Verksamhet s verksamhet Underlagsmaterial Uppgifter om den verksamhet som bedrevs vid i Teckomatorp återfinns i flera källor. Den mest samlade beskrivningen ges av KVK, 1978. I denna rapport gav en kommitté utsedd av styrelsen för Kemisk Værk Køge A/S en redogörelse för verksamheten och förhållandena vid dotterbolaget AB i Teckomatorp. Redogörelsen behandlar: Relationerna mellan och KVK (organisation, ledning, verksamhet etc.) Produktionen vid fabriken i Teckomatorp Produktion och hantering av avloppsvatten Produktion och hantering av avfall Uppgrävning av tunnor, fat samt annan sanering Miljömässiga aspekter av s verksamhet Rapporten bygger till stor del på koncernintern information samt information som tillkommit genom de undersökningar som genomfördes fram till rapporteringstillfället under våren 1978. Rapporten färdigställdes när omfattningen av nedgrävningen av avfall och föroreningsförhållandena i huvudsak var kända. När det gäller ansvarsfördelningen mellan koncernens olika bolag och personer i ledande ställning utgör rapporten en partsinlaga, men när det gäller den faktiska produktionen, kemikalieanvändningen, avfallshanteringen och liknande frågor bedöms rapporten ge en i allt väsentligt riktigt bild av verksamheten och händelseförloppet. Med utgångspunkt från KVK s beskrivning av tillverkningen i Teckomatorp och där använda preparat upprättade IVL en kompletterande processbeskrivning (IVL, 1978a Bilaga E). Med denna som underlag utförde IVL en kartering av fabriken, som redovisas i nämnda rapport. Vidare utförde IVL under våren 1978 en kartering av vatten-, spillvatten- samt dränerings- och dagvattenledningar inom och i anslutning till -området (IVL, 1978a Bilaga H). 1 (14)
För verifiering och komplettering av uppgifter om verksamheten har intervjuer skett med följande personer: Per Axelsson (pensionär, tidigare länsstyrelsen i Malmöhus län). Axelsson svarade för länsstyrelsen tillsyn av verksamheten vid samt utövade länsstyrelsens tillsyn i samband med de saneringsåtgärder som senare utfördes vid. Jan Karlsson (pensionär, laboratoriechef vid under åren 1964-72). Historisk bakgrund Efter andra världskriget påbörjade Bönnelyche & Thuröe AB fabrikation av växtbekämpningsmedel baserade på fenoxisyror som aktiva beståndsdelar. Den första fabriken var belägen i Malmö, men på grund av begränsade utvecklingsmöjligheter för den stigande produktionen beslutade bolaget under 1964 att förvärva en tidigare sockerfabrik (saftfabrik) i Teckomatorp och flytta tillverkningen till anläggningen. Produktionen av bekämpningsmedel påbörjades under sommaren 1965 i Teckomatorp. Efter utflyttningen av produktionen till Teckomatorp köpte Höganäs AB aktierna i Bönnelyche & Thuröe AB, som därefter var ett dotterbolag inom Höganäs AB. Den 1/7 1971 förvärvade KVK den del av verksamheten inom Bönnelyche & Thuröe AB, som omfattade tillverkning och försäljning av kemiska bekämpningsmedel inklusive varulager och produktionsanläggning och personal i Teckomatorp. Verksamheten lades i AB, som därefter utgjorde ett dotterbolag inom KVK. Som en följd av de miljöundersökningar som utfördes under 1976 (se kapitel 7) beslutade att upphöra med tillverkning av växtbekämpningsmedel i Teckomatorp under innevarande år. Därefter skulle verksamheten endast omfatta formulering av insektsbekämpningsmedel samt förpackning och lagerhållning av växtbekämpningsmedel. När vidden av föroreningsförhållandena inom fabriksområdet började klarna under oktober 1977 förbjöd regeringen all verksamhet vid anläggningen. I samband härmed och som en följd av stora ekonomiska ersättningsanspråk för förestående saneringsarbeten inlämnade sin konkursansökan den 30/10 1977. 2 (14)
