EN STENÅLDERSBOPLATS I MISTERHULTS SKÄRGÅRD - Arkeologisk undersökning vid RAÄ 2104 Hunö 1:1, Misterhults socken, Kalmar län, Småland Michael Dahlin & Roger Wikell
ABSTRACT Keywords: Settlement, Mesolithic, Neolithic, Archipelago, Misterhult During three days in July 2016 Wikell Arkeologi and Michael Dahlin performed an investigation at Hunö 1:1 in the parish of Misterhult, in the north of Kalmar County. The site is situated on an island in the archipelago on the SE coast of Sweden. During the Neolithic, the site s archipelagic character was even greater. Due to land up lift it is now situated 20 25 masl. But at the moment of occupation it was situated close to the ancient shore far out in the sea. Finds of ceramics, a stone axe (green stone) and a rich flint assemblage is interpreted as the trace of special actions in the former archipelago. The most finds are dated on typological traits to Early Neolithic period (TRB). A small number of finds, like a micro blade core, is from late the Late Mesolithic. 2
3
Innehåll SAMMANFATTNING...5 INLEDNING OCH BAKGRUND...7 Undersökningens syfte och metod...7 Topografi och fornlämningsmiljö...8 Mesolitikum...9 Neolitikum...11 GENOMFÖRANDE...13 FYNDMATERIALET...15 Bergart och flinta...15 Kvarts...15 Kvartsit...15 Grönsten...16 Kristianstadsflinta...16 Sydvästskandinavisk flinta...17 Slipstenar...18 Keramik...18 Ben...19 Boplatsen under mesolitikum och tidigneolitikum...19 Tekniska och administrativa uppgifter...21 Referenser...21 Bilaga 1 Fyndförteckning...23 Bilaga 2 Keramikanalys...33 4
SAMMANFATTNING Under tre dagar i juli 2016 utförde arkeolog Michael Dahlin och Roger Wikell (Wikell Arkeologi var formell huvudman) en arkeologisk undersökning av en stenåldersboplats på Hunö i Misterhults skärgård, nordöstra Småland. Undersökningen ingår i Michael Dahlins forskning om sten- och bronsålder i Marströmmens forna vattenområde, en del av forskningsprojektet Komplexa fornlämningsmiljöer i Nordöstra Småland. Undersökningen berör delar av boplatsen RAÄ 2104, inom fastigheten Hunö 1:1 i Misterhults socken, Småland. Det är den första registrerade förhistoriska boplatsen inom Misterhults skärgård och den upptäcktes sommaren 2015 (se Dahlin & Fendin 2015). Boplatsen ligger centralt på ön mellan två mindre höjdryggar, 20 25 meter över havet. Läget och fyndmaterialet; slagen kristianstadsflinta, kvartsit, kvarts, bland annat ett fragment av en mikrospånkärna visar att det sannolikt är stenålderslämningar. Den aktuella undersökningen 2016 genomfördes som ett första steg för att klarlägga boplatsens ålder, utbredning och funktion med avseende på ekonomi. Sammanlagt togs, genom rutgrävning, en 225 m 2 stor sammanhängande yta upp inom det registrerade boplatsområdet. Inom hela den upptagna ytan undersöktes och dokumenterades två fyndförande kulturlager med små skillnader i utseende och fyndsammansättning. Lagret hade fortsatt utbredning utanför undersökningsområdet. Det övre lagret bestod av en packning av 0,1 0,2 meter stora stenar där fyllningen hade inslag av sot och kol. Stenytan där uppvisade spår efter ursvallning, medan det undre lagrets stenyta genomgående var mindre svallat. Fyndmaterialet från lagren är förhållandevis rikligt och utgörs av slagen kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta, kvartsit och kvarts. Bland de litiska fynden finns fragment av slipade flintyxor (spets-alternativt tunnackig typ). I botten av lager 1 och vidare ner i lager 2 påträffades över hundra skärvor keramik av tidigneolitisk trattbägartyp. Fynden i de båda lagren antyder genom artefakter och sammansättning att det i första hand rör sig om tidigneolitiska lämningar. Enstaka fynd, som ett fragment av en mikrospånkärna av kvartsit, talar dock för en något äldre datering, till mesolitikum. Inga tydliga anläggningar påträffades och därmed var det mycket svårt att inom ytan finna säkra provtagningsplatser för kol till datering. Inte heller gjordes fynd av brända ben, exempelvis sälben, som det fanns förhoppning om med tanke på frågan om boplatsens funktion. Det utesluter inte att såväl anläggningar som ben kan finnas inom andra delar av platsen. Sammanfattningsvis har denna inledande arkeologiska undersökning visat på lämningar från tidigneolitikum. Utvecklade kulturlager och ett rikt och varierat fyndmaterial visar att de kan röra sig om något mer än en tillfällig lägerplats för jakt och fiske, men att närmare fastställa platsens karaktär och funktion är inte möjligt i detta läge. För det krävs ytterligare undersökningar. Däremot har den kunnat visa på ett förhållandevis rikt fyndmaterial, vilket 5
visar på platsens potential inför framtida undersökningar. Fokus inför kommande undersökningar bör vara enskilda anläggningar och anläggningskonstruktioner (exempelvis hyddlämningar, kokgropar, härdar) som, tillsammans med fynd, kan ge värdefulla pusselbitar till frågorna om platsfunktion och användningstid. För 6 7000 år sedan låg Hunö i dåtidens ytterskärgård, det var en mindre ö med andra förutsättningar än dagens skyddade läge invid kusten. Resultaten från 2016 års undersökning kan tillsammans med framtida undersökningar på Hunö och på andra öar i området, bilda underlag för en diskussion kring lokala och interregionala faktorer hos de tidiga kust- och skärgårdskulturerna i nordöstra Småland. Ett tack framförs till Kungliga Patriotiska Sällskapet som ekonomiskt bidragit till undersökningen. Ytterligare ett tack till familjen Holmberg, Hunö, för stor gästfrihet! Sist men inte minst tackas den arkeologiska fältpersonalen: Christina Andrén, Per Andrén, Karl- Bertil Gustafsson, Michel Guinard och Philip Seward. Figur 1. Fornlämningsmiljön med undersökningsområdet markerat med röd prick. 6
