Jordbrogravfältet en tvåtusenårig tidsresa 1 Du står i norra änden av Jordbrogravfältet. De tretton numrerade skyltarna visar dig många av de olika gravtyperna som finns här. Du får också en glimt av människors liv i Haningebygden för två tusen år sedan. Gravarna på den här sidan om järnvägen är inte undersökta av arkeologer. Men det finns många liknande gravar som är undersökta på andra platser. Därför kan vi ana vad gravarna innehåller under markytan och från vilken tid de är. Gravar i olika geometriska former och resta stenar är vanliga under äldre järnåldern. De är alltså ungefär två tusen år gamla. De brukar innehålla en liten mängd brända ben av den döde. FYRSIDIGA GRAVAR Rakt fram till höger ser du en grav med flera kvadratiska rum. Gravrummen har kanter av stenar lagda i rad och tydliga hörn.
En familj i sten? 2 På västra sidan av järnvägen har arkeologer undersökt ett femtiotal gravar. Det visade sig att en person är begravd intill varje rest sten. Både barn och vuxna är begravda intill resta stenar. Arkeologerna såg också att gravarna är placerade i grupper, med lite avstånd ifrån varandra. Kanske har olika familjer i trakten använt varsin del av gravfältet. På Åbygravfältet i närheten fanns en stor grav med 30 begravda i olika åldrar kanske ett slags familjegrav. RESTA STENAR På gravfältet finns omkring 300 resta stenar. Här ser du en grupp resta stenar som är ungefär en meter höga. Det är den vanligaste storleken här på Jordbrogravfältet. Väster om järnvägen ligger en omkullvält sten som varit nästan tre meter hög.
Ritualer kring begravningen 3 När någon dog under järnåldern var det viktigt att ritualerna kring dödsfall och begravning utfördes så att den döda på rätt sätt fördes över till den andra sidan. Den döda brändes på ett bål. En del av de brända benen samlades ihop i en ask, en keramikkruka eller något annat slags förvaringskärl, som sedan begravdes. Ibland har sot och rester av bålet begravts tillsammans med benen. Att bränna den döda kan ha varit ett sätt att frigöra själen från den döda kroppen. Gravfältet kan också ses som en kultplats, där ritualer kring de döda ingick i en religiös tanke om fruktbarhet och återfödelse. SEXSIDIG STENKRETS På Jordbrogravfältet är många av gravarna anlagda i olika geometriska former. Här ser du en stenkrets med sex sidor och sex stora hörnstenar. Innanför stenkretsen finns en mindre rund grav med två mittstenar. Symboliken kring de olika formerna är gåtfull. Vissa gravar är runda, andra triangulära, rektangulära eller mångsidiga. Det finns också gravar som inte har någon stenkonstruktion alls ovan mark.
Vad kan benen berätta? 4 Benexperter kallas osteologer. De analyserar skelettdelar från gravar och kan ibland se ungefär hur gammal den döde har varit, om det har varit en man, kvinna eller ett barn, och om den döde haft några skador eller sjukdomar. Osteologer kan också se om djurben finns med bland människobenen. Under yngre järnåldern (550 1050 e Kr) var det vanligt att den döde fick med sig olika slags djur i graven. På Jordbrogravfältet, som ju är i huvudsak äldre, har man inte hittat några djurben. RESTA STENAR Här ser du en grupp om tio resta stenar. Resta stenar antyder att de döda som begravts här är män. En rest sten är en manlig symbol, har många arkeologiska undersökningar visat. På den undersökta delen av Jordbrogravfältet hittade man ben efter två män, två kvinnor och ett barn intill de resta stenarna. Kanske var benen efter kvinnorna från spensliga män med ben som liknade kvinnors. Men det kan också vara så att resta stenar just här kunde markera gravar för både män och kvinnor. Kanske den resta stenen här symboliserade något annat än det kön man tillhörde.
Järnålderns egen historia 5 Kring Jordbrogravfältet finns det många fornlämningar som är ännu äldre. Människor har levt i området ända sedan stenåldern i minst sjutusen år! Norr om gravfältet, uppe på höjden, ligger ett röse och en skeppssättning (en skeppsformad stenkonstruktion). De är från bronsåldern (1700 500 f Kr) och fanns här långt innan gravfältet började anläggas. På en del platser har man hittat föremål och begravda döda från järnåldern i de gamla bronsåldersrösena. Nog funderade man över sin historia under järnåldern. Kanske fanns det berättelser om ett mytiskt förflutet förknippade med förfädernas gravar. På gravfälten byggde man ibland gravar i de urgamla röse- och skeppsformerna. RÖSE Rösen är stenkonstruktioner med flera lager sten som inte är täckta med jord all sten syns. De förknippas främst med bronsåldern (1700 500 f Kr) och ligger ofta på höjder i landskapet. Här ligger röset mitt på järnåldersgravfältet. Det finns exempel på rösen från järnåldern, kanske är detta ett sådant röse.
