Ansökan om stämning Kärande Ombud Svarande Ombud Saken Anna Nilsson 3B1, Azar Akbarian, Fanny Zakariasson, Gustaf Åleskog och Moa Granholm Johan Persson 3B3 Vårdnadstvist, sabotage av umgänge m.m. 1. Yrkande Förstahandsyrkande: Anna Nilsson ska anförtros ensam vårdnad av Hugo och Ebba. Andrahandsyrkande: Anna Nilsson och Johan Persson ska ha gemensam vårdnad av Hugo och Ebba med stadigvarande boende hos Anna. 2. Sakframställan Anna Nilsson och Johan Persson gick efter sju år som gifta skilda vägar. Paret fick gemensamt barnen Hugo, 12 år, och Ebba, 7 år. Från ett tidigare förhållande hade Johan även sonen Björn, 13 år. Alla tre barn står varandra nära. Johan är numera omgift med Carla som han bor tillsammans med i en villa. Båda är läkare och har goda inkomster. Anna bor i en lägenhet i närheten och arbetar som lärare. Enligt överenskommelse i samband med skilsmässan skulle barnen bo hos Johan, vilken också skulle ha ensam vårdnad om de gemensamma barnen. Annas umgänge bestämdes till varannan helg, från fredag kväll till måndag morgon, samt sedvanligt storhelgsumgänge. Även Björn skulle spendera motsvarande tid hos Anna då de alltid haft en fin kontakt. Överenskommelsen om umgänget har emellertid inte fungerat. De senaste tre åren har Hugo och Ebba bara spenderat en söndag i månaden hos Anna. Anna och Björn har inte träffats alls. Detta trots att en vårdnadsutredning inte visat annat än att Anna är lämplig som både vårdnads- och boendeförälder. Enligt Johan är anledningen till detta att varken Hugo eller Ebba har velat träffa sin mamma, men det är tydligt att Johan aktivt har hindrat Annas umgängesrätt. Johan och Carla har medvetet åkt i väg flera helger då Anna skulle haft barnen hos sig. Anna har åkt dit för att hämta barnen och då har det varit tyst och släckt hemma hos Johan och Carla. Anna har vid
några tillfällen pratat med Johan och Carlas granne Peder Matsson som har bekräftat att de har åkt till sommarstugan över helgen. Umgänget har försvårats sedan Johan träffade Carla. De två första åren efter skilsmässan höll Johan överenskommelsen, men sedan har det blivit allt svårare för Anna att få till umgänge. Anna gör gällande att det riktiga skälet till umgängessabotaget är att Johan och hans nya fru inte själva kan få några barn och därför vill få Hugo, Ebba och Björn att verka som deras egna gemensamma barn. För att uppnå detta mutar Carla barnen med gåvor och löften för att få dem att inte åka till Anna. Barnen själva vet inte var de vill bo. Anna väcker talan mot Johan med yrkande om ensam vårdnad av de gemensamma barnen enligt 6:5 1 st, FB, ett yrkande som Johan har bestritt. 3. Grunder för talan 3.1. Lämplighet och barnens bästa Överenskommelsen mellan Johan Persson och Anna Nilsson är baserad på barnens behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Detta behov har Johan negligerat under de senaste tre åren och Anna yrkar därför att domstolen tar beslut utifrån barnens bästa. Anna yrkar i första hand att få ensam vårdnad av Hugo och Ebba med hänvisning till att det skulle vara det bästa för barnen. Enligt 6:2 a i Föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska avseende fästas särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska också tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Det finns inget i vårdnadsutredningen som tyder på risk för det som beskrivs i 6:2 a 2 st p. 1 FB, det vill säga risk för att barnen eller någon annan i Johan eller Anna familj utsätts för övergrepp, att någon av barnen olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa. Det finns heller inga andra uppgifter som tyder på att sådan risk finns. Vårdnadsutredningen visar att
både Anna samt Johan är lämpliga vårdnadshavare, boendeföräldrar och umgängesföräldrar (se bilaga 1). Som vårdnads-, boende- och umgängesrätten ser ut idag uppfylls inte Hugo och Ebbas behov som beskrivs i 6:2 a 2 st. p. 2 FB, alltså behovet av nära och god kontakt med båda föräldrarna. Det är svårt för barnen att hålla en nära och god kontakt med sin mamma när de endast träffar henne en gång i månaden. När barnen äntligen får umgås med sin mamma har de så mycket att ta igen att de till exempel inte hinner prata om sådant som händer i vardagen. När barnen börjat vänja sig vid umgänget med mamman är det dags att säga hejdå igen. De får aldrig träffa sin mamma under längre tid än en dag vilket försvårar möjligheten att komma nära. Behovet av nära och god kontakt värderas högre än till exempel skillnader i materiella förhållanden hos de två föräldrarna (se Walin & Vängby, Föräldrabalken (1 jan. 2016, Zeteo), kommentaren till 7 kap 2 a ). Behovet av nära och god kontakt med båda föräldrarna är i huvudsak en regel om gemensam vårdnad men den gäller också för beslut om ensam vårdnad (se Walin & Vängby, Föräldrabalken (1 jan. 2016, Zeteo), kommentaren till 7 kap 2 a ). 3.2. Gemensam vårdnad? Enligt 6:5 2 st. FB ska rätten vid bedömning om gemensam vårdnad fästa avseende vid föräldrarnas förmåga att samarbeta. Då Johan inte har förmåga att samarbeta med Anna yrkar vi i första hand att Anna ska få ensam vårdnad för barnen, Hugo och Ebba. Brist på samarbetsvilja från Johan sida har bl.a. tydligt visats genom Johans umgängessabotage. Anna har gjort allt som är möjligt från hennes sida för att upprätthålla umgängesrätten med sina barn, detta har dock inte fungerat då Johan och hans nuvarande fru ständigt saboterar Annas rätt till umgänge. Gemensam vårdnad är i de flesta fall att föredra framför ensam vårdnad. Men för de flesta barn är det viktigt att ha en bra kontakt med båda föräldrar och att slippa konflikter mellan föräldrarna. Om konflikten mellan föräldrarna är så djup att det är omöjligt för dem att samarbeta så är det oftast bäst för barnen att en av föräldrarna är ensam vårdnadshavare. (prop. 1997/98:7 s. 49 och NJA 2007 s. 382). 3.3. Vem kan bäst främja umgänge med den andra föräldern? Umgängessabotage Det råder stor enighet om att ett barn mår bäst av att ha en nära och god relation till båda föräldrar (prop. 1990/91:8 s. 37). Med hänsyn till den vikt som ett umgänge med båda föräldrarna har för barnets psykiska hälsa ska det ses allvarligt på fall där vårdnadshavaren försöker sabotera barnets möjligheter att träffa den andre föräldern (prop. 1990/91:8 s. 39).
