KULTURMILJÖANALYS Åre kabinbana med dalstation, Åre kommun 2017-11-17 STUDIO KULTURMILJÖ Nicholas Bunker Anders Stjernberg Sweco Architects AB
KONTAKT SWECO Architects Box 340 44 100 26 Stockholm Telefon 08 522 952 00 www.sweco.se 2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND, SYFTE OCH AVGRÄNSNINGAR Bakgrund och syfte Ny förutsättningar Avgränsning KULTURHISTORISKA LAGRUM OCH FÖRUTSÄTTNINGAR Kulturmiljölagen Miljöbalken Plan- och bygglagen Kommunala mål och riktlinjer METODIK Analys Fotomontage RAÄ:s Plattform och Handbok HISTORISK UTVECKLING Bakgrund till Åreturismen Turismen utvecklas med linbanesystem Den moderna turismen utvecklas Linbanans utveckling Kabinbanan i Åre STADS- OCH LANDSKAPSANALYS Landskapets utveckling Stadsbild Röresle och orienterbarhet KABINBANAN IDAG Beskrivning av anläggningen Dalstationen Toppstationen KULTURHISTORISKT VÄRDE Riksintresse kulturmiljö Riksintresse friluftsliv Regionala värden Kabinbanan - en kulturhistorisk värdering PLANFÖRSLAGET Arkitektens beskrivning Sektion Planering Funktioner Landskap Kumulativa effekter SÅRBARHET FÖR FÖRÄNDRINGAR Process Riksintresse kulturmiljö Riksintresse friluftsliv Regionala värden KONSEKVENSER AV PLANFÖRSLAGET Riksintresse kulturmiljö Riksintresse friluftsliv Regionala värden Slutsatser Åtgärder - kompensation REFERENSER 4 4 4 5 6 6 6 7 7 8 8 8 8 10 10 11 12 13 13 15 15 17 19 21 21 22 25 27 27 27 28 28 30 30 31 31 31 32 32 33 33 33 33 33 35 35 35 35 36 36 37 3
BAKGRUND, SYFTE OCH AVGRÄNSNINGAR Bakgrund och syfte Nya förutsättningar Sweco Architects AB i Östersund utarbetar ett nytt detaljplaneförslag för området kring Åre kabinbanas dalstation på uppdrag av Åre kommun. Skistar AB vill bygga ut området vid dalstationen. Sweco, Studio Kulturmiljö, Stockholm, har tidigare utrett frågan om påverkan på riksintresset för kulturmiljö, Åredalen, Z32. (2015). Det aktuella planområdet ligger också inom det stora område som betecknas Fjällvärlden ; riksintresse för turismen, det rörliga friluftslivet och för dess natur- och kulturvärden, 4 kap. 1-2 miljöbalken (MB). Därefter har ändrade förutsättningar inneburit nya förslag. Utbyggnaden innebär helt ny bebyggelse på nuvarande plats för dalstationen med tillhörande parkeringsytor, samt att hela Kabinbanan, exklusive toppstationen, ska rivas och ersättas med annan gondoldrift. Sweco har genom byggnadsantikvarie Anders Stjernberg och landskapsarkitekt Nicholas Bunker, Sweco Architects AB, Stockholm, anlitats av Skistar för att genomföra en fördjupad kulturmiljöanalys av förslagets påverkan på riksintresset Åredalen. I den tidigare arbetsuppgiften ingick också att beskriva och bedöma kulturvärden avseende dalstationen till Åre kabinbana. Uppgiften har övergått i att bedöma hela Kabinbanans struktur, och dess kulturhistoriska värde, mot bakgrund av dess betydelse som symbol för den moderna turismutbyggnaden i Åre. Kraven på miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar ställs i miljöbalkens sjätte kapitel. De innebär i korthet att en exploatör eller verksamhetsutövare är skyldig att som underlag för beslut beskriva konsekvenserna av olika tänkta förändringar och därvid risk för påverkan på kulturmiljön. Kulturmiljöanalysen utreder konsekvenserna och ligger till grund för bedömningen av sårbarhet i detaljplaneförslaget gentemot befi ntligt riksintresse för kulturmiljövården och utgör även underlag för avsnittet om kulturmiljö i miljökonsekvensbeskrivningen. Området är tidigare detaljplanelagt med en byggnadsplan från 1980. I gällande plan utgör programområdet huvudsakligen friluftsområde och parkering. Den nya detaljplanen kommer att ersätta del av den nu gällande detaljplanen för området. Åre kommun har i samverkan med näringslivet tagit fram en utvecklingsplan Vision 2020 (se www.are.se). En del av visionen för att utveckla destinationen Åre är att ge utökad service och skapa fl er bäddar. Åre kommun anser att det nu föreslagna planprogrammet ger möjlighet till detta. Man menar vidare att Kabinbanans dalstation har potential att utvecklas och bli ett nav och en entré till nya lägenhetshus med handel, service och parkering. Kommunstyrelsen beslutade i planbesked 2013-04-25 att prövning genom detaljplan medges och att planprocessen ska inledas med ett planprogram. Denna rapport beskriver och analyserar kulturlandskapets uppbyggnad och historiska utveckling i och runt fastigheten Mörviken 1:75, i linje med Riksantikvarieämbetets (RAÄ) metoder. Rapporten redovisar en översiktlig inventering och beskrivning av stadsbilden/bebyggelsen kring Åre kabinbana med kulturhistorisk värdering utifrån komponenter i riksintresset Åredalen (Z32). Det omfattar kulturhistorisk bakgrund, samt fysiska och immateriella egenskaper. Med utgångspunkt i redovisade uttryck för riksintresset Åredalen(kulturmiljö) och Fjällvärlden(friluftsliv) analyseras, utifrån föreliggande byggnadsförslag, relevanta kulturvärden och deras sårbarhet för förändring, samt bedöms konsekvenserna på de aktuella riksintressena. Riksintresset Åredalen (Z32) Skistar har under 2016 meddelat att Kabinbanan ska läggas ned. Högzonen är ur verksamhetssynvinkel en viktig del av Åres skidåkning. Sättet att ta sig upp sker sedan 40 år via Kabinbanan, via VM8:an sedan ett tiotal år och via skutans baksida i Ullådalen/Stendalen. Skistar anser att kapaciteten är begränsad via kabin. Även om den inte är känslig för vind då den är uppförd för att klara orkanstyrka, kan den inte köras när det blåser mer än 20 m/s. Detta för att driften styrs av regler från Boverket. Till detta kommer nedisningen, som är allvarliga problem på endast tre alpina platser i världen - Åre, Argentina och Nya Zealand. I snitt har Skistar öppet 140 vinterdagar, men enbart 69 vinterdagar med kabinbanedrift (nedisningen påverkar detta). Renovering av Kabinbanan har genomförts regelbundet och de senaste åren har Skistar lagt 38 miljoner kr i underhåll. Kostnaderna bedöms öka de kommande åren då allvarliga brister i betongfundamenten till stolparna lokaliserats. I ett pilotprojekt offererades underhåll till 6 miljoner kr för 16 st fundament. Fel betong användes och pengarna räckte bara till 3 st fundament. Inom 10 år eskalerar denna underhållskostnad till 30 miljoner kr. Efter 10 år kommer också ett behov att byta fackverksstolpar till en kostnad av kalkylerade 120 miljoner kr. Sammantaget har det gjort att Skistar analyserat andra alternativ där man ska kunna köra fl er personer upp i högzonen utan nedisningsproblem. Genom att satsa på en ny gondol öster om Kabinbanan och VM6:an i ny sträckning upp till Åreskutan kan betydligt ökad kapacitet om 3000-3500 pers/tim skapas. Dalstationen planeras till området kring nuvarande Timmerstugan. Gondolerna måste dock placeras i särskilda garage då de klarar vinterförhållanden sämre. Det innebär att man behöver bygga fl era mellanstationslägen med garage för 120 gondoler och att även Kabinbanans dalstation ska nyttjas som garage. För att bereda plats vid nedfarternas avslut i dalen ska WC liften tas bort (tvåstolslift) och fl yttas till Rödkullen. Under arbetet väcktes en fråga om byggnadsminnesförklaring av Kabinbanan, som efter utredning avslogs av länsstyrelsen i Jämtland under maj månad 2017. 4
Avgränsning Planområdets centrala del där Kabinbanans dalstation är beläget ligger ca 250 meter nordväst om Åre torg. Området omfattar infarten vid OKQ8, parkeringen väster om dalstationen, vidare österut mot Vakthögen, ner till E14 och tillbaka mot infarten OKQ8. Området berör del av fastigheten Mörviken 1:75, som ägs av Skistar AB. Inom planområdet ligger kabinbanas dalstation som är placerad ca 20 meter från E14. Mellan dalstationen och E14 finns angöring för bussar, taxi, personbilar och parkering. Väster om dalstationen, i en högre nivå, fi nns ytterligare parkeringsplatser. Öster om dalstationen ligger liftarna Worldcupliften och VM6:an. Ca 70 meter sydost om liftarna fi nns backrestaurangen Timmerstugan. Inom planområdet angör Kabinbanevägen som förbinder E14 med Årevägen. Parallellt med Kabinbanevägen, under E14, går en gc/skidväg som utmynnar på Åre Torg. I anslutning till planområdet, ca 110 meter väster om Kabinbanan, ligger en bensinstation. Vid första avgränsningen av planförslaget ansågs det att den största effekten sannolikt skulle bli visuell påverkan från byggnaden, särskilt sett från värdefulla kulturmiljöer. I en flygbild från 2003 (utsnitt) ser vi dalstationen återfinns i ett öppet terrängavsnitt strax intill E14. Foto: Jonas Olsson. Sweco arkiv. Den befi ntliga landskapsbilden innebär att de synliga effekterna av byggnaden är begränsade och som sådant har studieområdet defi nierats baserat utifrån denna faktor. För att förstå det större sammanhanget av hur landskapet har använts och varit befolkat zoomar analysen ibland ut från denna skala för att täcka ett större område. TECKENFÖRKLARING: PLANOMRÅDE UTREDNINGSOMRÅDE AVGRÄNSNINGAR 5
KULTURHISTORISKA LAGRUM OCH FÖRUTSÄTTNINGAR Kulturminneslagen Miljöbalken Kulturmiljölagen (1988:950) I lagen slås fast att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön och att detta är allas ansvar. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Syftet är att försäkra nuvarande och kommande generationers tillgång till en mångfald av kulturmiljöer. Lagen reglerar bland annat skydd för fornlämningar i kapitel 2, för byggnadsminnen i kapitel 3 samt för kyrkliga kulturminnen i kapitel 4. Det fi nns inga registrerade eller i övrigt kända fornlämningar eller byggnadsminnen inom planområdet. Däremot finns strax öster om detsamma den sk Vakthögen, Raä 17:1. Inom riksintresset Åredalen återfi nns i centrala Åre fyra byggnadsminnen, samtliga att anse som värdebärare; Åre järnvägsstation, Åre bergbana, Mårtenvillan och Villa Jamtbol (Läkarvillan). Åre gamla kyrka utgör ytterligare en värdebärare i riksintresset. Fornlämning Raä Åre 17:1. Vakthögen. Defi nieras som naturföremål/-bildning med tradition Miljöbalken (1998:808), MB. 3 kap. 6 Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Riksintresse för kulturmiljövård enligt MB 3 kap. 6 Planområdet ligger inom riksintresse för kulturmiljövård - Riksintresset Åredalen (Z32). Planområdet med hela Åre samhälle omfattas av riksintresse för kulturmiljövården. Motivering: A. Älvdalsbygd på Åresjöns norra sida med bebyggelsekontinuitet från järnåldern. B. Turistorten Åre samhälle med medeltidskyrka. (Bymiljö). Uttryck för riksintresset: A. Det öppna odlingslandskapet väster och sydost om Åre med gamla landsvägen nere vid sjön och 1800-talsbebyggelse på många gårdar och i odlingsmarken. B. Den tidiga turismens byggnader med hotell och villor i nationalromantisk stil, de flesta kring det tidigt stadsplanelagda området som sträcker sig från järnvägsstationen och parken upp till bergbanan från 1910-talet med dalstationen vid Åre torg och toppstationen vid hotellet Fjällgården. I samhället ligger Åre medeltida kyrka och ovanför centrum ligger Tottens by med fl era tätt sammanträngda gårdar på en smal hylla i fjällsluttningen. Riksintresse för friluftsliv enligt MB 3 kap 2. Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär. Riksintresse för friluftsliv enligt MB 3 kap 6. Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som anges i första stycket. Vinter - friluftsaktiviteter. Åre är utpekat som riksintresse för friluftsliv (FZ7). I värdeomdömet för riksintresset ges följande beskrivning: Området är ett klassiskt turist- och friluftlivsområde med utmärkta förutsättningar för friluftsliv och nyttjas av ett stort antal människor såväl vinter som sommar i form av många olika friluftsaktiviteter. De intresseaspekter som omnämns i beskrivningen av riksintresset är turskidåkning, långfärdsvandring, naturstudier, fritidsfiske, kanoting och utförsåkning. Riksintresse för natur- och kulturvärden, Rörligt friluftsliv och turism enligt MB 4 kap. 1-2 Områdena är angivna i miljöbalken och utvalda med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i området som helhet. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Enligt 4 kap 2 miljöbalken ska turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen beaktas vid bedömning av tillåtligheten av exploateringsföretag. Det aktuella planområdet ligger också inom det stora område som betecknas: Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset. Inom fjällområdena får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas. 6
