Informationsskyltar vid Skogvaktarkärret Skylten vid entrén 1
Den här skylten hittar du vid gångvägen till dammen. Skylten sitter på ett räcke och är drygt fyra meter lång. På den här skylten har vi försökt visa hur landskapet kan ha sett ut från 1700-talet till idag. Utgångspunkten är kartor från några olika tidsepoker. En del av de växter och djur som kan ha funnits under de olika tidsepokerna finns också med. 2 Skyltarna är framtagna och bekostade av Stockholms stad med Ingrid Olsen Sjöström som projektledare. Arbetet har genomförts av CONEC Konsulterande Ekologer. Projektgruppen har bestått av, förutom Ingrid Olsen Sjöström, Sonia Eriksson som har stått för idé, text och ledning, Isabelle Scharin har gjort målningarna medan fotona är tagna av Dan Andersson och Hans-Georg Wallentinus, layouten har gjorts av Tomas Wallentinus, Margareta Friman Scharin har kommit med faktasynpunkter. Av Susanne Fabricius vid Eggeby fältskola har vi fått många goda råd för utformningen av texten. Tom Meurling har bidragit med information om betesdjuren. Karl-Erik Fridzén har berättat hur det såg ut vid kärret på 50-talet och vilka arter som fanns här vid den tiden. Förutom dessa personer har även många andra bidragit med goda synpunkter. Vår tanke med arbetet är att inspirera till egna studier av naturen med många målningar och foton. På skylten finns landskapsmålningar, som ska påminna om gamla skolplancher med en mängd detaljer. Information om detaljerna hittar man sedan på andra ställen på skylten. Texterna är korta så den som vill, får ta reda på mer fakta i andra källor. Var finns dessa målningar? På vilken landskapsbild finns de och vad är det för något? En del av djuren beskrivs på dammskylten. Observera att målningar och foton är copyrightskyddade!
Nytt liv i Skogvaktarkärret Här fanns tidigare Skogvaktarkärret. Det torkade ut eftersom regnvattnet leddes bort när de stora bostadsområdena byggdes. Dammen har grävts för att återskapa lite av den gamla miljön, ett kärr med många sorters växter och djur. Vi hoppas att du som besökare trivs här och får se många av dem. 3
P Å Här står du Igelbäcken idag Här går Kymlingelänken idag 1 7 0 0 - T A L E T Här gick Igelbäcken förr. Dammen idag Dagens skogsdungar är markerade med gröna ytterlinjer. Brungrön färg är ängsmark Det här kartan är troligen från 1700-talet. Kartan användes för att beräkna hur mycket skatt som bonden skulle betala. Dammen ligger vid område 11. Där var det en äng där man tog hö. Ängen var 13,5 tunnland (ca 65 000 kvadratmeter) stor och gav 27 lass hö (ca 6 ton). 4
Kanske såg det ut så här under slåttern, en vacker julidag på 1700-talet. 5
Enkelbeckasinen (Gallinago gallinago) var troligen vanlig på de våtängar som fanns intill Igelbäcken. På 1700-talet var större delen av Igelbäckens dalgång slåttermark. Där slog man gräset med lie för att få hö till djuren. Eftersom slåttern skedde sent i juli hade många blommor hunnit fröa av sig. Fågelungarna hann också bli stora före slåttern. Därför var artrikedomen i 1700-talets jordbrukslandskap stor. Det fanns många blommor på den fuktiga slåtterängen, till vänster syns höskallra (Rhinanthus serotinus) och till höger humleblomster (Geum rivale). Det var dags för slåtter när höskallrans frön skallrade i fröbehållaren. 6
1 0 - T A LE T S På den här kartan är ängen övergiven. Skogen som finns här idag börjar då växa upp. Här står du Dammen idag Bäcken är omgrävd och rinner här idag. N Dagens skogsdungar är markerade med gröna ytterlinjer. Häradsekonomiska kartan från 1901-1906. Marken kring Skogvaktarkärret är åker istället för äng. Markerad med gulrosa färg. 7
