Teknisk Und informerar Årgång 15 Nr 3 14FMV78-3:1

Teknisk Und informerar 2014-07-10 Årgång 15 Nr 3 14FMV78-3:1

Ledare I detta nummer av Teknisk Und Informerar har vi bland annat en artikel om flygmaterielutställningen ILA Berlin Air Show 2014 (Internationale Luft- und Raumfahrtaustellung). ILA firade 105-års-jubileum och gör anspråk på att vara världens äldsta flygutställning, med någon veckas försprång till Paris Air show. För att bredda basen arrangeras ILA tillsammans med ett partnerland, vilket i år var Turkiet som gjorde sin största satsning någonsin och dominerade utställningen efter värdlandet Tyskland. Den turkiska flygindustrin är snabbväxande, dynamisk och har långtgående framtidsvisioner. Turkish Aerospace Industries (TAI) har tidigare slutmonterat Lockheed Martin F-16 för Turkiets och Egyptens räkning. De har även uppgraderat flygplanstypen på uppdrag av Pakistan och Jordanien. I övrigt har TAI varit underleverantör till den internationella flygindustrin, men har sedan ett decennium tillbaka utvecklat egna produkter. Det börjar nu ge frukt i form av skolflygplanet Hürkus, attackhelikoptern T-129 ATAK och det obemannade flygplanet ANKA. Turkiets ambition är att växa till en av världens tio starkaste ekonomier fram till 2023, samma år som landet firar 100-årsjubileum med anledning av bildandet av den turkiska republiken. Turkiet har sedan ett antal år tillbaka en uttalad strategi vars mål är att minska landets beroende av utländsk försvarsmateriel och istället bygga upp förmåga att utveckla och producera försvarsmateriel inom landet. Många bedömare anser detta realistiskt tack vare landets NATOmedlemskap och dess strategiska läge mellan Europa och Asien. Den turkiska försvars- och flygindustrin deltar aktivt i uppbyggnaden och enligt den strategiska planen beräknas omsättningen mångdubblas från dagens nivå på omkring 1,6 miljarder dollar till 25 miljarder dollar år 2023, vilket kommer att svara för ansenlig del av landets export. De typiska köparna av turkisk försvarsmateriel har traditionellt varit före detta Sovjetrepubliker, främst i Kaukasusregionen, samt länder i Mellanöstern. På senare tid har nya marknader öppnats framför allt i Afrika. Innehåll Avancerad kompakt kortvågspejl 3 SOM - Turkisk kryssningsrobot 4 ILA Berlin 2014 5-8 Hjulgående haubits EVO-105 9-10 IMI Predator Hawk 11 Segerdagsparader i Ryssland 2014 12-14 Lösningar och nya uppgifter 15 Sändlista 16 Omslagsbild: 152 mm bandhaubits 2S19M1 Msta-S underst som referens till 2S19M2 överst. För FMV personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Teknisk Und Informerar. För FM personal finns Teknisk Und Informerar och rapporter på Teknisk Und Webb FM IP-nät: http://tekniskund.fmv.mil.se Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2014

Israel utvecklar avancerad kompakt kortvågspejl som kan integreras i UAV Kortvågskommunikation spelar fortfarande en viktig roll för kommunikation över stora avstånd. Satellitkommunikation är ett alternativ och det har länge spekulerats i att kortvågskommunikation skulle gå i graven, men så är inte fallet. Det är snarare så att den har ökat på senare tid. Dels är satellitkommunikation dyrare och dels har kortvågskommunikation blivit enklare för operatörerna att använda genom ALE-funktionalitet (Automitic Link Establishment). Det israeliska företaget IAI ELTA har utvecklat ett kompakt system för pejling av kortvågsändare. Traditionella kortvågspejlar är ganska otympliga, eftersom de kräver stora antenner. I taktiska sammanhang är mindre system för att skapa en tillförlitlig elektronisk karta av stridsfältet, EOB (Electronic Order of Battle) att föredra. Systemet heter ELK-7065 3D COMINT/DF System. För fordon och fartyg mäter antennen 35 cm på längden. På en spanings-uav, som IAE ELTA utvecklar, mäter antennen 51 cm. Den avancerade signalbehandlingen, som är patenterad, kräver att UAV:n har en mycket god uppfattning om positionen och dess orientering i horisontalplanet. En inmatad terrängdatabas måste medföras. Noggrannheten är i samma storleksordning som VHF/UHFpejlar. Vågformer kan klassificeras och identifieras. 51 cm Antennen som ingår kortvågspejlsystemet ELK-7065 är här monterad på den israeliska UAV:n Heron från IAI ELTA. Heron är en generell sensorplattform även bestyckad med andra system. 35 cm ELK-7065 integrerad i ett fartygsskrov. Observera antennerna vid de gula markeringarna. Foto: IAI ELTA Teknisk Und informerar Nr 3 2014 Försvarets Materielverk Sid 3

