Effekter på fiskfaunan efter meandring i Fyleån och Klingavälsån

Effekter på fiskfaunan efter meandring i Fyleån och Klingavälsån

Innehåll 1 Sammanfattning 3 2 Inledning 4 3 Material och metoder 4 4 Resultat 6 4.1 Fyleån 6 4.2 Klingavälsån 7 5 Diskussion 9 6 Referenser 10 2

1 Sammanfattning Inom projektet UC4LIFE har två dikade åsträckor i Fyleån och Klingavälsån restaurerats genom att återmeandra vattendragen för att få tillbaka dess ursprungliga lopp och livsmiljöer för fisk och musslor. Målart i projektet är tjockskalig målarmussla (Unio crassus) som är beroende av värdfiskar för sin livscykel. Restaureringsarbetet utfördes 2013 i Fyleån och 2014 i Klingavälsån. I samband med restaureringsarbetet i vattendragen har grus och sten lagts ut på några sträckor för att skapa lek och uppväxtområde för fiskarter som leker på hårt bottenmaterial (sten och grus) som öring och stensimpa. Stensubstratet skapar dessutom högre habitatkomplexitet och bättre förutsättningar för insekter och fisk att etablera sig i de restaurerade områdena. För att dokumentera fiskfaunans etablering i delar av Fyleån och Klingavälsån som genomgått restaureringsarbete har provfiske utförts före och efter åtgärd, dels i områden ned- och uppströms åtgärd, dels inom områden som har återmeandrats. Före restaurering i Fyleån registrerades två fiskarter och en kräftart inom den dikade åsträckan, på referensområde uppströms och nedströms erhölls sex fiskarter och en kräftart. Efter restaurering inom den restaurerade meandrande åsträckan har sju olika fiskarter och en kräftart registrerats. Vanligast förekommande var stensimpa, elritsa och öring, andra arter som fångades var nejonöga, småspigg, storspigg, signalkräfta och ål. Inom områden där sten och grus har lagts ut i åfåran, var det tydligt fler arter och högre fisktäthet. Återkoloniseringen av fisk inom den restaurerade fåran var positiv och motsvarar fiskfaunan i närområdet uppoch nedströms åtgärd. Före restaurering i Klingavälsån registrerades fyra fiskarter inom den dikade åsträckan, på referensområde uppströms och nedströms erhölls åtta fiskarter och en kräftart. Efter åtgärd har sju olika fiskarter och en kräftart registrerats inom den restaurerade meandrande åsträckan. Vanligast förekommande var mört och grönling, andra arter som fångades var abborre, benlöja, gädda, stensimpa, signalkräfta och öring. Inom området där grövre substrat har lagts ut i åfåran, förekom arter som leker på grus och sten (lithofila arter) som grönling, stensimpa och öring. Inom det meandrade området med lugnflytande karaktär förekom arter som gynnas av långsamflytande (lentiska) miljöer som abborre, benlöja, mört och gädda. Etablering av fisk i den restaurerade åfåran har varit positiv med arter som tidigare förekom inom den dikade sträckan och på referensområden upp- och nedströms. Undersökningen visar att fiskfaunan har återetableras på ett positivt sätt några få år efter restaureringsarbetet. Det var fler arter i Fyleån och Klingavälsån i den meandrande åfåran jämfört med den dikade sträckan före åtgärd. 3