Plan- och bygglagen Kommunala mål och riktlinjer Plan- och bygglagen reglerar planläggning av mark, vatten och byggande samt innehåller föreskrifter för bygglovsprövning. Lagens andra kapitel handlar om allmänna och enskilda intressen. I Plan- och bygglagens 2 kap. 6 står bland annat att när en detaljplan tas fram, en bygglovbefriad åtgärd utförs eller ett bygglov eller annat ärende enligt plan- och bygglagen behandlas ska stadsoch landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas. Ändringar och tillägg i bebyggelsen ska göras varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Det åttonde kapitlet i lagen innehåller de krav som ställs på byggnadsverk och allmänna platser, bland annat de krav som gäller för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. En byggnad, ett bebyggelseområde eller en allmän plats som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas (8 kap. 13, förbud mot förvanskning). Byggnader ska underhållas så att utformningen bevaras och underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om en byggnad är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska den underhållas så att de särskilda värdena bevaras (8 kap. 14, krav på underhåll). Om en byggnad ändras ska det ske varsamt och med hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och så att byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tillvaratas (8 kap. 17, krav på varsamhet). Lagens bestämmelser om varsamhet gäller för alla byggnader inom och utanför detaljplan och för alla åtgärder oavsett om åtgärden är bygglovspliktig eller inte. I en detaljplan kan varsamhetsbestämmelser och skyddsbestämmelser införas för att skydda, värna och bevara bebyggelse och miljöer med kulturhistoriska värden. När en kommun prövar ett bygglov på en fastighet som har varsamhets- eller skyddsbestämmelse i en detaljplan ska den föreslagna åtgärdens lämplighet prövas i förhållande till bestämmelsens syfte. Åre kommun är i processen med att ta fram en ny översiktsplan. Den gällande Översiktsplan för Åre kommun antogs 1991. Det fi nns dock en Fördjupad översiktsplan för Åre samhälle, som antagits senare, år 2005. I den fördjupade översiktsplanen för Åre samhälle (FÖP) från år 2005 beskrivs Kabinbanan tillsammans med byn, Störtloppsområdet och Åreskutan som en mycket viktig miljö, vilka tillsammans är det som utåt ger bilden av Åre. Enligt FÖP:en ska nya permanenta byggnader utformas med särskild hänsyn till detta. I Åre finns flera kulturhistoriskt värdefulla byggnader och anläggningar. Sammantaget utgör hela Åre samhälle en värdefull miljö där särskild hänsyn ska tas vid ny- och ombyggnad, vid underhåll och den dagliga verksamheten. Åres stora kulturvärden har betydelse inte bara för kulturminnesvården utan även för Åre som turist- och bostadsort. Åre samhälle vid foten av Åreskutan utgör idag en kontrastrik blandning av gammal jordbruksbygd med sockenkyrka och modern turistort. FÖP:en utpekar också tre särskilt värdefulla kulturmiljöer: Centrala Åre med Bergbanan området ovanför järnvägsstationen med den tidiga turismens hotell och villor i nationalromantisk stil och med den runt 1910 anlagda stadsplaneaxeln med parken, torget och bergbanan upp till Fjällgården. Kyrkan Åre medeltida kyrka med kringliggande friområde. Tottens by radbyn med sina tätt liggande gårdar. Under REGLER FÖR BYGGLOV nämns Kabinbanan specifikt: Viktigt blickfång, mycket synligt i landskapet. Ny modern bebyggelse tillåts om hänsyn tas till landskapsbilden. Intill lift medges mindre byggnader med blanka tak t.ex. i Alu-zink. Planområdet är tidigare detaljplanelagt med en byggnadsplan från 1980. I gällande plan utgör programområdet huvudsakligen friluftsområde och parkering. Den nya detaljplanen kommer att ersätta del av den nu gällande detaljplanen för området. Åre kommun har i samverkan med näringslivet tagit fram en utvecklingsplan Vision 2020 (se www.are.se). En del av visionen för att utveckla destinationen Åre är att ge utökad service och skapa fl er bäddar. Åre kommun anser att det nu föreslagna planprogrammet ger möjlighet till detta. Man menar vidare att Kabinbanans dalstation har potential att utvecklas och bli ett nav och en entré till nya lägenhetshus med handel, service och parkering. Kommunstyrelsen beslutade i planbesked 2013-04-25 att prövning genom detaljplan medges och att planprocessen ska inledas med ett planprogram. Förändringarnas Åre - Kulturhistorisk landskapsanalys av riksintresset Åredalen (2009) Även om den inte är en rättsligt bindande produkt är det viktigt att inkludera resultaten av denna omfattande analys av Riksintresse Åredalen Z32, som tagits fram av Länsstyrelsen Jämtlands län. Syftet med rapporten var att beskriva och analysera de förändringar som skett i Åredalen sedan området första gången utpekades som kulturhistoriskt riksintressant för snart 40 år sedan. Vilka kulturhistoriska värden har försvunnit, vilka har tillkommit och hur bör riksintresset hanteras i framtiden? Dessa frågeställningar är centrala och mynnar ut i ett förslag till en ny, uppdaterad beskrivning av riksintresset med tillhörande motivtext. Förslag lyder: Motivering Fjällturismens landskap, där den fjällnära odlingsbygden möter vintersportorten Åre Uttryck för riksintresset Spåren av det traditionella fjällnära odlingslandskapet, som återfi nns på fjällsluttningarna och i dalgången väster och sydost om Åre. Åre bys turistiska årsringar, som visar på olika typer av anläggningar och skilda stilideal. Här finns nationalromantik såväl som internationell modernism och post- modernism representerat sida vid sida. Exempel på viktiga årsringar i Åres utveckling är den tidiga turismens anläggningar från förra sekelskiftet, koncentrerade kring axeln mellan gamla järnvägsstationen och bergbanan, samt området kring Kabinbanan från 1970-talet. Åre gamla kyrka, fjällvärldens enda medeltidskyrka, visar tillsammans med Tottens by på bygdens äldre historia och ger Åre ett påtagligt historiskt djup. I en närmare beskrivning av Kabinbanan fi nns följande text: På 1970-talet inleddes nästa stora fas när (det andra) Åreprojektet lanserades i form av en stor statlig turismsatsning. Byggandet av Kabinbanan 1976 under pågående»stenmarksfeber«fi ck en stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. 7
METODIK Analys Fotomontage RAÄ plattform och handbok Huvudsyftet med denna rapport är att göra en bedömning huruvida aktuellt planförslag ger upphov till påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljö. För Kulturmiljö / landskapskaraktär finns dock också en del av riksintresset för friluftsliv. Den utvalda analysmetoden tar hänsyn till de (speglade) värdena under båda riksintressena. Konsekvenser på kulturmiljö- och stadsbild är också analyserade utifrån en kommunal/lokal nivå. Analysarbetet har utgått ifrån befintliga underlag, bland annat den bef. riksintressebeskrivningen, den fördjupade översiktsplanen för Åre samhälle 2005 (FÖP), Konsekvensanalys kulturmiljö - dalstationsområdet (SWECO Okt 2015) och även analysen i rapporten Förändringarnas Åre. Med hjälp av platsbesök, samt utifrån nedanstående metodik, har bedömning av konsekvenserna för kulturmiljö gjorts, där eventuell skada på riksintresset har dominerat både metodval och bedömningsmetodik. Bedömningen av vad som utgör påtaglig skada på ett riksintresse är alltid platsspecifi k och knuten till åtgärden och dess omfattning. Utgångspunkten i bedömningen har varit att olika områden är olika känsliga och olika typer av påverkan kan medföra skada. Förändringar som kan uppstå genom de alternativ som utreds för detaljplan inom dalstationsområdet kan ge upphov till två typer av konsekvenser. Dels direkta konsekvenser, det vill säga fysiska förändringar/påverkan på miljöer. I detta fall berörs till hela dalstationsområdet inklusive parkeringsytor av fysiska förändringar, vilka kan ge upphov till direkta konsekvenser på kulturmiljö- och landskapsvärden. Byggnader med placering i Mörviken 1:75 kommer att vara visuellt exponerade och kan komma att ge indirekta konsekvenser på kulturmiljö- och stads-/ landskapsbildsvärden. Bedömningar av indirekta konsekvenser på kulturmiljövärden, d.v.s. konsekvenser på olika upplevda, visuella värden, är ofta komplicerade. Inte sällan ifrågasätter allmänhet och myndigheter hur slutsatser har dragits och bedömningar gjorts i miljökonsekvensbedömningar. För vår bedömning har fyra representativa utsiktspunkter identifi erats för fotomontage utifrån GIS- och 3D-modellsstudier, fältarbete och samråd med Åre kommun. De aktuella utsiktspunkterna valdes ut för att vara representativa för vyer i omgivningen och deras sammansättning och kvalitet där kulturellt viktiga värden kan ses och upplevas i landskapet. Dessa platser har också valts utifrån sin egen kulturella betydelse, till exempel en vy från ett historiskt torg. Inverkan kan vara positiv eller negativ. Analysen innefattar inte en bedömning av den planerade byggnadens design, men aspekter såsom skala, volym, siluetter och fasadmaterialets reflekterande inverkan är däremot relevanta. Analysen tar också hänsyn till skillnader mellan dag och natt, samt årstidsväxlingar. Studiens begränsade genomförandeperiod innebar att fotografering inte kunde göras under både sommar och vinter, och därmed kunde inte graden av siktavskärmning som vegetationen tillför bedömas till fullo. Detaljplaneområdet besöktes och fotograferades under december 2016. RAÄ Plattform Kulturhistorisk värdering och urval - Grundläggande förhållningssätt för arbete med att definiera, värdera, prioritera och utveckla kulturarvet. Begreppet kulturmiljö omfattar hela den av människan påverkade fysiska miljön. I takt med samhällsutvecklingen ställs nya och ökade krav på argument för kulturhistoriska värden i relation till andra intressen. Under fl era år utvecklade därför Riksantikvarieämbetet ett underlag för kulturmiljösektorn med syftet att tydliggöra, stärka och nyansera arbetsprocessen kring kulturhistorisk värdering och urval. Den kallas Plattform för kulturhistorisk värdering och urval och utgör sedan januari 2015 statens grundläggande förhållningssätt för arbete med att defi niera, värdera, prioritera och utveckla kulturarvet. Plattformens innehåll ska ses som riktlinjer för de arbetsmetoder som tillämpas inom kulturmiljösektorn. I enlighet med plattformen har vi försökt förklara varför, på vilket sätt och i vilken grad riksintressets miljö i allmänhet och Kabinbanan i synnerhet kommunicerar kunskaper om kulturhistoriska värden. All fysisk miljö är dock inte lika värdefull. I rapporten förklaras vidare: Enkelt uttryckt kan sägas att ju bättre en företeelse bidrar till möjligheterna att utvinna och kommunicera kunskap desto högre är dess kulturhistoriska värde. Plattformen defi nierar kulturhistoriskt värde som bestående i de möjligheter materiella och immateriella företeelser kan ge vad gäller att inhämta och förmedla kunskaper om och förståelse av olika skeenden och sammanhang samt därigenom människors livsvillkor i skilda tider, inklusive de förhållanden som råder idag. Utöver berättelsen om det historiska och det kulturhistoriska sammanhanget erbjuder miljöer också upplevelsevärden i form av till exempel estetiska och sociala värden. Upplevelsevärdet förekommer i denna rapport i bemärkelsen hur väl en företeelse ger möjlighet att läsa och förstå det historiska sammanhanget. Av bland annat den anledningen har en metodik utarbetats av Riksantikvarieämbetet (RAÄ) för att försöka härleda hur olika slutsatser dragits beträffande värden, sårbarhet för förändringar samt konsekvenser på kulturmiljövärden. Område av visuella påverkan plan förslag, SWECO GIS Viewshed analys Den kulturhistoriska värderings- och urvalsprocessen kan brytas ned och förstås som flera olika typer av ställningstaganden. Dessa har sorterats i fyra olika processmoment för att tydliggöra hur de skiljer sig åt och för att understryka vikten av att hålla isär dem. Det beskrivande momentet handlar om att identifiera vilka uttryck som återspeg- 8
