Japanska arméns organisation.

Kap. I. Japanska arméns organisation.

1 Rekrytering A. Territoriell indelning. Japan är för de värnpliktigas inskrifning och redovisning indeladt i 12st. Arméfördelningsområden, motsvarande arméfördelningarna N:ris I-XII. Dessa områden delas uti 2 brigadområden, och dessa i sin ordning uti 2 regementsområden à 3 bataljonsområden. Hvarje infanteriregemente rekryteras ur ett dylikt regementsområde. Öfriga en fördelnings vapenslag rekryteras ur hela arméfördelningsområdet. Gardesfördelningens infanteri rekryteras från hela landet; dess specialvapen ur I.arméfördelningsområdet. För fristående truppförband såsom kavalleri- och artilleribrigaderna m.m. äro särskilda, tätt befolkade områden anvisade, ur hvilka de rekryteras. Arméfördelningschef, brigadchef o.s.v. föra med afseende i de värnpliktige befälet öfver de områden, ur hvilka desamma omedelbart lydande trupper rekryteras. B. Värnplikten Den vid krigsutbrottet gällande värnpliktslagen af år 1896 innehöll följande hufvudsakliga bestämmelser: Värnplikten varar från och med det 17. till det 40. lefnadsåret och är allmän. Inträde i tjänstgöring skall i regel ega rum den 1.december under det år då den värnpliktige fyller 21 år. Värnplikten fullgörs i: 1. Stående hären (Djobl), under 7 ¼ år, däraf i a. Aktiva armén (Djeneki) 3 år (från 1.december det 21. till 1.november det 23. lefnadsåret) och i b. Aktiva arméns reserv (Jobi) 4 ¼ år (från 1.november det 23. till 1.april 27. lefnadsåret). 2. 2.Ersättningsreserven (Hodju), som har 2 uppbåd. Tjänstetiden är i: a. 1. Uppbådet 7 ¼ år; och i b. 2. Uppbådet 1 ¼ år: från 1 december det 21. till 1.april det 27. resp. det 23. lefnadsåret. 3. Landvärnet (Kobi), under 5 år, från och med 1.april det 27. till det 32. lefnadsåret. I landvärnet ingå: a. De som uttjänat sin tid i aktiva arméns reserv, och i b. ersättningsreservens 1.klass. 4. Landstormen (Kokumin), som har 2 uppbåd tjänstetiden är i: a. 1.uppbådet 8 år, samt omfattar värnpliktige som uttjänt sin tid i landvärnet

2 b. 2.uppbådet: 24 år för dem mellan 17 och 40 som ej uttagits till någon af kategorierna 1, 2 eller 3. 23 år för dem som under 1 ¼ år tillhört ersättningsreservens 2.uppbåd och därifrån direkt öfverförts till landstormens 2.uppbåd. Därjämte finnas: 5. Ett-års frivillige som antagits i en ålder från det 17. till 28.lefnadsåret bland dem som genomgått vissa högre läroanstalter. Efter 1 års speciell utbildning öfverföras de till aktiva arméns reserv (eller landvärnet) och öfvergå sedan med sin årsklass till resp. landvärnet och landstormen. Vanligen bli de reservofficerare eller underofficerare. Deras antal har på senaste åren varit 1200-1500 per år. Fig.1. ger en grafisk framställning af nu anförda äldre värnpliktsbestämmelser. Användningen af de olika värnpliktskategorierna. 1. Stående hären a. Aktiva armén bildar armén på fredsfot; b. Aktiva arméns reserv skall vid mobilisering uppbringa aktiva armén till krigsstyrka samt bilda depåtrupper. 2. Ersättningsreserven skall a. Komplettera rekrytafgång vid aktiva arméns truppförband. b. Vid mobilisering uppbringa arméns trängformationer till krigsstyrka 3. Landvärnet har att a. Komplettera afgång i krigstid vid stående hären, b. Uppsätta landvärnsformationer, och c. Bidraga till mobilisering af och ersätta afgång vid arméns trängformationer i krigstid. Gifvetvis afses för a) och b) landvärnsmän med fullständig, och för c)med ofullständig militär utbildning (se nedan) 4. Landstormen skall a. I krigstid uppsätta landstormsformationer (1.uppbådet) b. I dess helhet kunna användas till landets försvar. Uttagning till tjänstgöring. Vid inskrivningsförrättningarna indelas de värnpliktige efter sin fyskiska lämplighet för krigstjänst i 3:ne kategorier a. Fullkomligt lämpliga, b. Lämpliga, och c. Olämpliga Kategorin c) befrias från all krigstjänst.

3 Af kategorien a) uttages genom lottdragning till tjänstgöring i stående hären den bestämda årskontingenten. Resten öfverföres till ersättningsreservens 1. uppbåd. Så som ett mått på storleken af de olika värnpliktskategorierna lämnas här nedan redogörelse för resultatet af 1902 års inskrifningsförrättningar: Inskrifningsskyldiga..539 282 Af dessa förklarade a. Fullständigt lämpliga och tilldelades aktiva armén.45 000 Tilldelade ersättningsreservens 1.uppbåd 42 907-187 907 (34.84%) b. Lämpliga, tilldelade ersättningsreservens 1.uppbåd...108 016 (20.03%) c. Af familjeskäl befriade..49 354 (9.15%) d. Olämpliga, befriade..194 003 (35.98%) År 1903 uppgick rekryteringskontingenten tilldelad aktiva armén till omkring 60 000 och 1904 till omkring 90 000 man; eller med andra ord, och under förutsättning att af en ungefär lika stor kontingent inskrifningsskyldige o.sv. för åren 1902-1904, till aktiva armén uttogos under dessa 3 år endast resp. 9,5 12 och 18 % af de inskrifningsskyldige, och af fullständigt lämpliga förklarade 23, 32 och 48%. Tjänstgöringsskyldighet. 1. Stående hären. a. Aktiva armén har ständig tjänstgöring b. Aktiva arméns reserv kan inkallas under 3. och 4. åren (26. resp 27. lefnadsåren) till högst 60 dagars repetitionsöfning. I praktiken har inkallelse till tjänstgöring egt rum under manövertiden, en gång om 4 och en gång om 6 veckor. 2. Ersättningsreserven. a. 1.uppbådet kan inkallas till en första utbildning om 90 dagar under första året, och till 60 dagars repetitionsöfning under hvardera 3. och 4 åren således innales 210 dagars utbildning. b. 2.uppbådet inkallas icke till tjänstgöring i fredstid. 3. Landvärnet kan underkastas öfning i fredstid men hittills har så ej skett. Sålunda har: 1. Stående hären fullständig militär utbildning; 2. Ersättningsreserven endast ofullständig sådan; 3. Landvärnet tvenne element: Det ena, som uttjänat sin tid i aktiva arméns reserv, med fullständig militär utbildning; och den andra öfverfördt från ersättningsreservens 1.uppbåd med ofullständig sådan; 4. Landstormen trenne element: Två motsvarande dem i landvärnet och från detta öfverförda; Det tredje, alldeles saknande öfning, sådana som öfverförts från ersättningsreservens 2.uppbåd, eller som befinna sig i åldern 17-20 år. Styrkan af fullständigt utbildade värnpliktiga utgjordes år 1904 utaf, i

