Älgbetesinventeringen 2009 i Gävleborg.

Region Mitt Distrikt Södra Gävleborg och Distrikt Norra Gävleborg Älgbetesinventeringen 2009 i Gävleborg.

Sammanfattning ÄBIN är en inventeringsmetod utvecklad av Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med Skogsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelserna. I inventeringen har färska och gamla stamskador av älg i ungskog registrerats. Skadorna är antingen toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag, d v s enbart skador som får negativa konsekvenser för timmerkvalitén. Mätning har skett på både totalantal stammar och huvudstammar. Medelbeståndet för årets inventeringar har en medelålder på 9 år och en medelhöjd på drygt 25 dm, och är en bra bit på väg mot en älgsäker höjd. Kartorna visar att områden som tidigare visat höga skadenivåer även detta år ligger i topp. Vinterns snötäcke och kalla perioder har säkerligen bidragit till att älgarna stannat på samma ställe längre perioder, samt att grupper av älgar bildats. Populära vinterbetes områden har därför kunnat urskiljas. Det bör tilläggas att om målet med beståndet är att producera kvalitativt talltimmer bör det finnas minst 1500 tallstammar per hektar inför förstagallringen. Bergsjö: Med ca 450 tallhuvudstammar/ha som är oskadade och med dagens höga skadenivå på 13 %, kommer trädslagsfördelningen ändras. 60 % skadade tallhuvudstammar får konsekvenser för markägare och industri. Troligen kommer tallandelen, från att vara dominerande, gå till att bli lika med eller färre än övriga träslags andelar. Ljusnan-Voxnan: 1000 tallhuvudstammar/ha som är oskadade gör att med en enkel uppskattning med dagens skadenivå på 8 % kommer ytterligare 400 tallhuvudstammar/ha skadas. Vilket leder till bestånd med mer grandominans. Med 70 % oskadade tallhuvudstammar har man möjlighet att påverka utvecklingen med kontrollerat betestryck och med skötsel av bestånden. Annefors: Med endast 530 oskadade tallhuvudstammar/ha och totalt endast 1500 huvudstammar kommer Annefors att till stor del bli grandominerad. Trots lägst andel skador, men med hela sju år kvar till betessäker ålder, blir bestånden känsliga för all yttre påverkan. Här måste åtgärder sättas in för att få tillräckligt med plantor i bestånden. Holmsveden: Med 1200 oskadade tallhuvudstammar/ha och med inga andra trädslag att räkna med, kommer såklart tallen att dominera i slut bestånden. Med 83 % oskadade tallhuvudstammar har man möjlighet att påverka utvecklingen med kontrollerat betestryck och med skötsel av bestånden. Hedesunda: I Hedesunda har vi styrt inventeringen mot områden där man kan förväntas finna tall. Stor tallandel kommer inte hjälpa slutbestånden, när skadenivåerna ligger på 34 % och med redan 60 % av tallhuvudstammarna skadade. Här måste skadenivåerna först och främst sänkas rejält. Sedan får markägarna verkligen fundera på skötselmetoder och kanske till och med nytänkande för att få fram tallbestånd. I ett grandominerat område som Holmsveden blir trycket på tall hårt. 2

Sammanfattning av resultaten: Överlag verkar älgskadorna ligga högre än senaste inventeringen, om man tar hänsyn till att vi naturligt har en viss variation i skador mellan åren. Överlag är skadenivåerna för höga. I Annefors och Holmsveden finner vi de lägsta skadenivåerna på 6 %. Nivåer över 6 % är en tämligen hög nivå. Ljusnan-Voxnan har en hög nivå. I område Bergsjö ligger skadorna på en mycket hög nivå. Område Hedesunda är ett sorgebarn med extremt höga betesskador. De ackumulerade skadorna, dvs. gamla och färska skador, är omfattande. I Ljusnan- Voxnan, Annefors och Holmsveden är det bara runt 70 % av tallhuvudstammarna som är oskadade. Sedan kommer Bergsjö och Hedesunda med runt 38% oskadade tallhuvudstammar. Betänk att det speglar ett läge där bestånden har kvar åtskilliga år innan de växer ur älgbeteshöjd. 3

