Ansökan enligt miljöbalken

Bilaga MKB Miljökonsekvensbeskrivning Bilaga AH Verksamheten och de allmänna hänsynsreglerna Samrådsredogörelse Metodik för miljökonsekvensbedömning Vattenverksamhet Laxemar-Simpevarp Vattenverksamhet i Forsmark I Bortledande av grundvatten Vattenverksamhet i Forsmark II Verksamheter ovan mark Avstämning mot miljömål Bilaga PV Platsval lokalisering av slutförvaret för använt kärnbränsle Bilaga MV Metodval utvärdering av strategier och system för att ta hand om använt kärnbränsle Bilaga TB Teknisk beskrivning Bilaga KP Förslag till kontrollprogram Ansökan enligt miljöbalken Toppdokument Begrepp och definitioner Bilaga RS Rådighet och sakägarförteckning Bilaga SR Säkerhetsredovisning för slutförvaring av använt kärnbränsle Bilaga SR-Drift Säkerhetsredovisning för drift av slutförvarsanläggningen Kapitel 1 Introduktion Kapitel 2 Förläggningsplats Kapitel 3 Krav och konstruktionsförutsättningar Kapitel 4 Kvalitetssäkring och anläggningens drift Kapitel 5 Anläggnings- och funktionsbeskrivning Kapitel 6 Radioaktiva ämnen i anläggningen Kapitel 7 Strålskydd och strålskärmning Kapitel 8 Säkerhetsanalys Bilaga SR-Site Redovisning av säkerhet efter förslutning av slutförvaret Bilaga F Preliminär säkerhetsredovisning Clink Kapitel 1 Introduktion Kapitel 2 Förläggningsplats Kapitel 3 Krav och konstruktionsförutsättningar Kapitel 4 Kvalitetssäkring och anläggningens drift Kapitel 5 Anläggnings- och funktionsbeskrivning Kapitel 6 Radioaktiva ämnen i anläggningen Kapitel 7 Strålskydd och strålskärmning Kapitel 8 Säkerhetsanalys

Företagsintern PM DokumentID 1205117 Författare Ulla Bertsund Granskad av Version 2.0 Tommy Eriksson (KG) Godkänd av Tomas Rosengren Status Godkänt Reg nr Datum 2009-04-27 Granskad datum 2009-06-30 Godkänd datum 2009-06-30 Sida 1 (1) Clink PSAR Allmän del Kapitel 2 - Förläggningsplats Westinghouse (SKBDoc id 1179724) har genomgått kvalitetssäkring i form av primär och fristående säkerhetsgranskning i enlighet med kraven i SKIFS 2004:1 (SSMFS 2008:1) och projekt Clinks projektspecifika instruktioner. Granskning och behandling är dokumenterad i följande dokument. SKBDoc id Sakgranskning Granskningsmeddelande 1167731 Granskningsmötesprotokoll 1174390 Samgranskning Granskningsmeddelande 1187901 Fristående Granskningsmötesprotokoll 1208357 säkerhetsgranskning Kvalitetsgranskning Granskningsmeddelande 1204889, ver 3 Granskningsinstansernas bedömning är att rapport Westinghouse uppfyller acceptanskriterierna för att utgöra en del av den preliminära säkerhetsredovisningen för Clink. Svensk Kärnbränslehantering AB Box 925, 572 29 Oskarshamn Besöksadress Gröndalsgatan 15 Telefon 0491-76 79 00 Fax 0491-76 79 30 www.skb.se 556175-2014 Säte Stockholm

Sida 2 (43) INNEHÅLL 2 FÖRLÄGGNINGSPLATS 3 2.1 inledning 3 2.2 Anläggningsområde 4 2.3 Omgivning 6 2.4 Meteorologi 12 2.5 Hydrologi 18 2.6 Geologi 23 2.7 Seismologi 25 2.8 Referenser till kapitel 2 32 BILAGOR 2-1 Närområde byggnader 36 2-2 Dispositionsplan 37 2-3 Kilometerzoner runt Oskarshamns kärnkraftverk 38 2-4 Fritidshus inom zoner runt Oskarshamns kärnkraftverk 2005 39 2-5 Lantbruk inom zoner runt Oskarshamns kärnkraftverk 2005 40 2-6 Småhus inom zoner runt Oskarshamns kärnkraftverk 2005 41 2-7 Vindros Ölands norra udde 1961-2005 42 2-8 Vindros Kalmar flygplats 1961-2005 43

Sida 3 (43) 2 FÖRLÄGGNINGSPLATS 2.1 INLEDNING I detta kapitel beskrivs förhållanden på förläggningsplatsen för den integrerade anläggningen (Clink) och i dess närmaste omgivning 1. Kapitlet redogör för: - Anläggningar på platsen - Befolkningsfördelning, näringsliv och kommunikationer - Meteorologiska förhållanden - Hydrologiska förhållanden - Geologiska förhållanden - Seismologiska förhållanden Syftet med kapitlet är att utgöra underlag för - analys och utvärdering av anläggningens säkerhet vid yttre påverkan på anläggningen - att kartlägga befolkningsgrupper och befolkningsfördelning för spridningsberäkningar - dimensionering av beredskapsåtgärder vid potentiella händelser. 1 Säkerhetsredovisningen ska, enligt SSMFS 2008:1, innehålla en redovisning av hur platsen och dess omgivning från säkerhetssynpunkt kan påverka anläggningen.

Sida 4 (43) 2.2 ANLÄGGNINGSOMRÅDE Allmänt Anläggningsområdet är beläget vid Östersjön i Oskarshamns kommun på Simpevarpshalvön, 8 km nordost om Figeholm och 20 km nordost om Oskarshamns stad. Inom anläggningsområdet finns Clink, Oskarshamnsverkets tre kärnkraftreaktorer (O1, O2 och O3), diverse yttre anläggningar samt tunnelpåslaget till Äspö laboratoriet. Området disponeras enligt ritning i bilaga 2-1. Byggnader och anläggningar Clink är förlagt till anläggningsområdets sydvästra del, ca 700 m väster om O1 och O2 på fastigheten Simpevarp 1:9 som ägs av SKB. Anläggningens mottagningsbyggnad har en högsta byggnadshöjd på ca 33 m ö h. Höjden på dess ventilationsskorsten är ca 45 m ö h. Inkapslingsbyggnadens högsta byggnadshöjd är ca 37 m ö h och höjden på dess ventilationsskorsten är också 45 m ö h. Till anläggningen hör även en terminalbyggnad för transportbehållare och kapslar (placerad sydväst om mottagningsbyggnaden, se bilaga 2-2) med en högsta byggnadshöjd av ca 20 m ö h. Genomsnittlig marknivå på Simpevarpshalvön är 6 m ö h. På fastigheten Simpevarp 1:9 är genomsnittlig marknivå 9 m ö h. Till de yttre anläggningarna hör hamn som ägs av SKB, vägar, intags- och utloppsbyggnader för kylvatten, ställverk, vätgasfabrik, råvattenförsörjning, färskvattenmagasin (Söråviken), oljelager, brandstation, meteorologimast, centrala verkstads- och servicebyggnader, byggnader för hantering och borttransport av avfall (HLA) och byggnad för mellanlagring av lågaktivt avfall (LLA), reningsverk för avloppsvatten, visningslokal, mäss och personalrestaurang, hotell, utbildningshus, KSU simulatorbyggnad, förläggningsbyggnader för personal som tillfälligt engageras för revisionsarbeten, skyddsrum samt husen i Simpevarps gamla by. Inom det yttre området finns även markförvar för lågaktivt avfall (MLA). Norr om O1/O2 ligger ställverk för yttre belastningar (KYB) samt ett bergrumslager för mellanlagring av låg- och medelaktivt avfall från O1, O2, O3 och Clink (BFA). Kylvattenintaget till Clink är beläget vid havsstranden söder om anläggningen och är utformat som en intagsbyggnad. Kylvattenintaget är placerat på OKGs mark men ägs av SKB. De undre delarna av byggnaden, som är indelade i två stråk, utgör vattenintag för havskylvattenpumparna i Clink. Från intagsbyggnaden leds kylvattnet via markförlagd rörledning till elbyggnaden där värmeväxlarna är placerade. Efter värmeväxlarna leds det uppvärmda kylvattnet via en kulvertförlagd rörledning till kylvattenutloppet för O1.