INLEDNING OCH BAKGRUND Skärgården i nordöstra Småland (Tjust och Misterhult) är en väl sammanhållen miljö med ett stort antal öar, vikar, fjärdar och skär, fördelat på en innerskärgård och en ytterskärgård. De allra flesta registrerade fornlämningar är från historisk tid, exempelvis gravplatser, fiskelägen och äldre sjömärken (Norman 1993). Kunskapen om äldre tiders bosättningar i området omfattar huvudsakligen medeltid och framåt. Att skärgården med dess många öar, ett omkring 2000 km 2 stort område, även måste ha varit befolkat under förhistorisk tid är ett rimligt antagande. Men kända förhistoriska boplatser har helt saknats i området. Rösegravar har varit de enda registrerade fasta förhistoriska fornlämningarna. Några arkeologiska undersökningar av förhistoriska lämningar har aldrig utförts inom området. Hur skärgården i nordöstra Småland befolkades och nyttjades under den omkring tiotusen år långa tidsperiod som utgör förhistorien är därför till stora delar okänt. År 2015 inledde arkeologerna Michael Dahlin och Titti Fendin ett projekt med riktade fornminnesinventeringar av skärgårdsöar inom nordöstra Smålands urbergsskärgård (Dahlin & Fendin 2015). Förutom inventeringar omfattas projektet även av provundersökningar samt i ett andra skede, arkeologiska undersökningar. En lördag i juni 2015 genomfördes en inledande fornlämningsinventering på Hunö i Misterhults skärgård. I en svagt sluttande dalgång mellan två mindre höjdryggar, 20 25 meter över havet, hittade Michael Dahlin slagen kristianstadsflinta och kvarts i en gammal rotvälta. Flinta förekommer inte naturligt varken på ön eller i nordöstra Småland. De små avslagen visade vägen till den första förhistoriska boplatsen som påträffats i Misterhults skärgård (RAÄ 2104, Misterhults sn). De litiska fynden antydde att det kunde röra sig om lämningar från stenålder. Under stenåldern låg Hunö längre ut i skärgården från dåtidens kust. Det var då en mindre ö med andra miljömässiga villkor än dagens ö. Under tre julidagar (15 17/7 2016) året därpå genomförde Michael Dahlin och Wikell Arkeologi en inledande arkeologisk undersökning av boplatsytan. Kungliga Patriotiska sällskapet bidrog till undersökningen med analyskostnader. Undersökningsresultaten presenteras i denna rapport av Michael Dahlin och Roger Wikell. Till rapporten har även Titti Fendin bidragit. Flintan kommer senare att specialregistreras av Michel Guinard. Undersökningens syfte och metod Undersökningen genomfördes för att, som ett första steg, klarlägga boplatsens ålder, omfattning och funktion med avseende på ekonomi i forntidens landskap. En 225 m 2 stor yta av boplatsen undersöktes med rutgrävning och sållning av kulturlager samt insamling av fynd. Avsikten var att ta prover för datering där det var möjligt. Dokumentation av undersökningen skedde med ritning i plan och profil i skala 1:20 samt foto. Inmätning med koordinater och höjdangivelser genomfördes i enlighet med rikets koordinatnät Sweref 99 1630 och RH70. Dokumentation och fynd förvaras på Kalmar läns museum. 7
Topografi och fornlämningsmiljö Berggrunden i undersökningsområdet är ca 1,9 miljarder år gammal och består i huvudsak av kvartsit (Berggrundskarta SGU). Jordtäcket i undersökningsområdet utgörs mestadels av svallad morän, med en tjocklek av några centimeter till någon meter som djupast innan berget tar vid. I de större dalsvackorna återfinns sedimentär lerjord med betydligt tjockare mäktighet än inom moränområdena. I dalsidorna kan stundtals äldre strandhak iakttagas, detta märks tydligt genom förekomsten av strandvallssediment av sand och grus (SGU). Det är i sprickdalarna, i de lägre terrängavsnitten på ön, som 1800- och 1900-talets åkermarker återfinns. Figur 2. Boplatsen RAÄ 2104 och den undersökta ytan markeras med en punkt. Foto: Michael Dahlin. Växtligheten förändras med jordförekomsten. I de leriga dalgångarna och på dalsidorna växer lövskog med ek, lind, asp och ask. Högre upp i terrängen och på den tunna moränen i hällmarksområdena dominerar tallen. Detta landskap har många likheter med det forntida landskapet, men då fanns betydligt mer vatten och gran saknades. Nedan visar två kartor hur öns storlek förändrats genom årtusendena (se figur 3 och 4). 8
Området i direkt anslutning till den arkeologiska undersökningen utgörs av ett sadelläge med svallsediment och omgivande berg i dagen. I sydväst sluttar terrängen ned mot en dalgång, som avslutar området mot söder. I nordlig och sydlig riktning avgränsas området av berg i dagen. I öster tar mer moränbunden och tallskogsdominerande terräng vid (Figur 1 och 2). Marken i undersökningsområdet har sparsam undervegetation då området betas hårt av dovhjort och mufflonfår. Mesolitikum Kunskapen om mesolitikum inom regionen bygger först och främst på den arkeologiska undersökningen av Lilla Mark 1977. Undersökningen gav viktiga kunskaper om det slagna flint- och bergartsmaterialets sammansättning liksom på vilka nivåer (höjd över havet) i landskapet, de mesolitiska boplatserna etablerats (Svedberg 1988; Callahan 1987). Mycket kunskap om perioden tillkom också genom det tidigare EU-finansierade inventeringsprojektet Forntid i Oskarshamns kommun (FOK). Inventeringarna kunde redovisa över 200 tidigare helt okända boplatser varav ett större antal kunde tillskrivas mesolitikum 8300 4200 BC, den sistnämnda tidsperioden genom förekomsten av artefakternas utseende samt de olika lokalernas höjdläge över havet (Dahlin 2004). 9
Figur 3. Hunö ca 5000 BC och den röda stjärnan markerar platsen för den arkeologiska undersökningen. Den typiska mesolitiska boplatsen i området har en hög andel slagen kvarts följt av en stor variation av bergarter (kvartsit, hälleflinta, porfyr och breccia) och kristianstadsflinta. Bland de mer formella föremålen märks mikrospån, mikrospånkärnor och trindyxor (Dahlin 2004). 2013 påbörjades Michael Dahlins agrarhistoriska projekt om Komplexa fornlämningsmiljöer i Nordöstra Småland och där Värnamo i Misterhults socken blev föremål för arkeologiska 10
undersökningar. Projektet omfattar komplexa fornlämningsmiljöer med stort tidsdjup inom såväl kust som inland. Undersökningarna vid Värnamo var inledningsvis inriktade på agrarhistoriska lämningar, men det visade sig finnas två välbevarade äldre kulturlager efter boplatser från bronsålder respektive mesolitikum. Vid de fortsatta undersökningarna 2014 2015 framkom såväl stolphål, gropar som härdar i kulturlagren. En av härdarna 14 C analyserades och gav dateringar till senmesolitikum, cirka 4700 BC (Dahlin & Fendin 2016). 