ett informationsbrev från mannheimer swartling nummer 3 december 2015 Immaterialrätt Marknadsrätt Medierätt Utvalt redaktör Jonna Johansson jonna.johansson@msa.se ansvarig utgivare Per Josefson per.josefson@msa.se kontaktpersoner stockholm Per Josefson per.josefson@msa.se Oscar Björkman Possne oscar.bjorkman.possne@msa.se göteborg Niklas Sjöblom niklas.sjoblom@msa.se Andreas Blomberg andreas.blomberg@msa.se malmö Sara Backman sara.backman@msa.se www.mannheimerswartling.se Ny överenskommelse om anställdas uppfinningar och konkurrensklausuler Under sommaren 2015 har Svenskt Näringsliv och PTK träffat en ny överenskommelse om anställdas uppfinningar samt om konkurrensklausuler. Den nya överenskommelsen medför bland annat en högre ersättningsnivå till anställda vars uppfinningar förvärvats samt ett bredare tillämpningsområde för avtalet om konkurrensklausuler. Svenskt Näringsliv och PTK har under året förhandlat fram dels ett nytt avtal om anställdas uppfinningar, dels ett avtal om konkurrensklausuler. Avtalen trädde ikraft den 1 december 2015. anställdas uppfinningar Den svenska lagregleringen om arbetsgivares rätt till anställdas uppfinningar är huvudsakligen dispositiv, vilket innebär att det i de flesta frågor är möjligt att avtala om andra regler genom kollektivavtal. Ända sedan 1960-talet har arbetsmarknadens parter ingått avtal som reglerar rätten till arbetstagares uppfinningar. Dessa kollektivavtal har fått stor genomslagskraft eftersom de berör en stor del av arbetsmarknaden. Det tidigare avtalet rörande arbetstagares uppfinningar träffades 1994. Många anser därför att de ersättningsnivåer som det då avtalades om idag är för låga. informationsbrevet utges i informationssyfte och är inte att betrakta som juridisk rådgivning. innehållet får citeras med angivande av källa.
Ersättningsnivåerna har höjts i den nya överenskommelsen så att ett lämpligt schablonbelopp, det vill säga ett på förhand bestämt belopp som utges för patenterbara uppfinningar, är ett halvt prisbaslopp eller ett högre belopp enligt beslut på företagsnivå (för uppfinningar av betydande värde för verksamheten anges att schablonbeloppet bör uppgå till ett helt prisbasbelopp). Som jämförelse var de tidigare schablonbeloppen för en ensam uppfinnare 1 700 kr vid anmälan till arbetsgivaren om att uppfinning gjorts, samt ytterligare 2 800 14 000 kr om den anmälda uppfinningen patentsökts och lett till patent i Sverige. De högre ersättningsnivåerna framstår som den viktigaste nyheten i det nya kollektivavtalet. Som nyhet i kollektivavtalet nämns också att royalty i vissa fall kan vara en lämplig ersättningsmodell. Som exempel nämns licensiering av ett patent, där inkomsterna från licensieringen har en direkt koppling till den anställdes uppfinning. I tidigare kollektivavtal nämndes inte möjligheten till löpande ersättning även om det har förekommit sådana ersättningsmodeller i praktiken. En ytterligare nyhet är att den tioåriga tidsfristen för att väcka talan om ersättning för en uppfinning nu börjar löpa när patentansökan görs, till skillnad från tidigare då tidsfristen började löpa när den anställde gjorde anmälan om uppfinningen till arbetsgivaren. avtal om konkurrensklausuler Allmänt gäller att anställda har en skyldighet att iaktta diskretion och lojalitet under anställningen. I vissa fall kan dock ett företag behöva tillämpa konkurrensklausuler även efter anställningstiden. Den nya kollektivavtalsregleringen ersätter ett tidigare avtal om konkurrensklausuler från 1969. Till skillnad från det tidigare avtalet är det inte bara inriktat på företag inom industrin utan gäller för alla företag där det finns företagshemligheter, det vill säga tillämpningsområdet har gjorts bredare. Den andra större förändringen är att konkurrensklausulen inte kan göras gällande längre än 18 månader, till skillnad från tidigare då det var möjligt upp till 24 månader. gemensam skiljenämnd Svenskt Näringsliv och PTK har kommit överens om nya regler för en skiljenämnd att hantera tvister enligt båda avtalen. Dessa regler innefattar bland annat hur förfarandet inför skiljenämnden ska gå till, regler om bevisning, kostnader för förfarandet och skiljenämndens