Produktion Tillverkningen omfattade framställning av olika fenoxisyror och klorfenoler från baskemikalier samt framställning av färdigprodukter genom formulering av ovan nämnda kemikalier eller inköpt aktiv substans. Den totala produktionen, inkl framställning av råvaror, uppgick under mitten av 1970-talet till ca 4 000 ton/år, varav max. 2000 ton aktiv substans. De kvantitativt mest betydelsefulla färdigprodukterna var fenoxisyrorna MCPA, MCPP och 2,4-D. Framställning av halvfabrikat MCPA och MCPP framställdes med 4-klor-o-kresol som utgångskemikalie, vilken framställdes på plats från råvarorna o-kresol och sulfurylklorid (SO 2 Cl 2 ). Som katalysator i processen användes aluminiumtriklorid (AlCl 3 ) fram till 1968, när man övergick till antimontriklorid (SbCl 3 ). Vid processen bildades klorväte- och svaveldioxidgas (HCl resp. SO 2 ). Klorvätegasen absorberades i vatten. Den därvid bildade saltsyran återanvändes i senare produktionssteg. Svaveldioxidgasen absorberades och neutraliserades med kalkmjölk (Ca(OH) 2 ), varvid kalciumsulfit (Ca(SO 3 ) 2 ) bildades som avfallsprodukt, s.k. processkalk. Under början av 1973 övergick man till att använda natronlut (NaOH) för neutralisering av svaveldioxiden. Härefter uppkom inget fast avfall från processen. Fenoxisyrorna 2,4-D och 2,4-DP framställdes med 2,4-diklorfenol som utgångskemikalie, vilken i sin tur framställdes på plats ur råvarorna klor och fenol. Processen ägde rum i en kloreringsgryta där flytande fenol, blandades med klorgas (Cl 2 ). Härvid bildades 2,4-diklorfenol och klorvätegas (HCl). Den senare gasen absorberades i vatten och den därvid bildade saltsyran återanvändes i processen. Framställningen av 2,4-diklorfenol gav således inte upphov till fast avfall. Framställning av 2,4,6-triklorfenol Vid anläggningen ägde viss produktion rum av 2,4,6-triklorfenol, som salufördes som träskyddsmedel. Framställningsförfarandet var i stort sett detsamma som för 2,4-diklorfenol (se kapitel 4.3.1). Skillnaden låg bland annat i högre tillverkningstemperatur. Även här bildades klorvätegas som absorberades i vatten till saltsyra. Processen gav ej upphov till fast avfall. Framställning av fenoxisyror Vid anläggningen framställdes följande fenoxisyror: 3 (14)
MCPA 2-metyl-4-klor-fenoxiättiksyra MCPP, mecoprop 2-metyl-4-klor-fenoxipropionsyra 2,4-D 2,4-diklor-fenoxiättiksyra 2,4-DP, diklorprop 2,4-diklor-fenoxipropionsyra 2,4,5-T 2,4,5-triklor-fenoxiättiksyra 2,4,5-TP (2,4,5-triklor-fenoxipropionsyra) framställdes enligt KVK (1978) vid något enstaka tillfälle som led i ett försök, men ingick aldrig i produktionsprogrammet. Fenoxisyrorna framställdes genom kondensering av halvfabrikaten 4-klor-o-kresol (för framställning av MCPA och MCPP) och 2,4-diklorfenol (2,4-D och 2,4-DP) eller den inköpta råvaran 2,4,5-triklorfenol (2,4,5-T) med natriumsaltet av antingen monoklorättiksyra eller monoklorpropionsyra. Vid reaktionerna bildas koksalt (NaCl). MCPA och MCPP extraherades ur kondensationssatserna genom att xylen leddes genom desamma. Kalilut (KOH) tillsattes därefter för ph-justering. Preparaten levererades som såväl torra som flytande produkter. De flytande produkterna filtrerades i en särskild filteranläggning innan de tappades på lagertank. Filtermassor uppkom härvid som fast avfall. 