Europeiska unionens råd Bryssel den 23 oktober 2015 (OR. en) 13352/15 ECOFIN 799 UEM 384 FÖLJENOT från: inkom den: 22 oktober 2015 till: Komm. dok. nr: Ärende: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd COM(2015) 602 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN En färdplan mot en alltmer konsekvent extern representation för euroområdet i internationella forum För delegationerna bifogas dokument COM(2015) 602 final. Bilaga: COM(2015) 602 final 13352/15 /ub DGG 1A SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 21.10.2015 COM(2015) 602 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA CENTRALBANKEN En färdplan mot en alltmer konsekvent extern representation för euroområdet i internationella forum SV SV
1. INLEDNING För att EMU ska kunna fullbordas krävs ett större ansvarstagande och en bättre integration på EU- och euroområdesnivå, i kombination med förstärkningar på det institutionella planet. Ett av de områden där konkreta åtgärder för att uppnå detta mål uttryckligen tas upp i fördraget och därför kan vidtas redan idag är euroområdets externa representation. Euroområdet är en stor och öppen ekonomi med internationellt politiskt ansvar. Euroområdets ekonomiska och finansiella betydelse 1 har, tillsammans med dess gemensamma penning- och valutapolitik, medfört att euroområdets politiska beslut och ekonomiska utveckling får allt större betydelse för världsekonomin. Euron är en framgångsrik och stabil valuta. Den är gemensam för 19 EU-länder och över 330 miljoner invånare. Den har gett sina medlemmar prisstabilitet och skyddat dem mot extern instabilitet. Trots de senaste årens kris förblir euron världens näst största valuta: den står för nästan en fjärdedel av de globala valutareserverna och nära sextio länder och territorier i hela världen har direkt eller indirekt knutit sina valutor till euron. Euroområdets politiska betydelse har ökat avsevärt under senare år. Den europeiska planeringsterminen, tillsammans med antagandet av den s.k. sexpacks- respektive tvåpackslagstigningen (lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning och lagstiftningspaketet för budgetövervakning) 2 samt fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen 3 har integrerat, förstärkt och breddat tillsynen på EU-nivå av medlemsstaternas politik på viktiga områden av makroekonomisk och budgetmässig relevans. Den europeiska stabilitetsmekanismen inrättades som en permanent krishanteringsmekanism för länderna i euroområdet. Unionen har också infört en bankunion med centraliserad tillsyn och resolution av banker i euroområdet, som är öppen för alla övriga medlemsstater. Unionens externa representation när den utövar befogenheter som är specifika för euroområdet (nedan kallad euroområdets externa representation) har inte hållit jämna steg med denna utveckling. Detta begränsar euroområdets förmåga att göra sig hört i de internationella finansiella institutionerna. De framsteg som har gjorts när det gäller ytterligare intern integration i euroområdet behöver omsättas också på det externa planet, framför allt genom steg i riktning mot en gemensam extern ekonomisk representation. Den externa representationen måste göras mer samstämmig så att euroområdet kan spela en mer aktiv roll i internationella finansiella institutioner och forma sin framtida roll i den globala finansiella arkitekturen. Konceptet har redan lyfts fram som en av de viktigaste prioriteringarna i kommissionens plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union 4. 1 Unionen, när den utövar sina befogenheter som är specifika för de medlemsstater som har euron som valuta i enlighet med fördragen (avdelning VIII kapitel 4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). 2 http://europa.eu/rapid/press-release_memo-13-318_nl.htm. 3 Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen av den 1 februari 2012: http://www.consilium.europa.eu/european-council/pdf/treaty-on-stability-coordination-and-governance- TSCG/. 4 En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union KOM(2012) 777 av den 30 november 2012, http://ec.europa.eu/archives/commission_2010-2014/president/news/archives/2012/11/pdf/blueprint_en.pdf. 2
