200 m Fig. 7. Förundersökningsområdena 1 och 2. 40 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

var ca 0,5 1,0 meter djupa och ca 2,0 4,0 meter i diameter. Till groparna hör också 0,2 0,4 meter höga jordvallar från uppkastade jordmassor. Bland groparna ingår också ett par anläggningar av annan karaktär vars funktion är oklar. En sådan anläggning ligger i kanten mot den södra bäckravinen och består av en ca 0,5 1,0 meter hög jordvall som formar en cirkel av ca 5,0 meter i diameter. Denna typ av anläggning har ingen grop i centrum. Möjligen kan det vara fråga om ett samtida skyttevärn men läget motsäger en sådan tolkning. Tre schakt upptogs genom ett ca 0,3 meter tjockt lager av förna och matjord och ner till en underliggande sandig alvyta. I det sydvästligaste, schakt 1871, något utanför korridorgränsen framkom en härd i schaktets sandiga botten, A1875. Anläggningen, som är ca 0,7 meter i diameter, har ej undersökts. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd A, fu-2 1871 0,3 m förna och matjord Härd Sand Fu-område 3 nyfunnen stenåldersboplats Boplatsen ligger på en terrass i sluttning strax ovanför en smal brant dalgång/ gip (fig. 3 och 8). Grovt sett utgörs dalgången av två terrasser, varav den övre är avsevärt större än den lägre liggande. Boplatsen är belägen på den lägre terrassen som ligger på krönet av en bergsbrant. Den övre terrassen begränsas norr och i väster av berg som delvis består av lodräta bergväggar. Området ligger i tät granskog och det finns ett stort antal stubbar som vittnar om tidigare avverkning. Troligen har en del störningar på markytan, såsom gropar och vallar, tillkommit i samband med denna. Den nedre terrassen ligger ca 45 m.ö.h. och omfattar en ca 10 30 meter stor yta. Med stor sannolikhet har den legat mycket nära en tidigare strandlinje. I öster avgränsas boplatsen delvis av en bergknalle som under stenåldern bildat en liten utskjutande udde. I nordöst finns ett litet krön som eventuellt utgör spåren efter ett äldre strandhak. I den riktningen har det funnits en liten, ca 10 meter bred, vik som varit begränsad av berg. Även i sydöst, d.v.s. söder om den tidigare nämnda bergknallen, har det funnits en liten vik. Den mycket täta granskogen innebär att en eventuell förundersökning kan komma att bli mycket arbetsam. Provgropen 2198 var mycket fyndrik och innehöll 57 flintor varav 4 mikrospånfragment och 9 splitter. Sju av flintorna var brända. I den intilliggande provgropen 2201 hittades 16 flintor, en tredje provgrop belägen ca 20 meter sydväst därom var fyndtom. Stratigrafin var likartad. Överst syntes ett 0,10 meter tjockt lager av förna, följt av ett 0,08 meter tjockt grått gruslager. Fynden var koncentrerade till översta skiktet av gruslagret. Därunder mötte alven Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd A, fu-3 2198 0,10 m förna Flinta 0,08 m gruslager Sand/grus/småsten 2201 0,10 m förna 0,08 m gruslager Sand/grus/småsten Flinta E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 41

2198 2201 Fu 3 12/500 0 100 m Fig. 8. Förundersökningsområde 3. i form av gråbrun sand/grus/småsten. Boplatsen, eller kanske snarare aktivitetsytan, har troligen en mycket ringa utsträckning men på den långsträckta ytan kan det finnas ytterligare flintkoncentrationer. Nivån för boplatsen och fynden av mikrospån antyder att den kan dateras till senmesolitisk tid. Två av mikrospånen är med stor sannolikhet slagna från handtagskärna medan ett vitpatinerat exemplar ser ut att kunna härledas till en annan typ av kärna. Det är därför möjligt att materialet representerar två olika faser varav den yngsta dateras till Lihultkultur. FU-område 4 stenåldersboplats Skee socken, RAÄ 957 Den registrerade boplatsen ligger i ena kanten av en bred, ganska brant sluttande, gip med berg på ömse sidor (fig. 3). I hela gipen växer mycket tät, nästan ogenomtränglig, planterad granskog. Av den anledningen var det inte möjligt att undersöka intilliggande ytor vid utredningen. En eventuell förundersökning måste därför utsträckas till att gälla hela gipen. 42 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Område B Varp Berörda fastigheter Skee-Hustyft 1:3 Elsängen 1:3 Varp 1:4 Områdesbeskrivning Området består huvudsakligen av åkermark och sluttningar kring höjdpartier längs båda sidor om nuvarande E6. Inom korridoren ligger Hustyfts gamla bytomt, RAÄ 1126, med minst tre synliga husgrunder. Gården finns med på karta från 1700-talet och övergavs troligen år 1892. Omedelbart utanför vägkorridoren finns en stenåldersboplats, RAÄ 92, samt ett röse, RAÄ 94. I området finns fyra bebodda fastigheter. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 5 klippöverhäng med kulturlager Vid foten av en lodrät klippvägg, invid en åker strax väster om E6 finns ett klippöverhäng (fig. 3 och 9). Det är ca 10 meter långt och 2 4 meter brett. Under överhänget finns skrot och annan bråte och längs berget växer träd av gran, björk och rönn. I åkern grävdes ett flertal schakt men inget av antikvariskt intresse framkom. Alven bestod lera och sand och sanden återfanns framför allt inom en svag förhöjning centralt på åkerytan. Schakt 1904 grävdes vinkelrätt ut från bergväggen med början tre meter ut från berget. Stratigrafin bestod av 0,05 0,10 meter grästorv som följdes av ett mörkare kulturlager med sot, kol och rikligt med skörbränd sten. I lagret påträffades ett stort och ett litet obränt ben. Under detta fanns ett naturligt bildat lager av skalgrus. Skalen domineras av ostron men även hjärtmussla förekommer. Skalgruset sträckte sig från schaktets västra del och ca 5 meter i riktning mot E6. Skalgruslagrets maximala bredd inom detta parti uppgår till 8 meter. Längre mot öster och utanför den skalförande ytan mötte alven i form av ljus mo. Förutom skörbränd sten, kol och enstaka ben gjordes inga fynd. Den skörbrända stenen antas härröra från eldstäder som legat närmare klippväggen och i skydd under klipptaket. Kulturlagrets ålder är okänd men det är sannolikt inte äldre än bronsålder. Vid utredningen för E6, sträckan Skee Hogdal, fann man ett överhäng med liknande material, d.v.s. med en övervägande fyllning av skörbränd sten sot och kol. Platsen ligger vid Kollekind i Skee socken och en 14 C-datering av kol gav 1805±60 BP (Ua-26161), d.v.s. äldre romersk järnålder (Petterson & Hernek 2001, s. 20 och bilaga 5). Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd B, fu-5 1904 0,05 0,10 m grästorv Kol och sotlager, brända och obrända 0,2 m humus med sot, kol och ben skörbränd sten. 0,3 m skalgrus Sand och grus E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 43

Fu-område 6 Nyfunna boplatslämningar Omedelbart väster om E6 och mitt emot Hustyfts gamla tomt finns en långsträckt smal åker (fig. 3 och 9). Topografiskt ligger den i sadelläge mellan berg med sluttningar ner mot den lägre liggande flacka åkermarken. I väster begränsas den av ett brant berg. Jordmånen i det sluttande partiet i åkerns norra del utgjordes av lera. På krönläget var jordmånen sandig och här påträffades bebyggelselämningar som låg koncentrerade inom ett ca 20 meter brett stråk. I schakt 1916, intill åkerkanten i väster, grävdes ett längre schakt. I västra delen av schaktet fanns ytligt i alven tre härdar/kolfläckar utan skörbränd sten som var 0,25 0,40 meter i diameter, A1936, 1920 och 1928. I övrigt hittades 1 avslag i schaktet. I schakt 1950 hittades ett flintavslag med retusch. I schakt 1955 fanns en anläggning, A1959, i schaktets östra kant. Den är minst 3,5 meter lång och, synligt i schaktet, 0,6 meter bred. Det kan vara fråga om en grop/kulturlagerrest med ca 4 meters diameter. En provgrop i anläggningen gav fynd av 4 små flintavslag, 2 bitar bränd lera samt 3 brända ben. Dessutom förekom en del kol och skörbränd sten. Anläggningen är minst 0,2 meter djup. I den västra kanten av schakt 1977 finns en anläggning, sannolikt en grop, A1988. Den är ca 3,5 meter lång och, synlig i schaktet, en bredd av 0,5 meter. (Gropen kan mycket väl vara samma anläggning som den i schakt 1955). Fyllningen bestod av mörkbrun sand med sot kol och bränd lera. Ytligt i anläggningen hittades 2 flintor och en del bränd lera. I schaktets NÖ hörn fanns ytterligare en anläggning (härd?), A1981, vars utsträckning är okänd. Denna innehöll kol och skörbränd sten. Vid grävningen av schakt 2002 hittades 11 flintor och i alvytan framkom två anläggningar. Ett av fynden från matjorden utgörs av ett mittfragment av ett spån som av formen att döma troligen är från mellanneolitikum. Den ena anläggningen utgörs av ett stolphål, A2006. Stolphålet var ca 0,30 0,25 meter stort med ett djup av 0,10 meter. Halva anläggningen grävdes och enda fyndet utgjordes av ett flintavslag. Den andra anläggningen som delvis låg utanför schaktet var en grop, A2017. Den var ca 0,60 meter bred och en synliga längd av 0,70 meter då den sträcker sig vidare österut. Fyllning bestod av grå kol- och sotinblandad mo. Alven omkring består av brun sand och grus. En liten del av anläggningen grävdes och i samband härmed gjordes följande fynd; 1 keramikskärva magrad med kvartskorn, troligen neolitisk, 1 Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd B, fu-6 1916 0,2 0,3 m matjord Härdar, flinta Sand 1950 0,2 0,3 m matjord Flinta Sand 1955 0,2 0,3 m matjord Grop/kulturlagerrest, flinta, bränd Sand lera, brända ben 1977 0,2 0,3 m matjord Sand 2002 0,2 0,3 m matjord Sand Grop, härd? flinta Stolphål, grop, flinta 44 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

bit bergart med eventuell slipyta, 2 spån troligen slagna från cylindrisk kärna, 4 avslag, 4 övrig slagen flinta. En preliminär tolkning är att anläggningarna representerar en mindre bosättningsyta från yngre mellanneolitikum. Mot detta talar att matjorden innehöll relativt sparsamt med slagen flinta. Boplatsen har med största sannolikhet sträckt sig vidare österut till det område som schaktats ur för nuvarande E6. Fu-område 7 och 35 by-/gårdstomt, verksamhetsyta, Hustyft, Skee socken, RAÄ 1126 Hustyfts gamla tomt har, enligt karta från 1700, haft en utsträckning av ca 80 70 meter (se fig. 3 och 9). Den ligger på en flack platå ovanför den leriga åkermarken i norr. På sina ställen går berget delvis i dagen och inom området finns flera synliga husgrunder. Tomten övergavs så sent som 1991. Strax öster om bytomten hittades ett kulturlager med sot och bränd lera. I en tidigare Fu 5 Backemyr 1904 Hustyft Backelid Fu 7 och 35 Fu 6 11/000 2002 1977 1955 1916 1950 2517 RAÄ 1126 Hustyfts gamla tomt Fu 36 RAÄ 1126 RAÄ 1124 1822 1832 Fu 8 Varp Fu 37 0 200 m Fig. 9. Förundersökningsområdena 5, 6, 7, 8, 35, 36 och 37. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 45

Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd B, fu-35 2517 0,2 03 m matjord 0,05 m sandigt kol och sotlager Sand Kol och sotlager, bränd lera skrivelse har detta område betecknats som fu-område 35. De två förundersökningsområdenas närhet har gjort att de bedömts som ett sammanhängande förundersökningsområde. Fu-område 8 Nyfunna boplatslämningar I en sandig sydsluttning i den s.k. Hårdmobacken, eller Harmobacken som den kallas på äldre kartor, påträffades enstaka bebyggelselämningar (fig. 3 och 6). De ligger i skogsmark som domineras av tall och området kunde endast med svårighet nås med maskin. Området är delvis skadat genom ett antal mindre sandtäkter. Sammanlagt grävdes tre schakt. I schakt 1822 täckte ett ca 0,15 meter tjockt torvlager en brun sandig/ grusig alvyta. Två svaga färgningar, troligen anläggningar, 0,3 och 0,4 meter i diameter syntes. I den ena fanns en bränd flinta. Ytterligare en slagen flinta påträffades i schaktet. Schakt 1832 uppvisade samma lagerföljd som schakt 1822. I schaktet fanns sotlager tillsammans med skörbränd sten. Detta har tolkats som två härdar som placerats direkt på markytan. Strax invid låg en bränd flinta. Schaktens läge bestämdes av maskinens framkomlighet mellan de många träden. Utifrån topografin är det dock troligare att eventuella huslämningar ligger lite längre norrut, upp mot själva krönläget. De fyndförande schakten kan således utgöra en perifer del av en bosättning. Området utgör också ett bra gravläge. Lämningarna kan dateras till perioden brons järnålder. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd B, fu-8 1822 0,15 m torv Anläggningar? flinta Sand och grus 1832 0,15 m torv Sand och grus Härdar, flinta 46 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Område C Elsängen Berörda fastigheter Elsängen 1:4 Elsängen 1:5 Elsängen 1:7 Områdesbeskrivning Område C utgörs till stor del av flack lerig åkermark belägen mellan Hårdmobacken och ett högt bergsparti väster om Elsängetjärnet. Mellan E6 och Elsängetjärnet finns ett högt bergsparti. På stora delar går berget i dagen och växtligheten domineras av vitmossa och spridda vindpinade tallar. På bergets högsta relativt flacka parti finns rester efter militära anläggningar Fu 72 Fu 71 Områden med försvarsanläggningar från andra världskriget 9/500 Hagarna Lid 10/000 Fu 43 Fu 41 Fu 42 Botten Elsängetjärnet Fu 39 och 40 Smikroken Sälten Bingen 9/000 Ängero 0 400 m Fu 9 Fu 46 Hogaretjärnet Fu 44 Fu 45 Hogar Hogar 1:5 och 1:6, yta som ej utretts. Fig. 10. På båda sidor av nuvarande E6:an, strax norr om förundersökningsområde 43, finns på bergshöjderna rester av skyttevärn från andra världskriget. På figuren syns också ett markerat område på fastigheten Hogar 1:5 och 1:6, vilket visar en yta som inte har utretts. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 47

från andra världskriget. Liknande lämningar finns också på bergspartiet omedelbart väster om nuvarande E6:an. Det rör sig om flera skyttevärn byggda av sten som sammanfogats med betong. Det finns också ett mycket stort antal järnplintar som förmodligen varit fäste för olika taggtrådshinder, kamouflagenät och liknande. Söder om bergspartiet finns ett område, Hagarna, som består flack mestadels lerig åkermark. Söder om Hagarna finns ytterligare ett bergsparti som i sydöst ansluter till ett lerigt vattensjukt område som sluttar svagt ner mot Hogaretjärnet. På bergspartiets östra sida, strax intill E6 och söder om Hagarna finns ett ca 200 50 meter stort område där sprängsten påförts i samband med bygget för nuvarande E6. I området finns inga registrerade fornlämningar och av kulturhistoriska lämningar ingår de försvarsanläggningar som nämnts ovan. Fältresultat och schaktbeskrivningar I område C ingår inget förundersökningsområde men i öster tangerar korridoren fu-område 43, en stenåldersboplats som hittades vid den kompletterande utredningen hösten 2001 (se nedan) 48 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Område D Hedängen, norr om järnvägen Berörda fastigheter Sälten 1:11 Sälten 3:1 Hedängen 3:10 Hedängen 3:7 Områdesbeskrivning Efter önskemål från Vägverket presenteras delområde D Hedängen i en norra respektive en södra del. Järnvägen utgör gräns mellan områdena. Området omedelbart norr om järnvägen utgörs av sandig relativt flack terräng. Här växer huvudsakligen planterad granskog. Längre mot norr finns omväxlande åker- och bergsmark. Vägkorridoren berör inga registrerade fornlämningar men i korridorens gräns och strax utanför ligger ett flertal registrerade boplatser och gravar. Öster om vägkorridoren finns tre megalitgravar vilket vittnar om att området haft stor betydelse under neolitikum. Ännu lite längre österut finns en fyndplats för ett senneolitiskt depåfynd och väster om utredningsområdet finns uppgifter om lösfynd, bl.a. av en tunnackig yxa. Området är också uttaget som speciellt skyddsvärd fornlämningsmiljö för Strömstads kommun i Länsstyrelsens Rapport 1984 (nr 21, Spärrebäck). Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 9 Nyfunna boplatslämningar/ verksamhetsyta samt jättegrytor Jättegrytor På ett flackt, kalt bergskrön finns två jättegrytor. Den största är oval till formen och ca 5 3 meter stor (NV SÖ). Den är eventuellt öppen i ena kanten som döljs av två stora rotvältor. I grytan, som är vattenfylld, växer en större tall och en mindre björk. Grytans djup är okänd. Cirka 1,5 meter nordväst därom ligger ytterligare en gryta Den är ca en meter i diameter och med okänt djup. Lite längre söderut finns ännu en och för dessa tre grytor föreslås en kompletterande utredning. Syftet är att tömma grytorna för att se om de eventuellt kan hysa några fynd av offerkaraktär. Boplats/aktivitetsyta med fynd av harts och flinta Fyndplatsen ligger i en 10 15 meter bred gip på östra sidan av ett bergsparti. Växtligheten består i huvudsak av björk. Platsen har aldrig varit odlad och omedelbart under torven finns rikligt med sten. En provgrop av 0,8 0,4 meters storlek grävdes intill en cirka sex meter hög lodrät bergvägg på gipens norra sida. Under grästorven fanns ett lager av brun grusig sand och i lagret hittades en kärna av flinta samt en bit harts (fig. 11). Hartsstycket har ett spetsovalt tvärsnitt och är 26 mm lång, 30 mm bred och 12 mm tjock. Ena kortsidan avslutas tvärt med en plan yta och det förefaller som om hartsstycket är avbrutet. På långsidorna finns en antydan till att hartsen kan ha tätat någon typ av söm. Vilken funktion som hartsen haft går inte att avgöra men det är inte fråga om den typ av hartstätning som ofta återfinns i gravar, Fig. 11. Hartsbit som påträffades i förundersökningsområde 9. Skala 1:1. Teckning: Anette Olsson, Bohusläns museum. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 49

Botten 2865 2870 2860 2852 2856 Fu 43 RAÄ 106 Fu 41 9/500 9/500 Hagarna Fu 42 RAÄ 107 Elsängetjärnet Fu 9 Hogar Hogaretjärnet 0 200 m Fig. 12. Förundersökningsområdena 9, 41, 42 och 43. d.v.s. harts som använts som tätning för näverbehållare). Rimligtvis bör det finnas fler hartser i nära anslutning till provgropen. Svåra terrängförhållanden medförde att gropen och jättegrytorna ej kunde inmätas. Fu-område 10 Nyfunna boplatslämningar, grav (?) och jättegryta Området omfattar större delen av en långsträckt åker samt ett bergsparti norr om åkern och nuvarande E6. I området finns bebyggelselämningar, förmodade flatmarksgravar samt en jättegryta (fig. 3 och 14). Boplatslämningar i åker Flera schakt upptogs i en åt sydväst sluttande åkermark. Kring en mindre höjdsträckning i områdets södra delar och nära skogsmark med ovanliggande avsatsparti fanns i schakt 1590 tre väl samlade härdar; A1598, A1615 och A1625. Anläggningarna låg i en sandig alvyta under ett 0,2 0,3 meter tjockt 50 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

matjordstäcke. I schakt 1586 strax söder därom, fanns kolbitar som kan vara rester från en fragmenterad härd. Även i västra delen av schakt 1590 fanns kolbitar som indikerar att flera härdar kan finnas här. Ytterligare en härd, A1658 i schakt 1650, låg nordväst därom inne i en skogsdunge nära berg i dagen. En liknande lagerbild fanns där den fjärde härden påträffades i schakt 1650. A1658, som låg i skogsdungen, mätte 1,7 1,0 meter. Av de tre övriga härdarna hade A1598 en storlek av 1,7 1,4 meter, medan två låg i schaktkanten. Flatmarksgravar (?) och boplats (?) på berget Lämningarna ligger på ett cirka 25 meter brett krönläge beläget mellan bergsklackar. Växtligheten består av gran och tall och marken har uppenbarligen aldrig varit odlad. Sammanlagt sex provgropar grävdes. Den längst i söder (ej inmätt) saknande fynd men visade att det fanns ett tunt kollager under vad som först uppfattades som den sterila alven. Motsvarande förhållande gällde den näraliggande provgropen 1717. Något längre mot norr grävdes provgropen 1718. Denna hade följande stratigrafi: överst fanns ett 0,20 meter tjockt lager med torv, därefter följde ett 0,20 meter tjockt lager av brun sand och under detta lager fanns ett kollager som innehöll en del skörbränd sten; sannolikt resterna av en härd. I ytterligare en provgrop, grop 1722, framkom under grästorven flera stenar av 0,20 0,30 meter storlek, A1723. Här hittades också fyra små brända benfragment. De brända benen förekom även under stenarna och till ett djup av minst 0,30 meter under markytan där jordmånen innehöll finare fraktioner av mo/mjäla. Kring stenarna fanns även spridda förekomster av kol. En intilliggande provgrop, grop 1721, var fyndtom men i västra kanten fanns en större sten som troligen kan knytas till stenkoncentrationen, A1723. I en annan provgrop, grop 1725, som grävdes några meter längre norrut fanns inga fynd eller kolrester. Kombinationen av sten (en stenpackning?) och brända ben tyder på att det rör sig om en grav. De små benbitarna har analyserats av Leif Jonsson på ANL (Arkeologiskt naturvetenskapligt laboratorium) vid Göteborgs Universitet. Benen gick inte med säkerhet att bestämma men högst sannolikt härrör de från antingen Delomr./fu-nr Schakt/ provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd D, fu-10 1590 0,2 0,3 m matjord Härdar Sand 1586 0,2 0,3 m matjord Härd? Sand 1650 0,2 0,3 m matjord Härd Sand 1717, provgrop 0,2 m torv Kollager 0,05 m sand med inslag av kol Sand 1718, provgrop 0,20 m torv Kollager 0,20 m sand Sand 1722, provgrop 0,20 m torv 0,20 m sand Sand Brända ben E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 51

människa eller säl. Då det senare alternativet inte förefaller speciellt troligt är misstanken om en grav mer eller mindre bekräftad. Mot den bakgrunden bör det finnas ytterligare gravar i området och härden signalerar att det även kan finnas boplatslämningar inom ytan. Jättegryta (kompletterande utredning) I nordvästra kanten av bergspartiet och ett 40-tal meter från E6 finns en närmast rund jättegryta med en diameter på närmare sex meter. Grytan är inte helt sluten utan den har en nästan tre meter bred öppning i nordväst. I dess botten växer en större tall och en murken björk. Grytans vägg, från kanten till grästorven i bottnen, är omkring 1,6 meter hög. Den södra bergväggen består till stor del av kvarts. I kanten av grytans öppning finns en betydligt mindre gryta den är 1,2 0,7 meter stor, 1,2 0,3 meter djup och med en skålformig botten. Denna mindre gryta har uppenbarligen tömts i senare tid eftersom den enbart innehöll humös jord. En kompletterande utredning av den större jättegrytan föreslås. Syftet är att tömma den från jord för att försäkra sig om att den inte innehåller fynd av Fu 9 Hogaretjärnet RAÄ 111 Fu 10 Fu 46 Fu 44 Fu 47 RAÄ 108 3239 3231 Fu 45 RAÄ 109 Hålvägar Tegen Högelidberg 0 200 m Fig. 13. Förundersökningsområdena 9, del av 10, 44, 45, 46 och 47. 52 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

offerkaraktär. Under historisk tid har många jättegrytor omgivits av traditioner och folktro. Man har t.ex. trott att jättar använt dessa vid malning. De ovanliga formationerna kan mycket väl ha haft mytisk betydelse även under förhistorisk tid. Det finns därför skäl att misstänka att man kan ha offrat föremål i en jättegryta av den här typen. Det finns också en morfologisk likhet mellan en jättegryta och en skålgrop. Det är också intressant att grytans vägg består av kvarts. Man har nämligen under en mycket stor del av förhistorien tillskrivit kvartsen speciella magiska egenskaper (t.ex. Artelius 2000, s. 174 f.). Närheten till gravplatsen (se ovan) kan också haft viss betydelse för hur man uppfattade detta bergsparti. Vi har dålig kunskap om i vilken utsträckning man offrade föremål i jättegrytor under förhistorisk tid men en trindyxa är med säkerhet funnen i en jättegryta (Hermansson & Welinder 1997, s. 70). Att det var fråga om ett offerfynd förstärks av att trindyxan är en yxtyp som påträffats i andra rituella sammanhang (a.a.). Även från Uddevalla finns uppgifter om att en jättegryta har varit använd som offerplats. I grytan, som numera är bortsprängd, hittades ett antal kopparmynt (RAÄ 187, Uddevalla stad med Bäve socken). Ängero Fu 46 Fu 47 3239 3231 Hogar Jättegryta 1650 1718 1722 1717 1590 1586 Hålväg Fu 10 Högelidberg 0 200 m Fig. 14. Förundersökningsområdena 10 och 47. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 53

Komplettering i området norr om järnvägen Områdesbeskrivning Området är mycket stort och sträcker sig mellan E6 och järnvägen. Flera olika naturtyper ingår. En stor del består av flack lerig åkermark tillhörande fastigheterna Elsängen och Varp. Längst i norr, vid gården Varp, berörs även ett mindre område som ligger öster om järnvägen. Av störst intresse i den norra delen är ett litet bergs- och skogsparti som ligger omedelbart väster om järnvägen. Detta område utgör en utskjutande del av ett större bergsområde i öster. Jordmånen där är sandig och växtligheten består av tämligen gles tallskog. På bergskrönen ligger två eventuella stensättningar, RAÄ 930 och RAÄ 1120 (fig. 3). Längre söderut finns såväl höga bergspartier som våtmarker. De senare ligger i anslutning och emellan Hogaretjärnet och Elsängetjärnet. De kända fornlämningarna grupperar sig på höjder och krön längs kanterna av bergspartierna. Mellan E6 och Elsängetjärnet finns ett högt bergsparti. På stora delar går berget i dagen och växtligheten domineras av vitmossa och spridda vindpinade tallar. På den sydöstra sidan, ner mot Elsängetjärnet, ligger ett röse, RAÄ106 och en stensättning, RAÄ 107. På bergets högsta relativt flacka parti finns rester efter militära anläggningar från andra världskriget. Det rör sig om flera skyttevärn byggda med sten som sammanfogats med betong (fig. 10). På den sydöstra sidan av bergspartiet ligger en oinhägnad skrotanläggning som tillhör gården Botten. Nedanför och något söder om denna finns en mindre åkerlycka. Söder om bergspartiet finns ett område, Hagarna, som består flack mestadels lerig åkermark. Söder om Hagarna ligger ytterligare ett bergsparti som i sydöst ansluter till ett lerigt vattensjukt område som sluttar svagt ner mot Hogaretjärnet. Detta område är idag beväxt med planterad barrträd men är på 1938-års ekonomiska karta upptagen som åkermark. Hela detta område har i utredningen bedömts som ointressant. Längs södra kanten av bergspartiet finns några gravar, som t.ex. RAÄ 111, RAÄ 110 och RAÄ 108. På bergspartiets östra sida, strax intill E6 och söder om Hagarna finns ett ca 200 50 meter stort område med påförd sprängsten. Av kulturhistoriska lämningar finns en husgrund på södra sidan av de bergsparti som ligger öster om Hogaretjärnet. Strax intill järnvägen och rakt söderut från Hogaretjärnet finns lämningar efter en skvaltkvarn. Ett intressant område som inte kunnat utredas eftersom tomterna är bebyggda gäller fastigheterna Hogar 1:5 och 1:6. Dessa ligger på en liten utlöpare, ett f.d. näs, som tillhör det vidsträckta bergspartiet öster om järnvägen. Området utgör bra boplatslägen på sandmark i en neolitisk- och bronsåldersmiljö. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 36 fornlämningsliknande bildning, Skee socken, RAÄ 1121 Vid fornminnesinventeringen 1991 bedömdes att anläggningen sannolikt var en gammal rotvälta (fig. 3). Fu-område 37 by-/gårdstomt, Skee socken, RAÄ 1124 Varps tomt enligt kartor från 1798 och 1805 (fig. 3). Tomten är ca 150 110 meter stor och en landsväg passerar genom den gamla tomten. 54 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fu-område 38 grav? Skee socken, RAÄ 930 Fornlämningen utgörs av en osäker grav, en närmast rund stensättning som är 5 meter i diameter (fig. 3). Fu-område 39 grav? Skee socken, RAÄ 1120 Denna utgörs av en osäker stensättning av ca 4 meters diameter (fig. 3). Fu-område 40 nyfunna boplatslämningar Förhistoriska lämningar påträffades på den södra sidan av den sandiga tallskogsbevuxna terrass som ligger omedelbart väster om järnvägen inom fastigheten Varp 1:4 (fig. 3 och 10). Dessa låg i sluttningen ner mot den uppodlade åkermarken. Här grävdes sammanlagt åtta schakt. Lagerföljden utgjordes av 0,1 0,15 meter humös torv under vilken en något grusig sand följde. Några fynd påträffades ej, men i två av schakten framkom anläggningar av förhistorisk karaktär. I schaktet 2752 påträffades en ca 0,7 meter stor och rund grop med kolfragment samt ett stolphål med ca 0,35 meters diameter. I det andra schaktet där anläggningar konstaterades, schakt 2747, fanns ytterligare ett stolphål av samma storlek samt ett par diffusa, ca 0,5 0,7 meter stora, kolfläckar. Boplatsytans utsträckning kan genom uppstickande berg och sökschakt ungefärligt avgränsas till en yta om ca 50 30 meter. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd D, fu-40 2752 0,2 0,3 m matjord Grop, stolphål Sand 2747 0,2 0,3 m matjord Sand Stolphål. kolfläckar Elsängen 10/500 10/500 Fu 38 RAÄ 930 2752 2747 RAÄ 1120 Fu 39 och 40 10/000 10/000 0 200 m Fig. 15. Förundersökningsområdena 38, 39 och 40. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 55

