CHRISTEL LUNDBERG OCH PETER DACKE Galleri Rostrum, 10 nov 2 dec 2012 Det utsträckta köket Kylskåpet är som ett hemmets grossistlager. Det länkar det privata och det offentliga. Varor från världens alla hörn stoppas in i kylskåpet. Det avlägsna, det disparata, länkas samman med det nära, till hemmet och till köket. Vi undrar; i vilken riktning går tanken? Med denna vardagliga utgångspunkt har vi skapat ett imaginärt scenario i utställningen Det utsträckta köket. Den har tillkommit i en dynamisk processuell dialog mellan oss. Christel Lundberg & Peter Dacke Peter Dacke är konstnär, bosatt och verksam i Malmö. Representerad på Moderna Museet i Stockholm, Malmö Muséer, Helsingborgs Museum. Hans senaste separatutställning ägde rum på Konstföreningen Aura, Lund. Christel Lundberg är bosatt och verksam i Malmö. Hennes senaste utställningar är Artbus 2012, Radical Art Practises, Galleri 21 samt Free Exchange, Konstföreningen Aura, Lund. Peter Dacke och Christel Lundberg har tidigare samarbetat med utställningar på Konstföreningen Aura, Lund, Ystads konstmuseum samt Malmö museer.
Det utsträckta köket är en utställning som tillkommit som en dialog mellan oss. Namnet på utställningen kan tolkas på flera sätt; den arkitektoniska utsträckningen av KÖKET, den sociala och kulturella utsträckningen av KÖKET samt den politiska och miljömässiga utsträckningen som KÖKET står i gentemot den omgivande naturen. I denna utställning sammanlänkar vi våra olika sätt att arbeta på och förhålla oss både till konst och till samhälle men också våra likheter, för att se var vi hamnar. Det här kan ses som ett experimentellt laboratorium, dock långt från vetenskapens krav på bevisföring, där vi låter trådarna växa fram och vävas in i varandra och åter dra ifrån. Vi har låtit utställningen växa utan inom ramen för vitvaror men tillåtit oss att sväva ut, precis som köket är ett centrum för komplexa verksamheter. Utställningen vill inte ge svar utan ställa frågor som vi vill fortsätta arbeta med, detta kan ses som en pilot till fortsatta och fördjupade undersökningar kring det som berör oss två som konstnärer och som individer i ett samhälle och som delar av naturen. Vi tar båda med denna utställning direkt avstånd till resursslöseriet och det ohållbara läget med att tillverka mer prylar, till våra kök och till våra liv.
Till den orättvisa fördelningen av jordens resurser och de växande sopbergen? Till de multinationella bolagen eller de små närproducenterna? Till de ofattbara ekonomiska vinsterna. Vi måste göra existensiella val och vi måste göra metafysiska val som står i harmoni med naturen som omger oss.
En dag steg det in en man på galleriet och berättade att det varit en kylskåpsaffär tidigare och att han bara ville se sig omkring en stund. Hans berättelse blev en imaginär bild som blev utgångspunkt för våra diskussioner.
I tiden vi lever definieras verkligheten mångfasetterad med många tillsynes diametrala spår och repor, men dessa repor och spår är det enda vi har för att varsebli visarna på den klocka som beskriver i vår idévärld en position i förhållande till begreppet framtid. Reporna och spåren bidrar vi alla med och därför tolkar vi inte främst konstnären, utan vi tolkar varandras repor och spår.
Dialogen utvecklades till en process som utgick från kylskåp. Tankarna om vilken revolution det var för människor på 50-talet att flytta från misär med råttor och fukt, utedass, gemensamma badhus och skafferi där man fick köpa kylvaror i den närliggande mjölkaffären dagligen, till miljonbyggenas drömhem med vattenklosett, badkar och kylskåp. Det rena hemmet skapades och den rena människan blev en förebild.
Det finns två olika spår; det privata, kärnfamiljen, och det tillstånd som rådde tidigare, när kampen för tillvaron, speciellt i de lägre klasserna, där man innan den stora ekonomiska expansionen var tvungna att föra en gemensam kamp för en dräglig tillvaro.
Där kommunikation med vänner och bekanta likasinnade också ledde till att nå utanför sin egen sfär. När man gör något för trevnaden, så kan det vara att gå från det kollektiva, till det privata, slutna rummet; köket. Köket ändrade karaktär från något som var inbjudande till något stängt. När man inte längre kämpade för det gemensamma så tog egoismen över.
Baksidan av myntet av denna privata revolution är sopberget. Sopberg är fängslande och förföriskt sköna, men soporna håller på att kväva oss samtidigt.
Det är en absurd företeelse att vi skriver sifferbeteckningar på våra uttjänta vitvaror och att de hämtas av kommunen, och att vi på det viset tvår oss fria, tvättar samvetet rent. Vi har fyllt våra egna marker och de forslas runt om i världen, till andras platser.
Ett samtal som lett till en process, utan färdiga formuleringar. Samtidens vindar må blåsa genom somliga tomma rum i vår utställning men om vi får denna vind att för ett ögonblick upphöra i tillståndet av alla de historiens misstag som paradoxalt nog gett denna vind kraft har vi kanske ändå skapat ett kreativt förvirrat rum där denna vind kan omformuleras i huvudet på envar för att sedan blåsa vidare.
Producerad på Mediaverkstaden Skåne 2012, Peter Dacke & Christel Lundberg, Det utsträckta köket