SOM - Turkisk kryssningsrobot Turkiska Tübitak SAGE har under flera år utvecklat en kryssningsrobot och roboten är föga originellt betecknad Stand-Off Missile (SOM). Den är utvecklad med tanke på både mark- och sjömål. SOM uppges nu vara i produktion och enligt planerna ska den bli operativ under 2015. Utseendemässigt är den mycket lik Taurus KEPD 350, i stort sett så är det placeringen av luftintagen som skiljer. Enligt de data som presenterats uppges SOM ha en räckvidd på upp till 200 km. Emellertid, på Internet går det att läsa om skjutprov där SOM gått 300 km innan träff i målet och att de planerar prov där roboten ska ha en ännu längre flygsträcka. Den långa räckvidden medför höga krav på navigeringssystemet, vilket består av ett satellitbaserat system (GPS), ett internt tröghetsnavigeringssystem (INS) och ett terrängstöttat navigeringssystem, Terrain Referenced Navigation System (TRNS). Den har också en bildalstrande IR-kamera för slutfasstyrning, men den stöttar sannolikt även terrängnavigeringssystemet kring vägpunkter. Detektorn i kameran har 640 512 detektorelement (pixel), vilket är mycket för en målsökare. Något som visar att det är en modern robot är att den har en krypterad dubbelriktad länk för exempelvis måluppdatering när det gäller rörliga mål. Planeringssystemet klarar att hantera upp till 50 vägpunkter. Vikten på stridsdelen är 230 kg och uppges vara antingen av typen spräng (HE) eller tandemladdning (dual-stage penetrator). Företaget uppger att SOM har en modulär design, vilket troligen innebär att stridsdelstyp kan väljas beroende på de operativa kraven. SOM drivs idag av en turbojetmotor betecknad TR-40, vilken tillverkas av franska Microturbo. Den har en dragkraft på 2,5 till 3,3 kn. Det turkiska företaget Kale Aero håller på att utveckla en turbojetmotor som enligt planerna ska ersätta TR-40 från 2016. Data SOM Total vikt Stridsdel Längd Spännvidd Höjdmätare Fart Motor Räckvidd Träffnoggrannhet 600 kg 230 kg 3,7 m 2,6 m (utfällda vingar) Radar 0,94 Mach TR-40 Turbojet ca 200 km 5 m CEP Den turkiska kryssningsroboten SOM. Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2014