I de fem ordförandenas rapport från juni 2015 om den ekonomiska och monetära unionens framtid 5 betonades också att en förstärkt internationell röst är en del av de pågående ansträngningarna för att förbättra den ekonomiska styrningen i euroområdet. I takt med att EMU utvecklas mot en ekonomisk union, finansunion och finanspolitisk union bör även dess externa representation göras mer samstämmig. Europaparlamentet har också efterlyst en enhetlig yttre representation för euroområdet 6. Avsevärda framsteg har gjorts när det gäller att stärka unionens och euroområdets externa representation i många internationella ekonomiska och finansiella forum, men det behövs ytterligare åtgärder för att uppnå en verkligt enad extern representation. I detta meddelande fastställs därför en färdplan mot en alltmer enad extern representation för EMU kring vilken samförstånd kan skapas i rådet och i Europaparlamentet. Denna process bör ske gradvis. Euroområdets externa representation är fortfarande särskilt splittrad i Internationella valutafonden (IMF), som genom sina låneinstrument och sin övervakningsverksamhet är en central institutionell aktör i den globala ekonomiska styrningen. Kommissionen lägger därför samtidigt fram ett förslag om åtgärder för att upprätta en enad representation för euroområdet i IMF. Detta hindrar inte att framtida utveckling kan komma att påkalla en ytterligare förstärkning av euroområdets representation i andra internationella forum. 2. EUROOMRÅDETS NUVARANDE REPRESENTATION I INTERNATIONELLA FORUM Trots att finns viktiga intressen att bevaka för euroområdet är euroområdets yttre representation i IMF för närvarande mycket splittrad och inte särskilt effektiv. IMF är, i kraft av sina låneinstrument och sin övervakningsfunktion, en central aktör i den globala ekonomiska och finansiella styrningen. Den har tillsammans med kommissionen och ECB spelat en nyckelroll vid utformningen av program som syftar till att rädda medlemsstater som är drabbade av statsskuldkrisen. Dessutom innebär den förstärkta styrningsramen för samordning av den ekonomiska politiken och den omfattande konvergensen när det gäller reglering och tillsyn av finanssektorn inom ramen för bankunionen att IMF i framtiden måste se bortom det nationella perspektivet vid sin bedömning av tillsynen och krishanteringen i euroområdet. En effektiv representation för euroområdet skulle göra det möjligt att uppvisa en enad front i IMF när det gäller exempelvis ekonomisk politik och finanspolitik, makroekonomisk övervakning, valutapolitik och finansiell stabilitet. En mer enhetlig representation också skulle vara till fördel för tredjeländer, särskilt genom ett starkare och mer konsekvent bidrag från euroområdet till den globala ekonomiska och finansiella stabiliteten. Det är mot denna bakgrund som meddelandet och det lagstiftningsförslag som antas tillsammans med detta har inriktats på IMF som ett första steg för att stärka euroområdets externa representation. 5 De fem ordförandenas rapport Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union av den 22 juni 2015, http://ec.europa.eu/priorities/economic-monetary-union/docs/5-presidents-report_sv.pdf". 6 Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2011 om global ekonomisk styrning (2011/2011(INI), http://www.europarl.europa.eu/sides/getdoc.do?pubref=-//ep//nonsgml+ta+p7-ta-2011-0457+0+doc+pdf+v0//sv. 3
Målet att säkerställa en adekvat representation för EU i allmänhet och euroområdet i synnerhet gäller uppenbarligen inte endast IMF, utan är av betydelse också med avseende på en rad andra internationella forum, av vilka några kommer att nämnas nedan. En adekvat representation inom G7 och G20 ger unionen och euroområdet förutsättning att bidra till den internationella politiska dagordningen och främja europeiska lösningar på globala utmaningar inom viktiga områden såsom samordning av den makroekonomiska politiken, reformering av de finansiella regelverken och skattetransparens. På G7-ledarnivå företräds unionen och euroområdet av Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande. På finansminister- och centralbankschefsnivå företräds euroområdet i G7 av Eurogruppens ordförande, kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB). När det gäller