Förekomst av arter som kan vara värdfiskar åt tjockskalig målarmussla, som elritsa, stensimpa och öring i Fyleån och benlöja, stensimpa och öring i Klingavälsån, visar att återmeandringen har varit framgångsrik för att återskapa en naturlig miljö för fisk och musslor. 2 Inledning I Klingavälsån och Fyleån har under lång tid tillbaks rätats och dikats, med effekt att den tjockskaliga målarmusslan har försvunnit. Åarna har under 2013 och 2014 återförts till naturligt meandrande lopp, för att få tillbaks dess ursprungliga miljöer för fisk och musslor. Den tjockskaliga målarmusslan är under sin livscykel beroende av värdfiskar. Fiskarter som kan fungera som värd för musslans larver i dessa vattendrag är elritsa, stensimpa, benlöja och öring (UC4LIFE 2016). Restaureringen bestod av att rakt dikade sträckor i vattendragen grävdes om till meandrande (slingrande) åfåror, 3,7 km i Fyleån och 2,2 km i Klingavälsån. Förutom att vattendragen har fått tillbaks sin ursprungliga miljö har dess längd ökats betydligt, vilket har medfört större ytor med lämplig miljö för fisk och musslor. I samband med arbetet har grus och sten lagts ut på några sträckor för att skapa lek och uppväxtområde för fiskarter som leker på hårt bottenmaterial (sten och grus) som öring och stensimpa. För att dokumentera fiskfaunans etablering i de restaurerade vattendragen har provfiske utförts före och efter åtgärd, dels i områden ned- och uppströms, dels inom områden som har återmeandras. I Fyleån har 8 lokaler undersökts med elfiske. I Klingavälsån har 8 lokaler undersökts med elfiske samt med provfiskenät och burar på åns lugnflytande djupare partier. Fiskundersökningen har utfört av Anders Eklöv, Eklövs Fiske och Fiskevård på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne inom projektet UC4LIFE. 3 Material och metoder Under perioden 2012 2016 har 8 lokaler undersökts i Fyleån, vilka var belägna nedströms, inom och uppströms den återmeandrade sträckan (figur 1). Provfisket i Fyleån utfördes med elfiske (Eklöv 2014, 2015, 2016). Vid en förundersökning inför restaureringen i Fyleån utfördes elfiske under 2009 och 2010 inom den dikade sträckan som har meandrats under 2013 (Eklöv 2010). I Klingavälsån har 8 lokaler undersökts, vilka var belägna i den dikade sträckan, nedströms, inom och uppströms den återmeandrade sträckan (figur 2). Provfisket i Klingavälsån utfördes med elfiske samt med provfiskenät och burar på åns lugnflytande djupare partier under 2013-2016 (Eklöv 2016b). 4

Figur 1. Översiktskarta med markerade elfiskelokaler (1-8) i Fyleån. Figur 2. Översiktskarta med markerade elfiskelokaler (1-8) i Klingavälsån. Elfisket och nätprovfisket (med burar) genomfördes enligt rekommenderad metod från SLU och Havs och Vattenmyndighetens handledning för miljöövervakning (Degerman & Sers 1999, Havs och Vattenmyndigheten 2016a, 2016b). Metoden för nätprovfisket gäller för sjöar, så metoden har modifierats något för att fungera i ett långsamt rinnande vattendrag. 5

Näten lades i strömmens riktning för att inte påverkas av vattenströmmen. I anslutning till näten placerades burar ut, upp och nedströms. Burar som användes var s.k. mörtstugor, vilka agnades med majs. 4 Resultat 4.1 Fyleån På referenslokaler ned- och uppströms den utförda meandringen registrerades sex fiskarter och en kräftart. Vanligt förekommande var stensimpa och öring, andra arter som fångades var elritsa, gädda, storspigg, ål och signalkräfta (tabell 1, Eklöv 2014, 2015, 2016). Före åtgärd, inom den dikade sträckan, registrerades två fiskarter och en kräftart, vanligt förekommande var öring (tabell 1, figur 3, Eklöv 2010). Tabell 1. Förekomst av fiskarter på de undersökta lokalerna nedströms, inom och uppströms den restaurerade meandrande åfåran i Fyleån under perioden 2012 2016, samt i den dikade sträckan före åtgärd, 2009-2012. Nedströms Dikad Inom Uppströms Arter meandring sträcka meandring meandring 2012-2015 2009-2012 2014-2016 2012-2016 Elritsa (Phoxinus phoxinus) X X Gädda (Esox lucius) X Nejonöga (Lampetra spp ) X Stensimpa (Cottus gobio) X X X X Småspigg (Pungitius pungitius) X Storspigg (Gasterosteus aculeatus) X X Ål (Anguilla anguilla) X X Öring (Salmo trutta) X X X X Signalkräfta (Pasifastacus leniusculus) X X X Antal arter 5 3 8 4 Medel antal arter/lokal (n) 3,2 (5) 1,5 (4) 2,1 (13) 2,4 (5) Inom den restaurerade meandrande åfåran fångades sju fiskarter och en kräftart. Vanligt förekommande var stensimpa, elritsa och öring, andra arter som registrerades var småspigg, storspigg, ål, nejonöga och signalkräfta (tabell 1, figur 4). Redan ett år efter att meandringen var utförd fångades fem fiskarter och en kräftart (Eklöv 2014). 6