Fu-område 41 röse, Skee socken, RAÄ 106 Belägen på krön av bergshöjd (fig. 3 och 12). Röse 6 meter i diameter och 0,6 meter hög. Anläggningen är delvis skadad. Fu-område 42 stensättning, Skee socken, RAÄ 107 Graven ligger på krönet av en bergshöjd i skogsmark (fig. 3 och 12). Stensättningen är ca 5 meter i diameter och 0,3 meter hög. Fyra meter från anläggningen är en stenpackning som möjligen kan utgöra ytterligare en grav. Fu-område 43 nyfunnen stenåldersboplats Området ligger i tallbevuxen sandig terräng på södra sidan av ett höga bergsparti (fig. 3 och 12). Fu-området har en långsträckt utbredning och består sannolikt av två separata boplatser. Fornlämningen upptäcktes först i samband med den kompletterande utredningen söder om nuvarande E6 (se s. 56). Fynden var koncentrerade dels till en långsträckt terrass (NV SO) som sannolikt aldrig varit brukad som åker. Den andra koncentrationen låg i en svag sluttning i liten gip som övergår i smal sprickdalgång som löper genom bergspartiet i nordsydlig riktning. En bergsbrant utgör boplatsens naturliga avgränsning i öster. Följer man bergsfoten längre mot sydost finns flera gynnsamma boplatslägen men här gjordes inga fynd. Sammanlagt grävdes åttaschakt inom området, två på terrassen, fyra i gipen och två väster därom. Lagerföljden var identisk i samtliga schakt. Under en 0,1 0,2 meter tjock humös förna följde ett 0,05 0,08 meter skikt av blekjord och därunder en rödgul sand med enstaka knytnävsstora stenar. I fem av schakten fanns fynd av slagen flinta. Fynden förekom i blekjordsskiktet och ett par centimeter ner i den underliggande sanden. Materialet utgjordes huvudsakligen av avslag och övrig slagen flinta, men det fanns också enstaka spånfragment. Av speciellt intresse är en facetterad slipsten i kvartsit som hittades på terrassen i schakt 2860. I schaktet hittades också 8 bitar av slagen flinta. I schakt 2865 framkom 4 flintavslag, 10 flintavslag låg i schakt 2870. Ytterligare slaget flintmaterial påträffades i schakten 2852, där 3 flintavslag hittades, och 2856 där två flintavslag och 3 spånfragment framkom. I den flacka åker som är belägen nedanför och söder om boplatsen grävdes nio schakt. Lagerföljden utgjordes här av ett ca 0,3 meter tjockt lerigt ploglager varunder mjäla/lera följde. I de schakt som grävdes i åkermarken påträffades inga spår av förhistorisk karaktär. Fyndet av slipstenen är intressant eftersom det är ett relativt ovanlig fyndkategori. Dessa slipstenar, som också går under benämningen lårbensformade slipstenar, tillhör yngre mellanneolitikum och anses vara ledtyp för stridsyxekulturen. Användningsområdet har sannolikt varit slipning av håleggade flintyxor och stridsyxor av sten (Malmer 1975, s. 89). Den slipsten som hittades vid utredningen har emellertid bara tre facetterade slipytor och uppfyller i strikt mening inte definitionen för en facetterad slipsten eftersom en sådan skall ha minst fyra slipytor (a.a., s. 88). I Mats Malmers studie över stridsyxekulturen finns 866 lösfunna slipstenar registrerade i landet medan antalet gravfynd då uppgick till 21 stycken. Denna typ av slipstenar är emellertid inte vanliga i Västsverige. Blomqvist har i sin översikt Neolitisk atlas över Västra Götaland registrerat tio slipstenar från Bohuslän och samtliga torde vara lösfynd (1990:9). Då tillverkningen av stridsyxekulturens båtyxor anses vara en lokal företeelse 56 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd D, fu-43 2865 0,1 0,2 m humös förna Flinta 0,05 0,08 m blekjord Sand 2870 0,1 0,2 m humös förna Flinta 0,05 0,08 m blekjord Sand 2860 0,1 0,2 m humös förna Flinta, slipsten 0,05 0,08 m blekjord Sand 2856 0,1 0,2 m humös förna Flinta 0,05 0,08 m blekjord Sand 2852 0,1 0,2 m humös förna 0,05 0,08 m blekjord Sand Flinta (Olausson 1998, s. 125 ff.) kan sådana yxor mycket väl ha producerats på den aktuella boplatsen vid utredningen Fu-område 44 gravgrupp, Skee socken, RAÄ 108 I en mot öster sluttande bergsavsats finns en gravgrupp innehållande anläggningar (fig. 3, 10 och 13). A ett röse som är 8 meter i diameter och 1,7 meter högt, B en stensättning som är 5 meter i diameter och 0,5 meter högt. C ett röse som är 15 meter i diameter och 1,5 meter högt. Fu-område 45 röse, Skee socken, RAÄ 109 Graven ligger på ett krön av en bergshöjd (fig. 3 och 13). Anläggningen, som utsatts för skadegörelse, är idag närmast oval till formen och mäter ca 9 4 meter. Fu-område 46 röse, Skee socken, RAÄ 111 Röset, som ligger på ett krön av en bergsrygg, är 8 meter i diameter och 0,8 meter högt (fig. 3, 10 och 13). Något vid sidan av rösets centrum ligger en 2 meter lång och 0,8 meter bred stenkista. Den något perifera placeringen antas enligt uppgifter i fornminnesregistret bero på att röset blivit skadat. Fu-område 47 nyfunna boplatslämningar Området ligger i skogsmark på fastigheten Sälten 1:11, ca 60 meter sydväst om fu-område 45 och strax norr om järnvägen (fig. 3, 13 och 14). Området omfattar en brant slänt som mot norr sträcker sig upp mot ett högt berg. Mot sydväst planade området ut mot en mindre bäck. Fyra schakt grävdes och Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd D, fu-47 3231 0,1 m humöst sandlager Flinta Sand 3239 0,1 m humöst sandlager Sand Kokgrop/härd, flinta E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 57

lagerföljden var likartad i alla schakt. Under ett 0,1 meter tjockt humöst sandblandat lager mötte ett grusigt och stenigt lager. Tre bitar av slagen flinta fanns i schakt 3231, fyra fanns i schakt 3239. I schakt 3239 fanns också en ca 0,5 meter stor kokgrop/härd, A4200. Komplettering väster om nuvarande E6 Områdesbeskrivning I samband med projekteringsarbete med en planerad trafikplats vid Hogar undersöktes åker och betesytor strax väster om E6. Området sträcker sig från Riseröd i söder och vidare norrut upp mot infartsvägen till gården Sälten m.fl. i norr. Topografiskt och geologiskt består åker-och betesytorna av mestadels av lerig mark men med sandigare partier vid höjdlägen. Marknivån vid gården Hogar är tämligen flack för att stiga något mot norr. Efter några hundra meter söder därom vidtar ett större bergsmassiv som sträcker sig bort mot Riseröd. Ett stycke in från infartsvägen mot gården Hogar delar sig vägen. Den går här dels in mot gården men också in i en äldre tämligen kort grusväg upp mot den nyss nämnda avfartsvägen, som bl.a. går förbi gården Sälten. Inga nya fornlämningar kunde registreras i detta område. Däremot kan tre vägstenar vid den ovan nämnda mindre vägen komma att beröras av en exploatering i området (se nedan och fig. 3). Fornlämningsobjekt 48 vägsten, Skee socken, RAÄ 1207 Vägstenen härrör från bilismens barndom och har på två sidor inskriptionen KÖR SAKTA. Det är denna sten som pryder omslaget på denna rapport. Grusvägen intill har utgjort en del av den gamla Kungsvägen mellan Göteborg och Svinesund. Stenen har restaurerats av Vägverkets produktionskontor i Tanum. Fornlämningsobjekt 49 väghållningssten (?) utan inskription, Skee socken, RAÄ 1208 Fornlämningsobjekt 50 väghållningssten utan inskription, Skee socken, RAÄ 967 58 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Vägkorridor, södra delen fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Område D Hedängen, söder om järnvägen Berörda fastigheter Sälten 1:11 Hedängen 3:10 Hedängen 3:6 Hedängen 3:7 Vik 1:4 Vik 1:17 Områdesbeskrivning Området ligger i norra delen av ett vidsträckt bergs- och utmarksområde. Störst intresse tilldrar sig lättdränerade sluttningar och platåer som vetter ner mot de lägre liggande åkermarkerna norr om järnvägen. Vägkorridoren berör inga registrerade fornlämningar inom denna delsträcka men strax utanför korridoren finns ett flertal registrerade boplatser och gravar. Här finns t.ex. tre megalitgravar (Skee socken, RAÄ 272 och RAÄ 273) vilka vittnar om att området haft central betydelse under neolitikum. Dessutom finns ett senneolitiskt depåfynd och väster om utredningsområdet finns uppgifter om lösfynd, av bl.a. en tunnackig yxa. Området är uttaget som speciellt skyddsvärd fornlämningsmiljö för Strömstads kommun i Länsstyrelsens Rapport 1984 (nr 21, Spärrebäck). Av kulturhistoriska lämningar finns en torpgrund strax söder om järnvägen och ca 200 meter nordost om gården Sandhem (fig. 4). Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 11 nyfunnen stenåldersboplats Vid Hedängen löper järnvägen längs foten av det vidsträckta bergs- och fjällområdet Neanberg. Omedelbart söder om järnvägen finns en gård vid namn Sandhem, fastighet Hedängen 3:6 (fig. 4 och 16). Cirka 200 meter nordost om denna fastighet finns en äldre igenväxande åkeryta beväxt med asp, björk och tall och i norra kanten av åkern finns en ca 4 4 meter stor torpgrund. I norra delen av åkern grävdes ett fem meter långt schakt, schakt 1251. Överst i lagerföljden var ett 0,20 meter tjockt lager av grå sand vilket motsvarade ett äldre ploglager. Därefter följde brun sand/grus och småsten som innehöll slagen flinta. Det fyndförande skiktet är minst 0,1 meter tjockt. En mindre del av detta fyndförande lager undersöktes och då hittades 55 flintor varav 5 var brända. Dessutom fanns ett litet skifferstycke och en liten bit E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 59

8/500 8/500 Billingen 1251 Fu 11 1272 1262 1267 Fu 12 Sandhem 0 200 m Fig. 16. Förundersökningsområdena 11 och 12. keramik av stenålderskaraktär. Av flinta ingick en tresidig spånpilspets av s.k. C-typ, som brukar dateras till en sen fas av mellanneolitikum (Persson 1998, s. 63 ff.). Från samma tidsperiod är även ett fragment av en cylindrisk kärna och ett plattformsavslag från en kärna av samma typ. Bland fynden ingick också två mikrospånfragment. En del flintor är svallade och det är möjligt att det fyndförande lagret är en strandbildning. Det är också troligt att boplatsen sträcker sig vidare åt öster, på en något högre liggande yta, men detta parti var p.g.a. stora träd ej tillgängligt med maskin. Längre söderut på samma åker grävdes ytterligare ett schakt, men detta var fyndtomt. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd D, fu-11 1251 0,2 m humös sand Flinta Sand Fu-område 12 nyfunnen stenåldersboplats Mellan fu-område 11 och gården Sandhem finns en smal odlingsyta belägen mellan berget och järnvägen (fig. 4 och 16). Här grävdes två schakt och i det ena, schakt 1262, hittades en slagen flinta medan det andra schaktet, schakt 1267, innehöll 23 flintor. Bland fynden ingick två sticklar tillverkade av avslag. Det sandiga ploglagret var 0,25 meter tjockt, därefter vidtog sand och grus. 60 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

På ett litet krönläge beläget vid fastighetsgränsen till Hedängen 3:6 grävdes ett schakt och i detta, schakt 1272, fanns rikligt med slagen flinta. Detta markområde är sandigt och ytan närmast järnvägen är skadad av sandtäkt och i kanten av täkten observerades en del skalgrus. I vilken utsträckning som skalgrus förekommer är oklart men blotta närvaron innebär att det kan finnas organiskt material, såsom obrända ben, i lagren. Den intakta ytan invid det grävda schaktet är ca 40 10 meter stor. Utsträckningen av stenåldersboplatsen är okänd men den kan möjligen sträcka sig ända in på trädgårdstomten till Sandhem, ett 50-tal meter längre västerut. Dateringen är oklar men kan möjligen hänföras till tidigneolitikum eller äldre mellanneolitikum. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd D, fu-12 1262 0,25 m humös sand Flinta Sand 1267 0,25 m humös sand Flinta Sand 1272 0,25 m humös sand Sand Flinta Långsmal terrass närmast megalitgravarna, Skee socken, RAÄ 273 (inget fu-område) Strax sydväst om två megalitgravar, RAÄ 273 (fig. 3), finns en långsträckt sandig platå nedanför ett brant berg. Norrut övergår platån i berg som sedan sluttar brant ner mot den flackare terrängen vid järnvägen. Området är delvis avverkat och undervegetationen består till stor del av blåbär- och lingonris. Jordmån är sandig men på vissa vattensjuka partier finns finare material såsom finsand/mo. Inför utredningen bedömdes terrassen vara en av de intressantaste ytorna inom hela vägsträckan Lugnet Skee. Därför var det överraskande att ingen flinta hittades i något av de här upptagna schakten. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 61

Område E Neanberg med kompletteringar längs Väg 987 Berörda fastigheter Vik 1:8 Neanberg 1:4 Neanberg 2:2 Neanberg 2:5 Neanberg 1:17 Neanberg 1:7 Risäng 1:14 Södra Slön 2:4 Områdesbeskrivning I område E ingår inte enbart den ursprungliga vägkorridoren. I samband med en projekterad viadukt i områdets södra del, där vägkorridoren korsar Väg 987, har två kompletterade utredningar utförts. Den första under hösten 2001 och en andra, benämnd linje 40011, i början av juni månad 2002. Området ligger i ett höglänt hällmarksområde. Mellan bergen finns ett flertal smala dalgångar som löper i skilda riktningar och som omväxlande består av myrmark eller barrträdsbeväxt stenbunden moränmark. I området förekommer också en del mindre klapperstensfält. Bergsplatåerna sticker upp ca 50 60 m.ö.h. och här finns främst lågväxande björk, tal och en. Tillsammans utgör de ett landskap av lågfjällskaraktär. Med anledning av planerad byggnation för att antal vindkraftverk gjordes 1999 en arkeologisk utredning på ömse sidor av vägkorridoren (Algotsson 1999). Då påträffades tidigare okända gravar i form av stensättningar vilka låg i två områden ett väster om, och ett öster om, vägkorridoren. Gravarna låg på små avsatser i anslutning till mindre moss- och myrdrag. Dessutom påträffades ett 10-tal fångstgropar, alla belägna öster om vägkorridoren. Inom vägkorridoren finns inga tidigare kända fornlämningar. Av kulturhistoriska lämningar finns i kanten av utredningsområdet en väl bevarad torpgårdslämning med flera husgrunder. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 51 nyfunnen stenåldersboplats Området ligger vid Stakemyr inom fastigheten Neanberg 1:14 och utgörs av en sandig platå som faller svagt mot en dalgång i öster där terrängen övergår i flackare åkermark (fig. 4 och 17). Den undersökta platån är ca 60 150 meter stor och löper i nord-sydlig riktning. Mot väster, och delvis mot söder, avgränsas platån av uppstickande berg som ger platsen en karaktär av skyddat läge. Området består av skogsmark med förhållandevis gles tall- och granskog med större uppstickande block här och var. Platån genomskärs i östvästlig riktning av en mindre väg. Sökschakt drogs på båda sidor om vägen. På södra sidan av vägen drogs fyra schakt och, och på norra sidan ett. Lagerföljden i schakten var likartad och utgjordes av 0,15 0,20 meter humös förna, varunder sand följde. Ett keramikfragment hittades i schakt 3259. I schakt 3263, 3259, 3247 och 3267 påträffades slagen flinta som kan hänföras till 62 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

stenålder. Flintmaterialet utgjordes huvudsakligen av avslag samt övrig slagen flinta, men också en tvärpil påträffades, vilket gör att materialet troligen kan dateras till slutfasen av senmesolitikum och/eller tidig- och mellanneolitisk tid. I schakt 3247, där tvärpilen påträffades, framkom också en härd, A3251. Den var ca 0,6 0,7 meter i diameter och innehöll rikligt med kol och skörbränd sten. Den nyfunna boplatsen sträcker sig sannolikt över hela platån och kan därför ha en ganska vidsträckt utbredning. Boplatsens förekomst söder om vägen kunde ytterligare bekräftas vid 2002 års kompletterande utredning. Några hundra meter längre söderut, inom fastigheten Södra Slön 2:23, hittade man på en bergshäll ett flertal skålgropar (se fig. 4 och bilaga 4 5). Detta indikerar att det också kan finnas lämningar från brons- och äldre järnålder. Inom det föreslagna förundersökningsområdet och ett tjugotal meter norr om Väg 987 finns också en större vallomgärdad grop. Dess omfång tyder på att det är en fångstgrop. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-51 3263 0,15 0,20 m humös förna Flinta Sand 3259 0,15 0,20 m humös förna Sand Flinta Keramik 3247 0,15 0,20 m humös förna Härd, flinta Sand 3267 0,15 0,20 m humös förna Sand Flinta Husgrund Stakemyr 3267 Fu 51 3263 3247 3259 Stämmen 0 100 m Fig. 17. Förundersökningsområde 51. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 63

Torplämning inom fastigheten Neanberg 1:14 vid Stakemyr (ej fu-område men bör dokumenteras i händelse av exploatering) Norr om Väg 987 och ca 160 meter nordost om transformatorstationen finns en ovanligt väl bevarad torp-/gårdsmiljömiljö med husgrunder. Husgrunderna ligger precis i kanten av utredningsområdet, längs bergskanten i det tallskogsparti som i öster vetter ner mot Stakemyr (fig. 4 och 17). Byggnadslämningarna, som är minst fyra till antalet, utgör tillsammans en ovanligt väl bevarad miljö. Längst i väster är en helt omsluten grund av ca 4 4 meter storlek som möjligen kan ha utgjort en jordkällare. Från grundens SV hörn löper en stenrad som avslutas i vinkel med ytterligare en stenrad. Det senare antyder att byggnaden ursprungligen varit större. Strax norr om denna grund löper en mur (Ö V) och i muren finns en utskjutande rektangulärt parti som av allt att döma är resterna av ännu en husgrund. Muren, som i öster ansluter till berget, utgör följaktligen en integrerad del av byggnaden. Längs bergskanten och ytterligare några meter längre österut finns en plan uppbyggd terrass som i tre sidor är uppförd av kallmurad sten. Längden är 10 meter medan bredden varierar mellan 3 6 meter beroende på avståndet till det bakomliggande berget. Mycket talar för att även denna terrass utgör grunden för en byggnad och i så fall bör det vara fråga om torpets ekonomibyggnad/stall. Från SÖ hörnet av denna grund löper en kort mur som ansluter till ytterligare en husgrund. Den är ca 5 6 meter stor och är sannolikt resterna efter själva boningshuset. De centrala delarna av torpmiljön begränsas dessutom av två hägnader som ligger i vinkel mot varandra. Hägnaderna består av kraftigt övertorvade stenar i ett skikt. På 1938 års ekonomiska karta är området upptaget som skogsmark vilket visar att torpet/gården inte övergivits i alltför sen tid. I fornlämningsregistret har området markerats genom symbolen för husgrund. I händelse att området kommer att beröras av vägbygget bör en dokumentation göras. 64 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Område F Holma Berörda fastigheter Södra Slön 2:4 Holma 1:11 Holma 1:4 Holma 1:3 Vålle 1:3 Söby 1:2 Söby 1:3 Områdesbeskrivning I området ingår både höga bergspartier och åkermark., I norr ansluter fjällområdet Neanberg och i söder gränsar området till den sammanhängande flacka åkermarken vid Vålle. Genom området går gränsen mellan Skee och Lur socknar. Under senmesolitikum och neolitikum har detta landskapsavsnitt utgjorts av ett par öar som legat mycket nära det dåvarande fastlandet. På dessa öar, som legat i inre skärgården, finns ett flertal lämpliga boplatslägen i inskurna vikar. I eller i direkt anslutning till vägkorridoren finns bara enstaka fornlämningar från perioden bronsålder järnålder, men något längre österut finns rika fornlämningsmiljöer med såväl hällristningar som gravar. Av kända fornlämningar inom utredningskorridoren finns RAÄ 1197, en stenåldersboplats och RAÄ 424, en häll med skålgropar, se vidare i fältresultat och schaktbeskrivningar. Beträffande den uppodlade åkermarken så är jordmånen mestadels moig men även sandiga partier förekommer. Av kulturhistoriska lämningar finns en husgrund belägen omedelbart väster om den långsträckta åkern vid Stämmen. Huset ingår ej på 1938 års ekonomiska karta. I södra delen av området finns också flera mindre stenbrott som samtliga är belägna på högt berg inom fastigheten Söby 1:3. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 13 Registrerad stenåldersboplats, Skee socken, RAÄ 1197 Boplatsen ligger i västra delen av ett smalt pass mellan berg (fig. 4 och 18). Den har ett karaktäristiskt läge längst in i en dåtida vik. Boplatsen ligger i sandig stenbunden mark i östra kanten av en mindre åkeryta, som på ekonomiska kartan benämns Läntermyr. En stor del av boplatsområdet är urschaktat, bl.a. för väg och sandtäkter. Det finns emellertid fortfarande kvar en del intakta ytor varför boplatsen bör förundersökas. Fu-område 14 Nyfunnen verksamhetsplats (område med anläggningar) Området ligger på en avsats invid åkermark i norra mynningen av ett smalt pass mellan berg (fig. 4 och 18). Genom området rinner en bäck. Västra delen av passet begränsas av branta bergväggar medan den östra delen består av en tallskogsbevuxen sandig västsluttning. Två schakt upptogs. Matjorden var ca 0,2 0,3 meter tjock. I en sandig underliggande yta syntes en härd, A376, E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 65

Klåvan Fu 136/000 372 356 Fu 14 Läntermyr 6/000 cken Fu 15 434 389 Dalen 459 Fu 16 5/500 5/500 471 467 0 200 m Fig. 18. Förundersökningsområdena 13, 14, 15 och 16. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd F, fu-14 372 0,2 0,3 m matjord Härd Sand 356 0,2 0,3 m matjord Sand Grop som gick in västra kanten av schakt 372. I ett invidliggande schakt, schakt 356, fanns en ca 1,3 meter i diameter stor grop, A360. Fu-område 15 Nyfunnen stenåldersboplats I norra delen av utredningsområde F finns ett tämligen högt bergsparti och i en liten sänka på bergets södra sida ligger en mindre mosse (fig. 4 och 18). Denna är ca 60 50 meter stor och beväxt med en del mindre tallar. Längs kanterna är växtligheten rikare och består av tall, björk, en och enstaka granar. Längs mossens östra kant grävdes två schakt. Överst i lagerföljden fanns ett ca 0,15 meter tjockt lager av torv med ett gråfärgat anrikningsskikt. Där- 66 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

under mötte ett gråbrunt lager av moig sand med inblandning av småsten. I kanten av schakt 389 framkom delar av en härd med skörbränd sten. I det fuktigaste partierna, centralt i våtmarken, grävdes inget schakt. Norr om mossen finns en sluttande mindre gip. Här fanns, under ett 0,10 meter tjockt lager med grästorv, ett rödbrunt järnhaltigt lager av sand. Bland sanden observerades en del sten som bedömdes vara eldpåverkad men kol förekom inte. Därunder följde ett lager med sand och grus som av allt att döma är lämningar från en tidigare strandbildning. Omedelbart norr om våtmarken grävdes ett s.k. långschakt och i detta, schakt 434 hittades ett plattformsavslag, troligen från en cylindrisk kärna, en knacksten och två avslag. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd F, fu-15 389 0,15 m torv Härd 434 0,10 m torv Flinta Fu-område 16 Nyfunnen stenåldersboplats med kulturlager och eventuella gravar Området ligger invid ett pass mellan berg och omfattar dels en brukad åker, dels en äldre åkeryta som ligger norr om, och i direkt anslutning till, nämnda åker (fig. 4 och 18). I åkern, som säsongen 2001 hade besåtts med havre, grävdes inga schakt men vid inventeringen hittades spridda förekomster av slagen flinta. Norr om åkern finns en äldre åkeryta som idag utgörs av planterad granskog. Av intresse är det som framkom i området kring ett litet impediment som ligger i västra kanten av granskogen och strax invid det pass som i nordväst leder ut från området. Impedimentet består av en ca 14 12 meter stor uppstickande bergsklack. På bergets södra kant finns en ansamling med odlingssten men på bergsklackens krön finns två stenkoncentrationer som av form och placering att döma kan misstänkas vara gravar. Båda har rektangulär form och är lagda i ett skikt med sten. Den ena mäter 1,5 1,0 meter och i ena kanten ses en del nedrasad sten. Stenstorleken varierar mellan 0,2 0,4 meter. Den andra är avlångt rektangulär och mäter ca 3 1 meter. Stenstorleken är mera varierad, från 0,2 0,6 meter, och de största stenarna återfinns längs ena kanten. I schakt 459 vid foten av en bergsklack iakttogs anläggningar och fynd av förhistorisk karaktär. I schaktets övre del fanns ett 0,3 meter tjockt torvlager samt äldre ploglager av gråbrun sand. Under detta syntes ett 0,2 meter tjockt lager med brun sand och grus. Ett mörkt 0,2 meter tjockt, delvis sotigt kulturlager med fynd av keramik, 4 bitar av slagen flinta, bränd lera och Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd F, fu-16 459 0,3 m torvlager och humös sand 0,2 m sand och grus 0,2 m humös sotig sand Sand 471 0,3 m matjord Sand 467 0,3 m matjord Sand Flinta, keramik, bränd lera, sotfläckar, grop Flinta Flinta E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 67

skörbränd sten syntes därefter ovan alvytan. Alvytan bestod av ljus sand/ grus. I alven fanns anläggningar i form av sotfläckar och grunda gropar (kulturlagerrester?). En av anläggningarna var en grop, 0,6 meter i diameter stor och ca 0,1 meter djup, innehållande skörbränd sten. Slagen flinta hittades också i ett ca 0,3 meter tjockt lager av matjord områdets södra del i schakten 471 och 467. I schakt 471 hittades två avslag och i schakt 467 tre avslag. Fu-område 17 yta intill skålgropsförekomst, Lur socken, RAÄ 424 Förundersökningsområdet utgörs av en mindre yta omkring en berghäll med skålgropar (fig. 4). Hällen är belägen nedanför ett högt berg. Omedelbar öster därom, men utanför utredningsområdet, finns ytterligare fornlämningar i form av hällristningar och ett röse (RAÄ 16). De aktuella skålgroparna, som är två till antalet, ligger på en liten berghäll och hittades vid en specialinventering år 1991. Området väster därom utgörs av ett relativt stort kalhygge som ligger i en sydsluttande mycket stenrik terräng. Jordmånen är omväxlande sandig eller grusig och där det finare materialet återfinns i de lägre partierna, där det även finns spår efter sandtäkter. Sluttningen ligger väl exponerad mot söder och initialt fanns förväntningar om att finna spår från både sten- och bronsålder. Ett stort antal schakt grävdes i sluttningen. I ett flertal schakt påträffades enstaka flintor och i en rotvälta fanns fyra flintor och ett slipstensfragment av rödfärgad sandsten. Den spridda förekomsten av flintor i kombination med den blockrika terrängen anger att fynden är av mer tillfällig karaktär. En förundersökning av hela sluttningen anses inte vara motiverad. Hällristning utanför vägkorridor (inget fu-område) Vid Stämmen i den norra delen av område F berör vägen ena kanten av en långsträckt och tämligen lerig åkeryta. I västra kanten av åkern ligger en torplämning. Strax öster om vägkorridoren och inom fastigheten Södra Slön 2:4 påträffades fyra tidigare okända skålgropsförekomster (se fig. 4). Dessa finns på kort avstånd från varandra och ligger på krönet av en planslipad häll (se bilaga 4). På den delen av åkern som berördes av utredningen framkom inget av intresse. 68 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Område G Vålle med kompletteringar hösten 2001 Berörda fastigheter Södra Slön 2:4 Holma 1:11 Holma 1:4 Holma 1:3 Vålle 1:3 Söby 1:2 Söby 1:3 Områdesbeskrivning Område G, Vålle, utgörs dels av större sammanhängande åkerytor belägna norr om Väg 979 och dels av en större åkeryta söder om vägen, som utgör den norra delen av en långsträckt smal dalgång. Området utgörs huvudsakligen av uppodlad åkermark. De flacka åkrarna norr om Väg 979 är mycket leriga. I åkermarken söder om vägen är det lera i de lägre partierna närmast bäcken medan de övre delarna upp mot de omgivande bergen mestadels består av sand och grus. Enligt ägaren på gården Vålle har man funnit flintor längs hela västra åkerkanten men speciella fynd, såsom yxor och liknande, hade inte hittats. De registrerade fornlämningar som ligger inom vägkorridoren på denna delsträcka är två stenåldersboplatser (RAÄ 25 och 26), två by-/ gårdstomter (RAÄ 361:1 och 361:2) samt ett röse (RAÄ 44). En bit öster om vägkorridoren finns en för länet uttagen fornlämningsmiljö, Tanums kommun nr 26. (Länsstyrelsen 1984:55). Fornlämningarna inom denna utgörs främst av rösen och röseliknande stensättningar. Av den undersökningsplan som skrevs inför fältarbetet framgår att man vid Vålle kunde förvänta sig finna bebyggelselämningar från främst brons- och äldre järnålder. Med anledning av eventuell viadukt för Väg 979 gjordes en kompletterande utredning hösten 2001 vilken omfattade en liten slinga strax söder om gården Vålle. Dock framkom inget nytt vid denna komplettering. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 52 boplats utan synlig anläggning, Lur socken, RAÄ 25 och 26 Dessa båda boplatser (sannolikt stenåldersboplatser), som troligen kan ses som en sammanhängande enhet, är belägna på nordöstra kanten av ett vidsträckt bergsområde (fig. 5 och 19). Äldre uppgifter nämner fynd av en spånpilspets (Frödin 1911, Alin 1955, s. 22, nr 88). Båda fornlämningarna är skadade, dels av landsvägen dels av grustäkter, och i fornminnesregistret påpekas att det sannolikt inte återstår mycket av boplatsen eller boplatserna. Fu-område 53 by/gårdstomt, Lur socken, RAÄ 361:1 By-/gårdstomt enligt karta från 1824. Tomten är ännu bebyggd (fig. 5 och 19). E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 69