lar vilka kulturhistoriska skeenden. Därigenom avgränsas och beskrivs det kulturhistoriska sammanhang som blir utgångspunkt för bedömning av det kulturhistoriska värdet. I det analyserande momentet bedöms hur och i vilken grad dessa uttryck speglar det kulturhistoriska sammanhang som valts ut i det första momentet, genom att bedöma det kulturhistoriska värdet utifrån tre kriterier: Möjlighet till kunskap och förståelse, som avser det kulturhistoriska informationsinnehållet och dess läsbarhet. Kulturhistorisk helhet som handlar om vad som finns kvar, dvs. graden av fullständighet. Hur mycket har bevarats från en avgränsad kortare tidsperiod (tidskontext) eller från olika skeden i ett längre utvecklingsförlopp (processkontext). Kulturhistorisk relevans som gäller företeelsens roll som kännetecknande eller på annat sätt särskilt betydelsefull för sin tid och kontext. RAÄ Kulturmiljövårdens riksintressen enligt 3 kap. 6 miljöbalken Handbok Handboken bygger på två grundläggande förhållningssätt. Dels att kulturmiljövårdens riksintressen ger ramar men utgör inte hinder för samhällsutvecklingen, dels att riksintressenas utvecklingspotential kan identifi eras och långsiktigt hållbara lösningar nås genom dialog och samverkan mellan berörda aktörer. Begreppet påtaglig skada är centralt för tillämpningen av hushållningsbestämmelsen om riksintressen. Bedömningen av vad som utgör en påtaglig skada är alltid platsspecifi k och knuten till åtgärdens art och omfattning. I handboken diskuteras och utvecklas grunder och tillvägagångssätt för bedömningen av påtaglig skada på riksintressen för kulturmiljövården. Påtaglig skada kan uppstå om: En åtgärd mer än obetydligt skadar något eller några av de värden som utgör grunden för riksintresset Den negativa inverkan blir så stor att området i något avseende förlorar sitt värde som riksintresse Vad försvinner och vad tillkommer? Är påverkan visuell eller funktionell? Är påverkan direkt eller indirekt? Är påverkan tillfällig eller bestående? Bedömningsskala Genom att ta hänsyn till både ett områdes känslighet och den påverkan som ett genomförande av planförslaget skulle innebära kan en bedömning av konsekvenserna för områdets värde göras. Denna bedömning har gjorts utifrån den nedan angivna matrisen. Konsekvenserna kan vara både positiva och negativa. Landskapets läsbarhet d.v.s. möjligheterna att förstå och uppleva ett områdes riksintressanta kulturhistoriska sammanhang, såsom det kommer till uttryck i landskapet är central vid urvalet av riksintressen och därmed även i analysen av en förändrings påverkan på kulturmiljön. Kulturmiljövårdens riksintressen är sammanhängande kulturmiljöer som kännetecknas av att de genom sitt innehåll särskilt väl återspeglar viktiga delar av den kulturhistoriska utvecklingen i landskapet. Miljöns riksintressanta egenskaper består i alla de fysiska uttryck - objekt, karaktärsdrag, strukturer, funktioner och samband - som gör den riksintressanta historien läsbar i landskapet. Det är åtgärdens konsekvenser för denna läsbarhet som ska lyftas fram i skadeanalysen. Åtgärdens påverkan på både miljön som helhet och på de enskilda objekt som är av betydelse för miljöns läsbarhet ska bedömas. Kulturhistorisk relevans - Åre bergbanan. Olika typer av åtgärder kan medföra att miljöns kapacitet att särskilt väl återspegla ett riksintressant kulturhistoriskt sammanhang påverkas negativt. För att bedöma om och hur en påverkan är att betrakta som negativ bör arten, omfattningen och direkta eller indirekta konsekvenser av förändringen kartläggas och analyseras mot de värden som utgör motiv till utpekandet. 9
HISTORISK UTVECKLING Bakgrund till Åreturismen Åre anses vara en av de tidigaste turistorterna med internationell dragningkraft i Sverige med kontinentala förebilder som St. Moritz och Davos i Schewiz. Turismen utvecklades under lång tid framför allt av akademiker, företagare, och andra ekonomiskt resursstarka individer. Först i raden av besökare kom en grupp botanister, som under 1860- och 1870-talet gjorde botaniska exkursioner till Åre och Storliensområdet. Det stora språnget för Åre i utvecklingen mot att bli en av norra Europas förnämsta vintersportorter togs genom utredningen av det första Åreprojektet från 1906 07. Stark pådrivare var stockholmaren C. O. Rahm, som var djupt engagerad i turismutvecklingen i Åre. Projektet drevs av det i Stockholm 1908 etablerade Årebolaget. Stor aktieägare var bl. a. Robert Bünsow, ägare till en jaktvilla i västjämtland. Det första Åreprojektet involverade många olika byggnadsförslag, få kom till färdigställande, men ett av de viktigaste resultaten blev Åre Bergbana, som invigdes 1910. Banan drogs från Åre torg till Östra platån på Åreskutans östra sida. Den var avsedd att nå ännu längre, men investeringen kom av sig. Den möjliggjorde dock uppförandet av först restaurang Fjällstugan, sedan hotellet Fjällgården 1915, båda vid slutstationen vid Östra platån. Med järnvägens etablering 1882 kunde man resa genom hela Jämtland och viktigast av allt knytas ihop med andra delar av Sverige. Både Åre och Storlien fick stationsbyggnader detta år. Åre bestod vid denna tid av ett par tre centralt belägna byar - Mörviken (vid den medeltida kyrkan) och Totten (vid nuvarande Tottområdet med Tott Hotell), samt längre västerut Lien. Genom att resandet högst väsentligt underlättades kunde turismen ta fart. En grupp som ökade starkt var luftgästerna som lämnade industrialiserade städer med dålig luft för att vila och andas den friska fjälluften efter ordination av sina läkare. Storlien blev känt i hela Norden som en lämplig plats för en höglandskurort. Ett friluftshotell uppfördes här 1888. Men även sanatoriet i Mörsil, som öppnade 1891, drog gäster till västjämtland. Med järnvägen följde också etableringen av Svenska turistföreningen 1884. Det var framförallt Norrland Svenska turistföreningen först kom att intressera sig för. Föreningen uppmanade svenskarna att genom fotvandring upptäcka fjällområdena i Lappland och Jämtland. Mötet med den fjällnära allmogekulturen blev för många turister en exotisk upplevelse och en stark kontrast till det moderna livet i byn. Spåren av det fjällnära odlingslandskapet där den äldsta bebyggelsen låg på terrasser och platåer i sydvästsluttningarna ned mot Åresjön var en viktig del av det anslående mötet mellan odlingsbygden och Åreskutans branta fjällsluttningar. Redan innan turistföreningen bildades påbörjade Wettergren en restaurangverksamhet i stationshusets andra klass väntsal i Åre. Det första hotellet i Åre etablerades under namnet Hotell Åreskutan 1895. Stationsinspektören A. F. Wettergren, som med tiden blev en både stark och betydande person i utvecklingen av turismen i Åre, initierade det andra, Grand hotell, år 1897. Turismen var till en början koncentrerad till sommaren, men kom att förskjutas alltmer mot vintersäsongen. Anläggningar för curling, bobsleigh och olika skidsporter tillkom, och Åre blev snabbt populärt som tävlingsort för alpina grenar. 10
Turismen utvecklas med linbanesystem Åre och Åredalen har sedan Bergbanans invigning, genomgått fl era utvecklingsfaser, som avsatt spår i landskapet. Turismen har hela tiden gynnats av stora sportevenemang, infrastrukturen som tillfälligt nyttjats för stora tävlingar har sedan kommit en bredare turismström till godo. 1940 invigdes Åres (och Sveriges) första släplift; ankarliften Lundsgårdsliften. Liften byggdes under höst-vinterhalvåret 1939 av hotellmästaren Johan Malmsten vid Pensionat Lundsgården. Liften med dess träbyglar monterades ned 1965, och såldes till Högdalens skidanläggning. (Liftkuren från dalstationen står kvar, belägen intill E14 vid arenaområdet.) Grand hotell och restaurang med Årekutan i bakgrunden. Samling framför Bergbanans station 1952 byggdes Åres första linbana, en korglift med s.k. hinkar i två etapper, från Fjällgården upp till Mörvikshummeln (Fjällgårdsliften och Hummelliften) vilken fullbordade den återstående, primärt tilltänkta, sträckningen av Bergbanan. Riksdagen beslutade om investeringspengarna 1950 och att Statens Järnvägar (SJ) skulle finansiera och driva den. Den konstruerades av Nordströms linbanor i Stockholm. 1951 ordnade Sigge Bergman och Bibbo Nordenskiöld Alpina VM 1954 till Åre. Linbanan var inte en investering inför VM, utan Åre erhöll mästerskapet för att linbanan skulle byggas. Två år senare installerades i nedfartsområdet strax väster om Åre Fjällgård Åres första stollift, enstolsliften Stjärnliften (näst intill samma sträckning som nuvarande tvåstolsliften WC-liften ). 1954 genomfördes Alpina VM för första gången, vilket markerade Åres definitiva status som en av Nordens viktigaste vintersportorter. Bergbanan troligen under 1950-talet Målning med vy över Åreskutan av Axel Sjöberg 1920 På 1970-talet inleddes nästa stora fas när (det andra) Åreprojektet lanserades i form av en stor statlig turismsatsning. Byggandet av Kabinbanan 1976 under pågående»stenmarksfeber«fick en stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Kundkretsen ökade och renodlade utförsåkare kom till Åre, men linbanan bidrog även till att de bilburna dagturisterna på sommaren i juli ökade avsevärt. 11
Den moderna turismen utvecklas Under 1980-talet inträffade nästa stora byggboom, då bl.a. området kring Lundsgården, Störtloppet och Olympialiften byggdes ut. De två korgliftarna från 1952, Fjällgårdsliften, ersattes 1979-80 med nya tvåstolsliftar med något ändrade sträckningar. Dessa ersattes i sin tur av Hummelliften med plats för fyra personer i varje stol och gondol. Den gick direkt upp till Mörvikshummeln utan omstigning och effektiviserade därmed tiden för åkarna och ökade kapaciteten. 1989 förlängdes sträckningen upp till Åreskutans topplatå med Olympiagondolen. År 1999 förvärvade Skistar skidområdet i Åre och en ny stark utveckligsfas för att bredda utbudet och förbereda Åre för Alpina VM 2007 tog vid. 2002 tillkom VM6:an, som är en kopplingsbar sexstolslift strax intill Kabinbanans dalstation. Liften tillverkades av Leitner Ropeways. I samband med bygget av VM6:an och (nya) Hummelliften blev det området helt förnyat. De fasta tvåstolsliftarna Stjärnliften, Fjällgårdsliften och gamla Hummelliften samt den vinklade ankarliften Turistliften revs. 2006 Olympialiften hade efter 20 års drift tjänat ut och ersattes 2006 av världens första så kallade Telemixlift med plats för åtta personer i varje stol och varje gondol (VM8:an). En stor del av beskrivningen av Åre fokuserar på vintersport, men sedan 1990-talet har Åre blivit den största mountainbikeorten i Sverige. Under 1999 var man värd för UCI Mountain Bike VM och det värd för Nordiska Mästerskapen 2007. Det fi nns många graderade cykelleder nerför berget. I skrivande stund är Åre mitt i en ny byggboom. Nya lägenheter byggs i flera centrala områden. Åre genomgår en förtätningsprocess, en del av den pågående omvandlingen från by till stad. Generellt i byn man se en förändring från en anpassning av byggnader till terrängen till att maximera byggnadsyta på en tomt genom att bygga stödmurar. Resultat av denna trend är en förändrad stadsbild - gröna öppna streetscapes bli nu stadsgata med byggnader som byggts ända fram till vägen. Trots - men också på grund av - denna utveckling, som syftar till att tillhandahålla de allt mer krävande behov som internationell turism ställer, är Åre fortfarande en väldigt attraktiv destination för båda sommar och vinter rekreation. Hinkarna som användes i Åres första linbana, i bruk 1952 Dagens turism -paragliding från Åreskutan 12
