Uppståndelse, budskap och kvinnor?

Uppståndelse, budskap och kvinnor? Lukas 24 - Predikan Söderhöjdskyrkan 22.02.09 Inledning Innan vi går in i den här texten måste vi ställa oss en fråga som kanske kan fungera som en bild att ta med sig i sin bibelläsning. Min mormor och morfar hade rätt många tavlor, vissa fina och andra mer av hötorgskonstvarianten (för att lägga in en värdering om konst). Några av torgkonsttavlorna föreställde en svensk skog av något slag, som det väl många gånger gör, ofta med ett djur i förgrunden, eller i bakgrunden. Syftet med hötorgskonst är nog sällan den att provocera utan snarare att skapa en gemytlig miljö. Frågan är då vad som skulle få en att reagera när man beskådar denna skogstavla? Skulle man reagera på att det står en älg i skogen? Nej, troligen inte, men man skulle mycket troligt reagera om det stod en kamel i vårt svenska skogslandskap. Eller, vad säger ni? Varför reagerar vi då? Antagligen för att vi med största sannolikhet inte förväntar oss att se en kamel i en svensk skog. Men, vad har kameler, älgar och hötorgskonst egentligen med bibelläsning att göra, undrar ni förhoppningsvis. Man kan säga att det har med vana och förväntningar att göra. Generellt lägger man mest märke till det som vi inte förväntar oss att se (det är faktiskt en svår konst att verkligen beskriva och se det vardagliga i ett klargörande ljus). Människan har en förmåga att missa det som vi tar för givet. Det gäller även vårt läsande. Vi kan läsa vissa texter hur många gånger som helst och ändå kan man missa viktiga poänger just för att vi ser det vi förväntar oss att se och det vi är vana att se. Nu när vi kommer till Lukas 24 och uppståndelsen så har vi att göra med precis en sådan text. Vi har läst den här texten så många gånger att det helt enkelt kan vara svårt att uppfatta sprängkraften i texten. Vi har haft att göra med en uppseendeväckande kamel, men på grund av våra invanda förväntningar har vi förvandlat den till en älg på en hötorgskonsttavla - något helt harmlöst och gemytligt helt enkelt. Nu har jag inte gjort det så lätt för mig när jag indirekt menar att jag ska kunna få er att avkläda älgen för att få kamelen att framträda i den här predikan. Men jag hoppas att jag kan få fram några saker i texten som väcker ert intresse och kanske även inte är totalt harmlöst. Men först måste vi då gå in i texten. Vad händer där egentligen? 1

Vad händer i texten? Det finns få saker i Jesu liv som sticker så i ögonen på folk som hans död och uppståndelse. Å ena sidan har vi muslimer som inte accepterar att Jesus dog på ett kors utan menar att Jesus i sista sekund byttes ut mot en annan person som fick dö istället och å andra sidan har vi större delen av den sekulariserade västvärlden som inte tror att uppståndelse från de döda är möjlig (annat än i sagor och myter). Jag skulle därför kunna gå in i detalj för att visa att det faktiskt var Jesus som dog på korset och att evangelisterna inte såg sig själva som författare till myter eller sagor. T.ex. bryr de sig alldeles för mycket om att beskriva den historiska, politiska och geografiska omgivningen för evangelierna skulle kunna räknas som sagor. Vi har exempel på det här i texten som t.ex att kvinnorna ska gå med kryddor till graven och att vandrarna var på väg till Emmaus. Men det är tveklöst så att det är svårt att förstå hur en människa kan uppstå från de döda, likväl hände det och sista kapitlet i Lukas visar på en del av vad det har för betydelse för Jesu efterföljare, alltså oss. Kvinnorna vid graven Allting börjar med att vi får följa med några kvinnor till graven och enligt Lukas verkar det ha varit något utav en grupp kvinnor. Kvinnorna följer här bara de föreskrifter och traditioner som hör till en begravning. Det är kvinnorna, eller egentligen kvinnorna inom familjen, som ska bereda kryddorna och oljorna och sedan gå med dessa till graven. De fullföljer alltså sin av religionen och samhället givna roll som kvinnor. Det ska dock sägas att de troligen bryter mot normerna något