Företagsöverlåtelser något om säljarens dröjsmålsansvar

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Daniel Ohlsson Företagsöverlåtelser något om säljarens dröjsmålsansvar Examensarbete 20 poäng Handledare Professor Lars Gorton Kommersiell avtalsrätt Termin HT 03

Innehåll SAMMANFATTNING 1 FÖRORD 2 FÖRKORTNINGAR 3 1 INLEDNING 5 1.1 Bakgrund och syfte 5 1.2 Metod och material 7 1.3 Avgränsningar 8 1.4 Disposition 9 2 FÖRETAGSÖVERLÅTELSER 11 2.1 Inledning 11 2.2 Överlåtelseformer 12 2.2.1 Aktieöverlåtelse 12 2.2.2 Inkråmsöverlåtelse 12 2.3 Förvärvsprocessen 13 2.3.1 Due diligence 14 2.3.1.1 Innebörd och syfte 14 2.3.1.2 Omfattning 15 2.3.2 Tillträde 16 2.4 Aktieöverlåtelse - tillämplig lag 16 2.4.1 Allmänt 16 2.4.2 Tillämplig lag 17 2.4.2.1 Praxis 18 2.4.2.2 Doktrin 19 2.4.2.3 Diskussion 20

3 SÄLJARENS DRÖJSMÅL 22 3.1 Inledning 22 3.2 Köplagens reglering av säljarens dröjsmål 23 3.2.1 Avlämnandet 23 3.2.2 När föreligger dröjsmål? 23 3.2.3 Gränsdragning mellan dröjsmål och fel 24 3.3 Påföljder vid säljarens dröjsmål 25 3.3.1 Fullgörelse 25 3.3.1.1 Säljarens rimliga uppoffring 26 3.3.1.2 Tilläggsfrist 26 3.3.2 Hävning 27 3.3.2.1 Väsentlighetskrav 27 3.3.2.2 Säljarens insikt 27 3.3.2.3 Tilläggsfrist 28 3.3.3 Skadestånd 28 3.3.3.1 Kontrollansvarets omfattning 29 3.3.3.2 Hinder 30 3.3.3.3 Culpaansvar 31 3.3.3.4 Skadeståndets omfattning 32 3.3.3.4.1 Direkt förlust 33 3.3.3.4.2 Indirekt förlust 33 3.3.3.4.3 Jämkning av oskäligt skadestånd 34 3.3.4 Övrig relevant köprättslig reglering 34 3.3.4.1 Säljarens underrättelseskyldighet 34 3.3.4.2 Köparens möjlighet att hålla inne betalningen 35 4 ÖVERLÅTELSE AV AKTIER 36 4.1 Allmänt om rättigheter knutna till aktier 36 4.2 Överlåtelseförfaranden 37 4.2.1 Överlåtelse över börs eller auktoriserad marknadsplats 37 4.2.2 Överlåtelse med anledning av ett offentligt erbjudande 37 4.2.3 Överlåtelse utanför de etablerade marknadssystemen 38 4.3 Avstämningsbolag 39 4.3.1 Aktörer på värdepappersmarknaden 40

4.3.1.1 Börser och marknadsplatser 40 4.3.1.2 Clearingorganisation 41 4.3.1.3 Central värdepappersförvarare 41 4.3.1.4 Kontoförande institut 42 4.3.1.4.1 Krav 42 4.3.1.4.2 Uppgifter 42 4.3.1.5 Värdepappersinstitut 43 4.3.2 Aktieöverlåtelsen 43 4.3.2.1 Avslut och matchning 43 4.3.2.2 Registrering och clearing 44 4.3.3 VPC:s och de kontoförande institutens ansvar 45 4.3.3.1 Kontrollansvar 45 4.3.3.2 Solidariskt ansvar 46 4.3.4 Köparens kontraktspart 47 4.3.4.1 Dröjsmål med registreringsåtgärderna 47 4.3.4.2 Bristande medverkan från säljaren 48 4.4 Kupongbolag 48 4.4.1 Aktiebrev 48 4.4.2 Aktiebok 50 4.4.3 Aktieöverlåtelsen 51 5 SÄLJARENS DRÖJSMÅLSANSVAR VID AKTIEÖVERLÅTELSER 53 5.1 Inledning 53 5.2 Avstämningsbolag 53 5.2.1 Allmänt 53 5.2.2 Dröjsmål 53 5.2.3 Fullgörelse 55 5.2.3.1 Överlåtelse över börs eller auktoriserad marknadsplats 56 5.2.3.2 Överlåtelse utanför de etablerade marknadssystemen 56 5.2.4 Hävning 58 5.2.4.1 Väsentlighetskrav 58 5.2.4.2 Säljarens insikt 59 5.2.4.2.1 Överlåtelse över börs eller auktoriserad marknadsplats 59 5.2.4.2.2 Överlåtelse utanför de etablerade marknadssystemen 59 5.2.5 Skadestånd 61

5.2.5.1 Säljarens kontrollansvar 62 5.2.5.2 Säljarens culpaansvar 64 5.3 Kupongbolag 64 5.3.1 Allmänt 64 5.3.2 Dröjsmål 64 5.3.3 Fullgörelse 66 5.3.4 Hävning 68 5.3.5 Skadestånd 71 5.3.5.1 Säljarens kontrollansvar 71 5.3.5.2 Säljarens culpaansvar 72 5.4 Skadeståndets omfattning 73 5.4.1 Adekvat kausalitet 74 5.4.2 Direkt förlust 76 5.4.3 Indirekt förlust 79 5.4.4 Betydelsen av utfärdade garantier 80 5.4.5 Fler säljare 81 6 REGLERING AV SÄLJARENS DRÖJSMÅL 83 6.1 Allmänt 83 6.2 Dröjsmålsreglering 83 7 SAMMANFATTANDE ANALYS 86 LITTERATURFÖRTECKNING 89 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 93