4 1. Aktiva armén.ca 142 000 2. Aktiva arméns reserv.120 000 3. Landvärnet...98 000 4. Landstormen..114 000 Summa 474 000 Styrkan af ofullständigt utbildade värnpliktige (från ersättningserservens 1.uppbåd) är svår att beräkna, då man ej känner hur stor del af årskontingenten (under senaste år ca 160 000 man) som verkligen erhållit militär utbildning. Skulle genomsnittssiffran våga ställas så högt som 100 000 man utbildade per år, komme man, för 20 årsklasser, till en ungefärlig slutsumma af minst 1½ miljon man. Värnpliktslagen af 1904/1905. I kraft af den äldre värnpliktslagens bestämmelse om rätt för regeringen att i krigstid och dylikt vidtaga de modifieringar i samma lag, hvartill omständigheterna nödgade, utfärdades, den 29.september 1904 och 21.april 1905, tvenne kejserliga förordningar som väsentligt utsträckte värnpliktsskyldigheten. Enligt den förra förlängdes sålunda tjänstetiden i landvärnet med 5 år, från 27. till och med 37. lefnadsåret; och enligt den senare bemyndigades krigsministern att för tillgodoseende af fälthärens behof, uppsättande af depåtrupper o.s.v. fritt förfoga öfver landstormen, i nödfall äfven dess 3 yngsta årsklasser (17-20 år). Åt dessa förordningar gafs retroaktiv kraft. Till landvärnet återfördes sålunda 5 årsklasser som redan öfverförts till landstormen; och regeringens åtgärd till krigsskådeplatsen öfverföra landstormsformationer 1 vunna därigenom legalisering. Fig.1 visar grafiskt tjänstetiden i enlighet med den 1904/1905 modifierade värnpliktslagen. Den stora innebörden af merommälda förordningar var att de medgåfvo krigsstyrelsen göra ett, till så tid som rum, obegränsadt bruk af alla värnpliktige en utnyttjning af den allmänna värnpliktens grundsats fullständigare än i något annat land. Tillgodogörandet af en sådan rättighet finner sin naturliga begränsning i omständigheter af organisatorisk och ekonomisk natur. Hvad som är af vikt och värde är, om lagen uttryckligen erkänner denna rättighet; framför allt i ett land hvars militära förberedelser afse hufvudsakligen försvaret, och som befinner sig i ett sådant militärpolitiskt läge att dess existens kan bli beroende på utgången af ett eventuellt försvarskrig. Japanska krigsstyrelsens åtgärd att tillgripa äfven de äldre årsklasserna i landstormen har sitt särskilda intresse. Den var uppenbarligen ej framkallad af behofvet af folk, ty däraf fans mer än tillräckligt i yngre årsklasser af så lantvärnet som landstormen; utan af önskvärdheten att kunna tillgodogöra sig alla årsklasser af värnpliktige med fullständig militär utbildning låt vara ej så fullständig som den hvilken meddelats under senare år och sålunda åt yngre årsklasser. Det vill med andra ord säga att man satte större värde på äldre folk, som delvis hunnit glömma hvad de lärt, men som i alla fall en gång stått på höjden af militär utbildning, 1 Redan i januari 1905, således före sist omnämnda förordnings kungörande, hade Port Artur garnisonerats av landstormstrupper.

5 än på yngre krafter men med ofullständig utbildning. Ihågkommas må ock, att i lantvärnets och landstormens äldre årsklasser inrymdes veteranerna från kriget med Kina 1894-95, för hvilka förhållandena i Manschuriet voro väl kända. Fig. 1 Tjänstetiden i japanska värnpliktshären 2 a) Enligt värnpliktslagen af år 1896 17-21 21-23 23-27 Aktiva V. armén Aktiva arméns reserv Ersättnings -reservens 1.uppbåd Ersätt. res. 2.uppbåd Landstormens 2.uppbåd 27-32 Landvärnet 32-40 Landstormens 1.uppbåd b) Enligt modifierade värnpliktslagen af 28 sept. 1904 och 21. April 1905 17-21 21-23 Aktiva V. armén 23-27 Aktiva arméns reserv Ersättnings -reservens 1.uppbåd Landstormens 2.uppbåd 27-37 Landvärnet 37-40 Landstormens 1.uppbåd Officerare. Anm: V. = 1 års frivillige. Grader. Officersgraderna äro fullständigt de samma som i vår armé. Rekrytering och utbildning till och med 1.officersgraden. Hufvudmassan af aktiva officerare utgöras af unge män som genomgått krigsskolan i Tokio, gemensam för alla vapenslag; endast ett fåtal rekryteras ur de ettårsfrivilliges led. För inträde vid krigsskolan fordras att antingen hafva genomgått Centralmilitär-(kadett) skolan, vara inskrifven vid ett regemente, och där ha tjänat 6 månader; eller att hafva genomgått högre 2 Längst till vänster, precis i vecket vid häftningen av sidorna, finns markeringar som antyder att ytterligare en kolumn ingår i figurerna. Sannolikt är det en kolumn där soldatens levnadsålder redovisas. Jag har därför kompletterat figuren med en sådan kolumn.

6 allmänt läroverk och därefter bestått en särskild examen inför en militärkommission. De senare måste därjämte hafva tjänat 1 års tid vid regementet före afläggandet af inträdes examen. Den senare kategorien är helt obetydlig. Rekryteringen kan sägas vara synnerligen god. Som nämnt är största delen af de unge män som vinna inträde vid Krigsskolan utgången från kadettskolan, vid hvilken kursen är 21 månader. Eleverna vid den senare skolan åter rekryteras hufvudsakligen från de förberedande kadettskolorna vid hvilka kursen är 3-årig och hvilka skolor ha en öfvervägande militär prägel. Stort afseende fästas vid att eleverna vid de 2 nu afhandlade skolorna tillhöra goda och välaktade familjer; sträng disciplin upprätthålles utan afseende på person (äfven de kejserliga prinsarna uppfostras vid dessa skolor, i alla afseenden likställda med öfvriga elever), och olämpliga element afskiljas skoningslöst; intet underlåtes för att moraliskt och fysiskt härda lärjungarna eller för att uppmuntra dem till fosterlandskärlek, självuppoffring och pliktuppfyllelse. Det är sålunda en verklig elitkår som vinner inträde vid Krigsskolan, hvars kurs varar i 12 månader. Efter kursens slut äga de som i densamma godkänts att proftjänstgöra som feldwebelleutnants vid vederbörligt regemente innan de med officerskårens bifall utnämnas till underlöjtnanter. Vidare utbildning. För officerares vidare allmänna eller speciella militära utbildning existera skolor i öfverensstämmelse med hvad förhållandet är i öfvriga moderna arméer. Befordran Befordran sker dels efter tur, dels efter val. Befordran från underlöjtnant till löjtnant sker med 2/3 efter tur, med 1/3 efter val; från löjtnant till kapten med ½ efter tur, ½ efter val; från kapten och vidare uppåt uteslutande efter val och inom hela vapnet. Kaptens och löjtnants graderna hafva hvardera 2 löneklasser; transport från den ena till den andra sker efter tur. För vinnande af befordran till högre grad skall tjänstgöring i innehafvande lägre grad hafva omfattat, för Subalternofficer Kapten Major Öfverstelöjtnant och öfverste Generalmajor I krig gälla särskilda befordringsregler. 2 år 4 år 3 år 2 år 3 år Afsked. Kejserliga förordningen af 1.december 1903 medförde en nära nog allmän nedsättning i den för olika grader tillåtna maximiåldern som bestämdes till:

7 För general 65 år (fortsatt lika) 3 För generallöjtnant (förut 65, nu) 62 år För generalmajor (förut 60, nu) 58 år För öfverste (förut 58, nu) 55 år För öfverstelöjtnant (förut 55, nu) 53 år För major (förut 51, nu) 50 år För kapten (förut 48, nu) 48 år För subalternofficer (förut 45, nu) 45 år Nedsättningen drabbade företrädesvis de högre graderna, från och med generallöjtnant till och med major. Som synes är maximiåldern öfverallt lägre än vid motsvarande grader i svenska armén. Sänkningen af maximiåldern motiverades däraf att vederbörande ej kunde anses vid högre ålder vara i besittning af den vigör som den ansträngande tjänsten i fält erfordrade. Att officerskåren är arméns salt och att den framför allt måste vara i besittning af full andlig och kroppslig friskhet, har detta krig till fulla ådagalagt om nu ens bevis därpå varit af nöden, synnerligast om man skärskådar förhållandena å ryska sidan. Såsom exempel på de ansträngningar för hvilka staber och trupper kunna utsättas må ett par fall från rysk-japanska kriget anföras. Under slaget vid Liaoyang befann sig 1.japanska armén från och med natten 25/26 aug. till morgonen den 5.september (Gardesfördelningen från och med den 20.augusti), sålunda under 10 dagar, i kan man säga oafbruten marsch och strid, natt och dag, under förhållanden kritiska nog för att påkalla ledningens hela uppmärksamhet och stora ansträngningar från truppernas sida. I ännu högre grad var detta fallet vid 2. och 4.arméerna hvilkas anfall igångsattes 4 dagar tidigare och var förenat med vida större ansträngningar och förluster än hvad förhållandet var vid 1.armén. I slaget vid Shaho utsattes 1.arméns högra och nästan isolerade flygel Gardesreservbrigaden och hufvuddelen af III fördelningen under dagarna 8.-12. oktober för oafbrutna och häftiga anfall af den betydligt öfverlägsna ryska härafdelningen Stackelberg. Striden hvilade hvarken natt eller dag; för att kunna hålla ställningen måste trupperna oupphörligen ombyta plats och förflytta sig till den för ögonblicket mest hotade punkten, och det är väl knappt öfverdrift att påstå att endast få å denna del af fronten kunde under dess 5 dygn öfverlämna sig åt nämnvärd hvila. Detta var ock fallet med återstoden af 1.armén under dagarna 10.-13. samt 2.armén under dagarna 12.-16. oktober. I 3-veckors slaget vid Mukden vad det ju i allmänhet mera ledningens högre befälhavares och stabers krafter som sattes på prof; dock hade flygelarméerna (3. och 5.) samt 2.armén att bestå perioder af omkring 10 dagar utaf oafbrutna marscher och förbittrade strider. Det sagda må vara exempel nog. Gifvet är, att icke den fysiskt starkaste man kan undgå att inför dylika ansträngningar erfara symptomer af trötthet, och därmed åtföljande nedsättning af 3 Handskriven kommentar som är svårtolkad.

8 den intellektuella verksamheten; och den faran ligger nära till hands, att en befälhafvare som själf erfar dylik kraftnedsättning är benägen förutsätta sådan äfven hos sina underlydande, att han ger tappt där han skulle hålla ej blott sig utan ock dem uppe. Vådan däraf är större ju högre vederbörandes befälsställning är; och ett krigsföretags utgång kan bli beroende af huruvida han mäktar uthärda de med detsamma förenade mödor. Efter slaget vid Liaoyang aflägsnades från 1.armén cheferna för Gardes- och II. fördelningarna, hvilka visat spår af trötthet och ej uppträdt med tillbörlig energi; dvs de befordrades och förflyttade till mindre kräfvande poster. Deras resp. lefnadsålder var då 53 och 58 år. Sänkandet af åldersgränsen i japanska armén torde emellertid haft ännu en tungt vägande anledning, den nämligen att öka antalet officerare i arméns reserver, ty på tillgången af reservofficerare beror ju i viss mån möjligheten att uppsätta de reservformationer som utgöra en så viktig beståndsdel i den japanska krigsorganisationen. Denna tillgång hade ditintills varit alldeles otillräcklig såsom nedan synes. Nu kunde den strax före fredsutbrottet genomförda förändringen naturligtvis icke verka någon stor förändring till det bättre, men följderna komma att visa sig i framtiden särskildt genom en välbehöflig ökning i antalet officerare af generalspersons och regementsofficers grad, af hvilka behofvet är ansenligt nog, ej minst för anstalter och formationer i härens rygg stoppväsendet -, för ställföreträdande myndigheter och depåer etc. i hemorten. Lefnadsåldern i generals- och regementsofficersgraderna uti aktiva armén var enligt 1903 års rulla (den sist tillgängliga) i medeltal följande: Generallöjtnant Generalmajor Öfverste af infanteriet Öfverste af kavalleriet Öfverste af artilleriet Öfverste af ing.trupp. Öfverste af trängen Öfverstelöjtnant af infanteriet Öfverstelöjtnant af kavalleriet Öfverstelöjtnant af artilleriet Öfverstelöjtnant af ing.trupp. Öfverstelöjtnant af trängen Major af infanteriet Major af kavalleriet Major af artilleriet Major af ing.trupp. Major af trängen (19 st) 54 år (66 st) 48 år (49 st) 48 år (4 st) 44 år (30 st) 45,3 år (13 st) 45,6 år (4 st) 45,2 år (75 st) 46,4 år (11 st) 40,6 år (31 st) 43,1 år (15 st) 44,3 år (5 st) 40,6 år (329 st) 42,0 år (28 st) 36 år (138 st) 38,7 år (32 st) 39,1 år (15 st) 38,4 år