Fu-område 18 by/gårdstomt, Lur socken, RAÄ 361:2 By-/gårdstomt enligt karta från 1824 (fig. 5 och 19). Tomten är belägen på en större, delvis bergig, terrassering vid foten av bergsparti. På en berghäll inom området påträffades tre skålgropar vid hällristningsinventeringen (se bilaga 4 5). I schakt 566 i åkermarken söder om impedimentet fanns kulturlagerrester med enstaka flintor och en del skörbränd sten. I schaktets västra påträffades en anläggning. Den är 0,40 meter i diameter och innehåller skörbränd sten och bränd flinta. Snett genom schaktet löpte två sentida störningar. Kulturlagrets ålder är okänt men kan förmodas vara från järnålder. Stratigrafin i schakt 566 var följande; ploglager 0,25 meter följt av mörk kolinblandad mo 0,20 meter och därunder alv som består av ljus lera. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd G, fu-18 566 0,25 m matjord 0,20 m mo Lera Flinta, kulturlager 4/500 Vålle Fu 53 Fu 52 Fu 18 566 Dammen 773 Fu 19 803 Fu 20 4/000 4/000 Fu 21 Kroken 921 0 200 m Fig. 19. Förundersökningsområdena 52, 53, 18, 19, 20 och 21. 70 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fu-område 19 Nyfunnen boplatslämning Området ligger i en östslutande slänt och ett avsatsläge i åkermark, strax söder om fu-område 18 (fig. 5 och 19). Matjorden var ca 0,2 0,3 meter tjock och den underliggande alvytan var sandig. I alvytan hittades i schakt, 773 och 803, tre respektive två flintavslag. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd G, fu-19 773 0,2 0,3 m matjord Flinta Sand 803 0,2 0,3 m matjord Sand Flinta Fu-område 20 röse, Lur socken, RAÄ 44 Röset är belägen på krönet av ett högt berg och kommer, även om den ligger inom vägkorridoren, sannolikt inte att beröras (fig. 5 och 19). Röset är skadat och mäter 7 meter i diameter och är 0,5 meter högt. Fu-område 21 Nyfunna boplatslämningar Detta område är beläget i den övre, västra delen av en åker och i närheten av den skogsklädda delen av dalgången, ca 110 meter söder om fu-område 19 (fig. 5 och 19). Under ploglagret i ett av schakten, schakt 921, fanns bevarade rester av ett kulturlager innehållande kol och bränd lera. I schaktet låg en grop, A926, och en härd, A942. I samma schakt hittades sex flintor, varav två brända, och ett flathugget flintredskap, eventuellt en omhuggen dolk. Bland fynden ingår också en grov avslagsskrapa. I nära anslutning till schaktet hittades vid inventeringen en annan flintskrapa som av formen att döma kan vara från bronsålder. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd G, fu-21 921 0,15 0,20 m humös sand Sand Härd, grop, flinta (ev. omhuggen dolk) Flinta, bränd lera E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 71

Område H Vålle/Kil Berörda fastigheter Vålle 1:3 Vålle 1:6 Vålle 1:7 Kil 1:3 Kil 1:4 Kil 2:2 Områdesbeskrivning Området Vålle/Kil består av en smal dalgång som löper i nord-sydlig riktning. Dalgångens norra del är skogbevuxen och är till stora delar mycket svårgenomtränglig medan den södra delen består av kalhygge där träden avverkats så sent som sommaren 2001. Därför är terrängen även här svårtillgänglig med mycket ris, djupa hjulspår och vattensamlingar. Dalgångens östra sida består huvudsakligen av mycket branta bergsväggar där bergsfoten kantas av moras. Dalgångens västra sida består omväxlande av branta berg eller branta sluttningar. Från denna sida av dalgången löper två mindre sidodalgångar upp i berget. De sluttar ganska brant närmast dalgången men högre upp finns platåer som ligger ganska väl skyddat mellan bergen. Båda dessa sidodalgångar utgörs av kalhygge. Området har under stenåldern utgjort ett smalt sund alternativt en smal vik som löpt in från norr och utgör därför en miljö för strandbundna stenålderslämningar. Inom vägkorridoren finns inga registrerade kända fornlämningar. Av kulturhistoriska lämningar finns ett torp, Fölungebacken, beläget i dalgångens östra sida. På ekonomiska kartan från 1938 ses en mindre odlingsyta belägen cirka etthundra meter norr om själva torpet. Dessutom fanns en liten odlingsyta ca 500 meter söder om densamma. Dalgångens västra sida kantas av ett antal små stenbrott. Även i sidodalgångarna finns små stenbrott. Strax väster om vägkorridoren, på de kala berget väster om fu-område 22 och 23, finns spår efter mer omfattande stenbrytning där även vidare bearbetning av stenen ägt rum. I dalgången vid fu-område 22 finns ett par kolningsgropar och längre söderut finns en koncentration med tätt liggande kolningsgropar, fuområde 25. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 22 nyfunnen stenåldersboplats Boplatsen ligger i en liten gip/sidodalgång som löper upp längs dalgångens västra sida (fig. 5 och 20). Sidodalgångens norra del begränsas till stora delar av en brant bergvägg av 4 6 meter höjd. I provgrop 953, 0,3 0,4 meter stor, belägen ett par meter intill nämnda bergvägg, hittades sex flintor varav en bränd. I ena kanten av provgropen låg en större sten i anslutning till ett kollager. Troligen är det fråga om en härd. Lagerföljden såg ut enligt följande; överst ett 0,25 meter tjockt lager grästorv, därunder följde brun sand/grus med en del småsten. I en närliggande rotvälta, belägen på samma nivå men centralt i denna smala sidodalgång, hittades ett par bergartsavslag. En förundersökning bör omfatta hela den del av sidodalgången som berörs av vägområdet. 72 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd H, fu-22 953 0,25 m grästorv Härd?, flinta Sand Fu-område 23 nyfunna stenåldersboplats Terrängen är mycket snarlik den vid fu-område 22 där en större gip/sidodalgång löper upp från dalgångens västra sida (fig. 5 och 20). Detta område är emellertid något större till ytan och har av fyndens stora spridning att döma utgjort ett mera attraktivt läge. I sluttningen ingår också några planare partier. Till skillnad från den skogsklädda dalgången nedanför har denna sluttande sidodalgång blivit avverkad vilket gjorde det möjligt att gräva ytan med maskin. Spridda flintor fanns längs hela sluttningen men antalet ökade på ett flackare parti i sluttningens nedre del, d.v.s. närmast dalgången. Störst intresse tilldrar sig emellertid en liten plan yta invid sluttningens krön. Den begränsades i öster av en ca två meter hög bergvägg. På platsen växer ett par tallar, några enbuskar och har en undervegetation av lingon- och blåbärsris. En bit ut från bergväggen grävdes ett schakt, schakt 957, och detta innehöll en hel del slagen flinta. Lagerföljden i schaktet såg ut enligt följande; det övre lagret bestod av ett ca 0,15 meter tjockt torvlager, därefter följde gråvit sand Fu 22 953 1007 963 957 3/500 Fu 23 Fölungebacken 0 200 m Plats för f.d. hus Fig. 20. Förundersökningsområdena 22 och 23. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 73

(anrikningsskikt) av 0,10 meter tjocklek. Lagret överlagrade ett gulbrunt sandlager där huvuddelen av fynden framkom. I schaktet hittades 18 flintor varav 2 brända, 17 bergartsavslag samt två slipstensfragment. Slipstenarna ifråga är slipstensplattor av senmesolitisk typ och de indikerar att boplatsen på denna övre terrass representerar ett uppehåll av en viss varighet. Även i schakt 963, som grävdes i en traktorstig i sluttningen strax nedanför, påträffades såväl slagen flinta som slagen bergart. I schakt 1007, i nedre delen av sluttningen, beläget ca 33 m ö. h., hittades 11 flintor och ett slipstensfragment av röd sandsten. Flintan i sistnämnda schakt var dock enbart av större storlekar vilket tyder på att de ligger i sekundärt läge. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd H, fu-23 957 0,15 m torv 0,10 m sand Flinta, bergartsavslag Sand 963 0,15 m torv 0,10 m sand Flinta, bergartsavslag Sand 1007 0,15 m torv 0,10 m sand Sand Flinta, slipstensfragment Fu-område 24 nyfunnen stenåldersboplats Denna boplats ligger, precis som de vid fu-22 och fu-24, i en sidodalgång till den större dalgången (fig. 5 och 21). Genom sidodalgången, som är cirka tvåhundra meter bred vid mynningen, rinner en större och en mindre bäck. Området är beväxt med gran, tall och björk medan den större dalgången nedanför nyligen är avverkad. Fynden gjordes i tre provgropar, groparna 2215, 2216 och 2218, belägna på en liten terrass i sidodalgångens norra del. Här är jordtäcket på sina ställen mycket tunt och berget möter omedelbart under grästorven. I övrigt fanns under torven ett 0,15 meter tjockt anrikningslager med grå sand och därunder brun grus och sand. Enstaka fynd gjordes i alla tre provgroparna och de bestod av tre flintor samt en kärna av bergart. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd H, fu-24 2215 0,10 m torv Flinta 0,15 m sand Sand 2216 0,10 m torv Flinta 0,15 m sand Sand 2218 0,10 m torv 0,15 m sand Sand Flinta Fu-område 25 område med kolningsgropar noterade på fornminnesregistrets karta Vid foten av en klippvägg på dalgångens västra sida finns en koncentration med gropar (fig. 5 och 21). De är markerade på fornminnesregistrets ekonomiska karta som område med sentida gropar. Troligen är det kolningsgro- 74 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

par men det är inte säkert att det är fråga om sentida anläggningar. Sammanlagt rör det sig om sju anläggningar. Fyra ligger kant i kant med varandra på rad medan avståndet mellan de tre övriga varierar mellan 1 3 meter. Samtliga gropar har vall och själva groparna har en diameter av 1,5 2 meter och är upp till 1 meter djupa. Provstick med geologspjut avslöjade att åtminstone en av groparna har ett kollager i botten. Detta kollager låg under ett ca 0,3 0,4 meter lager med steril sand. En förundersökning krävs för att kunna klargöra anläggningarnas ålder och funktion. Fu-område 26 nyfunnen stenåldersboplats och fångstgropar (?) Som en liten ö mitt i dalgången finns ett mindre bergsparti och i på södra sidan av detta påträffades tre slagna flintor i en provgrop, grop 2263 (fig. 5 och 21). Fynden låg på en liten plan terrass belägen strax ovanför dalgångens botten. Ytan ligger i helt öppen i söder, väster och i öster medan den i norr ligger något skyddad av berget. Boplatsens storlek uppskattas maximalt vara 30 10 meter stor. Det är högst sannolikt att denna boplats representerar ett, eller kanske flera, mycket kortvariga uppehåll och även denna kan preliminärt dateras till senmesolitisk tid. Cirka 90 meter norr om fu-område 26 finns en större vallomgärdad grop, A2227. Denna ligger i en svag sluttning i dalgångens östra sida. Hela anläggningen inklusive vallen är ca 6 meter i diameter. Vallen är 2 meter bred och ca 0 0 Fu 24 2216 2215 2218 2227 Fu 25 2263 Fu 26 Fu 27 2279 2/500 2/500 0 200 m Fig. 21. Förundersökningsområdena 24, 25, 26 och 27. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 75

0,6 meter hög. Gropen i centrum är ca 2 meter i diameter och 1 meter djup, räknat från överkant av vallen. Anläggningens storlek i kombination med gropens djupt nedskurna sidor gör att den kan tolkas som en fångstgrop. För att kunna bestämma dess funktion bör också denna lämning undersökas. Detta görs lämpligen i samband med en eventuell förundersökning av fu-område 26. I sammanhanget är det också intressant att notera att enstaka liknande, men mindre gropar, finns nära fu-område 26. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd H, fu-26 2263 0,10 m torv Flinta Sand 76 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Område I Apelsäter Berörda fastigheter Kil 2:2 Kil 2:6 Apelsäter 1:1 Områdesbeskrivning Detta delområde ansluter i norr till den långa smala dalgång som i norr mynnar vid Vålle och sträcker sig fram till Väg 978 i söder. Området består huvudsakligen av skogsbeväxta häll- och myrmarker. Området berör dock en ännu brukad åker nordnordväst om gården Apelsäter samt några äldre åkerytor där det idag växer tät granskog. De senare ytorna ligger omedelbart norr och nordost om Hogarälvens skarpa krök. De igenlagda åkrarna ligger på flack fuktig terräng och genomkorsas av mycket djupa diken. Inom vägkorridoren finns inga tidigare kända fornlämningar. Av kulturhistoriska lämningar finns en husgrund belägen i tät granskog strax öster om Hogarälven. Huset återfinns inte på ekonomiska kartan från 1938. På kalt berg en bit nordväst om en långsträckt åker vid Apelsäter finns en liten husgrund av ovanligt slag. Denna är inte uttagen som fu-område men bör dokumenteras (se nedan). I området mellan Hogarälven och Väg 978 finns en del mindre stenbrott. Dessutom finns minst tre kvarnlämningar utefter den del av Hogarälven som berörs av utredningen. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 27 nyfunnen stenåldersboplats Boplatsen ligger på ett utskjutande bergsparti i den södra delen av den långa dalgång som löper upp mot Vålle och ingår i samma mesolitiska miljö som boplatserna inom fu-områdena 22, 23, 24 och 26 (fig. 5 och 21). Boplatsen är belägen i en ca 150 meter lång och 5 10 meter bred sprickdalgång i NV kanten av ett bergsparti. I SO begränsas den av ett 4 6 meter hög lodrät bergvägg medan det i andra riktningen finns ett lägre skyddande bergsparti. I provgrop 2279 hittades ett litet fragment av en slipsten av sandsten och åtta flintor varav två brända. Slipstenen tillsammans med fyndet av en liten segmentkniv daterar även denna boplats till senmesolitisk tid. Boplatsen, som kan ha varit bebodd under en längre tid, har sannolikt en stor vetenskaplig potential. Ytan har aldrig plöjts och terrängen utgör naturliga begränsningar av den tillgängliga boplatsytan. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd I, fu-27 2279 0,15 0,20 m humus Flinta, slipsten, Sand segmentkniv Fu-område 28 nyfunnen boplats/verksamhetsyta Förundersökningsområdet ligger omedelbart norr om den djupt nedskurna ravinen till Hogarälven (fig. 5 och 22). Området består av en liten sandig flack yta som är nästan är helt omsluten av branta bergssidor. Hela ytan, som E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 77

är beväxt med ett glest bestånd av gran, är ca 40 15 20 meter stor (SV NO). Till stora delar begränsas området av branta slipade bergväggar som är ca 6 meter höga i öster och upp till 15 meter höga i väster. Tillgång till området har man från nordnordost genom en ca 4 meter bred och 10 meter lång smal passage. Två provgropar grävdes strax innanför denna passage och i den ena, provgrop 2363, hittades en bränd flinta med retusch och i den andra, provgrop 2365, hittades en bränd flinta, eventuellt ett fragment av cylindrisk spånkärna. Från SO når man området genom en ca 6 meter bred och 20 meter lång trång passage medan det i SV finns en ca 12 meter bred öppning mot en större terrass som i sin tur vetter ner mot Hogarälven. Terrassen, som har ett tätare bestånd av gran, är ca 25 30 meter stor begränsas i NV av en brant mycket hög bergvägg. I söder avslutas terrassen tvärt genom den branta och djupt nedskurna bäckravinen. Höjdskillnaden mellan terrassen och ån uppskattas till åtta meter. I närheten av och i direkt anslutning till terrasskanten ligger ett 10-tal gropar, troligen kolningsgropar. De flesta är omgivna av vall och flera ligger kant i kant med varandra. Det finns ett par med mycket markerad vall. De senare är ca 4 meter i diameter (inklusive vall), vallen är 0,8 meter hög. Gropen i mitten är 1 meter i diameter och 0,5 meter djup. Sammanfattningsvis är platsen mycket idyllisk och ligger väl skyddat. Den bör ha varit en utmärkt lägerplats då den varit strandbunden även senare bör närheten till ån ha varit betydelsefull. Här har sannolikt varit en lämplig plats för laxfiske. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd I, fu-28 2363 0,15 m humus Flinta Sand 2365 0,15 m humus Sand Flinta Husgrund inom fastigheten Apelsäter 1:1 (inget fu-område) Av intresse är märklig husgrund (x 3, fig. 5). Den ligger på berg invid en traktorstig som ca 250 meter nordväst om en långsträckt åker vid Apelsäter. Storleken, utseendet och dess belägenhet på kalt berg anger att det inte är fråga om en vanlig torplämning. Stengrunden är tydligast på den södra kortsidan där den kallmurade väggen består av 5 6 skift av relativt flata stenar. Ingen av stenarna förefaller vara huggna. Delar av byggnadens långväggar finns också bevarade och visar att den haft en inre bredd av två meter. Inne i byggnaden finns spår efter ännu en kallmurad vägg med två bevarade eller ursprungliga skift. Avståndet mellan denna inre vägg och kortväggens insida uppgår till bara en meter. Detta innebär att väggen inte kan ha avdelat ett rum utan det är mera troligt att det längst inne i byggnaden funnits en upphöjd bänk eller eventuellt en upphöjd spis eller eldstad. Byggnadens begränsning i norr är något oklar men den andra kortsidan kan ha sammanfallit med en rad av övertorvade, ca 0,15 0,30 meter stora, stenar. Utanför och längs med denna stenrad finns en packning med moränsten av 0,10 0,15 meter storlek. Byggnadens längd uppskattas till omkring fem meter. Mycket lite kan sägas om anläggningens ålder och funktion men den ger ett ålderdomligt intryck. I händelse av exploatering bör husgrunden dokumenteras och i samband med denna kan man söka fynd som kan datera anläggningen. Likaså skulle en metalldetektor kunna avslöja eventuella mynt. 78 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

1/000 1/000 2365 2363 Fu 28 Apelsäter Fu 29 Fu 30 1434 1438 1453 1444 Sågen 0 200 m Fig. 22. Förundersökningsområdena 28, 29 och 30. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 79

Område J Lugnet, söder om vägen Berörda fastigheter Skälleröd 1:2 Skälleröd 1:4 Skälleröd 1:3 Områdesbeskrivning Området består huvudsakligen av skogsklädda berg och högt belägna hällmarker. Störst intresse tilldrar sig det bergsparti som ligger NV om Lugnet. Här finns i östra kanten ett par större gipar som högre upp i terrängen bildar plana avsatser och små krönlägen. Detta område, som till stor del omges av bergsbranter, bör ha varit förträffliga boplatslägen under stenålder. Här är jordmånen sandig och finns på 1938 års ekonomiska karta upptagen som åkerytor. I områdets södra del ligger gården Båtemyr med en tämligen stor åkeryta strax söder om gården. Området har till stora delar tidigare varit myrmark, vilket bl.a. syns genom en djupt grävd kanal. Två registrerade boplatser finns i området, RAÄ 267 och 268 samt en fyndplats för flinta, RAÄ 272. Här finns också ett stort antal stenbrott där man brutit sten av varierande omfattning. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 29 fyndplats för flinta, Lur socken, RAÄ 272 Platsen ligger på en avsats i nordvästsluttning mot en bäckravin (fig. 5 och 22). Här växer en tät planterad granskog och terrängen är mycket stenig. Fynden kan sannolikt knytas till en aktivitetsyta. Är det rester efter en boplats i egentlig bemärkelse har denna sannolikt redan schaktats bort i samband med anläggandet av Väg 978. Fu-område 30 nyfunnen stenåldersboplats Området ligger i ett igenväxande kalhygge och i skogsmark på en sandig platå som sträcker ut sig mot nordöst och öst, ner mot Lurvägen och Hogarälven. Själva platån är upptagen som odlingsmark på 1938 års ekonomiska karta och det finns också åkerhak och diken som vittnar om denna odling. Ploglagret är vanligtvis ca 0,2 0,3 meter tjockt och den underliggande alvytan består av grusinblandad sand. Det mest intressanta ytan ligger strax ovanför krönet på platåns sydöstra del. I ett schakt 1444 hittades ett 20-tal Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd J, fu-30 1444 0,20 0,30 m matjord Flinta Sand 1453 0,20 0,30 m matjord Flinta Sand 1438 0,20 0,30 m matjord Flinta Sand 1434 0,20 0,30 m matjord Sand Flinta 80 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

flintor, bl.a. en stickel med framretuscherad spets. Nästan i kanten av nämnda schakt finns en eventuell fångstgrop. Gropen har en inre diameter av ca 5 meter och ett djup av ca 1 meter. Runt gropen syns en antydan till vall. I schakten 1453, 1438 och 1434 hittades 4 bitar av slagen flinta i varje schakt. Fu-område 31 stenåldersboplats (?), Lur socken, RAÄ 268 Området ligger i en nordvästsluttning samt i flack hällmark med sandfyllda skrevor (fig. 5). I fornminnesregistret omnämns att man hittade rikligt med slagen flinta samt en del skörbränd sten. Boplatsen uppskattas där ha en utbredning av ca 100 50 meter (Ö V). Även vid utredningen hittades en del flinta i en vägkant. Boplatsens höjd, strax över 45 m.ö.h., innebär en preliminär datering till Atlantisk tid. Fu-område 32 stenåldersboplats (?), Lur socken, RAÄ 267 Området ligger strax invid gården Båtemyr (fig. 5). Enligt fornminnesregistret skall man ha funnit rikligt med flinta på platsen. Flintan påträffades i mindre diken och i en körväg. Boplatsen uppskattas där ha en utbredning av ca 60 40 meter (NV SÖ). Söder om boplatsen ligger en åker som utgörs av en utdikad mosse. Boplatsen kan ha legat invid en sjö som sträckt sig vidare söderut mot en mosse. Vid den arkeologiska utredningen för Tanum Lugnet hittades slagen flinta på den södra kanten av denna mosse (se Fu-område 33 nedan). Fu-område 33 Nyfunnen stenåldersboplats inom sträckan Tanum Lugnet, Lur socken, RAÄ 438:1 Markerat på kartan är också Fu-område 33 som ingår i utredningen för sträckan Tanum Lugnet (fig. 5). Det gäller en nyfunnen stenåldersboplats med fynd av bl.a. spån (Lundin, Nyqvist & Munkenberg 2002:41). Fu-område 70 by-/gårdstomt (enligt karta från 1810), Lur socken, RAÄ 293 Vid den kompletterande utredningen kom även en bytomt vid Lugnets by att beröras (fig. 5). Tomten är bebyggd. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 81

Område K anslutningsväg E6 Lugnet, Väg 978 Berörda fastigheter Skälleröd 1:4 Skälleröd 1:5 Skälleröd 1:3 Områdesbeskrivning Denna del av utredningen följer Väg 978 och omfattade en ca 100 meter bred korridor som berörde båda sidor om vägen. Inom denna kilometerlånga delsträcka berördes två åkrar som båda ligger norr om vägen till Lur. På vägens södra sida berörs huvudsakligen berg eller bergssluttningar. Inom sträckan finns inga kända fornlämningar med strax söder därom och ett fåtal meter från nuvarande E6 finns en rest sten. Hela ytan runtomkring stenen är urschaktad. Av andra lämningar finns två, ursprungligen takförsedda, skyttevärn byggda av huggen granit. Skyttevärnen ligger på södra sidan av Väg 978 och i närheten till E6. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fornlämningsobjekt nr 34 nyfunnen väghållningssten Parallellt med E6, och vid infarten till Lur, finns på en kort sträcka rester efter den gamla landsvägen (fig. 5). I östra kanten av vägen hittades en väghållningssten. Endast övre delen av stenen är synlig ovan mark. Texten är till största delen dold men upptill kan man uttyda inskriptionen; 13/5. Stenen kan knytas till en äldre väg och området är upptaget som speciell vägmiljö, nr 15 i Vägminnesvårdsprogrammet för Göteborgs och Bohus län. Där kan man läsa att Skälleröd utgjort en kommunikationspunkt av äldre datum. Här möttes vägarna från Lurs kyrka, från Galtö och Resö samt Lurs sockens utlastningsplats vid Långekärr och länshuvudvägen från Svinesund och söderut (1991:49). Troligen har vägsträckan anor tillbaka till järnålder. Cirka hundra meter söder om väghållningsstenen finns ett gravmonument i form av en hög rest sten. 82 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Kompletterande utredning alternativa anslutningsvägar mellan E6 och planerad trafikplats vid Apelsäter Områdesbeskrivning I samband med planerad ny sträckning av väg 978 har ett område mellan Norra Kil och Bruksbacken i Lurs socken och vidare österut mot en planerad trafikplats vid Apelsäter har fem olika vägalternativ utretts (fig. 23). Området finns upptaget som en s.k. sammansatt kulturmiljö i Miljökonsekvensbeskrivningen för sträckan Tanumshede Vik (Område K19, 1999:32) och ingår som kommunalt KMV-område för Tanums kommun (nr 14). Från den planerade trafikplatsen och västerut är landskapet präglat av utmarksområden med skog och kala berg. Närmare nuvarande E6:an avtar skogsmarken successivt. Mellan berg och skogsdungar vidtar åker och betesmarker. Flera registrerade fornlämningar finns i området. Vägalternativ 1 ligger ca 40 meter nordväst om RAÄ 99 (en hög). Förslag 2 sträcker sig ca 40 5 122 121 123 215 4 3 2 97 126 1 217 99 258 201 Fig. 23. Fem olika alternativ för ny sträckning av väg 978 vid Norra Kil och Apelsäter har omfattats av utredningen. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 83

meter söder om RAÄ 201 (hällristning med 16 skepp) och skär genom RAÄ 97 (angiven plats för domarring). Mellan väglinjerna 1 och 2 finns också RAÄ 126 (två stensättningar). Väglinje nummer 3 ligger ca 40 45 meter norr om RAÄ 201 och ca 35 meter norr om RAÄ 217 (halkhuggningar). Alternativ 4 ligger i närheten av flera registrerade lämningar; ca 25 meter norr om RAÄ 123 (en stensättning), ca 35 meter norr om RAÄ 121 (milstolpe), ca 10 15 meter norr om RAÄ 215 (hällristning med två skepp och ett fyrekrigt hjul samt några otydbara figurer) och ca 10 15 meter söder om RAÄ 122 (en stensättning). Vägalternativ 5 ligger ca 20 meter norr om RAÄ 122 (se fig. 5 och 23). En närmare beskrivning av fornlämningarna görs i följande text. Fältresultat och schaktbeskrivningar Stor sammanhängande åker inom fastigheten Apelsäter 1:1 (inget fu-område) Inför utredningen förväntades lämningar på åkrarna invid Apelsäters gamla tomt. Sökschakten koncentrerades här till de högre partierna längs åkerkanten i norr och nordväst och utefter den bergssida som ligger SV om Troneröd. Dessutom grävdes ett antal schakt på en sandig höjdrygg som löper parallellt med Hogarälven. Åkern visade sig vara överraskande lerig. Sand eller grusinblandad sand återfanns enbart längs kanterna och på höjdryggen, alltså inom de partier där de flesta sökschakten grävdes. En intressant omständighet är att huvuddelen av schakten längs åkerkanterna hade ett upp till 0,10 meter tjockt mycket mörkt lager i botten, d.v.s. strax ovanför alvytan. Förutom en del kolbitar innehöll lagret inga fynd. Den enda anläggningen som hittades på åkern var en härd som framkom i schakt 3428 (fig. 24). Härden var oregelbundet formad, ca 0,4 0,4 meter stor och 0,15 meter djup. Längs dess nedgrävningskant syntes ett kraftigt kollager. Då de intilliggande schakten saknade anläggningar är det inte motiverat med vidare åtgärder. Fornlämningsobjekt 55 milsten, Lur socken, RAÄ 121 Milsten, placerad på ett större kallmurat stenfundament. Stenen, som är av kalksten, har kungaemblem med årtalet 1737 (fig. 5 och 23). Fornlämningsobjekt 56 hällristning, Lur socken, RAÄ 201 Hällristningen, som är den största i Lur socken, innehåller sexton skeppsristningar och en skålgrop (fig. 5 och 23). Ristningen är belägen längst in i en långsträckt smal dalgång i vilken en bäck rinner. Hela dalgången förefaller ha varit odlad och idag växer längs södra kanten ett tätt bestånd av planterad gran. Själva ristningen ligger strax intill bäcken. Ristningen ligger här på en sluttande och delvis vattenöversilad berghäll. Terrängen strax nedanför berget består av en svagt sluttande platå som vid första anblicken utgör ett fördelaktigt boplatsläge. Här är skogen glest bevuxen och består huvudsakligen av tall. Jordmånen är sandig med inslag av grus. Längre ner i sluttningen övergår lagret i mo och mjäla. Området är något skadat genom sandtäkt. Ett flertal schakt grävdes men de enda fynden utgjordes av recenta föremål och det fanns inga indikationer på förhistoriska aktiviteter. Västerut från ristningshällen är en svagt sluttande dalgång som övergår i ren lera. Inga fynd gjordes här men en mindre gårds- eller större torplämning ligger vid södra kanten av ett mot väster utskjutande bergsparti. 84 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fornlämningsobjekt 57 hällristning, Lur socken, RAÄ 215 Ristningen är belägen nio meter nordväst om en åkerkant och ligger mitt i en gammal vägbana (fig. 5 och 23). Ristningen innehåller ett par skepp, en solsymbol samt några otydliga figurer. I åkern intill ristningen gjordes inga fynd. Fornlämningsobjekt 58 halkhuggning, Lur socken, RAÄ 217 Belägen på bergshäll i brukningsväg (fig. 5 och 23). Huggningarna, som syftat till att ge bättre fäste på det kala berget, är tio till antalet och ligger på rad inom en fyra meter lång sträcka. Fu-område 65 angiven plats för domarring, Lur socken, RAÄ 97 Platsen ligger i nordsluttning av berg och strax invid en bäckravin (fig. 5, 23 och 24). Området här förefaller också lämplig som boplatsyta. Inga schakt eller provgropar har emellertid grävts. Enligt inventeringsuppgifter från år 1904 skall den borttagna domarringen ha bestått av sju klumpstenar av knappt en meters höjd. Strax nordöst därom nämns en osäker gravhög. Fu 68 Södra Kil Fu 65 Fu 69 Troneröd Fu 66 3428, Härd Apelsäters gamla tomt Bruksbacken 0 200 m Fig. 24. Förundersökningsområdena 65, 66, 68 och 69. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 85