Sammanfattning I den föreliggande framställningen behandlas säljarens dröjsmålsansvar vid företagsöverlåtelser. Inledningsvis behandlas olika typer av överlåtelser samt den process som i regel äger rum innan förvärvaren tillträder överlåtelseobjektet. I framställningen behandlas enbart vad som gäller när överlåtelseobjektet utgörs av ett aktiebolag eller en andel därav. Arbetet behandlar dock både vad som gäller när överlåtelsen avser aktier i avstämningsbolag samt aktier i kupongbolag. Med anledning av att avstämningsbolag och kupongbolag omfattas av olika regelsystem vad gäller överlåtelse och tillträde, kan dröjsmål aktualiseras av olika orsaker. Oavsett om överlåtelsen avser aktier i avstämningsbolag eller kupongbolag, tycks emellertid säljarens dröjsmålsansvar ytterst sällan regleras i överlåtelseavtalen, vilket kan tyda på att denna fråga inte utgör någon omständighet som parterna har ett intresse av att reglera. Det kan dock uppstå situationer som resulterar i att köparen inte kan tillträda förvärvsobjektet vid den tidpunkt parterna förutsatt. I de fall överlåtelsen avser aktier i kupongbolag kan dröjsmål aktualiseras, med anledning av att säljaren saknar kännedom om var alla utfärdade aktiebrev överlåtelsen avser befinner sig. I de fall överlåtelsen avser aktier i avstämningsbolag aktualiseras inte denna problematik, däremot kan dröjsmål uppstå till följd av att fel eller dröjsmål har uppstått vid registreringen av överlåtelsen. I denna situation aktualiseras även VPC:s och de kontoförande institutens skadeståndsansvar. Vidare kan dröjsmål uppstå till följd av att säljaren efter avtalets ingående drar sig ur affären, vilket kan aktualiseras både när överlåtelsen avser aktier i kupongbolag och avstämningsbolag. Mot bakgrund av att överlåtelseavtalet inte reglerar säljarens dröjsmålsansvar, skall denna fråga besvaras utifrån en tillämpning av KöpL:s dröjsmålsreglering. Uppsatsen undersöker och analyserar de köprättsliga påföljderna köparen kan åberopa, med anledning av dröjsmålet. I denna del sätts således aktieöverlåtelsen in i en köprättslig kontext. Här anges även vad köparen skall tänka på och hur han skall agera i vissa dröjsmålssituationer. I denna del konstateras att i de fall överlåtelsen avser aktier i kupongbolag, och dröjsmål uppstått p.g.a. att säljaren saknar kännedom om var alla utfärdade aktiebrev som överlåtelsen avser befinner sig, skall köparen kräva garantier av säljaren samt kräva att säljaren inleder ett dödningsförfarande avseende de förkomna aktiebreven. Tillgodoser säljaren inte dessa krav har köparen rätt att häva köpet och eventuellt även rätt till skadestånd. Mot bakgrund av att parterna i regel inte reglerar säljarens dröjsmålsansvar anger framställningen även ett förslag på hur denna fråga skulle kunna regleras. Förslaget innebär att man genom införandet av en vitesklausul i överlåtelseavtalet försöker förhindra att dröjsmål orsakas av att säljaren av någon anledning drar sig ur affären, s.k. icke-fullgörelse. En sådan reglering kan omfatta överlåtelser av aktier i både avstämningsbolag och kupongbolag. 1

Förord Den föreliggande framställningen har fått sin utformning tack vare ett flertal personer som jag vill rikta ett varmt tack till. Bland dem som förtjänar ett särskilt omnämnande vill jag först och främst tacka min handledare professor Lars Gorton, som bidragit med vägledning och konstruktiv kritik under uppsatsens gång. Vidare förtjänar Niklas Bogefors, advokat vid Advokatbyrån Mannheimer- Swartling samt Eric Sjöman, biträdande jurist vid Advokatfirman Vinge ett särskilt tack. De har under arbetets gång varit mig behjälplig med att besvara frågor utifrån ett praktiskt orienterat perspektiv och därmed bidragit till att höja kvalitén på denna framställning. För bistånd med korrekturläsning tackar jag mina vänner och lärjungar Anders Nilsson och Andreas Svensson. Ansvaret för eventuella felaktigheter och andra brister i framställningen är naturligtvis uteslutande mitt eget. Lund den 3 maj 2004 Daniel Ohlsson I work with murders and executions mostly. // P. Bateman. (American Psycho, Bret Easton Ellis) 2

Förkortningar ABL Aktiebolagslag (1975:1385) AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område CISG United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods, 1980 DödnL Lag (1927:85) om dödande av förkommen handling FI Finansinspektionen HD Högsta domstolen HovR Hovrätten HR Häradsrätten IP-rätt Internationell privat- och processrätt JB Jordabalken JT Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitet KöpL Köplag (1990:931) KommL Lag (1914:45) om kommission LBC Lag (1992:543) om börs- och clearingverksamhet LKF Lag (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument LRV Lag om värdepappersrörelse (1991:981) NBK Näringslivets Börskommitté NJA Nytt Juridiskt arkiv, avdelning I NJA II Nytt juridiskt arkiv, avdelning II Prop. Regeringens proposition RIX Riksbankens system för avveckling av betalning SkbrL Lag (1936:81) om skuldebrev SvJT Svensk Juristtidning TfR Tidskrift for Rettsvittenskap VPC Värdepapperscentralen 3

Vp-konto Konto i VPC-systemet för sammanställning av aktier och andra finansiella instrument 4

1 INLEDNING 1.1 Bakgrund och syfte Företagsöverlåtelser och företagsförvärv utgör en del av den ordinarie affärsverksamheten i många större bolag. Företagsöverlåtelser kan komma till stånd med anledning av diverse olika affärsstrategier. Vissa företag agerar regelbundet som säljare och köpare som ett led i företagets strävan att förstärka och renodla dess egen kärnverksamhet. En annan kategori av företag tillämpar en utpräglad förvärvsinriktad tillväxtstrategi. Företag som tillämpar en konsolideringsstrategi ägnar sig istället åt att konsolidera branschen genom förvärv vid strategiskt utvalda tillfällen. En annan affärsstrategi utgörs av rena investeringar där företag utan inbördes industriell koppling förvärvas och överlåts. Andra transaktioner är sådana som sker vid omstrukturering av verksamheten internt inom stora industrikoncerner. De mest förekommande transaktionerna avser dock mindre företag där en stor andel av överlåtelserna kommer till stånd med anledning av ett generationsskifte. Av detta följer att företag kan byta ägare till följd av en mängd olika anledningar och att överlåtelseavtalens omfattning därmed varierar. I denna framställning behandlas enbart överlåtelser av företag som är aktiebolag. Aktiebolag kan delas in i avstämningsbolag och kupongbolag. Den huvudsakliga skillnaden mellan dessa bolagstyper är att aktierätten i avstämningsbolag är knuten till registrering i bolagets avstämningsregister, medan aktierätten i kupongbolag är knuten till fysiska dokument, s.k. aktiebrev. Denna framställning behandlar säljarens dröjsmålsansvar vid båda dessa bolagstyper. I de fall dröjsmål från säljarens sida aktualiseras, kan det äventyra köparens möjlighet att utöva inflytande över målbolaget, eftersom det krävs att innehavaren är införd i aktieboken för att han skall kunna rösta på bolagsstämman. Avser överlåtelsen aktier i kupongbolag har innehavaren dock rätt att lyfta utdelning, under förutsättning att han kan styrka sin rätt genom att förete aktiebrev eller annat bevis som utges av bolaget. 1 Ett av syftena med denna uppsats är att utreda under vilka förutsättningar som säljarens dröjsmålsansvar i praktiken kan komma att aktualiseras. Med anledning av detta redogörs för viktiga och centrala moment i den process som äger rum innan köparen ges tillträde och kan utnyttja överlåtelseobjektet fullt ut. I denna fråga framträder en av skillnaderna mellan avstämningsbolag och kupongbolag. Parternas möjlighet att påverka processen synes vara mer begränsad när överlåtelsen avser aktier i avstämningsbolag, vilket beror på existerande börsrättslig lagstiftning samt den etablerade självreglering som existerar inom finans- och värdepapperssektorn. Denna reglering syftar till att upprätthålla förtroendet för aktiemarknaden samt att säkerställa en sund och säker masshantering av finansiella instrument. Regelsystemet kring avstämningsbolag är således skapat för aktiemarknadsbolagens och värdepappersmarknadens behov och 1 Se nedan kap. 4. 5