9 Reserv af officerare. Denna reserv utgöras af: a) Officerare i aktiva arméns reserv (officerare som fått avsked med pension; officerare som erhållit afsked före utgången af tjänstetiden i stående hären; till reservofficerare befordrade 1-årsfrivillige; underofficerare som vid afskedet och öfverförandet till reserven utnämnts till officerare). b) Officerare i landvärnet eller landstormen (dels 1 års frivillige, utnämnda till officerare i landvärnet och f.d. underofficerare, utnämnda till officerare i landstormen, dels officerare i aktiva arméns reserv som med sin årsklass öfverförts till resp. reservarmén eller landstormen). Antalet officerare i den förra kategorien 4 utgjorde 1902 (senast tillgängliga uppgifter) 1952, däraf vid infanteriet företrädesvis underlöjtnanter 1443; Motsvarande siffror i den senare kategorien 5 utgjorde resp. 1091 och 863; Summa officerare i reserven alltså 3043. Enligt vad annorstädes säges, utgjorde samtidigt antalet aktiva officerare 8055. Som under krigets förlopp japanska arméns styrka genom uppsättande af reservformationer och nya linjeformationer (företrädesvis vid infanteriet) mer än fördubblats, har tydligen och oafsedt vakanser uppkomna genom under kriget lidna förluster en betydlig brist på officerare omkring 2/3 af hela behofvet uppstått. Officerare i reserven, motsvarande våra reservofficerare äro skyldiga att hvart annat år fullgöra 5 veckors trupptjänst. Åtgärder för fyllandet af officersbristen. Alldenstund mobiliseringen af de japanska stridskrafterna, linjen såväl som reservformationerna, endast gradvis utfördes (se mobilisering), gjorde sig i krigets början ingen officersbrist gällande. Det var egentligen först efter slaget vid Shoho, i oktober 1904, då organiserandet af reservformationerna antog en mera omfattande karaktär som svårigheterna yppade sig. Vid denna tid hade fältarmén redan lidit en betydlig afgång af officerare. Öfver denna storlek föreligga tills vidare inga officiella uppgifter; och där undantagsvis uppgifter om förlusterna i officersgraden tillhandahållits har alltid frånsetts förhållandena inom reservformationerna hvilkas existens man efter bästa förmåga sökte tiga ihjäl. Vid 2.arméns linjetrupper voro till och med ofvannnämnda officersförlusterna ca 1000, däraf 200 20% - döda af återstående kunde 2/3 antagas åter bli fältdugliga; vid 1.armén sannolikt något mindre. Vid Port-Artur-armén hade emellertid förlusterna af officerare, särskildt under det ödesdigra anfallet den 19-22. augusti då man sökte med storm taga fästningen, varit synnerligen stora, och i allmänhet haft dödlig utgång. 4 Se bil. 1. 5 Se bil. 1.

10 De från krigsskolan 1904 utgångna officerarnas antal utgjordes endast af c:a 300; och de 1- årsfrivilliga som då aflade särskild examen voro till numerären obetydligt flera. Den brist som var att fylla var sålunda högst betydlig, och fyllas måste den före den väntade stora kraftmätningen med ryska hären vid Mukden. Man tillgrep därför officerare som redan lämnat krigstjänsten och sina bästa år bakom sig, och som mången gång företedde en i fysiskt afseende bedröflig anblick; officerare i depåer, å etapplinjerna m.m. ersattes med sådana som till följd af undfågna sår eller sjukdom blifvit olämpliga för tjänsten i främsta linjen; de vid krigets början öfverflödigt stora staberna minskades. Hufvudkällan för officersrekryteringen vid infanteriet blef dock underofficersgraden. Redan vid tiden strax efter slaget vid Shaho utgjorde vid 1.arméns linjetrupper, enligt en uppgift af dess stabschef, 25% af subalternofficerarna vid infanteriet utaf från underofficersgraden befordrade officerare. Främst erbjöd sig härvid att taga i anspråk de officerare utan fullmakt (motsvarande tyska arméns feldwebelleutnants ) som intaga en mellanställning emellan officerare och underofficerare; men äfven fanjunkare och sergeanter utnämndes till officerare. Emellertid var det naturligtvis långt ifrån alla officersbeställningar som på så sätt fylldes; man synes i allmänhet ha nöjt sig med att låta omkring 2-4 af batteriets eller infanterikompaniets 4 subalternposter beklädas af officerare, de öfriga af underofficerare (afgången vid öfriga vapen och truppslag var ej nämnvärd). På denna ståndpunkt torde man hafva stått vid krigets slut: enligt vid 1.armén lämnad uppgift fanns då vid hvarje batteri ej mer än 1-2 subalternofficerare. Omständigheterna hade ej medgifvit att i önskvärd grad forcera utbildningen af officerare vid krigsskolan i Tokio. Antalet i mars 1905, efter en till 8 från 12 månader afkortad kurs, utexaminerade elever var endast omkring 360. Genom provisoriska anordningar vid skolan hade man emellertid beredt utrymme för ökadt antal elever och dessas antal vid fredsslutet var omkring 960. Under 1904 antogos omkring 13% 1-årsfrivilliga, af hvilka flertalet sålunda voro att under loppet af 1905 påräkna till fyllande af vakanser i underlöjtnantsgraden. Officerskårens värde. Japanska officerskåren står, militärt sett, ofantligt högt; i homogenitet måhända främst i världen. Det är redan nämndt att man under de långa utbildningskurserna ränsar bort alla mindre goda element, att den första rekryteringen sker med stor omsorg; allvar och pliktkänsla prägla officerens tjänsteutöfning. Under hela sin tjänstetid är han föremål för oaflåtlig tillsyn reglementet pålägger förmannen personligt ansvar för den direkt underlydandes uppförande och förhållande i tjänsten; befinnes någon sköta sig mindre tillfredsställande aflägsnas han hänsynslöst, utan afseende å grad. Det är icke möjligt annat än att ett sådant system skall skapa en förstklassig officerskår. Officerskåren har haft en särskild mission att fylla vid sidan af sin rent militära verksamhet, nämligen folkets moraliska uppfostran. När den gamla priviligierade krigarkasten (till hvilken ännu flertalet officerare höra) fick vika för värnpliktshären, beslöt man att på den senare och därmed på hela folket öfverflytta de ridderlighetens dygder som förut varit förbehållna åt krigarna ensamt. Man stannade härvidlag ej vid tomma fraser, utan den kejserliga viljan preciserade i klara och tydliga ordalag hvad officeren hade att lära den värnpliktige.