Sida 5 (43) Hamnen ligger på sydöstra delen av halvön och vid Hamnefjärden, på norra sidan av halvön, ligger ett sanitärt avloppsreningsverk. De gamla husen i Simpevarps by har restaurerats och används som gästlokaler, för hälsovård, utställningslokaler med mera. Nordost om byn finns en utbildningsbyggnad placerad. Tunga transporter Tunga transporter förekommer ofta på Simpevarpshalvön. Vissa transportvägar inom området är konstruerade för att tåla stor belastning. Transporter av transportbehållare för använt kärnbränsle som skall förvaras i Clink utförs regelbundet. Transporterna sker dels mellan O1, O2, O3 och Clink, dels mellan hamnen och Clink. Totalvikten för en sådan transport är 130 ton. Hastigheten vid transporten är mindre än 15 km/tim. Cirka 100 transportbehållare för använt kärnbränsle hanteras inom anläggningen varje år. Tomma kopparkapslar transporteras från ytterområdet till Clinks terminalbyggnad. Likaså tomma transportbehållare för kapslar. Totalvikten för en sådan transport överstiger inte 50 ton respektive 100 ton. Från Clink kommer årligen cirka 150-160 fyllda kapslar som är placerade i transportbehållare att transporteras till slutförvaret. Totalvikten är cirka 140 ton. Låg- och medelaktivt avfall från O1, O2, O3 och Clink transporteras inom området mellan olika byggnader för avfallshantering. Innan avfallet har lastats om till särskilda avfallstransportbehållare överskrider transporten inte 70 ton och det förkommer ca 150 sådana transporter per år. Avfallstransportbehållaren transporteras till hamnen för vidare transport till Forsmark och Slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR). Ett transportfordon lastat med en avfallstransportbehållare väger 155 ton och det förekommer ca 20 sådana transporter per år. Övrig verksamhet Inom anläggningsområdet finns, på norra sidan av halvön, tunnelpåslag till Äspölaboratoriet. Laboratoriet är beläget på ön Äspö ca 2 km norr om Simpevarp och är SKBs forskningsanläggning bestående av en 3600 m lång bergtunnel från OKGs industriområde ned till 460 meters djup under Äspö. Laboratoriet är en berganläggning avsedd för forskning och teknikutveckling för djupförvaring av kärnavfall. Ovanjordsdelen på Äspö utgörs av en forskningsby. Den del av Äspö, där forskningsbyn är belägen, är avstyckad från OKG och ägs av SKB.

Sida 6 (43) 2.3 OMGIVNING För Clink liksom för kärnkraftverket i Simpevarp gäller Svensk författningssamling SFS 2003:789 förordning om skydd mot olyckor. Omkring kärnkraftverket i Simpevarp skall det finnas en inre beredskapszon och en zon för strålningsmätning (indikeringszon). Vilka orter och kommuner som omfattas framgår av bilagan till SFS 2003:789. Den inre beredskapzonen omfattar ett område till lands med radie ca 15 km med centrum i kärnkraftverket. Till havs omfattas området av de öar som ligger ca 15 km från kraftverket. Indikeringszonen omfattar ett cirkelformat område med en radie ca 50 km med centrum i Simpevarp. Befolkning Anläggningsområdets omgivning är glest befolkad. Nedanstående befolkningsfördelning gäller 2005, enligt [2-1]. Uppgifterna är hämtade från Register över totalbefolkning. Se tabell 2-1 till tabell 2-4 nedan. Tabell 2-1 Antalet folkbokförda personer på olika avstånd från anläggningsområdet, se karta i bilaga 2-3 Avstånd i km Antal personer I intervallet Ackumulerat 0-1 0 0 1-2 33 33 2-3 12 45 3-4 29 74 4-5 69 143 5-10 1215 1358 10-20 4806 6164 20-30 19506 25670 30-40 27736 53406 40-50 24045 77451

Sida 7 (43) Fritidsbebyggelsens omfattning i anläggningsområdet är ringa vilket framgår av nedanstående tabell. Antal personer boende i fritidshus avser folkbokförda personer Tabell 2-2 Antalet fritidsbostäder på olika avstånd från anläggningsområdet, se karta i bilaga 2-4 Avstånd i km Antal fritidshus Antal bebodda fritidshus Antal boende i fritidshus 0-1 2 0 0 1-2 9 1 2 2-3 8 1 1 3-4 6 0 0 4-5 15 1 1 5-10 173 18 28 10-20 502 46 94 20-30 1748 158 288 30-40 2145 173 342 40-50 2301 214 406 Totalt 6909 612 1162 Antal boende på lantbruk avser folkbokförda personer, se tabell 2-3. Tabell 2-3 Antalet lantbruk på olika avstånd från anläggningsområdet, se karta i bilaga 2-5 Avstånd i km Antal lantbruk Antal bebodda lantbruk Antal boende på lantbruk 0-1 0 0 0 1-2 21 6 17 2-3 15 5 9 3-4 11 5 13 4-5 24 10 27 5-10 89 31 74 10-20 329 127 351 20-30 1021 335 897 30-40 1608 578 1613 40-50 2252 869 2632 Totalt 5370 1966 5633