då Jesus dog en brottslings död. Det är inte säkert att det var tillåtet att fullfölja begravningsriten på en brottsling, hurusom, kvinnorna går upp mot graven för att fullfölja sina kvinnosysslor. Men vad händer sen? De kommer till graven och inget är som de förväntade sig, stenen borta, graven öppen, kroppen borta, ljus strålar, änglar talar och Jesus är uppstånden. Och när de får uppleva och höra allt detta så kommer de, till skillnad från de manliga lärjungarna, ihåg Jesu ord om att han ska uppstå. Man får anta att kvinnorna hade svårt att dölja sin förvåning, chock, glädje och förundran på vägen tillbaka till de andra lärjungarna, men detta var något de bara inte kunde låta bli att berätta. I både Markusoch Matteusevangeliet får de t.o.m. uppmaningar om att gå och berätta för lärjungarna om uppståndelsen. Det är även värt att notera att det är för kvinnorna som Jesus visar sig först. Någonting säger mig att det finns en poäng här. Det är inte många saker som tas upp i alla fyra evangelierna, men kvinnorna vid graven är en sådan. Hur kan det komma sig? Vi kan tycka att det inte är så märkvärdigt att det är några kvinnor som först bevittnar Jesu uppståndelse, men i en kultur där kvinnor inte ens anses vara pålitliga vittnen vid en rättegång är förstås det här makalöst pinsamt. 2

Vissa bibelforskare (Setzer) hävdar att t.o.m. evangelisterna försöker att tona ned detta faktum genom att t.ex. visa att Petrus faktiskt också sprang dit och såg detta såsmåningom. Men vi märker även på lärjungarnas reaktioner att de inte tror det, och det är nog inte bara för att de har svårt att tro på uppståndelsen utan kanske ännu mer p.g.a att det är kvinnor som berättar om den. Detta att kvinnor var det första vittnet var t.o.m. så uppseendeväckande att det för den kristendomskritiska filosofen Celsus gör den kristna tron totalt opålitligt. Han skriver, Efter sin död uppstod han och visade sina märken efter bestraffningen och hur hans händer var genomborrade. Men vem såg detta? En hysterisk kvinna. Och efter det har han inget mer att tillägga om hur fåniga de kristnas påståenden om uppståndelsen är. Att allting grundar sig på en kvinnans vittnesmål avgör det helt enkelt. Case closed! Varför i hela fridens har då evangelisterna behållit detaljen att kvinnorna var de första vittnena till uppståndelsen när det nu var så omåttligt pinsamt? Jag kan bara komma på ett vettigt svar, nämligen det att det faktiskt är sant, kvinnorna var de första vittnena till uppståndelsen. Men vad spelar det för roll egentligen vem som såg Jesus först? Huvudsaken är väl att någon såg honom. Ja, det kan man förstås säga. Men om nu kvinnorna ansågs så opålitliga och oförmögna till att vittna om något så väcks i varje fall frågan hos mig varför Gud använde sig av kvinnor? Det först man kan tänka sig är att Gud ville att man skulle acceptera uppståndelsen genom tro och inte för att någon häftig, inflytelserik och högstatusapostel som Petrus säger det. Och det kan säkert stämma. Men jag tror det finns en ytterligare och kanske än viktigare poäng här. Kvinnorna genomgår en förvandling här, eller egentligen har processen pågått i hela Lukasevangeliet. Lukas bemödar sig nämligen extra mycket att visa på hur mycket Jesus omgärdade sig med kvinnor. Det är även inte helt sällan som kvinnorna får stå som de exemplariska lärjungarna när apostlarna är för tröga för att hänga med. Nu når alltså denna utveckling sin kulmen - kvinnorna går till graven i sina invanda och givna roller, men kommer därifrån som de första predikanterna, evangelisterna eller kalla det vad ni vill! I mötet med den uppståndne Jesus har de nu fått ett nytt och viktigare uppdrag. Den gamla rollen är överbryggad, de ska nu berätta om Jesus och sprida det goda budskapet! När man trodde man visste vad man skulle göra! Om nu kvinnorna blir de allra första evangelisterna hur kommer det sig att det så sällan är kvinnor som har ledande roller eller talarroller i kyrkan? Hur många gånger har vi t.ex. haft kvinnliga talare det senaste året? Det är något att tänka på. Men jag hoppas att predikningen här ska få vara mycket 3