den nivå som utgörs av G20:s stats- och regeringschefer företräds unionen och euroområdet av Europeiska rådets ordförande och kommissionens ordförande. Kommissionen och ECB lägger fram euroområdets ståndpunkter när G20 vid möten med finansministrarna och centralbankscheferna behandlar frågor som omfattas av euroområdets behörighet. Rådet för finansiell stabilitet (FSB) samordnar det internationella arbetet om de finansiella regelverken och är politiskt ansvarigt inför G20. Kommissionen och ECB är medlemmar som företräder unionen. Kommissionen är också medlem i FSB:s styrgrupp för resolution. Representation i FSB ger förutsättningar att bidra till utvecklingen och genomförandet av en effektiv reglerings- och tillsynspolicy samt att, i den globala finansiella stabilitetens intresse, hantera sårbarheter som påverkar de finansiella systemen. Förenta nationerna (FN) diskuterar ibland frågor av relevans för euroområdet, såsom nyligen ramen för internationell skuldsanering. FN:s generalförsamling antog 2011 resolution A/65/276 om uppgradering av unionens observatörsstatus och förstärkning av dess rätt att delta i generalförsamlingens arbete, bland annat genom att göra det möjligt för unionen att delta i debatten på EU:s (och dess medlemsstaters) vägnar med samma tyngd som andra större grupper, att lägga fram förslag och att delta i de allmänna överläggningarna i september varje år 7. Utöver denna utökade observatörsstatus är EU dessutom som enda part som inte är en stat part i mer än 50 multilaterala FN-avtal och konventioner som undertecknats inom ramen för FN. OECD låter regelbundet genomföra ekonomiska undersökningar rörande euroområdet. Unionen har en särskild status vid OECD och åtnjuter samma rättigheter som medlemmarna, med två undantag. Den har inte rösträtt och lämnar inte några obligatoriska bidrag till OECD:s budget. Unionen är fullvärdig medlem av ett antal av OECD:s kommittéer, inbegripet kommittén för utvecklingsbistånd. Det finns inget särskilt fokus på euroområdet i arbetet inom Världsbanken. Unionen är inte som sådan företrädd i Världsbankens styrelse. Kommissionen har observatörsstatus i utvecklingskommittén (dvs. på ministernivå). Med undantag för IMF finns det företrädare för unionen och/eller euroområdet i vart och ett av de forum som har särskilt fokus på euroområdet. Detta har dock inte alltid lett till att euroområdet talar med en enda röst. Euroområdets intressen företräds effektivast när ståndpunkter samordnas väl redan på förhand, vilket dock inte alltid är fallet i praktiken. Med hänsyn till den globala finansiella arkitekturens dynamiska natur bör det också ombesörjas att euroområdet har en lämplig yttre representation vid nytillkomna internationella 7 http://www.unbrussels.org/images/pdf/2011/a_res_65_276.pdf. 4
finansiella institutioner. Frågan om extern representation, exempelvis, har också kommit upp i samband med diskussionerna om formeringen av nya valkretsar vid Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB), där 14 medlemsstater (varav 10 medlemmar i euroområdet) har godtagits som grundande medlemmar. 3. HINDER FÖR EN MER ÄNDAMÅLSENLIG EXTERN REPRESENTATION VID IMF Som läget är idag finns det flera organisatoriska och institutionella hinder som hämmar eller rent av omöjliggör en effektiv extern representation för euroområdet och framförandet av ett samlat budskap vid IMF. Hög uppsplittring bland medlemsstaterna Den nuvarande uppsplittringen bland euroområdets medlemsstater i IMF:s exekutivstyrelse, där de 19 medlemsstaterna i euroområdet för närvarande är utspridda på sex valkretsar 8 och två enskilda styrelseplatser, undergräver verkan av euroområdets representation i IMF. De medlemsstater i euroområdet som är i grupp tillsammans med tredjeländer är ofta inte i stånd att stödja gemensamma ståndpunkter eller underteckna gemensamma uttalanden från euroområdet, på grund av avvikande uppfattningar eller interna överenskommelser i sina respektive valkretsar. Som en följd av detta är medlemsstaterna ofta förhindrade att framföra gemensamma ståndpunkter om viktiga frågor, däribland IMF-kvoter, saneringsprogram, tillsyn eller andra politiska frågor. Detta medför att euroområdets representation försvagas och att