Figur 3. Artförekomst (% av antal individer) för de undersökta lokalerna inom den dikade sträckan i Fyleån under perioden 2009-2010 (Eklöv 2010). Figur 4. Artförekomst (% av antal individer) för de undersökta lokalerna inom den meandrande åfåran i Fyleån under perioden 2014 2016. Tätheten av fisk (antal/m 2, ± SE) var högre på lokaler där grus och sten har lagts ut, medel 30,8 antal/m 2 ±5,5, jämfört med lokaler där inget grövre material har lagts ut, medel 4,0 antal/m 2 ±3,3 (ANOVA F 1, 11 = 12.6, P < 0,05). 4.2 Klingavälsån På referenslokaler ned- och uppströms den utförda meandringen registrerades åtta fiskarter och en kräftart. Vanligt förekommande var stensimpa, grönling och signalkräfta, andra arter som fångades var abborre, benlöja, gädda, mört, ål och öring (tabell 2, Eklöv 2016b). Före åtgärd i den dikade sträckan, registrerades fyra arter, vanligt förekommande var abborre och mört, andra arter som fångades var gädda och ål (tabell 2, figur 5, Eklöv 2016b). 7

Inom den restaurerade meandrande åfåran fångades sju fiskarter och en kräftart. Vanligast förekommande var mört och grönling, andra arter som fångades var abborre, benlöja, gädda, stensimpa, signalkräfta och öring (tabell 2, figur 6). Inom området där sten och grus har lagts ut i åfåran, förekom lithofila arter (leker på grus och sten) som grönling, stensimpa och öring. Inom det meandrade området med lugnflytande karaktär förekom arter som gynnas av en lentisk miljö som abborre, benlöja, mört och gädda. Tabell 2. Förekomst av fiskarter på de undersökta lokalerna nedströms, inom och uppströms den restaurerade meandrande åfåran i Klingavälsån under perioden 2013-2016, samt i den dikade sträckan före åtgärd. Nedströms Dikad Inom Uppströms Arter meandring sträcka meandring meandring 2013 2013 2016 2013 Abborre (Perca fluviatilis) X X X Benlöja (Alburnus alburnus) X X Grönling (Barbatula barbatula) X X Gädda (Esox lucius) X X X Mört (Rutilus rutilus) X X X Stensimpa (Cottus gobio) X X Ål (Anguilla anguilla) X X Öring (Salmo trutta) X X Signalkräfta (Pasifastacus leniusculus) X X Antal arter 8 4 8 1 Medel antal arter/lokal (n) 5,5 (2) 3,5 (2) 4,0 (3) 1,0 (1) Figur 5. Artförekomst (% av antal individer) för de undersökta lokalerna inom den dikade sträckan i Klingavälsån under 2013. 8

Figur 6. Artförekomst (% av antal individer) för de undersökta lokalerna inom den meandrande åfåran i Klingavälsån under 2016. 5 Diskussion Vattenmiljön är den faktor som främst avgör olika fiskarters förekomst och numerär i ett vattendrag. I Fyleån och Klingavälsån var vattenmiljön betydligt påverkad av dikning och rätning före restaureringsarbetet genomfördes. Efter återmeandring har en mer naturlig vattenmiljö skapats med syfte att gynna fisk och musslor. Undersökningen visar tydligt att flertalet fiskarter har förmågan att snabbt kunna kolonisera nya områden. Både för Fyleån och Klingavälsån var det ett mosvarande antal arter i den restaurerade meandrande åfåran jämfört med referenslokaler ned- och uppströms. Återkoloniseringen gick snabbt, redan ett år efter att meandringen var utförd fångades fem fiskarter och en kräftart i Fyleån (Eklöv 2014). Tidigare undersökningar i Klingavälsån vid Vombsängar, där återmeandring har utförts, visade på en snabb kolonisering av ett stort antal fiskarter efter några få år. De arter som främst gynnades inom detta område var stensimpa och grönling (Eklöv 2006). Stensimpan har dock ingen ursprunglig förekomst i Klingavälsån, utan har av misstag planterats ut i vattensystemet under 1960- och 1980-talet av forskare vid ekologiska institutionen (Sten Andreasson muntligt, Andersson mfl 1986). Fynd av stensimpa har gjorts vid tidigare elfiskeundersökningar (Åsbjörnsson, Brönmark & Eklöv 1999, Eklöv 2000). De fiskarter som förekommer i vattendragen har olika krav på sin vattenmiljö, några är mer anpassade till rinnande vatten medan andra är mer utpräglade sjövattensarter. Grönling, stensimpa och öring är arter som under delar eller hela sin livscykel är bundna till rinnande vatten och leker på grus och sten (lithofila arter). I Fyleåns nya meandrande åfåra var stensimpa, elritsa och öring de vanligaste arterna och tätheterna var högre på områden där sten och grus har lagts ut. I Klingavälsån inom området där sten och grus har lagts ut, förekom främst arter som leker på grus och sten (lithofila arter) som grönling, stensimpa och öring. Inom det meandrade området med lugnflytande karaktär (lentisk miljö) förekom arter som abborre, benlöja, mört och gädda. 9