mer av en uppmuntrande utmaning än skuldsättande. När man pratar om kvinnan i församlingen är det inte helt ovanligt att höra tankar som att kvinnor gillar att jobba mer bakom scenen eller att kvinnor är mer lagda för en ombesörjande roll, att de har en förmåga att se människan och vårda. Jag vill inte gå in i den debatten om det finns karaktärsdrag som är biologiskt betingade, men jag vill att vi ska se hur dagens text verkligen utmanar oss vad än vi anser om könsroller. I texten går, som vi har hört, tre kvinnor till graven. De var de första där. Varför var de först? Jo, för att det var kvinnans roll att lägga om lindningen och att komma med doftande örter. Med andra ord så är de först just för att de gör s.k. kvinnosysslor. När de gör det som de säkert har gjort många gånger förut händer något de däremot aldrig har varit med om förut. De får en uppenbarelse och änglagestalterna berättar att Jesus inte längre är där - sedan kommer de ihåg vad Jesus sa och går tillbaka och berättar alltsammans för de elva och alla de andra. Vad kan man säga om det här? I mina ögon blir det tydligt att även om det skulle finnas specifika saker som kvinnor har en naturlig fallenhet för så får de, i och med uppståndelsen, en ny uppenbarad uppgift, en som med stor sannolikhet är viktigare än andra, nämligen den att berätta om de goda nyheterna. Kvinnorna får alltså förtroende att förvalta själva kärnan i det kristna budskapet: att Jesus uppstod och att vi kommer att ärva evigt liv! Hur kommer det sig då att vi begränsar varandra och kanske främst kvinnor till att istället för att fullfölja den uppgift som Gud har gett oss göra det som vi har vant oss med i våra roller? Jag är ganska säker på att felet ligger hos både kvinnor och män. Det finns nämligen gott om kvinnor som känner sig trygga i sina roller, det gjorde säkerligen de tre kvinnorna vid graven med. De gjorde det de alltid har gjort och säkert något som de kände att det var betydelsefullt att de gjorde. Jag tror dessutom att de säkert gick till gravar med kryddor även efter detta, men de fick trots det ett uppdrag som ska prioriteras högre än dessa sysslor - nämligen att berätta. De har fått ansvaret att främst agera utefter Jesu missionsbefallning. Nu blev de säkert så uppfyllda och exalterade att de kanske inte tänkte på vad de gjorde och bara sprang och berättade. Men det förtar inte det faktum att de fick uppgiften att berätta. Kvinnornas upplevelse kan sammanfattas med att de mötte den uppståndne Jesus och nu hade de en ny och gudagiven uppgift. De blev drabbade och lät sitt möte med Jesus få konsekvenser genom att berätta trots att de troligen visste att folk skulle vara skeptiska. 4

Är det då svårare för oss att berätta om Jesus eftersom vi inte har den där nyhetens behag som gör att man inte tänker efter innan man handlar? Ja, på ett sätt är det säkert det. Som jag sa i början, vi är så vana vid uppståndelseberättelsen att vi har gjort den till en svensk älg på en torgkonsttavla. För mig brukar det alltid ligga som ett dåligt samvete att jag så sällan pratar om min tro, men vi behöver inte gå in i våra skamkänslor just nu. Utan istället för att fokusera på oss ska vi fokusera på vad som hände med de två vandrarna till Emmaus. Det är här uppståndelsen kommer in, nämligen i hur Jesus drabbar oss. Efter uppståndelsen blir Jesu påverkan på de troende än starkare, hans budskap är ju bekräftat. Vad är det emmausvandrarna säger, brann inte våra hjärtan. Vilken bild, brann inte våra hjärtan, brann inte våra hjärtan. Nyheten om Jesu uppståndelse skapar en hetta inombords! Men istället för att söka oss till den uppståndne Jesus blir vi så lätt fokuserade på det svåra med att tro på, eller snarare förstå, uppståndelsen. Men att förstå vad som hade hänt verkade inte vara det huvudsakliga fokuset för de första kristna. Här handlar det om att äntligen få träffa, leva med och uppleva den uppståndne Jesus. Jag tror säkert