Johan har under de senaste tre åren försvårat umgänget mellan Anna och barnen. Tanken har varit att Anna skulle ha barnen varannan helg, från fredag kväll till måndag morgon samt sedvanligt storhelgsumgänge. Barnen har dock endast kommit till Anna en söndag i månaden. Johan och hans nuvarande fru mutar och lockar barnen till att göra annat när de egentligen ska vara hos Anna. De har vid flera tillfällen även varit bortresta de helger då Anna ska hämta barnen för umgänge. Om inte andra omständigheter talar för en annan lösning bör domstolen till vårdnadshavare utse den av föräldrarna som kan antas bäst främja ett bra samarbete mellan barnen och den andre föräldern. (prop. 1990/91:8 s. 40). Johan har tydligt visat att han inte kan främja ett bra samarbete för umgänge mellan barnen och Anna. Anna vill att barnen ska fortsätta att ha en bra och omfattande kontakt med Johan och Carla. Om Anna får vårdnaden kommer hon att verka för att umgänget mellan barnen och Johan ska ske på ett så bra sätt som möjligt. Anna har inga problem att samarbeta med Johan, svårigheterna ligger inte hos henne. Anna har sedan äktenskapsskillnaden försökt upprätthålla umgänget med barnen. Det är Johan, som i strid med överenskommelsen, genom mutor och lockelser, hindrat barnen från umgänge med Anna. Det finns en stor risk att Johan även i fortsättningen kommer hindra Annas umgängesrätt med barnen. Detta talar för att vårdnaden ska ges till Anna (se prop. 1981/82 s. 66, NJA 1989 s. 335 och NJA 1986 s. 338). Det är mest förenligt med barnens bästa ur både ett kortsiktigt och långsiktigt perspektiv att ha ett fungerande umgänge med båda föräldrarna. Detta kommer Anna att verka för och hon bör därför ges vårdnaden. 3.4. Barnens vilja Hänsyn till barnens vilja med beaktande av deras ålder och mognad ska tas när föräldrarna är ense men framförallt när de inte är det, vilket är fallet här (6:2 a 3 st. FB). Båda barnen har haft möjlighet att närmare redovisa sin inställning. Denna redogörelse är tillräcklig. Regeln i 6:19 6 st. FB om att höra barn inför rätten ska tillämpas med stor försiktighet och bara bli aktuell om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Här finns inga sådana särskilda skäl och det är sällan barn inte tar skada av att höras i rätten och därför ska inte denna paragraf tillämpas.
Hugo och Ebba tar inte ställning i konflikten och vet inte var de vill bo (bilaga 1). Deras viljor ska bara tas hänsyn till utifrån ålder och mognad. Äldre barns inställning ska ges större betydelse än yngre barns men 6:2 a FB anger inga exakta åldrar. Hugo är tolv år. Rättspraxis och jämförelser med 4:5 FB om adoption talar för att hans vilja ska beaktas (NJA 1988 s. 448, NJA 1995 s. 398). Det finns inget i Hugos brist på preferenser som talar mot att Anna ska få ensam vårdnad. Tvärtom stärker det utredningen som visar att Anna är lämplig vårdnadshavare och att det minskade umgänget under åren inte har varit med hänsyn till vad Hugo har velat. Det kan även dottern Ebbas inställning styrka trots att hon är sju år. Förarbeten till 2006 års lagstiftning talar för att även betydligt yngre barns vilja ska beaktas (se Walin & Vängby, Föräldrabalken (1 jan. 2016, Zeteo), kommentaren till 7 kap 2 a ). Utifrån det som har kommit fram i utredningen räcker det inte att enbart se till barnens vilja. Barnens intresse består av fler faktorer än så. Att barnen inte tar stark ställning mot någon av föräldrarna eller uttrycker oro över att behöver lämna sin nuvarande boendesituation styrker att Anna är lämpad som vårdnadshavare och att det minskade umgänget inte beror på barnen. 