LINBANAN Linbanans utveckling Kabinbanan i Åre Linbanan är ursprungligen ett transporthjälpmedel för gruvdrift och i annan industriproduktion av kol, timmer, kalksten. Linbanan består vanligen av en bärlina spänd mellan ändpunkterna, och understödd på jämna mellanrum. På bärlinan löper transportvagnar som dras av en särskild draglina. Oftast utfördes systemet med dubbla bärlinor för transport i båda riktningarna. Draglinan ska vara upphängd lodrätt under bärlinan och vara smäckrare i sitt utförande. Den ska vara ändlös som försätts i rörelse av ett maskineri. Där långa spännvidder förekommer anbringas breda rullar mot vilka draglinan kan löpa. Sedan mitten av 1800-talet användes linbanor för godstrafik i större skala. En viktig förutsättning för detta var den fl ätade järntrådslinan, som uppfanns 1834. Det var en svensk Gustav Husberg som utvecklade den första linbanan med järntrådslina. 1845 satte han upp sin anläggning vid Falu koppargruva.1 Under det sena 1800-talet utvecklades flera olika linbanesystem, det sk. Brittiska enlinesystemet och 1873 togs patent på ett rundgående tvålinesystem med en bär- och en draglina. Det rundgående tvåline systemet användes till stor del på svenska banor och utvecklades ytterligare i Sverige. För Stockholmsutställningen 1897 byggde AB Ernst Nordströms linbanor en personlinbana över Djurgårdsbrunnsviken. Detta var troligen en av de tidigaste inspirationskällorna för persontransporter i Sverige. Linbanan förekommer idag i ett antal varianter: Kabinbanan - med en eller två stora kabiner, typiskt för pendelbana - transporterar last och människor längs en given linje. En vajerdriven pendeltrafi k där kabinerna har en eller två fasta bärlinor per kabin samt en draglina som drar kabinerna. Kabinerna transporterar allt från 20 upp till 200 passagerare i hastigheter av upp till 12 m/s. Den totala transportkapaciteten sträcker sig upp till 2000 passagerare per timma. Gondolbanan med många små gondoler, som fraktar personer och/eller gods bygger på en alternativ teknik där gondoler av olika storlek och antal förs längs en ändlös lina. Gondolerna har fast, alternativt kopplingsbar, klämma. Det senare ger fördelen att gondolerna kan kopplas av och på vid stationerna för att underlätta av- och påstigning. Dörrarna är automatiska och manövreras externt vid stationen. Gondolbanans kapacitet styrs genom gondolernas antal och storlek. Gondolerna kan rymma mellan 4 och 25 passagerare stående eller sittande och den totala transportkapaciteten kan sträcka sig upp emot 3600 passagerare per timma. Utöver dessa finns ett antal varianter av liftsystem. Stollift linbana för skidåkare med öppna stolar Telemixlift kombinerad stollift och gondolbana AB Nordstöms Linbaneplattform vid Göteborgsutställningen 1923 (Wikipedia) En modern gondolbana - Grafenberg express, Wagrain Åre alpina skidområde består av idag enligt Skistar av 42 liftar och 89 nedfarter, medsveriges både högsta liftburna fallhöjd (890 meter) och belägna åkhöjd (1 Bakgrunden till statens satsningar i Åre utgjordes av 1960-talets tankar kring obrutna fjäll och kustregioner som rekreationsområden. Dessa skulle planeras utifrån ett nationellt intresse där inte längre det kommunala planmonopolet skulle gälla. Tre vägledande principer för de 25 områden som utsågs var att: 1) de skulle vara för landet unika landskapstyper 2) man i största möjliga mån ville kunna utnyttja befintliga anläggningar och 3) man önskade finna områden som var relativt närbelägna landets största befolkningskoncentrationer. Ett av syftena med initiativet var att säkerställa en demokratisk turism där ett större antal människor kunde få tillgång till friluftsliv, inte minst mot bakgrund att antalet semesterveckor ökat från 3 veckor 1951 till 5 veckor 1971. Ett annat var att det skulle leda till en positiv ekonomisk utveckling på lokal nivå i berörda kommuner. Utredningen inleddes redan 1969. Åre analyserades grundligt och blev senare utsett till ett primärt område p g a bebyggelsens utformning och organisation, anläggningar och trafikleder mm. Staten tog det huvudsakliga ansvaret för planeringen av Åres utveckling. 1971 presenterades en utvecklingsplan av jordbruksdepartementet, enligt vilken antalet bäddar i området skulle öka från 6 000 till ca 11 000. Främst skulle satsningar ske på billigare boendealternativ av typen stugbyar och lägenhetshotell. Vidare skulle liftar byggas ut, lokaler för inomhussport byggas, kommunikationerna förbättras m.m. I ett riksdagsbeslut 1973 bestämdes att staten skulle stödja en första etapp. Året därpå, 1974, skapades nuvarande Åre kommun genom att småkommunerna Hallen, Mörsil, Kall, Undersåker och Åre slogs ihop till Åre kommun med Järpen som centralort. Den nya storkommunen Åre hade betydligt större möjligheter att ta ett bredare grepp om planeringen än vad de fem småkommunerna haft tidigare, även om själva Åreprojektet i första hand var en statlig angelägenhet. Tack vare Åreprojektet fi ck kommunen hjälp av staten med planeringen. Bolaget Åreprojektets Planerings AB bildades(åpab) 1971. ÅPAB ägdes av Åre kommun, RESO, landstinget i Jämtland och länsstyrelsen i Jämtland. I detta skulle planeringen av utvecklingen genomföras, samt marknadsföring av området, som senare skulle överlämnas till ett regionalt driftbolag. I utvecklingsplanen för rekreation i Åre skulle framför allt en utbyggnad av centrala Åre 13
ske, men även mindre utbyggnader av bl.a. Duved, Storlien samt Östersunds flygplats. I en första etapp skulle det fr. a satsas på infrastruktur i form av reningsverk och vatten, parkeringsplatser, gångstigar och vägar, hotell, stugbyar, inomhusaktiviteter samt ytterligare nedfarter som nåddes via nya liftar och en kabinbana. Driften skulle sedan skötas genom ÅKAB. I detta bolag satt 4 st styrelserepresentanter från Åre kommun, vardera 1 st från landstinget, RESO, länsstyrelsen, samt ett par från turismnäringen. Det mest påtagliga resultatet av Åreprojektet är att Kabinbanan byggdes i Åre. Den invigdes 1977. Satsningen blev möjlig genom att Åre kommun upplät mark på Åreskutan där Kabinbanan skulle byggas. Det fanns delade meningar om ÅPAB:s sammansättning, liksom statens styrning av satsningarna i Åre. En företagare uttalar sig i efterhand om Kabinbanans placering. Valet av sträckning innebar risker för stora nedisningsproblem, vilket flera lokala aktörer varnade för. Inte heller valet av lösning var särskilt bra enligt samme man. Genom studier av andra varianter gondolbana, kopplingsbana, stolliftar ute i Europa hävdade man att dessa hade 5-10 gånger så stor kapacitet och därför var bättre alternativ än den föreslagna Kabinbanan. Denna bild motsades bl. a. av en tjänsteman i ÅPAB:s styrelse, som hävdade att någon annan sträckning för Kabinbanan inte var möjlig rent tekniskt då man hade behov av en platå att släppa av människorna på, att det i instruktionerna från staten stod att Kabinbanan skulle vara ett blickfång och p g a annan byggproduktion i Åre. Tjänstemannen hävdade också att någon annan form av transportör inte var möjlig tekniskt sett p g a nedisningsproblematiken. I Åre var det inte transportörens last som var avgörande för konstruktionen utan att den var tvungen att dimensioneras för hård vind och is. Jordbruksdepartementet hade ursprungligen beräknat kostnaden för att bygga Kabinbanan till 7,28 miljoner kr. När ÅKAB 1976 redovisade vad det skulle kosta att bygga klart banan, beräknades kostnaden till 74 miljoner kr. Totalt satsade staten 127,3 miljoner kr på Åreprojektet. Statens engagemang i Åre fortsatte ytterligare en tid genom att en störtloppsbana med lift och snökanonanläggning bekostades genom ett bidrag 1984 till ÅKAB på 29 Mkr. Det skulle visa sig vara en viktig satsning, där staten förutsatte att det lokala näringslivet följde upp insatsen med investeringar. Störtloppet drogs från Kabinbanans bergstation till målområdet nedanför (dåvarande) E 75:an, ca en kilometer väster om Åre centrum. Här anlades Olympialiften 1984 (idag ersatt av VM 8:an) samt några år senare Olympiagondolen (som heter nu bara Gondolen ). Nedfarterna, liftarna och bl.a. Nya Lundsgården innebar en total omdaning av västra Åre. Kabinbanebygget blev besvärligt p.g.a. byggtekniska, vädermässiga och ekonomiska problem. En tanke var inledningsvis att förlägga banans dalstation till torget i Åre, vilket hade inneburit att intrycket av samhället radikalt förändrats. Denna idé övergavs, enligt uppgift p.g.a. att det skulle kostat två miljoner att köpa in det gamla Sporthotellet och riva det. Idéerna bakom detta Åreprojekt förkroppsligas i Kabinbanan, i synnerhet dess dalstation. Problemen med nedisning blev dessutom värre än de kunde befara. Många driftstopp genom åren p g a de extrema väderförhållandena i området har sammantaget bidragit till ett ännu lägre kapacitetsutnyttjande. Den besvärliga vintern då den byggdes medförde även den fördyringar och förseningar. 14
STADS- OCH LANDSSKAPBILD - VAD ÅTERSPEGLAS IDAG? Landskapets utbyggnad Landskapsbild Åre samhälle är beläget på 372 421 meter över havet vid den 1 420 meter höga Åreskutans södra fot, intill Åresjöns/Indalsälvens norra strand, utmed E14 och järnvägen cirka 100 kilometer väster om Östersund och drygt 50 kilometer öster om Storlien vid norska gränsen. Den djupa och stora vidöppna dalgången är omgiven av granskog, kalfjäll och lutande ängar. ÅRESKUTEN Anledningen till varför människor ursprungligen bosatte sig i Åre utgörs av landskapets dramatiska landform är fortfarande lika imponerande, vilket understryks av dess attraktionskraft för sommar- och vinterrekreation. Åreskutan dominerar fortfarande landskapsbilden och överskuggar den plattare marken vid sin bas och sjön utanför detta. Landskapsrummet runt Åre är enormt till sin vidd och omfång. Kombinationen av Åresjön och den branta topografi n innebär att landskapet har en hög kapacitet att absorbera utveckling och stora byggnader vid fjällets fot. Sett från ovan kan man se mönster av en mycket varierad utveckling i Åre samhälle. Kyrkan och kyrkogården från medeltiden, småskaliga kluster av identiska villor från 1970-talet och 80-talet, storskalig utveckling såsom Holiday clubkomplexet med sitt stora fotavtryck. Därefter utvecklingen av centrum självt med en högre utbredningstäthet och en brokig blandning av olika byggnader, stilar och skalor. Den heterogena organiska blandningen av byggnader här betyder att årsringarna inom detta område inte kan läsas på avstånd. Det är bara när man är i centrum som enskilda byggnader från olika perioder kan förstås och tolkas bättre. ÅRESJÖN ÅRE TECKENFÖRKLARING: PLANOMRÅDE När man tittar på hur Åre presenterar sig ger det både en landskapsbild och en stadsbild - en kombination som få städer kan skryta med. Genom att se landskapsbilden på avstånd - förslagsvis från liftarna och sluttningarna ovanför eller från utkanten av samhället - uppfattas samhällets rumslighet och dess utvecklingsmönster. Den öppna kyrkogården, små grupper av villor, landmärkesbyggnader och den täta / varierade centrala kärnan. Den här bilden varierar också kraftigt över årstiderna. Kristallblå vatten och gröna åkermarker under sommaren byts till vinterns vita snö och is. Stadsbilden inifrån Åre samhälle - bidragen från enskilda byggnader, kombinationen av byggnader som bygger stadssiluetten. Rörelsen, hur man orienterar sig runt byn, siktlinjer, barriärer, mötesplatser och anslutningarna däremellan. Som landskapsbilden förändras över årstiderna så varierar stadsbilden mest mellan dag och natt. 15
När det gäller öppna ytor återfi nns Åresjön, som utstrålar en lugn kontinuitet, och naturligtvis skidbranterna utmed bergssluttningarna. Inom byn finns öppna områden för parkering vid kyrkan och Kabinbanan. Skogsmarken på sluttningarna är också en viktig egenskap som i hög grad bidrar till känslan av att vara ute i naturen. Detta gäller inte bara Åreskutan i sig utan dessutom den obebyggda marken på motsatta sidan av Åresjön, som idag upplevs på samma sätt som för 100 år sedan. Väg- och järnvägsnätverk i form av E14 i norr och tågspåret i söder, som passerar in och förbi byn, kan också läsas från en vypunkt på avstånd. Inom själva byn är ett mindre nätverk av lokala vägar som dras till (eller strålar ute ifrån) Åre torg. Vi har i den historiska genomgången nämnt liftsystemens utbyggnad och hur de påverkat Åres utveckling. De symboliserar framsteg och modernisering i byn. Liftarna ger också viktiga kopplingar mellan olika områden i Åre samhälle. När det gäller deras bidrag till landskapsbilden sticker i synnerhet tre ut - Bergbanan, korgliften och Kabinbanan. Korgliften ersattes udner 1970-talet, men de andra två ger fortfarande ett betydande bidrag. Bergbanan har en särprägel. Den erbjuder dig att ta en tur upp på berget för att faktiskt uppleva vad de första turisterna såg och kände. Det är nästan denna erfarenhet snarare än funktionen i sig, som är dess bidrag. Kabinbanan bidrar trefaldigt till Åre: Den är visuellt imponerande, kabinenvagnen i sig själv är symbolisk för Sveriges skidindustri, och stationerna och stödstolparna är starka landskapselement. Upplevelsen av att resa i kabinen är också mycket spännande. Som med Bergbanan är det mer av en ritt än ett lättsamt och smidigt transportmedel. Accelerationen, höjd över marken nedan- TECKENFÖRKLARING S Planområde Huvudstråk (E14/Järnväg) Sekundärt stråk (Väg) Öppet landskapsrum Skog Kommersiellt centrum Villa område LANDSKAPSSTRUKTUR för, den svängande rörelsen när kabinen passerar en stödstolpe... allt bidrar till det faktum att detta är ett dramatiskt och mycket speciellt sätt att åka upp till/ ner från Åreskutans topp. Till sist måste kabinernas stora fönsterytor nämnas, varigenom ges möjlighet att läsa och tolka landskapet nedanför. Denna erfarenhet är mycket beroende av vädret för dagen. Kabinbanan måste vara i drift och det måste vara en klar dag för att man ska förstå och tolka placeringen av samhällets olika områden inbäddade i dalen mellan berget och sjön. 16