2015 kom Statens Historiska Museer, Arkeologerna, att undersöka stora delar av en mesolitisk boplats vid Plittorp i Misterhult. Det rör sig om en eventuell hydda och ett förhållandevis rikt fyndmaterial. Boplatsen dateras preliminärt till senmesolitikum. Den har tidigare legat i den mesolitiska innerskärgården (Linus Hagberg, SHM, Arkeologerna, muntligt). Hösten 2015 undersöktes delar av en boplats som skadats genom grustäkt i Bjurvik, Hjorteds sn. Boplatsen avviker stort från andra kända boplatslokaler genom mycket rik förekomst av kristianstadsflinta och ett stort antal mikrospån. Boplatsen kan genom föremålens utseende, 14 C-dateringar av en härd i kulturlager tillsammans med höjden över havet dateras till senmesolitikum. Det rör sig om en större boplats som man sannolikt återkommit till regelbundet och kanske under en längre tid (Dahlin & Fendin 2015). Värnamo, Plittorp och Bjurvik har legat på fastlandssidan av innerskärgården. Hunö skiljer sig där med genom sitt tydliga läge i den dåtida ytterskärgården. Liknande undersökningar av mesolitiska lokaler på nuvarande öar i Stockholms skärgård har givit lovande resultat (Pettersson & Wikell 2006). På sikt kan förhoppnings fler lokaler på öar längs Ostkusten vara föremål för arkeologisk undersökning. Föreliggande arbete är ett första steg i en välkommen kunskapsuppbyggnad. Neolitikum Sedan 1930-talet är regionen känd för sin rika förekomst av stenåldersboplatser. Detta på grund av rikligt fyndförande och arkeologiskt undersökta boplatserna vid Humlekärrshult, Syréns Hage och Lilla Mark (Bagge 1936, Svedberg 1988, Dahlin 2004). Det redan omnämnda FOK-projektet resulterade i ett stort antal nya boplats- och fyndlokaler. Många av dem uppvisade artefakter som kronologiskt kunde dateras till neolitikum som tunnoch tjocknackiga flint- och bergartsyxor. Däremot var keramik svårt att finna i samband med ytinventeringarna i plöjd åkermark (Dahlin 2004). Efter avslutat FOK-projekt inledde Michael Dahlin specialinventeringar i skogsmark och med det även besiktning av markskador, vildsvinsskador och rotvältor. Besiktningarna var mycket givande och ett tiotal keramikförande lokaler påträffades. Några av lokalerna kom att delundersökas arkeologiskt av Kalmar Läns Museum och Västerviks Museum (Alexandersson & Dahlin 2014). 11
Figur 4. Hunö ca 3000 BC och den röda stjärnan markerar platsen för den arkeologiska undersökningen. I Misterhult framträder neolitikum främst genom förekomsten av den sena trattbägarkulturen och den gropkeramiska kulturen. Boplatserna är rika på keramik av typen Fagervik II-IV och det slagna bergartsmaterialet domineras av kvartsit. Bland de mer utpräglade redskapen finns tångespetsar och fyrsidiga bergartsyxor. Boplatserna har haft strandnära lägen och de fåtal undersökningar som gjorts antyder en ekonomi dominerad av jakt och fiske. Bland de 12
påträffade benen finns arter som grönlandssäl, torsk, kungsörn, bäver och större landlevande däggdjur (Alexandersson & Dahlin 2014). Regionen ansluter till det större kulturmönstret av dylika boplatser längs Ostkusten. Stridsyxekulturen är den kultur som är svagast företrädd genom det kända antalet boplatser och lösfynd. En krukskärva från denna epok är känd från Botestorp och ett antal båtyxor från Kolhorvan och Virkvarn. En lårbensformad slipsten är känd från Basthult som ligger omedelbart öster om Värnamo (Dahlin 2004). Odlingsindikationer från neolitikum är kända från pollenanalyser i Snäckedal och Stensjö. Snäckedals tecken på odling är inte närmare preciserat än neolitikum, medan Stensjödiagrammet visar på betes- och odlingsindikationer i området under mellan- och senneolitikum (Widholm 1998, Almgren 2008). GENOMFÖRANDE Inom boplatsytan togs 15 sammanhängande meterrutor upp. Rutorna grävdes lagervis i så kallade stick, vars tjocklek är 5 cm. Rutorna mättes in och beskrevs i skala 1:20. Syftet med detta var att ge både en översiktlig och en mer ingående beskrivning av ytans utseende. En profil i skala 1:20 upprättades inom ytan för att närmare kunna beskriva lagerföljden. Rutorna torvades med fyllhammare och spade för att sedan grävas för hand med skärslev. Jorden sållades i såll med 4 mm masktäthet. Under de tre dagarna grävningen genomfördes var det fint och torrt väder, så både grävning och sållning kunde genomföras på ett tillfredsställande vis Redan mellan stenarna i stenpackningen (lager 1) framkom slaget stenmaterial. Andelen slagen sten ökade mot botten av packningen. Lager 2 innehöll något mindre mängd sten än lager 1. Däremot sågs ingen tydlig skillnad i antal fynd mellan de båda lagren. Lager 2 bestod av sandig till grusig morän och i det fanns skärvsten, varav enstaka skörbränd, samt rikligt med sot och kol. Skillnaden mellan de två lagren har sin förklaring i att ytan (motsvarande ett stick om 5 cm) i lager 1 varit hårdare svallad av vågor. Detta har inneburit att mycket av moränens finare fraktioner sköljts bort. Under detta stenrika lager vidtog den mindre svallade moränen där sanden bevarats bättre. 13
Figur 5. Plan över boplatsytan och övergången mellan lager 1 och 2. Planen upprättad av Michael Dahlin. 14
Figur 6. Profilen över boplatsen. Upprättad av Michael Dahlin. FYNDMATERIALET Bergart och flinta Kvarts Kvarts är ett av de vanligaste redskapsmaterialen under mesolitikum inom denna del av Sverige. Totalt påträffades 36 bitar kvarts om 50,8 gram på boplatsytan. Den bearbetade kvartsen som tillvaratagits på platsen tycks i första hand vara hämtad från kvartsådror, men det finns några exempel på att man använt sig av runda kvartsnoduler från moränen. Kvartsen har företrädesvis bearbetats med bipolär teknik tätt följt av plattformsteknik. Det fanns över lag rikligt med kvartssplitter över samtliga undersökta ytor, vilket intygar att kvartsen bearbetades just här. Den bipolära tekniken framstår som något vanligare när antalet avslag studeras, men faktum är att det påträffats flera bipolära kärnor än plattformskärnor. Callahan (1987) har beskrivit tillslagningsprocessen i flera steg där bl.a. tillslagning med plattformsmetoden föregår den bipolära tekniken. Det hela skulle då ha med materialets storlek och tillgång att göra. Sällsynt material som flinta skulle då ha nyttjats in i det sista så att plattformstekniken varit omöjlig och att man fått övergå till den bipolära tekniken. Det kan också vara så att kvartsen som material ofta lämpar sig att bearbeta till mindre avslag. Detta är en kontrast till kvartsiten där mycket få bipolära kärnor är påträffade och där man föredragit plattformskärnor och större avslag. Kvartsit Kvartsiten från fyndplatsen utgörs av s.k. Västervikskvartsit och är en av de vanligaste bergarterna inom Västerviks och Oskarshamns kommunområden. Den förekommer dessutom naturligt i berggrunden på Hunö. Kvartsiten är vanligen gråsvart till gulvit i färgen. Totalt påträffades 33 stycken bitar om 69 gram slagen kvartsit på platsen. Huvuddelen av det slagna kvartsitmaterialet domineras av avslag som uppvisar plattformsrester, vilket talar för att tillslagningstekniken utgått ifrån plattformskärnor. Den raka profilen antyder att den dominerande tillslagningstekniken varit plattform städteknik, men det finns även exempel på bipolär teknik. I Callahans studie av kvartsitmaterialet från boplatsen vid Lilla Mark i Oskarshamn noterade han att avslagsproduktionen syftat till att 15
