Bror-Magnus Vifots arkeologiska forskning Stjernquist, Berta Fornvännen 208-212 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1987_208 Ingår i: samla.raa.se
Bror-Magnus Vifots arkeologiska forskning Professuren i Förhistorisk och medeltidsarkeologi inrättades vid Lunds universitet år 1919. Dess förste innehavare var Otto Rydbeck som från början av århundradet varit knuten till Lunds universitets historiska museum som föreståndare och forskare. I och med att en lärostol i arkeologi inrättades öppnades nya möjligheter att utveckla den arkeologiska forskningen. Medeltiden och stenåldern var områden som Otto Rydbeck var särskilt inriktad på. Kännedomen om bebyggelsen under bronsoch järnålder var däremot länge begränsad. Sedan professuren väl tillkommit tog sig emellertid yngre forskare an olika problem inom förhistorien och inte minst dem som rörde just brons- och järnåldern. En av dem varjohn-elof Forssander som blev Otto Rydbecks efterträdare på lärostolen. En annan var den två år yngre Bror-Magnus Vifot som under en kort period i stort sett 1930-talet gjorde betydelsefulla, nyorienterande forskningsinsatser för bronsoch järnåldersstudiet. Efter detta följde för Vifot en lång sjukdomsperiod som varade från 1944 till 1968 då han avled. Denna långa frånvaro från arkeologien var väl anledningen till att man då inte kom att förteckna och sammanfatta hans forskningsinsatser. Sett i ett längre perspektiv är detta en lucka i historieskrivningen. Mycket av hans insatser i arkeologisk forskning kom att bli fruktbärande som utgångspunkter lorden fortsatta forskningen. Kännedomen om dem behövs för att förstå senare arbeten. Vifots insatser kommer därför här att kort behandlas. Bror-Magnus Vifot föddes den 9 september 1906 i Skurup som son till fabrikör Emil Andersson och hans hustru Eliida Mårtensson, som kom från St. Herrestad. Hans intresse för fornforskning hade väckts bl. a. av farbrodern Olof som hade en fornsakssamling som senare skänktes till museet på Svaneholms slott. Intresset för släktforskning förmedlades av hans mor. Den miljö som han levde i som barn och ung bidrog till att han började bedriva arkivstudier redan under gymnasietiden. Det är intressant att se att uppväxtmiljön kom att ge honom varaktiga impulser inte bara till hans museiverksamhet, som kom att bedrivas huvudsakligen vid Vemmenhögs härads hembygds- och fornminnesförening, utan även till hans vetenskapliga arbeten. Efter studentexamen vid Lunds katedralskola år 1926 började han universitetsstudier i nordisk fornkunskap för Otto Rydbeck och i folklivsforskning för C. W. von Sydow. Detta kompletterades med en gedigen utbildning i konsthistoria för Ragnar Josefsson. Är 1930 var han färdig med sin fil. kand.examen i dessa ämnen och påbörjade sina licentiatstudier i arkeologi. De inriktades på att belysa bronsåldersbebyggdsen, ett då outforskat område. Avhandlingen för denna examen behandlade Brandgravar och keramik i svensk bronsålder. Den gav stoff till många av hans senare publicerade uppsatser. Då Vifot avlade licentiatexamen 1935 hade han på för kulturhistoriker vanligt sätt redan under många år arbetat med praktiskt museiarbete. Detta bedrevs till stor del i hembygdens museiförening, Vemmenhögs härads hembygdsoch fornminnesförening. Vifot vårdade dess samlingar från maj 1928 till in på 1940-talet. Formellt kvarstod han som intendent till 24 augusti 1946 men var i praktiken inte aktiv där längre än till 1944. Det är belysande för situationen i museivärlden vid denna tid att han först 1942 fick fast lön. Den