att de också hade mycket svårt att förklara hur det kunde ha hänt, men istället för grubblerier blev de drabbade. Man hör t.ex. aldrig någon säga, tror du på bungy-jump?. Vadå tro på bungy-jump? Det finns väl inget att tro på där? Nej, frågan är istället, har du upplevt bungy-jump eller ej? Och det är även den första frågan vi ska ställa oss om den uppståndne Jesus. Har du träffat Jesus? Vår relation med den uppståndne Jesus måste alltså vara startskottet för oss, men det kommer aldrig att gå att förlita sig på fantastiska upplevelser för ett hållbart kristet liv, lika litet som att en bils tändstift ständigt brinner av under körningens gång. När tändstiftet har brunnit av tar snarare motorn och bensinen vid. Om jag nu lämnar det bildliga språket så är det jag vill säga det att när den första spontaniteten har lagts sig så måste det finnas bra och andefyllda strukturer i den kristna gemenskapen. Om det nu är så att kvinnor får en ny roll i och med uppståndelsen så ska inte vi falla tillbaka till könsroller där kvinnor inte kan fullfölja sitt ansvar som talare. I församlingen måste alltså kvinnor bli tillfrågade och kvinnor måste fråga! Det händer alldeles för sällan att kvinnor frågar om de får leda det ena, eller berätta om det andra. Egentligen kan jag bara anta att det händer sällan att kvinnor frågar för att det är så sällan som kvinnor talar i gudstjänsterna. Nog finns det massa av er kvinnor här som har många erfarenheter av Jesus? Nog har många kvinnor här fått insikter när ni har läst bibeln? Nog har många kvinnor här fått bönesvar på era böner? Nog har många kvinnor här tankar om hur församlingslivet bör vara? Och framförallt, nog har många kvinnor här en levande relation och dialog med den uppståndne 5

Jesus? Alla som har detta har egentligen en skyldighet att ta reda på om det ni har fått, eller kommit fram till bör sägas till hela församlingen och sedan föra fram det. Inte visar sig väl änglagestalterna för de tre kvinnorna för att Gud tänker, det här blir ett härligt minne för dem att berätta för varandra när de lagar mat eller jobbar bakom scenen! Skulle Gud inte ha menat att kvinnor ska föra fram Guds ord så är det väl otroligt korkat av honom att göra så att det är kvinnor som först får bevittna Guds största frälsningsgärning. Nej, om Gud nu har gett kvinnor rollen att berätta om Guds verk så får inte församlingen vara strukturerad på så sätt att detta inte uppmuntras eller ges utrymme för. Detta ligger på kvinnors och mäns ansvar för vår främsta uppgift är att visa på och berätta om vem Jesus är och att alla människor kan ha en levande och livgivande relation med honom. Skäms vi verkligen för rätt sak? Budskapet om Jesus måste alltså nå ut vem du än är som säger det. Det går över alla roller. Lukas evangelium avslutas med Jesus som öppnade deras [de elva och alla de andra!] sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: Detta är alltså vad skriften säger: Messias ska lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni ska vittna om allt detta. Det må alltså vara hur pinsamt som helst för de första kristna att huvudvittnena var kvinnor likadant som vi kanske tycker att det är pinsamt att prata om uppståndelsen som en historisk händelse och många skulle säkert tycka att det vore skönare att säga att man får tolka uppståndelsen symboliskt om man vill. Men faktum är att det kristna budskapet är centrerat runt en person som levde i Israel för 2000 år sen och som blev pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Den personen ska vi alla berätta om för den personen ger oss liv, hopp, frälsning, syndernas förlåtelse och dessutom ger han nya roller som inte längre är bundna till kön, kultur eller etnicitet. Eller som Paulus säger, Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus. Alla har vi alltså genom Jesu liv, död och uppståndelse fått möjlighet att leva i Kristus och uppmaningen att sprida det fantastiska budskapet om Kristus, man som kvinna. Utmanande. Utvecklande. Men framförallt Underbart! Ska vi be? 6