lagens och värdepappersmarknadens behov och avser i regel bolag med ett stort antal aktieägare. Regelsystemet kring kupongbolag är mindre detaljerat och avser aktiebolag som har ett litet eller ett måttligt stort antal aktieägare. Den skillnad som föreligger i dessa regelsystem innebär att rutinerna kring överlåtelse och tillträde skiljer sig åt. Oavsett om överlåtelseobjektet utgörs av aktier i ett avstämningsbolag eller ett kupongbolag utgör företagsöverlåtelsen i regel en relativt lång process med en omfattande avtalsreglering. Efter det att parterna har förhandlat fram överlåtelsens villkor ges köparen i regel möjlighet att företa en undersökning av det tilltänkta förvärvsobjektet, en s.k. due diligenceundersökning. Under due diligenceförfarandet undersöker köparen målbolagets ekonomiska ställning och andra väsentliga förhållanden av betydelse för förvärvets fullgörande. I praktiken är den due diligenceundersökning som köparen genomför mycket omfattande och noggrann. Det är heller inte ovanligt att överlåtelseavtalets slutliga bindande verkan är beroende av en tillfredställande due diligenceundersökning. Har köparen villkorat förvärvet med en tillfredställande due diligence kan han således dra sig ur affären om han upptäcker någonting som inte stämmer överens med hans tidigare kalkyler och befogade förväntningar beträffande målbolaget. Vad gäller aktier i kupongbolag kan köparens tillträde försenas p.g.a. att säljaren vid tidpunkten för köparens tillträde inte vet var alla utfärdade aktiebrev befinner sig. Säljaren kan även ha ingått avtal om försäljning avseende en större aktiepost än vad han vid tillfället för avtalets ingående hade tillgång till, vilket kan resultera i att säljaren hamnar i dröjsmål. Köparen bör emellertid genom due diligenceundersökningen bli uppmärksammad om säljarens totala aktieinnehav. I de fall säljaren inte känner till var alla utfärdade aktiebrev som överlåtelsen avser befinner sig får köparen även kännedom om detta under due diligenceundersökningen. Köparens due diligenceundersökning bör således förhindra att köparen erlägger köpeskillingen utan att få tillgång till alla de aktiebrev förvärvet avser. Vidare kan dröjsmål aktualiseras med anledning av att säljaren, efter avtalets ingående, drar sig ur affären. I de fall säljaren saknar vetskap om var alla utfärdade aktiebrev finns kan det även resultera i att köparen vill frånträda affären. Alla de ovan nämnda agerandena från säljarens sida kan medföra vissa olägenheter för köparen. Ett av huvudsyftena med uppsatsen är att undersöka vilka åtgärder köparen kan vidta med anledning av säljarens kontraktsbrott i dessa avseenden. När överlåtelsen avser aktier i avstämningsbolag kan dröjsmål aktualiseras genom att säljaren drar sig ur affären och inte fullgör sin prestation. De frågor som aktualiseras i denna situation har således vissa likheter med den situation som aktualiseras när överlåtelsen avser aktier i kupongbolag. Bedömningen kan dock variera till följd av olika utmärkande drag som de båda aktietyperna besitter. Dröjsmål kan även aktualiseras p.g.a. att säljaren ingått avtal om försäljning avseende en större aktiepost än vad han vid tidpunkten för avtalets ingående hade tillgång till. Vidare kan dröjsmål aktualiseras p.g.a. fel eller brister vid överlåtelse- och registreringsåtgärderna. Det 6

är VPC och kontoförande institut, ofta banker, som ansvarar och utför överlåtelse- och registreringsåtgärderna beträffande aktier i avstämningsbolag. I denna situation kan fråga uppstå om köparen skall rikta anspråk direkt mot säljaren eller direkt mot berört kontoförande institut. Det krävs således ett ställningstagande i frågan om vem som utgör köparens kontraktspart. Uppsatsen har för avsikt att ta ställning i denna fråga. Överlåtelseavtalen utgör ofta omfattande rättsliga regleringar i vilka parterna så långt som möjligt söker reglera sina inbördes förhållanden. Överlåtelseobjektets ofta komplexa karaktär utgör det huvudsakliga skälet till överlåtelseavtalens omfattning och detaljrikedom. Av intresse att notera i detta sammanhang är att överlåtelseavtalen emellertid ytterst sällan tar sikte på säljarens dröjsmålsansvar. Som ovan angivits kan dock säljarens dröjsmålsansvar aktualiseras i de fall säljaren, av någon anledning, inte presterar det överenskomna antalet aktier vid den överenskomna tidpunkten för köparens tillträde. I de fall säljaren hamnar i dröjsmål skall således överlåtelseavtalet i regel fyllas ut med dispositiv rätt. Då överlåtelseobjektet utgörs av ett aktiebolag eller andel därav kan viss osäkerhet föreligga i fråga om vilken dispositiv reglering som skall äga tillämpning. Uppsatsen avser därmed att ta ställning i frågan om tillämplig lag och att ange skälen för detta ställningstagande. Med anledning av att säljarens dröjsmålsansvar ofta inte är föremål för avtalsreglering mellan parterna, är ett av syftena med denna uppsats även att försöka ange hur säljarens dröjsmålsansvar kan regleras i överlåtelseavtalen. Uppsatsen syftar även till att illustrera några av de problem som kan tänkas aktualiseras i de fall säljarsidan representeras av flera säljare och någon eller några av dem hamnar i dröjsmål. De problem som kan uppstå i denna situation kommer dock att behandlas något mindre utförligt än de fall där säljaren endast representerats av en part. Det övergripande syftet med denna framställning är således att undersöka rättsläget beträffande säljarens dröjsmålsansvar vid överlåtelse av aktiebolag eller en andel därav. Mot bakgrund av att denna fråga ofta utelämnas i parternas överlåtelseavtal behandlas därmed relevant dispositiv reglering i denna fråga. Den reglering som är föremål för genomgång är därigenom i huvudsak avtals- köp- och associationsrättslig. Framställningen avser således att resonera kring den dispositiva rättens innebörd och verkan vid aktieöverlåtelser. Detta sker i huvudsak genom en tillämpning av KöpL:s regler om säljarens dröjsmål samt påföljder vid säljarens dröjsmål. Framställningens huvudsakliga syfte är således att sätta in aktieöverlåtelsen i en köprättslig kontext. 1.2 Metod och material Den metod som använts vid framställningen av detta arbete är en rättsdogmatisk metod. De rättskällor som använts har i huvudsak bestått av lagar, offentligt tryck, rättspraxis och doktrin. Även finansmarknadens självregle- 7