ILA Berlin 2014 ILA Berlin Air Show 2014 (Internationale Luft- und Raumfahrtaustellung) firade 105-årsjubileum och gör anspråk på att vara världens äldsta flygutställning, med någon vecka tillgodo på Paris Air show. Den första ILA arrangerades i Frankfurt-am-Main 1909 under 100 dagar mellan 10 juni till 17 oktober och besöktes av en och en halv miljon människor. Vid den tiden var det framförallt luftskepp som var i ropet, även om den största attraktionen var bröderna Wright och deras Biplane. Under 1912 och 1928 hölls utställningen i Berlin och därefter följde ett långt uppehåll till mitten av 1950-talet. Efter Berlinmurens fall 1989 och Tysklands återförening 1990 flyttade ILA 1992 åter till Berlin Schönefeld, efter att ha hållits på Hannover Langenhagen flygplats under 30 års tid. ILA 2012 utgjorde premiär för Berlin ExpoCenter Airport som ligger i anslutning till huvudstadens framtida flygplats Berlin Brandenburg, vilken är kraftigt försenad. Sedan 1982 invigs ILA, av Tysklands förbundskansler. Då av Helmut Schmidt, nu av Angela Merkel. Årets utställning hade sparsamt deltagande från den internationella flygindustrin, vilket bland annat beror på att den närliggande Farnboroughutställningen i juli har högre global status. Företag från 40-talet länder fanns representerade. Den påtagligt dominerande koncernen var Airbus Group, i ny skepnad efter upplösningen av EADS. Grruppen består av tre divisioner; Airbus, Airbus Helicopters och Airbus Defence & Space. Airbus huvudnummer var presentation av nya A350 i premiärkunden Qatar Airways färger och A380 som levererades till Emirates som den 48:e av 120 beställningar. Även en fransk A400M fanns på plats. Hittills är Frankrike och Turkiet de enda länder som det nya transportflygplanet har levererats till. ILA Berlin Air Show är en betydelsefull marknadsplats för den tyska flygindustrin och intresseorganisationen BDLI (Bundesverband ILA Berlin 2014, utsikt över del av det statiska utställningsområdet. der Deutschen Luft- und Raumfahrtindustrie) är medarrangör och en betydande del av de omkring 1 200 utställningsföretagen kom från Tyskland. BDLI redovisade en tillväxt för det senaste året på 7,8 procent och 5 000 fler arbetstillfällen. Den drivande faktorn bakom detta är den kommersiella flygindustrin till skillnad från försvarsindustrin som stagnerat och sägs riskera negativ utveckling. Hoppet står till försäljning av Eurofighter och det militära transportflygplanet A400M till länder utanför deltagarländerna, vilket låtit vänta på sig. Airbus Groups chef, tysken Tom Enders, gav inför ILA 2014 en bredsida mot multinationella militära program som kallades fasansfulla projekt som har svårt att konkurrera på grund av ineffektivitet och hög kostnadsmassa. Enders utlovade att, under sin tid som chef, inte gå in i sådana program. ILA 2014 gick av stapeln veckan efter Schweiz nej till köp av Saab 39 Gripen, men det förekom endast få och lågmälda kommentarer till detta och ingen skam verkade falla på Saab Gripen. Saab deltog inte i årets utställning utan istället höll det tjeckiska flygvapnet fanan högt genom en daglig flyguppvisning med JAS 39C Gripen. Som plåster på såren för den misslyckade försäljningen till Schweiz visade Tjeckien fortsatt förtroende för Gripen och annonserade ett nytt 12-årigt leasingavtal av 14 JAS 39C/D. För att bredda basen arrangeras ILA tillsammans med ett partnerland, vilket i år var Turkiet som gjorde sin största satsning någonsin och dominerade utställningen efter värdlandet Tyskland. Den turkiska flygindustrin är snabbväxande, dynamisk och har långtgående framtidsvisioner. Turkish Aerospace Industries (TAI) har tidigare slutmonterat Lockheed Martin F-16 för Turkiets och Egyptens räkning samt uppgraderat F-16 på uppdrag av Pakistan och Jordanien. I övrigt har TAI varit underleverantör till den internationella flygindustrin, men har sedan ett decennium tillbaka utvecklat egna produkter. Det ger nu frukt i form av skolflygplanet Hürkus, attackhelikoptern T-129 ATAK och det obemannade flygplanet ANKA. Teknisk Und informerar Nr 3 2014 Försvarets Materielverk Sid 5

Turkiets ambition är att växa till en av världens tio starkaste ekonomier fram till 2023, samma år som landet firar 100-årsjubileum med anledning av bildandet av den turkiska republiken. Turkiet har sedan ett antal år tillbaka en uttalad strategi vars mål är att minska landets beroende av utländsk försvarsmateriel och istället bygga upp förmåga att utveckla och producera försvarsmateriel inom landet. Många bedömare anser detta realistiskt tack vare landets NATOmedlemskap och dess strategiska läge mellan Europa och Asien. Den turkiska försvars- och flygindustrin deltar aktivt i uppbyggnaden och enligt den strategiska planen beräknas omsättningen mångdubblas från dagens nivå på omkring 1,6 miljarder dollar till 25 miljarder dollar år 2023, vilket kommer att svara för ansenlig del av landets export. Airbus framförde under ILA att de utökar samarbetet med den turkiska flyg- och försvarsindustrin med beräknat köp av tjänster till ett värde av 2,4 miljarder dollar om tio år. Turkiets första egentillverkade flygplan, Hürkus, är ett enmotorigt turbopropflygplan som erbjuds i tre versioner. A-modellen är primärt ett skolflygplan för civilt- och militärt bruk medan B-modellen en avancerad militärversion med SI, MFD, TN/GPS och Mission Computer. C-modellen är ett militärt attackflygplan med förstärkt struktur som medger att vapen av olika slag kan bäras. Hürkus har en Pratt & Whitney PT6A-68T-motor på 1 600 shp försedd med en fembladig Hartzell propeller. Flygplanets maximal marschfart uppges vara 574 km/tim med en räckvidd på upp till 1 478 km och topphöjden 10 577 meter. Första flygningen med Hürkus genomfördes den 29 augusti förra året och hittills har ett 50-tal testflygningar genomförts. Det turkiska flygvapnet beställde 15 stycken Hürkus-A i december 2013 med option på ytterligare 40 flygplan av B-modellen. TAI har uppdraget och siktet inställt på att utveckla ett jetskol/lätt attackflygplan, men uppges avvakta amerikanska flygvapnets nära förestående val av den nya generationens jetskolflygplan TX. I ett än mera avancerat projekt finns planer på utveckling av ett nytt femte generationens stridsflygplan. Turkiet har tidigare visat intresse för samarbete med Sydkoreanska KAI i utveckling av femte generationens stridsflygplan KF-X, men under ILA 2014 tecknade turkisk flygindustri och Airbus Defence & Space en avsiktsförklaring Hürkus visades som en cockpitmock-up. Bilden visar den främre cockpiten. Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2014