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 2 Bergsjö:... 2 Ljusnan-Voxnan:... 2 Annefors:... 2 Holmsveden:... 2 Hedesunda:... 2 1. INLEDNING OCH BAKGRUND... 5 2. MATERIAL & METOD... 6 2.1 Allmänt... 6 2.2 Inventeringsområde... 7 2.3 Urval av inventeringsobjekt... 7 2.4 Urvalskriterier... 8 2.5 Registrerade variabler... 8 2.5.1 Skada av älg... 10 2.5.2 Provytor... 10 3. RESULTAT... 11 3.1 Tabell 1. Statistik på andelen huvudstammar... 11 3.2 Tabell 2. Andel färska stamskador på tall av totalt antal tall... 11 3.3 Procentuell skadefördelning på huvudstammar i tallungskog.... 12 4. SLUTSATSER... 16 5. BILAGOR... 17 Bilaga 1. Färska älgskador på tall -ÄBIN 2009.... 17 Bilaga 2. Skadekarta för inventerade områden amöba, Bergsjö.... 18 Bilaga 3. Skadekarta för inventerade provrutor, Bergsjö.... 19 Bilaga 4. Skadekarta för inventerade områden amöba, Ljusnan-Voxnan.... 20 Bilaga 5. Skadekarta för inventerade provrutor, Ljusnan-Voxnan.... 21 Bilaga 6. Skadekarta för inventerade områden amöba, Annefors.... 22 Bilaga 7. Skadekarta för inventerade provrutor, Annefors.... 23 Bilaga 8. Skadekarta för inventerade områden amöba, Holmsveden.... 24 Bilaga 9. Skadekarta för inventerade provrutor, Holmsveden.... 25 Bilaga 10. Skadekarta för inventerade områden amöba, Hedesunda.... 26 Bilaga 11. Skadekarta för inventerade provrutor, Hedesunda.... 27 4

1. Inledning och Bakgrund Under 2000-talet och senare delen av 90-talet har trädslagsfördelningen i föryngringarna ändrats i regionen södra Norrland och Dalarna. Från att ha dominerats av tall har granandelen successivt ökat. Detta i kombination med minskade föryngringsarealer har förändrat utbudet av vinterfoder för älgen och skapat ett större skadetryck på tallungskogarna. Förekomsten av älg och fördelningen av tallungskog inom inventeringsområdet varierar stort vilket gör att älgförvaltningen inte kan bedrivas på ett schablonartat sätt. Därför är det viktigt att det löpande görs både flyg och skadeinventeringar och att dessa koordineras med varandra. Den nuvarande miljö- och skogspolitiken, med dess uttalade sektors- och myndighetsansvar för såväl produktion som miljö, innebär ett ökat ansvar för markägaren, jakträttsinnehavaren och skogsstyrelsen, att verka för att älgstammens storlek anpassas till födotillgången så att skador som älg åstadkommer inte hotar virkesproduktionen eller den biologiska mångfalden. Samtidigt innebär älgstammen en viktig förnyelsebar resurs, som skall utnyttjas och förvaltas långsiktigt i balans med de övergripande skogspolitiska målen. En grundförutsättning för ett lyckat resultat, är en älgförvaltnings långsiktiga plan, framtagen av markägare och jägare. För att effektivisera samrådsgrupperna så att konstruktiva och långsiktiga beslut kan tas måste information av god kvalitet skapas. Denna information bör primärt baseras på inventeringsresultat över såväl skador som älgpopulationerna, vilket skall relateras mot ett av markägare och jägare fastlagt måltal för acceptabelt betestryck på ungskog. Först när klara måltal för älgskador finns och en regelbunden skadeinventering genomförs, som resulterar i data som kan accepteras som sanna av berörda parter, erhålls ett stabilt beslutsunderlag för älgförvaltningen. Skadorna är antingen toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag, d v s enbart skador som får negativa konsekvenser för timmerkvalitén. En hård älgbetning av årsskotten hämmar också tillväxten i ungskogen. Skadorna ger ekonomiska förluster för den enskilde skogsägaren, men påverkar även ekonomin för hela länet. Mätning har skett på både totalantal stammar och huvudstammar. Asp, rönn och sälg är nyckelarter i skogsekosystemet och är ur biologisk synvinkel mycket viktiga. Många av de arter som vi idag klassar som utrotningshotade är knutna till dessa lövträd. Framförallt äldre och grövre lövträd fungerar som värdar för fåglar, mossor och diverse olika lavar. En hård betning av lövet leder till att den biologiska mångfalden inte kan säkras. 5