framställa större avslag som direkt kunde nyttjas som skärande redskap (Callahan 1987). Av de tillvaratagna avslagen från Hunö uppvisade endast ett fåtal en tydlig retusch. Bland de mer utpräglade artefakterna fanns avslagsskrapor. Materialet uppvisar mycket få specialiserade redskap, men troligen har huvudsyftet varit att få enkla vassa och skärande redskap. Grönsten Grönsten förekommer som gångbergart (diabas) och lösa stenblock på fastlandet i närområdet. Större sammanhängande områden med grönsten i form av gabbro och diorit finns längre in på fastlandet. På boplatsen påträffades en trindyxa av grönsten. I nuläget går det inte säga om tillverkning av grönstensyxor utförts på platsen. Figur 7. Trindyxa preliminärt inv. nr. 58. Foto: Per Andrén. Kristianstadsflinta Kristianstadsflinta är oftast den vanligast förekommande flinttypen på mesolitiska och neolitiska boplatser inom nordöstra Småland, vilket även gäller för denna boplats. Ovanligt är dock att den som här utgör den helt dominerande råvaran på en boplats. Totalt påträffades 16
1814 stycken bitar om 1 803,3 gram kristianstadsflinta på platsen i form av kärnor, avslag och splitter. Den vanligaste reduceringsmetoden i materialet är plattformstekniken, men det förekommer även enstaka bipolära avslag och kärnor. Flintan uppvisar ofta cortex vilket antyder att flintan åtminstone delvis kommit hit i form av obearbetade stycken och bearbetats på plats, vilket även de små splittren talar för. Figur 8. Skivyxa av kristianstadsflinta preliminärt inv. nr. 82. Foto: Per Andrén. Bland de mer utpräglade artefakterna fanns en skivyxa och tvärpilar. Skivyxan utgör den första kända inom nordöstra Småland. Sydvästskandinavisk flinta Den sydvästskandinaviska flintan förekommer ofta sparsamt på de mesolitiska och neolitiska boplatserna inom nordöstra Småland. Vid Hunö förekommer den sydvästskandinaviska flintan i måttlig mängd och 171 stycken bitar om 84,4 gram påträffades. När flinttypen förekommer är det ofta i form av redskap, hela eller fragmentariska tvärpilar, avslag och fragment av flintyxor. 17
Figur 9. De tillvaratagna artefakterna i boplatsytorna i procentandel beräknad i antal och vikt. Slipstenar Inom boplatsytan framkom två hela och två fragment av slipstenar i kvartsit (inv. nr. 17, 124, 253, 254). De två hela bestod av naturligt formade stenar av kvartsit där en plan sida nyttjats som slipyta. De två fragmentariska bestod av kvartsitskivor med en sida med tydliga slipspår. Denna typ av slipstenar är mycket vanliga i boplatsmaterialet inom Oskarshamns kommun och kan genom sitt utseende inte knytas till någon särskild epok (Dahlin 2004). Keramik I boplatsytan påträffades 103 keramikskärvor om 271 gram. Keramiken framkom i botten av lager 1 och vidare ned i lager 2. Keramiken har analyserats av Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier i Höganäs (se bilaga 2). Här följer kort sammanfattning: Dekor identifierades på sammanlagt fyra skärvor. Det är detsamma som 4 % av hela materialet, vilket är relativt litet. Möjligtvis kan andelen dekor vara en kronologisk markör och dekoren under senare delen av tidigneolitikum (TN) var relativt sparsam, vilket skulle kunna utgöra en indikation på denna fas. Under mellanneolitikum (MN) ökade dekorfrekvens markant. De dekortyper som identifierats på keramiken från Hunö är snöre i rader samt mindre gropar. De snörornerade skärvorna påträffades i rutorna 5 och 12 medan skärvorna med gropar framkom i rutorna 9 och 10. 18
Figur 10. Keramik. Foto: Per Andrén. Keramikmaterialet från Hunö är relativt begränsat men det är ett välkommet tillskott till forskningen och kunskapen om neolitikum i östra Småland. Materialet kan klassificeras som trattbägarkultur och troligtvis kan keramiken dateras till senare delen av TN I (Se bilaga 2). Det finns bland annat likheter med keramik från Öland och Lilla Mark i Oskarshamn, vilket visar att kärlen ingått i samma kulturella sfär. Ben Mycket få brända ben påträffades och den sandiga moiga moränen kan knappast betraktas som en god bevarandemiljö. Totalt rör det sig om 2 benfragment om 0,2 gram. Boplatsen under mesolitikum och tidigneolitikum Boplatsens äldsta fas utgår från fyndet av en mikrospånkärna, en teknik som förekommer under senmesolitikum. Under mesolitikum har havet legat runt 20 meter över dagens havsnivå. Boplatsen har då legat på ganska lättdränerad sandig-grusig morän i ett skyddat söderläge i det inre av en fjärdmiljö. Det har funnits skyddande berg såväl i nordost som nordväst. Merparten av fynden visar att platsen huvudsakligen nyttjats något senare. Det rör sig om litiskt material och keramik med datering till tidigneolitisk trattbägarkultur. Mer exakt hur boplatsen använts under mesolitikum och tidigneolitikum och vilken betydelse den haft för människorna är svårt att svara på, då endast en mindre yta undersökts. Det litiska 19
materialet präglas av enkla vassa och skärande redskap. Den typen av redskap kan ha många användningsområden såväl vid jakt som fiske. Tvärpilar bland fynden visar för att det kan röra sig om just dessa användningsområden. Mycket talar också för att delar av flintmaterialet kan ha bearbetats på plats. Eventuellt kan även tillverkning av grönstensyxor ha skett på ön, men det är för tidigt att säga något mer om utan ytterligare undersökning. De utvecklade kulturlagren tillsammans med ett varierat fyndmaterial visar att det sannolikt rör sig om något mer än en tillfällig lägerplats för jakt och fiske. Den rika förekomsten av kristianstadsflinta antyder kontakter med människor längre söderut. Även keramiken kan vittna om kontakter då den företer likheter med trattbägarkeramik från såväl kustnära områden (Lilla Mark) som keramik från Öland. En fortsatt undersökning skulle kunna ge viktiga ledtrådar för att klargöra många av frågorna kring boplatsens funktion och användning, liksom frågor om de kontaktnät och kommunikationsvägar som fyndmaterialet ger antydan om. Nuvarande och kommande arkeologiska resultat får bilda underlag för en diskussion kring lokala och interregionala faktorer hos de tidiga kust- och skärgårdskulturerna i nordöstra Småland. Figur 11. Boplatsen under utgrävning. Foto: Per Andrén. 20
Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr: 431-4332-2016. Uppdragsgivare: Michael Dahlin. Ansvarig institution: Wikell Arkeologi. Landskap: Småland. Kommun: Oskarshamn. Socken: Misterhult. Fastighet: Hunö 1:1. Fornlämningsnr: Misterhult 2104. Ekonomisk karta: 6G6j Hunö. X koordinat: 6380919. Y koordinat: 596918. M ö h: 20-25. Fältarbetstid: 2016-07-15 2016-07-17. Antal arbetsdagar: 3. Personal: Michael Dahlin, Michel Guinard, Roger Wikell. Bidrag till rapporten: Titti Fendin. Studiecirkeldeltagare: Christina Andrén, Per Andrén, Karl-Bertil Gustafsson, Philip Seward. Fynd nr: Preliminärt inv. nr. Fynd: Förvaras på Kalmar Läns Museum i väntan på fyndfördelning. Analyser: Torbjörn Brorsson Kontoret för keramiska studier. Dokumentation: All dokumentation förvaras på KLM. Inmätning: Koordinater och höjdangivelser i rikets koordinatsystem Sweref 99 1630 och RH70. ISBN: 978-91-983108-2-5 Referenser Alexandersson, K. & Dahlin, M. 2014. Harnäs en neolitisk kustboplats i Misterhults sn, Kalmar län, Småland. Kalmar läns museum. Kalmar. Almgren, E. 2008. Det ljusa landskapet runt Stensjö by - historien om ett bondelandskap. In: Roeck Hansen, B. (Red). Stensjö En småländsk småbrukarby under förindustriell tid. KVHAAH. Stockholm. Sid. 27 48. Bagge, A. 1936. Stenåldersboplatsen vid Humlekärrshult, Oskarshamn. Kalmar läns fornminnesförenings meddelanden 1936. Sid. 55 101. Callahan, E. 1987. An Evaluation of Lithic Technology in Eastern Middle Sweden during the Mesolithic and Neolithic. AUN 9. Uppsala. 21
Dahlin, M. 2004. Fåror i forntidens spår, En studie av sten- och bronsålderns bosättningsmönster med utgångspunkt från specialinventeringen av Misterhult och Döderhults socknar i Oskarshamns kommun. Oskarshamn. Dahlin, M. & Fendin, T. 2015. Förstudie till arkeologisk skärgårdsinventering 2015 Hunö. Arkeologisk rapport. Blankaholm. Dahlin, M & Fendin, T. 2015. Bjurvik Svingen En senmesolitisk boplats i Hjorteds socken, Småland Arkeologisk efterundersökning 2015 Bälö 1:16, Hjorteds socken, Västerviks kommun, Småland. Kalmar läns museum dnr 33-458-2015. Lst dnr 431-3854-2015. Dahlin, M. & Fendin, T. 2016. Boplats i fornlämningskomplex RAÄ 732, Värnamo 1:4, Misterhults sn, Oskarshamns kommun. Arkeologisk rapport. Blankaholm. Göransson, H. 1976. Den första odlingen i Kindabygden, fortsatta pollenanalytiska undersökningar i Kinda och Norra Tjust. Meddelanden från Östergötlands och Linköpings stads Museum. Linköping. Sid. 28 43. Norman, P. 1993. Medeltida utskärsfiske. En studie av fornlämningar i kustmiljö. Nordiska museets Handlingar 116. Pettersson, M. & Wikell, R. 2006. Mesolitiska boplatser i Stockholms skärgård. Fiske och säljakt på utskären under 10 000 år. Fornvännen 101. Sid. 153 167. Svedberg, 1988. Lilla Mark En stenåldersboplats I: Lars Rönnbäck (Red). Fornminnen i en kustbygd. Oskarshamn. 32 63 Welinder, S. 1998. Neolitikum-Bronsålder 3900-500 f.kr. Det svenska jordbrukets historia. I: Welinder, S. (red). Natur och Kultur/LTs förlag. Borås. Sid. 13 236. Widholm, D. 1998. Rösen, Ristningar och Riter. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4, No 23. Lund. Muntliga källor: Arkeolog Linus Hagberg 2016-08-16. Statens Historiska Museum, Arkeologerna, Linköping. Bilagor Bilaga 1. Fyndlista. Bilaga 2. Keramikanalys, Fil dr Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier i Höganäs. 22
Bilaga 1 Fyndnr Ruta Antal Vikt Mått 1 Tagna mått Material Sakord Typ 1 1 2 0,3 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 2 1 1 0,1 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 3 1 4 3,3 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 4 2 1 2,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 5 1 1 0,7 L,B, TJ Kvarts Avslag 6 2 1 10,1 32 L,B, TJ Kristianstadsflinta Skrapa Avslagsskrapa 7 2 5 0,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 8 2 2 0,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 9 2 1 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 10 2 1 0,9 20 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Kärna Bipolär 11 2 1 1,4 21 L,B, TJ Kvartsit Mejsel 12 2 24 18,6 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 13 2 1 1,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 14 2 6 0,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 15 2 4 3,5 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 16 2 21 17,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 17 3 1 400 130 L,B, TJ Kvartsit Slipsten 18 3 1 0,6 L,B, TJ Kvartsit Avslag 19 3 4 0,5 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 20 3 1 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 21 3 6 0,5 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 23
22 3 3 5,9 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 23 3 1 0,3 13 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 24 3 6 2,7 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 25 3 13 6,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 26 3 1 2,7 24 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna 27 3 1 5,7 34 L,B, TJ Kristianstadsflinta Skrapa Avslagsskrapa 28 3 1 5,8 30 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen Övrig 29 3 1 7,6 50 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 30 3 1 18,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 31 3 36 40 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 32 3 2 11,9 L,B, TJ Keramik Kärl 33 3 1 2,1 L,B, TJ Kvartsit Avslag 34 3 5 1,5 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 35 3 16 12 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 36 3 53 10,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 37 4 6 2,7 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 38 4 2 0,7 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 39 4 4 0,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 40 4 1 7 31 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Plattform 41 4 115 73 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 42 4 82 4,7 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 43 4 49 36,3 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 44 4 3 1,8 L,B, TJ Kvarts Avslag 45 4 3 2,5 L,B, TJ Kvartsit Avslag 46 4 1 5,6 L,B, TJ Kvartsit Övrigt slagen 47 4 1 17,3 44 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Plattform 48 4 1 1,8 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 49 4 5 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 24
