Meddelanden och upplysningar. Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 78,

Europeiska unionens officiella tidning C 334 Svensk utgåva Meddelanden och upplysningar sextioförsta årgången 19 september 2018 Innehållsförteckning EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2017 2018 Sammanträdena den 3 6 juli 2017 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 78, 1.3.2018. ANTAGNA TEXTER I Resolutioner, rekommendationer och yttranden RESOLUTIONER Europaparlamentet Tisdagen den 4 juli 2017 2018/C 334/01 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om europeiska standarder 2000 (2016/2274(INI)) 2 2018/C 334/02 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om en EU-omfattande ram för säkerställda obligationer (2017/2005(INI))............................................... 13 2018/C 334/03 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om den fiskerirelaterade turismens roll för diversifieringen av fisket (2016/2035(INI))....................................... 20 2018/C 334/04 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 med rekommendationer till kommissionen om preskriptionstider för trafikolyckor (2015/2087(INL))................................ 30 2018/C 334/05 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 med rekommendationer till kommissionen om gemensamma civilprocessrättsliga miniminormer i Europeiska unionen (2015/2084(INL))....... 39 2018/C 334/06 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag (2016/2272(INI))....................................... 60 2018/C 334/07 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om bekämpande av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord (2016/2239(INI)). 69 SV

2018/C 334/08 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om privata säkerhetsföretag (2016/2238(INI))... 80 2018/C 334/09 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar (2016/2221(INI))........................................................ 88 Onsdagen den 5 juli 2017 2018/C 334/10 Europaparlamentets förslag till resolution som inte avser lagstiftning av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12502/2016 C8-0517/2016 2016/0298(NLE) 2017/2036(INI)).................... 99 2018/C 334/11 Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om EU:s åtgärder mot hiv/aids, tuberkulos och hepatit C (2017/2576(RSP))................................................. 106 2018/C 334/12 Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (2016/2240(INI))............................................... 112 2018/C 334/13 Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om att bygga upp en ambitiös industristrategi för EU som en strategisk prioritering för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa (2017/2732(RSP)). 124 Torsdagen den 6 juli 2017 2018/C 334/14 Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Turkiet (2016/2308(INI))........................................................ 128 2018/C 334/15 Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om fallen med Nobelpristagaren Liu Xiaobo och Lee Ming-che (2017/2754(RSP))................................................. 137 2018/C 334/16 Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om Eritrea, särskilt fallen Abune Antonios och Dawit Isaak (2017/2755(RSP))............................................... 140 2018/C 334/17 Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om situationen i Burundi (2017/2756(RSP)).... 146 2018/C 334/18 Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet (2017/2009(INI)) 151 2018/C 334/19 Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget (2016/2250(INI))....... 168 REKOMMENDATIONER Europaparlamentet Onsdagen den 5 juli 2017 2018/C 334/20 Europaparlamentets rekommendation av den 5 juli 2017 till rådet om FN:s generalförsamlings 72:a session (2017/2041(INI))................................................... 178

II Meddelanden MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN Europaparlamentet Onsdagen den 5 juli 2017 2018/C 334/21 Europaparlamentets beslut av den 5 juli 2017 om tillgång till konfidentiell information (tolkning av artiklarna 5.5 och 210a i arbetsordningen) (2017/2095(REG)).......................... 188 Torsdagen den 6 juli 2017 2018/C 334/22 Europaparlamentets beslut av den 6 juli 2017 om tillsättning av ett särskilt utskott för terrorismfrågor och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2017/2758(RSO)).. 189 III Förberedande akter EUROPAPARLAMENTET Tisdagen den 4 juli 2017 2018/C 334/23 Europaparlamentets beslut av den 4 juli 2017 om godkännande av utnämningen av Mariya Gabriel till ledamot av kommissionen (C8-0166/2017 2017/0805(NLE))......................... 193 2018/C 334/24 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Kosovo om de allmänna principerna för Kosovos deltagande i unionsprogram (13391/2016 C8-0491/2016 2013/0115(NLE))....... 194 2018/C 334/25 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (Spaniens ansökan EGF/001 2017/ES/Castilla y León mining) (COM(2017)0266 C8-0174/2017 2017/2079(BUD)) 195 2018/C 334/26 P8_TA(2017)0283 Makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om makroekonomiskt stöd till republiken Moldavien (COM(2017)0014 C8-0016/2017 2017/0007(COD)) P8_TC1-COD(2017)0007 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/ om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien............................................................ 199