2. Material & Metod 2.1 Allmänt Inventeringen genomfördes under 2009 enligt rutinerna för den nationella inventeringsmetoden ÄBIN (ÄlgBetesINventering). Metoden är framtagen av Sveriges Lantbruks Universitet i samarbete med Skogsstyrelsen och Skogsvårdstyrelserna (Holm & Hörnberg, 2000). Genom att på ett enhetligt sätt inventera betesskadorna är de framtagna ÄBIN-resultaten jämförbara mellan olika delar av landet. Inventeringen genomfördes under perioden 15/4-15/6 2009. Fältarbetet utfördes av Skogsstyrelsens egen personal, med skoglig kompetens, på uppdrag av Holmen, Svea Skog, Stora Enso, Korsnäs, Prästlönetillgångarna och KUA-fonden Gävleborgs län. Personalen fick innan inventeringens start en dags utbildning i metoden. Förarbetet, koordinering av fältarbetet samt bearbetning av rapport har gjorts av Kenneth Lindström, Skogsstyrelsen. 6

2.2 Inventeringsområde I grunden har inventeringen utförts uteslutande inom gränserna för biologiska älgområdena. De områden som inventeras är Bergsjö, Ljusnan-Voxnan, Annefors, Holmsveden. Samt en kompletterande inventering, av en del av Södra Gästriklan som vi kallar Hedesunda. Hedesunda är området mellan Gävlestad, E4, havet och Dalälven. (Se karta 1) Karta 1, Inventeringsområden 2009 i Gävleborgs län 2.3 Urval av inventeringsobjekt Samtliga ekonomiska kartblad som ingår helt eller delvis i aktuellt inventeringsområde har bildat urvalsbas. Varje kartblad har indelats i kvadratiska rutor med sidolängd 1 x 1 km med arealen 100 ha. Från urvalsbasen har 60 rutor/inventeringsområde slumpmässigt lottats ut. Samtliga bestånd som antas tillhöra populationen ritades in på kartan och numrerades. I Hedesunda har 20 rutor/inventeringsområde lottats ut. Samt att det har tillämpats en viss stratifiering. Syftet med att stratifiera är att styra inventeringen mot områden där man kan förväntas finna tall. 7

2.4 Urvalskriterier Bestånd som inventerades var ungskog med en aritmetisk medelhöjd för huvudstammarna mellan 1.0 4.0 meter och med en areal motsvarande minst 0.5 ha. Andelen tall eller björk huvudstammar i bestånden var minst 10 % på beståndsnivå, efter en tänkt röjning. Bestånden inventeras med cirkulära provytor. Provyteradien är 3.5 meter (38.5 m 2 ). 2.5 Registrerade variabler Eftersom inventeringen görs som en provyteinventering i bestånd, avser vissa uppgifter som registreras hela beståndet och vissa uppgifter avser de enskilda provytorna. På beståndsnivå registreras följande uppgifter: Inventeringsdatum Förrättningsman Inventeringsområde Kartblad Rutnummer Stratumnummer Beståndsnummer X/Y-koordinater Beståndsareal Taxeringsförband Antal provytor inom beståndet Ståndortsindex Höjd över havet Beståndsålder Beståndsmedelhöjd Ägargrupp Trädslagsblandning (ej obligatorisk uppgift) På provytenivå insamlas följande obligatoriska uppgifter: Antal tallar inom visst höjdintervall med färska älgskador Antal tallar inom visst höjdintervall utan färska älgskador Antal vårt- resp.glasbjörkar alt. björkar inom visst höjdintervall med färsk toppskottsbetning/ stambrott Antal vårt- resp.glasbjörkar alt. björkar inom visst höjdintervall utan färsk toppskottsbetning/ stambrott Om provytan är röjd eller inte 8

