ARKEOLOGISK RAPPORT 200 4:46 Nya stenåldersboplatser i södra Göteborg Hulan i Askim Utredning Göteborgs kommun Tom Wennberg BILD
ARKEOLOGISK RAPPORT FRÅN GÖTEBORGS STADSMUSEUM ISSN 1651-7636 Göteborgs Stadsmuseum 2004 Norra Hamngatan 12 411 14 GÖTEBORG www.stadsmuseum.goteborg.se REDAKTION Magnus von der Luft Johannes Nieminen Ulf Ragnesten Fredrika Ödlund OMSLAGETS GRAFISKA FORM OCH LAYOUT Mimmi Andersson Teckning: Hans Dillner TOPOGRAFISKA OCH EKONOMISKA KARTAN Lantmäteriverket. Medgivande 507-98-3211 KARTOR FRÅN STADSBYGGNADSKONTORETS DATABAS Göteborgs Stadsbyggnadskontor
FORNLÄMNING ASKIM Int. 145-147 Arkeologisk utredning På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland utförde Göteborgs Stadsmuseum med anledning av planerad husbyggnation en arkeologisk utredning i Hulan juli månad 2004. Utredningens syfte var att klarlägga fornlämningsbilden i det aktuella området. Totalt grävdes 23 schakt och 15 provgropar. Sammanlagt påträffades tre tidigare okända fornlämningar. Lämningarna utgjordes framförallt av slagen och bearbetad flinta och i ett fall påträffades även anläggningar. Preliminärt dateras fornlämningarna till senmesolitikum (Int. 145), mellan neolitikum (Int.146) samt stenålder (Int. 147). Vid fortsatt exploatering bör fornlämningarna undergå vidare undersökningar. ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens beslut nr: 431-9345-2004 Uppdragsgivare: Göteborgs fastighetskontor Läge: Hulan 4:24, 4:27, 4:28, 4:29, 4:5, 4:6 och 7:1, Askim socken, Göteborgs kommun Ekonomisk karta: 6B 7d = 6173 Koordinater i rikets nät: X 6389 / Y 1269 Grävningsorsak: Planerad byggnation av bostadshus Grävningsinstitution: Göteborgs Stadsmuseum Tidpunkt för undersökning i fält: 2004-07-06 2004-07-09 Undersökt yta: 125 m 2 på en yta av ca 5 hektar Antal arkeologtimmar i fält: 48 Antal maskintimmar: 16 Platsledare: Tom Wennberg Övriga deltagare i fält: Ulf Ragnesten TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ Utredningsområdet är beläget i Askim socken mellan Lindås och Billdal väster om Södra Särövägen (fig 1 och 2). Det ca 5 hektar stora området är starkt kuperat och består idag av berg och skogsmark. Det är beläget mellan 10 till 42 m över havet. Genom området löper en nordsydlig dalgång längs vilken en asfalterad cykelväg anlagts. Dalgången består delvis av en bäck/våtmark vilken dränerar området i nordlig riktning. Enligt muntlig tradition på platsen utgör dalgången den gamla kustvägen till Särö vilket bekräftas av kartmaterial från 1800-talet. Områdets nordvästra del består av en platå vilken utgörs av ett arkeologiskt intressant sadelläge. 1
Undersökningsområdets östra och nordöstra delar består av högre partier vilka utgörs av berg i dagen med mellanliggande skogsbeklädda ytor. I norr ligger en mindre damm. I söder mynnar dalgången ut i flackare partier. I området finns den centralt belägna fornlämningen As128 samt den i områdets östra utkant belägna fyndplatsen As129 (fig 3). Fornlämning As129 består av en skivskrapa påträffad mellan Södra Särövägen och hälleberg. Fornlämningen As 128 består av lösfynden spånkniv, skivskrapa och bearbetade avslag samt slagen flinta. Fynden dateras utan närmare precisering till stenålder. UTSEENDE FÖRE UNDERSÖKNING Undersökningsområdet består i sin nordöstra del av berg med magrare häll och ljungmarker. I övrigt