sammansättning. sara backman sara.backman@msa.se Hög tröskel för att beslagta material från journalister I en rad rättsfall under året har domstolarna bekräftat att tryckfrihetens olika stöttepelare står sig starka även i den digitala tidsåldern och att tröskeln för att beslagta material från journalister fortfarande är mycket hög. I samband med Försvarsmaktens uppmärksammade ubåtsjakt i oktober 2014 påträffades en journalist från Dagens Nyheter i en båt vid Amfibieregementet AMF 1 Berga utanför Stockholm. Området båten befann sig i var ett så kallat skyddsobjekt enligt skyddslagen, där det förutom tillträdesförbud också gällde ett särskilt förbud mot fotografering. Militärpolisen beslagtog därför journalistens minneskort innehållandes fyrtiosju bilder tagna mot skydds objektet. Bedömningen om huruvida beslaget av minneskortet var tillåtet hamnade så småningom hos Högsta domstolen. Frågan som prövades av Högsta domstolen var om beslagtagandet av minneskortet stod i strid med bestämmelserna om anskaffarfrihet och censurförbud i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Högsta domstolen konstaterade i sitt beslut den 5 juni 2015 att om fotografering har skett i publiceringssyfte så faller det under den grundlagsskyddade anskaffarfriheten. Motsvarande gäller under yttrandefrihetsgrundlagen. Därmed måste det också finnas ett uttryckligt grundlagsstöd för att det ska vara möjligt att ingripa mot en överträdelse av ett förbud mot fotografering. I tryckfrihetsförordningen finns en uppräkning av ett antal allvarliga brott som kan utgöra undantag från anskaffarfriheten, till exempel spioneri och högförräderi. Att fotografera i strid med skyddslagen rymdes emellertid inte i denna uppräkning. Tryckfrihetsförordningen anger också uttryckligen att ansvar kan utkrävas om själva metoden för anskaffandet är brottsligt. Journalistens fotograferande var onekligen ett misstänkt brott, men frågan var om det var anskaffningsmetoden som utgjorde det brottsliga momentet. Högsta domstolen gjorde bedömningen att fotograferingsförbudet direkt tog sikte på vad som avbildas, det vill säga skyddsobjektet, och inte hur det avbildats. Grundlagsstöd saknades alltså för att tillämpa ansvarsbestämmelsen i skyddslagen. Följaktligen konstaterade domstolen också att minneskortet med bilderna inte kunde förverkas och att beslaget inte kunde upprätthållas. I domskälen poängteras också att ett beslag skulle kunna stå i strid med censurförbudet, vars grundläggande syfte är att tidningspublicering inte ska kunna hindras. Ett myndighetsingripande får därför typiskt sett ske först efter en eventuell publicering. I ett annat uppmärksammat mål hävde Högsta domstolen den 18 augusti 2015 ett beslut om husrannsakan hos Aftonbladet. Tidningen hade fått tillgång till digitala bilder som visade två personer misstänkta för väpnat rån av en guldbutik i Kista Galleria. Aftonbladets källa hade skickat bilderna i publiceringssyfte och ville vara anonym. Tidningen publicerade bilderna med rånarnas ansikten maskerade. Åklagare och polis var av förklarliga skäl intresserade av att få tillgång till de omaskerade versionerna av bilderna. Tingsrätten beviljade och hovrätten upprätthöll beslutet om 2
husrannsakan för att eftersöka och beslagta den elektroniska informationsbärare som innehöll bilderna. Aftonbladet motsatte sig dock detta eftersom det på bildfilen kunde finnas så kallad metadata som riskerade avslöja vem som tagit eller skickat bilderna. Högsta domstolen konstaterade att en förutsättning för att bevilja husrannsakan är att beslag av det eftersökta föremålet får göras enligt rättegångsbalken. Beslag kan dock inte ske av en skriftlig handling som kan antas omfattas av vissa typer av tystnadsplikt. Högsta domstolen fann att uppgiftslämnaren åtnjöt grundlags skyddat anonymitetsskydd vilket medförde att Aftonbladet var ålagt tystnadsplikt. Domstolen konstaterade vidare att rättegångsbalkens beslagsförbud är tillämpligt också på elektronisk information, inte bara skriftliga handlingar på papper, även om detta inte uttryckligen framgår av lagtexten. Om nu uppgifterna innehöll information om uppgiftslämnaren förelåg således ett förbud mot