ansträngningarna att föra fram gemensamma ståndpunkter motverkas, och därmed hämmas också förmågan att driva en enhetlig dagordning och gemensamma prioriteringar. Otillräcklig representation av euroområdet som helhet För närvarande finns det ingen särskild företrädare för euroområdet med officiellt mandat att lägga fram och försvara euroområdets politik och intressen i IMF:s exekutivstyrelse. Denna uppgift tillkommer för närvarande ordföranden i Eurimf 9. Det nuvarande upplägget inte tar hänsyn till de betydande förändringarna i den interna styrningen av euroområdet under de senaste åren. En splittrad representation, tillsammans med avsaknad av en officiell företrädare för euroområdet med ett tydligt mandat att företräda euroområdet i IMF:s exekutivstyrelse, är oförenligt med IMF:s ökade fokus på euroområdet som helhet, som innebär att IMF beaktar euroområdesaspekter i den nationella övervakningen och bedömer gemensam euroområdespolitik såsom den makroekonomiska policymixen, reformering av det finansiella regelverket eller frågor som rör bankunionen. För närvarande är det bara Europeiska centralbanken som har observatörsstatus i IMF:s exekutivstyrelse och i kraft av detta får delta med avseende på vissa frågor som har anknytning till dess monetära ansvarsområden. Det finns därför utrymme att förstärka 8 En IMF-grupp är en grupp av medlemsländer i fonden som företräds av en ledamot i IMF:s exekutivstyrelse. IMFC:s struktur avspeglar också strukturen hos exekutivstyrelsen och dess 24 valkretsar. 9 Sedan den 1 juli 2007 utses ordföranden i Eurimf i samförstånd av företrädare för alla EU:s medlemsstater i IMF för en period av två år, oavsett aktuellt ordförandeskap i rådet. Till ordförandens uppgifter hör att förbereda och leda sammanträdena i Eurimf, presentera unionens/euroområdets överenskomna ståndpunkter och framföra uttalanden från ordförandeskapet vid exekutivstyrelsens sammanträden, samt att fungera som kontakt gentemot IMF-ledningen. Det bör dock noteras att den primära rollen för den ledamot som utsetts till Eurimf-ordförande är att företräda sin egen valkrets. 5
euroområdets representation, framför allt genom att gå över till en särskild företrädare för euroområdet för alla frågor av betydelse. Otillräcklig samordning på euroområdesnivå Euroområdets representation på internationell nivå i samband med den ekonomiska och monetära unionen, särskilt i frågor som rör IMF, blev föremål för överenskommelse vid Europeiska rådets möte i Wien 1998. För närvarande sker samordning endast på unionsnivå. Någon särskild samordning på euroområdesnivå finns inte. Samordningen av gemensamma meddelanden om frågor som rör IMF-politik äger rum i Ekonomiska och finansiella kommittén (EFC) och dess ständiga arbetsgrupp för IMF-frågor (SCIMF). Dessa gemensamma meddelanden överförs därefter till medlemsstaternas företrädare vid IMF (Eurimf) inför sammanträdena i IMF:s styrelse. Medlemsstaternas företrädare kan därefter besluta att utfärda gemensamma uttalanden. Detta görs regelbundet i frågor rör exempelvis övervakningen av euroområdet och unionens handlingsplan för finansiella tjänster (FSAP). Det är dock inte standard i andra frågor där medlemsstaterna således beslutar från fall till fall. Det finns också en samordning när det gäller meddelanden om programländer i euroområdet och samråd enligt artikel IV med medlemsstaterna. Under senare år har stora framsteg gjorts i fråga om samordning, med fortsatt stärkta samordningsarrangemang under 2007, valet av ordförande i Eurimf, förbättrade arbetsrelationer mellan EFC/Scimf och Eurimf, och ökad samordning mellan Eurimfmedlemmar om exekutivstyrelsens strategier. Men de nuvarande samordningsarrangemangen har fortfarande sina begränsningar. Det finns många exempel på situationer där samordningen i viktiga IMF-frågor har varit bristfällig eller där medlemsstaterna har beslutat att stödja sina nationella ståndpunkter i stället för att försvara unionens gemensamma ståndpunkt. Detta försvagar IMF-medlemsstaternas förmåga att driva frågor av gemensamt intresse för euroområdet. 