Sida 8 (43) Antal boende i småhus avser folkbokförda personer, se tabell 2-4. Tabell 2-4 Antalet småhus på olika avstånd från anläggningsområdet, se karta i bilaga 2-6 Avstånd i km Antal småhus Antal bebodda småhus Antal boende i småhus 0-1 1 0 0 1-2 15 6 17 2-3 10 2 4 3-4 9 6 16 4-5 45 21 38 5-10 526 381 966 10-20 1847 1147 3892 20-30 4813 3568 9791 30-40 7465 5688 15063 40-50 8578 6394 17035 Totalt 23309 17213 46822 Inom 25 km avstånd från anläggningsområdet finns följande orter med förtätad bebyggelse: - Figeholm, 8 km SV om anläggningsområdet med ca 900 invånare. - Misterhult, 9 km NV om anläggningsområdet med ca 200 invånare. - Fårbo, 11 km VSV om anläggningsområdet med ca 500 invånare. - Oskarshamn, 21 km SV om anläggningsområdet med ca 20 000 invånare. Den inom anläggningsområdet belägna förläggningsbyn för personal som tillfälligt engageras under revisionsperioder har 215 bäddar. Inom den inre beredskapszonen på ca 15 km avstånd från anläggningsområdet finns följande fritidsområden: - Uthammar, 6 km SV om anläggningsområdet med 60 st fritidshus. - Adriansnäs, 15 km NNV om anläggningsområdet med 185 st fritidshus. - Hägnad, 6 km SV om anläggningsområdet med 96 st fritidshus. I Hägnad finns även plats för ca 100 husvagnar och ca 100 tält. - Dragskär, 10 km SSV om anläggningsområdet med ca 85 st fritidshus och ca 20 permanentbostäder. Inom Uthammars och Adriansnäs fritidsbostadsområden är ett tiotal hus i vardera området, permanentbostäder. Med permanentbostäder avses fastigheter i vilka det finns folkbokförda personer. Ett naturreservat är beläget inom kustområdet mellan Kråkelund och Eknö norr om anläggningsområdet. Baserat på ovanstående kan antalet personer som, utöver de som är folkbokförda, vistas i den inre beredskapszonen uppskattas till mindre än 3000.

Sida 9 (43) Befolkningsutveckling Folkmängden inom Oskarshamns kommun var år 1960 24 298 personer, 1965 24 757 personer, år 1980 28 037 personer, 1990 27 271 personer, 1998 26 769 personer, 2000 26 349 personer och år 2005 26 286 personer. Befolkningsutvecklingen i kommunen har under de senaste två decennierna varit svagt negativ. Enligt de prognoser som gjorts i [2-4] och som baseras på de prognoser som gjorts av SCB för Sveriges befolkning fram till 2050 kommer befolkningsminskningen att vara måttliga i det korta perspektivet men över en femtioårsperiod blir minskningen märkbar. Kritisk grupp Enligt den internationella kommittén för radiologiskt skydd, ICRP, används begreppet kritisk grupp för att beteckna den grupp av människor som till följd av levnadsvanor, ålder eller vistelseort får högre dostillskott än andra till följd av utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen. Den kritiska gruppen behöver ej nödvändigtvis vara en existerande grupp. Vid utsläppsberäkningar av radioaktiva ämnen vid normal drift, har en kritisk grupp ansetts finnas på Utlångö och Upplångö ca 4 km NNO om anläggningsområdet. Näringsliv Jordbruk Jordbrukets betydelse för kommunen och närområdet har minskat de senaste decennierna, huvudsakligen på grund av att de mindre jordbruken (2-10 ha åker) lagts ner, se vidare [2-2]. Beräkning av åkerareal på olika avstånd från Simpevarp visas i tabell 2-5 nedan, enligt [2-2]. Tabell 2-5 Åkerareal 1994 på olika avstånd från förläggningsplatsen Avstånd i km Areal åker, hektar 0-10 440 10-20 1160 20-30 3520 30-40 8990 40-50 15090 Mjölkproduktionen är en viktig komponent i jordbruksföretagen. Misterhults församling som omger Simpevarp är nästan identisk med en cirkel med 20 km radie. Områdets totala mjölkproduktion är strax över 2000 ton per år, ungefär samma som 1968. Produktionen sker huvudsakligen inom mindre företag. Då dessa starkt påverkas av EUs och Sveriges skärpta krav på djurmiljö och gödselhantering kommer produktionen av mjölk sannolikt att minska.

Sida 10 (43) Fiske Det fiske som hör till Simpevarps och Ävrös byar har genom köp av byarnas jordbruksfastigheter förvärvats av OKG. En del av detta fiske arrenderas av tidigare ägare. Fiske efter ål och lax har tidigare varit en betydelsefull inkomstkälla för befolkningen i skärgården. En allmän nedgång i tillgången på fisk började redan på 1950-talet. Inom 10 km avstånd från Simpevarp är ett fåtal personer beroende av fisket för sin försörjning. Huvudsakliga fiskeriverksamheten sker då utanför 10 km zonen. Ett långsiktigt biologiskt kontrollprogram har visa att anläggningsområdets verksamhet inte negativt påverkar fisktätheten i omgivningen. Industri Närmaste industri är ABB Power Technology Products AB med produktionsenhet i Figeholm som tillverkar isoleringsmaterial för elektriska komponenter. Annan industri är inte planerad i omgivningen. Kommunikationer Vägar Från anläggningsområdet leder en ca 1 km lång enskild väg fram till väg nr 743. Denna väg ansluter till Europaväg 22 vid Fårbo, 11 km VSV om anläggningsområdet. Väg 743 trafikeras endast av lokala transporter medan E22 är en viktig trafikled med högsta underhållsprioritet. E22 och väg 743 har högsta bärighetsklass, BK1. Avstånd, mätt som bilväg, från anläggningsområdet är: - Oskarshamn 27 km - Västervik 63 km - Kalmar 103 km - Fårbo 12 km - Figeholm 9 km Vägförstärkningar har utförts på sträckan mellan anlägningsområdet och Oskarshamns järnvägsstation så att för närvarande laster på 330 ton kan tillåtas. Järnväg Närmaste järnvägsstation finns i Oskarshamn på 27 km bilväg från anläggningsområdet.

Sida 11 (43) Flygplatser Oskarshamns Flygplats är belägen vid Virkvarn, på 13 km avstånd från anläggningsområdet, vid Europaväg 22. Regelbunden trafik förekommer på sträckan Stockholm Oskarshamn. Flygplatsen är dimensionerad för propellerplan och affärsjetflygplan. Banlängden är 1500 m och går i nord-sydlig riktning. Inflygningsstråket till Virkvarn går ca 8 km från anläggningsområdet. Närmaste större flygplats som har reguljär jetplanstrafik finns i Kalmar på 85 km avstånd. Hamnar Förutom hamnen i Oskarshamn finns en hamn inom anläggningsområdet som ursprungligen anlades för kraftverkens behov. Hamnen har därefter byggts ut och anpassats till det transportsystem som används för transport av använt kärnbränsle och förbrukade härdkomponenter till Clink samt för transport av kärnavfall till SFR vid Forsmark. Om hamnen kommer att utnyttjas för transport av transportbehållare från Clink till slutförvaret anpassas transportsystemet efter detta. Hamnen ligger på ett avstånd av ca 1 km från O1/O2 och ca 2 km från Clink. Hamnen som är skyddad av en pir med vågbrytare kan ta emot fartyg med upp till 6 m djupgående. Vågbrytarens längd är 200 meter och kajen är försedd med dykdalber. Hamnen är försedd med en ro-ro-ramp som följer ISO-standarden Fixed Shore Ramp Class A. I hamnen finns faciliteter som el- och telefonanslutningar samt dricksvatten för fartygens behov. På kajplattan finns en kran för 100 tons lyftförmåga vid 15 m utliggning. Inseglingen sker i utprickad farled med naturligt djup fram till vågbrytaren. Till hjälp för angöring finns angöringsboj, enslinje och sektorfyr. Sjöfart Närmaste sjöfarled för fartygstransporter går ca 6 km från förläggningsplatsen. Farled för småbåtstrafik går utanför hamnen, ca 1 km från anläggningsområdet.