för samarbete i militära projekt, inkluderat utveckling av ett femte generationens stridsflygplan TFX. Turkiet vill ha en eller flera partners i TFX-programmet som för landets eget behov beräknas uppgå till omkring 150 flygplan för att ersätta Turkiets Lockheed Martin F-16. Turkiet avtalade nyligen om köp av två Lockheed Martin F-35A Lightning II för leverans 2016. Avsikten är att öka denna order till 100 flygplan för att ersätta McDonnell Douglas F-4 Phantom, en flygplanstyp som landet opererat sedan 1976. I avvaktan på leverans av den tilltänkta framtida flygplansflottan av F-35A uppgraderas Phantomflygplanen till F-4E 2020 utrustade med bland annat Roketsans nya SOM (Stand Off Missile) vilken erbjuds i tre konfigurationer SOM-A/B och B2. En ny variant SOM-J utvecklas i samarbete med Lockheed Martin för F-35. Attackhelikoptern T129 ATAK är ett samarbete med Augusta Westland som levererat konstruktionen. Grundkonstruktionen är densamma som H-129 Mangusta som modifierats, bland annat med ny stjärtrotor. Slutmontering sker i Turkiet med nya motorer och modern avionik, system och elektronik från Aselan. T129 ATAK är utrustad med två turbinmotorer LHTEC CTS800-4A på vardera 1 360 shp vilket ger en maximal fart på 288 km/tim och 556 km räckvidd. Helikoptern har en maximal startvikt på 5 000 kg och är försedd med fyra kapslar med möjlighet till varierande bestyckning. Turkiets ATAK helikoptrar har vapen från Rokesan, inkluderat bland annat en 70 mm laserstyrd raket Cirit och pansarvärnsroboten Mizrak-U med åtta km räckvidd. Som alternativ kan T129 utrustas med andra vapen såsom Hellfire, Spike ATGM och Stinger A/A. Det första exemplaret av T129 ATAK levererades till den turkiska armén 22 april och ytterligare tre helikoptrar tillförs före halvårsskiftet 2014, samt ytterligare fem senare i år. Totalt föreligger 50 beställda och 41 optioner från det turkiska försvaret. TAI har inga internationella order, men företaget ser en stor potential i framförallt Asien och mellanöstern. TAI planerar att bredda helikoptersegmenten och i första stadiet satsa på utveckling av en transporthelikopter i femtonsklassen, med plats för nio passagerare, för civilt och militärt ändamål. Den tredje sektorn som TAI gör inbrytning i är inom UAS (Unmanned Aerial System) som är en expansiv sektor alltifrån mikrofarkoster till Global Hawk och nya obemannade stridsflygplan såsom Boeing X-45 och Northrop X-47. Enligt amerikanska analysföretaget Teal Group beräknas marknaden i UAV-sektorn mer än fördubblas under de kommande 10 åren, från dagens värde på 5,2 miljarder dollar till 11,6 miljarder dollar. TAI:s första UAV ANKA är en MALE (Medium Altitude Long Endurance), ett segment med konkurrens från israeliska Heron och amerikanska M/RQ-1 Predator och Gray Eagle. I framtiden tillkommer konkurrens från Airbus Defence & Space, Alenia Aermacchi och Dassault Aviation, vilka gemensamt lagt fram ett förslag till tyska, italienska och franska försvarsministrarna om att satsa på ett MALE 2020 program. Den turkiska attackhelikoptern T129 ATAK Teknisk Und informerar Nr 3 2014 Försvarets Materielverk Sid 7