Stadsbild Topografi n innebär att omfattningen av Åre och dess största byggnader inte kan uppskattas nerifrån dalen. När man blickar mot samhället från stationen skärmar byggnaderna i förgrunden av dem som ligger bakom/bortom. Det komplexa mönstret av hustak döljer omfattningen av skalan och byn behåller något en småskalig känsla. Detta förstärks av Åreskutans dominans i bakgrunden. Åre samhälle visas alltid diminutivt i dess skugga. Om man jämför med den lätt tydbara landskapsbilden kan årsringarna i centrum vara svåra att läsa. Över hela centrala Åre finns en intresseväckande brokighet. Olika skalor, stilar och funktioner möts och de bildar tillsammans en bebyggd helhet. Om man studerar en karta över byggnader som fi nns kvar från olika tidsperioder är det lättare att förstå byns organiska framväxt. Kartan visar att det inte finns någon tydligt välbevarad historisk stadskärna omgiven av homogena årsringar av senare datum. TECKENFÖRKLARING Planområde BEBYGGELSENS ÅRSRINGAR <1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000< 17
Det fi nns säkert några mer sammanhängande områden - såsom villorna vid Kabinbanans dalstation - vilka kan grupperas och identifieras från en viss period. Men den splittrade karaktären gör att det kan sägas vara i huvudsak enskilda byggnader som vuxit fram under åren. När det gäller dessa byggnader kan de alltför ofta igenkännas som uttryck för en viss period (såsom 1990-tals Freestylehuset). Men alpin arkitektur i kombination med slumpmässiga uppförandetider innebär att läsbarheten av Åre centrums utveckling är långt ifrån självklar. Trots en bakgrund med stora 1980-90-tals volymer lyckas de mindre byggnadernas skala runt torget behålla en slags bykänsla. Med kombinationen av bergbanans dalstation och Åregårdens hotell kring torget kan Åres historiska rötter fortfarande upplevas. Till detta läggs den starka axeln ner till grottan och den gamla järnvägsstationen som knyter ihop dessa historiska noder. När det gäller de andra hotellen som visuellt dominerade landskapet under den tidiga turismen finns Sporthotellet fortfarande på plats, men förlorat i ett hav av modern utveckling. 2000-talets byggnation framför hotellet längs Åregatan har decimerat vad som återstod av öppenhet och livsrum framför hotellet. Marken bakom Grand hotell och restaurang har också utnyttjats maximalt. Men den öppna parkeringsplatsen mellan byggnaderna och järnvägsspåret innebär att deras fasader fortfarande kan läsas som för ett hundra år sedan och de har behållit mycket av sin karaktär och dignitet. 18
Rörelse och orienterbarhet Siktlinjer Det fi nns starka siktlinjer både inom och utanför byn. Den viktigaste anses vara den visuella länken från skidbackarna mot sjön. I stort sett överallt på sluttningarna kan man fi nna en överblick över sjön och Åre samhälle. Denna närhet och överblickbarhet bidrar mycket till upplevelsen av Åre och dess unika ställning som destination. Inom samhället är den viktigaste siktlinjen längs axeln som förbinder den gamla stationsbyggnaden till Åre Bergbana. Om kyrkan är Åres hjärta så är denna siktlinje den kulturella ryggraden i Åre. Utsikten från stationen - för många den första vyn av Åre - anses vara av stor betydelse. Med grottan i förgrunden och berget i bakgrunden blir upplevelsen fullt jämförbar med de tidiga turisternas. På grund av sin raka långsträckthet bidrar vyerna längs Årevägen till upplevelsen av Åre samhälle. Detta inkluderar utsikt både mot torget från väster och från torget mot väter och Duvud. Mörviksvägen erbjuder en annan siktlinje, vilken förbinder moderna restauranger i de centrala delarna med kyrkans klocktorn. TECKENFÖRKLARING Planområde Nod Barriär Koppling Siktlinjer Modernt landmärke, byggnad Historiskt landmärke, byggnad LANDSKAPETS ORIENTERBARHET 19
Vakthögen har en exceptionell historisk kontinuitet, men det är svårt att uppfatta att detta är en plats av betydelse. Högen ligger en bit på sidan av, ögonen dras inte till den punkten och det finns inga tecken eller annan hjälp för att tolka detta landskapselement. Först när man står på denna platå, i vetskap om att detta har varit en viktig utsiktsplats, förstås dess betydenhet. Landmärke Inom tätorten är kyrkans klocktorn ett landmärke, men det dominerar inte jämfört med de storskaliga landmärkesbyggnaderna från 1970-90-talen, till exempel Kabinbanas dalstation, Mitt i Åre, Åre skolan och Freestyle Hotell. Ytterligare längre bortom tätorten utgör TOTT Hotel och Torpet märkbart stora byggnader i landskapet. Målpunkter / Noder Åre Torg är fortfarande Åres livliga hjärta. De historiska byggnaderna i kombination med moderna funktioner (skiduthyrning, affärer, restauranger och nattliv) är en magnet för besökare. Järnvägsstationen är ankomsten för många besökare, ett landmärke som nu rymmer bibliotek, butiker och turistinformation. Området runt Kabinbanans dalstationen är en mötesplats för människor - både för dem som anländer med bil / buss, vilka samlas på gatunivån, och för dem som väntar vid liftarna i skidbackens dalområde. Anslutningar till, från och mellan dessa tre noder är viktiga att upprätthålla, och tillgängligheten bör förbättras där det är möjligt. Barriär E14 och järnvägen är betydande hinder som löper genom samhället. E14 delar berget och dess sluttningar från den centrala bebyggelsen i dalen nedanför. Järnvägen löper nära vattnet och upplevs möjligen endast som ett hinder till Åresjön och inte till tätortsbebyggelsen. Men den separerar även bort en del av dalen - mark som i huvudsak är bebyggd av Hotel Holiday Club i väster och andelsstugor i öster. Att notera är att trots att både E14 och järnvägen begränsar rörligheten är dessa betydande hinder faktiskt till stor hjälp för orienteringen i landskapet. Landmärke - Freestyle hotell Byggnader är också hinder och styr fotgängare i rörelsen runt samhället. Hotel Holiday Club är också en barriär i sig själv och skär av den visuella anslutingen till vattnet när man anländer till stationen. Själva samhällets struktur är dock mycket öppen och genomsläpplig och det är mycket lätt att orientera sig på grund av antalet igenkännbara landmärken. Kopplingar En sträckning av E14 förlades i en tunnel år 2007 för att ge en nordlig / sydlig skidlänk till VM-arenan. Det finns också en skidlänk under E14 vid Kabinbanan till Åre Torg. Kopplingarna för gång- och cykeltrafik är dock få, endast två passager under E14, och de ligger med långt avstånd dem emellan. En positiv effekt av utvecklingen av Hotel Holiday Club är att en bro nu ger en förbindelse över järnvägen mellan Station Åre och Hotel Holiday Clubanläggningen. Barriär och kopplingar - järnvägsspår med gångbro Målpunkt - Kabinbanans dalstationsområde 20
KABINBANAN IDAG Beskrivning Kabinbanan i Åre är en central transportör upp i skidområdet och till Åreskutans friluftsområde. Den består av två kabiner, 16 kvadratmeter stora med plats för 80 passagerare, som går i pendeltrafi k (när den ena är uppe är den andra nere, de möts på mitten och fungerar i princip som motvikt för varandra). Varje kabin hänger i två 49,5 millimeter tjocka, 3 190 meter långa och 43 ton tunga bärlinor. Kabinerna dras upp och ner av en rundgående 15 ton tung dragvajer, som drivs av två likströmsmotorer (med cirka 500 kilowatt vardera i effekt) placerade i dalstationen. De tre vajrarna (bärlinorna + dragvajern) bärs upp av fyra 40 60 meter höga stödjande stolpar, uppförda i en fackverkskonstruktion av stål. Varje stödstolpe står på fyra grundplintar av betong. Stöttorna är dimensionerade för total igenisning och vindar på över 70 m/s. På grund av Åreskutans hårda klimat är det världens enda kabinbana med denna specialkonstruktion. Kabinbanan körs i huvudsak på automatdrift, som två så kallade kabinjärer (en medföljande värd i varje kabin, ej räknad till passagerarkapaciteten) styr medan maskinist övervakar på dal. Kabinbanan har två stationer, en dalstation och en toppstation på 1274m över havet, som ritades av arkitekt Hans Jäderberg, K-konsult i Östersund. Arbetsritningarna är daterade 1975-03-25 och den invigdes 1976. Kabin, bärlinor och stolperna. 21
Dalstationen Kabinbanans dalstation utgör angöringen till Åreskutan och Åres fjällvärld, sommar som vinter, och är, som nämnts tidigare, en betydande samlingsplats. Den är placerad i dalen vid Mörvikshummelns fot i terrängen intill de stora skidnedfarterna med Slalombacken, World Cupbacken och Stjärnbacken, som löper utmed bergets branter. Dalstationen är uppförd i en mot bergssidan tresidigt vinkelställd volym med en betongkonstruktion i två plan försett med ett i det närmaste platt tak belagt med asfaltspapp. Mot bergssidan finns ett högt uppskjutande pulpetformat skal med stålkonstruktion, vars ytor är belagda av trapetskorrugerad plåt. Ursprungligen lär plåten ha varit gul, den är idag blå på insidan och blekt röd på utsidan. Dalstationens bottenvåning är delvis uppförd i närmast dubbel höjd jämfört med övervåningen. Det beror på att delar av densamma också utgör en mellanvåning. Den uppfördes i betong som utformades i flera varianter. Här fi nns dels helt släta partier, som hör samman med konstruktionen av prefabricerade pelare/balkar, dels de mellanliggande fasadelementen med inslag av frilagd ballaststen, samt formgjutna partier där brädernas mönster återfi nns i ytan på betongen. De senare återfinns exempelvis i takfronterna och i väggpartier som omsluter dockningsdelen mot bergssidan. Delar av västra ytterväggen har klätts på med nya grå mineralskivor. Maskinrummet med motorer från Kissling & Co Maschinenfabrik i Zürich. Anläggningen innehåller i bottenplanet en centralt placerad verkstad med blå garageport och högt sittande fönsterband, samt ett i väster öppet torg med både hiss och vinkelställd trappa upp till det övre planet. Vidare fi nns ett antal mindre förråd och i den inre delen återfi nns maskinutrymmet för driften. Övervåningen är delvis utformad som en öppen gång med tak mot skidnedfarten och liftsystemet, där försäljningskontor och reception och shop ligger innanför denna gång. Ursprungligen tycks en övre öppen yta varit placerad över motsvarande torgyta i bottenplanet. Den är idag sluten med en värmestuga för skidåkare, fl era kontorsrum och serviceutrymmen. Samtliga ytterväggar för utrymmen i övervåningen är klädda i naturfärgade aluminium/glaspartier. Innerväggar är uppförda av stålreglar och gipsskivor. De öppna gångytorna är belagda med flersidig betongsten i dekormönster. Förekomsten av en lättnådd hiss och den plana gången ut mot skidområdet i övre planet visar att tillgänglighet för funktionshindrade var en demokratiskt 22
Dalstationen från väster med en av tre parkeringsnivåer. Vy från norväst. Dockningen i dalstationen sedd från en av kabinerna. Vy från öster. Dalstationen från sydväst. Vy från sydöst med blå garageport till verkbyn. 23
Kabin redo för start i dalstationen. Torgytan i markplanet. Del av dalstationen med västra fasaden från norr. Den öppna ytan framför receptionen två trappor upp. Promenaden till skidliftarna öster om kabinbanestationen. Östra sidan av dalstationen med WC liften. 24
Toppstationen viktig fråga vid uppförandet. Toppstationen är försedd med dockningsstation för kabinerna i öster och en tvåvåningsbyggnad i väster. Den har en motsvarande konstruktion i betong, dock utan ytor med frilagd ballaststen. Dockningsstationen är bruten med fl ack sadeltaksform. Även här bärs taket upp av en stålbalkkonstruktion klädd med trp-plåt. Fasadsidorna har dock försetts med modulväggar med stående stolpar i rödmålat stål, mellan stolparna en grå inklädnad, liknande s.k. Kewepanel. Tvåvåningsbyggnaden innehåller en restaurangdel i två plan med platt tak och tillhörande solverandor mot sydväst. Foto medsols från vänster: Toppstationen från sydväst, Detalj av takkonstruktionen vid kabinen, Toppstationen från väster, Toppstationen från nordväst. 25