Sida 12 (43) 2.4 METEOROLOGI Meteorologiska data för förläggningsplatsen utvärderas utgående från närliggande väderstationer. Dessa stationer är belägna i Oskarshamn, 38 km norrut i Västervik, 85 km söderut i Kalmar och på Ölands norra udde 25 km öster om förläggningsplatsen. För lokal väderbevakning finns meteorologimast för mätning av vindriktning, vindhastighet, temperatur och lufttryck. Samtliga data i meteorologiavsnittet i form av normalvärden och extremvärden är hämtade från SMHI [2-3]. Meteorologiskt underlag för utsläppsberäkningar och spridning av luftburet radiologiskt material utarbetades på grundval av data från den meteorologiska masten på kraftverksområdet insamlade under 1978 och 1979. Lufttemperatur Den högsta temperatur som uppmätts i Oskarshamn (perioden 1961-2006), Ölands norra udde (perioden 1854-2006), Västervik (perioden 1876-2006) och Kalmar (perioden 1876-2006) är 33,2 C, 32,0 C, 34,0 C respektive 35,2 C. Den lägsta temperaturen är -34,6 C, -28,0 C, -33,1 C respektive -31,0 C. Dessa temperaturer registreras på speciella maximi- respektive minimi-termometrar och utgör de absoluta extremvärdena under varje dygn. Medeltemperaturen per månad i Oskarshamn (medelvärde för perioden 1961-2006) är ca 16,5 C för den varmaste månaden, juli, och ca -2,5 C för de kallaste, januari och februari. I tabell 2-6 redovisas beräkningar av 100-års återkomsttid för högsta respektive lägsta temperaturer. Som underlag har data använts för perioden 1961-augusti 2006. Uppgifter för Oskarshamn är representativa för Simpevarp. Tabell 2-6 Beräknad maximi- och minimitemperaturer med återkomsttid på 100 år Mätstation Maximitemperatur C 100-års återkomsttid Minimitemperatur C 100-års återkomsttid Oskarshamn 33,8-30,6 Ölands norra udde 30,7-24,0 Västervik 35,0-30,3 Kalmar 35,8-27,0

Sida 13 (43) Nederbörd I tabell 2-7 anges normalnederbörd för Oskarshamn gällande för perioden 1961-1990 och 1991-2006. Uppgifterna är representativa för Simpevarp. Normal årsnederbörd är drygt 500 mm. Mest nederbörd faller i genomsnitt under månaderna juli-september. Minsta nederbördsmängderna faller i allmänhet under februari-mars. Tabell 2-7 Nederbördsstatistik för Oskarshamn Månad Normalnederbörd mm 1961-1990 Normalnederbörd mm 1991-2006 Januari 47 31 Februari 34 38 Mars 32 30 April 38 40 Maj 40 45 Juni 44 62 Juli 65 69 Augusti 55 56 September 56 49 Oktober 45 61 November 49 62 December 48 54 Året 553 597 De största nederbördsmängderna under ett dygn eller under ännu kortare tid förekommer främst under sommarmånaderna och oftast i anslutning till åska. I tabell 2-8 anges den högsta uppmätta dygnsnederbörden vid närliggande mätstationer. Tabell 2-8 Högst uppmätta dygnsnederbörd Mätstation Tidsperiod Högst uppmätta dygnsnederbörd mm Oskarshamn 1961-2005 70,1 Ölands norra udde 1854-2005 100,0 Västervik 1876-2005 112,9 Kalmar 1876-2005 72,5

Sida 14 (43) Nederbördens maximala intensitet varierar starkt med nederbördstillfällets utsträckning i tiden. I samband med korta åskskurar kan den vara mycket hög, uppskattningsvis åtminstone 5 mm/minut, medan den under ett dygnslångt regn sällan är högre än 5 mm/timme. Den största 24-timmarsmängd som uppmäts i Sverige är 276 mm. Mätningen gjordes vid Rösjöstugan på norra delen av Fulufjället i Dalarna 30-31 augusti 1997. Sannolikt har terrängen skapat en viss förstärkning av nederbörden uppe på fjället, varför det är osäkert om liknande mängder skulle kunna erhållas i en flackare terräng. I tabell 2-9 sammanställs beräknade nederbördsmängder under kortare tid än 24 timmar. Tabell 2-9 Beräknad nederbörd, mm, för olika varaktigheter och återkomsttider gällande Simpevarp Återkomsttid Varaktighet 10 minuter Varaktighet 60 minuter Varaktighet 24 timmar 100 år 17 30 75 1 år 5,2 9,5 23 Vindar Vindsituationen påverkas naturligtvis av områdets kustnära läge, sjöbris eller andra termiska inflytanden som kan ge lokal vindkantring. Såväl vindriktning som vindhastighet uppvisar ofta stora och snabba växlingar kring ett medelvärde, det vill säga att vinden är byig. Man talar därför ofta om en medelvind som är ett medelvärde i allmänhet under 10 minuter. Vinden nära markytan avser i allmänhet förhållanden 10 meter över markytan. De mätstationer som används är Ölands norra udde och Kalmar. Vindhastigheterna bedöms vara lägre i Simpevarp än vid Ölands norra udde, främst gällande vindar från väst. Däremot kan man räkna med något högre jämfört med Kalmar. Vindrosor är baserade på observationer utförda vid Ölands norra udde och vid Kalmar flygplats, bilaga 2-7 och bilaga 2-8. Vindrosorna visar en klar övervikt för vindar från syd till väst. Vindhastigheter över 15 m/s på 10 m höjd förekommer sällan och då vanligen från väst. I Sverige har medelvindhastigheter på högst 35-40 m/s uppmätts vid kusterna och i fjälltrakterna. I fjällen har byvindar på 81 m/s uppmätts vid Tarfalastationen. Eftersom det bedöms sannolikt att de extrema vindstötarna vid Tarfalastationen delvis orsakas av topografin vid platsen och i mer ordinär terräng utanför fjällområdet, torde så extrema momentana vindhastigheter inte kunna förekomma annat än i tromber.

Sida 15 (43) Tromber Tromber kan uppstå var som helst i landet, men sannolikheten är troligen något större i de åskrikare delarna av södra Sverige, än i landets norra del. Tromber är alltid mycket lokala till sin natur och den intensiva virvelns diameter uppgår som regel till något hundratal meter. När en tromb väl har bildats är den dock relativt långlivad, och det finns flera fall beskrivna, där dess härjningar kunnat följas på en sträcka av några mils längd. I tromber torde vindhastigheter på drygt 100 m/s ha förekommit i Sverige. Antalet tromber bedöms i genomsnitt vara 10 per år i Sverige. I genomsnitt antas ca 5 km 2 per år drabbas av en tromb med en vindhastighet på minst 75 m/s. Sannolikheten för att en valfri plats drabbas under ett år skulle då vara 1 på 100 000. Extremvindhastigheter vid Simpevarp har beräknats för två olika höjder över mark. De beräknade extremvindarna i tabell 2-10 är de högsta värdena som med 99 % sannolikhet underskrids under ett år, eller med andra ord de vindhastigheter som återkommer en gång vart 100:e år. Som jämförelse ges i tabell 2-11 även de värden som överskrids en gång per år. Med medelvind avses ett medelvärde under 10 minuter, medan byvinden är ett medelvärde under 3 sekunder. Tabell 2-10 Beräknade extremvindhastigheter med återkomsttid 100 år, på två höjder över mark, vid Simpevarp Höjd meter över mark Medelvindhastighet m/s Byvindhastighet m/s 10 24,7 39,5 50 35,2 48,7 Tabell 2-11 Beräknade extremvindhastigheter med återkomsttid 1 år, på två höjder över mark, vid Simpevarp Höjd meter över mark Medelvindhastighet m/s Byvindhastighet m/s 10 17,9 28,5 50 25,4 35,1 För extremvindberäkning har SMHIs beräkningsprogram utnyttjats. Som underlag för beräkningarna krävs dels vindinformation, som basvind och riktningskoefficienter och dels en detaljerad beskrivning av markytans råhet och topografi. Sådan information har tagits fram för området vid förläggningsplatsen [2-3]. Riktningskoefficienterna beskriver vindens riktningsvariation och utgörs av omräkningsfaktorer för extremvind avseende olika vindriktningar.