Turkisk obemannad spanings-uav ANKA. TAI har byggt fyra prototyper (tre flygande och en statisk) av ANKA-A som flugit cirka 180 timmar. Ett flygplan har havererat under landning. Orsaken till haveriet har åtgärdats och testprogrammet har återupptagits. Turkiska flygvapnet har beställt tio ANKA av uppgraderad B-modell, som kommer att flyga i sommar och levereras med början 2016. ANKA har en längd om 8 meter och spännvidd om 17,3 meter. Maximal startvikt är 1 750 kg och maximal operativ höjd är 30 000 fot. Aktionstiden är maximalt 24 timmar. TAI planerar ytterligare utveckling av UAV, såväl flygplan som helikopter, och det har getts klartecken för utveckling av en större ANKA med turbinmotor och lastkapacitet på ett ton. TAI ser goda marknadsförutsättningar för ANKA särskilt i mellanöstern och nordafrika. Saudiarabien, Egypten, Qatar, Förenade Arabemiraten och Jordanien har visat intresse samt även asiatiska länder som Thailand. Det ryska deltagandet var relativt lågt och upptog en del i en av utställningshallarna. Ryska firmor såsom United Aircraft Corporation med dotterbolaget IRKUT hade en monter med några få modeller i. En av modellerna var det nya ryska tvåsitsiga skol- och lätta attackflygplanet Jak-130 Mitten. Det intressanta med denna modell är att beväpningen består av jaktrobotar, dels fyra R-73 IRjaktrobotar, dels två R-77 radarjaktrobotar. R-77 roboten kräver en nosradar i flygplanet som mäter in målet och skickar måldata till roboten i banfasen. Jak-130 saknar nosradar i den version som för närvarande tillförs det ryska flygvapnet. En Irkut-representant i montern kunde inte ange några specifika uppgifter om när denna eventuella modifiering införs. Andra uppgifter gör gällande att Irkut för samtal med radartillverkaren Leninets om en kapselburen radarlösning baserad på Osa-radarn och med Phazotron om en integrerad lösning med Kopyo-radarn. Det ryska tvåsitsiga skol- och lätta attackflygplanet Jak-130 Mitten. Beväpningen består av fyra R-73 IR-jaktrobotar, två R-77 radarjaktrobotar och en tvåpipig 23 mm akan under flygkroppen. Dessutom är två extratankar hängda. Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2014

105 mm hjulgående haubits EVO-105 från Samsung Techwin (Sydkorea) 105 mm hjulgående haubits EVO-105. Foto: Samsung Techwin Samsung Techwin har presenterat en prototyp av en 105 mm hjulgående haubits. Den bygger på att eldröret från den amerikanska pjäsen M101A1, införd 1941, monteras på ett lastbilsflak. Projektet handlar om att till en låg kostnad uppgradera äldre dragna pjäser. Historik Konceptet härstammar från 2009 och året därpå inleddes utvecklingen. En prototyp visades första gången 2011. I oktober 2013 bekräftades att Sydkoreas armé planerar att beställa 800 exemplar. Systemet ska fortsätta utvecklas under 2014 och införas operativt 2017. Hittills har en prototyp byggts och testats. Ytterligare två system håller på att monteras för tester i den sydkoreanska armén. Enhetspriset för en prototyp har angetts till 450 000 dollar. Enligt tillverkaren kan konceptet utvecklas vidare och användas också med grövre kalibrar. Tillverkaren planerar att marknadsföra systemet i Sydostasien och Sydamerika. Projektet kan ses som ytterligare en bekräftelse på att utvecklingen av system för indirekt eld just nu går i riktning mot hjulgående pjäser. I detta fall handlar det inte om en ren nyutveckling utan även om att återanvända gammal materiel inom ramen för ett nytt koncept. Det i sin tur kan också ses som en tidstypisk trend, att få ut så mycket effekt som möjligt ur begränsade anslag även om just Sydkorea är ett land där försvarsanslagen har höjts. Konceptet kan jämföras med andra 105 mm haubitsar som monteras på lastbilsflak. Här finns den amerikanska M137A1 med mjukrekyl från Mandus Group (se Teknisk Und Informerar 4/2011) och två kinesiska pjäser, en från Norinco och en från Poly Technologies. Konceptet påminner också om den nederländska hjulgående 105 mm MOBAT som byggde på att delar från en M101 skulle kombineras med ett nytt 105 mm eldrör i 33 kaliberlängder och placeras på ett chassi från lastbilen DAF YA 4440. Utvecklingen fullföljdes och den jordanska armén beställde 18 pjäser men tillverkaren, RDM Defence Technology, lades ner innan någon leverans genomfördes. Det förekommer också hjulgående lösningar där en 105 mm haubits monteras på ett stridsfordon istället för en lastbil. Här finns den amerikanska Stryker SpH från General Dynamics och den sydafrikanska LSPH från Denel. Sådana lösningar blir dock dyrare. Teknisk Und informerar Nr 3 2014 Försvarets Materielverk Sid 9