Fu-område 66 gravhög/gravfält, Lur socken, RAÄ 99 Högen ligger i sydvästsluttande moränmark strax intill en mindre brukningsväg (fig. 5, 23 och 24). Anläggningen är 7 meter i diameter och 0,8 meter hög. Från en äldre inventering nämns två gravhögar samt att flera andra förstörts genom täktverksamhet. Därefter har sannolikt ytterligare en gravhög blivit förstörd. Ännu finns dock intakta ytor lite högre upp i terrängen som möjligtvis kan hysa flatmarkgravar. Fu-område 67 grav (stensättning), Lur socken, RAÄ 122 Graven är belägen på ett krön av ett lågt berg (fig. 5 och 23). Stensättningen är 5 meter i diameter och 0,3 meter hög. Fu-område 68 grav (stensättning), Lur socken, RAÄ 123 Graven ligger på svagt sluttande berghäll intill hagmark strax intill E6 (fig. 5, 23 och 24). Stensättningen är 12 meter i diameter och 0,4 meter hög. Fu-område 69 gravar, Lur socken, RAÄ 126 På ett litet krön och på en avsats ligger två stensättningar som är 6 respektive 7 meter i diameter (fig. 5, 23 och 24). Strax intill finns rester efter ännu en stensättning. 86 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Kompletterande utredning ny anslutningsväg mellan planerad trafikplats Apelsäter och Backaliden Områdesbeskrivning Föreliggande planerad sträckning för väg 978, anslutningsvägen mellan trafikplats och Lurvägen, har tillkommit som en följd av att trafikplatsen vid Lugnet planeras att flyttas längre norrut, vilket fått till följd att också vägsträckningen från trafikplatsen mot Backaliden nu också kom att ändras (fig. 1). Topografiskt kan sträckan delas in i två delar, en västlig och en östlig där gränsen ungefärligt sammanfaller med fastighetsgränsen mellan Apelsäter och Lurs Torp. Inom vägkorridoren är denna fastighetsgräns markerad med minst fem små gränsrösen. På Apelsäters ägor går korridoren till stora delar i flack granskogsbeväxt terräng och på 1938 års ekonomiska karta är delar av granskogen upptagen som åkermark. Genom skogen löper flera raka djupa diken. Till viss del berör vägkorridoren i Apelsäter även bergspartier med mer höglänt terräng. Inom fastigheten Lurs Torp går vägkorridoren huvudsakligen genom en mindre dalgång som löper i öst-västlig riktning. Dalgången, vars botten utgörs av fuktig myrmark, har under stora delar av stenåldern utgjort ett sund. Dalgångens norra sida karaktäriseras av relativt branta bergssidor och vid bergsfoten finns mestadels rikligt med moränsten. På dalgångens södra sida finns däremot flera små gipar som bör ha utgjort fördelaktiga platser under stenåldern. Några av dessa gipar ligger emellertid strax utanför utredningsområdet och har därför inte undersökts. I dalgångens östra del finns också en mindre, och vid utredningstillfället mycket fuktig, åkeryta. Längre österut viker vägkorridoren av åt norr och löper in i ett barrskogsbeklätt område, som åt söder sluttar ner mot dalgången. Jordmånen består här omväxlande av sand, grus eller stenig morän. Det är högst tveksamt om man någonsin har kunnat odla inom detta område. Slutligen berörs allra längst i öster ett parti av uppodlad åkermark. Det enda området på denna sträcka där vägkorridoren berör redan kända fornlämningar ligger där vägen är tänkt att ansluta till den nuvarande Lurvägen. Här finns både gravar och boplatser och området är upptaget som en s.k. sammansatt kulturmiljö i Miljökonsekvensbeskrivningen för sträckan Tanumshede Vik (Område K21, 1999:32). Av kulturhistoriska lämningar finns en husgrund i skogsmarken väster om gravfältet RAÄ 351:1 och inom området finns också spår efter stenbrytning. Fältresultat och schaktbeskrivningar Fu-område 59 gravfält, Lur socken, RAÄ 351:1 Gravfältet omfattar tio på markytan synliga anläggningar (fig. 5 och 25). I och runtomkring gravarna växer idag ett tätt bestånd av höga granar. Gravarna har registrerats som två långhögar, tre högar, fyra stensättningar och en rest sten. En större stensättning har i stort sett schaktats bort i samband med breddning av vägen och i dikesskärningen har man vid fornminnesinventeringen identifierat resterna efter ett brandlager. Det finns emellertid inget som tyder på att gravfältet sträcker ut sig till åkern, på vägens östra sida. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 87

Fu-område 60 gravhög och hålväg, Lur socken, RAÄ 351:2 och 3 Cirka 50 meter nordost om gravfältet finns en gravhög, RAÄ 351:2 (fig. 5 och 25). Den är 7 meter i diameter och 1 meter hög. Strax intill löper på en sträcka av ca 50 meter, en hålväg, RAÄ 351:3. Ytterligare ett par hundra meter norrut, men strax utanför vägkorridoren, finns en stensättning. Fu-område 61 stenåldersboplats, Lur socken, RAÄ 367 Precis vid anslutningen till Lurvägen berör vägkorridoren en redan registrerad boplats, RAÄ 367 (fig. 5 och 25). Boplatsen har en vidsträckt utbredning och följer en sandig dalgång norrut där den avslutas i sluttningen strax nedanför ett krönläge mellan två bergssidor. På själva krönläget ligger två mindre domarringar, och man kan utifrån topografin vara förvissad om att även stenåldersboplatsen omfattar stora delar av själva krönläget. Enligt Morgan Alexandersson, som är ägare till fastigheten Backaliden som ligger inom boplatsen, har många flintor hittats i just den sluttningen. Denna delen av boplatsen ligger emellertid flera hundra meter norr om vägkorridoren. På fastigheten Backaliden förvaras flera sten- och flintföremål som är funna inom RAÄ 367. Allt material i samlingen förefaller vara mesolitiskt med tyngdpunkt i mellanmesolitikum. Det gäller i första hand trindyxor och spån men det finns även ett fragment av en spetshacka i skiffer. I samlingen ingår ingen lihultyxa men här finns en avlång smal kölskrapa som troligen kan dateras till senmesolitikum. I samlingen ingår dessutom ett par senneolitiska föremål, en senneolitisk stridsyxa och en skära, men de är troligen funna på helt annat håll. Som redan nämnts är det bara den södra delen av boplatsen som berörs av vägkorridoren och det gäller en liten åkerlapp omedelbart söder om fastigheten Lurs-Backa 1:23. Vid utredningstillfället var åkern nyplöjd och det enda fynd som gjordes i plogfårorna var ett huvud till en kritpipa. Beträffande den större åkern söder om Lurvägen hittades i åkern en lihultyxa med ett välslipat eggparti, ett borr tillverkat av ett större avslag och ytterligare två flintor. Ett annat fynd var en bit rödgods med glaserad insida. Längs kanten av denna åker grävdes med maskin ett antal schakt, men inget av intresse framkom. I åkerns lägre partier fanns ljus sand i plogfårorna vilket visar att plogen nått ända ner i alvytan men trots detta gjorde inga fynd inom den delen av åkern. Trots yxfyndet föreslås inga ytterligare antikvariska åtgärder inom den åker som ligger öster om Lurvägen. Fu-område 62 nyfunnen stenåldersboplats Slagen flinta påträffades bara i schakt 3620 i skogsmarken öster om Lurvägen (Väg 978) men fyndförhållandena talar för att platsen kan ha stor potential (fig. 5 och 25). Schaktet var beläget på en flack sandig yta en bit från bergskanten och nordnordväst om gravfältet. I schaktet hittades sammanlagt 13 flintor där alla utom en härrör från två stycken anläggningar. Schaktets lagerföljd såg ut enligt följande: det översta lagret bestod av ett 0,10 meter tjockt torvlager vilket följdes av ett 0,05 meter grått sandskikt (anrikningsskikt) som i sin tur överlagrade alvytan, en brun sandig yta. I alven framträdde tydligt två anläggningar, båda med fyllning av grå sand. Den ena, A3624, är en ca 0,15 meter bred och 0,05 0,10 meter djup ränna som anslöt till schaktets ena kort- och långsida och gick att följa till en längd av ca två meter. I rännan, som inte undersöktes i sin helhet, hittades två av- 88 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

slag och fem övrig slagen flinta. I schaktet fanns även en rund anläggning, A3627, med fyllning av motsvarande grå sand. Denna är 0,3 meter i diameter, har en skålad botten och är 0,15 meter djup. Anläggningen kan möjligen vara ett stolphål. I den halva delen av anläggningen som grävdes hittades fyra flintor, två små kärnor/kärnfragment, ett tvärpilsliknande spånfragment samt en övrig slagen flinta. Avspaltningsytorna på en av kärnorna visar att man tillverkat spån eller spånliknande avslag och att kärnan sannolikt haft två plattformar. Det relativt stora antalet fynd i anläggningarna jämfört med schaktet i övrigt talar starkt för att anläggningar och flinta är samtida. Dess ålder är emellertid okänd men en grov uppskattning talar för senmesolitikum vilket också skulle vara förenligt med nivån på platsen som är kring femtio meter över havet. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-62 3620 0,10 m torv 0,05 m sand Sand Ränna, stolphål?, flinta Fu-område 63 nyfunnen stenåldersboplats På en cirka halv kilometer lång sträcka följer vägkorridoren genom en fuktig dalgång som löper i öst-västlig riktning (fig. 5 och 25). Under stora delar av stenåldern har denna dalgång varit ett sund. På norra sidan av dalgången och i kanten av en mosse hittades slagen flinta i schakt 3683. Platsen är lågt belägen mellan bergssidan och mosskanten. Av läget att döma är det antagligen en tillfällig uppehållsplats. Omedelbart under grästorven fanns ett lager med sand/grus samt mängder med småsten av 2 3 cm storlek. Lagret kan tolkas som en strandbildning. Bland de mindre stenarna låg flera flintor vilka kunde identifieras som: 1 kärnfragment, 11 avslag, 7 övrig slagen flinta och 1 splitter. Ett litet flintstycke härrör troligen från en handtagskärna eller annan typ av mikrospånkärna. Tre av flintorna är brända men i motsats till vad man kunde förvänta sig med tanke på fyndomständigheterna är flintorna inte påtagligt svallade. I ett intilliggande schakt, schakt 3688, närmare berget i öster var jordmånen sandigare och schaktet föreföll förvånansvärt nog sakna flintor. Vid en förundersökning bör även mossen undersökas med tanke på eventuellt bevarade organiska material. Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-63 3683 0,15 m torv Flinta 0,10 m sand/grus och småsten Sand 3688 0,15 m torv 0,10 m sand/grus och småsten Sand Flinta Fu-område 64 nyfunnen stenåldersboplats Boplatsen ligger på södra sidan av en dalgång och i gränsen av vägkorridoren (fig. 5 och 25). Den har ett karaktäristiskt läge invid en liten smal gip som vetter ut mot dalgången. Genom topografin och den förmodade havsnivån är boplatsen naturligt avgränsad och innanför gipen finns en större öppen yta som borde utgöra den egentliga boplatsytan. Boplatsen har emellertid varit E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 89

tillgänglig inte bara från ett sund i norr utan även genom smala havsvikar både i sydväst och i öst. Den havsvik som löpt in från sydväst utgörs idag av en mosse. Hela boplatsen har emellertid legat skyddat bakom ett brant berg i väster. Sammanlagt grävdes tre provgropar och flinta förekom i alla tre. En grävdes i den smala gipen som vetter mot dalgången, provgrop 3669, där hittades 3 flintor varav en är bränd. I provgrop 3667, som grävdes på ett litet krönläge innanför gipen, hittades ett avslag. En tredje provgrop 3665, upptogs invid vad som bör ha varit en strandkant längst i söder. Även där hittades ett flintavslag. Då provgroparna upptogs i något skilda terränglägen kan man vara ganska förvissad om att hela den då tillgängliga markytan innehåller flinta i större eller mindre utsträckning. Vid en eventuell förundersökning bör även våtmarken, dvs. den tidigare havsbottnen, som ligger i omedelbart anslutning till boplatsen ingå. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-64 3669 0,15 m torv Flinta Sand 3667 0,15 m torv Flinta Sand 3665 0,15 m torv Sand Flinta Fu 61 3669 3667 Fu 63 3665 Fu 64 3688 3683 Fu 62 3620 3641 3652 Fu 59 Fu 60 0 200 m Fig. 25. Förundersökningsområdena 59, 60, 61, 62, 63 och 64. 90 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Området väster om gravfältet, Lur socken, RAÄ 351 (inget fu-område) Väster om gravfältet, RAÄ 351:1, växer tät skog med gran och tall. Genom skogspartiet löper en bäckravin som mynnar i en sank åkeryta i söder och på ett långsträckt parti omedelbart väster om gravfältet går berget i dagen. Det är mycket tveksamt om man någonsin haft möjlighet att bedriva odling i området. Jordmånen består av omväxlande sand och grus. På flera ställen i de högre liggande partierna var marken under torven fullständigt täckt med moränsten. I skogen finns spår efter senare tiders aktiviteter i form av mindre stenbrott och små sandtäkter. Dessutom upptäcktes en mindre husgrund, i schakt 3641 (fig. 25). De synliga spåren gäller troligen bara själva spisröset, en rektangulär, ca 2 3 meter stor och 0,5 meter hög, övertorvad förhöjning på markytan. I ett schakt i västra kanten av husgrunden framkom en del tegel, glas och fajans. I schakt 3652 påträffades en härd med kol, sot och skörbränd sten, A3656. Härden, som mätte 0,4 meter i diameter, låg relativt djupt och övertäcktes av brun steril sand. Inga fynd eller andra anläggningar påträffades i de intilliggande schakten varför härden kan tolkas som spåren efter ett tillfälligt besök på platsen. Med tanke på gravfältet var givetvis hela skogsområdet av stort intresse och även om träden i hög grad begränsade maskinens framkomlighet kunde åtminstone de mest gynnsamma grav- och boplatslägena undersökas. Dessutom grävdes ett antal schakt ner mot kanten av åkern/mossen. Området var emellertid överraskande fattigt på fynd och andra förhistoriska lämningar. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 91

Kompletterande utredning 2002, ny anslutningsväg mellan planerad trafikplats Apelsäter och Lur samhälle fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Berörda fastigheter Apelsäter 1:1 Kil 2:6 Lurs-Backa 1:27 Hogen 1:1 Bakgrund I juni 2002 gjordes en kompletterande utredning av ett nordligt alternativ av Väg 978, anslutningsvägen mellan blivande Trafikplats Apelsäter och Lurs samhälle. I utredningen ingick också en analys av historiska kartor samt en hällristningsinventering Områdesbeskrivning Sträckan är ca 2,3 km lång och omfattar till stora delar höglänt bergs- och skogsmark. Åkermark återfinns dels där vägen ansluter till Lur, dels vid Backekasen. Längst i väster, inom fastigheten Apelsäter 1:1, finns ett område som var åker på 1930-talet men som idag utgörs av tät barrskog. Längst i öster tangerar korridoren ett område som finns upptaget som speciellt skyddsvärd fornlämningsmiljö. En koncentrationen av fornlämningar, framför allt gravfält och ensamliggande gravar, kring Lurs kyrka gör den till den mest framträdande i socknen. I miljön ingår dessutom en minnesinskription från 1793 samt en skålgropsförekomst (Område 27 i Fornlämningsmiljöer i Göteborg och Bohus län 1984). Inom vägkorridoren finns endast två tidigare kända fornlämningar ett gravfält, RAÄ 137 och en skålgropsristning, RAÄ 428. De är belägna i den skyddsvärda fornlämningsmiljön invid Väg 979 i korridorens östra del. I samma område, i brytzonen mellan bergen i väster och åkermarken vid Lur, tangerar korridoren en känd stenåldersboplats, RAÄ 246. Resultat Inom utredningens område finns sju fornlämningar som bör förundersökas inför eventuell exploatering. ett tidigare känt gravfält (fu-område 83) fyra stenåldersboplatser (fu-område 77, 78, 79 och 80) två boplatser, troligen från brons-/järnålder (fu-område 81, 82) ett tidigare okänt flatmarksgravfält (fu-område 79) från tiden strax före eller omkring Kristi födelse. Därtill finns två hällristningar att ta hänsyn till. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 93

en tidigare oregistrerad figurristning (fornlämningsobjekt 84) en skålgropsristning, RAÄ 428. Följande kulturhistoriska lämningar har noterats i korridoren: en gränssten med ett välbyggt fundament på hällmarken ett par hundra meter väster om Backekasen. odlingsrösen och husgrunder väster om åkern vid Backekasen en husgrund på norra sidan av samma åker. I ytan av spisröset finns en del tegel. Cirka 20 meter norr om husgrunden finns en stenkrets av 1,5 meter diameter med kallmurade sidor. Genom stenkretsen löper resterna av en gärdsgård. Lämningen bedöms vara samtida med husgrunden. Husgrunden är övergiven sedan början av 1900-talet. en husgrund i den uppodlade bygden närmast Lur. Den är belägen på toppen av ett litet impediment. en kvarnlämning vid den lilla bäcken i korridorens östra del. Byggnaden finns markerad på enskifteskarta från 1822. En kompletterande utredning föreslås för ytan med odlingsrösen och husgrunder väster om Backekasen i område 85. Det bör också nämnas att inga stenbrott noterades (fig. 5, 26 och 27). Beskrivningar Nedan följer en närmare beskrivning av de sju fornlämningar som bör förundersökas. Kompletterande utredning Område 85 Husgrunder och odlingsrösen vid Backekasen Ängsmarken vid Backekasen finns med på karta från 1806 och området redovisas som en utäng med namnet Kasehagen på 1822 års enskifteskarta över Backa. Enligt kulturgeograf Pär Connelid tyder den ganska stora ytan och läget i gränsområdet mellan inte mindre än fem äldre jordregisterenheter på att det kan var fråga om en ödegård av något slag. Vid utredningen noterades odlingsrösen och husgrunder väster om åkern. Husgrunderna ligger ca 50 meter väster om åkerkanten på en svag förhöjning inom ett annars tämligen fuktigt område. Stengrunderna är kraftigt raserade och svåra att avgränsa men förmodligen rör det sig om minst tre husgrunder. På grund av det täta beståndet av gran var området inte tillgängligt att sökschakta med maskin. Därför föreslås en kompletterande utredning inom det på kartan markerade området (fig. 5 och 26) Förundersökning Fu-område 77 nyfunnen stenåldersboplats Boplatsen ligger på en ca 30 15 meter stor terrass på ett mot söder utskjutande bergsparti (fig. 5 och 26). I norr begränsas boplatsen av brant berg medan den i nordväst övergår i en cirka tio meter bred dalgång. Med stor sannolikhet har även denna dalgång, som ligger väl skyddad mellan berg, utnyttjats av boplatsens innevånare. Två provgropar grävdes, groparna 50009 och 50010. I groparnas övre del syntes ett 0,10 meter tjockt skikt med grästorv, vilket överlagrade ett lager 94 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

med 0,05 meter grå sand/anrikningsskikt. Alvytan framträdde därunder med sand/grus/småsten samt enstaka stenar av 0,10 0,15 meter storlek. I sistnämnda lager fanns slagen flinta och enstaka större kolbitar till ett djup av minst 0,15 meter. Lagret kan tolkas som en strandbildning såtillvida att vågorna vid ett eller flera tillfällen sköljt över boplatsen. Hypotesen motsägs dock av att flintorna inte var påtagligt svallade. I en provgrop som grävdes centralt på terrassen hittades 10 flintor samt tre fragment av en slipstensplatta. I den andra provgropen, belägen ca sex meter längre österut, hittades 7 flintor. Mot bakgrund av platsens nivå över havet, 30 35 m.ö.h. och förekomsten av slipstenen kan boplatsen preliminärt dateras till senmesolitisk tid. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-77 50009 0,10 m grästorv Flinta 0,05 m sand Sand, grus, småsten 50010 0,10 m grästorv 0,05 m sand Sand, grus, småsten Flinta 50013 50012 Fu 78 50011 3 Väglinje 20012 Fu 77 Backekasen 50010 50009 Område 85 1 2 Väglinje 20013 Ej tillgängligt vid utredn. 0 200 m Fig. 26. Förundersökningsområdena 77 och 78 samt område 85, ett område som ej utretts. Därtill har markerats platsen för en gränssten (1), odlingsrösen (2) och en husgrund (3). E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 95

Fu-område 78 nyfunnen stenåldersboplats Boplatsen ligger i en liten sluttande sidodalgång norr om åkermarken vid Backekasen (fig. 5 och 26). Ytan med fynd förefaller vara begränsad till ett litet krön i dalgångens södra del men av terrängen att döma kan det finnas ytterligare lämningar högre upp i dalgången. Tolv provgropar grävdes och fynd påträffades i tre av dessa, groparna 50011, 50012 och 50013. Antalet flintor i den fyndrikaste uppgick till tio stycken. Materialet är troligen från senmesolitikum. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-78 50011 0,1 m torv Flinta Grus och sand 50012 0,1 m torv Flinta Grus och sand 50013 0,1 m torv Grus och sand Flinta Övriga iakttagelser vid Backekasen Backekasen har under delar av stenåldern utgjort en väl skyddad lagun som varit tillgängligt sjövägen genom ett smalt sund som löpt in från nordväst. Små terrasseringar vid foten av det berg som begränsar åkern i väster bedömdes därför vara de mest intressanta partierna. Här var ett litet näs i den forna lagunen. Ett flertal schakt grävdes men endast två flintor påträffades. Från Backekasen löper dalgångar i fyra riktningar. Vägkorridoren följer de dalgångar som löper i nordost och sydväst. Dalgången mot nordost är mestadels fuktig och genom den löper ett djupt maskingrävt dike. I dalgången växer tät, nästan ogenomträngligt, bestånd av smågran. Längs dalgångens norra sida finns flera mindre terrasser som bedömdes vara bra boplatslägen men inga fynd noterades i de provgropar som grävdes. Fu-område 79 nyfunna lämningar gravfält med flatmarksgravar samt stenåldersboplats Förundersökningsområdet ligger 60 65 m.ö.h. i brytzonen mellan det höglänta berg- och skogsområdet i väster och den uppodlade åkermarken vid Lur (fig. 5 och 27). Omedelbart söder om utredningsområdet finns en stenåldersboplats, RAÄ 246 i Lur socken. Gravfältet ligger topografiskt avgränsat på ett mot öster utskjutande bergsparti med berg i dagen längs kanterna i söder och i Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-79 4123 0,3 m humös sand Sand och grus Gravar, flinta, knacksten av bergart 4124 0,1 m grästorv 0,2 m mjäla/lera Keramik Flinta 0,4 m lera, sand och grus Grus och sten 4125 0,1 m grästorv 0,2 m mjäla/lera 0,4 m lera, sand och grus Grus och sten Flinta 96 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

öster. Området begränsas i norr av en uttorkad bäckravin, en ravin som i huvudsak torde ha bildats vid isavsmältningen. Schakt grävdes även i skogen väster om ledningsgatan samt i den nämnda ravinen. Flatmarksgravfält och stenåldersboplats Schaktet med gravarna, schakt 4123, var ca 6 meter långt. Jordmånen består av sand och grus. I schaktet fanns en tydlig grav och två förmodade gravar (fig. 28). Osäkerheten beror delvis på att skopan olyckligtvis kom att skada anläggningarna. Anläggning 1 (A1) Urnebrandgrop, ca 0,35 meter i diameter. Troligen är en hel gravurna placerad i gropen. Kärlets övre del blev skadad vid schaktningen, den intakta delen under mynningen har en diameter av 0,17 meter. Den utsvängda och kraftigt profilerade mynningen daterar graven till förromersk järnålder. Några mynningsbitar har tillvaratagits. Anläggning 2 (A2) Brandgrop?, ca 0,25 0,15 meter stor. I anläggningen som är skadad finns delar från bottnen samt enstaka bukskärvor. Troligen har graven inte innehållit ett intakt kärl. Inga brända ben påträffades. Keramiken har lagts i påse och återdeponerats. Anläggning 3 (A3) Brandgrop?, 0,28 0,26 meter stor. I anläggningens centrum fanns ett avtryck efter en sten som avlägsnats i samband med schaktningen. Bland annat placeringen av stenen innebär att det sannolikt aldrig funnits något intakt kärl i graven. Det styrks även av att enbart enstaka bukskärvor noterades. Inga brända ben påträffades. Keramiken har återdeponerats. Keramik som hittades i dumpmassorna togs tillvara. Skärvorna låg främst koncentrerade inom en liten yta och de härrör säkerligen från A1 och A2. Från koncentrationen finns sammanlagt 32 skärvor varav 5 mynningsbitar samt en liten bit av från hartstätning. I dumphögens östra del låg spridda keramikskärvor delvis av annan karaktär; med rödbrunt gods. Två skärvor har matskorpa, en mynningsbit är rakt avslutad. Keramiken kan möjligen vara något äldre än den i A1. Anläggning 1 kvarligger i stort sett intakt men det är oklart i vilken omfattning de två andra anläggningarna har skadats. Sannolikt har de gravarna aldrig haft intakta kärl utan innehållit enstaka keramikskärvor (jfr Ragnesten 1989, s. 47). Om det varit fråga om intakta krukor borde rimligtvis flera skärvor ha återfunnits i dumpmassorna. I massorna hittades heller inga brända ben. A2 och A3 kan därför betecknas som brandgropar (Cullberg 1973, s. 21).. Undersökningar i Göteborgsområdet visar att denna gravtyp inte förekommer tidigare än yngre förromersk järnålder (a.a., s. 125). Såväl schaktet som jordmassorna undersöktes med metalldetektor men inga indikationer om metaller gavs. I samråd med länsstyrelsen har anläggningarna, tillsammans med den keramik som låg in situ, täckts över före återfyllningen av jorden. I samma schakt som gravarna fanns även stenåldersmaterial. I huvudsak från dumpmassorna tillvaratogs ett eggfragment av en lihultyxa, ett 80 65 mm stort och 10 mm tjockt fragment av en slipstensplatta i rödbrun sandsten, en knacksten av bergart samt tjugo flintor. Bland flintorna fanns ett fragment av en kärna från vilken man tillverkat både smala spån och mikrospån. Kärnan kan med stor sannolikhet knytas till Sandarnakultur. Läget, 60 65 m.ö.h., motsäger inte på något sätt att platsen varit lämplig under såväl mellan- som senmesolitikum. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 97

Fynd i uttorkad bäckravin Fyra schakt grävdes i den uttorkade bäckravinen som ligger norr om gravfältet. Bäckravinens östra del, där terrängen planar ut mot en granplantering, visade sig vara mycket fuktigt. Schakt 4124 visade en komplicerad stratigrafi bildad genom det vatten som strömmat genom sänkan. Överst fanns ett 0,10 meter tjockt lager av grästorv. Därunder följde ett ca 0,20 meter tjockt lager av grå mjäla/lera. I nämnda lager förekommer kol och enstaka keramik. Därunder följde ett 0,40 meter tjockt varvigt lager där det omväxlande förekom linser med lera sand och grus. I lagret fanns förutom en del slagen flinta också enstaka stenar av drygt 0,5 0,5 meter storlek. Under fanns en steril botten bestående av grus och sten. Ett schakt, 4125, låg högre upp i bäckravinen. Även här förekommer dock kol och slagen flinta. I ett schakt som grävdes nästan ovanför sänkan fanns inga fynd. Det råder ingen tvivel om att fynden i sänkan ligger i sekundärt läge men varifrån de kommer är inte klarlagt. I de schakt som grävdes bland träden på den planare ytan ovanför sänkan fanns inga fynd Det är därför troligt att fynden kommer från platån med stenåldersmaterial och flatmarksgravar omedelbart söder om ravinen. Ett flertal schakt grävdes i skogen mellan ledningsgatan och den lilla väg som viker av mot nordväst. Inga anlägg- Väglinje 20012 Hedarna Fu 79 4125 0 200 m 4124 RAÄ 246 Figurristning Fo 84 4123 50015 50014 4 50018 50017 50016 Fu 81 4093 4089 4085 5 Fu 80 RAÄ Fu 82 428 Fu 83 RAÄ 137 Backa gamla tomt Hogen Backa Fig. 27. Förundersökningsområdena 79, 80, 81, 82 och 83 samt fornlämningsobjekt 84. Därutöver har markerats en husgrund (4) och en kvarnlämning (5). Omedelbart söder om förundersökningsområde 79 och strax sydväst om förundersökningsområde 80 har också markerats en sedan tidigare registrerad stenåldersboplats, RAÄ 246. 98 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