Sida 16 (43) Lufttryck och Lufttrycksförändringar Lufttrycket ligger i allmänhet mellan 950 och 1050 hpa. Vid enstaka tillfällen kan dessa gränser under- respektive överskridas. De lägsta lufttryck som uppmätts i Sverige är 937,2 hpa och det högsta är 1063,8 hpa. De lägsta och högsta lufttrycken har störst frekvens under vintermånaderna. Det betyder att det också är större variationer under dessa månader. En lufttrycksförändring på ca 10 hpa/h har observerats i Skandinavien. Ett sådant tryckfall bedöms kunna förekomma ungefär 1 gång på 100 år. Över Atlanten har en tryckförändring på 35 hpa/h iakttagits i samband med ett mycket djupt lågtryck. En förändring av denna storleksordning är ytterst ovanlig och kan gälla som en ungefärlig gräns för snabb lufttrycksförändring över Sverige. Kylluftkvalitet Förändringar i kylluftkvaliteten kan orsakas dels av nederbörd, dels av föroreningar eller föremål i luften. Om man förutsätter maximal nederbördsintensitet som 25 mm per 10 minuter med förekomst en gång per hundra år och att dropparnas fallhastighet är 9 m/s, får man med sannolikheten 1/100 år ett vatteninnehåll i luften på ca 5 g/m 3. För snö gäller något lägre värde, omkring 3 g/m 3. Maximalt möjligt vatteninnehåll i regn respektive snö är 7-10 respektive 6-8 g/m 3. Vattenhalten i dimma är i normala fall omkring 0,1 g/m 3 men kan nå 0,5 g/m 3. Föroreningar i form av giftiga, korrosiva eller frätande ämnen kan knappast förekomma i luften då sådana ämnen inte hanteras i stor skala inom ett avstånd av 20 km från området. Den atmosfäriska utspädningen av utsläpp från längre bort liggande industrier är mycket stor. Blockering av luftfilter med biologiskt material (pollen) anses ha låg sannolikhet. Extrema populationsexplosioner av småinsekter förekommer inte i regionen. Vintertid förekommer det att intagsfiltren sättes igen vid ymnigt snöfall, vilket kräver skottning och/eller tillfällig bypass av luft förbi filtren.

Sida 17 (43) Blixturladdningar Normalt bestäms normalblixten så att 10 % av alla blixtar medför större risk än normalblixten. Vid kärnkraftverk brukar man använda definitionen på normalblixt så att 2 % av alla blixtar kan beräknas medföra större effekter. I tabell 2-12 ges data för de bägge normalblixtarna. Värdena bygger på IEC standard 611024-1, enligt [2-3]. Tabell 2-12 Andel blixtar med ogynnsammare värden 10% 2% Total tid t 0 (s) 0,4 0,9 Stigtid t 1 ( sek) 0,9 0,7 Ryggtid (halvvärde) t 2 ( sek) 45 100 Antal strömstötar per blixt N 7 12 Laddning Q (As) 90 160 Strömmax I (ka) (stöt nr 1) 60 110 Branthet di/dt (ka/ sek) (stöt nr 2) 25 80 Högsta värden på N, I och di/dt förekommer ej i samma blixt, den verkliga säkerhetsgraden är därför högre än 90 % respektive 98 %, enligt [2-3].

Sida 18 (43) 2.5 HYDROLOGI Samtliga data i hydrologiavsnittet i form av normalvärden och extremvärden är hämtade från SMHI [2-3] om ej annat anges. Vattenstånd Genomsnittlig marknivå på Simpevarpshalvön är 6 m ö h. Variationen av vattenståndsnivån för Östersjön styrs av in- och utflöden genom Öresund och de danska bälten samt av tillflöden från floderna. Volymen av flödena genom sunden styrs av lufttrycksvariationer samt tillhörande vindförhållanden. Vid kraftiga vindar från väst till nordväst sker de kraftigaste inflödena och vindar från ost till nordost orsakar motsvarande utflöden. Ihållande högtrycksläge över Östersjön ger generellt lågt vattenstånd. Även lokalt påverkas vattenstånden av vinden. Vinden orsakar en vindström i det underliggande havet med en riktning något till höger om vindriktingen (på grund av jordrotationen). Det innebär att kuster med pålandsvind får tillfälligt ett högre vattenstånd som vid hårda vindar kan vara högst märkbart. Ett omfattande oväder som orsakat högt vattenstånd på detta sätt ger ofta upphov till en seiche. Vatten som dämts upp mot en kust strömmar tillbaka och höjer vattenståndet på motsatta kusten. Denna våg kan fortsätta att slå fram och tillbaka under flera dygn under allt minskande intensitet. Särskilt påverkas långa trattformiga vikar av vind och seicher genom att vattenmassorna tvingas in i ett allt smalare utrymme och vattenståndet blir i sin tur ännu högre. Vissa väderförhållanden är knutna till vissa årstider vilket återspeglas i vattenståndsvariationer under en årscykel. Eftersom det finns otaliga kombinationer av denna påverkan kan vattenstånden variera i hög grad på ett och samma ställe och det krävs långvariga mätserier för att med stor säkerhet bestämma extremnivåerna. Vattenståndet har registrerats i Oskarshamn sedan 1975 och representerar ganska väl vattenståndet utanför Oskarshamnsverket. Det högsta vattenståndet uppmättes i januari 1983 till +100 cm över medelvattenytan. Det lägsta vattenståndet uppmättes november 1979 till -75 cm under medelvattenytan. I tabell 2-13 redovisas månadsvisa variationer av medelvattenståndet 1975-2005 i förhållande till medelvattenytan i cm för Oskarshamn. Tabell 2-13 Månadsvisa variationer av medelvattenståndet 1975-2005 i förhållande till medelvattenytan i cm för Oskarshamn jan feb mar april maj juni juli aug sept okt nov dec +11 +3-6 -11-13 -5 +3 +2 +4 +2 +6 +7