2,4-D, 2,4-DP och 2,4,5-T filtrerades, varefter utfällning skedde med tillsats av saltsyra (HCl). Härefter avfiltrerades produkterna. Av samtliga producerade fenoxisyror framställdes estrar genom reaktion med alkohol (bl.a. butylglykol). Förestring skedde med svavelsyra som katalysator. Framställning av dinoseb (DNBP) Dinoseb (dinitrobutylfenol) framställdes vid anläggningen från hösten 1966 till våren 1971 genom nitrering av butylfenol med salpetersyra (HNO 3 ) och svavelsyra (H 2 SO 4 ). Vid processen uppstod ett surt avloppsvatten som neutraliserades genom tillsats av kalkmjölk (Ca(OH) 2 ). Härvid uppstod en fällning (processkalk) som hanterades som fast avfall. Formulering av egna produkter De framställda fenoxisyrorna färdigformulerades till en lång rad olika agrokemiska produkter. Två huvudgrupper kunde urskiljas: Vattenlösningar av natrium- och kaliumsalter av fenoxisyror Estrar upplösta i organiska lösningsmedel med tillsats av dispergeringsmedel. 4 (14)
Formulering på basis av inköpta råvaror Produkter av följande herbicider färdigformulerades på anläggningen: Dinoseb smältes och löstes i vatten med dietanolamin. Isopropanol och rexensyra (EDTA) tillsattes, varvid bruksfärdiglösning erhölls. TCA (triklorättiksyra) inköptes i lösning och blandades med aceton till färdigt preparat. Klopyralid (3,6-diklorpikolinsyra) inköptes i bruksfärdig lösning som emballerades. Dicamba (3,6-diklor-2-metoxibensoesyra) inköptes och användes i blandning med fenoxisyror. Produkter av följande insekticider färdigformulerades på anläggningen: Lindan, γ-hch (γ-hexa-klorcyklohexan) Fenitrotion (o-o-dimetyl-o-4-nitro-m-tolyltiofosfat) Metoxiklor (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-metoxifenyl)etan) Malathion (s-1,2-bis(etoxikarbonyl)etyl-o,o-dimetylditiofosfat) Insekticiderna löstes i aromatiskt lösningsmedel (Shellsol A) och en keton (cyklohexanon). Dispergeringsmedel tillsattes. Formuleringen på basis av inköpta råvaror gav inte upphov till fast processavfall. Förpackningsavfall uppstod dock. Förekommande kemikalier Framställda produkter Som framgår av ovanstående framställdes följande halvfabrikat och aktiva substanser: 4-klor-o-kresol 2,4-diklorfenol MCPA MCPP 2,4-D 5 (14)
2,4-DP 2,4,5-T 2,4,6-triklorfenol Dinoseb (DNBP) Råvaror och insatsvaror för egen produktion samt formulering på basis av egna produkter Följande huvudgrupper av inköpta råvaror och insatsvaror (med de dominerande kemikalierna inom parentes) har använts vid framställning av halvfabrikat och bekämpningsmedel samt vid formulering på basis av egna produkter: Aromatiska kolväten (fenol, o-kresol, butylfenol samt xylen och andra aromatiska lösningsmedel) Klorerade fenoler (2,4,5- triklorfenol) Alkoholer (butylglykol) Organiska syror (monoklorättiksyra och monoklorpropionsyra) Organiska kväveföreningar (dimetylamin) Oorganiska syror (svavelsyra, saltsyra, salpetersyra och sulfurylklorid) Oorganiska baser (natriumhydroxid, kaliumhydroxid och kalciumhydroxid) Oorganiska salter (aluminiumtriklorid och antimontriklorid) Oorganiska gaser (klor) Övrigt (dispergeringsmedel, dicamba) Råvaror för formulering på basis av inköpta produkter Följande huvudgrupper av råvaror användes för formulering på basis av inköpta produkter: Aktiva substanser (dinoseb, TCA, klopyralid, dicamba, lindan, fenitrotion, metoxiklor, malathion) Aromatiska kolväten (aromatiska lösningsmedel) Alkoholer (isopropanol) Ketoner (aceton, cyklohexanon) 6 (14)