Skeppssättningen - livets och dödens skepp 6 I dag ligger Jordbrogravfältet sex kilometer från havet. Alltsedan istiden släppte sitt grepp om Mälardalen för tiotusen år sedan har landet höjt sig och strandlinjen förflyttats. Under äldre järnåldern fanns en havsvik med stranden bara en kilometer härifrån. Under hela forntiden var vattenvägarna viktiga för att ta sig fram. Säkert reste de som är begravda här på gravfältet med båt då och då. Det finns likheter mellan Jordbrogravfältet och gravar på Öland och Gotland från samma tid. Kontakter mellan människor har alltid varit viktiga! Skeppssättningarna på gravfält kan symbolisera resandet under livstiden, men också resan till dödsriket. SKEPPSSÄTTNING Rakt fram ser du en spetsig, skeppsformad grav, en skeppssättning. Skeppssättningar anlades under både bronsåldern (1700 500 f Kr) och järnåldern (500 f Kr 1050 e Kr). Inom den här skeppssättningen finns en rest sten och en klotformad sten. Ofta har arkeologer tolkat dessa två stenar som symboler för manligt och kvinnligt.
Ledtrådar från järnåldern 7 Namnen på de som är begravda här är sedan länge glömda. Från Jordbrogravfältets tid finns inga runstenar, och inget skrivet kvar till oss idag. Det vi vet om människorna får vi reda på genom att arkeologer undersöker deras gravar och boplatser. När en grav undersöks kan föremål som hittas kan ge ledtrådar till kön och ålder på den döda. Män kan vara begravda med vapen, kvinnor med redskap eller smycken. Det är ovanligt att hitta föremål i gravar från Jordbrogravfältets tid. Vid undersökningen av Jordbrogravfältet hittades ett smycke ett spänne, som kalllas fibula. Fibulor förknippas med kvinnors klädsel. På Jordbrogravfältet hittades fibulan tillsammans med brända ben som benexperten ansåg var rester av en man. Hur det hänger ihop tål att funderas på! RUND GRAV MED KANTKEDJA Många stensättningar har en kantkedja. Man har lagt en rad av stenar ytterst i graven som gräns mot den omgivande marken. Här framför dig ser du en rund grav. Den är synlig som en låg kulle. Slitaget på stigen till vänster har blottat kantkedjan. Du kan se stenarna, noggrant lagda i en cirkel som försvinner in under marktäcket.
Gravfältet - en mötesplats 8 Genom gravfältet går flera gamla vägar, så kallade hålvägar i olika riktningar. Hålvägarna kan vara lika gamla som gravfältet, eller ännu äldre. Gravfältet var inte bara en plats att begrava de döda, utan också ett slags samlingsplats och kultplats för religiösa ritualer. Vägarna hit användes flitigt under många hundra år. Så sent som på 1800-talet berättades en sägen i trakten som sa att Jordbrogravfältet varit bygdens gemensamma offer- och tingsplats i forntiden. HÅLVÄG Rakt fram går en hålväg genom gravfältet. Du ser den som en svacka i marken som mjukt slingrar framför dig. En hålväg bildas genom många generationers fötter, hästhovar och vagnars slitage.
Domarnas ringar? 9 Sådana här stenkretsar brukar kallas för domarringar. Namnet har levt kvar sedan medeltiden (1050 1520 e Kr). Då ansåg man att stenkretsarna varit ett slags tingsplatser där tvister avgjorts i forntiden. Man tänkte sig en domare till varje sten. Ofta är det sju eller nio stenar i en domarring, och då skulle tvisten aldrig bli oavgjord! Idag vet vi att domarringarna är gravar från äldre järnåldern (500 f Kr 550 e Kr). STENKRETS MED MITTSTEN Här ser du en stenkrets med sex stenar runt en mittsten. Hålvägen går rakt igenom stenkretsen. Kanske hade det gått flera hundra år sedan stenkretsen restes innan det blev tillåtet att ta vägen rakt igenom den. På gravfältet finns spår av många olika tider.
Vid slutet av järnåldern 10 Jordbrogravfältet och dess granne Åbygravfältet var enorma grav- och kultplatser för Haningebygden under minst tusen år, från slutet av bronsåldern till mitten av järnåldern. I slutet av järnåldern började man i större utsträckning istället begrava sina döda i gravhögar på mindre gravfält intill den egna gården. De perioderna brukar kallas vendeltid (550 800 e Kr) och vikingatid (800 1050 e Kr). Det blev viktigt att ha förfädernas gravar nära gården för att visa sin rätt till marken. GRAVHÖG OCH HÅLVÄG Rakt fram slingrar sig en hålväg genom gravfältet. Hålvägen är en gammal färdväg som nötts till en svacka av flitigt användande under många år. Till vänster om hålvägen ligger en gravhög som är ungefär 1,5 meter hög. Gravhögar är ofta från yngre järnåldern (550 1050 e Kr). Kanske innehåller det här området de sist anlagda gravarna på Jordbrogravfältet.