både beslag och husrannsakan. I fallet var det dock oklart vilken digital information som egentligen existerade i anslutning till bilderna. Högsta domstolen grundade därför i slutändan sitt beslut på en proportionalitets bedömning, där det konstaterades att den begärda husrannsakan skulle innebära en hög risk för röjande av skyddad information och att brottsutredningsintresset inte kunde väga upp denna risk. I ett tredje fall från den 16 mars 2015 hävde hovrätten för Övre Norrland beslaget av en misstänkt mördad journalists dator, mobiltelefon och SIM-kort. Även här gjordes en proportionalitets bedömning där risken för att grundlagsskyddade källor skulle röjas övervägde det å andra sidan tungt vägande intresset av att utreda mordet. Sammanfattningsvis är såväl journalisters frihet att anskaffa information som skyddet för journalisternas källor fortsatt mycket tungt vägande intressen i den svenska rättsordningen oavsett om det rör information på papper eller digitalt material. Precis som på många andra områden är det dock uppenbart att digitaliseringen har lett till vissa tillämpningssvårigheter. I Aftonbladet-fallet noterade Högsta domstolen till exempel att lagregleringen när det gäller tvångsmedel i det virtuella rummet är otidsenligt och att det är önskvärt att lagstiftaren rår bot på detta. Det finns alltså anledning för den intresserade att följa utvecklingen framöver. andreas blomberg andreas.blomberg@msa.se 3
Länkning till och inbäddning av innehåll på internet Många tjänster på internet tillhandahåller upphovsrättsskyddat innehåll som skapats och ägs av tredje part. Det sker ibland genom att den egna sidan länkar till eller bäddar in material som artiklar eller filmklipp trots att innehållet rent tekniskt finns lagrat någon annanstans, exempelvis hos streamingtjänster som YouTube och Vimeo eller dagstidningars webbplatser. Återanvändning av annans innehåll på detta sätt kan vara problematiskt ur ett upphovsrättsligt perspektiv, så vad gäller egentligen? En viktig fråga är om länkning till och inbäddning av annans innehåll kräver upphovsrättsinnehavarens samtycke. EU-domstolen har i ett antal mål prövat tillåtligheten av länkning till och inbäddning av annans innehåll på webbplatser: I Svensson m.fl. mot Retriever Sverige AB från 13 februari 2014 ansåg EU-domstolen det vara acceptabelt för nyhetsbevakningstjänsten Retriever att tillhandahålla klickbara länkar till artiklar som tidigare publicerats på tidningen Göteborgs-Postens hemsida, eftersom tidningen hade lagt upp artiklarna fritt tillgängliga på sin webbplats utan betalskyddsbegränsningar (det vill säga krav på betalning för att ta del av materialet) eller andra inloggningskrav. I Bestwater International GmbH mot Mebes med flera från 21 oktober 2014 ansåg EU-domstolen det vara acceptabelt att genom länkning publicera en reklamfilm som Bestwater skapat och lagt upp på YouTube. Länkningen hade skett genom inbäddning av en länk till reklamfilmen på Mebes egna webbplatser (Inbäddning innebär att själva materialet aldrig direkt laddas upp på den webbplats där det finns inbäddat. Istället sker uppspelningen via strömning från originalhemsidan. Strömningen sker först när en användare väljer att titta på innehållet. Ingenting lagras heller på den sida där materialet inbäddas). EU-domstolen tog i sin dom fasta på att när Bestwater lade upp reklamfilmen på YouTube gjordes den fritt tillgänglig för samtliga YouTube användare utan betalskyddsbegränsningar eller andra inloggningskrav. I C More Entertainment AB mot Linus Sandberg från 26 mars 2015 hade EU-domstolen att avgöra ett flertal frågor rörande publicering av klickbara länkar till ishockeymatcher som direktsändes av betal-tv-kanalen C More Entertainment. Frågorna hamnade hos EU-domstolen efter en begäran om förhandsavgörande framställd av den svenska Högsta doms tolen. Länkarna till matcherna gjorde det möjligt att kringgå C More Entertainments betalskyddsbegränsning för sändningarna. Efter att EU-domstolen tillställt Högsta domstolen en skrivelse med en kopia av domen i målet Svensson m.fl. mot Retriever Sverige AB (se ovan) återkallade Högsta domstolen de frågor rörande länkning som