KULTURHISTORISKT VÄRDE Riksintresse kulturmiljö I föregående kapitel har de landskapselement som finns kvar från tidigare epoker inom utredningsområdet identifieras. Nästa steg i processen är att studera vilka av dessa landskapselement som återspeglar de värden, som anges i riksintresset, och hur de bidrar, både individuellt och i sin helhet, till informationsinnehåll, möjligheter till läsbarhet, förståelse och upplevelse av riksintressets utpekade värden. Planområdet ligger inom ett riksintresse för kulturmiljövården och därför har dess kulturella betydelse redan värderats till att vara av nationell betydelse. Men riksintressets avgränsning omfattar ett stort område och uttryck för dess värden är inte jämt placerade inom denna gräns. Detta betyder vanligen att några specifi ka inslag inom gränsen är mer värdefulla än andra och för att förstå bättre kan man försöka kartlägga de utpekade värdenas fysiska uttryck. TECKENFÖRKLARING: PLANOMRÅDE Värdefulla byggnader, FÖP KULTURHISTORISKA VÄRDEN Åredalen Z 32 Utpekat Riksintresse Kulturmiljö KML och Riksintresse Kulturmiljö Värdefulla miljöer, FÖP Förslag till ny motivtext Riksintresse för Kulturmiljö 26
Riksintresse Kulturmiljö - Åredalen Z32 Riksintresse - Friluftsliv Uttryck A: Det öppna odlingslandskapet väster och sydost om Åre med gamla landsvägen nere vid sjön och 1800-talsbebyggelse på många gårdar och i odlingsmarken. Här har vi lång kulturhistorisk kontinuitet och processkontext. Dessa områden ger också en klar uppfattning om hur Åre såg ut innan fokus flyttats från traditionell markanvändning till turism. Uttryck B: Den tidiga turismens byggnader med hotell och villor i nationalromantisk stil, de fl esta kring det tidigt stadsplanelagda området som sträcker sig från järnvägsstationen och parken upp till bergbanan från 1910-talet med dalstationen vid Åre torg och toppstationen vid hotellet Fjällgården. Trots att sammanhanget dramatiskt förändrats genom en mängd nya byggnader fi nns det en visuell koppling mellan många av byggnaderna från denna tidiga turismperiod, vilket ger en fullständighet inom riksintresset. Detta är ett bra exempel på en kulturhistorisk helhet, som ger god tidskontext för Åres tidiga roll som både sommar- och vinterturism. Uttryck B(forts): Åre medeltida kyrka och Tottens by med fl era tätt sammanträngda gårdar på en smal hylla i fjällsluttningen. Tottens by - med odlingslandskapet väster och sydost om Åre - ger en glimt av tidigare markanvändning. Trots den närliggande utbyggnaden av moderna fritidshus och det faktum att byn ligger på ett större avstånd från Åre tätort, har byn behållit sina småskaliga egenskaper och relation med dalen nedanför. Det finns inte längre en stark kulturhistorisk helhet, men absolut möjlighet till kunskap och förståelse. Åre kyrka har mycket hög kulturhistorisk relevans och är särskilt betydelsefull för sin tid. Dess kulturhistoriska informationsinnehåll är lätt att tolka och förstå. Dess relation till sjön och de omliggande bergen är fortsatt stark. Kyrkans sammanhang har dock ändrats från att vara isolerad solitär i landskapet till att bli starkt påverkad av den omgivande bebyggelseutvecklingen (och i synnerhet den senaste tidens terrasserade parkering intill kyrkogården). Denna påverkan ger upphov till en konfl ikt snarare än en mjukare övergång till modern och ny bebyggelse. Området ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Området skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär. Eftersom området är riksintresse för kulturmiljö är kulturvärden behandlade under detta skydd. Landskapskaraktär defi nieras som ett distinkt och igenkännbart mönster av beståndsdelar som genomgående förekommer i en viss typ av landskap. Den identifieras av geologiska mönster, typografi, mark, vegetation, markanvändning och bosättningsmönster som tillsammans skapar varje landskaps säregna utseende. Området är ett klassiskt turist- och friluftlivsområde med utmärkta förutsättningar för friluftsliv och nyttjas av ett stort antal människor såväl vinter som sommar i form av många olika friluftsaktiviteter När det gäller Åre utgör de viktigaste egenskaperna värdefulla för friluftsliv den naturliga topologin med dess relation mellan berg och sjö. Den plattare dalen mellan dessa landskapselement ger möjlighet till tillgång till båda och har varit en viktig orsak till Åres utveckling. Upplevelsen av att leva i och nyttja denna dramatiska natur har och förblir likvärdig för besökare till Åre idag, liksom för ett hundra år sedan. Åres historiska kontinuitet gör mycket för att defi niera och stödja områdets karaktär, men idag kan mer moderna egenskaper också tillföra värden. Ett stort utbud av fastigheter som idag hyser butiker, restauranger och boende, och tillgången till året runt aktiviteter, utgör en betydande del av Åres karaktär och attraktionskraft som i allt högre grad har en internationell prägel. 27
Regionala värden Kabinbanan - en kulturhistorisk värdering Byggnadssminnen I närheten till planområdet återfi nns f ö flera byggnadsminnen Åre järnvägsstation, som uppfördes 1880 efter typritningar av SJ:s chefsarkitekt A.W. Edelsvärd. Stationen ingår i en stadsplan med park och allé fram till torget och bergbanans dalstation. Den 800 m långa Åre bergbana, invigd 1910, är också ett byggnadsminne. I byggnadsminnet ingår i huvudsak de två stationsbyggnaderna, parken samt grottan av byggmästaren Mårten Ohlson. Vidare den så kallade Mårtenvillan (Totten 2:47, tidigare 2:8), uppförd som privatbostad för honom 1910. Mårtenvillan nyttjades till en början som fritidshus och hyrdes ut till turister. Villa Jamtbol - eller Läkarvillan - uppfördes intill Åre bergbana år 1911 för bankkamrer Salomon Sahlin, Östersund. Den timrade nationalromantiska byggnaden var ritat av Arkitekt var Jacob J:son Gate. FÖP På regional nivå ska de utpekade värdena i närheten av planområdet spegla de i riksintressebeskrivningen. FÖP anger även andra historiskt viktiga byggnader och har omfattat dessa inom viktiga områden för kulturmiljö. Förändringarnas Åre Här återkommer ånyo de i riksintressbeskrivningen angivna värdena relevanta för planområdet. Men i detta dokument fi nns ett viktigt tillskott genom införandet av; Uttryck: Åre bys turistiska årsringar specifikt området kring Kabinbanan från 1970-talet. Möjligheten till kunskap och förståelse av sammanhanget av tidiga byggnader i centrala Åre är god (särskilt med hjälp av dokumentet Historiska hus i Åre ). Men de årsringar som tillkommit därefter är svårare att läsa. Många byggnader / strukturer har ersatts och kulturhistorisk helhet förloras med blandningen av byggnader från olika årtionden, vilket ger en visuellt visserligen intressant, men förvirrande brokighet. Kabinbanan med dal och toppstationer speglar 1970-talets optimistiska industrisamhälle, även läsbar i sitt tidstypiskt konstruktiva uttryck. Statliga pengar investerades i Årebygdens utveckling, statliga pengar byggde Kabinbanan. Framtidstron för både landet och platsen avgjorde prioriteringen. Grundfrågan gällde den inhemska turismen, de arbetande medborgarnas möjligheter till rekreation och en välbehövlig semester. Turismen kunde ses som en form av besöksindustri, men regeringen var ändå inte övertygad om att Åre och Jämtland skulle klara sig utan kompletterande industrietableringar. Representanter för nybildade Åre kommun var dock redan under 1970-talet fullt nöjda med att satsa på turismen och farhågorna har därefter kommit på skam. Åre är idag en turistmagnet med en allt starkare internationell dragningskraft. I modernismens efterföljd visar dal- och toppstationerna släktskap med exempelvis den arenaarkitektur som 1970-talet frambringade, men också med den industriella byggenskap som miljonprogrammet framtvingat. Rationell byggproduktion förutsatte snabb montageteknik och prefabricering av byggelement, och mycket litet efterbearbetning och detaljeringsgrad. I kabinanläggningens byggnadsvolymer fi nns såväl färdiga konstruktionskomponenter i naturbetong och stål, som invändiga väggar med stålreglar och gipsskivor. Proportioner och volymer är kraftfulla, materialvalen pekar på tålighet, slitstyrka, beständighet. De motsvarar kraven för det kärva klimatets påverkan på anläggningen, men visar också en långt driven önskan om underhållsfrihet, en inställning som inte minst inom industrin - växt sig allt starkare över tid. Den arkitektoniska kompositionen av Kabinbanans stationer skiljer sig inte mycket från de linjer som framhållits inom olika modernistiska riktningar under 1900-talet och uttrycker därmed både tillhörighet och släktskap med en stark tradition. Byggnader behandlas som volymer och inte som fasta kroppar, väggarna betraktas som underordnade element då de bärande delarna består av bjälklag i betong och pelarkonstruktioner i stål och betong. Dessa stål- och betongkonstruktioner skapar regelbundenhet och en egen rytm då de bärande delarna är placerade på jämna avstånd för att fördela krafterna jämnt. 1970- talets konstruktivistiska kabinbanestation saknar alla tänkbara former av påklistrad dekor eller ornament. De arkitektoniska elementen utgör dekorationer i sig själv med betongens avskalade linjer. Formen uppfattas som kantig, något som förutom statikens tvingande krav, också påverkats av prefabtillverkningens proportioner. Den uppstickande huven för dalstationens kabiner följer Åreskutans fallande linje i terrängen. Det teknikhistoriska värdet ligger i förståelsen av Kabinbanans konstruktion och lindriftfunktion där maskinrummets välskötta driftenheter med svänghjul, generatorer, maskinväxlar länkar Kabinbanan till samma betydande 1900-talshistoria som byggnadernas utformning i sig. Att notera är att utöver alla byggnader tre skidliftar faktiskt har varit mest symboliska för modernitet, framsteg och utveckling i Åre. Först Bergbanan 1910, sedan Linbanan (korglift) 1952 och därefter Kabinbanan 1976. Bergbanan har ett starkt skydd, linbanan har tyvärr ersatts och Kabinbanan är fortfarande i drift. Åre kabinbana i sin helhet har ett mycket stort symbolvärde för utvecklingen av Åre som modern alpin sportort. Själva kabinernas rörelse i landskapet mellan dalstationen och Åreskutans topp, som uppfattas av alla invånare och besökare till Åre samhälle, speglar det andra Åreprojektets framtidstro än idag. Statens önskemål att Kabinbanan skulle vara framträdande i landskapet understryker 28
också symbolvärdet av statens satsning på landsbygden. Dalstationens placering och arkitektoniska utformning med stora öppna ytor på ömse sidor utgör själva porten till fjällterrängen, oavsett skidåkningen vintertid, cykling downhill eller vandring sommartid. Öppenheten i landskapet och linornas spektakulära dragning i den branta terrängen med de rörliga kabinerna ger upphov till både fascination och lust att ta sig upp till Åreskutan. Effekten är avgjort eftersträvad även om placeringen initialt avsåg en ännu centralare koppling till byn. Turismutvecklingen i Åre har i de olika satsningarna haft olika fi nansiärer. I det första Åreprojektet där Bergbanan blev det främsta fysiskt bestående resultatet, var det främst privat kapital som stod för investeringarna. I det andra Åreprojektet under 1970-talet var det främst staten och offentligt kapital som stod för investeringarna. Det ovanliga i föresatsen att skapa svenska turistmål för folket är i sig en historisk händelse och valet av Åre något slumpartat. Men där kan man framhålla att ortens historiska koppling till turism var underbyggt av det första Åreprojektet. Och att det fanns en stark lokal tro på näringen. Att utvecklingen därefter ånyo övergått i främst privata finansieringar är kanske inte oväntat, kanske snarare önskvärt ur 1970-talets synvinkel, det var ju därför staten satsade stort i Åre. 29