Spår av järnåldersbarnen? 11 På järnåldersgårdarna bodde familjen tillsammans i bostadshuset, vuxna och barn tätt inpå varandra. Man hade rökiga eldstäder inomhus, och jordgolv där smuts samlades. Sjukdomar spreds lätt och dödligheten bland både barn och vuxna var högre än idag. I barngravarna finns spåren av kärlek och omsorg om barnen. Här på gravfältet blev de precis som de vuxna begravda intill resta stenar och i andra slags gravar. På gravfältet vid Birka i Mälaren har man hittat små bronsbjällror i barngravar. De har fungerat som leksaker. Säkert fanns det glädje och lek i barnens liv även under järnåldern. TRESIDIGA GRAVAR Här ser du två triangulära gravar. På andra sidan järnvägen har man undersökt två liknande gravar. I båda var barn under 7 år begravda. På Åbygravfältet, en kilometer söderut, fanns en triangulär grav där en person under 20 år blivit begravd. Det kan vara en tillfällighet eller kanske var tresidiga gravar här i Jordbro just för barn och unga personer.
...jättars sammanburne griffter och ättebackar 12 För några hundra år sedan, långt efter järnåldern, fanns det sagor och sägner om de förhistoriska gravfälten. Många av dessa kan anas i en uppteckning av fornlämningar som gjordes under 1600-talet, Rannsakningar efter antikviteter. Präster gick runt i bygderna och tog reda på vilka fornminnen som fanns. I Rannsakningarna berättas att folk ofta trodde att jättar är begravna i förhistoriska gravar. Jättarna var i folktron Nordens ursprungliga invånare. De troddes även lämnat spår i jättegrytor och jättekast det vill säga runda fördjupningar i berget och stora stenblock. Om Jordbrogravfältet kan man läsa i Rannsakningarna att gravarna på Sandemoo här på Preztegårdz ägorna är beskrivna som jättars sammanburne griffter och ättebackar. Långt in på 1800-talet var tron på jättarna levande. FYRSIDIGA GRAVAR Rakt fram ser du några kvadratiska gravar med fyra hörnstenar och mittblock. Kanske är det inte så konstigt att man förr i tiden trodde att jättar kunde vara begravda i de stora gravanläggningarna.
Det stora Jordbrogravfältet 13 Berg Berg Mot Jordbro i Du står nu vid sydspetsen av Jordbrogravfältet. Här finns 800 synliga gravar och troligen många fler under markytan. Vägen norrut förbi husen leder vidare till det vidsträckta gravfältet. Gravarna anlades främst under äldre järnålder, 500 f Kr 550 e Kr. Under järnåldern var Skandinavien ännu inte kristet. De döda brändes på bål och benen gravsattes, ibland i en keramikkruka eller en träask. Gravarna är markerade med resta stenar och olika slags stenformationer. Vid de utplacerade skyltarna kan du läsa mer om de olika gravformerna och få en glimt av livet i Haningebygden för två tusen år sedan. 5 4 6 3 2 9 8 1 Gammal åkermark Kartering R. Rydén, G. Winberg och Lars Z Larsson. Digital bearbetning R-info kultur. 7 ARKEOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR På västra sidan om järnvägen ligger en mindre del av gravfältet. Här undersöktes ett femtiotal gravar av arkeologer under 1990-talet. Kvinnor, män och barn i alla åldrar hade begravts här. De gravar som inte togs bort för att ge plats åt järnvägens dubbelspår rensades fram och ligger kvar. Du kan se flera resta stenar och gravar med cirkulära stenformationer i markytan om du går igenom tunneln och upp till höger. Här finns inga skyltar. Var försiktig, banvallen är inte stängslad. NYNÄSHAMN JÄRNVÄG STOCKHOLM 13 Mot Västerhaninge i 11 12 KARTSYMBOLER Övertorvad stensättning Stensättning med mittkonstruktion Stensättning med kantränna Stensättning med mittkonstruktion och kantränna Stensättning med kantkedja Rest sten Triangulär stenkrets Kvadratisk stenkrets 10 i 1 i Grop Mot Kalvsvik Domarring Skeppsformig stensättning Röse Stensättning med koncentriska stenkretsar Byggnad Gravskyltar Informationsskylt Hålväg