50 4 1 2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 51 4 8 4,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 52 4 1 1,3 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag med retusch 53 4 1 0,6 13 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 54 4 1 0,1 11 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 55 4 1 0,5 15 L,B, TJ Kristianstadsflinta Tvärpil 56 4 1 0,6 13 L,B, TJ Kristianstadsflinta Tvärpil 57 4 6 17,9 L,B, TJ Keramik Kärl 58 5 1 300 120 L,B, TJ Grönsten Yxa Trindyxa 59 5 41 128,6 L,B, TJ Keramik Kärl 60 5 27 17,6 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 61 5 27 51,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 62 5 1 1,8 20 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Bipolär 63 5 1 10,4 37 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Bipolär 64 5 1 1,6 28 L,B, TJ Keramik Tvärpil 65 5 9 0,6 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 66 5 1 1,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 67 5 1 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 68 5 1 0,1 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 69 5 1 6,3 L,B, TJ Kvarts Avslag 70 5 1 6,7 L,B, TJ Kvarts Övrigt slagen 71 6 5 2,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 72 6 1 0,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 73 6 1 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 74 6 1 0,9 L,B, TJ Kvartsit Avslag 75 6 10 4,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 76 6 2 0,1 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 77 6 5 0,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 78 6 4 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 25
79 6 1 0,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 80 6 1 2,4 L,B, TJ Kvarts Avslag 81 6 1 0,1 L,B, TJ Kvarts Splitter 82 7 1 119 80 L,B, TJ Kristianstadsflinta Yxa Skivyxa 83 7 1 9,6 L,B, TJ Kvartsit Avslag 84 7 3 4,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 85 7 8 2,7 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 86 7 1 1,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 87 7 4 3,3 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 88 7 1 0,2 L,B, TJ Kvarts Avslag 89 7 1 8,9 35 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna 90 7 4 1,3 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 91 7 2 0,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 92 7 4 0,7 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 93 7 1 13,2 45 L,B, TJ Grönsten Yxa/mejsel 94 7 1 1,8 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 95 7 1 2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 96 7 1 0,9 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 97 7 36 50,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 98 8 1 1 17 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Bipolär 99 8 60 2,9 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 100 8 3 0,2 L,B, TJ Kvarts Splitter 101 8 2 0,1 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 102 8 1 1,6 17 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 103 8 1 0,2 11 L,B, TJ Kristianstadsflinta Spån 104 8 14 6,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 105 8 10 3,4 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 106 8 3 2,5 L,B, TJ Kvartsit Avslag 107 8 1 0,4 L,B, TJ Kvarts Avslag 108 8 1 0,3 15 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Tvärpil 26
109 8 120 97,5 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 110 8 1 0,1 L,B, TJ Kvartsit Splitter 111 8 2 4,3 L,B, TJ Kvartsit Avslag 112 8 6 3,6 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 113 8 1 4,6 28 L,B, TJ Kristianstadsflinta Skrapa Avslagsskrapa 114 8 1 0,4 17 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Tvärpil 115 8 62 54,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 116 8 19 1,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 117 8 1 33,3 56 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Plattform 118 8 1 0,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 119 8 2 0,4 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 120 8 1 0,2 14 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 121 8 7 0,3 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 122 8 24 6,7 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 123 8 5 14 L,B, TJ Keramik Kärl 124 9 1 675 180 L,B, TJ Kvartsit Slipsten 125 9 7 0,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 126 9 1 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 127 9 1 1 23 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 128 9 1 0,3 13 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 129 9 16 13,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 130 9 1 0,1 L,B, TJ Ben Bränt ben 131 9 29 52,1 L,B, TJ Keramik Kärl 132 9 33 2,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 133 9 20 19,3 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 134 9 2 0,1 L,B, TJ Kvarts Splitter 135 9 2 0,1 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 136 9 3 3,1 L,B, TJ Kvarts Avslag 137 9 2 0,7 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 138 9 9 6,5 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 27
139 9 1 0,1 10 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 140 9 1 0,2 13 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 141 9 1 0,9 27 L,B, TJ Kristianstadsflinta Spån 142 9 1 0,9 17 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 143 9 1 0,9 17 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 144 9 1 12,4 38 L,B, TJ Kristianstadsflinta Skrapa Avslagsskrapa 145 9 1 0,2 15 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 146 9 1 1,1 18 L,B, TJ Kristianstadsflinta Tvärpil 147 10 2 6 L,B, TJ Keramik Kärl 148 10 1 0,3 14 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 149 10 1 0,3 10 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 150 10 1 3,1 29 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Bipolär 151 10 2 8,8 L,B, TJ Kvarts Avslag 152 10 9 8,6 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 153 11 1 2,1 23 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 154 11 1 4,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 155 11 3 0,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 156 11 3 0,8 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 157 11 15 14,9 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 158 11 21 27,6 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 159 11 1 3,1 L,B, TJ Keramik Kärl 160 11 1 0,4 15 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Tvärpil 161 11 2 0,1 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 162 11 4 1,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 163 11 37 2,7 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 164 11 15 14,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 165 11 29 19,5 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 166 12 1 0,8 L,B, TJ Keramik Kärl 167 12 1 21,4 51 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Bipolär 28