4. FÖR EN MER KONSEKVENT OCH EFFEKTIV EXTERN REPRESENTATION FÖR EUROOMRÅDET I IMF Med hänsyn till IMF:s nyckelroll i den globala ekonomiska och finansiella styrningen krävs i rådande läge att euroområdet kan agera med större samstämmighet och tala med en samlad röst i IMF. Arrangemang för att få till stånd en mer konsekvent och effektiv extern representation för euroområdet i IMF bör fastställas och antas utan dröjsmål, men genomföras stegvis så att alla berörda aktörer på unionsnivå och internationell nivå ges möjlighet att göra de rättsliga och institutionella anpassningar som krävs. Detta bör genomföras inom ramen för en strategi med tre huvudlinjer, nämligen i) ett stärkt samarbete mellan euroområdets medlemsstater, ii) en förbättrad representation av euroområdet i IMF, och, iii) när de nödvändiga anpassningarna av IMF:s ledning väl har genomförts, en enad representation och en samlad styrelseplats för euroområdet. Även om fokus ligger på euroområdet måste denna förstärkta representation för euroområdet likväl fungera på ett sätt som upprätthåller och om möjligt ytterligare stärker samordningen också med medlemsstaterna utanför euroområdet, i syfte att bevara integriteten hos den inre 6
marknaden och unionen som helhet. Det krävs också ett närmare samarbete med andra IMFmedlemmar. 1) Stärkt samordning mellan medlemsstaterna i euroområdet a) Euroområdets nuvarande samordningsarrangemang i IMF-frågor bör stärkas. Medlemsstaterna enades 2007 om att utarbeta gemensamma uttalanden i frågor som direkt och uteslutande rör euroområdets gemensamma politik. Denna överenskommelse bör stärkas och utvidgas i syfte att fastställa kravet på systematiska gemensamma uttalanden om alla frågor som rör IMF:s policy, medlemsländer och övervakning och som är av betydelse för euroområdet. Krisen har visat att det är det av yttersta vikt för euroområdet att kunna tala med en röst framför allt när det gäller IMF:s program, finansieringsarrangemang och krishanteringsstrategi. En förbättrad samordning kommer att innebära en utvidgning av de ämnesområden om vilka euroområdets medlemsstater uttalar sig gemensamt till exekutivstyrelsen. De nuvarande arrangemangen och strukturerna för samordning bör uppdateras på följande sätt: (1) Upprättande av en ram för regelbundna samråd: Det systematiska utbytet av dokument mellan kommissionen och IMF bygger på ett avtal från 1972. Kommissionen har för avsikt att uppdatera denna överenskommelse och efterlysa en ram för regelbundna samråd för att ta hänsyn till den nuvarande situationen av gemensamt intresse. Detta innebär överföring av dokument som utarbetats av personal för övergripande frågor som rör euroområdet (t.ex. artikel IV-rapporter för euroområdet och unionens/ euroområdets medlemsstater, handlingsplaner för finansiella tjänster (FSAP) för medlemsstater i euroområdet samt dokumentation som rör unionen och programländerna i euroområdet samtidigt som dokumenten översänds till ledamöterna i exekutivstyrelsen. (2) Uppgradering av infrastrukturen för samordning: Ekonomiska och finansiella kommitténs underkommitté för IMF-frågor (Scimf) bör omvandlas till en underkommitté för frågor rörande alla internationella finansiella institutioner. För närvarande diskuteras IMF-relaterade frågor av betydelse för euroområdet direkt i Eurogruppens arbetsgrupp (EWG). Man bör överväga att inrätta en underkommitté för Scimf/EFC med företrädare för medlemsstaterna i euroområdet. Denna Euro-Scimf bör rapportera till Eurogruppens arbetsgrupp. På samma sätt bör det skapas en Eurimf med denna sammansättning i Washington D.C., vid sidan av den EU Eurimf som existerar redan idag. (3) Uppdatering av befintliga samordningsarrangemang för IMF-frågor i Bryssel: Den rådande arbetssätten när det gäller IMF-samordning bör förstärkas. Samordningsfältet bör utvidgas till alla frågor av relevans för euroområdet. Det bör finnas en skyldighet att mer systematiskt utfärda gemensamma uttalanden (s.k. common grays) i stället för uttalanden av enskilda medlemsstater. Denna uppdatering skulle också kunna innefatta en bättre planering av samordningen i form av ett gemensamt Eurimf/Scimf-arbetsprogram, ett ökat fokus på IMF-frågor i dagordningarna för EFC/EWG respektive Ekofinrådet/Eurogruppen och en mer regelbunden rapportering från Eurimf:s ordförande till EFC/EWG. Eurogruppen bör utfärda gemensamma uttalanden i IMF-relaterade frågor där det är av väsentlig betydelse att euroområdet visar en enad politisk front. 7