S Berg N Fl. Fl. Gravurna med brända ben K B B K K K A1 K K K K A2 Avtryck efter sten K K K A3 Fl. S S S S S S S S S Fig. 28. Plan över schakt 4123 (Fu 79) med anläggningarna 1, 2 och 3. Skala 1:40. Renritning: L. Troedson. ningar påträffades men i ett schakt beläget ca 100 meter nordväst om gravfältet hittades tre flintor. Fu-område 80 nyfunnen stenåldersboplats Boplatsen ligger i skogsmark på en 25 meter lång och 5 10 meter bred höjdrygg (fig. 5 och 27). Mot öster övergår den i uppstickande bergsklack som i sin tur vetter mot en lägre liggande liten dalgång. Mot norr är en kraftig sluttning medan den i söder begränsas av ett cirka tio meter brett tämligen fuktigt parti innan terrängen övergår i ett högre berg. Genom detta fuktiga parti löper en äldre bruksväg. Två provgropar grävdes. I provgrop 50015 fanns rikligt med sten av 0,10 0,20 meter storlek. Fynden utgjordes av 7 flintor. I provgrop 50014, belägen ca fem meter väster om den förra, hittades 10 flintor av 5 20 mm storlek. Det fanns dessutom en sten med eventuell slipyta. Lagerföljden var; torv 0,10 meter, grå sand 0,05 meter, brun sand/grus/mo 0,15 meter (fyndförande), därunder fast berg. Även om fynden inte är daterande talar nivån, kring 50 m.ö.h., för att det är lämningar från senmesolitikum. Läget antyder att det är fråga om en aktivitetsyta men det kan också röra sig om en utlöpare till den närliggande boplatsen RAÄ 246. Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-80 50015 0,10 m sand Flinta Sand/grus/mo 50014 0,10 m sand Sand/grus/mo Flinta Fu-område 81 nyfunnen stenåldersboplats Boplatsen ligger på en liten avsats vid foten av ett stort bergsparti omedelbart öster om Väg 979 (fig. 5 och 27). Området är beväxt med höga granar i söder och ett tätt bestånd av unggran i norr. Jordmånen är sandig och åtminstone delar av ytan har tidigare använts för odling. Området är till stor del förstört genom täktverksamhet men det finns bevarade ytor. Söder om den planterade granskogen är den intakta ytans bredd (Ö V) ca 20 meter. I östra kanten av denna yta finns en nedskuren skogsväg. Söder om granplanteringen grävdes fyra provgropar. Stratigrafin var här; matjord 0,25 meter följd av grusig mo. Fynden hittades företrädesvis i övergången mellan matjord och alvyta. I den ena provgropen, grop 50016, belä- E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 99

Delomr./fu-nr Provgrop Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-81 50016 0,25 meter matjord Flinta Sand 50017 0,25 meter matjord Flinta Sand 50018 0,25 meter matjord Sand Flinta gen i en skogsväg, hittades fem flintor, en bit slagen kvarts och eventuellt en bit slagen diabas. I den andra, grop 50017, belägen i kanten av granplanteringen, hittades två flintor och en bit keramik av mörkt gods. Två provgropar grävdes längre västerut, nära täktkanten och vägskärning, men i dessa gjordes inga fynd. Slutligen grävdes en provgrop, grop 50018, i granplanteringen. Enda fyndet var en mindre sten med slipspår och facetterad kant. Bergarten är täljsten eller en täljstensliknande bergart. Keramikskärvan är anonym till sin karaktär men kan preliminärt dateras till bronsålder eller äldre järnålder. En av flintorna var ett litet fragment av en kärna, eventuellt en mikrospånkärna, men bara en avspaltning fanns bevarad. Detta i kombination med en bit slagen diabas antyder att det också finns en del mesolitiskt material på platsen. En stor del av förundersökningsområdet ligger i mycket tät ung granskog. Fu-område 82 boplatslämningar invid skålgropshäll, Lur socken, RAÄ 428 Förundersökningsområdet omfattar lämningar på båda sidor om ett litet vattendrag strax väster om Väg 979 (fig. 5 och 27). Norr om bäcken är igenväxande hagmark med enstaka träd, söder om bäcken ligger åkermark i vall. Vägen begränsar området i öster. Eftersom lämningarna antyder koncentration kring bäcken och skålgropshällen, har vi även inkluderat ett mindre område väster om bäcken i förundersökningsområdet. Den ytan var inte möjlig att komma till med maskin vid utredningen. På en uppstickande bergsklack omedelbart söder om bäcken finns en ristning med minst en skålgrop, RAÄ 428. Området söder om bäcken består av åkermark som höjer sig svagt mot söder men sluttar ganska brant ner mot bäcken i väster. Omedelbart söder om berghällen finns ett litet krönläge där anläggningar påträffades. På åkern söderut fanns inget av antikvariskt intresse. Generellt sett var ploglagret 0,20 0,30 meter djupt och vilade på botten av omväxlande lera mo och finsand. På ömse sidor om bäcken ca 15 meter västnordväst om skålgropshällen finns en kvarnlämning i form av övertorvade fundament av stora stenar. Kvarnen finns markerad på karta från 1822. I tre av de grävda schakten hittades anläggningar och fynd. I schakt 4089 syntes ett 0,3 meter tjockt ploglager. Därunder låg en alv av mjäla/lera. I schaktet framkom tre anläggningar. En är en härd med kol och skörbränd sten belägen i östra schaktkanten. Anläggningens storlek uppskattas till omkring 1,5 meter i diameter. En annan, även den belägen i östra schaktkanten, är en grop alternativt en härd. Det fanns tämligen rikligt med kol i ytan samt en del skörbränd sten. Anläggningens längd är okänd men har en bredd av 0,6 meter. Den tredje anläggningen, en grop av ca 0,8 0,6 meter storlek med bränd lera i ytan, låg i västra kanten av schaktets norra del. I schaktet påträffades två keramikskärvor, troligtvis från brons- eller järnålder. 100 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Delomr./fu-nr Schakt Lagerföljd Arkeologiska fynd Fu-82 4089 0,3 m matjord Mjäla/lera Härdar, grop, keramik, bränd lera 4093 0,4 m matjord Stolphål? Lera 4085 0,25 m matjord Mjäla/lera Stolphål I schakt 4093 var ploglagret 0,40 meter. Alvytan var av lera. I kanten av schaktet, närmast bäcken i väster är ett eventuellt stolphål, ca 0,4 meter i diameter, med fyllning av grå lera/silt och enstaka kol. I det tredje schaktet, schakt 4085, var ploglagret 0,25 meter, alven var av mjäla/lera. I schaktet påträffades tre anläggningar; stolphål, 0,3 meter diameter och 0,2 meter djup med skålad bottenprofil och fyllning av grå mjäla. Stolphål?, ca 0,40 0,30 meter stor, ej grävd. Stolphål?, ca 0,40 meter i diameter, ej grävd. Anläggningarna har ej mätts in. Fu-område 83 gravfält, Lur socken, RAÄ 137 I betesmark på en utskjutande bergsrygg mellan skog och åkermark finns ett gravfält (fig. 5 och 27). Det består av åtta anläggningar som är synliga ovan markytan. Det är runda stensättningar, 4 5 meter i diameter och 0,1 0,3 meter höga. Anläggningarna täcker en yta av ca 50 30 meter. Strax sydväst om gravfältet finns en långsträckt terrassering som bedöms utgöra ett utmärkt grav- och boplatsläge. Av allt att döma kommer höjdryggen inte att beröras av den nya vägen. I samråd med länsstyrelsen beslöts därför att inga schakt skulle grävas i detta område för att undvika ingrepp i fornlämningen. Området mellan bergsryggen och Väg 979 består av relativ fuktig betesmark och har inte inkluderats i förundersökningsområdet. Hällristningar Fornlämningsobjekt 84 hällristning Hällristningen, som består av två skepp, ligger på ett flackt impediment med omgivande åkermark (fig. 5 och 27). Impedimentet består egentligen av två intilliggande bergsklackar och ristningen är belägen på den nordliga av dessa. Ristningen hittades för cirka tio år sedan men gick ej att återfinna under utredningen 2002. Sannolikt beror det på att hällen blivit täckt av vegetation. På krönet av samma bergsklack finns resterna efter en husgrund med ett spisröse innehållande tegel. Runtomkring och mellan de båda impedimenten grävdes ett flertal schakt men inget av antikvariskt intresse framkom. Överlag var jordmånen lerig. RAÄ 428, Lur socken skålgropshäll På en uppstickande bergsklack omedelbart söder om bäcken vid Väg 979 finns en ristning med minst en skålgrop (fig. 5 och 27). Den ligger på en flack tämligen slät berghäll där ytan som går i dagen uppgår till ca 5 8 meter. Berghällen är till stora delar övertorvad varför det kan finnas ytterligare skålgropar/ristningar. Hällen är lodrät närmast bäcken medan den i söder övergår i åker och i ena kanten växer en ensam praktfull tall. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 101

Referenser Övriga källor Undersökningsplan för sträckan Lugnet Skee Undersökningsplan för sträckan Hogar Skee, alternativ Väst Litteratur Algotsson, Å. 1999. Vindkraft på Neanberg. En arkeologisk utredning inom fasigheterna Vik 1:4 m. fl. i Skee sn. Bohusläns museum. Rapport 1999:36. Algotsson, Å. & Swedberg, S. 1997. Bronsålderns bosättningsmönster. Specialinventering av Världsarvsområdet, Tanum Delrapport I. Bohusläns Museum. Rapport 1997:11. Algotsson, Å. & Swedberg, S. 1999. Tanumsprojektet del 2 1998. Bohusläns Museum. Rapport 1999:4. Alin, J. 1955. Förteckning över stenåldersboplatser i Norra Bohuslän. Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförening. Göteborg. Artelius, T. 2000. Bortglömda föreställningar. Begravningsritual och begravningsplats i halländsk yngre järnålder. Göteborgs Universitet. Gotarc. Series B, Gothenburg Archaeological Theses 15 & Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar, Skrifter 36. Göteborg. Blomqvist, L. 1990. Neolitisk atlas över Västra Götaland. Katalog. Norders bokhandel AB. Falköping. Cullberg, Kj. 1973. Ekehögen Backa Röd Valtersberg. Frågor om kronologi och kulturkontakter under yngre förromersk järnålder i Göteborgsområdet. Studier i nordisk arkeologi 12. Arkeologiska museet och Fornminnesföreningen i Göteborg. Göteborg Fornlämningsmiljöer i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Rapport nr 10, 1984. Göteborg. Framme, G. 1985. Ödegårdar i Vette härad. Skrifter utgivna av Dialekt-, Ortnamns- och Folklivsarkivet i Göteborg. Göteborg. Frödin, O. 1906. Bohusläns fasta fornlämningar från hednatiden. Stenåldern, Tanums härad. Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns Fornminnen och Historia. Bd 8. Göteborg. Grenler, H. 1988. Bronsåldersboplatser i Bohuslän. D-uppsats, Institutionen för arkeologi, Stockholms Universitet. Stencil. Hermansson, R. & Welinder, S. 1997. Norra Europas trindyxor. Mitthögskolan. Östersund. Kulturmiljöer i Strömstad. Bohusläns museum 1996. Stencil. Lindholm, K. & Ottander, J. 2001. Översiktlig kulturlandskapsanalys över kulturmiljön, Skee Folkestad, Skee sn, Strömstads kn. Bohusläns museum rapport 2001:6. Lundin, I., Nyqvist, R. & Munkenberg, B-A. 2002. Arkeologisk utredning. Fornlämningar längs kommande väg E6 delen Tanumshede Lugnet, Tanum och Lurs socknar, Tanums kommun. Bohusläns museum och Riksantikvarieämbetet. Bohusläns museum rapport 2002:10. Lönn, M., Schaller Åhrberg, E. & Ängeby, G. 2000. Arkeologiska vägval. Vetenskaplig verksamhetsplan för UV Väst 2000. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Väst. Kungsbacka. Lönn, M. 2003. Ortnamn längs E6. Manus under arbete. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 103

104 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning Malmer, M. 1975. Stridsyxekulturen i Sverige och Norge. Lund. Olausson, D. 1998. Battleaxes: Home-made, Made to Order or Factory Products?. I: Holm, L. & Knutsson, K. (eds). Proceedings from the Third Flint Alternatives Conference at Uppsala, Sweden, October 18 20, 1996. Occasional Papers in Archaeology 16. Uppsala University. Persson, P. 1998. Gropkeramikfenomenet på västkusten. In Situ. Västsvensk arkeologisk tidskrift. Göteborgs Universitet. Petersson, H. & Hernek, R. 2001. E6 Bohuslän, Skee Hogdal. Arkeologisk utredning av sträckan Skee Hogdal, ett samarbetsprojekt med Bohusläns museum. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Väst Rapport 2001:28. Påsse, T. 1996. A Mathematical model of the shore level displacement in Fennoscandia. Sveriges geologiska undersökningar, Göteborg, Sweden. Svensk kärnbränslehantering AB. Technical report 96-24. Stockholm. Påsse, T. 2001. Strandlinjeförskjutning i norra Bohuslän under Holocen. I: Naturvetenskapliga undersökningar inom projektet Kust till Kust. Rapport för Knut och Alice Wallenbergs fond. Arkeologisk-Naturvetenskapliga Laboratoriet, Rapport 2001:3, Institutionen för Arkeologi. Göteborgs Universitet. Ragnesten, U. 1989. Rapport över arkeologisk slutundersökning fornlämning Västra Frölunda 355, Göteborgs kommun. Förromerskt flatmarksgravfält. Göteborgs Arkeologiska museum. Vägutredning Väg E6, Delen Vik-Hogdal. Miljökonsekvensbeskrivning 1999-03-26. Objektnummer 4189 VVÄ. Vägverket. Vägutredning Väg E6, Delen Tanumshede-Vik. Miljökonsekvensbeskrivning 1999-04-26. Objektnummer 4188. Vägverket.

Bilagor Bilaga 1. Lugnet Skee, kulturgeografi Pär Connelid, Kula HB Inledning Kula HB har på uppdrag av Raä UV Väst i Kungsbacka utfört en historiskgeografisk analys av landskapet längs utredningskorridor för ny E6 genom norra Bohuslän, etappen Lugnet Skee (fig. 1 3). Undersökningen har även omfattat utredningskorridorer för lokalvägar på några ställen. Arbetet har bedrivits mot två huvudsakliga syften: att identifiera misstänkta fornlämningar som kan komma att bli föremål för vidare antikvarisk verksamhet i form av förundersökningar etc. att översiktligt beskriva och analysera markanvändningen och bebyggelseutvecklingen under historisk tid, så att antikvariska och övriga landskapshistoriska ställningstaganden underlättas Efter en muntlig kontakt med länsstyrelsens kulturmiljöenhet i Vänersborg (Bo Åkerström) bestämdes att analysen även skulle omfatta en översiktlig bedömning av det agrara innehållet i och i närheten av utredningskorridoren. Mot bakgrund av att utredningen genomförts inom en mycket smal korridor, har dessa mera givits karaktären av allmänna synpunkter på hur det slutliga fastställandet av väglinjen kan anpassas till landskapets agrarhistoriska dimensioner. Metod Det primära källmaterialet utgörs av äldre lantmäterimaterial, i första hand storskaliga kartor från 1600-talets sista år och framåt. Samtliga kartor över alla äldre jordregisterenheter som berörs av utredningskorridoren har framinventerats och studerats, både i forskningsarkivet vid Lantmäteriverket (LMV) i Gävle och vid regionmyndighetens arkiv i Göteborg. Arbetet inleddes med att kartmaterialet i det centrala arkivet studerades och avfotograferades. Därefter granskades samtliga textbeskrivningar i regionarkivet. Kartorna skannades sedan och transformerades till skala 1:10 000 eller 1:20 000, för att i detalj kunna jämföras med modernt kartmaterial (Gula kartan och den äldre editionen av ekonomiska kartan). Inga historiska kartöverlägg har ritats. På grund av relativt stora geometriska fel i framför allt de tidiga avmätningarna har heller inte någon vidare digital bearbetning av materialet skett. Kartstudien följdes upp med knappt två dagars fältbesiktningar. Av tidsskäl kunde inte hela sträckan studeras utan besiktningarna fick stickprovsmässig karaktär. I första hand kontrollerades de öppna terrängavsnitten medan utmarksbetonade delar, framför allt i söder, utelämnades. Inte heller de kompletterande utredningsområden som tillkom efter fältbesiktningen besöktes, t.ex. korridoren för omläggning av Lurvägen i söder. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 105

1 2 3 4 5 6 7 8 Fig. 1. Företeelser inom utredningskorridoren som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. Gula kartan, bladen 9A:66 och 9A:86. Montage och bearbetning: P. Connelid. 106 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

8 10 11 12 14 13 9 15 16 17 18 20 19 21 Fig. 2. Företeelser inom utredningskorridoren som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. Gula kartan, blad 9A:66. Montage och bearbetning: P. Connelid. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 107

22 23 24 25 26 27 28 31 29 33 32 32 30 Fig. 3. Företeelser inom utredningskorridoren som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. Gula kartan, bladen 9A:66 och 9A:46. Montage och bearbetning: P. Connelid. 108 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

De systematiska genomgångarna inom vägkorridorerna nedan inleds med en översiktlig beskrivning av kartornas innehåll. Ett antal exempel presenteras också i bild. Lantmäterimaterialet Kartmaterialet längs vägsträckningen har, liksom på etappen Skee Hogdal, hög täckningsgrad; endast inägomarken över Hogar i mellersta delen saknar helt storskaliga kartor. Jämfört med föregående etapp är dock antalet tidiga geometriska avmätningar över inägomark något mindre. Å andra sidan finns flera kartor från tiden omkring 1700 som redovisar utmarkerna. Det större antalet utmarkskarteringar förklaras givetvis bl.a. av att vägen här löper genom ett generellt sett mer utmarksbetonat landskap men också av att E6- korridoren i mellersta delen lämnar den nuvarande vägsträckningen. På många ställen utgörs den äldsta kartan av storskiftes- eller enskiftesakten. Dessa kartor är i regel välgjorda med innehållsrika beskrivningar. Odlingslandskapet före den agrara revolutionen För en närmare karakteristik av landskapets organisation och utseende i den här delen av Bohuslän under 1600- och 1700-talen hänvisas till beskrivningen i utredningsrapporten för etappen Skee Hogdal (Connelid 2001) samt till den nyligen utgivna rapporten Agrarhistorisk landskapsanalys över f.d. Göteborgs och Bohus län (utgiven av Raä och Bohusläns museum). Här nedan ska endast några översiktliga kommentarer kring det berörda landskapsavsnittet lämnas. Vägutredningsområdet berör Skee socken i norr och Lur socken i söder (ungefär hälften i varje). Jämfört med etappen norrom återfinns, som redan påtalats, de olika korridorerna i högre grad på tidigare utmarker. Det är endast vid Hustyft och Elsängen i norr samt genom Vålle i mellersta delen som äldre, centralt belägen inägomark omfattas. Allmänt sett skiljer sig emellertid både dessa områden och den omkringliggande bygden ganska avsevärt från de mer centrala jordbruksområdena kring Skee och Blomsholm i norr. Här rör det sig i äldre tid nästan uteslutande om enstaka hemman och småbyar med ett par gårdar. Deras inägomarker hade före den agrara revolutionen under 1800-talet en blygsam omfattning, bestående av areellt begränsade ensädesåkrar och till stora delar trädfattiga slåttermarker. Av kartmaterialet framgår att utmarkerna ännu i början av 1800-talet var delvis ganska beskogade, framför allt i lägre liggande terräng. Det bitvis relativt täta skogsbestånden framträder tydligt på den tidiga storskifteskartan över utmarken mellan Vik och Hogar (fig. 4). Ödegårdarna Ödegårdsproblematiken och företeelser som påverkats av denna är ett påtagligt inslag i studier av den bohuslänska landskapshistorien. Inte minst i kartmaterialet ger sig ödegårdarna, som i de flesta fallen ytterst torde gå tillbaka på den senmedeltida agrarkrisen, till känna i olika former. För en grundlig genomgång av ödegårdarna i det skriftliga källmaterialet hänvisas här till Gösta Frammes publikationer, framför allt Ödegårdar i Vätte härad från 1985 E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 109

och den 1999 utgivna Jordrannsakning och skattläggning i Bohuslän 1662 1666. Även Mats Widgren behandlar ödeläggelsen i sin bok Bysamfällighet och tegskifte i Bohuslän 1300 1750 från 1997. Även om misstänkta ödegårdsområden endast berör de här aktuella vägkorridorerna på ett par ställen, är det påtagligt hur stor betydelse ödeläggelsen har haft för landskapet som helhet. Redan namn eller rumsliga strukturer (t.ex. fastighetsgränser) på det moderna kartmaterialet ger många gånger upphov till misstankar om att utvecklingen påverkats av ödeläggelse. Vanligt förekommande fenomen som tydligt signalerar ödeläggelse i både yngre och äldre kartor är när en eller flera gårdars ägor kilformigt letar sig in i ett område (jfr fig. 13 nedan). Här avspeglas i de flesta fallen en uppdelning av en ödegårdsdomän mellan olika omkringliggande gårdar och byar. En sammanvägning av Frammes sammanställningar med uppgifterna i de äldre kartorna resulterar i att praktiskt taget varenda en av de äldre jordregisterenheterna verkar ha berörts, i den ena eller andra formen, av dessa processer! Bevarandevärden i odlingslandskapet I den systematiska genomgången nedan görs en översiktlig bedömning av odlingslandskapets bevarandevärden inom respektive område. Syftet har dels varit att identifiera avsnitt som allmänt sett är känsliga för störningar i samband med ett eventuellt vägbygge, dels att föreslå hur en väg bör lokaliseras Fig. 4. 1753 års storskifteskarta över utmarken till Vik, Hogar och V Hedängen (LMV akt nr N.97-143:2). Notera Bästa skogen i bildens högra del och landsvägen som löper mellan Hogar i norr och Vik i söder. Foto: P. Connelid. 110 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fig. 5. Odlingslandskap vid Vålle. Den gamla inägomarken från söder. Foto: P. Connelid. så att de landskapshistoriska sammanhangen utsätts för minsta möjliga påverkan. Generellt sett är de gamla inägomarkerna på många ställen fortfarande tydligt avläsbara i dagens odlingslandskap. Det råder på många ställen en ganska god rumslig överensstämmelse mellan t.ex. 1700-talets inägor och dagens av branta bergssidor begränsade odlingsmarker. Även om många enskilda former såsom diken i åkermarken, mindre impediment etc. försvann i samband med uppodlingen under den agrara revolutionen på 1800-talet och tidigt 1900-tal, kan ännu den övergripande historisk-geografiska karaktären upplevas på flera platser. Inte sällan bidrar ett välbevarat äldre vägnät (t.ex. den nuvarande E6:an), bebyggelsens placering i gränsområdet mot utmark/ skog samt inte minst själva byggnaderna till att skapa relativt välbevarade agrara miljöer. De historiskt mest sammansatta och välbevarade, och därmed bevarandevärda, kulturmiljöerna i detta avseende längs utredningssträckan finns vid Hogar/Sälten och Vålle (fig. 5). Vid Lugnet längst i söder finns också en intressant miljö som bör nämnas här, bestående av en välbevarad kvarn, småskalig, äldre bebyggelse samt en nästan intakt äldre vägsträckning Lurvägen. Dagens E6 är i sig en viktig betydelsebärare i landskapet. I likhet med situationen längs stora delar av etappen Skee Lugnet har den befintliga vägen i stor utsträckning samma läge som den av kartmaterialet att döma haft under långliga tider. På en sträcka av ungefär en kilometer förbi Hogar och Sälten löper den gamla landsvägen parallellt med nuvarande vägen. Landskapshistorisk analys längs utredningsområdet Här nedan följer en närmare presentation av den historisk-geografiska analysen. Redovisningen följer den gamla jordregisterindelningen, gård för gård, by för by, med början vid Hustyft i norr. Beskrivningen av varje enhet inleds med det första skriftliga omnämnandet, några översiktliga kamerala uppgifter samt förekomsten av eventuella kända ödegårdar enligt Frammes sammanställningar. För Lur socken har uppgifterna hämtats ur Marianne Lönns analys av ortnamnen i en kommande rapport (UV Väst Rapport 2003:9). E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 111

Därefter presenteras det äldre lantmäterimaterialet och de iakttagelser som gjordes i fält. Avslutningsvis sammanfattas i punktform de områden som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. De sistnämnda redovisas även i tre översiktskartor (fig. 1 3). Även företeelser som ligger utanför, men i nära anknytning till utredningskorridorerna har medtagits. Hustyft, Skee socken I Röda boken nämns två gårdar under Hustyft. Kameralt har dock Hustyft under senare tider utgjort ett enstaka hemman. Enligt Framme (1985, s. 211 samt karta på sid. 215) skattar gården fram till perioden 1624 50 för en ödegård. Med hänsyn till situationen på omkringliggande gårdarna bör ödegården ha legat längst i norr. I skärningen mellan Vättland, Folkestad och Blåskog finns flera indikationer på ödegårdar. I likhet med flera andra, liknande fall rör det sig sannolikt här om en ödegård, vilken delats upp mellan de kvarvarande enheterna. Den äldsta kartan över gården är från år 1700 och gjord av lantmätaren Johan Kempensköld (fig. 6). Hustyft utgjorde vid denna tidpunkt ett enstaka kronohemman som beboddes av två åbor. Kartan redovisar tre hussymboler på en tomt strax väster om landsvägen. Platsen är idag obebyggd men hyste ännu vid laga skiftet 1850 gårdsbebyggelse. Den är registrerad som fornlämning nummer 1126 i Skee sn. Åkermarken hade i början av 1700-talet mycket begränsad omfattning och sträckte sig i två ca 100 m breda sjok mot nordost. En viss taggighet i åkrarnas ytterkanter tyder på att den ännu vid karteringstillfället var, eller tidigare hade varit, uppdelad på flera långsmala, sannolikt ryggade ytor. Resten av inägomarken fungerade som slåttermark. Inägogärdet var f.ö. bara avstängt med hägnader (i trä) på några korta sträckor närmast bebyggelsen och i nordost; resterande avsnitt begränsades av branta berg längs den omgivande utmarken. Landsvägen hade praktiskt taget samma sträckning som dagens E6. Utmarken sägs i kartans beskrivning bitvis vara beskogad (mest tall men gran längst i väster), dock endast så det räckte till giärdzle, bränne, och något til huuse byggnadt reparation. På laga skifteskartan från 1850 har åkermarken kraftigt utvidgats, bl.a. i anslutning till ett torp en bit ut på utmarken i väster samt intill nedan upptagna torpbebyggelser. Kartans textdel innehåller endast sporadiskt med marknamn. Fältiakttagelser Dagens landskapsbild vid Hustyft präglas av öppen, näst intill sammanhängande storskalig åkermark, vilken i stort sett motsvarar utbredningen av 1700- talets inägor liksom även uppodlingsgraden vid tiden för laga skiftet 1850. Polariseringen åker skog i markanvändningen är dock tydlig. Trädridåer kantar en stor del av de odlade ytorna, antingen i form av tät barrskog längs den gamla gränsen mot utmarken i väster eller lövträd utmed Vättlandsån i öster. Det gamla bebyggelseläget är dessvärre under kraftig igenväxning med ris, buskar och en del träd. Denna brist på hävd gör det omöjliggör nästan helt iakttagelser på marken under växtsäsong. Den nya vägen bör lokaliseras i så nära anslutning till befintlig E6 som möjligt, bl.a. med hänsyn till den äldre landsvägens sträckning genom området. En ny sträckning längre österut skulle medföra en slutlig brytning av det 112 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fig. 6. Den äldsta kartan över Hustyft, omfattande både inägor och utmark (LMV akt nr. N.97-49:1). Kartan upprättad av lantmätaren Johan Kempensköld år 1700. Foto: P. Connelid. funktionellt betingade och visuella sambandet mellan dagens bebyggelse och den rumsligt sett (som helhet) ännu ganska välbevarade äldre inägomarken. I utredningskorridoren Utredningskorridoren berör den mest centrala delen av inägomarken på kartan från 1700, bl.a. den gamla tomten (2) och den högre liggande delen av åkermarken. 1. Kavelbro eller liknande i norra delen av utmarken på 1700 års karta. 2. Båtsmanstorp med tillhörande åkermark på laga skiftesakten. 3. Mihlepåhle intill västsidan av landsvägen, enligt 1700 års karta. 4. Gårdstomt enligt båda kartorna. 5. Torp enligt laga skifteskartan. Varp, Skee socken Varp är belagt första gången i Röda boken. Enligt Framme finns en ödegård under Varp, möjligen identisk med en redan i Röda boken omnämnd enhet. Framme (1985, s. 210) föreslår att gården varit lokaliserad långt österut, i E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 113

området där en kil av Varp (f.d. inägomark) skjuter in mellan Niben i norr och Kampetorp i söder. Detta avsnitt ligger utanför utredningsområdet. Varp karterades första gången i samband med storskiftet på inägorna 1798; utmarken skiftades 1805. Inägomarken hade då ganska begränsad omfattning, i anknytning till Vättlandsåns dalgång i norr. Förutom en mindre parti längst i nordväst sträckte sig utmarken söderut längs en sträcka på drygt 1,5 kilometer. Bebyggelsen var i slutet av 1700-talet lokaliserad på gränsen mellan inägorna och det norra utmarksavsnittet, vilket med hänsyn till betesdriften måste ha varit ocentralt. Det finns emellertid flera förklaringar härtill: kommunikationsmässiga, närheten till åkermarken och frånvaron av lämpliga bebyggelselägen i den mot norr brant sluttande, bergiga terrängen söder om inägogärdet. Endast 1823 års karta innehåller marknamn, dock inga av intresse i de här berörda områdena. Området har ej fältbesiktigats. Den nya vägen bör även här förläggas i direkt anslutning till dagens E6 eftersom denna i stort sett sammanfaller med den äldre landsvägens sträckning. I utredningskorridoren Utredningsområdet berör nordvästligaste delen av Varp. E6-korridoren skär över ett avsnitt som enligt storskiftesakterna innehöll både inägor och utmark. De högre partierna i norr och söder fungerade under 1700-talet som utmark medan de lägre, mellersta (motsvarande dagens åker) låg på inägomark. Den berörda delen av inägorna användes 1798 i sin helhet som slåttermark. Detta avsnitt var f.ö. uppodlat redan vid nästföljande skifteskartering år 1823. Korridoren öster om den planerade trafikplatsen vid Hustyft berör också det norra utmarksområdet samt läget för Varp-bebyggelsen på den äldsta kartan. Gårdstomten är registrerad som fornlämning nr 1124 i Skee socken. 6. Det äldsta kända bebyggelseläget för Varp, enligt storskifteskartan från 1798. En detaljerad kontroll av storskifteskartan visar att fornlämningsområdet bör utvidgas ytterligare några tiotal meter västerut. Elsängen, Skee socken Elsängen är belagt första gången i den äldsta jordeboken från 1544. Gården saknar kända ödegårdsbelägg. Den äldsta kartan upprättades i samband med storskiftet på inägomarken 1799. Gården utgjorde då ett enstaka kameralt hemman men var uppdelat på fyra brukare, mellan vilka skiftet sker. Inägomarken bestod vid denna tidpunkt av ett sammanhängande gärde, med landsvägen löpande tvärs igenom. Åkermarken var lokaliserad till den högre, västra delen. Bebyggelsen låg längst i väster, på gränsen mot utmarken. Landsvägen hade ungefär samma sträckning som idag, längst i norr dock några tiotal meter längre västerut. I söder vidtog utmarken, vilken karterades 1805. På utmarkskartan finns ett uppodlat och särhägnat område i söder, motsvarande delar av dagens åkermark vid Hagarna på gränsen mellan Elsängen och Sälten. Som framgår nedan fanns omkring år 1800 i detta avsnitt åkermark även på Sälten-sidan. Den relativt tidigt uppodlade, ganska stora ytan i kombination med läget mitt på gränsen mellan två jordregisterenheter skulle kunna tänkas avspegla ett ödegårdsområde. 114 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fig. 7. Gårdsbebyggelse vid Elsängen, i samma läge som på 1700-talet. Foto: P. Connelid. På laga skifteskartan från åren 1833 34 har en omfattande uppodling kommit till stånd, bl.a. längs landsvägen i söder och i dalgången väster om bebyggelsen. Ett torp fanns då intill landsvägen strax söder om inägogärdet. Texten till laga skifteskartan innehåller inga namn av intresse. Fältiakttagelser Landskapsbilden i området domineras av öppen, till stor del sammanhängande åkermark, vars utbredning i stor sett motsvarar det sena 1700-talets inägor. Den relativt goda överensstämmelsen mellan dagens landskapsbild och den gamla inägomarken förklaras, liksom på många andra ställen, av naturgeografin; branta bergssidor sätter här mycket tydliga gränser för odlingsmarken. Det historisk-geografiska sammanhanget förstärks av att det ursprungliga gårdsläget ännu är bebyggt och att såväl denna bebyggelse som de båda sekundärt tillkomna enheterna Lid och Botten längre söderut ligger i mycket nära anslutning till den omgivande skogen, på de gamla utmarksgränserna (jfr fig. 7). I den moderna åkermarken bryts storskaligheten något av öppna diken i söder och en bevarad 1700-tals vägsträckning förbi Lid och vidare norrut. Den nya vägen bör mot bakgrund av både det äldre kommunikationsmönstret och odlingslandskapets karaktär i övrigt förläggas intill nuvarande E6. Sydöstra delen av vägkorridoren fältbesiktigades ej. I utredningskorridoren Vägkorridoren berör östra hälften av det gamla inägogärdet, huvudsakligen mark som i slutet av 1700-talet fungerade som äng. 7. Torp eller dylikt enligt laga skifteskartan. 8. Halvstor åkerlycka på gränsen mellan Sälten och Elsängen. Redovisad redan på storskifteskartan från 1802. Möjligt ödegårdsområde. Det markerade området motsvarar i stort sett det inhägnade området på storskifteskartan. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 115