Sida 19 (43) För att finna vattenståndets extremvärden utnyttjas de mätningar som utförts under åren 1887-2005 vid Ölands norra udde. Karakteristiska värden i förhållande till medelvatten (MW) anges i tabell 2-14 uttryckt i cm. Tabell 2-14 Extremvärden för vattenstånd vid Ölands norra udde under perioden 1887-2005. Landhöjningskoefficient 0,11 cm/år (för omräkning till byggnadshöjd, se nedan nivåmätsystem). Observerat relativt MW RH 00 nivå [cm] RH 70 nivå [cm] År nivå [cm] HHW 135 134 135 1914 MHW 67 65 66 MW 0-1 0 MLW -42-44 -43 LLW -81-82 -81 1972 DW 216 216 216 HHW = Högsta högvattenstånd MHW = Medelhögvattenstånd (Medel av årens högsta W) MW = Medelvattenstånd (=0) MLW = Medellågvattenstånd (Medel av årens lägsta W) LLW = Lägsta lågvattenstånd DW = Differens mellan högsta och lägsta vattenstånd RH00 = Rikets höjdsystem 1900. Mätsystem som infördes i Sverige år 1900. RH70 = Rikets höjdsystem 1970. Mätsystem som infördes i Sverige 1970 och som används numera. Nivåmätsystem Angiven nivå för byggnader och dylikt hänför sig till ett nivåsystem vars nollplan ligger 100 m under Rikets höjdsystem av år 1900 (RH00). Nivån + 100 m motsvarar således 0 m i RH00. Byggnadernas nivåsystem är en lokal storhet vilket antogs under byggnadstiden för att inte behöva ange negativa nivåer. 101,00 m i byggnadshöjd motsvarar således + 100 cm i RH 00 och +101 cm i RH70. 99,00 m i byggnadshöjd motsvarar 100 cm i RH00 och 99 cm i RH70. Detta utan korrigering för landhöjningskoefficienten.

Sida 20 (43) Strömmar Östersjön är ett utpräglat bräckvattenhav. Det präglas av sin fjordkaraktär med trång grund mynning och stort sötvattentillflöde. Ytströmmen är i stort sett vindberoende och av växlande riktning. Jordrotationen ger upphov till en svag moturscirkulation. Detta innebär en svag genomsnittlig sydgående transport längs den svenska kusten. Vattenståndsskillnader mellan norra och södra Östersjön ger också upphov till en drivning av strömmen. Ett högre vattenstånd i Landsort jämfört med Karlskrona genererar en sydgående ström. Den mest betydelsefulla faktorn för strömmens riktning är vinden. Under perioden 1975 76 genomfördes strömmätningar utanför Ävrö vid Oskarshamnsverket. Resultaten från dessa visade på kustparallella strömmar med typiska hastigheter på cirka 10 cm/s. Kortvarigt uppmättes hastigheter på cirka 50 cm/s. Strömmens riktningsfördelning stämde väl överens med vindens riktningsfördelning. Under perioden uppmättes 55% nordgående ström och 45% sydgående. Under samma period blåste vinden från intervallet väst till ost 52% av tiden. SKB har utfört strömmätningar i området utanför Simpevarp från oktober 2004 till april 2005 [2-3]. Dessa mätningar visar att strömhastigheten för det mesta är lägre än 10 cm/s. Under kortare perioder (upp till ett par dagar) har strömhastigheter upp emot 40-50 cm/s registrerats på djup mindre än 10 meter. Strömmens riktning har varierat stort under mätperioden. Kylvattentemperatur De högsta uppmätta naturliga vattentemperaturerna i området utanför Oskarshamnsverket är för ytvatten 27 C, på 10 meters djup 22 C och på 20 meters djup 20 C. Värdena representerar högsta uppmätta värden från perioden 1969-1998. De maximala temperaturerna har ingen längre varaktighet. De inträffar enstaka dagar. Mätningar av temperaturen under senare år (1999-2005) har genomförts av Kalmar läns kustvattenkommitté. Dessa data visar inte högre temperatur än ovan angivna maxtemperaturer. Lägsta temperaturer är för ytvatten mellan +1 C ner till fryspunkten som är ca -0,6 C och för 20 meters djup inte lägre än +0,5 C. Varaktigheten av dessa temperaturer är månadsskala. Kylvattenkvalitet Östersjön innehåller bräckt vatten. Salthalten vid Oskarshamnsverket är ca 0,8 %. Ingen verksamhet som kan ge föroreningsutsläpp finns i närheten av Simpevarp. Inga föroreningar har konstaterats under perioden 1982 1998 då Kalmar Läns Kustvatten-kommitté genomfört undersökningar i vattenområdet. Största risken för försämrad kvalitet på kylvattnet torde utgöras av risken för fartygshaveri till havs, exempelvis av fartyg med olja i lasten.

Sida 21 (43) Fisk förekommer i störst mängd på hösten. Extrema fiskmängder kan förekomma, dock inte tillräckligt för att blockera en kylvattenkanal men tillräckligt för att orsaka igensättningar i rensverk och kylare. Varaktigheten av hög fisktillströmning är 1-5 dygn. Maneter kan tidvis förekomma och orsaka samma problem. De förs in med ostliga vindar under ca 1 vecka varje höst. Musselpåväxning i intagskanaler förekommer. Vid flödesavbrott dör musslorna av syrebrist. Vid återgång till normal drift förs skalen vidare in i systemen. Musslorna kan också transporteras in i sitt larvstadium då de passerar rensverket obehindrat. De sätter sig sedan på ytor och tillväxer. Växtmaterial kan också föras in mot kusten vid höststormar och orsaka problem i rensverk. Isförhållanden I kustområdet vid Simpevarp inträffar isläggning normalt i början av februari och tidigast i början av januari. Islossning inträffar normalt i slutet av mars och senast i slutet av april. Istjockleken uppgår normalt till mellan 15 och 20 cm och maximalt till 45 cm. Iskravning kan uppstå vid kraftig vind i samband med minusgrader och öppet vatten. Vattentemperaturen är vid dessa tillfällen ca 0 C. Iskristaller bildas i vattenytan och förs på grund av turbulens ner flera meter djupt i vattnet. Iskristallerna klumpas ihop och kan fastna på konstruktioner under vattenytan. Vid kulingvindar kan de föras ner till 10 meters djup. Kraftig isbark kan bildas på gallren vid kylvattenintag på dessa djup. Detta minskar genomströmningsytan och kan ge nivåskillnad över intagsgallret. Störst risk för iskravning finns från början av januari till mitten av mars. Förutsättningar för iskravning föreligger åtminstone några dygn varje vinter. Har ett tunt istäcke bildats i skärgården bryter isen lätt upp vid kraftig pålandsvind. Ett sammanpackat issörjebälte, så kallat stampisvall, bildas vid fastiskanten. Vattenbemängd issörja trycks ner åtskilliga meter, 6-7 meter djupt har uppmätts. Fenomenet är vanligast i vikar eller inlopp som vetter mot havet utan skyddande grund eller små öar. Den fasta isen som bildas under stränga vintrar kommer inte att utgöra något problem för tillgången till kylvatten till anläggningen, då tjockleken på istäcket inte överstiger en meter. Kylvattenintag/utsläpp Kylvattenintaget för Clink ligger på Simpevarpshalvöns södra del och vattnet leds via grovgaller i intagskanalen till intagsbyggnadens två rensstråk. Risken för igensättning av intaget är eliminerad genom att det är dimensionerat för de isförhållanden m m som kan förekomma. Utloppet från Clink leds till kylvattenutloppet för O1 och de flöden som tillkommer ger marginella bidrag till uppvärmningen i förhållande till de från kraftverken. Redovisning av värmeutsläpp och miljöpåverkan sker genom det miljökontrollprogram som verksamheten är ålagd att genomföra. ering sker till Länsstyrelse och Naturvårdsverket.