(4) Förstärkt samordning i Washington D.C.: Förändringar av arbetsmetoderna i Bryssel måste även återspeglas i Eurimf i Washington D.C., exempelvis genom att man i) håller regelbundna Eurimf-möten om frågor av betydelse för euroområdet, på grundval av IMF:s arbetsprogram; denna planering bör också fungera som vägledning för arbetet i Bryssel, ii) systematiskt utfärdar gemensamma uttalanden, iii) när gemensamma uttalanden inte är möjliga ser till att gemensamma meddelanden om gemensam euroområdespolitik, såsom finans- och penningpolitik, används i de individuella uttalanden som utfärdas av medlemsstater, samt iv) ser till att Eurimfmedlemmar än mer systematiskt enas om gemensamma styrelsestrategier. Medlemsstaterna bör förbinda sig att undvika att uttrycka sinsemellan motstridiga synpunkter i exekutivstyrelsen. b) Förstärkta samordningsarrangemang för euroområdet i frågor som rör IMF bör också gå hand i hand med en ökad ansvarighet gentemot rådet och Europaparlamentet. De uttalanden som riktas till IMF:s vårmöte respektive årliga möte bör ersättas av ett uttalande från Eurogruppen. Europaparlamentet bör informeras fullt ut om dessa uttalanden. 2) Förbättrad representation för euroområdet genom en omorganisering av valkretsarna i IMF Valkretsarna bör omorganiseras gradvis för att skapa valkretsar som enbart består av medlemsstater i euroområdet. Arbetet för att uppnå detta bör inledas så snart som möjligt. En sådan åtgärd skulle stärka euroområdets röst och förmåga att verka effektivt i exekutivstyrelsen. Den skulle också hjälpa euroområdet att bli en viktig aktör i utformningen av IMF:s politik och strategier. I IMF har unionsmedlemsstaterna och medlemsstaterna i euroområdet ofta större gemensamma intressen sinsemellan än med andra IMF-medlemsländer. Samtidigt har unionen inrättat en rad mycket nära förbindelser med kandidatländer och grannländer med gemensamma intressen. Dessa förbindelser bör behållas vid en omstrukturering av IMFvalkretsarna. Rådet bör enas om en gemensam ram med principer för att driva utvecklingen mot en omgruppering av unions- och euroområdesländerna i IMF, för att möjliggöra ett närmare samarbete: 1) Avancerade europeiska länder åtog 2010 sig att minska sin representation i IMF:s exekutivstyrelse med två platser senast vid tiden för det första exekutivstyrelsevalet i IMF efter det att 2010 års kvotreform börjar gälla. En stor del av detta åtagande redan har fullgjorts. Medlemsstaterna bör verkställa de återstående ändringarna på ett sätt som är förenligt med syftet att samla medlemsstaterna i euroområdesvalkretsar och stärka samstämmigheten i representationen. 2) Efter det att 2010 års reform har ratificerats, kommer de två större medlemsstater som för närvarande har egna platser i exekutivstyrelsen Frankrike och Tyskland att kunna öppna upp sina valkretsar för andra europeiska länder och låta dessa delta i styrningen på lämpligt sätt. 3) Flera unions- och euroområdesländer är för närvarande grupperade tillsammans med tredjeländer som ofta har i grunden avvikande intressen. Dessa medlemsstater bör sträva efter att flytta till valkretsar som består av endast medlemsstater. 4) Medlemsstater i euroområdet bör omgruppera sig till färre valkretsar som enbart samlar medlemmar i euroområdet. Dessutom bör alla medlemsstater på medellång sikt försöka flytta 8
till gemensamma valkretsar. Det gäller även i möjligaste mån kandidat- och grannländerna. 5) Som ett sista steg bör medlemsstaterna i euroområdet gå samman i en enda valkrets, i enlighet med vad som anges i avsnitt 3 nedan. Medlemsstaterna bör enas om att, inför varje val till IMF:s exekutivstyrelse, dvs. vartannat år, i rådet diskutera utvecklingen mot ökad samstämmighet i euroområdets representation i fonden. Framtida förändringar av valkretsarrangemangen bör genomföras på ett sätt som bidrar till ökad samstämmighet i euroområdets representation. 