består underökningsområdet av ett oexploaterat grönområde bestående av grövre ädellövträd samt en hel del döda träd. Tvärs igenom området går en dalgång med ett stråk av våtmark och en asfalterad cykelväg. I områdets västra del består grönområdet av tall. Inom området har konstaterats förekomst av den skyddsklassade större vattensalamandern. Arten kräver särskild hänsyn. Dess lekdamm och dess övervintringsplatser får inte störas. Lekdammen ligger i norra delen (fig 3). Lämpliga övervintringsplatser finns i anslutning till stenar/block, murar och eventuellt liggande, större döda träd (lågor). Våtmarken/bäcken sm går genom området är värdefull och känslig. Vid eventuella ingrepp måste hydrologin beaktas särskilt. TIDIGARE FYND OCH UNDERSÖKNINGAR Inom området finns de registrerade fornlämningarna As128 och As129 (fig 3). As 128 uppmärksammades först vid John Ekströms antikvarisk-topografiska undersökning av Askims socken 1917. Det samlades då in en kärna, ett spån och ett femtontal avslag. Göteborgs arkeologiska museum förvärvade 1982 ett flintmaterial av amatörarkeologen Johan Bunyan Johansson bestående av bl.a. en spånkniv, en skivskrapa och bearbetade avslag. Platsen registrerades som fornlämning 1973 vid Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering som fyndplats för flinta. Med anledning av asfaltering av den nord-sydliga grusvägen utfördes 1982 en provundersökning av Göteborgs arkeologiska museum i form av enstaka provgropar. Syftet var att lokalisera och dokumentera fyndplatsen. Undersökningen utfördes som vad vi idag skulle kalla en normal utredning. Detta medför att fornlämning ej avgränsades och resulterade i att fyndplatsen omtolkades som boplats utan synlig anläggning (Manneby 1983). As128 kan med hänsyn till fynden utan närmare precisering allmänt dateras till stenålder. 2
As129 är en fyndplats vilken sammanfaller med områdets östra gräns och består av en skivskrapa. Fyndplatsen har ett osäkert läge och skivskrapan är registrerad som ett lösfynd. MÅLSÄTTNING Utredningen syftade till att undersöka statusen över tidigare okända fornlämningar i det berörda området. UNDERSÖKNINGSMETOD Utifrån områdets topografi delades fältarbetet upp i tre delar. Första delen bestod av studier av äldre kartmaterial som underlag till en mindre fältinventering. Området inventerades med tyngdpunkt på de högre belägna bergspartierna. Detta följdes av provgropsgrävning i de otillgängliga partierna. Slutligen maskingrävdes schakt på i övrigt åtkomliga ytor. Uppskattningsvis kunde ca hälften av undersökningsområdet utredas med grävmaskin. KART- OCH ARKIVSTUDIER Inom området utfördes en kart och arkivstudie för att spåra områdets äldre nyttjande. Enligt lokal utsago påstods grusvägen, som 1982 asfalterats till cykelväg, ha ett äldre ursprung. Detta konfirmerades av kartor från 1800-talet där det kunde konstateras att cykelvägen motsvarar den ursprungliga kustvägen mellan Särö och troligtvis Askims by. På sockenkartan från 1855 framgår tydligt kustvägens dåvarande sträckning igenom utredningsområdet (fig 4). Den går även att identifiera på Hulans utägokarta från 1846 (fig 5). Den har således en äldre härkomst och har troligtvis ett ursprung långt ner i vår historia. Caféet i Billdal ligger längs denna äldre vägsträckning och har enligt lokal utsago föregåtts av ett värdshus. Man