rande avtalsreglering har använts som källa vid behandling av de frågor som rör börsverksamhet samt reglering och rutiner beträffande aktiehandel över börs. Den relevanta reglering som existerar inom detta område tar sällan direkt sikte på den situation som i denna framställning är föremål för behandling och analys. Inte heller har den praxis och doktrin som använts direkt relaterat eller tagit ställning till säljarens dröjsmålsansvar vid aktieöverlåtelser. Uppsatsen består av kapitel som både är deskriptiva och analytiska. Kapitel 2, 3 och 4 är i huvudsak deskriptiva. I vissa delar av dessa kapitel sker dock en löpande analys. Det är emellertid författarens förhoppning att det på ett tydligt sätt skall framgå när egna resonemang förs. Kapitel 5 är i huvudsak analytiskt och utgör en tillämpning av relevanta lagregler på de situationer som är föremål för behandling. Kapitel 6 är i huvudsak analytisk och utgörs av författarens försök att ange hur säljarens dröjsmålsansvar kan regleras. Kapitel 7 utgör en sammanfattande analys och är därmed analytiskt i sin helhet. 1.3 Avgränsningar Framställningen avser att behandla säljarens dröjsmålsansvar vid överlåtelse av företag. Företagsöverlåtelser i regel involverar ett stort antal aktörer. Det huvudsakliga syftet med denna framställning är dock att enbart behandla säljarens dröjsmålsansvar. Uppsatsen behandlar emellertid i viss utsträckning VPC:s och de kontoförande institutens ansvar i de fall dröjsmål har aktualiserats med anledning av fel eller brister vid överlåtelse- och betalningsrutinerna. Övriga inblandade aktörer såsom advokater, revisorer m.fl. behandlas inte. Uppsatsen behandlar inte vad som gäller i de fall företagsöverlåtelsen skett genom en överlåtelse av det säljande företagets inkråm. Inkråmsöverlåtelsen presenteras enbart kortfattat i syfte att illustrera vissa centrala skillnader jämfört med aktieöverlåtelsen. I övriga delar behandlar framställningen enbart vad som gäller när företaget utgörs av ett svenskt aktiebolag. Både avstämningsbolag och kupongbolag är föremål för behandling. Någon närmare specificerad gräns beträffande den aktuella aktiepostens storlek har varken ansetts nödvändig eller möjlig att fastställa. Med begreppet företagsöverlåtelse avses dock i denna framställning en aktiepost som ger förvärvaren en kontrollpost eller ett visst mått av inflytande i målföretaget. Med anledning av att förvärvarens tidigare innehav tillsammans med en mindre aktiepost kan ge förvärvaren en kontrollpost, kommer även överlåtelser som avser mindre aktieposter att vara föremål för behandling. De transaktioner som behandlas avser således överlåtelser och förvärv som sker på kommersiell grund och avser aktier i både avstämningsbolag och kupongbolag. Aktier kan överlåtas genom köp, byte, bodelning, gåva, arv och testamente. Man kan även förvärva aktier genom fusion och nyteckning. I uppsatsen behandlas enbart köp av aktie och således inte de andra typerna av förvärv. I de fall köparen förvärvar aktier över börs eller auktoriserad marknadsplats agerar fondkommissionärer mellanhand och köparen ingår 8

därmed ett avtal med kommissionären. Denna framställning behandlar dock inte fondkommissionärens ansvar i de fall fondkommissionärens agerande resulterat i att förvärvet försenats. Vidare behandlar uppsatsen inte innebörden av aktielån och blankning samt dithörande problem. I mindre aktiebolag, där aktieägarna ofta är angelägna om att kunna påverka vem som skall kunna komma in i aktieägarkretsen, kan aktieägaravtal och hembudsklausuler förekomma. Denna uppsats redogör dock inte för innebörden och verkan av dessa former av förfogandebegränsningar. I de fall en överlåtelse eller ett förvärv avseende finansiella instrument resulterar i att förvärvarens andel av bolagets röstetal uppnår vissa uppsatta gränser, eller att överlåtarens andel av röster går ned under en sådan gräns, skall en sådan affär anmälas till bolaget samt berörd börs eller auktoriserad marknadsplats. Uppsatsen kommer inte att behandla denna s.k. flaggningsreglering. Vidare behandlas inte budgivningsinstitutet, vilket alla börsnoterade bolag omfattas av genom noteringsavtalet med Stockholmsbörsen. 1.4 Disposition Uppsatsen består av sju kapitel. Det första kapitlet består av en inledning där ämnet för uppsatsen presenteras och problematiseras. I det andra kapitlet redogörs för företagsöverlåtelsebegreppet. Kapitlet anger även olika motiv till att företagsöverlåtelser kommer till stånd samt i vilka former företagsöverlåtelser kan äga rum. I detta kapitel behandlas även frågan om tillämplig lag vid aktieöverlåtelser. Uppsatsens tredje kapitel behandlar dröjsmålsbegreppet och redogör närmare för dess innebörd i enlighet med KöpL:s reglering. Kapitlet behandlar även de påföljder köparen kan åberopa i de fall säljaren är i dröjsmål. Det fjärde kapitlet redogör kortfattat för de centrala aktörerna på värdepappersmarknaden och deras olika funktioner. En företagsöverlåtelse involverar regelmässigt ett flertal olika aktörer på värdepappersmarknaden. Denna redogörelse behandlar dock endast börser och marknadsplatser, centrala värdepappersförvarare, central clearingorganisation, kontoförande institut samt värdepappersinstitut. Syftet med denna redogörelse är att illustrera vilka centrala aktörer som involveras vid aktieöverlåtelsen samt att ange hur det går till när aktier byter ägare. Kapitlet redogör även för de överlåtelse- registrerings- och betalningsrutiner som äger rum vid en aktieöverlåtelse, vilket görs i syfte att söka identifiera potentiella situationer där dröjsmål från säljarens kan aktualiseras. I kapitel fem undersöks och analyseras säljarens dröjsmålsansvar vid aktieöverlåtelser. I detta kapitel behandlas dröjsmålsbegreppet utifrån den process som i regel äger rum innan parterna utväxlar sina respektive prestationer. Kapitlet behandlar därefter de påföljder köparen kan åberopa med anledning av säljarens dröjsmål. Här analyseras och appliceras KöpL:s centrala rekvisit mot bakgrund av att överlåtelsen avser en aktiepost och därmed 9

kan avse ett företag eller en andel av ett företag. Det är även med denna utgångspunkt KöpL:s påföljdsreglering diskuteras. Avsikten med detta kapitel är således att sätta in aktieöverlåtelsen i den köprättsliga påföljdsregleringens kontext. Uppsatsen behandlar genomgående vad som gäller beträffande kupongbolag och avstämningsbolag i åtskilda kapitel. I det avslutande avsnittet i kapitel fem, som behandlar skadeståndets omfattning, behandlas dock kupongbolag och avstämningsbolag gemensamt. Detta görs i syfte att undvika upprepning eftersom de aktuella frågorna beträffande skadeståndets omfattning enligt författarens uppfattning i huvudsak är av samma slag. I det sjätte kapitlet anges kortfattat hur säljarens dröjsmålsansvar, enligt författarens mening, skulle kunna regleras. Kapitlet behandlar även kortfattat vilka åtgärder köparen bör företa när säljaren är i dröjsmål men köparen ändå har ett intresse av att affären skall fullgöras. Det sjunde och sista kapitlet utgörs av en sammanfattande analys av de frågor som behandlats i uppsatsen. I detta kapitel förs generella resonemang kring dröjsmålsproblematiken vid företagsöverlåtelser. 10