Dessutom kan följande tilläggsuppgifter samlas in: Antal tallar inom visst höjdintervall med färsk älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med både färsk och gammal älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med gammal älgskada Antal tallar inom visst höjdintervall med enbart annan skada Antal tallar inom visst höjdintervall utan skador Antal stammar inom visst höjdintervall av övriga trädslag (contorta, gran, lämpliga lövträd och andra lövträd) fördelat på trädslag och skadetyper. Antal trädbildande aspar, rönnar och ekar/askar 2, 5 m höga (ek och ask redovisas tillsammans) Medelhöjd för trädbildande aspar, rönnar och ekar/askar) Antal potentiellt trädbildande aspar, rönnar och ekar/askar 1-2.5 m höga med färsk toppskottsbetning/stambrott Antal potentiellt trädbildande aspar, rönnar och ekar/askar 1-2.5 m höga utan färsk toppskottsbetning/stambrott Medelhöjd för potentiellt trädbildande rönnar, aspar och ekar/askar Antal huvudstammar av tall med färsk älgskada Antal huvudstammar av tall med både färsk och gammal älgskada Antal huvudstammar av tall med gammal älgskada Antal huvudstammar av tall med enbart annan skada Antal huvudstammar av tall utan skador Antal huvudstammar av övriga trädslag ( Contorta, gran, lämpligt lövträd och annat lövträd) fördelat på trädslag och skadetyper Dominerande orsak för andra skador än älgskador Observera att med tall avses endast Pinus silvestris. Härutöver kan uppgifter angående tidsåtgång samlas in. Dessa uppgifter registreras per arbetsdag. För registrering av uppgifterna används: Provyteblankett P: Uppgifter om tallstammar och vårt- och glasbjörk eller björk(obligatorisk) Trädbildning hos asp, rönn och ek/ask Fodertillgång Huvudstammar för tall, contorta, gran, lämpligt löv och annat löv Dessutom finns en blankett för beståndsdata (basblankett B ) och en för uppgifter kring den utlottade rutan ( Basblankett R ). Den senare blanketten behöver inte tas med i fält. För att registrera enbart de obligatoriska uppgifterna behövs bara Provyteblantten P. Blanketten avser uppgifter för en och samma provyta. När samtliga provytor inom det utlottade beståndet inventerats häftas provyteblanketterna ihop med Basblankett B. 9

2.5.1 Skada av älg Definition av skada av älg (färska och gamla stamskador): Stamskada orsakad av älg efter den senaste vegetationsperioden. Som stamskada räknas: Toppskottsbetning, Stambrott och Barkgnag 2.5.2 Provytor Bestånden inventerades med cirkulära provytor. Provyteradien är bestämd till 3.5 meter. (38,5 m 2 ). Provytor lägg ut i ett kvadratiskt förband. Förbandsbredden bestäms av andelen tall och beståndets areal. Förbandet bestäms enligt följande: Om andelen tall är mindre än 30 % väljs förbandet 130 meter (0.6 provyta per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 10.9 ha väljs n=6 provytor. Förbandet beräknas då enligt formeln nedan. Är arealen mindre än 1.2 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras då som 0). Om andelen tall ligger mellan 30 och 70 % väljs förbandet 95 meter (1.1 provytor per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 9.7 ha väljs n = 12 provytor. Förbandet beräknas enligt formeln nedan. Är arealen mindre än 1 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras som 0). Om andelen tall överstiger 70 % väljs förbandet 80 meter (1.56 provytor per ha). Om beståndets areal (delen inom rutan) överstiger 9.6 ha väljs n = 15 provytor. Förbandet beräknas enligt formeln nedan. Är arealen mindre än 0.64 ha läggs en provyta ut (förbandet noteras som 0). I de fall beståndsarealen överstiger de givna arealerna beräknas förbandet F enligt formeln F = 100 a / n där a = beståndsarealen i ha och n = antalet provytor (6, 12 eller 15). Man får då förbandet i meter. Avrundning sker till närmsta 5 meter. Vid förband över 150 meter kan avrundning till närmsta 10-tal meter göras. Ex. Med a = 19 och n = 15 blir F = 112. 54, vilket ger förbandet F = 115 meter. 10