168 12 1 0,1 L,B, TJ Ben Bränt ben 169 12 1 61,4 55 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Övrig 170 12 3 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 171 12 1 0,1 10 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 172 12 1 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 173 12 1 0,5 L,B, TJ Kvarts Avslag 174 12 63 5,8 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 175 12 6 7,7 L,B, TJ Kvartsit Avslag 176 12 1 2,6 L,B, TJ Kvartsit Övrigt slagen 177 12 40 17,6 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 178 12 14 7,7 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 179 12 67 77,3 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 180 12 1 0 160 L,B, TJ Kvartsit Kniv 181 12 8 10,4 L,B, TJ Keramik Kärl 182 12 4 7,1 L,B, TJ Kvartsit Avslag 183 12 41 3,9 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 184 12 56 19,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 185 12 1 3,4 28 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Bipolär 186 12 1 9,4 36 L,B, TJ Kristianstadsflinta Skrapa Avslagsskrapa 187 12 1 0,5 16 L,B, TJ Kristianstadsflinta Tvärpil 188 12 3 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 189 12 4 1,1 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 190 12 13 5 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 191 12 53 31 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 192 12 3 5 L,B, TJ Keramik Kärl 193 12 1 0,9 L,B, TJ Kvarts Avslag 194 12 2 1,3 L,B, TJ Kvartsit Avslag 195 12 12 0,9 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 196 12 4 0,6 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 197 12 2 0,9 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 29
198 12 16 4,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 199 12 18 15,5 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 200 13 1 0,3 L,B, TJ Keramik Kärl 201 13 20 27 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 202 13 2 4,6 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Skrapa 203 12 9 0,8 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 204 13 1 2,4 L,B, TJ Kvartsit Avslag 205 13 1 7,7 L,B, TJ Kvartsit Övrigt slagen 206 13 1 17,5 40 L,B, TJ Kristianstadsflinta Skrapa Avslagsskrapa 207 13 4 2,7 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 208 13 1 3,4 40 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 209 13 24 72,5 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 210 13 4 12,5 L,B, TJ Keramik Kärl 211 13 29 14,9 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 212 13 34 2,5 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 213 13 27 13,7 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 214 13 1 0,7 L,B, TJ Kvarts Övrigt slagen 215 13 1 0,1 L,B, TJ Kvarts Splitter 216 13 1 0,4 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 217 13 3 7,5 L,B, TJ Kvarts Avslag 218 13 1 7,7 L,B, TJ Kvartsit Övrigt slagen 219 13 1 0,6 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 220 13 1 1,5 22 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 221 14 2 0,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 222 14 1 105,8 79 L,B, TJ Övrigt Glättsten 223 14 1 0,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 224 9 1 1,2 20 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Tvärpil 225 9 1 0,9 21 L,B, TJ Kristianstadsflinta Tvärpil 226 9 1 76,9 61 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Plattform 30
227 9 1 59,9 55 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Plattform 228 9 1 31,5 49 L,B, TJ Kristianstadsflinta Kärna Bipolär 229 9 1 13 38 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag med retusch 230 9 81 76,8 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 231 15 25 19,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 232 15 17 13,3 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 233 15 9 1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 234 15 1 1,6 L,B, TJ Kvartsit Avslag 235 15 2 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Splitter 236 15 1 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 237 15 4 3,6 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 238 15 1 0,7 19 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 239 15 4 5,6 L,B, TJ Kvarts Avslag 240 15 4 3,8 L,B, TJ Keramik Kärl 241 15 15 23,4 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 242 15 9 1,9 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 243 15 6 0,5 L,B, TJ Kristianstadsflinta Splitter 244 15 4 4,3 L,B, TJ Kvarts Avslag 245 15 1 1,3 L,B, TJ Kvartsit Avslag 246 15 2 5,8 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Avslag 247 15 1 0,2 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Övrigt slagen 248 15 1 1,6 L,B, TJ Keramik Kärl 249 15 3 1,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Avslag 250 15 4 3,1 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen 251 15 1 0,4 L,B, TJ Kvarts Övrigt slagen 252 15 1 0,1 16 L,B, TJ Sydskandinavisk flinta Yxfragment 253 Schakt 1 2500 140 L,B, TJ Kvartsit Slipsten 254 Schakt 1 3900 180 L,B, TJ Kvartsit Slipsten 255 256 Provgr op 1 1,2 L,B, TJ Kristianstadsflinta Övrigt slagen Provgr op 1 0,7 L,B, TJ Keramik 31
257 11 1 3 25 L,B, TJ Kristianstadsflinta Skrapa Avslagsskrapa 32