2 Företagsöverlåtelser 2.1 Inledning En företagsöverlåtelse kan involvera många olika aktörer med olika målsättningar och egenskaper, vilket innebär att transaktionsprocessens utseende kan variera beroende på vilka egenskaper och mål de involverade aktörerna har samt hur dessa faktorer varierar i styrka från gång till annan. Företagsöverlåtelsen utgör således inte ett sammanhållet fenomen baserat på en allmänt vedertagen definition. Överlåtelsen är dock i regel av kommersiell natur och kan avse hela äganderätten till målföretaget eller endast utgöra en andel därav. 2 I grova drag kan begreppet företagsöverlåtelse definieras med den process som äger rum när ett företag köper ett företag. Transaktionen behöver emellertid inte omfatta samtliga aktier för att betraktas som en företagsöverlåtelse. För att ett aktieförvärv skall anses utgöra en företagsöverlåtelse bör den åtminstone avse en kontrollpost eller en post av aktier som ger förvärvaren ett visst mått av inflytande i målföretaget. Det existerar således inte någon fast fixerad gräns för vad som utgör aktieinvestering och vad som utgör en företagsöverlåtelse. 3 Ett företag eller dess tillgångar kan vara föremål för överlåtelse av flera olika anledningar. Mycket förenklat kan motiven till företagsöverlåtelser, hos båda köpare och säljare, i huvudsak sägas vara rörelsebetingade eller ägarrelaterade. Köparens rörelsebetingande motiv utgörs av en möjlighet att expandera och baseras på en analys av den egna rörelsens tillstånd och framtidsutsikter. Jämsides med den utveckling som sker inom den egna rörelsens ram utgör företagsförvärvet ett expansionsalternativ. I denna fråga kan säljarens motiv till en överlåtelse utgöras av att säljaren förutspår sämre framtidsutsikter. Ägarrelaterade motiv till en överlåtelse kan utgöras av att någon eller några ägare, som endast ser företaget som en förmögenhetstillgång, vid en viss tidpunkt bedömer marknadsläget för en försäljning som förmånlig. Säljarens ägarrelaterade motiv kan även vara orsakade av en ägarsplittring. Det kan innebära att tillräcklig kontroll och ansvar för företagets skötsel saknas och att oenighet föreligger beträffande företagets drift och utveckling. Köparens ägarrelaterade motiv utgörs av att det företag som är föremål för överlåtelsen ses som en enskild inkomstkälla och som därmed på egen hand kan motivera överlåtelsesumman. 4 2 Knabe, s 7ff. Se även Hultmark, s 30f. 3 Sevenius, s 17. 4 Knabe, s 11ff. 11

2.2 Överlåtelseformer Ett företag kan i regel överlåtas på två sätt. Den mest förekommande överlåtelseformen är aktieöverlåtelsen. Den utgörs av att köparen förvärvar alltifrån en kontrollpost till samtliga aktier i målbolaget. Inkråmsöverlåtelsen utgör en annan överlåtelseform och innebär att köparen förvärvar en mängd enskilda objekt och tar över bolagets samtliga tillgångar och skulder. Inkråmsöverlåtelsen kan även avse en viss del av bolagets tillgångar. 5 2.2.1 Aktieöverlåtelse Aktieöverlåtelsen innebär att köparen förvärvar en juridisk person. Begreppet juridisk person innebär att en association har förmåga att på samma sätt som en fysisk person förvärva förmögenhetsrättsliga rättigheter och ådra sig förpliktelser som belastar associationens egen förmögenhet. 6 Genom förvärvet blir köparen indirekt ägare till bolagets tillgångar. Den överlåtna juridiska personen behåller dock alla de skyldigheter som den drabbats av eller åtagit sig, vilket innebär att oväntade fordringsanspråk kan riktas mot aktiebolaget efter överlåtelsen. Aktiebolagsöverlåtelser kan karakteriseras av att parterna inte nödvändigtvis står i något långvarigt förhållande till varandra och att det rör sig om en kommersiell transaktion. Från köparens sida kan aktieförvärvet ha ett spekulativt moment, vilket innebär att köparen är osäker om ett visst förhållande, men bär en förhoppning om att detta förhållande skall visa sig förmånligt för honom. I de fall köparen endast önskar förvärva en andel i säljarens rörelse torde aktieöverlåtelsen i många fall, av praktiska skäl, vara att föredra framför inkråmsöverlåtelsen. 7 Överlåtelsen kan ske genom avtal direkt mellan säljare och köpare. Är det fråga om marknadsnoterade aktier äger köpet emellertid ofta rum genom mellanhänder. 2.2.2 Inkråmsöverlåtelse Inkråmsöverlåtelsen innebär att det säljande bolagets tillgångar överlåtes till köparen. Av detta följer att det föreligger en skillnad i partsförhållandet i jämförelse med aktieöverlåtelsen. Inkråmsöverlåtelsen kan avse bolagets hela rörelse, vissa individuella rörelsegrenar eller endast vissa enskilda objekt. 8 När köparen endast önskar förvärva en viss verksamhetsgren eller 5 Knabe, s 7ff. Se även Hultmark, s 30f. 6 Nial, s 69. 7 Hultmark, s 29ff., Huruvida en aktieöverlåtelse är att föredra framför en inkråmsöverlåtelse torde dock ofta vara beroende av förvärvarens intressen i det enskilda fallet. 8 Exempel på tillgångar är fastigheter, maskiner, lager, inventarier, immateriella rättigheter och kundregister. 12

vissa enskilda objekt torde inkråmsförvärv vara att föredra framför aktieförvärv. Den egendom som överlåtelsen avser anges i parternas överlåtelseavtal, vilket innebär att det är av stor vikt för parterna att de noggrant specificerar vilka tillgångar som omfattas av överlåtelsen. Genom denna specifikation resulterar tillgångarna i ett sammanlagt ekonomiskt värde. 9 Vid inkråmsöverlåtelsen står säljaren kvar som gäldenär till eventuella skulder och avtal. Förvärvaren kan överta dessa förpliktelser först efter samtycke av respektive medkontrahent. 10 Inkråmsöverlåtelsen kommer inte att behandlas ytterligare i denna framställning. Den fortsatta framställningen kommer således enbart att behandla aktieöverlåtelsen. 2.3 Förvärvsprocessen Då företagsöverlåtelser ofta aktualiserar en mängd olika frågor och problem utgör överlåtelseavtalen ofta mycket omfattande rättsliga instrument. Den i AvtL använda modellen för avtalsslut, d.v.s. överensstämmande viljeförklaringar i form av anbud och accept, passar inte så väl in när avtalet avser ett företag. I de fall överlåtelseobjektet utgörs av ett företag, eller en andel därav, ingår parterna istället i regel avtalen successivt genom delöverens- 11 kommelser. Utifrån säljarens perspektiv kan den process som sker vid en företagsöverlåtelse sägas involvera två faser: strategifasen och transaktionsfasen. Den inledande strategifasen består av köparens och säljarens analyser som leder fram till att en kontakt mellan parterna etableras. Denna fas initieras med idén till överlåtelse och syftar till att resultera i en preliminär överenskommelse om att parterna skall försöka genomföra transaktionen. Nästa fas, transaktionsfasen, består till stor del av informationsöverföring från säljaren till köparen. Ett viktigt led i denna fas är den process som sker genom köparens due diligence undersökning. Due diligenceundersökningens huvudsakliga syfte är att kontrollera att köparens förväntningar beträffande överlåtelseobjektet stämmer överens med hur det faktiskt förhåller sig i verkligheten. Då due diligenceundersökningen kan avslöja omständigheter som kan vara av betydelse för säljarens eventuella dröjsmål, redogörs nedan översiktligt för vad som regelmässigt undersöks i due diligenceförfarandet. Transaktionsfasen avslutas med att parterna slutförhandlar och konfirmerar sin överlåtelse i överlåtelseavtalet. Därefter ges köparen tillträde till överlåtelseobjektet. 12 9 Hultmark, s 30f. 10 Hultmark, s 235. 11 Se även Due diligence, Jonsson & Liljegren, s 26f. 12 Sevenius, s 12ff. 13