Konstruktion Prototypen av systemet EVO-105 består av en äldre sydkoreansk 6x6 standardlastbil, KM500, vars lastflak har modifierats för att kunna bära eldröret från den dragna amerikanska 105 mm haubitsen M101A1. De båda följande testexemplaren förväntas vara baserade på ett modernare fordon. Pjäsen är monterad på en roterande platta och dess skjutriktning är bakåt. Den riktas in med hjälp av elektroniska och hydrauliska system. I Sydkorea finns idag cirka 1 700 dragna pjäser av modellen M101 eller av den egna moderniserade versionen KH178 från 1984. En skillnad mellan de båda versionerna är längden på eldröret. M101 har ett eldrör på 22 kaliberlängder medan KH178 har ett på 42. Prototypen till EVO-105 har det kortare eldröret men det är tänkbart att den slutliga versionen istället får det längre. Fordonet har hydrauliska stödben som kan fällas ner för att ge pjäsen en stabil plattform. På flaket, bakom förarhytten, finns ett utrymme där pjäspersonalen färdas. Utrymmet har en bakåtvänd dörr för att ge pjäspersonalen omedelbar åtkomst till pjäsen. Direkt bakom pjäspersonalens utrymme har flaket sidoplåtar som kan skjutas ut för att ge en större arbetsyta runt pjäsen. Ammunition Pjäsen kan skjuta samma ammunition som används till 105 mm dragen haubits M101A1. Bland de tillgängliga granaterna finns spräng-, pansarspräng- och rökgranater. Sekundär beväpning 7,62 eller 12,7 mm kulspruta. Handhavande Fordonet bemannas av fem personer varav två färdas i förarhytten och tre, de som utgör pjäspersonalen, i utrymmet på flaket. Direktriktad eldgivning är möjlig. Höjd- och sidriktningen styrs då elektroniskt med en styrspak. Det finns även manuella reservsystem. Granaterna laddas manuellt. Eldledning Pjäsen använder samma eldledningssystem som den sydkoreanska 155 mm bandhaubitsen K9 Thunder. Det är ett datoriserat automatiserat system som är kopplat till ett GPS-stöttat tröghetsnavigeringssystem. Pjäsen riktas in automatiskt. Rörlighet Pjäsen kan lufttransporteras i en C-130 eller liknande. Det kan inte uteslutas att ett nyare och snabbare fordon med bättre terrängframkomlighet väljs under den fortsatta utvecklingen av EVO-105. Skydd Personalutrymmet på flaket är splitterskyddat och sidoplåtarna ger också ett visst splitterskydd, däremot är inte förarhytten splitterskyddad. Möjligen kommer den fortsatta utvecklingen omfatta att någon form av utökat splitterskydd tillförs eller att ett annat fordon med bättre splitterskydd väljs som plattform. Tillverkning Samsung Techwin. Data för 105 mm hjulgående haubits EVO-105 Kaliber 105 mm Skottvidd 18000 m 1 Eldhastighet, momentan 10 skott/min Längd 9000 mm Eldhastighet, utsträckt 3 skott/min Bredd 2500 mm Tid till eldberedd 1 min Höjd 3200 mm Tid till marschfärdig 0,5 min Hastighet 85 km/h Sidriktning +/- 90º Vikt 5000 kg 2 Höjdriktning -5 / + 65º Eldrörslängd 22 kaliberlängder Ammunitionsmängd 60 granater Besättning 5 man 1 Avser den sydkoreanska spränggranaten K178HE. 2 Avser fordonet. Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2014