utgjorde 250 kr för ett år. Före den tidpunkten arbetade han enligt uppgift helt utan ersättning. Hans arbete i hembygdsföreningen är dokumenterat i dess årsberättelser som han skrev under åren 1928 1942. Skapandet av Svaneholms slottsmuseum är till större delen hans verk. Han ledde restaureringen av slottet som inköpts på initiativ av hembygdsföreningen och som fr. o. m. 1935 ägdes av en andelsförening, som hade nära samarbete med hembygdsföreningen. En ledande princip i Vifots museiarbete var att utforma utställningarna så att funktionen bakom föremålen kom fram och att länka samman flera ämnen i en strävan att nå detta mål. Parallellt med sitt arbete på Svaneholm var Formännen 82 (1987)
B. M. Vifots arkeologiska forskning 209 Bror-Magnus Vifot. Tykesson Foto 1929. Vifot knuten till Lunds universitets historiska museum för olika amanuensbefattningar under åren 1928-1938. Han tog också ett tillfälligt förordnande som t. f intendent vid Värmlands museum under hösten 1930. Det är inte utan intresse att nämna den praktiska verksamhet som Vifot bedrev under denna tid. Den hade betydelse för hans vetenskapliga utveckling och för hans författarskap. Men den visar å andra sidan vilka svåra ekonomiska förhållanden som vid denna tid rådde för museimän och forskare under deras utbildningstid och som styrde och begränsade deras verksamhet. Många av de vetenskapliga uppslag som Vifot hade och som han tog upp i sin forskning kunde inte alls eller med svårighet fullföljas då medel för utgrävning och för uppehälle var mycket begränsade. Vifots breda intresse för kulturhistoria, präglar hans vetenskapliga skrifter. I dem finner man framför allt arkeologi och folkloristik även om han som museiman kom att arbeta även med andra ämnen såsom exempelvis konsthistoria och personhistoria. Insatserna på det konsthistoriska och folkloristiska området skedde till stor dd i samband med utställningar eller inventeringar. De berörs här endast flyktigt. Han skrev 1934 om det medeltida Lybeckerkapellet i Simrishamn. Han skrev om allmogemöbler och dräktsilver. Man bör kanske nämna att hans första skrift, som författades 1930 tillsammans med Anna Lundblad, behandlade värmländska julseder. Men det är Vifots arkeologiska författarskap som här står i centrum. Licentiatavhandlingen behandlade som nämnts kulturutvecklingen i Sverige under yngre bronsåldern så som den speglar sig i gravskick och keramik. Den berör problem som Vifot kom att arbeta med under hela sin verksamma tid. Det var relativt obruten mark. Bror Schnittger hade 1919 visat på förekomsten av brandgravar och brandgravfält i Skåne och Knut Kjellmark publicerade bronsåldersboplatsen vid Sohög jämte en del gravmaterial i en uppsats i Fornvännen 1925. Folke Hansens publikation i Fornvännen 1923 av gravfaltsmaterialet från Svarte var av stort intresse tack vare materialets rikedom. Bakom detta fanns den imponerande amatörforskning som Gustaf Jacobaeus bedrev på sin egendom Ruuthsbo. En stor del av detta gravmaterial hade lätt kunnat förstöras men blev i varje fall insamlat och förtecknat. Genom dessa tidiga arbeten förbereddes marken för en mera intensiv probleminriktad forskning. Vifot tog i sin forskning upp de problem som rörde gravformer och gravkeramik under den yngre bronsåldern och den äldre järnåldern samt boplatserna under den äldre järnåldern. Centralt inom det första området ligger frågan om övergången mellan brons- och järnålder. Parallellt med arbeten om dessa problem bearbetade han några fyndgrupper från yngre bronsålder och äldre järnålder, en angelägen forskningsinsats för att bringa reda i materialet. Samtidigt skaffade han sig en nödvändig materialöversikt. Hans två första arkeologiska uppsatser kan nämnas i detta sammanhang. I Meddelanden från Lunds universitets his- Förmännen 82 (1987)