Organiska kväveföreningar (dietanolamin) Övrigt (dispergeringsmedel, EDTA) En fråga som väcktes under 1977 var huruvida PCB hade använts tillsammans med insektsmedlet lindan. Bakgrunden till frågan var att PCB hade detekterats vid analyser av jord och avfall (fat) från området (sammanlagt tre prov). Vid en grundlig genomgång av inköpta råvaror etc. kunde KVK (1978) inte få fram några indicier som kunde koppla PCB till verksamhetens produkter och produktion. Biprodukter Frågan huruvida dioxiner kunde bildas som biprodukt vid framställningen av klorfenoler väcktes under hösten 1977. Bakgrunden till den oro som föranledde frågan var Seveso-katastrofen, som inträffade under juli 1976 vid en anläggning för framställning av klorfenoler i norra Italien. En reaktor för framställning av 2,4,5-triklorfenol havererade och tung rök innehållande klorfenoler och dioxiner spreds över omgivningarna med mycket omfattande skador som följd. KVK (1978) konstaterade efter genomgång av tillämpade fabriksprocesser och använda råvaror att processer av Seveso-typ inte hade använts. Vidare uppgav KVK att den till anläggningen inköpta 2,4,5- triklorfenolen var av sådan beskaffenhet att dioxiner inte utgjorde någon fara. Dioxiner påvisades dock av IVL (1978a) i ett av de fat med processkemikalier som undersöktes i samband med den inventering som föregick sanering av fabriken. Halten av TCDD uppgick till 70 000 ng/kg. Eldningsoljor Lokaluppvärmning skedde med olja. En 50 m 3 cistern avsedd för eldningsolja 4 fanns uppställd utomhus vid det nordvästra hörnet av huvudbyggnaden (beteckning 14 i figur 4.5:1). Det framgår inte av IVL s inventering (IVL 1978a, Bilaga E) om tanken var försedd med anordningar för uppsamling av utläckande olja. Inga uppgifter om spill eller läckage finns noterade i handlingarna. Vidare fanns en 3 m 3 stor tank för eldningsolja placerad inne i tappningslokalen (byggnad 4 i figur 4.5:1). Inte heller för denna tank föreligger uppgifter om eventuella spill eller läckage. Produktionsanläggning Som nämnts i kapitel 4.1 var verksamheten inrymd i en tidigare saftstation som användes för tillverkning av betsaft åt Säbyholms sockerbruk i Landskrona. Huvudbyggnaden uppfördes under 1890-talet i tegel. Anläggningen byggdes om 7 (14)
vid flera tillfällen under årens lopp. Saftstationen lades ned 1962 och Bönnelyche & Thuröe AB förvärvade anläggningen under 1964. Under s verksamhetsperiod utfördes olika ombyggnader och anpassningar av anläggningen för företagets produktion. I figur 4.5:1 redovisas en situationsplan över s fabriksanläggningar. Figur 4.5:1. Situationsplan över s fabriksanläggningar. Processkemikalier hanterades och lagrades främst i huvudbyggnaden. En tankgård fanns dessutom vid det nordvästra hörnet av huvudbyggnaden. Processavloppsvatten samlades upp och behandlades i anslutning till de två betsvämmorna väster om huvudbyggnaden. Produktionen vid ansågs vara av strategisk betydelse för Sveriges försörjning av bekämpningsmedel. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar hade därför anordnat ett beredskapslager inom fabriksområdet (byggnad 12 enligt figur 4.5:1). Under hösten 1977 lagerhölls insekticiderna metoxiklor och fenitrotion samt herbiciden MCPA. Avloppshantering När etablerade sig på platsen nyttjades en del av befintliga ledningssystem från saftfabriken och nya installerades. Saftfabrikens lednings- och kulvertsystem började anläggas i början av 1900-talet, varefter de efterhand kompletterats och vissa delar utgått. Färskvatten till sockerfabriken hämtades dels från en intagsledning i Braån, dels via en överföringsledning från Saxån (se figur 4.6:1). 8 (14)