I syfte att åskådliggöra förvärvsprocessen kan den delas in i följande olika stadier: 13 1. Strategi, val av förvärvskandidat 2. Förhandlingar 3. Enighet i huvudsak, principöverenskommelser, sekretessavtal 4. Due diligence 5. Kontrakt undertecknas 6. Verkställighet av kontrakt 2.3.1 Due diligence 2.3.1.1 Innebörd och syfte Enligt traditionell terminologi är begreppet due diligence ett uttryck för en aktsamhetsplikt, tillbörlig omsorg. I detta sammanhang avser begreppet due diligence den procedur som köparen av ett företag genomför i syfte att undersöka målbolagets ekonomiska ställning och andra förhållanden som är av central betydelse för att köparen skall fullgöra sin del av förvärvet. 14 I regel är den due diligence som köparen genomför mycket omfattande och noggrann. Köparen kan förbehålla sig rätten att genomföra en due diligence. Det är inte ovanligt att säljaren avkrävs sedvanliga garantier med avseende på målbolagets förhållanden, även om köparen har genomfört en due diligence. Det är heller inte ovanligt att köparen villkorar överlåtelseavtalets slutliga bindande verkan med en tillfredställande due diligence. 15 Due diligenceförfarandet inleds ofta genom att köparen tidigt i förvärvsprocessen sänder en frågelista till säljaren angående den information han vill ta del av. Due diligenceförfarandet kan även inledas genom att säljaren erbjuder köparen tillfälle till en sådan undersökning genom att säljaren iordningställer ett rum där köparen får möjlighet att ta del av all relevant information under en begränsad period. Syftet med due diligenceundersökningen är att köparen skall få klart sig hur överlåtelseobjektet i realiteten är beskaffat. Genom denna undersökning kan köparen värdera de risker och möjligheter som är förknippade med förvärvsobjektet. Därigenom reduceras risken för att köparen efter förvärvet skall stöta på för honom ogynnsamma överraskningar. En ytterligare anledning till att due diligence genomförs är att köpa- 13 Adlercreutz, SvJT 1987 s 495. Se även Due diligence, Jonsson & Liljegren s 31. 14 Innebörden av det köprättsliga begreppet due diligence är emellertid inte bestämt angiven i praxis eller doktrin, se bl.a. Svea Hovrätts dom, 2000-11-08 i mål nr T 8566-99. 15 Due diligence, Gorton, s 3f., samt Due diligence, Jonsson & Liljegren, s 31ff. 14

ren enligt 20 KöpL inte såsom fel får åberopa vad han måste antas ha känt till vid köpet. 16 2.3.1.2 Omfattning Att ställa upp några generella regler avseende omfattningen på en due diligenceundersökning låter sig knappast göras. Omfattningen bör istället vara beroende av de specifika omständigheterna i varje enskilt fall. I denna fråga kan säljarens beteende påverka undersökningens omfattning, t.ex. de uppgifter han lämnat eller om han avgett någon garanti. De poster som regelmässigt ingår i köparens frågelista och som är av intresse för denna framställning är följande: 17 - Bolaget - Bolagsordning, organisationsplan över bolaget med angivande av personer i ledande ställning - Aktier m.m. - Förteckning över aktieägare, med angivande av respektive ägares innehav. Redogörelse avseende eventuella panträtter, krav, restriktioner eller motsvarande avseende aktierna samt kopia av eventuella avtalshandlingar. Redogörelse avseende förekommande optioner, teckningsrätter avseende aktierna. Uppvisande av aktiebok. Kopior av teckningslista för aktier utgivna sedan bolagets bildande, eventuella avtal/handlingar som utfärdats i samband med utgivandet av aktierna. Bolagets innehav av aktier i dotterbolag och övriga aktieinnehav. Av punkterna ovan framgår att köparen genom due diligenceundersökningen får vetskap om ägarförhållandena i målbolaget. Due diligenceförfarandet kan resultera i att köparen upptäcker en brist avseende en omständighet som han upplever som en väsentlig förutsättning för förvärvets fullgörande. Den omständigheten att säljaren saknar vetskap om var aktiebok och aktiebrev befinner sig kan utgöra en sådan väsentlig förutsättning för köparen. I de fall säljaren saknar vetskap om var alla aktiebrev befinner sig bör köparen således bli uppmärksammad om detta förhållande genom denna procedur. Därigenom har köparen en möjlighet att göra säljaren medveten om aktiebrevens och aktiebokens betydelse för köparen. Saknas dessa handlingar bör köparen därmed ha en möjlighet att villkora överlåtelsen av att säljaren skaffar fram de saknade aktiebreven, eller att säljaren inleder ett s.k. dödningsförfarande avseende de saknade aktiebreven. 18 Genom due diligenceundersökningen reduceras således risken för att köparen erlägger betalning utan att få tillgång till alla de aktiebrev förvärvet avser. Due diligenceundersökningen medför därmed att köparen ges en möjlighet att värdera den risk som kan vara förenad med denna omständighet, d.v.s. att säljaren inte vet var alla utfärdade aktiebrev finns. 16 Relationen mellan köparens undersökningsplikt och säljarens felansvar behandlas inte närmare i denna uppsats. 17 Se Due diligence, Jonsson & Liljegren, bilaga A II och III. 18 Se nedan kap. 4.4. 15