3. Resultat 3.1 Tabell 1. Statistik på andelen huvudstammar Tallandelen i de olika delområdena är för alla områden över 50%. Den högsta tallandelen finns i Holmsveden med 99% tall. Andelen gran skiljer sig inte nämnvärt i något av områdena men är högst i Annefors med 40% och saknas i Holmsveden. Andelen utvecklingsbar löv är högst i Bergsjö och visar på ett resultat på 23 %. Medelhöjden och medelåldern varierar från 22 dm till 27 dm och från 8 år till 10 år. Tabell 1.Statistik på andelen huvudstammar för medelbeståndet uppdelat på delområden. Stammar/ha (procent) Område Tall Gran Löv Contorta Medel- Höjd (dm) Medelålder Bergsjö 1176 (56) 420 (20) 490 (23) 12 (1) 22 10 Ljusnan-Voxnan 1420 (57) 615 (24) 472 (19) - 23 9 Annefors 760 (52) 577 (40) 118 (8) 2 (0) 26 8 Holmsveden 1403 (99) - 9 (1) - 27 9 Hedesunda/Skutskär 1916 (75) 634 (25) 8 (0) 6 (0) 25 9 3.2 Tabell 2. Andel färska stamskador på tall av totalt antal tall 2009 års äbin landar på 8 % färska skador på tall, för de inventerade områdena i Gävleborg. Då är Hedesunda borträknad där nivån är 34 % skador. (jämför regionalt sektorsmål på 2 % färska skador). Tabell 2. Andel färska stamskador på tall av totalt antal tall Område Antal (tall/ha) Andel färska stamskador på tall (procent) Medelfel Bergsjö 1510 12,6 2,6 Ljusnan-Voxnan 1560 7,8 1,7 Annefors 1501 6,1 1,2 Holmsveden 1410 6,3 0,9 Hedesunda/Skutskär 1954 33,8 8,6 11

3.3 Procentuell skadefördelning på huvudstammar i tallungskog. Andelen oskadade stammar varierar stort och kommer i t.ex. Bergsjö 38 % och Hedesunda 39% minska valmöjligheterna vid första gallring. Annefors har den lägsta andelen färska skador på huvudstammar med 5 %, att jämföra med Ljusnan-Voxnan 6 %, Holmsveden 8%, Bergsjö på 13% och Hedesunda på 50 % färska skador. Figur 1. Procentuell skadefördelning på tallungskog för Bollnäs. Figur 2. Procentuell skadefördelning på tallungskog för Ljusnan-Voxnans. 12

Figur 3. Procentuell skadefördelning på tallungskog för Annefors. Figur 4. Procentuell skadefördelning på tallungskog för Holmsveden. 13

Figur 5. Procentuell skadefördelning på tallungskog för Hedesunda/Skutskär. 14

Figur 6 är en teoretisk modell Figur 6. Skadeprognos för ett simulerat typbestånd föryngrat med skogsodling och där antalet etablerade plantor är 2000 pl/ha. Detta i ett tidigt skede och en beståndsålder på 5 år då skador på ungskogen påverkar kvalitén påtagligt negativt på första stocken hos ett framtida slutavverkat träd. Varje år reduceras de oskadade stammarna med dagens skadenivå på oskadade stammar per område. Typbeståndet: ett simulerat planterat bestånd med 2000 etablerade stammar/ha och en årlig skadenivå på 2 % färska skador på oskadade stammar. Figur 6 är en teoretisk modell där dagens skadenivåer (tabell 2) ställs mot ett ungt bestånd. Vid 5 års ålder antas skadorna på allvar påverka virkesvärden genom att första stocken i ett framtida bestånd inte kan gå som kvalitetstimmer. Kurvan Typbestånd är konstruerad i syfte att visa ett målbestånd. I de områden där man nått sektorsmålet på 2 % färska betesskador är det möjligt att med ett bestånd med 2500 planterade tallstammar, med en etablering av 2000 stammar, ha ca 1600 oskadade stammar inför förstagallringen om man bortser från andra biotiska och abiotiska skador förutom älgen. Efter en röjning finns det möjlighet att ha tillräckligt många tallstammar inför förstagallringen för att få en god produktion av kvalitetsvirke. 15