färdades tidigare gärna nära havet då detta uppfattades som säkrare mot överfall än i inlandet. Området har i övrigt främst nyttjats som utägo i historisk tid. Enligt Hulans ägokarta från 1846 med tillhörande textdokument framgår att exploateringsområdet då nyttjades som betesbackar, däld och betesmark. Enligt SAOB motsvarar backar i detta fall mark otjänlig för odling och däld motsvarar ungefär vad vi idag skulle kalla åkerteg. I övrigt beskrivs det aktuella området i termer som bråte, betesdråg, och berg i utmark. Enligt samma ordbok motsvarar bråte markområde där i oordning liggande samling av fällda eller kullblåsta träd och dråg sumpig dalsträckning. Sammantaget har området delvis nyttjats som betesmark. Övriga delar i området uppfattas ha fungerat som utmark. 3
GRÄVNINGSIAKTTAGELSER Totalt grävdes 15 provgropar och 23 schakt inom undersökningsområdet. Utredningen resulterade i tre nyupptäckta fornlämningar vilka tilldelats de interimistiska beteckningarna 145-147 (fig 7). Provgroparna och fältinventeringen påvisade överlag inga indikationer av förhistorisk aktivitet. Undantaget är provgroparna 6-9 som grävdes på en terrass i områdets östligaste del. Här framkom ett mindre material slagen flint av finkornig kvalité i klart påförda lager. Detta lagers proveniens är oklar. Möjligen härrör det från anläggandet av Södra Särövägen och har då en koppling till fyndplatsen As129. I förlängningen kan det då vara en del av aktiviteterna vid den öster om belägna neolitiska boplatsen As130 (fig 3). Nedan kommer bara de schakt behandlas som berör de nyupptäckta fornlämningarna. En komplett lista med beskrivningar över provgropar och schakt presenteras i bilaga 1. Respektive fornlämning beskrivs var för sig. INT 145 Fornlämningen med den interimistiska beteckningen 145 påträffades på fastigheten Hulan 4:24 i undersökningsområdets västra del (fig 6). Den framkom på en platå som utgjordes av ett nord-sydligt sadelläge ca 20-25 m.ö.h.. Sammanlagt grävdes 5 schakt (schakt 1-5) på och i anslutning till platån som samtliga påvisade en större eller mindre mängd flinta (bilaga 1). I fornlämningens västra del framkom under förnan ett mycket flintrikt klapperstenslager som i schakt 1 hade en tjocklek av 0,5 meter. Fynden uppfattades avta nedåt. Detta lager påträffades även i schakt 2 men grävdes där ej igenom. I schakt 3 påträffades ett rödbrunt sandigt lager med ett tiotal avslag som ej grävdes igenom. I Schakt 4 var lagret under förnan av en mera torvig karaktär och är förmodligen rester efter en äldre våtmark. Här kom ett större kärnfragment. Även i schakt 5 framkom stora mängder slagen flinta. Det är svårt att i nuläget avgöra ifall detta schakt tillhör den aktuella fornlämningen eller den österut påträffade fornlämningen Int 146. Det påträffades inga anläggningar påträffades på Int 145. Fyndbeskrivning Boplatsen bestod av rikliga mängder slagen flinta. Detta var framförallt påtagligt i det anmärkningsvärt fyndrika klapperstenslagret i väster. Inget fyndmaterial togs in men den fältmässiga bedömningen av flintan i schakt 1 visade förutom 50-talet avslag/avfall på ca 5 kärnor, 2 skrapor, 7 retuscherade avslag samt 2 knackstensfragment. Flintkvaliteten var väldigt mångsidig med inslag av både finkornig och grovkornig flinta. I övrigt framkom flinta över hela platån. 4