210 B. Stjernquist Bror-Magnus Vifot i arbete på Lunds universitets historiska museum 1941. toriska museum 1931 publicerade han Fredshögsfyndet, ett rikt depåfynd från yngre bronsåldern vilket fanns i museets samlingar. Spjutspetsar, holkyxor, skaror, skaftlappsyxor och svärd fick här en grundlig bearbetning som haft stor betydelse för forskningen i fortsättningen. På några delar av glasögonformade spännen gjorde han viktiga tekniska iakttagelser. Studiet av holkyxorna öppnade nya forskningsperspektiv för Vifot och han fortsatte att arbeta med denna fornsaksform, ett arbete som skulle ha blivit hans doktorsavhandling men som han aldrig förmådde slutföra. I Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 1932 publicerade han ännu en materialstudie. Sammanställning och analyser av speciella former av armringar och stora spännen från den förromerska järnåldern i det arbetet var grundläggande och har fortfarande stor betydelse för forskningen. Vifot kom i dessa arbeten in på frågan om kulturförbindelserna med kontinentens Hallstatt- och La Ténekulturer. Detsamma gäller hans arbete om den yngsta bronsålderns lerkärlsformer med kontakter till Lausitzkeramiken på kontinenten. Vifot utvecklade kunskapen om dessa kontakter även i den grupp av uppsatser som behandlar brandgravskicket. Gravar med bikärl och gravurnor med imiterad snörornamentik har i detta sammanhang en Fornvännen 82 (1987)
B. M. Vifots arkeologiska forskning 211 central ställning. Diskussionen visar att Vifot var väl förtrogen med det kontinentala materialet. Han kunde på ett övertygande sätt knyta samman det sydsvenska materialet med Göritzgruppen vid Oder och med sena Lausitzgrupper i trakten av Weichsel. Det är resultat som stått sig väl. De problem som Vifot diskuterade i sina arbeten om brandgravarna har analyserats senare i olika arbeten och materialet har utvidgats men Vifots arbeten och de resultat han kom fram till är fortfarande giltiga i sammanhanget. Detta gäller även i fråga om hans arbeten om brandgravskicket i äldre järnålder. Vifot förankrade sin forskning i fältarbetet, som han bedrev med stort intresse. De begränsade satsningar som han av ekonomiska skäl hade möjlighet att göra för järnåldersboplatserna gav viktiga resultat. Detta gäller såväl den förromerska husgrunden vid Hörtegården som utgrävningen på järnåldersboplatsen i Uppåkra. Båda dessa arbeten har varit värdefulla utgångspunkter i den senare forskningen kring järnålderns boplatser i Skåne. Vifot hann även göra stora inventeringsarbeten. Arkeologiska lämningar stod i centrum för honom i dessa arbeten men han ägnade sig som helhet åt ett kulturhistoriskt material i Lunds universitets historiska museum. Det är Fasta fornlämningar i trakten av Lunds stad och Inventering av fasta fornlämningar i Vemmenhögs och Ljunits härader. Man kan konstatera att Vifot under den förhållandevis korta tid som han fick vara verksam gjorde en mycket stor insats. Det är inte någon överdrift att säga att den moderna forskningen om yngre bronsålder och äldre järnålder i många fall arbetar vidare på Bror-Magnus Vifots forskningsinsatser under 1930-talet. För uppgifter och fotografier tackar jag Bror-Magnus Vifots dotter Tore Sjögren. Bibliografi 1930 Berta Stjernquist [Tills.m] Anna Lundblad. Värmländska julseder. Karlstads husmodersförenings julmässa 5, 6 och 7 december 1930. Karlstad. S. 37-46. 