4. Slutsatser I tabell 1 åskådliggörs medelbeståndets karaktär i form av stamantal, medelålder, medelhöjd och andelen av björkstammarna som har förutsättningarna för gagnvirkesproduktion. Oavsett område har medelbeståndet en godtagbar andel tall alla över 50 % och det ges relativt goda förutsättningar inför framtida skogsproduktion. I medelbeståndet med en medelålder på ca 9 år har beståndet relativt många år kvar till betessäker ålder. Bestånden visar upp två nivåer av betesskador. En nivå med 30 % skador och en med 60 %. Detta ställer stora krav på röjningens utförande, men på många håll är förutsättningarna för kvalitetsproduktion av tall dåliga. Där kommer granen bli dominerande i slutbestånden. Holmsveden skiljer sig med bara tall som tänkbara huvudstammar, men har också genom att ha de bästa förutsättningarna för tallen med ett relativt stort antal oskadade tallhuvudstammar och relativt låga skador. Trots detta ligger Holmsveden långt under den nedre gränsen på 1500 oskadade tallhuvudstammar per hektar, som krävs för ökad valmöjlighet vid gallring. En bra utförd röjning i medelbeståndet skulle kunna vara att lämna en lövinblandning på mellan 10-15 %, gynna gran i lägre partier och i övrigt satsa på tall. Detta förfarande ingår i begreppet ståndortsanpassning vilket i denna region, med en hög andel bestånd med markvegetation lingon och blåbär, innebär en hög andel tall i bestånden. Ser man till tabell 1 och tabell 2 kommer, vid ett framräknat scenario med samma betestryck, tallandelen att vara mycket låg vid en beståndsålder på 15 år i medelbeståndet (Holmsveden förbehållen). Detta sammantaget minimerar möjligheterna till ståndortsanpassning och därmed att nyttja markens produktionsförmåga på ett uthålligt sätt. Figuren 6 är konstruerad för att på ett teoretiskt plan illustrera en normal tallföryngring med ca 2000 huvudstammar i utgångsläget. Utifrån detta genereras skador i nivå med sektorsmålet, 2 % färska betesskador, varpå årliga avgångar sker och andelen oskadade stammar minskar för att vid ca 15 år ålder ligga på ca 1600 oskadade stammar/ha. Jämför man detta med t.ex. Holmsveden, som har bäst förutsättning. Är ändå en del som kvarstår, innan det är möjligt att i ungskogs bestånd, skapa ett vitalt bestånd med rätt skötsel. Nyckeln är ett kontrollerat betestryck, men också att se till att antalet tallplantor maximeras, givetvis på ekonomiska grunder, i startbeståndet. Figur 6 är givetvis endast underbyggda på antaganden utifrån dagens läge, och är tänkta som illustrationer. Det kan vara stora variationer i tillgången på vinterbete mellan olika vintrar vilket ger olika andelar färska betesskador. Kartan i bilaga 1 visar att skadorna inte är jämnt fördelade över området. Skador över 10 % är koncentrerade till vissa områden, medans det i andra rent av är låga nivåer. Dessa delområden i de biologiska älgområdena, skall rentav framhävas som goda exempel på lyckad måluppfyllelse av sektorns mål för älgskador. De betesskador som redovisas i denna inventering ligger inte i linje med beslutade sektorsmål vilka är framtagna av skogsbruket, skogsstyrelsen, representanter från mindre enskilda markägare samt representanter från jägarkåren. Det kommer att krävas ett närmre samarbete mellan ovan nämnda aktörer för att anpassa älgstammen till tillgänglig fodermängd inom de inventerade områdena. Endast då kan en uthållig skogsproduktion uppnås och vitala viltstammar skapas. Detta kräver att Skogsstyrelsen ger goda råd och verkar för framför allt goda föryngringar, att de privata skogsägarna och även bolagen utövar rätt skogsvård och att jägarna fyller sina kvoter under jaktsäsongen. 16

5. Bilagor Bilaga 1. Färska älgskador på tall -ÄBIN 2009. 17

Bilaga 2. Skadekarta för inventerade områden amöba, Bergsjö. 18

Bilaga 3. Skadekarta för inventerade provrutor, Bergsjö. 19

Bilaga 4. Skadekarta för inventerade områden amöba, Ljusnan-Voxnan. 20

Bilaga 5. Skadekarta för inventerade provrutor, Ljusnan-Voxnan. 21

Bilaga 6. Skadekarta för inventerade områden amöba, Annefors. 22

Bilaga 7. Skadekarta för inventerade provrutor, Annefors. 23

Bilaga 8. Skadekarta för inventerade områden amöba, Holmsveden. 24

Bilaga 9. Skadekarta för inventerade provrutor, Holmsveden. 25

Bilaga 10. Skadekarta för inventerade områden amöba, Hedesunda. Hedesunda/Skutskär -33,8% 26

Bilaga 11. Skadekarta för inventerade provrutor, Hedesunda. Hedesunda/Skutskär -33,8% 27