11 Undervisning i etik ingår nu som läroämne i alla japanska militära uppfostringsanstalter. Att officerskåren i detta afseende utfört ett storartadt arbete erkännes allmänt, och faller till och med en främling i ögonen; också har detta bidragit att förskaffa den nationens och soldatens förtroende i en ovanlig grad. Med all sin goda militära utbildning, pliktkänsla, sin tapperhet och sitt dödsförakt är dock den japanska genomsnittsofficeren en medelmåtta. Japanen är icke intelligent, han tänker långsamt och behöfver lång förberedelse för allt som faller utom den dagliga eller vanliga verksamheten: han är en skicklig handtverkare som behärskar alla yrkets detaljer, men ingen konstnär. Hvad han en gång inlärt sitter; hvad han kan hålla omedelbart under sina ögon behärskar han. Men inför en situation som han ej kan öfversåda klart, där den noggranna förberedelsen ej längre räcker till, stannar han handfallen. Gifvetvis blir detta fallet allt oftare, ju högre upp man kommer på rangskalan; en högre befälhafvare kan ju sällan fullt klart öfverskåda situationen. Det har också många gånger under kriget visat sig att, under det kompani- och regementsofficerare skött sig i regel mönstergillt, den högre ledningen från regementschef uppåt brustit i initiativ och handlingskraft därför, att de ej kunnat se ställningen klart och ej vågat handla utan att ha hvarje detalj väl planerad på grundvalen af noggrann kännedom om motståndaren. Hade japanska högre ledningen haft initiativ och djärfhet skulle ryska nederlaget ha blifvit förkrossande; hade den haft mot sig en fiende med nämnda egenskaper, skulle den, allt till trots, ej ha afgått med seger. Erkännas må visserligen att omförmälda förhållande under krigets lopp undergick en stor förändring till det bättre, och att många högre befälhafvare visade prof på berömvärdt initiativ och handlingskraft. Men det lärer nog dröja länge och kräfva än ett par krig innan dessa egenskaper bli allmän egendom inom den japanska officerskåren. Underofficerare. Underofficersgraderna äro: Feldwebelleutnant ( officer utan fullmakt) Fanjunkare, Sergeant (1. Och 2.klass). Till underofficerarne kan också hänföras den tyska arméns gefreite eller vår korpral motsvarande 1.klass soldaten. Rekrytering. Underofficerarna rekryteras antingen direkt ur de värnpliktiges led (bland gefreite ) hvarvid de kunna a) Efter slutad tjänstgöring i aktiva armén med sin årsklass öfvergå till reserven, eller b) Förbinda sig till att kvarstå i tjänst som underofficerare intill utgången af tjänstetiden i landvärnet; Eller rekryteras af de frivillige hvilka antagas som underofficeraspiranter och förbinda sig efter vunnen befordran till underofficer till den ofvan under b) angifna tjänsgöringsskyldighet.

12 Den i det föregående omnämnda utsträckningen af tjänstetiden i landvärnet från 5 till 10 år drabbade äfven underofficerarna i aktiv tjänst, hvadan de sålunda äro förbundna att, om så erfordras, kvarstå i sina befattningar som sådana till och med 37.lefnadsåret. Åldersgränsen för underofficerare är 40 år. Reserv af underofficerare. Denna utgöres af dels f.d. underofficerare i aktiva armén som kvarstå i värnpliktsåldern, dels af gefreite som erhållit intyg om lämplighet för, och vid mobilisering uttagas till underofficerstjänst. Civilmilitär personal Den civilmilitära personalen i japanska armén har krigsmans ställning, är sålunda i disciplinärt afseende likställd med den egentliga stridande personalen, har liksom denna militär grad från och med generallöjtnant till och med menig -, samt tilltalas i allmänhet i enlighet med denna innehafda grad, sålunda öfverste, kapten o.s.v Reserven af civilmilitär personal framgår af tab. Bil.. 1. Den omfattar som synes hufvudsakligen läkare och intendenter, af hvilka också, med hänsyn till reservformationernas natur, behofvet är störst. Antalet äfven af dessa är dock för krigsbehof otillräckligt. Reserven rekryteras efter i huvudsak samma grunder som reserven af officerare och underofficerare. Utbildningen i allmänhet i japanska armén. Disciplin. Utbildningens ståndpunkt. Utbildningen i allmänhet i japanska armén är fotad på fullt moderna principer; i regel är det tyska, någon gång franska, utbildningsystemet som tillämpas. För oss svenskar som likaledes i mångt och mycket hämtat våra förebilder från dessa länder, kan därför utbildningen i tekniskt afseende på det hela ej bjuda på några egentliga nyheter. Gifvet är emellertid att japanerna som under de senaste 2 decennierna utkämpat flera större eller mindre fälttåg, icke försummat att i utbildningen nedlägga sina erfarenheter från dessa, och att därvid låta fältmessigheten komma till sin fulla rätt. Hvad som slår åskådaren af deras fredsöfvningar är också den fältmässighet som hvilar öfver dem och som kommer så osökt till uttryck som hade den blifvit truppens andra natur; det ligger ingen skillnad i dess eller den enskildes uppträdande på exercis- eller manöverfältet och å stridsfältet i fiendens närhet. Hvad som heller ej kan undgå att göra ett starkt intryck på främlingen är det utomordentliga allvar med hvilken hvarje tjänsteförrättning fullgöres, äfven den minsta och af hvad natur den vara må, i fred och i fält. Intet anses för likgiltigt eller oviktigt. Å andra sidan öfverses emellertid med mindre tillfredsställande eller till och med oriktigt utförande af detaljer, därest detta ej skulle bero på trots eller dylikt eller i väsentlig grad störa öfvnings eller förrättnings afsedda gång. I ingen armé torde disciplinen vara starkare utvecklad än i den japanska, och ingenstädes torde den taga sig mindre i ögonen fallande uttryck, d.v.s. i sådana yttre former som i

13 europeiska arméer vanligen anses utgöra kriteriet på en väl disciplinerad trupp. Stramheten existerar ej, hvarken individuellt, uppåt eller nedåt. Dem för alla samhällsklasser likartade etiketten i umgänget, hvars första bud är höfviskhet, stannar icke utanför arméns dörr; och däraf den jämlikhet som så anmärkningsvärdt präglar förhållandet mellan öfver- och underordnad eller likställda emellan. Hvar och en vet att den andra är redo att göra sin plikt, bure det ock i döden, däraf ömsesidigt förtroende och aktning, som ej räknar småsinnadt med formen. I den aldrig sviktande pliktkänslan ligger hemligheten af japanska arméns disciplin; krigstjänsten har utvecklat hvad som grundlagts i hemmet och skolan. Utbildningens ståndpunkt Att utbildningen i allmänhet intar en hög ståndpunkt, i hvad den rör så personliga som trupputbildningen, torde af det föregående vara tydligt. I all synnerhet gälla detta infanteriet, ur hvilken synpunkt och under hvilka förhållanden man än betraktar dess uppträdande. Det har sagts och upprepats, att det är infanteristen som vunnit detta krig åt japanerna, och om än häri ligger mycken öfverdrift så kan ej förnekas, att omständigheterna kommit japanska infanteriet att spela afgjort dominerande roll i jämförelse med de öfriga hufvudvapenslagen. Vid mer än ett tillfälle torde det genom sin tapperhet och seghet i så försvaret som anfallet ha räddat situationen där ledningen redan uppgifvit hoppet. Japanska kavalleriets utbildning står på en afgjort lägre ståndpunkt. Då ingen anledning finnes att antaga, det icke samma möda skulle vara nedlagd på densamma som på infanteriets, och då kavalleristens personliga egenskaper väl stå så högt som infanteristens, synes förklaringen till detta förhållande vara att söka i kavalleriets dåliga hästmaterial. Att japanen af naturen icke är ryttare, icke förstår sig på hästen och hästskötsel är påtagligt. Ihärdighet, och sådan saknas förvisso icke, skulle emellertid till sist öfverkomma alla svårigheter; men säkerligen skulle till och med den skickligaste hästkarl förtvifla om ett slutligt och godt resultat med den japanska hästen. Om det sålunda är förlåtligt att japanska ryttaren ej lyckas, så är det å andra sidan gifvet att, när förtroende mellan häst och ryttare saknas, all kavalleristisk anda är på förhand dödsdömd, att kavalleriet mister tron på sig själft, att dess hufvuduppgift, spaningen, ej kan fyllas. Det nedsjunker till, hvad ock japanska kavalleriet gjorde, ett beridet infanteri. Äfven ett sådant kan emellertid åstadkomma mycket; men om japanska kavalleriets verksamhet och bedrifter tiga alla rapporter, och man syntes i själva verket knappt räkna med detsamma. Jag har sett för litet af det för att våga uttala ett bestämdare omdöme om det samma och ståndpunkten af dess utbildning; man fick likväl den uppfattningen att det saknade förståelse af sin uppgift och om medlen att lösa densamma, orsaken må nu ligga hvar som helst. Vidkommande artilleriet stod dess utbildning i de flesta afseenden högt, och särskildt visade det prof på genomgående god skjutförmåga. Man skulle emellertid kunna anmärka att dess rörlighet icke var önskvärt stor, äfven i detta afseende torde nog hästmaterialets beskaffenhet ha spelat en viss roll, i förening med bristande körförmåga hos kuskarna. Det var sällan man såg artilleriet trava på vägarna och i terrängen aldrig, ehuru terrängen i Manschuriet i förhållande till exempelvis den svenska var att betrakta som ett golf. Oupphörligt klagades det, att terrängen ej medgaf framryckning af artilleriet, med så mycket mindre skäl, synes det, som den ej omöjliggjorde för ryssarna att draga sig tillbaka. Tvifvelsutan kunde japanska