Bilaga 2 Keramiken från Hunö Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier i Höganäs Inledning Vid undersökningen i Hunö år 2016 påträffades 103 skärvor med en vikt av 271 g. Skärvorna har fördelats på 14 fyndposter och keramiken framkom i nio olika rutor. Keramiken har varit föremål för en förhållandevis detaljerad registrering och syftet har främst varit att datera materialet och diskutera vad det representerar. Utifrån form, dekor samt ytbehandling har keramiken daterats till tidigneolitikum och materialet har bestämts som trattbägarkeramik. Metoder Keramiken har registrerats i MS Access, och följande variabler har studerats: vikt, antal skärvor, kärlform, kärldel, dekortyp och placering av dekoren, mynningsform samt ytbehandling. Magringstyp, största korn och skärvtjocklek har uppmätts på ett urval skärvor. När det har varit möjligt har en datering av skärvorna noterats. Ytbehandling All keramik från undersökningen har en glättad utsida. Det innebär att den fuktiga kärlväggen ströks av med en trasa eller en våt hand innan den torkade, för att sedan brännas. Dekor Dekor identifierades på sammanlagt fyra skärvor, och det är detsamma som 4 % av hela materialet, vilket är relativt litet. Möjligtvis kan andelen dekor vara en kronologisk markör och dekoren under senare delen av TN var relativt sparsam, vilket skulle kunna utgöra en indikation på denna fas. Under MN ökade dekorfrekvens markant. De dekortyper som identifierats på keramiken från Hunö är snöre i rader samt mindre gropar. De snörornerade skärvorna påträffades i rutorna 5 och 12 medan skärvorna med gropar framkom i rutorna 9 och 10. De två snörornerade skärvorna hade tillhört två olika kärl varav ett hade ornerats med ett mycket fint och tätt snöre (F12) (Fig. 1). Utifrån dess gods och snördekoren kan skärvan klassificerats som trattbägarkeramik. Den andra skärvan är en mynningsskärva (F3) (Fig. 1) och denna har ornerats med minst fem horisontella rader med snördekor under mynningen samt intryck av snöre uppe på mynningskanten. Dekoren, i kombination av mynningsformen och godset gör att skärvan kan klassificeras som trattbägarkeramik. Dateringen av skärvan bör förläggas till TN I och bland annat har liknande keramik påträffats i Resmo på Öland. C14dateringar av kol från lagret med keramik i Resmo visade på perioden 3020-2690 BC, medan analyser av brända ben i samma lager gav resultaten 3990-3760 BC respektive 3940-3650 BC (Papmehl-Dufay 2011:Tab. 2). Det visar att det fanns material i samma lager i Resmo 33
som daterats till TN I respektive MN A. Dekoren på skärvan från Hunö bör dock, enligt vedertagna kronologier, inte dateras till MN utan troligtvis är keramiken från TN I. Ett viktigt jämförelsematerial utgörs av keramiken från Lilla Mark i närheten av Oskarshamn. I Lilla Mark har flera snörornerade trattbägarskärvor påträffats och de har daterats till tidig- och mellanneolitikum (Svedberg 1988:44 f). Det kan vidare noteras att det även påträffats gropornerad keramik på platsen och relationerna mellan Hunö och Lilla Mark vore intressanta att studera i framtiden. Diffusa och grunda gropar har identifierats på två skärvor (F7, F9) (Fig. 1) i Hunömaterialet. Groparna är mycket svaga och man kan överväga om dessa verkligen är exempel på den klassiska gropdekoren som förekommer på trattbägarkeramik från slutet av tidigneolitikum och under mellanneolitikum. Gropdekor fanns även på mellanneolitisk gropkeramik, men skärvorna bör klassificeras som trattbägarkeramik. Gropornering har bland annat belagts på keramik från Hunneberget i nordöstra Skåne och här har den huvudsakligen daterats från övergången mellan TN och MN (Lagergren 2007:163). Från boplatsen i Ljungaviken i Sölvesborg påträffades gropornerad keramik, varav två kontexter med sådan keramik C-14 daterades till övergången mellan TN II och MN A (Brorsson 2014:76 ff). Keramiken från Hunö bör vara samtida med den snörornerade keramiken, vilket daterats till slutet av TN I. Därmed kan groparna utgöra någon tidig variant av gropdekor eller liknande cirkulära intryck. 34
Fig. 1. Keramik från Hunö. F3 och F12 har ornerats med snöre. F7 med gropar. F10 utgör ett exempel på ett vanligt gods, bestående av en siktad magring med stora korn av röd fältspat. Kärltyper Endast tre mynningar har påträffats och samtliga är utåtböjda och de har troligtvis tillhört trattbägare (Fig. 2). Det har därmed inte belagts några andra kärltyper i materialet från Hunö. 35
Fig. 2. De mynningsskärvor som påträffades vid undersökningen i Hunö har klassificerats som trattbägare. Skala 1.1. Godskvaliteten Vid registreringen har magringstypen noterats på 14 skärvor. Bedömningen har skett utan mikroskop, men på det stora flertalet av skärvorna har det varit uppenbart att man magrat med krossad bergart i förhållandevis stora kornstorlekar. Största bergartskorn har uppmätts till mellan 2,9 och 8,7 mm och medelvärdet är 4,3 mm. Man kan notera att magringen siktats innan den tillsatts till leran vilket innebär att man valt ut korn i vissa bestämda storlekar. Exempel på ett sådant gods är F10 (Fig. 1) där de stora magringskornen syns tydligt. Detta hantverk är typiskt för trattbägarkeramiken. Dessutom valde man ofta röd fältspat, vilket keramiken från Hunö också består av. Godskvaliten och framför allt största bergartskorn i godsen har studerats i relation till rutona. Syftet har varit att påvisa eller avfärda om en viss typ av keramik fanns i ett specifikt område eller om materialet var blandat. Man kan emellertid konstatera att materialet är blandat och någon korrelation mellan yta och gods finns inte. Däremot finns det en tendens till att den gropornerade keramiken hade något finare gods än det snörornerade keramiken. Kärlstorlekar Liksom med andra keramikmaterial är det utifrån ett källkritiskt hänseende relativt svårt att diskutera kärlstorlekar. Några hela kärl har inte påträffats utan det är skärvtjockleken som använts för att belysa kärlstorleken. Skärvtjockleken har uppmätts på 11 skärvor och den varierar mellan 6 och 12 mm. Medelvärdet är 7,8 cm och detta innebär att kärlen domineras av medelstora kärl och endast ett kärl (F9) hade en tjocklek på 12 mm och det kan därmed klassificerats som relativt stort. Övriga mätte mellan 6 och 9 mm i skärvtjocklek, vilket är detsamma som mellanstora kärl. Avslutning Keramikmaterialet från Hunö är relativt begränsat men det är ett välkommet tillskott till forskningen och kunskapen om neolitikum i östra Småland. Materialet kan klassificeras som trattbägarkultur och troligtvis kan keramiken dateras till senare delen av TN I. Det finns bland annat likheter med keramik från Öland och Lilla Mark i Oskarshamn, vilket visar att kärlen ingått i samma kulturella sfär. 36
Litteratur Brorsson, T. 2014. Bilaga 1. Keramik och bränd lera från Sölve 3:10, Ljungaviken. I: Källquist, M. & Kronberg, O. Ljungaviken, etapp 1 östra delen. Tidigneolitiska lämningar av boplatstyp och rituell karaktär, en liten mellanneolitisk lämning och en järnåldersgrav. Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2014:114. Lund, s. 74-84. Lagergren, A. 2007. Den neolitiska keramiken: I: Andersson, M. (red). Kustslättens mötesplatser. Lund, s. 149-186. Papmehl-Dufay, L. 2011. Trattbägarkulturen på Öland i ljuset av äldre och nyare undersökningar. Fornvännen 107. Stockholm, sid. 153-166. Svedberg, Å. 1988. Lilla Mark en stenåldersboplats. I: Rönnbäck, L. (red.). Fornminnen i kustbygd. Oskarshamn, sid. 32-63. 37