I Fyleån var elritsa, nejonöga, småspigg, storspigg och ål nya arter efter restaurering och i Klingavälsån var benlöja, grönling, stensimpa och öring nya arter jämfört med de dikade sträckorna före åtgärd. Fiskarter som kan fungera som värd för musslans larver i dessa vattendrag är elritsa, stensimpa, benlöja och öring (UC4LIFE 2016). Efter återmeandring hade elritsa, stensimpa och öring etablerats i Fyleån och benlöja, stensimpa och öring i Klingavälsån. Detta visar att den utförda restaureringen av Fyleån och Klingavälsån har varit framgångsrik för viktiga fiskarter för den tjockskaliga målarmusslan. 6 Referenser Andersson, K. Brönmark, C. Herrman, J. Malmqvist, B. Otto, C. & Sjöström, P. 1986. Presence of Sculpins (Cottus gobio) reduces drift and activity of Gammarus pulex (Amphipoda). Hydrobiologia, 133, 209-215. Degerman, E. & Sers, B. 1999. Elfiske. Standardiserat elfiske och praktiska tips med betoning på säkerhet såväl för fisk som fiskare. Fiskeriverket information 1999:3. Eklöv, A. 2000. Fiskevårdsplan för Kävlingeån. Rapport Kävlingeåns- Löddeåns fiskevårdsområde. 111 s. Eklöv, A. 2006. Fiskundersökningar i Klingavälsån 2001-2005. Rapport Länsstyrelsen i Skåne. 17 s. Eklöv, A. 2010. Förundersökning av fiskfaunan i anslutning till planerad våtmark, 2009-2010. Rapport Högestad & Christinehof Förvaltning AB. 10 s. Eklöv, A. 2014. Fiskundersökningar i Fyleån 2012-2014. Rapport Länsstyrelsen i Skåne. 15 s. Eklöv, A. 2015. Fiskundersökningar i Fyleån 2015. Rapport Länsstyrelsen i Skåne. 14 s. Eklöv, A. 2016a. Fiskundersökningar i Fyleån 2016. Rapport Länsstyrelsen i Skåne. 12 s. Eklöv, A. 2016b. Fiskundersökningar i Klingavälsån 2013-2016. Rapport Länsstyrelsen i Skåne. 16 s. Havs och Vattenmyndigheten 2016a. Elfiske i rinnande vatten. Version 1:7, 2016-09-19. Handledning för miljöövervakning. 16s. Havs och Vattenmyndigheten 2016b. Provfiske i sjöar. Version 1:4, 2016-09-08. Handledning för miljöövervakning. 19s. Olsson, I, Eklöv, A, Degerman, E. 2009. Effekter av våtmarker och kraftverk på migrerande havsöringsmolt och ål. Länsstyrelsen i Skåne. 2009:36. UC4LIFE, 2016. Målarmusslans återkomst. Länsstyrelsen i Skåne län. 100s. Åbjörnsson, K. Brönmark, C. Eklöv, A. 1999. Fiskfaunan i Skånska vattendrag, förekomst under 1960- respektive 1990-talet. Länsstyrelserapport 99/11. Skåne län. 10