För behandling av avloppsvatten från saftfabriken anlades ett system av sedimentationsdammar norr om järnvägen. Även dessa dammar nyttjades och byggdes om under -perioden. Avloppsvatten från s verksamhet genererades i olika processteg: Processavloppsvatten från dinoseb-tillverkningen, som innehöll rester av svavel- och salpetersyra samt dinoseb. Efter fällning med kalkmjölk (se kapitel 4.3.4) leddes avloppsvattnet ut till dammarna. Processavloppsvatten från klorkresol-tillverkningen, som efter neutralisering med kalkmjölk (se kapitel 4.3.1) leddes till en sedimenteringsbassäng som anordnats i den södra betsvämman (se kapitel 4.5) för avskiljning av processkalk. Därefter leddes avloppsvattnet ut i avloppsdammarna. Efter 1973 skedde neutralisering med natronlut, varefter vattnet leddes ut i dammarna. Processavloppsvatten från fenoxisyra-tillverkningen, som innehöll fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler behandlades i en reningsanläggning placerad uppe på betbryggan genom extraktion med xylen. Extraherad aktiv substans återanvändes i produktionen, medan det behandlade vattnet leddes via betsvämman till avloppsdammarna. Efter förbehandling leddes således allt avloppsvatten ut till dammarna norr om järnvägen. Enligt Axelsson (2003) var det stora brister i funktionen av extraktionsanläggningen och höga halter av processkemikalier kunde mätas upp i utgående vatten samt i dammarna. Spillvattnet från tillverkningen av fenoxisyrorna var dessutom starkt salthaltigt (koksalt). Tidvis uppstod saltutfällningar inom dammområdet. Analyser av dammvatten utförda under hösten 1976 visade en total halt av sex analyserade fenoxisyror på 112 mg/l och en total halt av analyserade klorfenoler (fyra analyserade) och klorkresoler på 6,7 mg/l. I samband med produktionsstarten 1965 upptäcktes att läckage ägde rum mellan dammarna och Braån. Man konstaterade att utsläppet skedde via ett system av befintliga dräneringsrör. Dräneringsrören grävdes upp och förbindelsen tillslöts. Därefter byggdes dammsystemet om och fyra seriekopplade dammar anlades. Avloppsvattnet leddes först till damm 1, därefter till damm 2 och slutligen till damm 3 och 4. Från dessa förutsattes att det behandlade avloppsvattnet skulle infiltrera genom dammbotten och dräneras till ån. Man antog att det härvid skulle ske en biologisk nedbrytning av restföroreningarna. Utformningen av dammarna framgår av figur 4.6:1. 9 (14)
Figur 4.6:1. Dammarnas utformning 1976 samt större ledningar. Runt om de fyra dammarna anlades öppna diken avsedda att fånga upp eventuella utsläpp från dammarna. Det uppsamlade vattnet skulle återpumpas till dammarna. Dikessystemet lades delvis igen under 1971 (delarna söder och öster om dammarna). Under 1971 rensades och fördjupades dammarna, och vallarna runt desamma breddades och höjdes. I samband med dessa arbeten påträffades enligt KVK (1978) ytterligare ett dräneringssystem, vilket var beläget djupare än det tidigare påträffade. Utläckage av föroreningar till den kommunala dagvattenledningen konstaterades av VIAK (1976a). Upptäckten av detta resulterade i att en förbindelse mellan betsvämmorna och den ovan nämnda Saxåledningen påträffades. Man konstaterade att Saxåledningen hade kapats i samband med anläggandet av en korsande kommunal dagvattenledning 1968 och att det i anslutning till denna korsning sannolikt kunde ske inläckage av förorenat vatten till dagvattenledningen. Förbindelsen bröts omedelbart efter upptäckten, men det framgår inte av tillgängliga dokument hur detta utfördes. IVL utförde under 1978 en genomgång och kartering av ledningssystemen inom och i anslutning till (IVL, 1978a Bilaga H). Karteringen omfattade vatten-, spillvatten-, dräneringsvatten- och dagvattenledningar. Avsikten med karteringen var att utröna om utläckage av föroreningar kunde ske via ledningsnätet från fabriksområdet till de kommunala spill- och dagvattenledningarna. Dessa ledningar mynnade i Braån väster (och nedströms) fabriken. 10 (14)