Sälten Gården omnämns för första gången i 1544 års jordebok. 1736 karterades Sältens ödegård av lantmätaren Torsten Lohm. Detta område, beläget i västligaste delen av Sälten, kallas än idag för Ödegårdarna (jfr ekonomiska kartan). Lohm anvisar inte någon tomt för den tidigare ödegården, vilken sägs tillhöra kronan. Av Frammes utredningar framgår att tillhörigheten till ödegårdsområdet under lång tid växlat mellan olika kringliggande jordägare. Framme (1985, s. 200 ff.) identifierar ödegården som den i Röda boken omnämnda enheten Skard. Den äldsta kartan över hela Sältens ägodomän utgörs av storskiftesakten från år 1802, omfattande både in- och utmark (fig. 8). Inägomarken låg vid denna tidpunkt i väster, med bl.a. det ovannämnda ödegårdsområdet inkorporerat. Bebyggelsen var belägen omedelbart sydost om dagens. Huvuddelen av åkermarken låg norr respektive söder om gården. I öster vidtog utmarken, uppdelad på slätt betesmark, närmast inägorna och skog längst österut. På utmarken fanns ett par lyckor innehållande åker och äng, bl.a. det nyssnämnda området på gränsen mot Elsängen (jfr nr 8 under Elsängen ovan). Landsvägen löper i det äldre kartmaterialet ett hundratal meter väster om dagens E6; dess sträckning finns kvar nästan intakt. Fältiakttagelser Terrängen kring Hagarna i norr kontrollerades utan att några lämningar påträffades. Förutom en större, ännu brukad åkeryta på gränsen mellan Elsängen och Sälten är området idag kraftigt igenvuxet med skog. Den äldre landsvägen strax väster om nuvarande E6:an är värdefull, dels för att dess sträckning praktiskt taget helt sammanfaller med den i lantmäterikartorna, dels för att Fig. 8. Storskifteskartan över Sälten från 1802 (LMV akt nr. N.97-126:2), upprättad av lantmätaren J. Upmark. Den högra, östra delen utgörs av utmark medan inägorna ligger i väster. Foto: P. Connelid. 116 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fig. 9. Småbrutet odlingslandskap vid Sälten. Fotot (mot nordväst) är taget från den gamla landsvägen. Foto: P. Connelid. det rör sig om en relativt lång sträcka; den fortsätter ytterligare en bra bit söderut (jfr nedan). Strax söder om Sälten-vägen byter landskapet karaktär radikalt skogen i norr övergår här i ett ganska småskaligt odlingslandskap. Övergången mellan de båda landskapskaraktärerna korresponderar väl med den gamla gränsen mellan gårdens inägor och utmark. Precis som i 1802 års karta bryts den odlade marken av ett stort antal bergiga impediment, vilka idag till största delen är lövskogsbevuxna. I just avsnittet mellan gårdarna Sälten och Hogar och den gamla landsvägen i öster uppvisar dagens odlingslandskap en påtagligt stor rumslig överensstämmelse med situationen på storskifteskartan (fig. 6). Vägkorridoren löper här således intill ett avsnitt med ganska höga landskapshistoriska värden. Lokaliseringen av ny E6 bör ske så långt österut som möjligt, så att inte den negativa påverkan som redan dagens väg utövar på den agrara miljön förstärks. I utredningskorridoren Största delen av utredningsområdet utgörs av utmark på 1802 års karta. Längst i norr berörs dock den ovannämnda lyckan, kallad Hagen. Troligen rör det sig här om relativt sent uppodlad åker. Lyckan längst i söder kallas Qvarngärdet och de omgivande avsnitten norrom Qvarnmarken. Namnen bör rimligtvis tyda på att en kvarn finns eller tidigare har funnits någonstans i området. 9. Qvarngärdet och Qvarnmarken enligt 1802 års karta. Kvarnlämningar kan finnas inom eller i närheten av den markerade ytan. 10. Den gamla landsvägen. Hogar, Skee sn Hogar är belagt redan i Röda boken. Gården äger periodvis del i ödegården Skard som berördes under Sälten ovan. Andra ödegårdsindikationer saknas i Frammes sammanställningar. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 117

Någon karta som redovisar inägomarken över Hogar kunde inte påträffas i arkiven. Däremot har den tidigarevarande med grannhemmanen Vik och Västra Hedängen gemensamma utmarken varit föremål för karteringar både på 1720-talet och 1750-talet (jfr vidare nedan). Av 1700-talskartorna över utmarken framgår att Hogars tidigare inägogräns sträckte sig ungefär halvvägs in i utredningskorridoren (jfr fig. 4 och nedan). Bebyggelsen låg vid nuvarande gården. I öster vidtog en delvis beskogad utmark. På storskifteskartan sägs den bästa skogen vara belägen längst i öster. I området kring Spärrebäck i öster finns på alla kartor ett par intagor markerade. Det rör sig här till största delen om slåttermark men i Viks intaga finns också åkermark tillhörig ett torp med ett par brukare, kallat Sparbäck. Den sammanlagt relativt stora ytan, förekomsten av två åbor på Viks torp samt belägenheten i gränsområdet till flera andra gårdar innebär att man måste fråga sig om det inte kan röra sig om en tidigare ödegård. Fältiakttagelser Det öppna odlingslandskapet kring Hogar har bitvis samma karaktär som det på Sälten-sidan. Historiskt sett utgör de båda inägomarkerna också en slags helhet eftersom de redan på 1700-talet låg i gärdeslag med varandra, d.v.s. det saknades hägnader i gränsen mellan dem. I grova drag motsvarar den moderna åkermarken kring Hogar den gamla inägomarkens utbredning. Skogen står emellertid delvis mycket tätt inpå de odlade ytorna. Läget för den nuvarande Hogarbebyggelsen ligger på samma plats som 1700-talets; gården utgör en sammanhållen miljö med flera äldre byggnader. Särskilt mangårdsbyggnaden har hög ålder, från första hälften av 1800-talet (muntlig uppgift från Lars Rydbom, Bohusläns museum). Fig. 10. Väghistoria! Sten med varningstext från bilismens barndom längs den mycket välbevarade gamla landsvägen förbi Hogar/Sälten. Bilvraket vid vägkanten något längre fram får väl idag sägas utgöra en del av kulturmiljön. Foto: P. Connelid. 118 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Den gamla landsvägens sträckning genom området är helt intakt. Intill vägen, nära infarten till Hogar gård, finns en drygt meterhög sten (RAÄ 1207) med varningstexten KÖR SAKTA (fig. 10). Enligt uppgift från markägaren sattes den ursprungligen upp på 1920-talet och utgör en av mycket få bevarade sådana stenar i landet. Stenen har nyligen renoverats. I likhet med situationen vid Sälten är landskapet kring Hogar historiskt sammansatt. Det delvis småskaliga och rumsligt sett välbevarade odlingslandskapet, den äldre gårdsbebyggelsen och landsvägssträckningen utgör en kulturmiljö som är känslig för störningar. Utbyggnaden av E6 bör således ske så långt öster ut som möjligt. De planerade av- och påfarterna måste övervägas noga och i görligaste mån utformas så att påverkan på det öppna odlingslandskapet minimeras. I utredningskorridoren Hogars tidigare inägomark sträcker sig ungefär halvvägs in i vägkorridoren och i väster tangeras nästan läget för den gamla gårdstomten. Inägogränsen löper ungefärligen från en punkt strax öster om gården, längs den gamla landsvägen mot sydost (som korsar nuvarande E6) och vidare längs järnvägen mot sydväst. Merparten av utredningsområdet berör således utmark enligt lantmäterikartorna. 11. Bro vid landsvägen enligt 1726/31 års kartor. 12. Hogars gårdstomt enligt 1700-talskartor. 13. Den gamla landsvägen. Sammanhänger med nr. 10 ovan. Hedängens, Hogars och Viks tidigare utmark (Skee socken) I regionmyndighetens arkiv finns en konceptkarta över utmarken som i registret dateras 1708. Den verkar dock i stort sett vara identisk med en karta i det centrala arkivet från 1731. 1708 års karta sägas i texten vara upprättad 1721 och delningen slutligen genomförd 1731; dateringen till 1708 ser alltså ut att vara ett skrivfel i registret och det torde istället röra sig om konceptet till 1731 års karta. Åren 1753 55 utförs ett tidigt storskifte på utmarken (se fig. 4). Vid förrättningen 1726 delades utmarken mellan Hogar och gästgivaregården Vik, belägen intill landsvägen längre mot sydväst. På 1731 års karta har även granngården Västra Hedängen fått sig en bit tilldelad, ett skifte som konfirmeras vid storskiftet och som av allt att döma gäller än idag. Texten till storskiftesakten refererar inledningsvis till en dom från 1639, där det sägs att Västra Hedängen äger rätt till en del av den här berörda skogen. Det är inte otänkbart att Hedängens anspråk ytterst hänger samman med att man tidigare varit med om att dela upp en ödegård i området. Ödegården i fråga kan vara den ovan berörda ödeenheten under Sälten men det kan också tänkas att Hogar varit öde under något tid och att Hedängen därigenom kommit i besittning av mark. En tredje möjlighet, kanske den troligaste, är att Hedängens rätt till en del av utmarken i detta avsnitt kommer sig av att man varit delaktig i det misstänkta ödegårdsområdet kring Spärrebäck (jfr under Hogar ovan). Hedängens utmarkslott i detta avsnitt kan knappast förstås på något annat sätt, eftersom de båda gårdarna under 1700-talet var belägna i direkt anslutning till ett ganska stort utmarksområde norr om inägorna. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 119

Stora delar av utmarken präglades under första hälften av 1700-talet av bergig och bitvis terräng med bivis ganska stora inslag av skog. Trädbestånden var företrädesvis knutna till de lägre avsnitten och bergssluttningarna (jfr fig. 4). Höjdpartiet strax söder om dagens järnväg kallas redan på 1726 års karta, precis som idag, för Högelidsberg (Hogelijberg). Strax väster om dagens Sandhem finns på samma karta, alldeles intill landsvägen, en mindre höjdmarkering benämnd Sanhogen. Det mest sannolika är här att det rör sig om en naturbildning av något slag men man ska inte utesluta möjligheten att det kan vara en grav. Benämningen, som får antas avspegla den dominerande jordarten i området, har troligtvis även givit upphov till namnet Sandhem, ett relativt sent tillkommet torp. Fältiakttagelser Huvuddelen av den gamla utmarken utgörs av ganska otillgänglig, skogbevuxen terräng. I några av klåvorna finns sent uppodlade ytor, på vilka brukningen upphört. Ett stycke upp på höjden korsas utredningskorridoren av en äldre vägsträckning, vars fortsättning västerut bitvis är mycket välbevarad, bl.a. med omsorgsfullt utformade stensatta kanter, bevarade grindstolpar och en stenvalvsbro. Vägen leder för övrigt ned till en gamla gästgivaregården vid Vik. Den finns dock inte markerad på någon av 1700-talskartorna. Den lägre liggande terrängen mellan bergspartiet och Hogars tidigare inägor är idag sönderdelad av nuvarande E6 och järnvägen. På järnvägens östra sida finns en del fossila odlingsspår av sentida karaktär i anslutning till Sandhem. Vid sistnämnda bebyggelsen finns även en ålderdomlig byggnad, ingrävd i den bakomliggande sluttningen (fig. 11). Funktionen är osäker men det skulle kunna röra sig om ett torkhus (kölna) eller liknande. Byggnaden bör helst undvikas vid eventuell vägbyggnation, i annat fall underställas någon form av dokumentation. En utbyggnad av E6 i enlighet med det korridoralternativ som föreligger bryter helt med det äldre kommunikationsmönstret i området. De mest vär- Fig. 11. Välbevarat torkhus e.d. vid Sandhem. Foto: P. Connelid. 120 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

defulla avsnitten är emellertid, som redan påtalats, knutna till Hogar/Sältens tidigare inägomark norr om järnvägen. I den skogiga terrängen söderut finns inga kulturmiljöer som kommer i konflikt med en vägdragning. I utredningskorridoren Hela sträckan söder om Hogars tidigare inäga omfattar utmark. 14. Sanhogen, höjdmarkering på 1726 års karta. Oklart vad namnet syftar på. 15. Liten, ålderdomlig byggnad vid Sandhem. Ingrävd i sluttningen, med kallmurade sidor. 16. Äldre vägsträckning. De mest välbevarade delarna belägna väster om vägkorridoren. Neanbergs och S Slöns tidigare utmark (Skee socken) Neanberg är belagt första gången i skriftligt material 1386 medan Slön omnämns i Röda boken. Båda enheterna bestod av allt att döma redan under medeltid av åtminstone två gårdar. Framme redovisar inga ödegårdsbelägg för Neanberg. I Slön däremot försvann däremot tidigt den ena av de två gårdarna (Framme 1985, s. 103). Den första storskaliga karteringen av Neanberg ägde rum 1703 av lantmätaren Bo Kempensköld. Då huserade 4 åbor bo på de två hemmanen, vilka var belägna ett bra stycke utanför utredningskorridoren västerut. Storskifte på Neanbergs utmark genomfördes 1807 men denna karta, som endast föreligger i koncept, kunde vid arkivbesöket inte hittas (!). För Slön saknas kartor från tiden före laga skiftet i början av 1880-talet men å andra sidan hade man där tidigare utmarken gemensam med Neanberg, så det för utredningen aktuella området finns med på 1703 års karta. Utmarken sägs 1703 bestå av lite tallskog till nödhielpeligt gierdzle och Bränne, sampt muhlebete dersammastedz tarfweligt af wall och Bärÿsmarck. Kartan redovisar en öde kvarn längs en bäck i söder. Vid tiden för laga skiftet på Slön har ett par torp tillkommit i östra delen av utmarken och marken har odlats upp. Fältiakttagelser Endast en kortare sträcka längs bäcken norr om Dalen besiktigades. Landskapet kring detta sent tillkomna torp präglas idag av degenerering: ohävdade åkrar och modernt skogsbruk. Bland annat är en del av marken kring bäckfåran igenvuxen med mycket tät, ung granskog. Någonstans i detta parti eller strax norr därom bör den övergivna kvarnen på 1703 års karta ha legat. Besiktningen resulterade dock inte i några spår efter kvarnverksamhet. Uppgifter i efterhand från en av fastighetsägarna vid Småris gjorde emellertid gällande att malstenar ännu kan beskådas i åkermarken strax intill Dalen. I en fastighetsgräns nära det förmodade läget för den övergivna kvarnen påträffades en välbevarad rågångssten (fig. 12). I utredningskorridoren Tidigare utmark, utom längst i söder där tidigare inägor till torpen Stämmen och Dalen berörs. 17. Torpbebyggelse (en byggnad) enligt laga skifteskartan från 1881. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 121

Fig. 12. Rågångssten i fastighetsgräns mellan torpen Stämmen och Dalen, på den tidigare utmarken innanför Södra Slön. Foto: P. Connelid. 18. Rågångssten, knappt en meter hög, i fastighetsgräns. 19. Ungefärligt läge för öde kvarn enligt 1703 års karta. Enligt uppgift från fastighetsägare i trakten finns en eller möjligen flera malstenar i åkermarken ett par hundra meter längre söderut. Överbys (Lur sn) och L Holmas (Skee sn) tidigare utmark Lilla Holma är, tillsammans med Stora Holma, belagt första gången i ett skiftesbrev från 1514 (Framme 1985, s. 45). Framme identifierar L Holma som den medeltida ödegården Geta, vilken givit namn åt en av fjärdingarna i Skee sn Getefjärdingen (a.a. 1985, s. 57 f.). Överby, som omnämns första gången i jordeboken 1544, skattar fram till 1580 för en ödegård, vilken sedan läggs in under Stora Holma. Ödegården som det här handlar om är enligt Framme Råssvik. Ödegårdsområdet karterades för övrigt separat 1793 men kartan som endast bevarats i koncept, saknar text. Området i fråga ligger dock intill Galtölera i väster och således långt utanför utredningsområdet. Den äldsta kartan över utmarken till L Holma och Överby utgörs av en gränsbestämning med grannarna i norr (Slön och Neanberg). Det rör sig här om området kring det ännu existerande knät i fastighetsgränsen vid fornlämning 596 i Skee sn, strax öster om Dalen. Här redovisar lantmätaren Domenicus Falk 1726 fem stycken rågångsmärken utmed den så twistiga uthmarckz skillnaden. Kartan är intressant bl.a. därför att den redovisar ett stort antal namn på framför allt bergshöjderna i området. Så kallas exempelvis berget som fornlämning RAÄ 596 ( ett stort stenröös ) ligger på för Sågeberg. En höjd i utredningskorridorens mellersta del kallas Södre Swedieberg, vilket torde betyda att marken tidigare (eventuellt ännu vid tiden för karteringen) svedjats. Sydöstra delen av L Holmas utmark redovisas på en karta över den s.k. Kasemarken från 1811. Här rör det sig sannolikt också om mark som svedjats. Samma yta finns med på enskiftesakten över L Holm 122 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

från 1821. Överbys utmarksskifte redovisas på en laga skifteskarta från 1840. Ingen bebyggelse finns inom utredningsområdet vid dessa tillfällen och kartorna innehåller, utöver namnet Kasemarken, inga namn som visar på äldre markanvändning. Den aktuella sträckan fältbesiktigades ej. I utredningskorridoren Hela sträcken löper genom tidigare utmark. 20. Södre Swedieberg enligt 1726 års karta. Äldre svedjor bör finnas i området. 21. Kasemarken enligt kartor från 1800-talets början. Äldre svedjor bör finnas i området. Söby, Lur socken Söby ligger i Lur socken men hörde fram till 1700-talets början till Getefjärdingen. Gården är belagd redan i Röda boken (Framme 1985, s. 36). Den betalar från och med jordeboken 1544 skatt för en ödegård som i 1573 års jordebok sägs heta Medkoppen. En gård med detta namn upptas i Röda boken (a.a. 1985, s. 181). Lantmäterimaterialet ger läget för denna enhet. I såväl storskiftes- som laga skiftesakten finns marknamn (åkrar) innehållande Fig. 13. Enskifteskartan över Söby från 1820 (LMV akt nr. N.69-45:2). Notera hur utmarken kilformigt sträcker sig långt ned mot sydost, förbi ett område som kallas Platserna och som möjligen är platsen för en ödegård. Foto: P. Connelid. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 123

detta namn. Det aktuella området ligger i nordligaste delen av Söbys åkergärde, alldeles innanför gränsen till L Holma (jfr Framme 1985, karta 4 på sid. 181). Den äldsta kartan över utmarken utgörs enskiftesakten från år 1820. Utmarken var under denna tid uppenbarligen helt trädlös. Förutom ett torp (eller liknande) strax öster om vägkorridoren fanns ingen bebyggelse här i början av 1800-talet. Som framgår av figur 13 sträcker sig Söbys utmark i sydost ned i en smal kil mellan Vålle och Ånneröd. Fenomenet skulle, i enlighet med resonemanget i inledningen ovan, kunna tolkas som ett tecken på ödeläggelse. En anteckning på kartan upplyser om att Söby även äger en utäng på Vålle-sidan strax väster härom (jfr vidare nedan under Vålle). Vägkorridoren genom Söby fältbesiktigades ej. I utredningskorridoren Korridoren köper i sin helhet genom tidigare utmark. I södra hälften finns flera marknamn innehållande kase-, vilket bör tolkas som svedjor. 22. Område innehållande kase-namn på 1820 års karta. 23. Läget för ett torp (två byggnader) eller liknande på 1820 års karta. Vålle, Lur socken Vålle är omnämnt första gången i Röda boken och synes då bestå av två enheter (Framme 1985, s. 101). Under senare perioder har den dock utgjort ett enstaka hemman; en av de medeltida gårdarna verkar ha drabbats av ödeläggelse. En tänkbar plats för denna enhet skulle kunna vara ett område i öster som kallas Platserna. Namnet kan här tänkas syfta på platsen för den tidigare ödegården. Såväl kartmaterialet över Vålle som det från Söby i norr kan tolkas som läget för den försvunna gården ska sökas någonstans kring Platserna (jfr ovan under Söby och vidare nedan). Den äldsta kartan över Vålles hela ägoområde utgörs av enskiftesakten från 1824 (fig. 14). Marken skiftades vid detta tillfälle mellan tre hemmansdelar belägna på olika tomter i nordväst, på gränsen mot utmarken och nära den öst-västliga vägen som än idag genomkorsar byn. Inägorna på 1824 års karta breder ut sig mellan höglänt, bergig terräng utmark praktiskt taget runtom. Inägomarken är av allt att döma indelad i ett flertal mindre gärden, innehållande både åker- och slåttermark. Dessa arrangemang betingas förmodligen av betet. Genom att hägna in en del av slåttermarken kunde dessa ytor betas direkt efter höskörden och man behövde inte invänta skörden på åkrarna. En stor del av åkermarken är på 1824 års karta belägen i den nord-sydligt orienterade dalgång som än idag hyser merparten odlingsmarken vid Vålle. Förutom ett antal ytor på torrare mark mellan bergklackarna i mellersta delen av gärdet finns flera odlingsytor i nordöstra delen av inägomarken, i området som kallas Platserna. Just denna tudelning av inägorna, med relativt mycket åker kring Platserna, i kombination med Söbys angränsande, kilformiga ägoområden, stärker misstanken om att en ödeenhet finns i området. Enskifteskartans beskrivning innehåller flera namn innehållande ordet kase, såväl på utmarken som på inägorna. Inget av dessa berör vägkorridoren. 124 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fig. 14. Enskifteskartan över Vålle från 1824. Inägomarken sträcker sig från högra kanten ungefär till bildens mitt; den omges på nästan alla sidor av bergig terräng. De tre bebyggelselägena är markerade med pilar. Foto: P. Connelid. Fältiakttagelser I likhet med situationen på flera andra platser längs utredningssträckan har naturgeografin och den pågående hävden starkt medverkat till att mycket av den övergripande historisk-geografiska karaktären fortfarande är avläsbar i odlingslandskapet vid Vålle. Viktiga företeelser såsom vägar, hägnader och bebyggelselämningar har också i hög grad bevarats, vilket ökar variationen och framhäver de historiska sambanden. De centrala delarna av den gamla inägomarken är idag i stor utsträckning uppodlade och i någorlunda hävd (fig. 15). Även om visst naturbete förekommer, bl.a. på den södra av de gamla gårdstomterna, är intrycket av polarisering i markanvändningen tydligt, med skog stående tätt intill åkermarken på de flesta håll. Den moderna odlingen uppvisar bitvis en stor rumslig överensstämmelse med situationen före den agrara revolutionen. Det gäller särskilt norr om Lurvägen, där mycket av den äldsta kartans småskalighet finns kvar. Åkermarken inramas här av höga bergspartier och innehåller flera impediment och diken. Lurvägen ligger med smärre avvikelser i ungefär dess gamla sträckning. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 125