3) I riktning mot en enad representation för euroområdet Utöver en bättre samordning och en omorganisering av valkretsarna lägger kommissionen nu fram ett lagförslag för att uppnå en enad representation för euroområdet och därigenom driva euroområdets intressen i IMF:s exekutivstyrelse. Detta ligger i linje med de överväganden i de fem ordförandenas rapport som rör en ökad centralstyrning från Eurogruppens sida i arbetet med att främja och representera euroområdets intressen och en framtida finansmyndighet för euroområdet. När väl de nödvändiga anpassningarna av IMF:s styrning görs, bör man därför införa en gemensam styrelseplats för euroområdet i IMF. Kommissionen föreslår 2025 som slutdatum för införandet av en gemensam styrelseplats. När det gäller förslaget till rådets beslut om fastställande av åtgärder i syfte att införa en enad representation för euroområdet i IMF, som läggs fram tillsammans med detta meddelande, föreslår kommissionen en modell som innebär att medlemsstaterna skulle förbli individuella medlemmar av IMF. Som en följd av bland annat detta kommer varje medlemsstat i euroområdet också fortsättningsvis vara berättigad att söka IMF-lån. En gemensam styrelseplats för euroområdet skulle kräva (i) regler om den interna styrningen av euroområdet valkrets eller valkretsar, och ii) en samordningsmekanism för att ge vägledning om vilka ståndpunkter som på euroområdets vägnar ska intas i IMF:s exekutivstyrelse. Detta skulle kunna vila på uppgraderade strukturer i Bryssel, också inom Eurogruppen och Eurogruppens arbetsgrupp. Som en övergångsåtgärd fram till dess att en gemensam styrelseplats för euroområdet kan förverkligas föreslår kommissionen att euroområdet garanteras ställning som observatör i exekutivstyrelsen. En observatörsstatus för euroområdet, som i exekutivstyrelsen företräds av en medlemsstat i euroområdet som redan är exekutivstyrelsemedlem, skulle, med stöd av kommissionen och Europeiska centralbanken, på ett adekvat sätt återspegla euroområdets roll i den globala ekonomin och de förändringar av styrningen av den ekonomiska politiken och finanspolitiken som har ägt rum sedan krisen inleddes. Det skulle göra det möjligt för en företrädare för euroområdet att officiellt företräda euroområdet vid IMF-styrelsemöten som behandlar euroområdets politik, öka euroområdets synlighet och stärka euroområdets internationella profil som en viktig global aktör. Skillnaden mellan denna form av representation för euroområdet och det nuvarande systemet är det särskilda mandat som skulle ges till en enda företrädare för euroområdet i samband med att denne utses av Eurogruppen. För närvarande företräder ordföranden i Eurimf hela unionen och väljs av EU:s ledamöter i exekutivstyrelsen i Washington D.C. Detta steg skulle åtföljas av ett nytt avtal med IMF om informationsutbyte och samråd. 9
5. DELTAGANDE I ANDRA INTERNATIONELLA FORUM, SÄRSKILT NÄR DET GÄLLER FRÅGOR AV BETYDELSE FÖR BANKUNIONEN Även om det finns företrädare för unionen och/eller euroområdet i andra organ än IMF (se avsnitt 2), har detta inte alltid lett till att euroområdet talar med en samlad röst. Euroområdets intressen företräds effektivast när ståndpunkter samordnas väl redan på förhand, vilket dock inte alltid är fallet i praktiken. Kommissionen kommer därför att arbeta för att ytterligare förbättra samordningen i alla internationella forum, särskilt på områden där EMU håller på att fördjupas ytterligare, till exempel när det gäller frågor av betydelse för bankunionen. Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna för att, inom de närmaste månaderna, införa förstärkta mekanismer för samordning av ståndpunkter som ska framföras i rådet för finansiell stabilitet och, i förekommande fall, i andra relevanta normgivande organ, både när det gäller euroområdet och, när så är möjligt, unionen som helhet. Dessa mekanismer kunde exempelvis innefatta ett starkare åtagande att respektera gemensamma ståndpunkter som fastställts i EU:s berörda samordningsforum, regelbundna diskussioner om ståndpunkter och samordningsfrågor på högsta nivå inom relevanta tillsynsorgan eller politiska beslutsfattande organ, både inför och efter viktiga internationella möten. 