Vad gäller due diligenceundersökningens möjlighet att förhindra att dröjsmål uppstår torde den ha störst betydelse för kupongbolag, eftersom det för avstämningsbolag inte är fråga om ett fysiskt överlämnande av aktiebrev då hanteringen av aktiebok och registreringen av aktieägarna utförs av VPC. Detta utesluter dock inte att dröjsmål kan aktualiseras även när överlåtelsen avser aktier i avstämningsbolag. I dessa fall kan dröjsmål inträffa vid registreringen av aktierna som skall genomföras vid överlåtelser och förvärv. Köparen har dock samma möjlighet att genomföra en due diligenceundersökning när överlåtelseobjektet utgör aktier i ett avstämningsbolag. Under vissa omständigheter sammanställer säljaren även ett s.k. prospekt där information som anses vara relevant för en bedömning av målbolagets ekonomiska ställning anges. 19 Efter genomförd due diligence enas parterna i regel om det slutgiltiga överlåtelsekontraktet. Due diligenceundersökningen kan ha föranlett köparen att avkräva säljaren vissa garantier avseende omständigheter som köparen har fått kännedom om genom due diligenceförfarandet. I de fall säljaren saknat vetskap om var aktieboken finns bör köparen förelagt säljaren att genast upprätta en ny. Vet inte säljaren var alla aktiebrev befinner sig bör det ha föranlett köparen att avkräva garantier av säljaren som innebär att säljaren skall hålla köparen skadeslös avseende framtida krav från okända aktieägare. Köparen bör även kräva att säljaren inleder ett dödningsförfarande vilket skall styrkas av säljaren vid köparens tillträde. 20 2.3.2 Tillträde En överlåtelse avseende aktier i kupongbolag utgör i regel en s.k. zug-umzug affär. Köparen erlägger således betalning mot att han erhåller aktiebreven. Även överlåtelser avseende aktier i avstämningsbolag kan utgöra en s.k. zug-um-zug affär. Dessa överlåtelser kräver dock en viss medverkan av kontoförande institut. Avser överlåtelsen aktier i avstämningsbolag är således en tredje part alltid involverad och affärens fullgörande är beroende av att alla inblandade parter fullgör sina åligganden. Hur köparen ges tillträde till den aktuella aktieposten behandlas utförligare nedan. 21 2.4 Aktieöverlåtelse - tillämplig lag 2.4.1 Allmänt Normalt sett föranleder en företagsöverlåtelse en mycket omfattande avtalsreglering. Denna avtalsreglering syftar till att ge parterna klarhet och förut- 19 Se af Sandeberg, s 101ff., angående säljarens prospektansvar. 20 Se nedan kap. 4.4. 21 Se nedan kap. 4. 16

sebarhet beträffande de ekonomiska risker som är relaterade med överlåtelsen. Avtalsregleringen kan av naturliga skäl knappast reglera alla tänkbara situationer som praktiskt sett kan tänkas uppstå. För de fall avtalet inte reglerar en viss situation, såsom fallet ofta är vad gäller säljarens dröjsmål, skall denna situation lösas genom tillämpning av den för situationen tillämpliga lagen eller genom tillämpning av allmänna rättsprinciper. I svensk rätt kan innebörden av säljarens dröjsmålsansvar variera mellan olika regleringar och är således beroende av vilken lag som anses tillämplig på den aktuella överlåtelsen. Nedan redogörs för vad som gäller i frågan om tillämplig lag vid aktieöverlåtelser. 2.4.2 Tillämplig lag För aktieöverlåtelsens vidkommande utgörs frågan om tillämplig lag i huvudsak av huruvida KöpL eller SkbrL skall tillämpas. Vid tillkomsten av den nu gällande KöpL övervägdes att undanta dess tillämplighet vid köp av fordringar och andra rättigheter. I denna fråga anger propositionen till den nuvarande KöpL även att andra lagregler kan träda istället för eller komplettera KöpL:s regler, varvid SkbrL ges som exempel. 22 Denna framställning behandlar enbart om KöpL eller SkbrL skall tillämpas på aktieöverlåtelser. Såsom framgår av begreppet aktieöverlåtelse består överlåtelseobjektet av aktier. Aktier utgör lös egendom vilket framgår motsatsvis av JB:s första och andra kapitel. I enlighet med denna reglering utgör all egendom som inte är fast egendom lös egendom. Enligt KöpL:s 1 är lagen tillämplig vid köp av lös egendom. Detta innebär att KöpL formellt sett är tillämplig på aktieöverlåtelser. Av förarbetena till KöpL framgår dock att lagen främst är utformad med hänsyn till köp av lösa saker. Ett köpeobjekts speciella karaktär kan emellertid motivera avsteg från KöpL i de fall denna reglering inte anses vara ändamålsenlig. 23 KöpL är dispositiv vilket innebär att handelsbruk och det som parterna avtalat om kan innebära att KöpL inte skall tilllämpas. Definierar man aktien som en fordringsrätt för aktieägaren gentemot det utfärdande bolaget kan även SkbrL anses vara tillämplig på aktieöverlåtelser. I motiven till SkbrL anges dock att ett skuldebrev är en ensidig, till det yttre fristående, skriftlig utfästelse att erlägga ett penningbelopp. 24 Oavsett om aktien ryms inom denna definition kan SkbrL anses vara relevant i denna fråga eftersom SkbrL är analogt tillämplig på åtskilliga fordringar som inte uppfyller rekvisiten för att vara ett skuldebrev i egentlig mening. 25 Frå- 22 Prop. 1988/89:76, s 61. 23 Prop. 1988/89:76, s. 61. Se NJA 1998 s 792, som avsåg fel i bostadsrätt, där HD i sina domskäl betonade att KöpL:s regler i första hand var utformade med tanke på köp av lösa saker, vilket i det aktuella fallet tillsammans med övriga omständigheter innebar att KöpL tillämpades restriktivt. Jämförelser gjordes med JB:s reglering i den aktuella frågan. 24 SOU 1935:14 s 41. 25 Mellqvist & Persson, s 102. 17

ga är om analogin tillåts i detta fall. Definitionens krav på att skuldebrevet skall vara ensidigt samt kravet på att det skall avse en penningfordran utgör båda omständigheter som talar emot en analogi i den här aktuella situationen. Detta eftersom överlåtelseavtalet är ett ömsesidigt förpliktande kontrakt och köparens krav på säljaren initialt sett utgör en fordran på att få tillgång till aktierna för att därmed kunna utnyttja de till aktierna knutna rättigheterna. Vidare innehåller SkbrL inte någon uttrycklig reglering som kan anses vara direkt tillämplig på frågan om säljarens dröjsmålsansvar. Den reglering som eventuellt skulle kunna aktualiseras är regeln i SkbrL 5. Denna regel tar emellertid sikte på gäldenärens infriande av betalning. För att kunna tillämpa denna reglering på den här aktuella situationen innebär det att man tvingas betrakta säljaren som gäldenär. Säljarens prestation består i att tillse att köparen kommer i åtnjutande av aktierna samt de till aktierna knutna rättigheterna. För att säljaren skall anses vara gäldenär krävs även att köparen dessförinnan erlagt betalning. Av ovanstående tycks framgå att SkbrL knappast kan anses vara möjlig att tillämpa på den här aktuella frågan, d.v.s. säljarens dröjsmål. Nedan redogörs för den praxis och doktrin som behandlar frågan om tilllämplig lag vid aktieöverlåtelser. 2.4.2.1 Praxis Den rättspraxis som behandlat frågan om tillämplig lag vid aktieöverlåtelser är relativt sparsam vilket kan förklaras med att de flesta tvister förliks eller avgörs i skiljenämnd. De rättsfall som finns att tillgå talar dock för att KöpL skall tillämpas i denna fråga. Inget av de nedan refererade rättsfallen har emellertid behandlat frågan om säljarens dröjsmålsansvar men de bör ändå vara av viss relevans eftersom frågan om tillämplig lag varit föremål för behandling. Med anledning av detta kommer det nedan att redogöras för den praxis och doktrin behandlat frågan om tillämplig lag, fastän med andra utgångspunkter. I rättsfallet NJA 1976 s 341 tillämpades KöpL vid en överlåtelse av ett aktiebolags samtliga aktier. I detta fall var det fråga om KöpL:s preskriptionsoch reklamationsregler var tillämpliga vid avvikelser från garantier som säljaren åtagit sig i anslutning till ett bokslut. Hovrättsavgörandet RH 1999:138 är även av intresse i denna fråga. Målet rörde nedsättning av köpeskillingen av ett förvärv av aktier i ett fastighetsaktiebolag. Till dessa aktier var nyttjanderätten till en bostadslägenhet knuten. Fråga i målet var om fel förelåg då ett sopnedkast var i direkt anslutning till lägenheten, vilket säljaren inte upplyst köparen om. HovR konstaterar i sina domskäl att KöpL:s reglering utgör utgångspunkt för prövningen av tvisten. Emellertid ansåg HovR att förvärvet hade en sådan likhet med ett fastighetsförvärv att frågan uppkom om inte JB:s regler borde tillämpas ensamt eller tillsammans med KöpL:s regler. I denna fråga konstaterade HovR att det saknades vägledning i praxis och med hänsyn tagen till detta och då HovR inte kunde finna några sakliga skäl för annat tillämpades KöpL:s reglering. Av domskä- 18