Fig. 15. Central del av den gamla inägomarken vid Vålle (mot väster). Naturbetesmarken med berghällar i bildens mitt hyser den största och sannolikt äldsta av de gamla gårdstomterna (RAÄ 361:2). Foto: P. Connelid. Odlingslandskapet söder om Lurvägen har inte samma småskaliga prägel; här finns dock ett öppet dike i botten på dalgången samt en del stenmurar längs kanterna, av vilka ett par ser ut att sammanfalla med inägogränsen på den gamla kartan. Det nyssnämnda diket löper för övrigt sammanhängande från gränsen mot Söby i norr och en bra bit ned i den gamla utmarken i söder. Det har samma sträckning på 1824 års karta. Bitvis mycket välbevarad är också den nord-sydliga vägsträckningen från lantmäterikartan. Den kan ännu följas längs delar av den moderna åkermarkens västra sida och fortsätter i mycket gott skick nästan genom hela skogen i söder. Två av de tre bebyggelselägena från enskifteskartan är idag obebyggda. RAÄ 361:2, vilket torde vara det äldsta, ligger på en exponerad bergsklack som skjuter ut från den intilliggande f.d. utmarken. I dess övre, västra del finns tydliga huslämningar, bl.a. en grund med spismursröse (jfr fig. 15). Området var vid besiktningstillfället välbetat. En vägbyggnation i enlighet med föreslagen korridor vid Vålle är olycklig från landskapssynpunkt. En nord-sydlig vägsträckning genom dalgången går helt på tvärs med de viktigaste och mest framträdande landskapshistoriska strukturerna i området den ännu lätt uppfattbara helheten som den gamla inägomarken utgör och Lurvägen. Det förslag till omläggning av Lurvägen som föreligger är inte heller bra. Vägen bör ligga kvar i sin nuvarande sträckning, vilken i stora drag motsvarar den äldre dragningen. I utredningskorridoren Ett centralt parti av inägomarken på 1824 års karta berörs i norra hälften, med bl.a. ett par av bebyggelselägena och Lurvägen. Korridorens södra hälft löper huvudsakligen i gammal utmark men berör både det gamla sydgående vägstråket och ett område med sent upptagna och brukade åkerparceller. 24. Bebyggelselägen enligt 1824 års karta. Hela RAÄ 361:1 faller inom E6-korridoren medan korridoren för Lurvägen även berör sydligaste 126 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

delen av 361:2. Den norra tomten (RAÄ 388) berörs ej. 25. Tegplöjda parceller, sannolikt upptagna under 1800-talets senare del och odlade in på 1900-talet. Kil, Lur socken Kil är sedan gammalt uppdelat på två enheter Norra respektive Södra Kil om vardera ett hemman. Det första omnämnandet sker i 1544 års jordebok (Lönn i manus). Framme meddelar inte någon känd ödegård vid Kil. Lantmäterimaterialet över Kilsgårdarna tillkom relativt sent. Den äldsta akten utgörs av storskifteskartan över utmarken från 1819. Inägorna över Södra Kil karterades första gången i samband med ett sent genomfört enskifte 1828, Norra Kil först vid laga skiftet åren 1845 46. Vid storskiftesförrättningen på utmarken 1819 upprättades en detaljerad och ganska innehållsrik karta; den tillhörande beskrivningen redovisar en mängd namn. Topografin i detta område varierar starkt och utmarken hade vid 1800-talets början av allt att döma en mycket omväxlande karaktär. De många bergsformationerna var uppenbarligen trädlösa medan skog fanns på flera av de (delvis mycket fuktiga) mellanliggande partierna. Bland namnen kan här nämnas Blekeberg, beläget delvis inom E6-korridoren längst i nordost. Den stora höjden söder därom kallas, med lite olika stavningar, för Rössåsberget. Klåvan mellan dessa båda berg och vidare längs Rössåsberget östra sida kallas Löfkasklåfva, vilket tyder på att marken svedjats. Bergen i sydost benämns Brönneberget. Tvärs över utmarken (söder om Rössåsberget) löper på 1819 års karta en väg. De båda hemmanen är under första hälften av 1800-talet belägna på västra sidan av landsvägen, nära intill varandra. Norra Kils inägomark har ganska begränsad omfattning. Omedelbart norr om denna har Apelsäter en utäng. Södra Kils centrala inägomark, med nästan all åker, sträcker ut sig mot nordväst och omramar i väster den norra gårdens mark. Södra Kils tomt ser spontant ut att ligga på ganska stort avstånd från vad som förefaller vara den äldsta delen av åkermarken; dess lokalisering är dock logisk i förhållande till utmarken i öster. På 1800-talet ligger gränsen mot Borrekärr i norr cirka en halv kilometer längre söderut. Det är uppenbarligen en bit av denna som utgör den nyssnämnda utängen till Apelsäter. Situationen i området antyder att någon form av omstrukturering av landskapet ägt rum. Eventuellt skulle det kunna röra sig om ödeläggelse. En sådan skulle exempelvis kunna förklara varför Apelsäter är i besittning av en ganska stor utäng. Utredningsområdet har ej fältbesiktigats. Kartmässigt förefaller E6-korridoren att beröra ett område som knappast innehåller några bevarandevärden från kulturmiljösynpunkt. När det gäller alternativa sträckningar inom Lurvägens utredningsområde torde det nordligaste, genom det öppna odlingslandskapet vid Norra Kil vara minst lämpligt. En vägsträckning ut mot nuvarande E6 i detta avsnitt går på tvärs mot det äldre vägmönstret. Ett något sydligare alternativ, där vägen når E6 ungefär i höjd med bebyggelsen vid Norra Kil är bättre anpassat till befintliga och äldre vägars mer nordostsydvästliga orientering. I utredningskorridoren E6-korridoren löper genom östligaste delen av den tidigare utmarken. På gränsen mot Apelsäter i söder tangerar korridoren ett område som av underlags- E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 127

fotot till 1970-talets ekonomiska karta att döma ser ut att ha varit odlat i långsmala tegar. Även större delen av utredningsområdet för Lurvägen ligger på utmark, utom längst i nordväst där ett mindre avsnitt av Norra Kils förutvarande inägomark berörs. Marken i det sistnämnda området fungerade vid mitten av 1800-talet, liksom idag, till största delen som åker. Ett område som på 1819 års utmarkskarta betecknas som utäng innehåller på enskifteskartan över Södra Kil två torp. Det norra betecknas på konceptkartan som båtsmanstorp. Kring torpen finns flera åkerytor. 26. Gammal svedjemark? Området kallas Löfkasklåfva i 1819 års karta. 27. Två torpbebyggelser (två byggnader i norr och tre i söder) på 1828 års karta över Södra Kil. 28. Byggnad belägen omedelbart öster om landsvägen på laga skifteskartan över Norra Kil. Litet hus med oklar funktion. Möjligen redan försvunnen (under dagens E6). Apelsäter, Lur socken Enstaka hemman i äldre jordeböcker. Gården skattar under 1600-talet för en ödegård benämnd Sämberg. Den sägs i ett jordrannsakningsprotokoll från 1665 vara liggande på andra sidan bäcken, ty han skiljer gårdens och ödegårdens ägor (Framme 1999, s. 299 ff.). Rimligtvis är det bäcken som genomflyter den gamla inägomarken som åsyftas här (jfr nedan). Apelsäter är också Fig. 16. Storskifteskartan över Apelsäter från 1803 (LMV akt nr. N.69-4:1). Inägomarken, med bl.a. ett närbeläget tegelbruk ligger i vänstra delen av bilden. Den idag välbevarade kvarnmiljön återfinns intill ån i kartans nederkant. Notera Lurvägens sträckning, vilken nästan helt samman faller med dagens väg. Foto: P. Connelid. 128 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

intressant p.g.a. dess tidiga belägg. Den omnämns, sannolikt som någon form av storgård, i sagorna redan under 1200-talet (Lönnroth 1963, s. 118). Den enda storskaliga kartan över Apelsäter är från 1803; karteringen ägde rum i samband med storskiftet. Som framgår av figur 16 är kartbilden mycket innehållsrik. Inägomarken och den intilliggande bebyggelsen återfinns i väster. Inägorna genomkorsas av ett större och ett mindre vattendrag. Söder om det större flödet finns ett par torp med tillhörande åker- och ängsmark. Möjligen ligger de på den ovannämnda ödegårdsdomänen. Förekomsten av två torp intill varandra är ganska ovanligt och tyder på att området har en förhållandevis god försörjningspotential. Ytan i sig är dock ganska liten men det skulle å andra sidan kunna förklaras av att det endast rör sig om en del av en ödegård. I så fall blir den angränsande marken på Skälleröd-sidan i söder intressant. Som framgår nedan stärker bl.a. ägofiguren på den gamla jordregisterenheten Skälleröd misstanken om att en ödegård finns i området. Norr om det större vattendraget ligger gårdens mark. Bebyggelsen sägs i kartans beskrivning utgöras av både Tombter och Tegelbruk. Den exakta funktionen på byggnaderna redovisas inte men namnet Bruksbacken på modernt kartmaterial tyder på att den längst ut på utmarken liggande husgruppen i första hand har med tegelproduktionen att göra. Ett par hundra meter längre mot sydost finns en ensamliggande byggnad. Utmarken kan sägas ha tre olika karaktärer. En stor del utgörs av Berg med ringa Bete. De mellanliggande, jämnare ytorna är antingen skogbevuxna eller saknar skog. I nordost finns ett ganska stort, sammanhängande avsnitt med skog. Den inägonära delen av utmarken är generellt sett mer trädlös. I utmarkens mellersta del finns ett par inhägnade ytor. Den norra är vid karteringstillfället nyligen uppodlad ( Nywall ) medan den södra fortfarande nyttjas till slåtter. På den sistnämnda finns en lada markerad. Längst i söder, längs bäcken, ligger det s.k. Kvarntorpet, med en handfull små åkerplättar och lite slåttermark inom ett gärde. Förutom själva kvarnbyggnaden finns här två andra hus. Lurvägens utredningsområde fältbesiktigades inte. Kartmässigt förefaller det som om det föreslagna södra korridoralternativet kommer i konflikt med ett ännu öppet och hävdat odlingslandskap på den gamla inägomarken. Dagens åker uppvisar en stor rumslig överensstämmelse med åker- och ängsmarken på 1803 års karta. Vägen mellan Bruksbacken och Troneröd i norr sammanfaller med vägsträckning på den äldre kartan. En eventuell vägbyggnation bör ske norr om gränsen mellan Apelsäter och Kil, alternativt ännu längre norrut (jfr under Kil ovan). Fältiakttagelser Endast den gamla kvarnmiljön (RAÄ 293) i söder besiktigades. Förutom välbevarade kvarnlämningar och husgrunder finns på den gamla inägomarken även fossila odlingsformer. Hela området är emellertid under stark igenväxning. Väster om vägen, som för övrigt nästan helt ligger kvar i sin gamla sträckning, har en del störningar skett i samband med skogsbruk under sen tid. De tydligaste fossila formerna återfinns längst i norr och består av slutfåror, terrasskanter och hak. Det rör sig överlag om relativt sent brukade åkrar. På östra sidan av bäcken löper en väg. Kvarnmiljön är som helhet mycket välbevarad och har ett högt bevarandevärde. Den är lämplig för framtida vårdinsatser och bör undvikas vid eventuell vägbyggnation. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 129

Kulturmiljön kring den gamla kvarnen kan även sägas inbegripa bebyggelsen vid Lugnet och ett större utsnitt av Lurvägen. Lugnet-bebyggelsen utgörs av flera mindre, ganska tätt liggande och äldre byggnader. Strax öster om Lugnet går Lurvägen över en fin stenvalvsbro. Vägen går, som redan påtalats, nästan helt och hållet i det tidiga 1800-talets sträckning, ända ifrån landsvägen i väster (jfr även nedan under Skälleröd). Vid eventuell utbyggnad av E6 i detta avsnitt bör inte Lurvägens sträckning förändras inom området utan lämnas intakt eller flyttas en längre sträcka. I utredningskorridoren E6-korridoren löper huvudsakligen i äldre utmark. I mellersta delen berörs östra hälften av den ovannämnda Nywallen (ännu öppen mark) och strax söder därom den f.d. utängen med ladan. Längst i söder berörs den gamla inägomarken till kvarntorpet. Lurvägens utredningsområde berör nordvästra delen av Apelsäters gamla inägomark. 29. Lada i utäng på 1803 års karta. 30. Kvarntorpet och dess inägomark enligt 1803 års karta. Omfattar även ett par byggnader som redovisas på 1810 års kart över Skälleröd, belägna strax omedelbart söder om fastighetsgränsen (jfr nedan). 31. Gårdsbebyggelse och tegelbruk vid Apelsäter enligt 1803 års karta (RAÄ 258). 32. Ödegårdsområde på gränsen mellan Apelsäter och Skälleröd? Innehåller två torpbebyggelser på 1803 års karta. Läget för dessa (två hus vardera) har markerats med pilar på karta 3. Skälleröd, Lur socken Skälleröd hette före 1746 Härröd. Det tidigare namnet är belagt första gången i jordeboken 1544 (Lönn i manus). Vid gården fanns tidigare ett gästgiveri. Någon ödegård omnämns inte i Frammes sammanställningar. Namnbytet är emellertid intressant i diskussionen kring en eventuell ödegård på gränsen mellan Skälleröd och Apelsäter. Oklara namnförhållanden eller namnändringar har i flera sammanhang kunnat knytas till ödeläggelse (jfr Connelid 1996). Bestickande är här också att Skälleröds tidigare inägomark, via en smal passage mellan utmarken och Hogarälven, letar sig upp och utvidgas i gränsområdet till Apelsäter (jfr exempelvis 1970-talets ekonomiska karta). Hypotetiskt skulle denna del av Skälleröds inägor kunna utgöra en bit av den försvunna enheten. Större delen av utredningskorridoren vid Skälleröd berör den gamla utmarken, över vilken en karta upprättades inför storskiftet 1810. Utmarken hade då ungefär samma karaktär som Apelsäters, d.v.s. kala berg omväxlande med lägre, delvis beskogade partier. Den mesta skogen fanns även här i de östra delarna. I nordvästra delen av utmarken löpte Lurvägen. Västra delen av denna sammanföll i början av 1800-talet med inägogränsen. Huvuddelen av inägorna fanns då på andra sidan landsvägen i väster. Bebyggelsen låg grupperad på båda sidorna av landsvägen. Fältiakttagelser Landskapet kring Lurvägen besiktigades endast från bil. I likhet med situationen på Apelsäter-sidan löper denna ännu nästan fullständigt i sin gamla 130 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

sträckning. Den gamla inägomarken i nordväst är ännu öppet odlingslandskap (åker), delvis dock med tät skog tätt inpå. Bevarandevärdet knyter sig här till Lurvägen, bl.a. genom att dess läge är intakt över en så pass lång sträcka österut. I utredningskorridoren Utredningsområdet för Lurvägen löper till största delen i gammal utmark. Längst i väster berörs den tidigare utmarken, vilket i enlighet med resonemangen ovan kan vara en del av en tidigare ödegårdsdomän (nr 32 under Apelsäter). Torp, Lur socken Torp är belagd första gången i Röda boken (Lönn i manus). I jordeboken 1659 upptas en frälse- och en skattegård, vilka efter diverse förmedlingar (nedtaxeringar) sedermera övergår till krono. I ett jordrannsakningsprotokoll från 1665 sägs den norra av de två gårdarna vara skattevrak och öde. I jordeboken 1573 skattar Torp för en ödegård kallad Röreng. Troligen rör det sig här om en bit av en tidigare ödegård, vars mark även legat söder om 1600-talets Torp. Detta område, som under senare perioder hört till Torp, kallas i lantmäterikartorna för Ryrs ödegård (jfr namn på modernt kartmaterial). Den äldsta kartan över Torp är från 1694 (fig. 17). Kartan, som upprättades av lantmätaren Erik Kuus, omfattar både inägomarken och utmarken till det dåvarande kronohemmanet. Det rör sig emellertid om två gårdar, av vilka den norra är öde. Inägomarken omfattar en ganska blygsam yta nära ån i söder. Norr därom utbreder sig utmarken, vilken beskrivs på följande sätt: Fig. 17. Geometrisk avmätning över Torp från 1694 (LMV akt nr. N1:17). Inägorna ligger längs ån i söder. Notera Lurvägen som löper tvärs över utmarken i kartbildens mitt. Vägen har idag nästan identiskt samma sträckning. Foto: P. Connelid. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 131

Een särskillt uthmark som meerendeels består af bergh medh fur- och granskogh till Rijkeligh Gierdzle och Wedebrann, item een dehl medh måsar och sijdländt Grääswall så wäll som Liungmark dett de till sine Creatur Rijkelige muhlebeete hafwa kunna. I nordöstra delen av utmarken finns ett Strijdigt Stÿcke mellan Torp och grannen Backa i norr. Vägen genom utmarken är den tidigare omnämnda förbindelsen mellan landsvägen i väster och Lur i öster. Mycket talar för att den redan vid karteringstillfället 1694 har i stort sett samma läge som idag. Torp karterades ett par gånger under 1800-talet, dels vid storskiftet 1804, dels i samband med laga skifte 1835. Vid det senare tillfället har en viss uppodling skett nära Lurvägen i norra delen av utmarken. Någon fältbesiktning av utredningsområdet har ej gjorts. I utredningskorridoren Lurvägens utredningsområde ligger helt i vad som är utmark på de äldsta kartorna. På 1835 års karta har en viss uppodling ägt rum. I korridoren finns ett par mindre byggnader, sannolikt torp, i kanten av en åkerlycka. 33. Torp eller liknande på 1835 års karta. Referenser Connelid, P. 1996. Kulturgeografi. Nordlänken, delen Trollhättan Alvhem (Munkenberg, B-A. m.fl.). Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska utredningar UV Väst 1996:6. Kungsbacka. Connelid, P. 2001. Kulturgeografi. E6 Bohuslän, Skee Hogdal arkeologisk utredning av delsträckan Skee Hogdal. UV Väst Rapport 2001:28. Kungsbacka. Framme, G. 1985. Ödegårdar i Vätte härad. Göteborg. Framme, G. 1999. Jordrannsakning och skattläggning i Bohuslän 1662 1666. Göteborg. Franzén. B-M. m.fl. 2000. Agrarhistorisk landskapsanalys över f.d. Göteborgs och Bohus län. Landskapsprojektet rapport 2000:8. Riksantikvarieämbetet och Bohusläns museum. Lönn, M. Ortnamn längs E6. Manus under arbete. Lönnroth, E. 1963. Bohusläns medeltid. Bohusläns historia. Stockholm/Göteborg/Uppsala. Widgren, M. 1997. Bysamfällighet och tegskifte i Bohuslän 1300 1750. Uddevalla. 132 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Bilaga 2. Hogar Skee, kulturgeografi Pär Connelid, Kula HB Inledning Kula HB har på uppdrag av Riksantikvarieämbetet UV Väst i Kungsbacka utfört en historisk-geografisk analys av odlingslandskapet längs planerad ny sträckning för E6 genom norra Bohuslän, utredningssträckan Hogar Skee. Arbetet har omfattat studier av äldre lantmäterimaterial, en dags fältbesiktning och konsultationer med ansvariga arkeologer på UV Väst. Analysen av lantmäterikartorna har delvis kunnat baserats på material som inhämtades i samband med redan avrapporterade undersökningar längs sträckan Lugnet Skee (bilaga 1 i denna rapport). En förnyad, men begränsad, arkivgenomgång var dock i detta sammanhang nödvändig för norra delen av sträckan. I övrigt har kartanalyserna omfattat en noggrann kontroll av textdelarna till redan framinventerade kartor. Fältbesiktningen fick av tidsskäl inskränkas till en kontroll av västra delen av utredningskorridoren samt en särskild bedömning av ett par torpmiljöer som påträffades i samband med de arkeologiska inventeringarna. Föreliggande rapport redovisar endast resultaten från kartstudierna och fältbesiktningen. För mer allmänna beskrivningar av lantmäterikartornas innehåll samt en övergripande karakteristik av odlingslandskapet längs vägsträckningen hänvisas till de historisk-geografiska avsnitten i rapporter från tidigare utredningsetapper, särskilt sträckan Lugnet Skee. Bevarandevärden i odlingslandskapet Bevarandevärdena i odlingslandskapet längs den här aktuella utredningssträckan kan beskrivas som låga till måttliga. Till skillnad från den tidigare utredda krridoren längre österut rör det sig här om områden som nästan uteslutande fungerat som utmark under lång tid. Från vägdragningssynpunkt kan två inägoavsnitt sägas vara problematiska: den öst-västliga dalgången från Elsängen och västerut samt torpmiljön vid Kollhagen i norr. Inget av områdena hyser emellertid omistliga värden och vägdragningen torde här i hög grad kunna anpassas för att påverkan på respektive miljö ska bli så liten som möjligt (se vidare nedan). Sammanfattningsvis kan det med hänsyn till landskapets agrara innehåll inte sägas föreligga några hinder för en utbyggnad av E6 i den här utredda korridoren. Landskapshistorisk analys längs utredningsområdet Redovisningen nedan följer den gamla indelningen i jordregisterenheter och börjar med Sälten i söder. För mer detaljerade uppgifter om respektive gård eller by, första omnämnande, förekomst av ödegårdar etc., hänvisas till motsvarande avsnitt i Lugnet/Skee-rapporten. I slutet av varje områdesbeskrivning redovisas i punktform de objekt eller miljöer som bör uppmärksammas i den fortsatta antikvariska verksamheten. Lägena för dessa har markerats på kartan figur 1. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 133

Sälten, Skee sn En del av gården karterades första gången 1736. Då berördes ett område kallat Sältens ödegård, beläget i västligaste delen av den dåvarande inägomarken. Framme (1985:200ff) identifierar ödegården som den i Röda boken omnämnda enheten Skard. Den har med största sannolikhet legat någonstans i det område som än idag kallas Ödegårdarna. 7 6 5 3 4 2 1 Fig. 1. Företeelser inom utredningskorridoren som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. Gula kartan, bladen 9A:66 och 9A:86. Montage och bearbetning: P. Connelid. 134 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

På den äldsta kartan som redovisar alla Sältens ägor, upprättad i samband med storskiftet år 1802, återfinns utredningsområdet till största delen på skogbevuxen utmark. Kartbeskrivningen talar både om berg med skog och slättmark med skog. I öster löper den gamla landsvägen. Öster om denna finns en lycka, kallad Hagen, innehållande både åker- och ängsmark, motsvarande delar av dagens åkermark vid Hagarna på gränsen mellan Elsängen och Sälten. Lyckan sträcker sig vid den aktuella tidpunkten in på Elsängensidan i norr. Namnet Hagen/Hagarna tyder på att den tidigare markanvändningen i området varit bete. I enlighet med vad som antogs i Lugnet/ Skee-rapporten skulle det här möjligen kunna röra sig om ett ödegårdsområde. För detta talar bl.a. den relativt stora ytan och läget på gränsen mellan två jordregisterenheter. Vid tiden för laga skiftet på 1850-talet har lyckan odlats upp till ungefär den omfattning som dagens åkermark har i området. Fältiakttagelser Terrängen kring Hagarna kontrollerades översiktligt redan i samband med Lugnet/Skee-etappen, utan att några lämningar påträffades. Strax väster om nuvarande E6 löper den gamla landsvägen i exakt samma sträckning som på lantmäterikartorna. I öster finns inte mindre än tre generationer väg, med den äldsta några tiotal meter in i skogen. Övriga delar av utredningskorridoren är till största delen tätt beskogade. Vid eventuell vägbyggnation i detta avsnitt bör den äldre vägsträckningen sparas så långt möjligt. Den gamla landsvägen är mycket välbevarad på en sträcka av drygt en kilometer söderut. I utredningskorridoren 1. Den gamla landsvägen, i exakt samma sträckning som på 1700-talet. Sammanfaller med den asfalterade vägen i väster, i öster dock belägen i skog strax norr om asfaltsvägen. 2. Misstänkt ödegårdsområde vid Hagarna. Halvstor åkerlycka på gränsen mellan Sälten och Elsängen. Redovisad redan på storskifteskartan. Berör även mark på Elsängen-sidan i norr. Markeringen på figur 1 motsvarar i stort sett det inhägnade området på storskifteskartan från 1802. Elsängen, Skee sn Den äldsta kartan över Elsängen upprättades i samband med storskiftet på inägomarken 1799. Själva gården låg då på samma plats som idag. Utredningskorridoren berör emellertid helt och hållet ytor som i slutet av 1700-talet användes om utmark. Utmarken karterades första gången vid storskiftesdelningen 1805. En väg sträckte sig vid denna tidpunkt från bebyggelsen och västerut. Den motsvaras helt av den brukningsväg som än idag löper på norrsidan av den smala, uppodlade dalgången mellan Elsängen och Hedängen m.fl. i väster. I söder var, som redan nämnts, lyckan vid Hagarna uppodlad (jfr nr 2 under Sälten ovan). Vid tiden för laga skiftet åren 1833 34 har den nyssnämnda öst-västliga dalgången odlats upp ända från inägomarken till gränsen mot Hedängen (fig. 2). Troligen rör det sig här om mark som tidigare svedjats; det mesta av åkermarken kallas nämligen för Kasewallen. Ett avsnitt omedelbart norr om åkermarken, i anslutning till fornlämning RAÄ 99, kallas enbart Kaserne. I dalgångens västra del redovisar laga skifteskartan ett torp eller liknande. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 135

Fig. 2. Utsnitt ur laga skifteskartan över Elsängen, upprättad 1833 34. Den under första hälften av 1800-talet uppodlade öst-västliga dalgången syns i kartans övre vänstra del. Pilen visar läget för ett torp e.d. Foto och bearbetning: P. Connelid. Elsängen Sannolikt hör åkermarken längst i väster till torpet, vilket möjligen går just under namnet Kasewallen. Enligt uppgift från Torsten Torstensson vid Sälten kallades hela dalgången i äldre tider för Stämmen och det kan inte uteslutas att även det här aktuella torpet kallats så. I övriga delar av utmarken finns ingen intensivutnyttjad mark eller andra anläggningar på laga skifteskartan. Däremot finns i norr, nära gränsen mot Hustyft, flera ytor som kallas Husemyr. De ligger alla i det område i vilket en husgrund påträffades vid inventeringsarbetena. Ett samband mellan kartuppgifterna och denna huslämning måste rimligen förutsättas. Eftersom någon bebyggelse inte redovisas på kartan skulle det innebära att bebyggelsen övergivits före 1834. Torsten Torstensson vid Sälten uppger emellertid att här bodde en äldre man så pass sent som i slutet av 1800-talet, vilken gick under namnet Husemyr n. Karaktären på den påträffade huslämningen antyder också en relativt sen datering. Eftersom det knappast är troligt att lantmätaren skulle ha underlåtit att markera en husgrund i samband med laga skifteskarteringen är det troligast att bebyggelse funnits i området under en längre tid, men att ingen bodde där vid karteringstillfället på 1830-talet. Den enkla husgrunden och avsaknaden av odlingsmark runtomkring tyder på någon form av backstugebebyggelse, vilken kan ha utnyttjats periodiskt (jfr nedan). Vid en eventuell förundersökning i området bör husgrunden kontrolleras, eftersom det inte kan uteslutas att bebyggelse kan ha funnits där under relativt lång tid. Laga skifteskartan innehåller f.ö. en hel del namnuppgifter. Bland annat kallas bergen mellan landsvägen och den öst-västliga dalgången för Syberget. Längre norrut, sydväst om den påträffades husgrunden, skär utredningskorridorens västra sida genom en våtmark som kallas Warpemyr, ett namn som kan indikera att ett stenröse (varp, grav?) av något slag finns i närheten. Uppodlingen i lyckan vid Hagarna i sydost motsvarar 1834 den vid storskiftet 1805. 136 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fältiakttagelser Vägkorridoren berör i södra delen ett öppet odlingslandskap. Närmast gränsen mot Sälten och Hedängen finns en ganska stor sammanhängande, ännu välhävdad åkeryta. Ett öppet dike löper nästan runtom hela ytan. Skogen står dock tät inpå åkermarken som i övrigt saknar andra former. Den östvästliga dalgången är också ännu i hävd, dock endast fram till motorbanan i väster, vilken kraftigt förfular landskapet. Av det ovannämnda torpet på laga skifteskartan syntes inga spår vid besiktningstillfället. Längre norrut kännetecknas den tidigare utmarken av en mycket omväxlande naturgeografi, kala eller glest skogbevuxna berg omväxlar här med mellanliggande ofta fuktiga ytor och trånga klåvor. Ett flertal mindre bäckar och grävda diken finns i området. Ingenstans i den västra, besiktigade delen av korridoren påträffades några tydliga odlingslämningar. Den vid arkeologiska inventeringsarbeten påträffade husgrunden i norr kontrollerades. Den mäter 6,5 6,5 meter och ligger i nordöstra delen av en relativt plan yta. Den omges nästan runtom av en fullt synlig syllstensrad bestående av ordentligt nedgrävda, halvmeterstora stenar (fig. 3). I husgrundens norra del finns ett avlångt (i NV-SO) röse med toppigt, delvis kantigt mittparti. Det rör sig här om ett spismursröse som delvis rasat ut åt sidorna. Omedelbart norr om hus- Fig. 3. Husgrund på västra delen av Elsängens tidigare utmark. I bilden nedre del syns husets sydvästra hörn, i mellersta delen ett spismursröse. Foto: P. Connelid. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 137

grunden finns en kort murrest. Cirka fem meter söder därom löper en grund fåra i marken som möjligen är samtida med huset. Storleken och det tydliga formspråket talar, som nämndes ovan, för en sen datering av huset, sannolikt senare delen av 1800-talet eller tidigt 1900-tal. Den nästan totala avsaknaden av odlingsytor, hägnader eller andra arrangemang runtomkring husgrunden kan tolkas som att det rör sig om en backstuga eller dylikt. Läget nära en bergsbrant i norr stärker denna misstanke. Östra delen av den öst-västliga dalgången har ett visst bevarandevärde eftersom den ingår som en del i en rumsligt sett ganska välbevarad äldre inägomiljö på Elsängens tidigarevarande inägomark i öster. Den äldre vägsträckningen längs dalgångens norra sida har av allt att döma varit en viktig lokal transportled under lång tid (uppgift från T. Torstensson, Sälten) och bör sparas så långt möjligt. En eventuell vägbyggnation i området bör ske så nära motorbanan i väster som möjligt. Den öst-västliga dalgången har i detta sammanhang en högre dignitet än odlingsytorna i sydväst. Östligaste delen av korridoren besiktigades ej. I utredningskorridoren 3. Torp på laga skifteskartan från 1834. 4. Trolig äldre svedjemark, kallad Kaserne på 1834 års karta. 5. Backstuga eller liknande i norra delen av den tidigare utmarken. 6,5 6,5 m stor husgrund med spismursröse. Hustyft, Skee sn Gården skattar gården fram till perioden 1624 50 för en ödegård. Det rör sig här sannolikt om en eller flera enheter som legat någonstans i skärningen mellan Hustyft, Vättland, Folkestad och Blåskog, d.v.s. utanför utredningsområdet. Hustyfts del utgörs av allt att döma av den sydligaste spetsen på Vättlandsfastigheten, ett område som Hustyft avhändade sig under första hälften av 1600-talet (Framme 1985:211 samt karta på sid. 215). På den äldsta kartan över Hustyft från år 1700 redovisas både inägor och utmark (fig. 4). Vägkorridoren berör endast utmarken. Om denna skriver lantmätaren så här: Skougen, eller uthmarken, består störstedehlen af torra bärgh medh små talle skough, til gärdzle, bränne och något til huusebygnadtz reparation. Längst i väster finns emellertid ett större, sammanhängande bestånd med gran. Vid laga skiftesförrättningen 1850 har inga större förändringar skett på huvuddelen av utmarken. Kartbeskrivningen upplyser om att det fortfarande finns en hel del skog i vissa avsnitt, kanske rent av mer än vid karteringen 150 år tidigare. Närmast inägorna i öster har dock en torplycka Backemyr tillkommit. Kartan redovisar två byggnader i ungefär samma läge som den nuvarande samt ett par åkersjok indelade i smala tegar. Nästan hela torpets inägomark faller emellertid utanför vägkorridoren. Från Hustyft-bebyggelsen i sydost löper en väg över nästan hela utmarken, upp till fornborgsområdet i väster. Nästan hela denna (snirkliga!) vägsträckning finns ännu kvar i området. 138 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fig. 4. Den äldsta kartan över Hustyft (LMV akt nr. N.97-49:1), upprättad av lantmätaren Johan Kempensköld år 1700. Vägkorridoren löper i västra hälften av kartan, på den tidigare utmarken. Foto: P. Connelid. Fältiakttagelser Den tidigare utmarken har samma omväxlande karaktär som beskrevs för Elsängen ovan. Endast området kring fastighetsgränsen mellan Hustyft och Elsängen i söder fältbesiktigades. I utredningskorridoren Enbart utmark. 6. Torpet Backemyr enligt laga skifteskartan från 1850. Beläget omedelbart utanför vägkorridoren. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 139