IMI Predator Hawk Israel Military Industries (IMI) fortsätter att utveckla sin ammunitionsportfölj till raketartilleri. Det senaste tillskottet är Predator Hawk, en styrd sprängraket i kalibern 370 mm, med en maximal räckvidd på 250 km. IMI följer här en trend där ammunitionsportföljen till befintliga raketartillerisystem kompletteras dels vad gäller räckvidd men främst vad gäller precision och kan i den aspekten jämföras med bland annat Lockheed Martins GMLRS. Formellt sett bör dessa styrda raketer istället benämnas robotar, eller med försvenskad engelska missiler, men branschen föredrar ofta benämningen styrda raketer, kanske främst för att visa på släktskapet till det konventionella raketartilleriet. Predator Hawk uppges bära en enhetssprängstridsdel (unitary) på 200 kg och startvikten anges till cirka 1 000 kg. Raketen är försedd med GPS-stöttad tröghetsnavigering vilket ger en precision (statistiskt bomavstånd) på 10 meter. Predator Hawk bygger till del på IMI:s 306 mm styrda raket Extra (Extended range artillery), och ett av arbetsnamnen för Predator Hawk var enligt IMI Super- Extra. Till IMI:s portfölj med styrda raketer hör även 160 mm ACCULAR, en styrd version av LAR-160. Samtliga dessa raketer, samt även 122 mm Grad-raketer och kryssningsroboten Delilah, kan skjutas från lavettfordonet Lynx i särskilda raketkapslar (poddar). Lynx är baserat på en tre- eller fyraxlig lastterrängbil och bär två raketkapslar. Varje lavettfordon kan bära totalt fyra Predator Hawk fördelat på två raketer i varje pod. Lynxsystemet är sålt till bland annat Azerbajdzjan. IMI:s nya styrda raket Predator Hawk överst, EXTRA i mitten och ACCULAR nederst. Data ammunitionsval för lavettfordon Lynx Grad LAR-160 ACCULAR Extra Predator Hawk Delilah-GL Kaliber (mm) 122 160 160 306 370 330 Räckvidd (km) 40 45 40 150 250 250 Antal rak/rb per pod 20 13 11 4 2 1 Stridsdelsvikt (kg) 20 45 35 120 200 30 Precision (m) Ingen uppgift Ingen uppgift 10 10 10 1 Teknisk Und informerar Nr 3 2014 Försvarets Materielverk Sid 11

Segerdagsparader i Ryssland Den 9 maj i år hölls traditionsenligt en militärparad på Röda Torget i Moskva för att högtidlighålla den 69:e årsdagen av Tysklands villkorslösa kapitulation 1945. Sovjetunionen ansåg inte att den tyska kapitulationen till de allierade i franska Reims natten till den 7 maj var formellt godtagbar och begärde att den officiella kapitulationen skulle ske i Berlin dagen därpå. När denna undertecknades sent på kvällen den 8 maj lokal tid hade midnatt passerats i Moskva varför segerdagen sedan dess kommit att firas den 9 maj i Sovjetunionen som en officiell helgdag. Enligt de ryska väpnade styrkorna hölls i år militärparader i 25 ryska städer, bland annat S:t Petersburg, Jekaterinburg och Kaliningrad. Paraden i Moskva var den största med cirka 150 fordon och nästan 70 flygplan och helikoptrar deltagande. Det hör till vanligheterna att nya system och modifierade versioner visas på paraderna, och i år var inget undantag. Prototyp av pansarterrängbil Kamaz-63968 Tajfun-K vid förevisning i Moskva 2012. Kamaz-63968 Tajfun-K på segerdagen i Moskva, notera de omfattande skillnaderna relativt prototypen. Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2014