3.5. Kontinuitetsprincipen Principen innebär en grundtanke om att det är dåligt för barnet att ryckas ur sin invanda miljö. Trygghet och kontinuitet är väldigt viktigt för barn och måste självklart beaktas i fall som detta. Synpunkten, som framgår tydligt från rättspraxis, att man bör undvika att flytta ett barn från dess nuvarande miljö vägs mot betydelse av umgängessabotage vid val av vårdnadshavare. Det framgår t.ex. av NJA 1986 s. 338. Där hade en mamma rest med barnet till Ungern för att stanna där och motverkade fadern att få träffa dottern. Det var ett tydligt fall av umgängessabotage men det faktum att dottern hade vant sig vid miljön i Ungern gjorde att mamman anförtroddes vårdnaden. I det här fallet handlade det om ett totalt miljöombyte om fadern skulle anförtros vårdnaden. Så är även fallet i flera andra rättsfall där kontinuitetsprincipen har vägt tyngst. När föräldrarna bor nära varandra minskar kontinuitetsprincipens betydelse då det inte innebär lika stor omställning för barnen att byta vårdnadshavare och boende. I Ebba och Hugos fall skulle byte av vårdnad inte betyda ett miljöombyte mer än väggarna de bor innanför. Anna bor i ett område som är angränsande till det villaområde barnen för
närvarande bor i. Barnen kommer dessutom att gå kvar i samma skola och kunna ha kvar samma vänner. Ebba och Hugo kommer att flytta tillsammans vilket kommer att ge dem trygghet och stabilitet. Visserligen har barnen bott hos Johan i fem år nu, men de har bott tillsammans med både Anna och Johan under sina unga år. Hugo ända tills han var 7 år. Det är inte nyttigt för ett barn att skäras bort från kontakten med sin mamma i den omfattning som Johan orsakat. Framförallt Hugo, men även Ebba har starka minnen kvar från uppväxten med både Anna och Johan. De kommer således inte att påverkas negativt av ett vårdnadsbyte då Anna på ett mycket bra och lämpligt sätt kommer att se till att ett sunt umgänge sker med Johan och därmed även med deras halvbror Björn. I NJA 1989 s. 335 bortsåg rätten från att barnet hade bott hos sin moder de senaste åren eftersom hon utövade umgängessabotage gentemot fadern, och således satte hon konflikten med fadern framför barnets bästa. Även i det fallet skulle vårdnadsbytet innebära att barnet inte längre bodde tillsammans med sitt halvsyskon. Miljöombytet skulle innebära en stor förändring för barnet men trots det fick kontinutitetsprincipen ge vika för umgängessabotage. För Hugo och Ebba kommer vårdnadsbytet knappast utgöra ett miljöombyte vilket tydligt talar för att kontinuitetsprincipen även här ska ge vika för umgängessabotaget, det är det bästa för barnen. 4. Andrahandsyrkande Om rätten ändå skulle finna att konflikten mellan parterna är överkomlig och inte påverkar samarbetet yrkar Anna Nilsson i andra hand gemensam vårdnad med stadigvarande boende hos henne. I lagkommentar 186 till 6:14 a FB, Boel Oldenstedt, Karnov, framgår det att ett växelvist boende ställer särskilda krav. En grundläggande förutsättning är då att föräldrarnas samarbetsförmåga är särskilt god, detta är inte fallet här och ett växelvis boende är därför inte för barnets bästa. Då Johan inte kan verka för en nära och god kontakt mellan barnen och Anna, vilket framgår ovan under första yrkandet, ska barnen bo hos Anna. Anna kommer främja en nära och god kontakt med barnen och Johan vilket är för barnens bästa. 5. Bevisning 5.1 Skriftlig bevisning 1. Utdrag ur socialnämndens vårdnadsutredning.
5.2 Muntlig bevisning 1. Partsförhör med Anna Nilsson 2. Vittnesförhör med Johan och Carlas granne Peder Matsson
Bilaga 1 UTDRAG UR SOCIALNÄMNDENS VÅRDNADSUTREDNING Till Lunds tingsrätt Yttrande enligt föräldrabalken 6:19 Föräldrar Anna Nilsson, 700123-9842 Johan Persson, 720426-7634 Barn Hugo Nilsson Persson, 12 år Ebba Nilsson Persson, 7 år Saken Lunds tingsrätt har i skrivelse daterad den 2 februari 2017 begärt utredning enligt 6:19 FB i vårdnads - och umgängesrättsfrågan. Lämplighet Socialnämnden i Lund finner att Anna Nilsson och Johan Persson är lämpliga som boende och vårdnadsföräldrar. Barnens vilja Hugo Nilsson Persson och Ebba Nilsson Persson tar inte någon specifik ställning i konflikten. De har uttryckt att de inte vet var de vill bo. Margot Stjärnstråle Leg. Psykolog Margot Stjärnstråle Ferdinand McDonald Socialsekreterare Ferdinand McDonald Lund den 17/3-2017 Lund den 17/3-2017