6. SLUTSATSER Euroområdets externa representation behöver stärkas för att euroområdet ska kunna spela en mer aktiv och enhetlig roll i internationella institutioner och forum. Tillsammans med den redan uppnådda förstärkningen av euroområdets interna styrning, skulle detta innebära ett viktigt steg mot att stärka euroområdets inflytande i den globala ekonomin. Det skulle ge euroområdet möjlighet att delta i utformningen av de regler för den internationella finansiella strukturen som håller på att utarbetas, samt att bidra till slutförandet av den externa dimensionen av den ekonomiska och monetära unionen. Såsom anges ovan är det här meddelandet inriktat på IMF, som ett första steg för att stärka euroområdets externa representation. Därför uppmanar kommissionen rådet att anta beslutet om åtgärder för att senast 2025 inrätta en enad representation för euroområdet i IMF; nå en ny överenskommelse om samordningen av euroområdet när det gäller frågor som rör IMF, också frågan om ansvarsskyldighet, samt ett avtal om en gemensam ram för omgruppering av euroområdets valkretsar och principer för hur man kan utnyttja de två styrelseplatserna från 2010 års reform av IMF:s kvoter och styrning; samt omvandla Scimf till en fullfjädrad EFC-underkommitté för frågor rörande alla internationella finansiella institutioner i Bryssel, inklusive med en sammansättning för enbart euroområdet som även skulle gälla för Eurimf i Washington D.C. Kommissionen kommer att arbeta för att ytterligare förbättra samordningen i alla internationella forum, och därvid se närmare i synnerhet på de områden där EMU håller på att fördjupas ytterligare. Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna för att, inom de närmaste månaderna, införa förstärkta mekanismer för samordning av ståndpunkter som ska framföras i rådet för finansiell stabilitet och, i förekommande fall, i andra relevanta normgivande organ, både när det gäller euroområdet och, när så är möjligt, unionen som helhet. 10
I syfte att övervaka framstegen och identifiera behovet av ytterligare förbättringar, kommer kommissionen regelbundet att rapportera till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen kommer också att bedöma läget inom detta område när den lägger fram sin vitbok inför etapp 2 av genomförandet av EMU under våren 2017, i enlighet med vad som anges i de fem ordförandenas rapport. 11
Tabell 1: Översikt över unionens och euroområdets representation i relevanta internationella finansiella institutioner Institution Unionens nuvarande status IMF Unionen har ingen formell status i IMF. Kommissionen har observatörsstatus i Internationella monetära och finansiella kommittén (IMFC), men inte i IMF:s exekutivstyrelse. ECB har observatörsstatus både i IMFC och i styrelsen. G7 Vid G7:s möten på stats- och regeringschefsnivå företräds unionen gemensamt av kommissionens ordförande och Europeiska rådets ordförande. Vid G7-ländernas finansministermöten företräds unionen av kommissionen, ECB och Eurogruppens ordförande. G20 Unionen är fullvärdig medlem i G20. Vid G7:s möten på stats- och regeringschefsnivå företräds unionen gemensamt av kommissionens ordförande och Europeiska rådets ordförande. Vid G20-ländernas finansministermöten företräds unionen av kommissionen, rådets ordförandeskap och ECB. Rådet för finansiell stabilitet (FSB) OECD Unionen är fullvärdig medlem i rådet för finansiell stabilitet. Bland övriga FSB-medlemmar finns G20-länderna samt ett antal andra viktiga ekonomier och internationella organisationer. Unionen har en särskild status vid OECD, som fastställs i tilläggsprotokoll nr 1 till OECD-konventionen och har tolkats i ett yttrande från OECD:s rättstjänst. Unionen åtnjuter samma rättigheter som medlemmarna, med två undantag: den har inte rösträtt och lämnar inte några obligatoriska bidrag till OECD:s budget. Unionen är fullvärdig medlem av ett antal av OECD:s kommittéer, av vilka bör framhållas kommittén för utvecklingsbistånd (DAC). Världsbanken Unionen är inte som sådan företrädd i Världsbankens styrelse. Kommissionen har observatörsstatus i utvecklingskommittén (dvs. på ministernivå). Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) ECB har en fullvärdig plats i Banken för internationell betalningsutjämning. Medlemskapet i BIS är begränsat till centralbanker. EBRD:s medlemmar utgörs av 64 regeringar, unionen och Europeiska investeringsbanken (EIB). Unionen är andelsintressent (3,05% av det totala antalet röster) i banken. 12