Totalt fyra typer av fordon gjorde i år sin debut på Röda Torget: 152 mm bandhaubits 2S19M2 Msta-S, pansarvärnsrobotbandvagn 9P157-2 ingående i Chrizantema-S, pansarterrängbil Kamaz-63968 Tajfun-K samt luftvärnsrobotvagn Tor-M2U. Bandhaubits 2S19M2 1, en vidareutveckling av 2S19M1 Msta-S, började införas på förband 2013. Chrizantema-S har tidigare exporterats till Libyen, men den ryska versionen som paraderade på segerdagen är något annorlunda och skiljer sig från exportversionen vad gäller skyttens optiska sikte samt avsaknad av 7,62 mm skrovkulspruta PKTM. Pansarterrängbil Kamaz-63968 Tajfun-K har tidigare visats i en prototypversion. På den version som visades upp på under paraden har en rad modifieringar gjorts, bland annat vad gäller bakrampen, tilläggsskydd, observationsgluggar samt chassiets V-form som ger ett förbättrat minskydd. Även utanför Moskva förekom materielnyheter på paraderna. Bland de nämnvärda är att den senaste modifieringen av stridsvagn T-72, T-72B3, deltog i paraden i Nizjnij Novgorod; i Tjeljabinsk paraderade företaget Ural sin treaxliga pansarterrängbil Tajfun-U som är en konkurrent till Kamaz Tajfun-K som samtidigt rullade över Röda Torget; i Kaliningrad förevisade marininfanteriet sina nya bandgående, obemannade beväpnade fordon. 152 mm bandhaubits 2S19M1 Msta-S underst som referens till 2S19M2 överst. 1 För mer information om 2S19M2 se FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2013. Teknisk Und informerar Nr 3 2014 Försvarets Materielverk Sid 13

Tor-M2U under förövning till segerdagsparaden. Foto: Vitaly Kuzmin 9P157-2 i pansarvärnsrobotsystem Chrizantema-S med eleverat dubbellavettage Foto: FM vid paraden i Moskva. Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2014

Lösningar och vinnare Lösningar till bildgåtorna 2/2014 Vinnare: Fredrik Granholm, FMV. Grattis! Bild 1. Fransk SSK typ Scorpéne Nya uppgifter Bild 2. Nederländsk SSK typ Walrus Bild 3. Rysk SSK typ Lada (Sankt Petersburg) Bild 2. Sänd ditt svar med e-post till tekniskund@fmv.se senast 2014-08-30. Namn på den först dragna rätta lösningen publiceras i kommande nummer och erhåller pris. Bild 1. Teknisk Und informerar Nr 3 2014 Försvarets Materielverk Sid 15

Sändlista Regeringskansliet HvSS (2 ex) UD-UrP (1 ex avsett för Mikael Westerlind) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) Fö-SUND (3 ex) SkyddC (2 ex) FMundSäkC (30 ex) FöMedC (2 ex) Försvarsmakten HKV (15 ex) Myndigheter central nivå Försvarsdepartementet LEDS (12 ex varav PLANEK, INRI Fi, INRI Fp och FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket) INRI Lua 3 ex vardera) FRA (6 ex, varav 1 ex Ostbo) INS (25 ex varav INSS 10 ex ATS, MTS och FTS 5 ex var) KBV (2 ex) PROD (10 ex) FOI (24 ex varav 2 ex biblioteket Lkng, 2 ex Grindsjön) MUST (25 ex) FXM (2 ex varav 1 ex till Marknad och 1 ex till Strategi) LG (6 ex varav 1 ex LG 7.Bat/Batstab S2) I 19 (5 ex) Övriga organisationer K 3 (20 ex varav 10 ex 32. Undbat., 2 ex Flyg E, 5 ex SOG) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) P 4, P 7 (7 ex vardera) A 9 (5 ex) Myndigheter som hör till övriga departement Lv 6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) RPS (2 ex) Ing 2 (5 ex) SIUN (2 ex) LedR (17 ex. varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat och ISP (2 ex varav GD 1 ex) FHQ/ROL 2 ex) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) TrängR (5 ex) Krigsarkivet (1 ex) 1.ubflj (5 ex) Lantmäteriet Geo SE (1 ex) 3.sjöstridsflj (5 ex) 4.sjöstridsflj (5 ex varav 1 ex RDDIV) Inom FMV Amf 1 (5 ex) GD (1 ex) MarinB (3 ex varav 1 ex Sjöled SSK Muskö) SPL (7 ex, 1 ex vardera enhet) F 7 (5 ex) AL (6 ex, 1 ex vardera enhet) F 17, F 21 (11 ex vardera) T&E (3 ex) Hkpflj (7 ex varav 1 ex S2 Malmen) Gripen (1 ex) FMLOG (10 ex) FSV (10 ex) FMTM (2 ex) Bibliotek (1 ex), MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) Information (1 ex) MSS (20 ex) Arkiv (Digitalt) SSS (20 ex) LSS (20 ex) FMTS (20 ex varav 5 till GTA/Sensor) FMV - Försvarets Materielverk FMV Teknisk Und, 115 88 Stockholm Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som utkommer med 6 nummer per år och beskriver materiel inom mark-, flyg och marinstridskrafterna. Kontakt: 08-782 56 25 (tekniskund@fmv.se) Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2014