Tolkning och datering Fornlämning Int 145 uppfattas som en större boplats med ett rikt flintmaterial. Bevarandegraden av anläggningar gick inte att utröna av utredningen. Inga ledartefakter påträffades så någon säker datering går inte att fastställa. Generellt i regionen indikerar dock stora mängder flinta med brokig kvalitetssammansättning på senmesolitikum/lihultkultur. Att den framkom i ett klapperstenslager ca 25 m.ö.h tyder dock på en äldre datering. Möjligtvis kan det vara en mellanmesolitisk sandarnaboplats påverkad av transgressionen. Man kan preliminärt antaga att boplatsen härrör från tiden omkring transgressonsmaximum eller tidsperioden före. INT 146 Fornlämningen påträffades på fastigheterna Hulan 4:24, 4:28 samt 7:1 och var belägen i dalgångens nordliga del ca 20-15 m.ö.h. (fig 6). Den övervägande delen av boplatsytan lutar åt norr och nordväst. Sammanlagt grävdes sex schakt inom fornlämningen (schakt 6-11). Förutom ett relativt stort flintmaterial påträffades en mindre stenpackning i schakt 7 samt en grop i schakt 9. Fyndmaterialet framkom i en humös grå sand vilken i boplatsens utkanter hade en blockigare karaktär. Schakt 11 kan tyckas vara lite långt ifrån övriga fyndförande schakt men högre upp i backen i de näraliggande provgroparna 10-14 framkom inget fyndmaterial. Det är högst sannolikt att fyndmaterialet från schakt 11 tillhör den aktuella fornlämningen. Fyndbeskrivning Fyndmaterialet bestod av en relativt riklig mängd finkornig flinta. Den stora mängden flinta framkom i schakt 7, 8, 10 och 11. I schakt 7 var en stor del av flintan bränd. I detta schakt framkom även två raka spån och en cylindrisk spånkärna i närheten av den tidigare omnämnda stenpackningen. I schakt 10 framkom ett 40-tal avslag och en kniv. Generellt påträffades mycket kvarts som delvis uppfattades som slagen. Inga tydliga avslag eller redskap kunde dock konstateras. Ingen keramik påträffades. Tolkning och datering Fornlämningens njurlika form och den kraftigare höjdskillnad norr om den förmodade utsträckningen antyder en kustboplats med norrläge vid en mindre havsvik. Spånen och spånkärnan är ledartefakter för gropkeramisk kultur och påvisar att boplatsen är från mellanneolitikum. Anmärkningsvärt är närvaron av anläggningar vilket ger fornlämningen hög arkeologisk potential. INT 147 5
Fornlämningen med den interimistiska beteckningen 147 påträffades i undersökningsområdets södra del på fastigheten Hulan 7:1 ca 20-25 m.ö.h. (fig 7). Sammanlagt grävdes tre schakt som kan anses ingå i fornlämningen. Dessa utgörs av schakt 14, 15 och 17 i vilka fyndmaterial framkom (fig 6). Boplatsen utgörs av slagen flinta i varierande omfattning. I schakt 14 och 15 framkom en mindre mängd flintor. Under förnan i schakt 17 påträffades ett organiskt lager vilket uppfattades rikligt på flinta. Det grävdes ej igenom med hänsyn till avståndet till As128. Inga anläggningar påträffades. I övrigt verkar området till viss del stört av grus och torvtäkter eller liknande historiska aktiviteter. Fyndbeskrivning Fyndmaterialet bestod uteslutande av flinta. I schakt 14 och 15 framkom sammanlagt två kärnor, ett spån samt ett par avslag. Direkt under förnan i schakt 17 påträffades omgående fem avslag. Denna indiktation på stora mängder flinta antydde att vi förmodligen var i utkanten av As128. Spånen högre upp i backen samt den finkorniga