PLAN FÖRSLAGET Arkitektens beskrivning På begäran av Skistar Åre har Mountainworks Alpine Destination Planners genomfört en grundlig studie av Kabinbanans dalstationsområde för ett integrerat skid- och fastighetsprojekt. Projektet bygger på förutsättningen att den åldrande Kabinbanan rivs, omorganisation av liftar i skidområdet och effektivisering av åkarflödet; att skapa en funktionell övergång mellan avlämning / hämtning, upprätta en lämplig parkeringsstruktur för ägare och skidåkare, och utveckla en genomtänkt kommersiell fastighetsutveckling. Skistars projektvision har anpassats i Mountainworks förslag för att också möta invändningar mot tidigare förslag. De viktigaste ändringarna är: 1) Bibehållande av ett avstånd om 25 meter mellan byggnader och E14 för att säkerställa en lämplig transiteringsfunktion 2) Ny volymplacering som bättre överenstämmer med terrängens gradering och eftersträvar en smidigare övergång från E14 till bergssidan för att minska projektets visuella effekter och skapa en bekvämare användarupplevelse. Mountainworks designprocess har styrts av en detaljerad studie av skidliftarnas framtida placering, deras kapacitet och iscensättningen av skidområdena. Dessa resultat har därefter fastställt riktlinjer för en förbättrad och utvidgad upplevelse i dalstationsområdet. Mountainworks Koncept plan 2017-03 PROJEKTETS UTGÅNGSPUNKTER 13 774 kvm total bruttoarea (för boende, tjänster, mat och dryck och detaljhandel) 150 st för dagskidåkare) Dedikerad service och leveransåtkomst (för restauranger och tjänster) 172 st lägenheter (i storlek från studiolägenheter (± 35 kvm) till standard- och litet lyxigare lägenheter (± 65 kvm) 1 024 bäddar 282 st strukturerade parkeringsplatser (132 st för lägenhetsinnehavare och Ski In / Out till 100% av lägenheterna Smidig övergång från E14 till det alpina området Stort och välplanerat område för avlämning / hämtning, både för varutransporter och för besökare till anläggningen 30
PLAN FÖRSLAGET Sektion Placering Funktioner Den primära skidanläggningens höjd inklusive hisshöjd ska ligga kvar i höjd 422 möh. E14 och avrinningsområdet är för närvarande vid nivåpunkt 414 möh. Den underjordiska parkeringsstrukturens höjder har satts till 418,5 och 415 för att säkerställa lämpliga passage- och servicehänsyn. För att undvika en 8 meter vertikal vägg från områdets samlingspunkt för avlämning/hämtning till skidtorget, som visuellt är omöjligt och skapar en dålig användarupplevelse för skidområdet, presenteras ett alternativt koncept. Detta koncept höjer angöringen till nivån 418 möh genom en gradering till befintliga accesspunkter vid E14 där E14 förblir opåverkad. Byggnaderna har lokaliserats för att maximera utvecklingsbarhet i skidområdet samtidigt som de säkerställer ett bra arrangemang för liftsystem och skidflöde. De nya byggnaderna har orienterats i en nord-sydlig riktning för att möjliggöra siktlinjer från sjö till berg. Placeringen av samtliga byggnaders första våningsplan förblir på 422 möh, vilket är samma nivå som för existerande liftars lasthöjder( World Cup-lift och VM 6:an). Alla byggnadskonstruktioner har placerats 30 meter från väg E14. Genom denna lösning minskas vägghöjderna till 4 meter, vilket förbättrar upplevelsen vid gästernas ankomst då det samtidigt minskar gångbar höjdförändring till 4 meter, och förbättrar det visuella intrycket av anläggningen. Det förbättrar även projektekonomin genom att utgrävd jord från parkeringsstrukturen kan återanvändas. Mountainworks Koncept plan 2017-03 FOTGÄNGARE & SKIDÅKARE Placeringen av skidtorgsområdet utgår ifrån ambitionen att skapa den bästa nivån för gränssnittet mellan fotgängare och skidåkare. Från parkering och angöringsområdet kommer gästerna i allmänhet inte att behöva mer än 3-4 meter vertikal stigning för att nå skidtjänster och hissar. Från valfri byggnad skulle inre och yttre platsbildningar möjliggöra sömlösa fl öden över skidtorget. Skidåtergången skulle ansluta direkt till alla byggnader och med en omskapad åtkomst från öster möjliggörs skidfri retur direkt till bussnivån. Mountainworks Koncept plan 2017-03 BIL & BUSS Angöringsområdet har förbättrats för att möjliggöra snabbare cirkulation. Omstruktureringen av avstängningszonen från befi ntlig (och tidigare föreslagen) nivå 415 möh har ökats till 418,5 möh, vilket möjliggör mindre vertikal stigning för gäster och förbättrat utseende av platsen sett från E14 och centrum. En extra funktion med väderskyddat parkeringsgarage på nivå 414 möh ger en bättre upplevelse både för lägenhetsägare och daghyrare. Designen för transporterna i området liknar den som återfinns vid flygplatsens ankomst- och avgångsnivåer. 31
PLAN FÖRSLAGET Landskap Kumulativa effekter Avseende kumulativa effekter finns det inga kumulativa effekter utifrån utvecklingsförslaget i sig, men det finns en liknande planansökan på den södra sidan av vägen, i stort sett mitt emot föreliggande planförslag. De fastigheter som omfattas är Mörviken 1:63, 1:76-1:78, 1:93, 1:37 och 2:97. Fastigheterna har tillsammans en långsträckt utbredning från väster till öster och ligger i direkt anslutning till varandra, strax söder om väg E14 i Åre. Idag är fastigheterna bebyggda med fem villor, varav fyra innehåller lägenheter för veckovis uthyrning och en är permanent bebodd av sin ägare. Planförslaget här innebär ett 125 rum hotell (3765kvm), Handel/servering (4792kvm) bostäder (5346 kvm), parkeringsgarage (6922kvm) plus en skid/ gångbro över E14. Skalan av denna utveckling är jämförbar med den på Mörviken 1:75 och därför måste hänsyn tas till de kombinerade effekterna om båda projekt en skulle genomföras. Visualisering. Mountainworks Koncept plan 2017-03 Visualisering. Mountainworks Koncept plan 2017-03 Visualisering. Mountainworks Koncept plan 2017-03 AIX Ansökan om planbesked 2016-04-01 32
SÅRBARHET FÖR FÖRÄNDRINGAR FRÅN PLANFÖRSLAGET Process Riksintresse Kulturmiljö - Åredalen Z32 Riksintresse - Friluftsliv Efter en identifi ering av vad planförslaget innebär, kan det nu undersökas vilka av riksintressets kulturvärden som kan vara känsliga för eller riskerar att hotas av utvecklingen i det aktuella området. Gällande sällsynthet innebär det faktum att de värden som har uppmärksammats i en riksintressebeskrivning (båda med hänsyn till kultur och friluftsliv) redan saknar eller har få motsvarigheter i landet. Begreppet känslighet är här ett mått på hur sårbart det lokala landskapet är vid förändringar. I fall med hög känslighet har det lokala landskapet en lägre kapacitet att hantera effekter av en förändring. Kapaciteten för förändring måste ta hänsyn till skillnader i förväntad effekt under uppbyggnads- och driftsfaserna, liksom tiden på året, samt dag och natt. Konsekvensanalysen fokuserar endast på de värden som direkt eller indirekt kan påverkas (vare sig i positiv eller i negativ riktning). Som stöd att identifi era sårbarhet för förändringar med utgångspunkt i identifierade uttryck för riksintresset (utifrån föreslaget projekt) har en GIS viewshed analys av visuell påverkan av planföreslaget genomförts. Detta har sedan placerats över en karta med redovisade kulturhistoriska värden för att identifiera överlappande områden och därmed potentiella konfl ikter (se nedan). Uttryck: Det öppna odlingslandskapet väster och sydost om Åre med gamla landsvägen nere vid sjön och 1800-talsbebyggelse på många gårdar och i odlingsmarken. Riksintressebeskrivningen hänvisar till odlingslandskapet väster och sydost om Åre, som på grund av avstånd inte anses känsliga för planförslaget. Utvecklingen ligger i centrala Åre där det öppna odlingslandskapet har förvandlats till mycket livlig turistort. Det finns få spår av det traditionella fjällnära odlingslandskapet kvar, men bättre bevarade exempel inom riksintressegränsen. Uttryck: Den tidiga turismens byggnader med hotell och villor i nationalromantisk stil, de flesta kring det tidigt stadsplanelagda området som sträcker sig från järnvägsstationen och parken upp till bergbanan från 1910-talet med dalstationen vid Åre torg och toppstationen vid hotellet Fjällgården. Den tidiga turismens byggnader är inte bara känsliga för fysiska justeringar utan också för ändringar i sin omgivning. Ändringar i Åre samhälles siluett och karaktär kan därför ha en inverkan på upplevelsen och läsbarheten av dessa historiskt viktiga byggnader och deras kulturhistoriska sammanhang. Uttryck: Området ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Området skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär SAMT Området är ett klassiskt turistoch friluftlivsområde med utmärkta förutsättningar för friluftsliv och nyttjas av ett stort antal människor såväl vinter som sommar i form av många olika friluftsaktiviteter Dessa värden är känslig för all utveckling som skulle kunna - på ett negativt sätt - påverkar de värden som har motiverat att området har bedömts vara av riksintresse för friluftslivet. Mängden, kvalitet och tillgänglighet av dessa viktiga egenskaper är alla känsliga för förändringar. Direkt effekter i att området fragmenteras eller att barriärer som hindrar tillgänglighet/friluftslivet skapas. Också indirekt påverkan som försämrar värdet (upplevelse) för människor av att vistas i området t.ex. byns karaktär. Med detta sagt är ovan nämnda byggnader redan omgivna av en eklektisk blandning av moderna byggnader i olika stil och skala. Om detta gör dem mer eller mindre känsliga för ytterligare förändring är en bedömningsfråga, men när karaktären redan eroderats kan det anses vara ännu viktigare att bevara det som återstår. Uttryck: Åre medeltida kyrka och Tottens by med fl era tätt sammanträngda gårdar på en smal hylla i fjällsluttningen. Även övriga historiska byggnader i Åre - Åre kyrka och hela Tottens by - är känsliga för förändringar som kan påverka deras upplevelsevärde eller läsbarhet. För dessa gäller att ändringar i Åre samhälles siluett och karaktär kan ha en indirekt effekt av kulturmiljövärdena av kyrkan och Tottens. GIS siktanalys. Område för visuell påverkan (röd) jämfört med kulturmiljövärdena (blå) 33
Regionala värden Rivning av Kabinbanan - konklusion FÖP Centala Åre med Bergbanan området ovanför järnvägsstationen med den tidiga turismens hotell och villor i nationalromantisk stil och med den runt 1910 anlagda stadsplaneaxeln med parken, torget och bergbanan upp till Fjällgården. Kyrkan Åre medeltida kyrka med kringliggande friområde. Tottens by radbyn med sina tätt liggande gårdar. Detta återupprepar endast den befi ntliga riksintressebeskrivningen utan andra tillägg. Åre kabinbana är unik. Hela anläggningen är idag i drift och dess kulturhistoriska informationsinnehåll och möjligheten till läsbarhet är därmed intakt. Till största delen är dess byggnadsdetaljer intakta, både sett till konstruktionen med maskineri och linbana, och stationernas byggnadsmaterial. Den ger oss idag mycket stor möjlighet att erhålla kunskap om dess tillblivelse och att också förstå satsningen på just Åre som turistort. Graden av fullständighet är överväldigande och genom att vara den enda Kabinbanan i Sverige fyller den ur ett kulturhistoriskt värderingsperspektiv sin relevans med råge. Vid en satsning i enlighet med det nya planförslaget och Kabinbanan rivs bör man därför tänka in någon form av kompensatoriska åtgärder i enlighet med ett sådant resonemang. Byggnadssminne Syftet med byggnadsminnen är att bevara spår av historien som har stor betydelse för förståelsen av dagens och morgondagens samhälle. Alla fyra registrerade byggnader är känsliga för direkta eller indirekta förändringar som kan påverka de historiska värdena negativt. Utgångspunkten för dessa tas via byggnadernas individuella skyddsbestämmelser. Förändringarnas Åre Spåren av det traditionella fjällnära odlingslandskapet, som återfi nns på fjällsluttningarna och i dalgången väster och sydost om Åre. Detta återupprepar endast den befi ntliga riksintressebeskrivningen utan andra tillägg. Åre bys turistiska årsringar, som visar på olika typer av anläggningar och skilda stilideal. Här finns nationalromantik såväl som internationell modernism och post- modernism representerat sida vid sida. Exempel på viktiga årsringar i Åres utveckling är den tidiga turismens anläggningar från förra sekelskiftet, koncentrerade kring axeln mellan gamla järnvägsstationen och bergbanan, samt området kring Kabinbanan från 1970-talet. Den tidiga turismens anläggningar från sekelskiftet återfinns i den befintliga beskrivningen. Åre samhälles turistiska årsringar