8 En klar fin dag i september var det dags att skörda säden på åkern.
Det fanns gott om vilda rapphöns (Perdix perdix) i början av 1900-talet. De trivs i ett omväxlande landskap med åkrar och backar med enbuskar. Rapphönsen lever av olika sorters fröer men äter också maskar och insekter. Det fanns gott om rapphöns ända fram till 1940-41, då tre kalla vintrar efter varandra tog död på de sista rapphönsen. Gulsparv (Emberiza citrinella) är en fågel som gynnas av jordbruket eftersom den äter frön. Idag kan man ofta se den på julkärven (se bilden ovan). Här är en hane i vacker sommardräkt. När hanen sjunger låter det som om han räknar till sju, 1,2,3,4,5,6-7. I en rågåker i början av 1900-talet var åkerogräs vanliga. Från vänster; klätt (Agrostemma githago), blåklint (Centaurea cyanus), rågvallmo (Papaver dubium) och riddarsporre (Consolida regalis). Idag är de vackra ogräsblommorna sällsynta på grund av användningen av bekämpningsmedel och att ogräsfrön rensas bort innan man sår. 9
1 9 5 0 - T A LE Mellan åren 1905 och 1970 var Järvafältet militärt övningsområde, Järva skjutfält. Skogvaktaren för övningsfältet bodde i gården Rinkeby hage här i närheten. Dåvarande Kungliga Svea Livgarde (I1) övade i området. I1 är världens äldsta ännu verksamma regemente och räknar sina anor från 1521, då 16 unga dalkarlar blev livvakter hos kung Gustav Vasa. 1950-talets början Här står du Dammen idag T S B Ö R J A N Efter andra världskriget upphörde åkerbruket eftersom marken var för blöt att odla. Under vårarna svämmade Igelbäcken ofta över. Det var gott om tofsvipor (Vanellus vanellus) och sånglärkor (Alauda arvensis), men även storspov (Numenius arquata) kunde ses. På teckningen, som visar hur det kan se ut en dag under 1950-talet, kan du se flygande sånglärka (till vänster) och storspov (till höger). På marken sitter två tofsvipor. Hornuggla (Asio otus) sågs ofta jaga sork över ängarna. När åkern övergavs började vilda gräs och blommor att ta över. Många djur och växter som hade trivts i åkerlandskapet fick det svårt, som rapphöns och åkerogräs. Bland gräs och blommor började buskar som vide (Salix) växa upp och det blev till slut tätt med buskar i det gamla kärret. Rådjuren (Capreolus capreolus) blev då allt vanligare. 10
Vid Skogvaktarkärret en vårdag i april på 1950-talet 11
N U T I D En hel del har hänt sedan slåtterdagen på 1700-talet. Då behövdes många människor för att ta in höet. Slog skörden fel kunde vintern bli svår och människorna kanske fick svälta. Områdena kring Skogvaktarkärret är idag tätbefolkade stadsdelar. Kista Science Tower reser sig i bakgrunden och bruset från trafiken på Kymlingelänken hörs långt. Många människor bor och arbetar nu i stadsdelen Kista, medan bara några få människor behövs för att bruka jorden, sköta djuren och vårda naturen. Idag besöker de flesta av oss Järvafältet bara när vi är lediga. Maten köper vi kanske i Kista Centrum och den kommer från jordens alla hörn. 12
O M 1 50 1600 1650 1700 1750 1800 1850 1900 1950 2000 H U N D R A Å R Människan har stor betydelse för djur och växter. Under 1900-talet har många arter fått det svårt. Växter och djur som var vanliga på 1700-talet är idag mycket sällsynta, bara för att vi ändrat vårt sätt att sköta marken. Genom att bygga en damm vid Skogvaktarkärret hoppas vi att en del arter som fanns här förr i tiden lockas tillbaka. Men hur det verkligen kommer att se ut om hundra år vet vi inte. Vad tror du? 13
En dag 2100 Det är svårt att veta hur det kan se ut en julidag om hundra år, men kanske så här. 14
Om hundra år kanske här är fullt av liv. Det är möjligt att en del av de arter som fanns här på 1700-talet har hittat tillbaka hit. En varm julidag kanske en orolig gulärla (Motacilla flava) flyger upp på en stolpe och varnar när någon kommer för nära hans bo. Träden framför skylten har troligen rasat. Några nya träd har inte kommit upp eftersom de betande djuren äter upp dem. Men i skogen intill finns det gott om död ved. Blåbocken (Gaurotes virginea) är en skalbagge med långa antenner som trivs i död ved. Den är 8-13 mm lång och blåsvart. Larvutvecklingen sker under barken på nyligen döda granar. Den döda veden och de insekter som lever i den har gjort att hackspettar har blivit vanligare. Här syns en mindre hackspett (Dendrocopos minor), en art som gärna håller till i gammal björksumpskog. www.stockholm.se 2008 15