14 artilleriet ha besjälats af något mera artilleristisk anda, af begäret att komma motståndaren in på lifvet och stå infanteriet bi i afgörande ögonblick. Hästar. Den infödda japanska hästen är liten, illa byggd och i regel olämplig för militära ändamål, utom som packhäst och draghäst till de små reglementerade kärrorna. Häststammen i Japan uppgick till omkring 350.000 hingstar och vallacker. Rekvisitionsunderlag för uttagning vid krigstillfälle existerar i Japan som i andra länder. Rekvisitionen ger emellertid på grund af djurens i regel dåliga tillstånd föga, hvilket är så mycket betänkligare som ensamt för den mobiliserade aktiva armén kräfves omkring 80.000 hästar; och troligt är att organisationen af specialvapnens reservformationer icke låtit sig genomföras på grund af hästbrist. Under de 2 senaste årtiondena ha stora ansträngningar gjorts från regeringens sida till upphjälpande af hästafveln, genom import af ädla hingstar och uppsättande af stuterier (5 dylika finnes, hvardera med ett 50-tal hingstar). Dessa bemödanden ha så till vida krönts med framgång som man fått en större och starkare ras och förmår förse kavalleriet och artilleriet med för dessa vapenslag erforderliga remonter. Japanska hästens otrefvliga lynne har dock gått igen i afkomman af korsningarna, och gör, i förening med hästens ännu otillfredsställande byggnad, den samma olämplig som ridhäst. Han är envis, het och bråkig, alltid färdig att bita och sparka sin granne, gnäggar och skriker, och är högst ovillig att lämna kamraterna; en partull eller rapportryttares affärd börjar alltid med strid mellan ryttare och häst hvarvid den förre ej alltid blir segrare. Han är dessutom korthalasad, tung och klumpig i förhållande till sin storlek och ej skickad till ritt i hastigare takter, hindertagning eller dylikt. Det är uppenbart att med sådan hästmaterial kavalleriet ej kan vara mäktigt att utföra några stordåd. Under fälttågets förlopp inköptes omkring 10.000 australiska hästar, afsedda hufvudsakligen för ridbruk. Efter att ha stått 2-3 månader i depå i Japan öfverfördes de till krigsskådeplatsen. Man uppgaf sig ha varit mycket belåten med desamma. Tack vare det vidsträckta bruket af transporter med kinesiska kärror å krigsskådeplatsen och de långa uppehållen i operationerna kunde man spara de från Japan medförda pack- och draghästarna och reducera till ett minimum afgången bland desamma; sundt klimat och ringa ansträngningar gjorde sitt till för att minska afgången genom sjukdom. I nödfall kunde emellertid tillräckligt med hästar uppköpas i krigsorten; dessa som kommo från Mongoliet voro visserligen mindre än de japanska och lika bråkiga, men som dessa starka och uthålliga. 10-15% af det reglementerade antalet drag- (pack-) djur lär ha ersatts med inköpta mongoliska hästar. Det öfvervägande antalet drag- och packhästar voro hingstar, hvardan naturligtvis alla ston voro bannlysta. Man föredrog dem framför vallacker på grund af deras större energi. Äfven vid kavalleriet förekom emellertid ett mycket stort antal hingstar.

15 C. Hären på krigsfot. I. Arméns sammansättning A. Infanteriet. Infanteriet räknar i fred 52 regementen à 5 bataljoner, summa 156 bataljoner. Af regementena äro 4 gardes, öfvriga, N:ris 1-48 arméregementen. Regementschefen är öfverste eller övfverstelöjtnant; bataljonchef öfverstelöjtnant eller major. Regements- och bataljonschef har som adjutant en kapten resp. subalternofficer. Bataljonen delas i 4 kompanier, kompaniet i 3 plutoner, hvilka indelas i smärre afdelningar om 4 till 8 rotar. Kompaniets fredsstyrka uppgår till 5 officerare, 30 underofficerare och 121 menige. Brigadförbandet, omfattande 2 regementen, existerar redan i fred. Brigadchefen är generalmajor; hans stab utgöres af 2 brigadadjutanter, 1 kapten och 1 subalternofficer. För de landvärns och landstormstruppförband som vid mobilisering organiseras existera inga kadrer i fredstid. B. Kavalleriet. I fred räknar kavalleriet 17 regementen om 3 skvadroner, af hvilka 13, ingående i fördelningsförband, sålunda inalles 51 skvadroner. De benämnas Gardes- samt 1. till och med 16. regementet. Regementschefen har regementsofficers, adjutanten kompaniofficers grad. Skvadronen delas i 4 plutoner, plutonen i smärre afdelningar om 3-5 rotar. Skvadronens fredsstyrka är 5 officerare, 28 underofficerare och 109 menige samt 135 hästar. Kavalleriet har materiel och särskildt utbildad personal för pionjär- och telegraftjänst se förbindelsetjänsten i fält. Regementena n:ris 13-16 bilda 1. och 2.själfständiga kavalleribrigaderna. C. Artilleriet a) Fältartilleriet. Detta omfattar 19 regementen (Gardes- samt 1.-18. artilleriregementena), samtliga om 2 divisioner à 3 batterier, sålunda inalles 114 batterier med 684 kanoner. Af förut nämnda regementen hafva n:ris 5, samt 8-12 bergspjäser, förda å packdjur; n:r 7 har 1 division fält- och en division bergspjäser. Regementschefen är öfverste eller öfverstelöjtnant, divisionschefen öfverstelöjtnant eller major; hvardera med 1 adjutant. Batteriet delas i 3 afdelningar om 2 pjäser.