ursprungligen ställdes till EU-domstolen. Kvarstod gjorde endast en fråga angående en EU-medlemsstats möjlighet att föreskriva mer omfattande skydd för en rättighetsinnehavare av TV-sända direktsändningar än vad som följer av ordalydelsen i artikel 3(2) i Infosoc-direktivet, vilket EUdomstolen ansåg att medlemsstaterna hade möjlighet att göra. EU-domstolens hänvisning till sin egen praxis respektive Högsta domstolens återkallande av sina frågor rörande länkning, antyder att både EU-domstolen och Högsta domstolen anser att resonemanget avseende länkning till innehåll i det tidigare nämnda målet är tillämpligt även i detta fall. Detta skulle i så fall innebära att tillhandahållandet av länkarna inte var acceptabelt, eftersom dessa, till skillnad från vad som var fallet i de två ovanstående målen, gjorde det möjligt att kringgå ett betalningskrav för att få ta del av materialet. Avgörande för de två förstnämnda målens utgång var enligt EUdomstolen att länkningen och inbäddningen inte gjorde artiklarna eller filmklippen tillgängliga till någon ny publik, det vill säga en publik som upphovsrättsinnehavarna inte hade för avsikt att göra materialet tillgängligt för när det lades upp på internet. Eftersom det aktuella materialet (artiklarna respektive filmklippet) gjordes fritt tillgängligt för allmänheten utan krav på betalning, inloggningskoder eller dylikt, anser EU-domstolen att samtliga internetanvändare måste betraktas som en del av den publik som upphovsrättsinnehavarna såg som potentiella mottagare av innehållet när detta gjordes tillgängligt på internet. Enligt EU-domstolen behövdes därför inte upphovsrättsinnehavarens tillstånd för länkning till och inbäddning av sådant allmänt tillgängligt innehåll. Av detta följer att det är tillåtet att länka till eller bädda in annans upphovsrättsskyddade material på en egen webbplats, om upphovsrättsinnehavaren ursprungligen gjorde materialet fritt tillgängligt på internet. Det är motsatsvis inte tillåtet att länka till eller bädda in material som upphovsrättsinnehavaren inte gjort fritt tillgängligt (till exempel genom att kräva betalning eller inloggning för att 4
kunna ta del av materialet), eftersom materialet i sådant fall görs tillgängligt för en ny publik. För närvarande förbereder Högsta domstolen huvudförhandling i C More Entertainment-målet. Mot bakgrund av EU-domstolens tidigare avgöranden, respektive EU-domstolens hållning att medlemsstater har rätt att ge innehavare av TV-sända direktsändningar mer omfattande skydd än vad som följer av ordalydelsen av artikel 3(2) i Infosoc-direktivet, är det troligt att Högsta domstolens avgörande i C More Entertainment-fallet kommer att ligga i linje med EU-domstolens tidigare avgöranden. Detta skulle i sådant fall innebära att de klickbara länkar som svaranden tillhandahållit inte kommer anses vara tillåtliga, eftersom de gör det möjligt för användarna att kringgå C More Entertainments betalskyddsbegränsning. gustav lundin gustav.lundin@msa.se Överlåtelse av upphovsrätt specifikationsprincipen och passivitet Den 21 september i år meddelade Solna tingsrätt dom i målet mellan skivbolaget MNW Music AB och artisten Johan Johansson. Tingsrätten slog fast att specifikationsprincipen ska vara avgörande i en tolkning av överlåtelse av upphovsrätt men öppnade för att passivitet skulle kunna påverka tolkningen av omfattningen av överlåtelsen. Johan Johansson medverkade under 1980-talet i musikgrupperna Kurt Sunes Med Berit ( KSMB ), Strindbergs och John Lenin. KSMB ingick 1981 ett avtal med MNW Music AB ( MNW ) om produktion och försäljning av en ljudinspelning och båda parter utgick därefter från att även efterföljande inspelningar omfattades av samma villkor. Enligt villkoren överlät KSMB äganderätten till produktionen till MNW. Under åren 2006 2011 lade MNW ut flera av inspelningarna till försäljning via tjänster som Spotify och itunes. förhandla fram en begränsning av överlåtelsen så att eventuella framtida nya tekniker för framförande av ljudsinspelningen inte skulle omfattas tas alltså inte i beaktande av domstolen. Istället får man tolka tingsrättens dom motsatsvis, det vill säga att det krävs att det är uttryckt att