IVL (1978a, Bilaga H) kunde inte konstatera utläckage till dagvattenledningen, men påtalade att risk för detta kunde föreligga. Däremot påvisades utläckage från Saxåledningen till kommunens korsande spillvattenledning. IVL konstaterade vidare att risken för utläckage var störst vid höga vattennivåer i svämmor, kulvertsystem och brunnar. Som skyddsåtgärd pumpades vatten från dessa enheter ut och förbindelsen mellan s spillvattenledningar och kommunens bröts. Hur detta utfördes framgår inte av tillgängliga dokument. Avfallshantering Följande typer av fast avfall uppkom vid : Processkalk vid framställning av dinoseb. Avfallet benämndes gula massor, på grund av att det var gulfärgat av dinoseb. Under våren 1971 upphörde framställningen av dinoseb, varvid denna typ av avfall upphörde (se kapitel 4.3.4). Processkalk vid framställning av 4-klor-o-kresol. I början av 1973 övergick man till användning av lut för neutralisering, varvid denna typ av avfall upphörde (se kapitel 4.3.1). Filtermassor vid framställning av fenoxisyror (se kapitel 4.3.3). Tomemballage Övriga restprodukter från den kemiska produktionen till följd av felkörningar etc. Avfall från rengörning av golv etc. (bl.a.sågspån) Bygg- och trädgårdsavfall Processkalken samlades upp med slamsugare och pumpades därefter ut i dammar och deponeringsområden i anslutning till fabriken. Filtermassorna samlades upp i öppna fat, vilka halvfylldes och fick stå ute i det fria för urlakning genom nederbörd. KVK (1978) hävdar att när faten var fyllda tömdes de på vatten, som därefter återanvändes i processerna. De urlakade filtermassorna deponerades inom området. Tomemballage och annat brännbart avfall brändes öppet. Det uppges att detta förbjöds och upphörde 1972. Tillverkningen skedde satsvis utan automatisk styrning. Efter varje sats utfördes produktkontroll. Genom den manuella driften var risken för felkörningar betydande. Felkörda satser tappades på fat för senare återanvändning, behandling eller destruktion. Även denna typ av avfall grävdes ner inom området. Avfall från rengörning samt bygg- och trädgårdsavfall deponerades inom området. 11 (14)
Någon fullständig bild av hur stora avfallsmängder som uppkommit vid gick inte att få vid undersökningarna 1976-78 och inte heller hur hanteringen till alla delar skett. Enligt KVK (1978) engagerades en lokal entreprenör under 1972 för omhändertagande av avfall. Huruvida engagemanget avsåg processavfall framgår inte av tillgängliga dokument. Stora delar av det uppkomna fasta avfallet deponerades dock inom området, men även andra deponeringsområden kan ha utnyttjats. En kommunal deponi vid Källs Nöbbelöv identifierades som en av mottagarna. Undersökningar av lakvatten utfördes och åtgärder vidtogs för att samla upp detta (IVL, 1978a Bilaga X). Enligt KVK (1978) deponerades avfall inom följande tre områden i anslutning till fabriken (figur 4.7:1): Deponeringsområde 1. Området, som var beläget söder om betsvämmorna, hade även använts som deponi under saftfabrikens verksamhet. Här lades processkalk från dinoseb-framställningen (se kapitel 4.3.4) fram till 1968, då det konstaterades att vattnet i kommunens spillvattenledning hade gulfärgats (av dinoseb). Området täcktes efter 1968 med byggavfall och jord. Deponeringsområde 2. Området var beläget i en damm norr om järnvägen. Här lades processkalk från neutralisering av svavelsyra vid framställning av 4-klor-okresol (se kapitel 4.3.1). Deponering av denna typ av processkalk skedde fram till 1973. Under 1974 uppges området ha täckts med 0,3-0,4 m tjockt lager jord. Under 1977 deponerades urlakade filtermassor från fenoxisyraproduktionen inom området. Deponeringsområde 