Sida 22 (43) Övrigt Förläggningsplatsen genom dess läge vid Östersjön berörs inte av tidvatten, stormar som orsakar flodvågor eller hastiga översvämningar. I närheten av förläggningsplatsen finns inga dammanläggningar som kan påverka säkerheten. Grundvattenförhållanden Simpevarpshalvön är uppbyggd av bergarter med låg vattenföring och grundvattnets rörelser är sannolikt begränsade till berggrundens svaghetszoner. Grundvattennivåer som studerats [2-4] visar sig följa topografin relativt väl. I det kustnära området har relativt djupt liggande grundvatten en salthalt på 1-2 %, vilket tillsammans med vattnets kemiska sammansättning indikerar relikt vatten. Utförda undersökningar har indikerat att berget har mycket ringa vattenföring. Grundvattennivån är belägen i höjd med eller något högre än Östersjöns yta. Råvattentäkt Råvatten hämtas från sjön Götemaren, belägen ca 8 km NNV om Simpevarp. Vattnet leds i en delvis landförlagd, delvis havsförlagd ledning från en pumpstation vid sjön direkt till vattenverket i Simpevarp. Götemarens vatten är mycket rent eftersom den inte besväras av några utsläpp från omgivningen. För närvarande finns inga andra uttag av konsumtionsvatten från sjön. Sjön som är ca 270 ha stor rymmer inom mindre än 10 cm nivåskillnad ett års råvattenbehov för anläggningarna på Simpevarpshalvön. Tillåtet uttag, 23 l/s räknat som årsmedelvärde, är nästan tre gånger större än årsbehovet. Största djupet i sjön är ca 15 meter. Avloppsvatten Avloppsvatten från anläggningen delas upp i aktiva avloppsvatten, sanitärt avloppsvatten och dagvatten. Processvatten behandlas i reningsanläggning på Clab innan det förs via kylvattentunnlarna till Hamnefjärden. Sanitärt avloppsvatten behandlas i anläggningen för sanitärt avlopp på norra delen av halvön innan det förs ut i Hamnefjärden. Dagvatten leds direkt till havet. Vattenmagasin Söråmagasinet innehåller sötvatten som en reserv för den ordinarie råvattentäkten. Söråmagasinet har skapats genom att valla in en del av havsviken Hamnefjärden som därefter tömts på havsvatten. Magasinet hålls fyllt via inpumpning från den närbelägna Laxemarån. Magasinet innehåller ca 120 000 m 3 vatten, tillräckligt för åtminstone 5 månaders normal förbrukning för anläggningarna på Simpevarpshalvön.

Sida 23 (43) 2.6 GEOLOGI Regionalt Oskarshamns kommun tillhör geologiskt sett det ca 1800 miljoner år gamla djupbergarter tillhörande transskandinaviska magmatiska bältet (TMB), vilket sträcker sig från sydöstra Sverige upp genom Värmland in i södra Norge. Bergarterna utgörs till största delen av graniter till monzoniter, en grupp bergarter som i sydöstra Sverige brukar benämnas Smålandsgranit. Smålandsgraniterna varierar i färg från grå till röd och kornstorlek från medelkornig till grovkornig. Både jämnkorniga och porfyriska varianter förekommer. I det senare fallet består bergarten av större fältspatkristaller i en finkornig grundmassa. Tillsammans med Smålandgraniten förekommer associerade, men underordnande vulkaniska bergarter och basiska djupbergarter. Ett markant inslag i områdets berggrund är smala gångar eller oregelbundna småsprickor av finkornig granit. Den finkorniga graniten är genomgående mera sprickrik och vattenförande än den mera grovkorniga Smålandsgraniten [2-5]. Lokalt Berggrunden på anläggningsområdet beläget på Simpevarpshalvön domineras helt av två kategorier bergarter. Den ena är olika typer av Smålandsgranit. Den andra går under beteckningen metavulkanit-vulkanit vari ingår olika finkorniga grå till gråsvarta bergarter. Vulkaniterna är ofta genomsatta av granit i ett oregelbundet mönster och denna påverkan har medfört att vulkaniterna till stor del omkristalliserats och fått en mer granitisk prägel. Speciellt gäller detta Clink-området där bergarten närmast karakteriserats som en bland-bergart mellan vulkanit och granit. Östra delen av halvön, där reaktoranläggningarna är belägna, domineras av medelkornig gråröd granit med svag foliation (skiffrighet). Bergmassan av granit och vulkanit genomsätts av yngre finkornig granit (aplit) och i vissa fall också av pegamit, i form av gångar eller oregelbundna sliror [2-5]. Goda kunskaper om berggrunden i Simpevarpsområdet har erhållits i samband med utbyggnad av olika berganläggningar som t ex kylvattentunnlar för reaktorerna, olika bergrum (Clab, BFA) och den 3600 m långa Äspö-tunneln ned till 460 m djup [2-5]. Anläggningarna på Simpevarpshalvön har genomgående kunnat byggas i berg av god kvalitet med ringa till måttlig vattenföring. Flertalet av de sprickzoner som påträffats har en relativt obetydlig bredd (1-2 m) med orientering i östvästlig eller nordostlig riktning och brant stupning.

Sida 24 (43) I samband med att Clab byggdes gjordes bergspänningsmätningar i borrhål KSI11 (1979). Inför utbyggnaden av Clabs förvaringsdel gjordes ytterligare mätningar, denna gång på två nivåer i borrhål KSI32. Avståndet mellan de två borrhålen är ca 40 m. I samband med bergspänningsmätningar och de bergmekaniska analyserna inför byggandet av Clab har ett antal bergmekaniska parametrar (enaxiell tryckhållfasthet, E-modul och Poissons tal) bestämts genom laboratoriemätningar på bergprover [2-5]. Resultatet sammanfattas i tabell 2-15. Tabell 2-15 Resultat av bergmekaniska parametermätningar (medelvärde av 6-10 prover) Prov Tryckhållfasthet (MPa) E-modul (GPa) Poissons tal KSI32 (granit) - 87 0,29 KSI32 (metavulkanit) - 90 0,28 KSI03, 03, 06 (metavulkanit) - 89-97 0,27 KSI10 (metavulkanit) 224 - - Clab 1 (botten) - 80 0,21-0,23 För uppförandet av Ink har dessutom en byggbarhetsanalys av bergschakt genomförts [2-28]. Analysen visar att den föreslagna layouten är möjlig att genomföra. Sammanfattningsvis bedöms berggrunden inom anläggningsområdet ha goda egenskaper ur mekanisk stabilitetssynpunkt [2-4].