1931 Fredshögsfyndet. Ett skånskt depotfynd från bronsålderns fjärde period. Der Fund der Bronzezeit aus Fredshög. [Dt. Zus.] Kungl. Humanistiska vetenskapssamfundets i Lund årsberättelse 1930-1931, IV Lund. S. 198-227, 271-272. Meddelanden från Lunds universitets historiska museum [2.]. S. 34 63, 107-108. 1932 Några fornsaksformer från den äldsta järnåldern. Einige Typen von Schmucksachen aus der ältesten Eisenzeit. [Dl. Zus.] Kungl. Hum. vetenskapssamf. i Lund årsberättelse 1931 1932, VII. Lund. S. 238-257, 280. Medd.fr. Lunds univ. hist. mus. [3], S. 28-38, 70-71. 1933 Allmogens dräktsilver i Vemmenhögs härad. Skänes hembygdsförbunds årsbok. Lund. S. 49 66. Tidiga urnebrandgropar i Skäne. Friihe Urncnbrandgräber in Schonen. [Dt. Zus.) Kungl. Hum. vetenskapssamf. i Lund årsberättelse 1932-1933, V. Lund. S. 140-156, 163-164. Medd.fr. Lunds univ. hist. mus. [4]. S. 68-84, 91-92. 1934 En hustomtning från förromersk järnålder i Skåne. Eine schonische Siedlung aus der vorrömischen Eisenzeit. [Dt. Zus.] Kungl. Hum. veknskapssamj. i Lund årsberättelse 1933 1934, VII. Lund. S. 303-315, 321-322. Medd. fr. Lunds univ. hist. mus. [5]. S. 174-187, 193-194. Det medeltida Lybeckerkapcllel i Simrishamn. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Lund. S. 103 104. 1935 Svaneholms slott. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Lund. S. 138 139. (Skånska kulturminnesmärken] [Sign.: B.M.V.] 1936 Hällkista i Bollerup. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Lund. S. 144 145. [Skånska kulturminnesmärken.][sign.: B.M.V] Järnåldersboplatsen vid Uppåkra. Der eiscnzeitliche Wohnplatz bei Uppåkra. [Dt. Zus.] Kungl. Hum. vetenskapssamf. i Lund årsberättelse 1935-1936, VI. Lund. S. 299-341, 354-355. Medd. fr. Lunds univ. hist. mus. (7). S. 97-139, 152-153. Vemmenhögs härads fomminnes- och hembygdsförening och samlingarna på Svaneholms slott. Svaneholm. Wemmenhögs härads jörnminnes- och hembygdsförening. [Skrifter] 1:1 Vägledning och kalalog. Skurup. S. 1 47. 1937 Brandgravar frän Skänes järnålder. (I) Från stenålder till rokoko. Studier tillägnade Otto Rydbeck den 27 augusti 1937. Lund. S. 57-69. Bronsåldersgravar i Borrby socken. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Lund. S. 1 20. Formännen 82 (1987)
212 B. Stjernquist 1938 Svensk Lausitzkeramik. [Dt. Zus.] Winther-Festskrift. Til kebmand fens Winther paa 75-aarsdagen, 1863 16. December 1938. K0benhavn. S. 75-82. 1940 Allmogemöbler i Vemmenhögs härad. Svaneholm. Wemmenhögs härads fornminnes- och hembygdsförening. [Skrifter] 1; 3 4, [Skurup] S. 81-152. 1941 Förteckning över allmogetextilier i Vemmenhögs härads fornminnes- och hembygdsförenings samlingar. Svaneholm. Wemmenhögs härads fornminnes- och hembygdsförening. [Skrifter] 1:5, Skurup. Skånska allmogevävnader. S. 153-176. 1943 Äldre stenålder i Wemmenhögs härad. Svaneholm. Wemmenhögs härads fornminnes- och hembygdsförening. [Skrifter] 2. Lund. S. 1-24. [Medverkat med foto, uppmätningar och teckning i Aina Stcnklo, Beskrivningar av gårdar och hus i Wemmenhögs härad.] Wemmenhögs härads fornminnes- och hembydsförening. [Skrifter] 1:6. Skurup. S. 199, 204, 208, 218-220. Manuskript och materialsamlingar Brandgravar och keramik i svensk bronsålder. 1935. Fasta fornlämningar i trakten av Lunds stad. 1939. Fasta fornlämningar i Vemmenhögs härad. En historisktopografisk undersökning av fornlämningsbeståndet 1939. B. Stjernquist ochj. Ambatsis Formännen 82 (1987)