16 Batteriets fredsstyrka uppgår till 5 officerare, 20 underofficerare och 102 man; hästantalet för resp. fält- och bergsbatteri 60 och 37 hästar. Regementena n:ris 13-18 ingå ej i fördelningsförband utan bilda de fristående 1. och 2. artilleribrigaderna á 3 regementen hvardera. b) Fästnings (kust) artilleriet. Detta består af 19 bataljoner, af hvilka 15 äro grupperade i 5 regementen med 2 till 4 bataljoner; öfvriga 4 bataljoner äro fristående. Bataljonen delas i 3 kompanier (utom 1 som omfattar endast 2 dylika). Kompaniets ungefärliga fredsstyrka är 5 officerare, 20 underofficerare och 100 menige. Af fästningsartilleriet formeras i krigstid vid behof belägringsartilleriafdelningar eller tunga batterier för fälthärens behof. D. Ingenjörtrupperna. Dessa äro a) 13 ingenjörbataljoner (gardes- samt 1.-12.), hvardera à 3 kompanier. Bataljonchefen är regementsofficer. Kompaniet indelas som ett infanterikompani. Kompaniets fredsstyrka är 5 officerare, 36 underofficerare samt 170 menige. Vid mobilisering uppsättes af ingenjörbataljonen: 1 krigsbrokolonn. b) Fälttelegrafbataljonen, lydande omedelbart under inspektören för ingenjörtrupperna. Bataljonen räknar 2 kompanier. Kompaniernas fredsstyrka är 7 officerare, 29 underofficerare och 96 menige. E. Förbindelsetrupper. a) Järnvägsbataljonen räknar 5 järnvägskompanier. Järnvägsbataljonen som lyder direkt under chefen för generalstaben rekryteras från 6. Tokio närmast omgifvande arméfördelningsområden; i fredstid ombesörjde den driften å en mindre järnvägssträcka i närheten af nämnda stad. Kompaniets styrka på fredsfot är 5 officerare, 26 underofficerare samt 96 menige. b) Ballongtrupper. Rörande dessas organisation är intet ännu kändt. c) Velocipedtrupper förekommo icke. F. Trängtrupper. Trängtrupperna utgöras af 13, i fördelningsförband ingående bataljoner a 3 kompanier om 4 plutoner.

17 Bataljonschefen har regementsofficers grad. Kompaniets styrka på fredsfot är 7 officerare, 36 underofficerare och 316 menige. Af de senare äro 66 egentliga trängsoldater med 3-årig utbildning, återstående 250 kuskar, förare af packdjur och dylikt (transportsoldater) som inkallats till endast 3 månaders utbildningskurs. Hästantalet är 150. Vid mobilisering ingår trängbataljonens personal dels i truppträngen, dels i af bataljonen mobiliserade och i stora trängen ingående formationer, hvarjämte personal aflämnas till diverse förvaltnings- o.d. myndigheter vid fälthären. G. Gendarmeri. Gendarmeriet rekryteras genom frivilligt åtagande bland dem som fullgjort sin värnplikt i aktiva armén. Det är formerat på 12 kommandon, motsvarande arméfördelningsområdena I- XII, samt organiserat i plutoner och troppar. Dessa äro fördelade öfver hela landet, synnerligast å landsbygden. Gendarmeriets uppgifter i fred äro hufvudsakligen förbundna med inskrifningsväsendet, hvarjämte det har att, om så erfordras, bidraga till ordningens upprätthållande, där polis ej finnes. Gendarmeriet lyder under krigsministern. II. Ständig indelning af hären i fred. Kejsaren utöfvar det högsta befälet öfver landets krigsmakt. Under honom är vården af arméns angelägenheter anförtrodd åt följande, honom omedelbart underställda myndigheter, nämligen. A. Krigsministeriet. Krigsministern är ansvarig enbart inför kejsaren och utöfvar ministerstyrelse i egentlig mening. B. Generalstaben. Denna är organiserad som fristående kår med egen chef. Generalstabsofficerarna tjänstgöra dels vid hufvudstationen i Tokio, dels vid högre truppförbands och inspektörers staber. C. Inspektionen för arméns utbildning och öfningar. Närmast under honom lyda inspektionerna för kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och för trängen. Dessutom existerar ett högsta krigsråd bestående af krigs- och sjöministrarna, cheferna för general- och amiralstaberna, inspektören för arméns öfningar och utbildning samt ett fåtal högre militärer. Högsta krigsrådet tar på särskild anmodan befattning med angelägenheter af synnerlig vikt för nationalförsvaret. Armén på fredsfot. Armén på fredsfot omfattar trupperna

18 A. I egentliga Japan. B. Utom egentliga Japan. A. Trupperna i egentliga Japan. Dessa indelas i 13 arméfördelningar Gardes- och I-XII; 2 fristående kavalleribrigader; 2 artilleribrigader; 5 regementen och 4 fristående bataljoner fästningsartilleri; Järnvägsbataljonen; Telegrafibataljonen. B. Trupperna utom egentliga Japan. a) Trupperna på Formosa: 3 blandade brigader om inalles 11 bataljoner infanteri, 3 skvadroner och 3 divisioner bergsartilleri a 3 batterier; 2 fästningsartillerikompanier; samt 3 ingenjörskompanier; eller allt som allt omkring 6000 man. b) Trupperna på ön Tshushima 1 bataljon infanteri 1 skvadron 1 bataljon fästningsartilleri. Arméfördelningen. Arméfördelningen på fredsfot utgöras normalt af: Stab, 2 infanteribrigader, 1 kavalleriregemente, 1 artilleriregemente, 1 ingenjörbataljon, samt 1 trängbataljon. Kavalleri- och artilleriregementena, ingenjör- och trängbataljonerna hafva samma nummer som den fördelning de tillhöra; vid Gardesfördelningen benämnas de gardeskavalleriregementet o.s.v. Arméfördelningsstaben består af arméfördelningschefen generallöjtnant; generalstab 1 regementsofficer som chef (vanligen öfverste), 1 major och 1 kapten; adjutanten 1 kapten och 2 löjtnanter; intendentur 1 fördelningsintendent (regementsofficer), 1 intendent och 2 räkenskapsförare;