framtida tekniker och format ska omfattas för att så ska vara fallet. Mot bakgrund av tidigare rättsfall rörande tidningars tillgängliggörande av artiklar digitalt är det föga förvånande att tingsrätten kommer till slutsatsen att MNW inte har rätt att bjuda ut inspelningarna till försäljning såsom har gjorts. I målet mellan ALIS (Administration av litterära rättigheter i Sverige) och Svenska Dagbladet i Svea hovrätt fanns ett avtal om publicering av artiklar i tidningen. Frågan i målet gällde om detta kunde anses innefatta publicering på tidningens hemsida. Till skillnad från fallet med KSMB fanns den digitala formen av publicering när avtalen tecknades med upphovsmännen. Ändå menade hovrätten att det rörde sig om ett förhållandevis nytt medium som dessutom tillät en väsentligt mycket bredare spridning av materialet än den traditionella papperstidningen och att Svenska Dagbladet därmed borde ha förhandlat om avtalen till att även omfatta publicering på nätet. I den nu aktuella domen prövades även om Johan Johansson, genom att ta emot betalningar för on-demand-nyttjanden, kunde anses passivt ha accepterat en bredare tolkning av avtalet till att omfatta även sådant tillgängliggörande. I bedömningen av denna fråga menade tingsrätten att eftersom Johan Johansson kontaktat MNW och påtalat att nyttjandet gått utanför parternas avtal och också invänt mot ersättningsnivåerna hade Johan Johansson inte varit passiv på ett sådant sätt att han kunde anses ha accepterat en bredare tolkning av avtalet. Domstolen menade att det inte ålegat Johan Johansson att upprepade gånger påtala att MNW:s nyttjande gått utanför parternas avtal samt att de utbetalningar som gjorts till Johan Johansson i anledning av detta nyttjande varit låga och få. Tingsrätten öppnade alltså för att passivitet skulle kunna leda till ett avtal om överlåtelse av upphovsrätt trots specifikationsprincipen. Tingsrättens dom, som rönt stor uppmärksamhet, visar återigen hur viktigt det är för en förvärvare av upphovsrätt att överlåtelseavtal (och/eller licensavtal) formuleras på ett heltäckande sätt. Domen har överklagats. jessika olsén jessika.olsen@msa.se Tingsrättens resonemang bygger på tolkningen att avtalets skrivning om överlåtelse av äganderätten till produktionen inte i sig innebär att det var fråga om en total överlåtelse av förfoganderätten till MNW, utan en överlåtelse av äganderätten till just ljudinspelningarna. Tingsrätten framhöll att den aktuella typen av nyttjanden inte existerade när avtalet ingicks, att on-demand-nyttjanden skiljer sig mycket från de former av nyttjanden som fanns vid avtalets ingående, och att parterna inte kunnat förutse den nya nyttjandeformen. Detta resonemang tillsammans med specifikationsprincipen (det vill säga tolkningsregeln för upphovsrättsliga avtal vilken säger att de delar av upphovsrätten som inte uttryckligen överlåtits eller upplåtits stannar kvar hos upphovsmannen) utgör grunden för tingsrättens slutsats att någon fullständig rättighetsöverlåtelse inte skett genom avtalet. MNW:s argument att det hade stått parterna fritt att 5
En gemensam digital marknad inom EU mycket kan hända EU-kommissionen har pekat ut arbetet med en gemensam digital inre marknad som en av sina tio främsta prioriteringar. Kommissionen förväntar sig att en gemensam digital inre marknad kan komma att bidra med 415 miljarder euro per år till EU:s ekonomi och skapa hundratusentals nya jobb. Arbetet med den gemensamma digitala inre marknaden innefattar en rad olika områden. Bland de åtgärder som kommissionen överväger ingår inskränkningar i möjligheten att geoblockera tillgång till varor och tjänster på utländska webbplaster och en reform av upphovsrätten. Arbetet med att skapa en gemensam digital inre marknad i EU omfattar allt från paketleveranser till hur personuppgifter som genereras i den digitala miljön ska hanteras. Kommissionen utgår i sitt arbete från tre grundpelare; (1) bättre tillgång till digitala varor och tjänster, (2) en miljö där digitala nätverk och tjänster kan blomstra och (3) det digitala som en tillväxtmotor. Varje pelare omfattar ett antal områden och åtgärder som ska utredas närmare. En modernisering