kan vara känsliga för något som minskar deras läsbarhet eller sammanhang. Området kring Kabinbanan från 1970-talet är känsligt för förändringar både direkt och indirekt från ny utveckling som kan radera eller minska läsbarhet och förståelse av denna period av utveckling i Åres historia. Åre gamla kyrka, fjällvärldens enda medeltidskyrka, visar tillsammans med Tottens by på bygdens äldre historia och ger Åre ett påtagligt historiskt djup. Detta återupprepar endast den befi ntliga riksintressebeskrivningen utan andra tillägg. Då en stor del av det sammantagna kulturhistoriska värdet ligger i att Kabinbanan är en del av ett transportsystem, från dalstation till toppstation, i sig ett miljöskapande värde i riksintresset, kommer det kulturhistoriska värdet att påverkas negativt om delar av banan rivs. Kabinbanan ingår dock inte i det nuvarande riksintressets uttryck. Däremot tillämpar länsstyrelsen inofficiellt sedan 2009 en fördjupad beskrivning av riksintresset där kabinbanan faktiskt ingår i den moderna turismens uttryck. Med detta sagt kan man också konstatera att statens medvetna satsning under 1970-och 80-talen och därefter Åre kommuns medvetna arbete givit fortsatt framgång i utvecklingen av turismen som kärnverksamhet i Åre. I detta utvecklingsarbete är Skistar numera en central aktör. Mycket av det som planeras i Åre utgår ifrån fortsatt drift av skidanläggningarna. Utan Skistar som nav är det svårt att se hur den utvecklingen kan fortgå. Därför är även Skistars egen verksamhet viktig i analyser av påverkan i riksintresset. Och häri ligger den inneboende konfl ikten för utvecklingen i Åre - turismens historiska avtryck som inte får fysisk plats genom den fortsatta utvecklingen av densamma. Det är uppenbart att den tidiga turismen har en avgörande betydelse för riksintressets innehåll, men att även den senare bör få utrymme i tolkningarna. Det är inte utan att starka paralleller mellan Bergbanan och Kabinbanan, det första respektive andra Åreprojektets främsta bestående uttryck, kan dras. Berättelsen om den modernare delen av Åreturismen måste någonstans få göra ett bestående avtryck. Men frågan är bara var? I sin prövning av en byggnadsminnesförklaring avslog länsstyrelsen frågan i maj 2017. Man framhåller dock att de miljöskapande värdena som kabinbanan besitter ska fångas upp vid en fortsatt planprocess. Man nämner också att en fortsatt diskussion om bevarande för dalstationen och kabinerna ska fortskrida 34
KONSEKVENSER AV PLANFÖRSLAGET Riksintresse Kulturmiljö - Åredalen Z32 Riksintresse - Friluftsliv Regionala värden Uttryck: Den tidiga turismens byggnader med hotell och villor i nationalromantisk stil, de flesta kring det tidigt stadsplanelagda området som sträcker sig från järnvägsstationen och parken upp till bergbanan från 1910-talet med dalstationen vid Åre torg och toppstationen vid hotellet Fjällgården. De nya byggnaderna kan påverka karaktären / upplevelsen av den tidiga turismens byggnader genom att bli ett nytt blickfång i stadsbilden synlig från Åre Torg, Bergbanan, Åre hotel till och med stationen. De stora volymerna Mitt i Åre och Freestyle-hotellet ligger närmare Bergbanan och torget, och har redan dominerat och förändrat områdets karaktär i en sådan utsträckning att den föreslagna bebyggelsen inte kan anses förändra intrycket av Bergbanans dalstation eller dess samband ner till järnvägstationen så att läsbarheten minskas eller erfarenheten påverkas negativt. Planförslaget kan inte heller anses påverka kulturvärdena för den tidiga turismens byggnader så att området i mindre grad belyser det riksintressanta kulturhistoriska sammanhang, som ligger till grund för riksintressets utpekande. Det kan fastslås att de värden som lyfts fram i riksintressebeskrivningen varken försvinner eller förvanskas av planförslaget. Uttryck: Åre medeltida kyrka Det kan fi nnas en skymt av de nya byggnaderna från kyrkogården, men det finns många andra moderna byggnader i denna vy och avståndet från kyrkan är tillräckligt långt för att ytterligare en eller två byggnader inte anses vara en betydande förändring av kyrkans eller kyrkogårdens upplevelse. Med avseende på Åre medeltida kyrka kan det fastslås att de värden som lyfts fram i riksintressebeskrivningen varken försvinner eller förvanskas av planförslaget. Området ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Området skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär. SAMT Området är ett klassiskt turist- och friluftlivsområde med utmärkta förutsättningar för friluftsliv och nyttjas av ett stort antal människor såväl vinter som sommar i form av många olika friluftsaktiviteter Avlägsnandet av Kabinbanan kommer att förändra karaktären av det omedelbara området, men det får anses att dessa effekter är begränsade både fysiskt och visuellt, och att de inte betydelsefullt påverkar resten av byn - i synnerhet viktiga områden där historiska värden ligger. När det gäller friluftsliv ska de nya lägenheterna och servicebyggnaden förbättra tillgängligheten och tjänsterna till Åre både sommar och vinter. Att bevara Kabinbanan och komplettera med en ny gondol skulle ha varit den optimala lösningen för kulturmiljön, men inte nödvändigtvis för friluftsliv. Trots att upplevelsen från Kabinbanan är spännande och i sig ganska unik, är det kontraproduktivt vid de tillfällen då Kabinbanan kan inte köras på grund av dålig väderlek. Det kan betyder att hälften av skidområdet är stängt, och detta motverkas de positiva och symboliska värden den tillför. Åre förlorar en del av sin charm (och ännu viktigare dess konkurrensfördelar till orter i Alperna) när de nedre backarna är trånga och den fantastiska utsikten från Åreskutan inte kan uppskattas. Åre bys turistiska årsringar, som visar på olika typer av anläggningar och skilda stilideal. Här finns nationalromantik såväl som internationell modernism och post- modernism representerat sida vid sida. Exempel på viktiga årsringar i Åres utveckling är den tidiga turismens anläggningar från förra sekelskiftet, koncentrerade kring axeln mellan gamla järnvägsstationen och bergbanan, samt området kring Kabinbanan från 1970-talet. Det fi nns en underliggande konflikt i Åre mellan att skydda sina historiska rötter samtidigt som att utvecklas för att möta de ständigt ökande kraven på internationell turism. Många i Åre har kommit och gått som svar på efterfrågan. Till exempel curlingbanan och hinkarna som var en symbol för moderna Åre på 1950-talet. Hinkarna blev emellertid föråldrade, oförmögna att motsvara efterfrågan och efter 25 års tjänst ersattes de 1977. Detta beslut var inte positivt ur ett kulturmiljöperspektiv, men det ansågs nödvändigt för Åre att utvecklas som skidort. Det argumentet är detsamma som nu används för Kabinbanan, en ersättning anses som ett nödvändigt ont där faktum att förlora en viktig turistisk årsring måste vägas mot byns behov som helhet. Om Åre inte kan konkurrera och tillhandahålla en servicenivå som är acceptabel för en internationell kundkrets, har de många andra orter att välja mellan. När det gäller skidåkning är Åres skidåkning en av de största dragkrafterna till orten. Detta förringar emellrtid inte att avlägsnandet av Kabinbanan är negativt för kulturmiljö. Med avseende på Åres turistiska årsringar, i synnerhet området kring Kabinbanan från 1970-talet kan fastslås att planförslaget påverkar dessa kulturhistoriska värden så att området mindre väl belyser det riksintressanta kulturhistoriska sammanhang som ligger till grund för förslag till nya riksintressets utpekande. De värden som lyfts fram i riksintressebeskrivningen försvinner genom planförslaget. Uttryck: Tottens by med flera tätt sammanträngda gårdar på en smal hylla i fjällsluttningen. Det kan inte bekräftas om de nya byggnaderna kommer att synas från Tottens by, men även om så blir fallet, innebär det långa avståndet från byn att ny bebyggelse nere i dalen inte kommer att ge betydande visuella inverkan. Med avseende på Tottens by kan fastslås att de värden som lyfts fram i riksintressebeskrivningen varken försvinner eller förvanskas av planförslaget. 35
Slutsatser Sammantaget samtliga effekter på riksintressets värden (kulturmiljö och friluftsliv), som är känsliga för förändringar, kan det fastslås att planförslaget INTE innebär: en åtgärd som mer än obetydligt skadar något eller några av de värden som utgör grunden för riksintresset den negativa inverkan blir så stor att området i något avseende förlorar sitt värde som riksintresse Men om man använder förslaget till ny motivering och värdetext som utarbetades av Länsstyrelsen år 2009, och som inofficiellt används av myndigheten vid prövningar idag, blir resultatet om Kabinbanan rivs tvärtom: Sammantaget samtliga effekter på riksintressets värden, som är känsliga för förändringar, kan det fastslås att planförslaget innebär: en åtgärd som mer än obetydligt skadar något eller några av de värden som utgör grunden för riksintresset den negativa inverkan blir så stor att området i något avseende förlorar sitt värde som riksintresse Målning av Axel Sjöberg 1925. 36
MINNET AV KABINBANAN Åtgärder som möjligen kan kompensera Förslag Vi påbörjar här ett idéresonemang i anslutning till länsstyrelsen uttryckta önskemål om en fortsatt diskussion om bevarande av dalstation och kabiner. Många element har kommit och gått i Åres skidlandskap genom åren. Inte minst alla olika liftar där de flesta varit ganska ordinära, men några har haft en större kulturhistorisk betydelse för Åres utveckling, till exempel de så kallade hinkarna och Kabinbanan. Minnet om hinkarna som en turistisk årsring hålls nu levande i böcker, bilder samt en ensam fysiskt bevarad hink framför Kabinbanan. Kabinbanan - som har varit en symbol för svensk alpinskidåkning i över 40 år - skulle behöva en mer genomtänkt lösning för att adekvat bevara dess minne och som kan göra något för att minska den negativa inverkan av förlusten när delar av den ska rivas. Med detta menar vi båda de immateriella värdena och de fysiskt materiella, samt att det gäller hela transportören - dalstation, stolpar, lina, kabiner och bergsstation. Sweco har genomfört en informell intern workshop för att fånga idéer kring möjliga lösningar. Ett utdrag av dessa förslag följer. Till slut måste det dock i samverkan mellan Skistar och kommunen, samt andra möjliga intressenter regleras hur man eventuellt kan reglera berättelsen/minnet av Kabinbanan. STRÅK Stråket där stolparna står i dag är ett tydligt tecken som visar var kabinbanan går. Kan man forsätta använda stråket - skidbacke, vandringsled eller zipline?! Det bör gå att stärka/förtydliga stråk upp till bergstationen, tillgänglighet ses över mm, VM8:an Gondolen. STOLPAR Stolparna, särskilt när de täcks av is, är storskaliga skulpturer i landskapet. Kan de kortas av och utvecklas för någon typ av ziplineupplevelse, men mellan stolpar, åk upp med WorldCupliften, banan går samma sträckning, men via kabinbanestolparna? Struktur bibehålls och en attraktion skapas. Detta kan kan planläggas. BERGSTATION Bergstationen bevaras i stora delar (anpassningar kommer ske) lämpligt att berätta om turism, teknik mm här. Tillgängligheten till bergstationen/högzon förstärks. En kabin kan sparas däruppe, och man kan få ett mer museiinriktat tema (i kontrast kanske till något mer interaktivt/lekfullt inom/utanför den nya dalstationen). DALSTATION (GAMMALT OCH NYTT) Dalstation kommer att rivas helt - finns det några detaljer man borde spara eller fånga upp i en ny byggnads gestaltning? Förslag att återanvända en kabin i nya exploateringen och fl era hinkar från Fjällgården-Hummeln. Deras minne kan förstärka varandra. Berätta mer om Åre och turist/skid/lifthistoria framtiden. Möjlighet att få in kultur/historia/framtid i nya exploateringen, för Årebor och gäster. Behov av utställningsrum? Ett förslag är att en konstnärlig utsmyckning kan knyta an till kabinbanan, inne och/eller ute. Kan man återanvända en del av kabeln? Kanske som handledare eller konstverk? Förslag, bestämmelse på plankartan i form av ett f - utformningsbestämmelse, att i foajé/reception ha hel eller del av kabin + digitalt en fi lm om resan upp och ned, gung över stolparna. Sitta/stå i en kabin och se fi lm, tekniken under jord mm. En attraktion som kan forma interiören och eller exteriören. 37