19 sjukvårdstjänst 1 fördelningsläkare (regementsofficer), 2 läkare (kompaniofficerare); 1 apotekare (kapten); 1 fördelningsveterinär (major) och 1 veterinär (kapten); fördelningskrigsrätt 2 regements- och 2 subalternofficerare; samt diverse skrifvare och underofficerare. Fördelningens fredsstyrka uppgår till omkring Officerare..379 Underofficerare...1059 Menige..9546....11002 Hästar....1304 Aktiva arméns fredsfot styrka (utom gendarmeriet) är omkring Officerare...8055 Underofficerare 18943 Menige 133595..160600 Hästar...31175 D. Mobilisering. A. I allmänhet De rent tekniska föreskrifter som gälla för mobiliseringen, så vidt som de äro kända, hafva sina förebilder i tyska bestämmelser, lämpade efter Japans administrativa samt militärterritoriella indelning. De kunna ej sägas erbjuda något nytt eller i öfrigt af intresse, hvadan de här må i stort sedt lämnas å sido; detta desto hellre som de grundsatsenligt öfverensstämma med våra svenska. Af en fördelnings trupper mobiliserar infanteriet å sina garnisonsorter, liksom ock dess depåafdelningar och från vederbörande regementes inskrifningsområde organiserade infanteriförband af landvärnet eller landstormen. Öfriga vapen och truppslag mobilisera i regel å den ort där fördelningsstaben är förlagd (där de ock i fredstid vanligen garnisonera). Mobiliseringsförråden äro i regel ordnade regements- (kår) vis, d.v.s., kompaniet, bataljonen o.s.v. ha inga egna mobiliseringsförråd. I fördelningsstabens förläggningsort (fördelningens hufvudort) finnas centrala förråd innehållande reservportioner, furage o.s.v. Centrala förråder, innehållande vapen, ammunition, materiel af alla slag m.m. dylikt i reserv, finnas i Tokio, Osaka, Hiroshima, Modji och Kumamoto. Rekvisition af hästar och fordon äger rum enligt i allmänhet gällande grunder. Den tid som åtgår för mobiliseringen af aktiva armén är förhållandevis lång och uppskattas till för armén i dess helhet till mellan 12 och 18 dagar; endast i gynnsamma fall för 1. och

20 2.fördelningarna kan den väntas vara utförd på 9-10 dagar. Med hänsyn till Japans militärpolitiska läge kan denna långsamhet dock icke anses vara någon vidare stor olägenhet. Mobiliseringen af reservformationerna böra grundsatsenligt börja samtidigt med den aktiva arméns mobilisering. Den anses kunna vara afslutad 4-5 dagar senare, förutsatt likväl att hästrekvisitionerna lämna ett gynnsamt resultat hvilket i många landsändar knappast kan vara att vänta; hästmaterielet är för krigsändamål ganska underhaltigt. B. Mobiliseringens omfattning enligt plan. Mobiliseringen skall enligt plan omfatta a) truppförbandens af aktiva armén uppbringande till krigsstyrka genom inkallande af dess reserv. b) uppsättande af i fred obefintliga staber, trupper och formationer samt ställföreträdande myndigheter i hemorten. c) uppsättande af depåtrupper. Dessa äro för hvarje infanteriregemente.. 1 bataljon kavalleri.. 1 skvadron artilleri. 1 batteri ingenjör bataljon. 1 kompani träng - -. 1 kompani fästningsartilleribataljon. 1 kompani d) organiserandet af landstormstrupper, nämligen 52 infanteriregementen a 2 bataljoner, 34 skvadroner, 19 artilleriregementen a 4 batterier a 6 kanoner 13 ingenjörbataljoner a 2 kompanier 13 trängbataljoner a 2 ------- -------- 19 fästningsartilleribataljoner a 2 kompanier. Dessa trupper skulle företrädesvis afses till etapp- och besättningstrupper. Totalsumman af de linje- och reservformationer som vid mobilisering skulle kunna uppsättas, belöper sig till 364 bataljoner infanteri 119 skvadroner 228 batterier 26 ingenjörbataljoner och 13 - kompanier 26 träng ------- ------ och 13 - ------ ------ C. Mobiliseringens förlopp a) Aktiva armén Mobiliseringen af aktiva armén, liksom depåtrupperna försiggick enligt plan /jämför dock nedan, Reservformationerna/. Densamma egde, som bekant, rum successivt liksom de mobiliserade enheternas transport till krigsskådeplatsen. Såvidt man har sig bekant voro mobiliserings- och transportdata de följande, enligt kronologisk ordning:

21 XII fördelningen 23. infanteribrigaden samt en del specialtrupper mobiliserad före 6 februari 1904 och afsänd denna dag från Sasebo till Korea; återstoden följde samma väg några dagar senare. Gardes- och II fördelningarna mobiliseringsorder 6. februari; den förra samlades i Hiroshima mellan 14. och 26. samma månad; afslutade ilastning och lämnade Ujina 26. februari. II fördelningen samlades i Hiroshima i slutet af februari och afseglade i medio af mars från Ujina, liksom Gardet till Korea. I, III, IV fördelningarna, 1. kavalleri- och 1. artilleribrigaderna mobiliseringsorder 7. mars; samling i Hiroshima för alla utom för IV fördelningen som samlades i Osaka; affärd den 20. och 21. april, för I och III fördelningarna från Ujina, för IV från Osaka, samt den 20. april från Ujina för kavalleri- och artillerifördelningarna. V. fördelningen mobiliseringsorder 22 februari; samling i Hiroshima och affärd från Ujina 16. maj. XI fördelningen mobiliseringsorder som X. fördelningen. Samling i Hiroshima och affärd från Ujina i slutet af maj. X fördelningen mobiliseringsorder först 22. februari, så kontraorder och ny mobiliseringsorder i april. Samling i Kobe och Ujina och affärd därifrån 14. maj. VI fördelningen mobiliseringsorder i april; samling i Hiroshima och affärd från Ujina i början af juni. IX fördelningen och 2. artilleribrigaden. mobiliseringsorder som X fördelningen. Samling och affärd från Ujina i midten af juni. VIII fördelningen mobiliseringsorder 15. maj; samling i Hiroshima i augusti, afresa från Ujina i slutet af september. 2. kavalleribrigaden mobiliseringsorder i augusti, samling i Hiroshima och affärd från Ujina i medio af september. VII fördelningen mobiliseringsorder i juli, samling i Hiroshima och afresa från Ujina i medio af oktober. Aktiva arméns mobilisering och transport till krigsskådeplatsen var som synes ingen synnerlig kraftyttring i afseende å hastighet och samtidighet. Det skulle föra för långt, att, då man ej känner japanska fälttågsplanen (hvilken att döma af II, X och XI fördelningarnas mobilisering undergått förändring) spekulera öfver orsakerna till denna successiva kraftutveckling, hvilken för öfrigt i intet afseende var operationernas gång fördelaktiga. Vidkommande de mobiliserade förbandens samansättning, m.m., se hären på krigsfot. b) Nyuppsatta staber och trupper (se hären på krigsfot). c) Reservformationerna (landvärns- och landstormstrupperna) Rörande dessa formationers mobilisering, sammansättning o.s.v. har man sig ej mycket bekant, alldenstund densamma varit och fortfarande är hållen strängt hemlig. Att den långt ifrån motsvarat hvad man förutsatt och som ofvan under mobilisering enligt plan angifvits är emellertid tydligt och klart.