av upphovsrätten samt inskränkningar i möjligheten att geoblockera tillgång till varor och tjänster på utländska webbplatser är två av de åtgärder som ingår i att förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för EU:s invånare (pelare 1). Inom det upphovsrättsliga området avser EU-kommissionen att publicera ett förslag på ny upphovsrättslig reglering innan utgången av 2015. Det är dock inte klart om detta ska ske i form av ett direktiv eller en förordning. Avsikten med den nya regleringen är att på ett bättre sätt balansera upphovsmäns och konsumenters intressen. Kommissionen har parallellt med detta för avsikt att öka sina insatser mot immaterialrättsliga intrång i kommersiell skala. EU-kommissionen vill också förhindra omotiverad geoblockering. Kommissionen verkar som utgångspunkt anse att geoblockering riskerar att hindra eller till och med eliminera transparens, utbud, priskonkurrens och öppenhet mellan marknader. Men andra ord anses det vara något som är till nackdel för användare och konsumenter och i slutändan även för tillväxt och effektivitet. Vad som avses med omotiverad geoblockering förefaller dock inte vara helt klart. Kommissionen skriver i introduktionstexten till den webbaserade undersökning avseende geoblockering som pågår fram till den 28 december 2015, att det kan finnas fall då geoblockering på grund av objektiva och verifierbara skillnader i kundernas situation är acceptabel. Ett område som sannolikt kommer att reformeras i anledning av den nya upphovsrättsliga regleringen och inskränkningar av geoblockering är frågan om portabilitet för digitala tjänster, det vill säga möjligheten för konsumenter att ta med sig och ha tillgång till innehåll i tjänster som man har tecknat sig för i sitt hemland också i andra EU-länder. I dagsläget är detta ofta inte möjligt på grund av geoblockering. Inskränkningar i möjligheten att geoblockera tillgång till varor och tjänster på utländska webbplatser kan öppna upp nya marknader. Det kommer på motsvarande sätt även att leda till ökad konkurrens och sannolikt en viss prispress. En viktig fråga att bevaka och som sannolikt kommer att bli föremål för diskussion är innebörden av omotiverad geoblockering. Näringslivets Regelnämnd har i ett remissvar daterat den 21 september 2015 skrivit att det är viktigt att gå varsamt fram när det gäller geoblockering. Kommissionen förefaller bland annat vilja förbättra konsumenters position och möjligheten för legala tjänster att erbjuda bra villkor, parallellt med hårdare åtgärder mot storskalig piracy som riskerar att påverka de legala tjänsternas möjligheter att framgångsrikt bedriva sin verksamhet. Det sistnämnda kommer sannolikt innebära hårdare tryck på mellanhänder och krav på blockeringsåtgärder. Även om det inte står helt klart exakt vad som kan förväntas i arbetet med en gemensam digital inre marknad är det i vilket fall klart att reformerna kommer att påverka såväl företags som konsumenters vardag. Ett exempel är beslutet som röstades igenom i EUparlamentet den 27 oktober i år om att till juni 2017 avskaffa roamingavgifter inom EU. oscar björkman possne oscar.bjorkman.possne@msa.se 6
Svårigheter med att använda upphovsrättsskyddat material som bevisning vägen framåt? I oktober 2013 avgjorde Göta hovrätt ett mål där en kommun hade skapat så kallade skärmdumpar från en motparts hemsida och sedan åberopat dessa som bevisning. Hovrätten konstaterade att bilderna var upphovsrättsligt skyddade (fotografiskydd) och att motparten därför hade en ensamrätt till dessa. Kommunen saknade därmed rätt att framställa exemplar av motpartens bilder och dömdes att betala skadestånd för utnyttjandet av bilderna. Under de år som gått sedan domen har svårigheterna att i praktiken efterleva domslutet visat sig. I hovrättens dom konstateras att kommunen gjort sig skyldig till otillåten exemplarframställning i strid med upphovsrättslagen genom att framställa och ge in skärmdumpar från motpartens hemsida som bevisning. Kommunen menade att man hade rätt att använda bilderna eftersom de utgjorde bevisning till stöd för kommunens talan. Hovrätten avvisade kommunens argumentation om att syftet med användningen, det vill