flintkvalitén tyder också på det. Tolkning och datering Denna boplats är troligen den östra delen av As128. Som tidigare nämnts tyder den högre koncentrationen flinta i väster i kombination med den fina flinkvalitén på det. Förhållandet dem emellan får klargöras vid en eventuell förundersökning av boplatserna. Inga daterande fynd påträffades men i analogi med tolkningen av As128 kan man våga sig på den vida dateringen stenålder (Manneby 1983). SAMMANFATTNING Göteborg stadsmuseum har under juli månad 2004 utfört en arkeologisk utredning i Hulan, Askims socken i södra Göteborg. Utredningen resulterade i tre nyupptäckta fornlämningar vilka erhållit de interimistiska beteckningarna 145-147. Samtliga har bedömts som boplatser enligt definitionerna i FMIS. Samtliga lämningar uppfattas som stenåldersboplatser med hänsyn till fyndmaterial och höjd över havet. Tolkning och datering av boplatserna skall uppfattas som preliminära. Int. 145 tolkas som en boplats från mesolitikums andra halva med en tyngdpunkt omkring transgressonsmaximum. Ett ansenligt flintmaterial innehållande redskap och knackstenar härrörande från ett klapperstenslager styrker detta antagande. Längre ner mot norr i den sydnordliga dalgången påträffades fornlämning Int. 146. Där framkom både anläggningar och ett karakteristiskt flintmaterial med ledartefakter. En cylindrisk spånkärna och två raka spån daterar denna boplats till 6
mellanmesolitikum och gropkeramisk kultur. Anmärkningsvärt var den relativt stora mängden kvarts. Öster om den registrerade fornlämningen As128 påträffades en boplats benämnd Int. 147. Den gick inte att närmare datera men kan mycket väl höra ihop med As128. Relationen dem emellan bör klarläggas vid en eventuell förundersökning. Sammanfattningsvis visade sig detta välbevarade område vara rikt på fornlämningar. Troligen kan samtliga dateras till stenålder. En annan intressant aspekt är att gamla kustvägen går genom området med en förmodad lång historisk bakgrund. ANTIKVARISK BEDÖMNING Om exploatering fortgår bör de nyupptäckta fornlämningarna Int. 145-147 jämte den tidigare registrerade As128 genomgå vidare undersökning. Samtidigt bör vid planering av området hänsyn tagas till den äldre vägsträckning som går genom området. Den Antikvariska bedömningen är att dess utsträckning bör bevaras. 7
LITTERATUR Andersson, Stina., Rex-Svensson, Kerstin & Wigforss, Johan. 1978. Sorteringschema för flinta. FYNDrapporter. 1978. Göteborg. Manneby, Hans. 1983. Askim 123, Hagen Boplatsområde, stenålder. FYND rapporter 1983. Rapporter över Göteborgs Arkeologiska Musei undersökningar. Göteborg. 8
Figur 1. Blå kartan, 61 Göteborg med utredningsområdet markerat. Skala 1:100 000. 9
Figur 2. Ekonomisk karta med berört område markerat. Skala 20 000. 10
Figur 3. Detaljkarta över utredningsområdet. 11
Figur 4. Utsnitt ur Karta över Askims socken i Askims härad från 1855. Lantmäteriets historiska kartor på internet. (Kolla med Ulf) Utredningsområdet är markerat och rektifierat. 12
Figur 5. Utsnitt ur Karta öfver utmarken till Hemmanet Hagen från 1848. Kopierat från arkivet på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg. Utredningsområdet är markerat och rektifierat. 13
Figur 6. Översikt över Schakt och provgropar från utredningen. 14
Figur 7. Vid utredning nyupptäckta fornlämningar. 15