3. Området bestod ursprungligen av flera små dammar som efterhand fylldes med avfall. Bland annat nyttjades området under 1973 för deponering av urlakade filtermassor. Inom samtliga områden deponerades även icke kemiskt avfall (förpackningar, bygg- och rivningsavfall etc.) samt sågspån som använts vid rengöring i produktionslokalerna. Utöver ovan nämnda produktionsavfall tippades också kemikalierester och felkörda produktionssatser inom de tre deponeringsområdena. Dessutom grävdes sådant avfall ner på andra platser inom fabriksområdet (se vidare kapitel 5). 12 (14)
Figur 4.7:1. Deponeringsområden enligt KVK (1978). Tillstånd enligt miljölagstiftningen Söderbygdens vattendomstol gav i beslut daterat 1970-12-22 tillstånd att avleda avloppsvatten till dammsystemet norr om järnvägen. Med beslutet följde en rad villkor om bl. a. produktionens och avloppsvattenmängdernas storlek samt förbättringar av behandlingssystemets effektivitet. Koncessionsnämnden för miljöskydd behandlade därefter s verksamhet i beslut daterade 1975-04-15, 1976-03-25, 1976-07-05, 1976-10-14 och 1976-12- 08. Genom det förstnämnda av Koncessionsnämndens beslut gavs bolaget tillstånd att under en period om fyra år driva verksamheten vid fabriken i Teckomatorp med en högsta årskapacitet av 2 000 ton aktiv substans. Till beslutet följde en rad villkor rörande bl.a. förbättringar av avloppsbehandlingen och avfallshanteringen. I en ny ansökan till Koncessionsnämnden förklarade bolaget att beslut hade tagits att överflytta den egentliga produktionen till det danska moderbolaget. Verksamheten i Teckomatorp skulle därefter (från första kvartalet 1977) endast omfatta formulering av inköpta halvfabrikat. Bolaget yrkade därför på ändringar avseende flera av de fastställda villkoren. I delbeslutet daterat 1976-03-25 ålades att utföra kompletterande undersökningar rörande miljöförhållandena inom anläggningen. I beslutet uppdrog Koncessionsnämnden åt VIAK AB, Malmö att genomföra undersökningar och utredningar med syfte att klarlägga omfattningen och verkningarna av nedgrävt avfall inom bolagets område samt att ge förslag till åtgärder. 13 (14)
Med ändring av det förstnämnda beslutet gav koncessionsnämnden tillstånd 1977-07-05 att driva verksamheten vidare till 1979-04-15 i huvudsaklig överensstämmelse med bolagets nya ansökan. Tillståndet avsåg formulering av inköpta råvaror intill en högsta årlig mängd om 2 000 ton. Även detta beslut var förenat med en lång rad villkor. I beslutet daterat 1976-10-14 behandlades resultaten av de undersökningar som VIAK AB genomfört och de förslag till åtgärder som utredningarna ledde fram till (VIAK, 1976a). Åtgärderna avsåg en samlad sanering av området med omhändertagande och behandling av avfall och avloppsvatten. Bolaget gavs tillstånd att släppa ut avloppsvatten till Braån om den totala resthalten av klorfenoler, klorkresoler och klorerade fenoxisyror underskred 0,1 ppm. Länsstyrelsen gavs dock rätt att medge högre resthalter under vissa premisser. I inlaga daterad 1976-09-30 förklarade bolaget att någon produktion inte skulle ske efter 1977-07-01, frånsett formulering av mindre kvantiteter insekticider. Utöver detta avsåg bolaget att nyttja anläggningen för lagring och förpackning av herbicider. Med anledning härav önskade bolaget ändringar av gällande villkor. Koncessionsnämnden gav bolaget i beslut daterat 1976-12-08 tillstånd att bedriva verksamheten vidare till 1979-04-15 i huvudsaklig överensstämmelse med bolagets yrkanden och ändrade villkoren efter de nya produktionsförutsättningarna. Kraven på sanering och skyddsåtgärder kvarstod dock. 14 (14)