len går det att utläsa att HovR anger att det under vissa omständigheter borde vara möjligt att tillämpa regler och principer utanför KöpL:s tillämpningsområde genom analogier. Det finns även ett skiljeavgörande av intresse för frågan om tillämplig lag vid aktieöverlåtelser. 26 Frågan i det målet gällde säljarens felansvar vid en överlåtelse av ett aktiebolags samtliga aktier. Skiljenämnden konstaterade att köprättsliga regler skulle tillämpas, vilket motiverades med att överlåtelsen avsåg hela rörelsen och inte enstaka aktier. 2.4.2.2 Doktrin I doktrin föreligger olika uppfattningar i frågan om KöpL eller SkbrL skall tillämpas vid aktieöverlåtelser. I denna fråga anser Hultmark att KöpL är direkt tillämplig vilket motiveras med att aktier utgör lös egendom. 27 Enligt Hultmark skall KöpL tillämpas direkt oavsett om överlåtelsen avser samtliga aktier eller endast ett fåtal av aktierna. 28 Hon anser även att SkbrL inte kan vara direkt tillämplig vid aktieöverlåtelser. Detta motiverar hon genom en jämförelse mellan en aktie och ett skuldebrev varvid hon finner väsentliga skillnader dem emellan. Hon anser att aktien snarare har karaktären av ett ägaranspråk än en fordringsrätt och konstaterar att aktieägarens anspråk inte är föremål för preskription vilket är fallet med en fordringsrätt. En annan skillnad är att avtalsvillkoren i fordringsförhållanden endast kan förändras vid båda parters samtycke medan aktieägarens anspråk kan förändras genom att aktieägarkollektivet röstar om utdelning eller likvidation. Hultmark anser dock att det kan finnas anledning att tillämpa SkbrL analogt, eftersom de principer som kommer till uttryck i SkbrL ger uttryck för allmänna rättsprinciper. 29 Håstad konstaterar att KöpL är tillämplig vid köp av fordringar och rättigheter eftersom de utgör lös egendom. Håstad poängterar dock att de föremål som stod i centrum för lagstiftarens uppmärksamhet vid lagens tillkomst var lösa saker såsom råvaror, halvfabrikat och förädlade produkter m.m. Mot bakgrund av detta anser han att KöpL bör tillämpas med viss försiktighet beträffande sådan egendom som ligger utanför det tillämpningsområde som lagen i första hand var avsedd att tillämpas på. 30 Av Håstads resonemang synes följa att KöpL bör tillämpas med större försiktighet när överlåtelsen avser aktier i avstämningsbolag, eftersom ifrågavarande aktier är dematerialiserade. I diskussionen om tillämplig lag vid företagsöverlåtelser har vissa författare utgått ifrån att i de fall överlåtelsen ses som en helhet, det vill säga aktiebolagsöverlåtelser, skall KöpL äga tillämpning medan SkbrL skall tillämpas om överlåtelsen ses som en aktieöverlåtelse. Ett sådant betraktelsesätt krä- 26 Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, Årsskrift 1986, s 47. 27 Hultmark, s 82. 28 Hultmark, s 88f. 29 Hultmark, s 82f. 30 Håstad, s 29f. 19

ver således en fixerad gränsdragning mellan aktiebolagsöverlåtelser och aktieöverlåtelser. Karnells utgångspunkt i denna fråga är att SkbrL äger generell tillämpning vid överlåtelse av aktier. För att KöpL skall vara tillämplig krävs det enligt honom att överlåtelsen avser ett sådant antal aktier att ett praktiskt bestämmande inflytande lämnar säljaren. En sådan aktiepost kan vara av mycket varierande storlek eftersom en faktisk minoritet kan utgöra en praktisk majoritet genom övriga aktieägares osämja. 31 I enlighet med Johanssons uppfattning är det avgörande momentet om säljaren vid tidpunkten för överlåtelsen hade insyn i företaget och utövade ett bestämmande inflytande däröver. Utövade säljaren ett sådant inflytande äger KöpL tillämpning, i annat fall skall SkbrL tillämpas. Gränsen för ett bestämmande inflytande drar Johansson genom analogi av koncerndefinitionen i 1 kap. 2 ABL. 32 I enlighet med denna uppfattning skall KöpL tillämpas då säljaren innehar mer än 50 % av rösterna. Således är det utan egentlig betydelse hur stort antal aktier överlåtelsen avser. Åhman intar som utgångspunkt att SkbrL skall tillämpas. Han anser dock att KöpL skall tillämpas i de fall överlåtelsen avser större delen av det insatta kapitalet i företaget och köparen genom överlåtelsen får ett bestämmande inflytande i företaget. 33 2.4.2.3 Diskussion Här nedan anges mina egna resonemang kring frågan om tillämplig lag mot bakgrund av den för denna fråga tidigare behandlingen av relevanta omständigheter. Diskussionen nedan anger min uppfattning i denna fråga och viss analys av innebörden av detta ställningstagande. I enlighet med vad som föreskrivs i 1 KöpL om lagens formella tillämpningsområde kan man konstatera att KöpL omfattar aktieöverlåtelser. Emellertid är lagen i första hand konstruerad med hänsyn till köp av lösa saker. Detta kan innebära att vissa överlåtelseobjekts speciella karaktär kan resultera i att KöpL inte skall tillämpas direkt om lagen inte anses vara ändamålsenlig för sådana objekt. Så kan det förhålla sig då överlåtelseobjektet utgörs av lös egendom som inte är rörlig t.ex. fordringar och rättigheter. Av intresse för säljarens dröjsmålsansvar är, förutom regleringen av dröjsmålsbegreppet, KöpL:s reglering kring avlämnandet av överlåtelseobjektet. Av denna reglering framgår att den inte är utarbetad med hänsyn till att överlåtelseobjektet utgörs av ett företag eller andelar av ett företag. Därmed kan det ifrågasättas om denna reglering kan anses vara 34 direkt tillämplig vid aktieöverlåtelser. 31 Karnell, s 271. 32 Johansson, s 92. 33 Åhman, s 481f. 34 Prop. 1988/89:76, s 68ff. 20