säga bruket som bevisning i en tvist, var ett sådant skäl som gjorde att användningen inte medförde något intrång i motpartens upphovsrätt. Hovrätten menade att om man behöver åberopa skriftlig bevisning som innehas av motparten får man istället begära edition. Kommunen dömdes därför att betala skälig ersättning för utnyttjandet, vilken med beaktande av samtliga omständigheter beräknades till 500 kronor per bild. Domen överklagades till Högsta domstolen som emellertid inte beviljade prövningstillstånd. kan ändra eller ta bort materialet och således försvåra bevisföringen. Tillhandahållandet av länkar i domstolsinlagor förutsätter även att domstolen verkligen aktivt klickar vidare på länken för att ta del av bevisningen. Ett annat alternativ är att begära motpartens medgivande till att ge in det skyddade materialet. Att sådant medgivande kommer lämnas får dock anses vara osannolikt i en tvist och medför även att motparten förvarnas om vilken bevisning som avses inges till domstolen. Det alternativ som kvarstår är att styrka materialets innehåll på annat sätt såsom genom t.ex. muntlig bevisning. Även detta alternativ har sina svagheter genom den ord mot ord -situation som därmed kan uppstå. Inte heller det av hovrätten omnämnda sättet, edition, framstår som särskilt praktiskt eller realistiskt, i synnerhet inte i brådskande ärenden med interimistiska yrkanden. Hovrättens dom har medfört stora svårigheter att på ett effektivt sätt presentera bevisning för en part som önskar hålla sig inom de legala ramar som domen ger. Med beaktande av att Högsta domstolen inte meddelade prövningstillstånd i målet framstår behovet av en korrigerande lagändring som uppenbart. sara backman sara.backman@msa.se emma blom summer trainee Domen är principiellt intressant inte bara för skärmdumpar utan för alla typer av verk som är upphovsrättsligt skyddade. Eftersom det är vanligt att tvistande parter åberopar verk i form av artiklar, annonser, bilder, filmer m.m. utlagda på internet har domen stor betydelse för bevisföringen i tvister. Även om kostnaden för otillåten användning av annans verk ofta är låg så innebär användningen ett upphovsrättsintrång, vilket givetvis bör undvikas. Såväl utskrifter som själva nedsparandet av verket på datorn utgör exemplarframställning. En part som vill åberopa bevisning i form av upphovsrättsligt skyddat material som motparten innehar kan därför vare sig spara ner eller skriva ut motpartens material för bevisning i en tvist utan att begå upphovsrättsintrång. Frågan är då hur en part ska gå tillväga för att på ett lagligt sätt kunna åberopa bevisning som innehas av annan part. En möjlig lösning är att ange en länk till materialet, om materialet är allmänt tillgängligt på internet. Om materialet dock inte är allmänt tillgängligt utan till exempel enbart är tillgängligt för betalande användare så medför länkandet också ett upphovsrättsligt intrång. Ett problem med länkningen är vidare att en motpart, om denne har kontroll över det aktuella materialet som länkas till, lätt 7
stockholm norrlandsgatan 21 box 1711 111 87 stockholm göteborg östra hamngatan 16 box 2235 403 14 göteborg malmö södergatan 22 box 4291 203 14 malmö helsingborg södra storgatan 7 box 1384 251 13 helsingborg frankfurt bockenheimer landstrasse 51 53 60325 frankfurt am main, tyskland berlin mauerstrasse 83 84 10117 berlin, tyskland moskva romanov dvor business centre romanov per. 4 125009 moskva, ryssland shanghai 25/f, platinum no. 233 taicang road, luwan district shanghai 200020, kina hong kong 33/f, jardine house 1 connaught place central, hong kong, kina bryssel it tower avenue louise 480 1050 bryssel, belgien new york 101 park avenue new york ny 10178, usa www.mannheimerswartling.se Mannheimer Swartling är Nordens ledande affärsjuridiska byrå. Bland våra klienter finns framstående svenska och internationella företag och organisationer. Byrån arbetar brett, både när det gäller typ av uppdrag och geografi. Verksamheten bedrivs genom egna kontor i Sverige, Tyskland, Ryssland, Kina USA och Bryssel samt i nära samarbete med andra framstående internationella byråer. Byrån omsätter 1,1 miljarder kronor och har 520 medarbetare.