Bilaga 1. Schaktbeskrivningar. (jmfr. fig 3) Provgrop Storlek (m) Djup (cm) Lager Fynd/kommentar PG1 0,5x0,5 0-10 Förna 10-30 Gråbrun lätt humös sand 30- Berg PG2 0,5x0,5 0-10 Förna 10-60 Gråbrun lätt humös sand 60- Kompakt sand PG3 0,5x0,5 0-10 Förna 10-35 Gråbrun lätt humös sand 3 övrig flinta 35- Kompakt sand PG4 0,5x0,5 0-15 Förna (ev. tidigare odlad jord) 1 porslinskärva 15-55 Gråbrun lätt humös sand 2 övrig flinta 55- Sand PG5 0,5x0,5 0-10 Förna 10-45 Brun sandig morän 45- Sand PG6 0,5x0,5 0-20 Humus Recent påförda lager 20- Berg PG7 0,5x0,5 0-50 Humus Se PG6. 4 avslag, 1 kärna 50- - PG8 0,5x0,5 0-50 Humus Recent påförda lager. 1 avslag 50- - PG9 0,5x0,5 0-20 Humus Recent påförda lager. 1 avslag 20- Berg PG10 0,5x0,5 0-10 Förna 10-30 Grå lätt humös sand PG11 0,5x0,5 0-10 Förna 10- Blockmorän PG12 0,5x0,5 0-10 Förna 10- Blockmorän PG13 0,5x0,5 0-10 Förna 10- Blockmorän PG14 0,5x0,5 0-10 Förna 10- Blockmorän PG15 0,5x0,5 0-10 Förna 10-30 Gråbrun sand 30- - Schakt Storlek (m) Djup (cm) Lager Fynd/kommentar S01 4,0x1,2 0-10 Förna 10-60 Sandigt klapperstenslager Mycket slagen flinta med redskap och knacksten! 60-(110) Rödbrun kompakt sand S02 4,0x1,2 0-10 Förna 10- Sandigt klapperstenslager Fyndförande, ej genomgrävt S03 4,0x1,2 0-10 Förna 10-(20) Rödbrun sand En handfull avslag, ej genomgrävt S04 4,0x1,2 0-20 Förna 20-50 Torvig humus (våtmark) 1 större kärnfragment 50-(90) Lera S05 3,0x1,2 0-10 Förna 10-60 Sandig blockmorän 15 avslag, 1 retusch, 3 kärnor. Finkornig flinta. 60-(90) Gulbrun kompakt sandig silt S06 3,0x1,2 0-10 Förna 10-60 Sandig blockmorän 5 avslag varav 3 brända 60-80 Humös sand 80- Gulbrun siltig lera
Schakt Storlek (m) Djup (cm) Lager Fynd/kommentar S07 8,0x1,2 0-10 Förna 10-35 Humös sand/blockmorän Neolitisk flinta samt en stenpackning A1 10- Berg I norra delen av schaktet 35- Fin sand med inslag av grus 35 A1-Stenpackning 0,50x0,30m S08 4,0x1,2 0-10 Förna 10-20 Humös grå sand ca 10 flintavslag, 8 kvartsbitar 20-70 Gråbrun kompakt silt 70- vit siltig lera S09 4,0x1,2 0-10 Förna 10-20 Lätt humös sand 1 knacksten, 10 brända flintor, 4 avslag 20-50 Sandig silt 50- Lerig silt 20-55 A1-Sandig humus med m. kol 0,90x0,90m S10 4,0x1,2 0-10 Förna 10-60 Sandig humus med sten 40 avslag/avfall. 1 kniv, delvis patinerat 60- Gulbrun silt S11 4,0x1,2 0-10 Förna 10-40 Grå humös sand med sten 10 avslag, mycket kvarts. 40- Gulbrun silt S12 4,0X1,2 0-10 Förna 10-30 Gråbrun stenig, sandig humus Enstaka avslag 30-40 Sand 40- Lera S13 4,0x1,2 0-10 Förna 10-45 Humös sand 1 avslag 45- Gulbrun silt S14 4,0x1,2 0-15 Förna 15-40 Sand 1 kärna 40- Berg S15 3,0x1,2 0-10 Förna 10-40 Gulbrun sand 2 kärnor, 1 spån, 2 avslag (i övre delen) 40-70 Gråbrun sand 70- Grå silt S16 3,0x1,2 0-10 Förna 10-25 Grå humös sand 25- Gulbrun silt S17 3,0x1,2 0-10 Förna 10-(15) Fet våtmarkshumus 5 avslag, lagret grävdes ej igenom. Tillh As128 S18 2,0x1,2 0-10 Förna 10-25 Fin sand 25-55 Kompakt rödbrun sand 55- Gråvit lerig silt S19 3,0x1,2 0-10 Förna 10-25 Lätt humös fin sand 25-30 grusig fin sand 30-50 Kompakt grov sand 50-65 - 65- Silt S20 4,0x1,2 0-10 Förna 10-15 Gulbrun lätt humös sand 15- Gulbrun silt S21 4,0x1,2 0-10 Humus 10-60 Påförda jord-,sten- och lermassor 60- Lera S22 4,0x1,2 0-10 Humus 10-60 Påförda jord-,sten- och lermassor 60- Lera S23 4,0x1,2 0-10 Humus 10-60 Påförda jord-,sten- och lermassor 60- Lera