Bös och Vättlands tidigare utmark Den samfällda utmarken mellan hemmanen Bö och kronofogdebostället Vättland storskiftades 1813, varvid gränsen mellan de båda enheterna hamnade i den rågång som än idag äger giltighet. All mark inom vägutredningsområdet fungerade vid denna tidpunkt som utmark. 1813 års karta redovisar, i likhet med situationen på många andra ställen vid den aktuella tidpunkten, en hel del skog, framför allt i de lägre terrängavsnitten. Från torpet Skattkärr intill landsvägen i öster löper en vägsträckning genom skogen mot sydväst. Denna väg finns än idag kvar. Vid laga skiftesförrättningen på Bö 1856 har torpet Kållehagen tillkommit i området söder och öster om fornborgen RAÄ 956. Figur 5 visar den ganska långt drivna uppodlingen vid torpet i mitten av 1800-talet. Den dikade åkermarken fyller ut nästan hela utrymmet mellan de omgivande bergspartierna. Tegarna längst till höger i bild (i nordost) beskrivs i textdelen som odlad myr. Vättland saknar laga skifteskarta. Fältiakttagelser Den fossila åkermarken och bebyggelsen vid Kollhagen-torpet är mycket välbevarad. Området är till största delen beskogat, i mellersta delen med gran. Fig. 5. Torpet Kållehagen på laga skifteskartan över Bö från 1856 (LMV akt nr. N.97-18:5). Kartbilden uppvisar mycket stora rumsliga likheter med situationen i det idag övergivna området; praktiskt taget samtliga åkertegar med diken finns kvar. Pilen visar läget för bebyggelsen. Foto: P. Connelid. 140 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Husgrunden, som f.ö. är felaktigt placerad på fornlämningsregistrets karta, har klart sentida karaktär. Mangårdshuset har tydligtvis legat i norra delen av en 0,50 0,75 meter hög, stensatt terrasskant. Längden på huset har varit ca 10 meter och bredden ca 6 meter. I mitten av huset finns ett 5 4 meter stort spismursröse med en källargrop (ca 0,75 m djup) omedelbart söder därom. I söder har enligt uppgift från markägaren vid Skattkärr stått en ekonomibyggnad. Några tydliga ytterbegränsningar för denna, förutom det stensatta partiet i väster, syns ej. Byggnaderna stod enligt Skattkärr-ägaren kvar till omkring 1950. Bakom (i öster) huslämningarna finns ytterligare ett stensatt parti. 20 meter norr om mangårdshuset finns en 5 5 meter stor och 0,50 0,75 meter djup grop, vars funktion är oklar. Den fossila åkermarken vid Kollhagen uppvisar mycket stora likheter med situationen på 1856 års karta. Exempelvis stämmer antalet tegar (7 st) mellan huset och fornborgen exakt med det på laga skifteskartan. Odlingsytorna i just detta avsnitt är ca tio meter breda och avgränsas av tydliga diken. På ett par av ytorna finns rester av slutfåror som visar att de varit indelade i smalare brukningstegar. Östra hälften av torpmiljön vid Kollhagen berörs av vägkorridoren. Bevarandegraden och det faktum att det rör sig om en rumslig och funktionell helhet gör lokalen störningskänslig. Den ligger också direkt anslutning till en fornborg (RAÄ 956). En eventuell vägbyggnation bör därför ske så långt mot nordost som möjligt, utanför bebyggelselämningarna och det mest centrala åkerområdet. Den äldre vägsträckningen från Skattkärr i öster är, som redan nämnts, välbevarad. I övrigt fältbesiktigades endast området kring Dansmyr längst i norr. Här finns en stor öppen åkeryta med diken runtom. Barrskogen står dock mycket tät intill odlingsmarken. Möjligen har ett torp funnits någonstans i området. I utredningskorridoren Vägkorridoren berör till största delen tidigare utmark. Inägomiljö vid torpet Kollhagen. 7. Torpet Kollhagen med dess åkermark. Stor överensstämmelse med laga skifteskartan från 1856. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 141

Bilaga 3. Kontroll av det äldre lantmäterimaterialet med anledning av planerad ny dragning av Lur-vägen, kulturgeografi Pär Connelid, Kula HB Bakgrund Det äldre lantmäterimaterialet underkastades en detaljerad analys i samband med utredningen av E6:ans nya sträckning. Därför bedömdes det som lämpligt att kontrollera kartorna även längs den här aktuella utredningssträckan. På grund av uppdragets begränsade omfattning har inte analysen följts upp med någon fältbesiktning. Resultaten redovisades för ansvariga arkeologer i ett tidigt skede av deras fältinventering. För en översiktlig beskrivning av odlingslandskapet i området hänvisas i detta sammanhang till övriga historisk-geografiska avsnitt i denna rapport för E6. Kartgenomgången utfördes i arkivet vid lantmäterimyndigheten i Göteborg. Resultat Apelsäter/Kil Korridoren löper i rågången i en perifer del av den tidigare utmarken mellan hemmanen Södra Kil och Apelsäter. Kartmaterialet föranleder inte här några åtgärder. Backa/Hogen Utredningskorridoren löper till största delen genom tidigare utmark till Backa (i söder) och Hogen (i norr). I öster berörs nordligaste delen av byn Backas inägor. Längst i väster omfattas en yta som på modernt kartmaterial kallas Backekasen, vilken brukats som åker ända fram till idag. Området redovisas som en utäng med namnet Kasehagen på 1822 års enskifteskarta över Backa. Det benämns Äng till Backa redan på storskiftesakten över Hogen från 1806. Mellersta delen av ytan genomkorsas redan 1822 av ett dike, ungefärligen i samma läge som dagens; de sidor som i vetter mot berg är hägnade. Namnet Kasehagen tyder dels på att det här rör sig om mark som svedjats i ett tidigare skede, dels på att området förut fungerat som betesmark (hage). Den ganska stora ytan och läget i gränsområdet mellan inte mindre än fem äldre jordregisterenheter kan tyda på att det här är fråga om en ödegård av något slag. Området bör fältinventeras med utgångspunkt i bl.a. denna möjlighet, inte minst mot bakgrund av det stora antalet ödegårdar längs E6:an. Andra indikationer saknas på den tidigare utmarken. I öster berörs således den gamla inägomarken vid Backa. De tre gårdarna ligger på 1788 års storskifteskarta intill en bergshöjd ca 200 meter sydväst om den norra av dagens gårdar. Vägkorridoren löper i nordligaste delen av inägorna som här mestadels kallas Hagen resp. Hagarne. Namnen tyder på att detta parti tidigare fungerat som betesmark och kan alltså sent ha intagits. På 1822 års enskifteskarta finns en mindre byggnad markerad i bäcken strax väster om den nuvarande vägen mot Vålle; sannolikt rör det sig här om en kvarn. Kartor över ingäomarken till Hogen saknas. 142 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Bilaga 4. Rapport över specialinventering efter hällristningar längs ny sträckning av väg E6 i Bohuslän sträckan Lugnet Skee med anslutningsvägar Lasse Bengtsson, Vitlycke museum Bakgrund Norra Bohuslän är sedan mer än 200 år känt som ett av Europas hällristningsrikaste områden. Endast några dalgångar i norra Italien är jämförbara när det gäller en kvantitet och utbredning. Detta förhållande föranledde 1994 UNESCO att föra de centrala delarna av Tanum socken på Världsarvslistan. Under de senaste femton åren har Riksantikvarieämbetet genomfört riktade specialinventeringar efter hällristningar i norra Bohuslän. Inventeringarna har på ett tydligt sätt visat att det finns ett stort antal ristningar som inte är kända eller registrerade. Även de inventeringar som genomförts av Vitlycke museum på Sotenäset visar att mörkertalet är stort - i till exempel Askum socken ökade antalet registrerade lokaler från 129 till ca 320. I samband med den planerade utbyggnaden av Väg E6 fick därför Vitlycke museum i uppdrag av Länsstyrelsen att utföra en specialinventering efter hällristningar längs sträcken Lugnet Skee samt lokalkörbanor i anslutning till E6. Inventeringen föranleddes av att det längs den aktuella sträckan finns områden som bedömdes kunna hysa tidigare okända och oregistrerade hällristningsförekomster. Det fanns anledning att förmoda att ytterligare hällristningar kunde finnas i området, främst i området runt Vålle och Kil, där det sedan tidigare finns ett antal registrerade hällristningar. Metod Tillvägagångssättet vid inventeringen har varit det gängse i dessa sammanhang. Bergytor och impediment som på empiriska grunder bedömdes kunna innehålla hällristningar sopades rena från mossa och lavar och i förekommande fall grävdes de fram med spade. Sökandet omfattade också samtliga bergytor där vattenöversilningszoner kunde iakttagas. Efter framgrävning och rensopning återställdes undersökta ytor. Genomförande Inventeringen började vid Lugnet och avslutades strax söder om Skee samhälle. Tyngdpunkten för arbetet låg i de terrängavsnitt som erbjöd övergångszoner mellan odlad jord eller betesmark och berg, dvs. typiska lägen för hällristningar. De högst belägna områdena med rena häll - och myrmarker inventerades mer översiktligt eller inte alls eftersom prognosen att för att finna hällristningar i den typen av terräng är mycket begränsad. Dessutom är berget vanligtvis så vittrat att eventuella ristningar ändå är borta. Sammanlagt undersöktes ca 400 ytor. Ljusförhållandena under inventeringen var i stort sett tillfredsställande bortsett från några dagar i januari/februari då ljuset var extremt dåligt. Inventeringen i januari/februari föranleddes av föreslagna ändrad sträckning av lokalvägar vid Kil, Vålle, Södra Slön och Varp och kunde inte utföras som planerat under hösten 2001 tidigare på grund av snö och frost. E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 143

Resultat Vid Vålle och Södra Slön hittades två hällristningslokaler med sammanlagt fem ytor. Samtliga lokaler är skålgropslokaler, med sammanlagt 14 skålgropar. Ristningarna vid Södra Slön ligger strax utanför den föreslagna vägkorridoren men eftersom de ligger på en gårdsplan som i samband med vägbygget kan komma att användas som upplagsplats, parkering etc., är det angeläget att beakta dem vid vägarbetet. Lokalen vid Vålle kan komma att beröras av vägbygget och bör dokumenteras och närområdet undersökas vid en eventuell borttagning av skålgroparna. I alla händelser bör de skyddas med sprängmattor. Hällristningslokalerna är inmätta med GPS, och har kallats H1 H5. Ur hällristningssynpunkt finns därför, med de ovan angivna reservationerna samt bibehållen vägsträckning, inget att anföra mot den föreslagna sträckningen av väg E6 eller lokalkörbanor i anslutning till E6. Inventeringen har utförts av Lasse Bengtsson och Sven-Gunnar Broström, båda Vitlycke museum. Sammanställning av nyfunna skålgropslokaler H1, Vålle 1:6 29 meter NNV om åkerhörn och 4 meter öster om skogskant, SKÅLGROPS- FÖREKOMST 0,8 0,1 m (ONO VSV) bestående av 3 skålgropar 3,5 4 cm diameter och 0,3 0,5 cm djupa, belägen på låg svagt norrsluttande häll (fig. 1). Fig. 1. Utdrag ur figur 5 visande läget för de framkomna skålgroparna i Vålle (H1). Holma Fu 53/ RAÄ 361:1 4/500 Vålle Fu 17 Platserna Bäcken Hessland Fu 52/ RAÄ 25, 26 Fu 18/ RAÄ 361:2 Hesslandsrös Skålgropar Fu 20/ RAÄ 44 4/000 Fu 22 Fu 23 Fu 19 Fu 21 3/500 Dammen Kroken Plats för f.d. hus Fölungebacken Fu 54 RAÄ A 144 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

H2, Södra Slön 2:4 Gårdsbacke, 7,5 meter SSV om SÖ hörnet av mindre uthus, SKÅLGROPS- FÖREKOMST 1,3 0,2 m (Ö V) bestående av 2 skålgropar 10 14 cm i diameter och 1,5 cm djupa, belägna på krön av stor SO-sluttande häll (fig. 2). Linddalen Fig. 2. Utdrag ur figur 4 visande var skålgropparna vid fastigheten Stämmen påträffades (H2 H5). 7/000 Kleven Väg 987 6/500 Klåvan Fu 13/RAÄ 1197 Fu 14 Läntermyr Stenbrott Husgrund Stakemyr 6/000 Fu 51 Stämmen Skålgropar Husgrund Rispan Smår Backen 5/500 Fu 15 Gränsröse Dalen H3 På gårdsplan 6,3 meter VSV om NV hörnet av mindre uthus, 0,5 meter SV om järnstolpe, SKÅLGROPSFÖREKOMST bestående av 1 skålgrop 6 cm diameter och 0,7 cm djup, belägen på SV-hörnet av hällrygg (SSO NNV). H4 5,1 meter NNV om H8. SKÅLGROPSFÖREKOMST 1,9 0,4 m (N S) bestående av 7 skålgropar 4 8 cm i diameter och 0,5 1,5 cm djupa, belägen på krönet av hällrygg (SSO NNV). Mitt i ytan står ett järnrör. H5 3,8 meter NV om H4. SKÅLGROPSFÖREKOMST bestående av 1 skålgrop 9 cm i diameter och 1 cm djup, belägen på NV delen av hällrygg (NNV SSO). E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 145

Bilaga 5. Rapport över specialinventering efter hällristningar längs ny sträckning av väg E6 sträckan Lugnet Skee. Kompletterande specialinventeringar inom sträckan Lur Skee Lasse Bengtsson, Vitlycke museum Bakgrund Under vintern 2001 och våren 2002 har inventeringar för alternativa sträckningar av väg E6 samt tillfartsvägar utförts. Inventeringarna ingår i underlagsmaterialet för studier av olika vägalternativ. Undersökningarna har omfattat sträckorna Apelsäter Lur, Hogar Skee, samt området kring Kil i Lur och Stämmen i Skee socknar. Inventeringen har bedrivits på sedvanligt sätt med avsopning och i förekommande fall framgrävning av potentiellt ristade ytor. Inom de undersökta sträckorna finns ett flertal områden som med hänsyn till topografi och terrängsituation måste betraktas som högintressanta ur hällristningssynpunkt, detta gäller framförallt området kring Stämmen, där ett flertal hällristningsytor hittades vid den tidigare korridorinventeringen, samt området kring Lurs-Backa. Resultat I det inventerade området finns en inte tidigare registrerad hällristning. Den ligger på ett impediment söder om Hedarna och strax väster om väg 979. På impedimentet har vid ett tidigare tillfälle iakttagits två kraftigt vittrade skepp, ca 30 40 cm långa (fornlämningsobjekt 84, fig. 27). Skeppen kunde vid inventeringstillfället inte återfinnas. Det är cirka tio år sedan skeppen iakttogs, bl.a. av undertecknad, och sedan dess har vegetationen tilltagit eftersom området inte längre betas. Skulle impedimentet, som idag ligger perifert i den föreslagna vägkorridoren Apelsäter Lur, komma att beröras är det angeläget att området röjs av och att skeppen framletas och dokumenteras inför ett eventuellt bortagande. Mot bakgrund av att Lurs socken generellt är fattigt på hällristningar vore det dock önskvärt om vägen kan dras på ett sådant sätt att det nämnda impedimentet inte berörs. Slutsats och rekommendation Mot bakgrund av vad som ovan redovisats finns det ur hällristningssynpunkt inget att invända mot vägsträckningar inom ramen för föreliggande och av konsulten redovisade förslag, dock med reservation för det ovan beskrivna impedimentet vid Hedarna. Inventeringen har utförts av Lasse Bengtsson (Hogar Skee) och av Lasse Bengtsson och Andreas Toreld (Apelsäter Lur), båda Vitlycke museum. 146 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Figurförteckning Fig. 1. Utsnitt ur Blå kartan med en översiktlig presentation av undersökta vägkorridorer för den planerade E6:ans sträckning. På kartan anges det västra vägalternativet, det östra vägalternativet med ett kompletterande undersökningsområde mellan nuvarande E6:an och järnvägen samt vägsträckningens södra del. På kartan anges också placeringen av två tänkta trafikplatser, en f.d. planerad trafikplats samt ytor som undersökts i samband med planerade ändringar av vägarna 978, 979 och 987. Skala 1:100 000. I nedre vänstra hörnet ett utsnitt ur GSD-Sverigekartan med sträckan Lugnet Skee ungefärligt markerad.... 8 Fig. 2. Utredningskorridoren för den ursprungliga vägkorridoren har delats in i olika områden (A K) vilka redovisas längre fram i texten.... 20 Fig. 3. Översiktlig presentation av samtliga förundersökningsområden norr om järnvägen och upp mot Skee.... 23 Fig. 4. Översiktlig presentation av samtliga förundersökningsområden söder om järnvägen ner till Vålle samt ett nytt sträckningsalternativ för väg 987.... 24 Fig. 5. Översiktlig presentation av samtliga förundersökningsområden från Vålle ner mot Lugnet, ett nytt sträckningsalternativ för väg 979 samt olika sträckningsalternativ för den nya Lurvägen, väg 978.... 25 Fig. 6. Förundersökningsområdena 75 och 76.... 34 Fig. 7. Förundersökningsområdena 1 och 2.... 40 Fig. 8. Förundersökningsområde 3.... 42 Fig. 9. Förundersökningsområdena 5, 6, 7, 8, 35, 36 och 37.... 45 Fig. 10. På båda sidor av nuvarande E6:an, strax norr om förundersökningsområde 43, finns på bergshöjderna rester av skyttevärn från andra världskriget. På figuren syns också ett markerat område på fastigheten Hogar 1:5 och 1:6, vilket visar en yta som inte har utretts.... 47 Fig. 11. Hartsbit som påträffades i förundersökningsområde 9. Teckning: Anette Olsson, Bohusläns museum.... 49 Fig. 12. Förundersökningsområdena 9, 41, 42 och 43.... 50 Fig. 13. Förundersökningsområdena 9, del av 10, 44, 45, 46, och 47.... 52 Fig. 14. Förundersökningsområdena 10 och 47.... 53 Fig. 15. Förundersökningsområdena 38. 39 och 40.... 55 Fig. 16. Förundersökningsområdena 11 och 12.... 60 Fig. 17. Förundersökningsområde 51.... 63 Fig. 18. Förundersökningsområdena 13, 14, 15 och 16.... 66 Fig. 19. Förundersökningsområdena 52, 53, 18, 19, 20 och 21.... 70 Fig. 20. Förundersökningsområdena 22 och 23.... 73 Fig. 21. Förundersökningsområdena 24, 25, 26 och 27.... 75 Fig. 22. Förundersökningsområdena 28, 29 och 30.... 79 Fig. 23. Fem olika alternativ för ny sträckning av väg 978 vid Norra Kil och Apelsäter har omfattats av utredningen.... 83 Fig. 24. Förundersökningsområdena 65, 66, 68 och 69.... 85 Fig. 25. Förundersökningsområdena 59, 60, 61, 62, 63 och 64.... 90 E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 147

Fig. 26. Förundersökningsområdena 77 och 78 samt område 85, ett område som ej utretts. Därtill har markerats platsen för en gränssten (1), odlingsrösen (2) och en husgrund (3).... 95 Fig. 27. Förundersökningsområdena 79, 80, 81, 82 och 83 samt fornlämningsobjekt 84. Därutöver har markerats en husgrund (4) och en kvarnlämning (5). Omedelbart söder om förundersökningsområde 79 och strax sydväst om förundersökningsområde 80 har också markerats en sedan tidigare registrerad stenåldersboplats, RAÄ 246.... 98 Fig. 28. Plan över schakt 4123 (Fu 79) med anläggningarna 1, 2 och 3.... 99 Figurer i Bilaga 1 Fig. 1. Företeelser inom utredningskorridoren som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. Gula kartan, bladen 9A:66 och 9A:86. Montage och bearbetning: P. Connelid.... 106 Fig. 2. Företeelser inom utredningskorridoren som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. Gula kartan, blad 9A:66. Montage och bearbetning: P. Connelid.... 107 Fig. 3. Företeelser inom utredningskorridoren som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. Gula kartan, bladen 9A:66 och 9A:86. Montage och bearbetning: P. Connelid.... 108 Fig. 4. 1753 års storskifteskarta över utmarken till Vik, Hogar och V Hedängen (LMV akt nr N.97-143:2). Notera Bästa skogen i bildens högra del och landsvägen som löper mellan Hogar i norr och Vik i söder. Foto: P. Connelid.... 110 Fig. 5. Odlingslandskap vid Vålle. Den gamla inägomarken från söder. Foto: P. Connelid.... 111 Fig. 6. Den äldsta kartan över Hustyft, omfattande både inägor och utmark (LMV akt nr. N.97-49:1). Kartan upprättad av lantmätaren Johan Kempensköld år 1700. Foto: P. Connelid.... 113 Fig. 7. Gårdsbebyggelse vid Elsängen, i samma läge som på 1700-talet. Foto: P. Connelid.... 115 Fig. 8. Storskifteskartan över Sälten från 1802 (LMV akt nr. N.97-126:2), upprättad av lantmätaren J. Upmark. Den högra, östra delen utgörs av utmark medan inägorna ligger i väster. Foto: P. Connelid.... 116 Fig. 9. Småbrutet odlingslandskap vid Sälten. Fotot (mot nordväst) är taget från den gamla landsvägen. Foto: P. Connelid.... 117 Fig. 10. Väghistoria! Sten med varningstext från bilismens barndom längs den mycket välbevarade gamla landsvägen förbi Hogar/Sälten. Bilvraket vid vägkanten något längre fram får väl idag sägas utgöra en del av kulturmiljön. Foto: P. Connelid.... 118 Fig. 11. Välbevarat torkhus e.d. vid Sandhem. Foto: P. Connelid.... 120 Fig. 12. Rågångssten i fastighetsgräns mellan torpen Stämmen och Dalen, på den tidigare utmarken innanför Södra Slön. Foto: P. Connelid.... 122 Fig. 13. Enskifteskartan över Söby från 1820 (LMV akt nr. N.69-45:2). Notera hur utmarken kilformigt sträcker sig långt ned mot sydost, förbi ett område som kallas Platserna och som möjligen är platsen för en ödegård. Foto: P. Connelid.... 123 148 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Fig. 14. Enskifteskartan över Vålle från 1824. Inägomarken sträcker sig i mellersta delen ned till ungefär bildens mitt; den omges på nästan alla sidor av bergig terräng. De tre bebyggelselägen är markerad med pilar. Foto: P. Connelid.... 125 Fig. 15. Central del av den gamla inägomarken vid Vålle (mot väster). Naturbetesmarken med berghällar i bildens mitt hyser den största och sannolikt äldsta av de gamla gårdstomterna (RAÄ 361:2). Foto: P. Connelid.... 126 Fig. 16. Storskifteskartan över Apelsäter från 1803 (LMV akt nr. N.69-4:1). Inägomarken, med bl.a. ett närbeläget tegelbruk ligger i vänstra delen av bilden. Den idag välbevarade kvarnmiljön återfinns intill ån i kartans nederkant. Notera Lurvägens sträckning, vilken nästan helt sammanfaller med dagens väg. Foto: P. Connelid.... 128 Fig. 17. Geometrisk avmätning över Torp från 1694 (LMV akt nr. N1:17). Inägorna ligger längs ån i söder. Notera Lurvägen som löper tvärs över utmarken i kartbildens mitt. Vägen har idag nästan identiskt samma sträckning. Foto: P. Connelid.... 131 Figurer i Bilaga 2 Fig. 1. Företeelser inom utredningskorridoren som bör uppmärksammas i det fortsatta antikvariska arbetet. Gula kartan, bladen 9A:66 och 9A:86. Montage och bearbetning: P. Connelid.... 134 Fig. 2. Utsnitt ur laga skifteskartan över Elsängen, upprättad 1833 34. Den under första hälften av 1800-talet uppodlade öst-västliga dalgången syns i kartans övre vänstra del. Pilen visar läget för ett torp e.d. Foto och bearbetning: P. Connelid.... 136 Fig. 3. Husgrund på västra delen av Elsängens tidigare utmark. I bilden nedre del syns husets sydvästra hörn, i mellersta delen ett spismursröse. Foto: P. Connelid.... 137 Fig. 4. Den äldsta kartan över Hustyft (LMV akt nr. N.97-49:1), upprättad av lantmätaren Johan Kempensköld år 1700. Vägkorridoren löper i västra hälften av kartan, på den tidigare utmarken. Foto: P. Connelid... 139 Fig. 5. Torpet Kållehagen på laga skifteskartan över Bö från 1856 (LMV akt nr. N.97-18:5). Kartbilden uppvisar mycket stora rumsliga likheter med situationen i det idag övergivna området; praktiskt taget samtliga åkertegar med diken finns kvar. Pilen visar läget för bebyggelsen. Foto: P. Connelid.... 140 Figurer i Bilaga 4 Fig. 1. Utdrag ur figur 5 visande läget för de framkomna skålgroparna i Vålle (H1).... 144 Fig. 2. Utdrag ur figur 4 visande var skålgropparna vid fastigheten Stämmen påträffades (H2 H5).... 145 E6 Bohuslän, Lugnet Skee arkeologisk utredning av delsträckan Lugnet-Skee 149

Administrativa uppgifter Vägkorridor Lugnet Skee Riksantikvarieämbetets dnr: 421-1395-2001. Länsstyrelsens dnr: 220-13770-2001. Riksantikvarieämbetets projektnummer: 1310200. Bohusläns museums projektnummer: 961. Intrasisprojekt: V2001:32. Undersökningstid: 10/9 26/10 2001. Arkeologisk personal: Jörgen Streiffert, Bengt Westergaard och Glenn Johansson, UV Väst; Robert Hernek och Åsa Algotsson, Bohusläns museum. Underkonsulter: Per Connelid, KULA HB; Lasse Bengtsson och Sven-Gunnar Broström, Vitlycke museum; Ortnamnsoch Folklivsarkivet, Göteborg. Läge: Ekonomiska kartan, blad 9A 8h, 9A 7h, 9A 6h m.fl. Koordinatsystem: RT R05; 7,5 gon V. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisktopografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd: förundersökningsområdena 9, 12, 24 och 43. Kompletterande utredning för E6 Lugnet Skee; planerad lokalväg Hogar Skee samt ny anslutningsväg till Lur, väg 978 Riksantikvarieämbetets dnr: 421-1395-2001. Länsstyrelsens dnr: 220-13770-2001. Riksantikvarieämbetets projektnummer: 1310210. Bohusläns museums projektnummer: 1012. Intrasisprojekt: V2001:32. Undersökningstid: 26/11 2001 4/2 2002 Arkeologisk personal: Jörgen Streiffert, Bengt Westergaard och Glenn Johansson från UV Väst och Robert Hernek från Bohusläns museum. Underkonsulter: Per Connelid, KULA HB; Lasse Bengtsson och Sven-Gunnar Broström, Vitlycke museum; Ortnamnsoch Folklivsarkivet, Göteborg. Läge: Ekonomiska kartan, blad 9A 7h, 9A 6h, 9A 5h 5i. Koordinatsystem: RT R05; 7,5 gon V. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisktopografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd:. Administrativa uppgifter för Apelsäter Lur (L 20012 och 20013) och Väg 987, Stämmenvägen (L 40011) Riksantikvarieämbetets dnr: 421-2001-2002. Länsstyrelsens dnr: 220-13770-02. Riksantikvarieämbetets projektnummer: 1310221. Bohusläns museums projektnummer: 1074. Intrasisprojekt: V2001:32. Undersökningstid: 24/6 2/7 2002. Arkeologisk personal: Tina Fors och Markus Keinänen, UV Väst; Robert Hernek, Bohusläns museum. Underkonsulter: Pär Connelid, KULA HB; Lasse Bengtsson, Vitlycke museum. Läge: Ekonomiska kartan, blad 9A 6h, 9A 6i, år 1992, x 6530350 y 1239600. Koordinatsystem: RT R05; 7,5 gon V. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisktopografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd: Förundersökningsområde 79. Administrativa uppgifter för Hogar Skee, västligt alternativ Riksantikvarieämbetets dnr: 421-779-2002. Länsstyrelsens dnr: 220-13770-2001. Riksantikvarieämbetets projektnummer: 1310212. Bohusläns museums projektnummer: 1056. Intrasisprojekt: V2002:002. Undersökningstid: 4/3-8/5 2002. Arkeologisk personal: Tina Fors och Bengt Westergaard, RAÄ UV Väst; Robert Hernek, Pia Claesson och Roger Nyqvist, Bohusläns Museum; Andreas Toreld, Vitlycke Museum. Underkonsulter: Pär Connelid, KULA HB; Lasse Bengtsson, Vitlycke museum. Läge: Ekonomiska kartan, blad 9A 6h, 9A 6i, år 1992, x 6530350 y 1239600. Koordinatsystem: RT R05; 7,5 gon V. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisktopografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd:. 150 UV Väst Rapport 2002:25. Arkeologisk utredning

Riksantikvarieämbetet, UV Väst, har i samarbete med Bohusläns museum och Kula HB utfört en arkeologisk utredning i samband med planerad byggnation av ny E6-sträckning i Bohuslän. Utredningen gjordes i fyra etapper. Först undersöktes en korridorsträckning mellan Lugnet och Skee. En kompletterande utredning omfattade en planerad trafikplats, ett större område mellan Bohusbanan och nuvarande E6 samt vissa ändringar av befintliga vägar (vägarna 987, 979 och 978). Senare undersöktes också en alternativ sträckning för en vägkorridor mellan Hogar och Skee och en ändrad sträckning av vägarna 987och 978. Många tidigare kända fornlämningar berörs av de projekterade vägarbetena, men utredningen ledde också till att flera hittills okända fornlämningar upptäcktes. De flesta är boplatser från stenåldern. I rapporten redogörs för alla registrerade och nyfunna lämningar som kan påverkas av de arbeten som Vägverket planerar att utföra. ISSN 1404-2029