Sida 25 (43) 2.7 SEISMOLOGI Inledning De seismologiska förutsättningar på förläggningsplatsen framgår i [2-6]. Ett jordskalv är en hastig rörelse längs ett sprickplan. Skalvet alstras av spänningar i jordskorpan, som regel på grund av långsamma deformationer under lång tid men även hastiga förlopp, som att fylla en nybyggd damm, kan orsaka jordskalv. När spänningarna byggts upp till den gräns där friktionen på sprickan inte längre förmår stå emot är jordskalvet ett faktum. Jordskalv sker som regel på redan befintliga sprickor eller sprickzoner eftersom berggrunden innehåller ett stort antal sprickor med olika orientering och det är spänningsmässigt lättare att förskjuta en redan existerandespricka än att skapa en ny. Hur stort ett jordskalv är beror på flera omständigheter som sprickplanets yta, förskjutningens storlek och bergets elastiska egenskaper. Eftersom jordskorpan bara är spröd i sin översta del, och eftersom den delen har en begränsad styrka, finns det gränser för hur stor ett jordskalv kan bli. Det största skalv som uppmätts hade en (Richter) magnitud på 9.5 och därmed en förskjutning på några tiotals meter längs en förkastning med flera hundra kilometers längd och tiotals kilometers bredd (djup). Jordskalv har bara observerats instrumentellt under ca 100 år. Denna korta observationstid utgör i många områden med låg frekvens av stora skalv, inklusive Sverige, ett problem för uppskattningen av jordskalvsrisk. Man har dock hunnit observera ett tydligt samband mellan jordskalvens magnitud och deras antal, en magnitudenhets ökning motsvarar ca en faktor tio färre i antal skalv. Sambandet, som kallas Gutenberg-Richter-sambandet, används flitigt i alla bedömningar av jordskalvsrisker. Regional tektonik och regionala spänningsförhållanden Den övervägande delen av världens jordskalv sker längs kanterna på de stora tektoniska plattorna. Sverige ligger långt ifrån en plattgräns, den närmaste är den Mittatlantiska ryggen, och är därmed att betrakta som ett område med låg seismisk aktivitet. Dessutom ligger Sverige på en mycket gammal och stabil del av jordskorpan, den s.k. Baltiska skölden, vilket gör att aktiviteten generellt sett är lägre än i motsvarande yngre områden. Det är därför högst osannolikt att Sverige skulle drabbas av ett stort, magnitud 8-9, jordskalv på den tidsskala som är relevant här (100 år). I Sverige domineras spänningarna på jordskalvsrelevant djup, under ca 1 km, av tektoniska spänningar från den Mittatlantiska ryggen, något som observerats både seismiskt [2-20] och i djupa borrhål [2-17, 2-23]. Närmare jordytan visar både wireline- och overcoringmätningar att spänningstillståndet kan variera betydligt både i storlek och riktning, men att det ändå finns en tendens till att båda de horisontella spänningarna är större än den vertikala [2-23].

Sida 26 (43) Landhöjningen är Sveriges dominerande deformationsprocess med vertikala rörelser upp till en dryg centimeter per år [2-12]. Trots de stora rörelserna påverkar landhöjningen inte spänningstillståndet i jordskorpan i någon större utsträckning eftersom den vertikala rörelsen sker utan motstånd. Plattektoniken dominerar spänningsbilden, vilket visas tydligt i analysen av svenska jordskalvs fokalmekanismer [2-20]. Landhöjningens effekt som utlösare av jordskalv har diskuterats flitigt [tex 2-10, 2-11], och är ännu utan definitivt svar. Jordskalv i Sverige I Sverige förekommer ytterst sällan jordskalv som skadar byggnader eller andra konstruktioner. Små jordskalv sker dock dagligen [2-7] och på en längre tidsskala är det inte osannolikt att ett större skalv kan inträffa. Det förekom M8 skalv i norra Skandinavien i samband med ishavssmältningen för cirka 9000 år sedan. Det senaste stora skalvet i Sverige hade magnitud MS 5.5 och skedde vid Kosteröarna 1904. Detta är det största kända skalvet i Sverige, både från historiska [2-24] och instrumentella [2-7, 2-9, 2-20] källor. I och med den låga seismiska aktiviteten behövs mycket lång (hundratals år) observationstid för att fullständigt kartlägga jordskalvens beteende. Då detta inte är möjligt för en bedömning av seismisk risk idag krävs istället en förnuftig extrapolation av existerande seismiska och deformationsrelaterade data. Den seismiska aktiviteten i Sverige visar betydande geografisk variation, se Figur 2-1. Aktiviteten är högre i sydvästra Sverige och längs Norrlandskusten än i sydöst och i Norrlands inland. Dessutom visar de postglaciala förkastningarna i norra Sverige en betydande seismisk aktivitet. Möjligheten att detektera små skalv har ökat dramatiskt sedan det nya Svenska Nationella Seismiska Nätet (SNSN) [2-8] togs i drift under år 2000. Idag identifieras och analyseras cirka tre jordskalv per dag i Sverige. Jordskalv i Oskarshamnstrakten Som framgår av Figur 2-1 har sydöstra Sverige haft mycket låg seismisk aktivitet under det senaste århundradet. Detta gör att en statistisk analys av jordskalvsfrekvensen i området runt Oskarshamn blir mycket osäker. Eftersom mycket dessutom tyder på att det finns betydande episodicitet i den svenska seismiska aktiviteten [2-13, 2-20] är det oklart om det relativa lugnet i sydöstra Sverige är ett bestående fenomen. Inga postglaciala förkastningar har emellertid påträffats i Oskarshamntrakten [2-14, 2-15, 2-16].

Sida 27 (43) I [2-7] analyserades SNSN- och Helsingfors-katalogerna [2-9], efter att magnitudskalorna homogeniserat, i cirklar med radie 650 km runt Forsmark och 500 km radie runt Oskarshamn. Endast det instrumentella datat från 1904 i Helsingforskatalogen, Fennoscandian earthquake catalogue, FENCAT, användes. Man fann att b-värdet, lutningen på Gutenberg-Richter fördelningen, var lägre för SNSN datat än för det nordiska datat från Helsingforskatalogen med cirka 0,2 enheter. För Forsmarkområdet var bsnsn = 0,75 och bfencat = 0,97 och för Oskarshamnsområdet bsnsn = 0,60 och bfencat = 0,87. De två katalogerna överlappar bara över en magnitudenhet eftersom det finns få skalv över magnitud 3 i SNSN datat och få skalv under magnitud 2 i Helsingforsdatat. Skillnaden i b-värde beror förmodligen också på att SNSN-katalogen bara spände över sex år och att den geometriska fördelningen av stationer i Norden varit mycket ojämn och variabel sedan 1904. Även tidsvariationer i aktiviteten spelar sannolikt en roll. B-värdena i [2-7] är generellt något lägre än de som rapporterats av [2-13] som använde Helsingforskatalogen från 1375 1989 och erhöll 1,04±0,05 för Sverige söder om sextionde breddgraden. I [2-18] fanns b = 0,8 för området runt Vänern, i [2-19] uppskattades b-värden mellan 0,8 och 1,1 för områden runt Barsebäck och Ringhals och i [2-22] rapporterades b = 0,75 för sydligaste Sverige, söder om 56,5 latitud. Att analysera ett mindre område runt Oskarshamn, med radie 100 km, är statistiskt osäkert men gjordes i [2-7]. Resultatet indikerar att runt Oskarshamn kan frekvensen av magnitud 5 skalv vara en faktor 2-3 lägre än genomsnittliga frekvensen för södra Sverige. Det framhölls dock att det resultatet innehåller stora osäkerheter.