2018/C 334/27 Europaparlamentets ändringar antagna den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (COM(2016)0198 C8-0146/2016 2016/0107(COD))............. 201 2018/C 334/28 P8_TA(2017)0285 Införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som finns tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet (COM(2016)0631 C8-0392/2016 2016/0308(COD)) P8_TC1-COD(2016)0308 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/ om införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som finns tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet.................................... 227 2018/C 334/29 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 2/2017 för budgetåret 2017: Införande av överskottet från budgetåret 2016 (09437/2017 C8-0190/2017 2017/2061(BUD))............................ 229 Onsdagen den 5 juli 2017 2018/C 334/30 Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 19 juni 2017 om ersättning av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/ 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (C(2017)03984 2017/2747(DEA)).. 231 2018/C 334/31 Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 19 juni 2017 om ersättande av bilagorna I, II, III och IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (C(2017)03982 2017/2748(DEA))....................................................... 232 2018/C 334/32 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Kigaliändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (07725/2017 C8-0157/2017 2017/0016(NLE))................. 233 2018/C 334/33 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om godtagande på Europeiska unionens vägnar av en ändring av 1999 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (07524/2017 C8-0143/2017 2013/0448(NLE)).......... 234 2018/C 334/34 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12502/2016 C8-0517/2016 2016/0298(NLE))............................................ 235 2018/C 334/35 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Eurojusts ingående av samförståndsavtalet mellan Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa och Eurojust (07536/2017 C8-0136/2017 2017/0804(CNS))........................... 236

2018/C 334/36 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (06182/ 1/2017 C8-0150/2017 2012/0193(COD)).................................... 237 2018/C 334/37 P8_TA(2017)0300 Unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner (COM(2013)0884 C8-0033/2014 2013/0432(COD)) P8_TC1-COD(2013)0432 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/ om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner................................................ 238 2018/C 334/38 Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget för 2018 (2017/2043(BUD))........................................... 253 Torsdagen den 6 juli 2017 2018/C 334/39 P8_TA(2017)0311 Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) och inrättandet av EFHU-garantin och EFHUgarantifonden ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) och om inrättande av EFHUgarantin och EFHU-garantifonden (COM(2016)0586 C8-0377/2016 2016/0281(COD)) P8_TC1-COD(2016)0281 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/ om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden....................... 263 2018/C 334/40 P8_TA(2017)0312 Tillåten användning av vissa verk och andra skyddade alster till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om viss tillåten användning av verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (COM(2016)0596 C8-0381/2016 2016/0278(COD)) P8_TC1-COD(2016)0278 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/ om viss tillåten användning av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. 264

2018/C 334/41 P8_TA(2017)0313 Gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra skyddade alster till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp (COM(2016)0595 C8-0380/2016 2016/0279(COD)) P8_TC1-COD(2016)0279 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/ om gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning..................................................... 265 2018/C 334/42 Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till rådets direktiv om tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning i Europeiska unionen (COM(2016)0686 C8-0035/2017 2016/0338(CNS))........................................... 266

Teckenförklaring * Samrådsförfarande *** Godkännandeförfarande ***I ***II ***III Ordinarie lagstiftningsförfarande (första behandlingen) Ordinarie lagstiftningsförfarande (andra behandlingen) Ordinarie lagstiftningsförfarande (tredje behandlingen) (Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i förslaget till akt.) Parlamentets ändringsförslag: Ny text markeras med fetkursiv stil. Textdelar som utgår markeras med symbolen eller med genomstrykning. Textdelar som ersätts anges genom att ny text markeras med fetkursiv stil och text som utgår stryks eller markeras med genomstrykning.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/1 EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2017 2018 Sammanträdena den 3 6 juli 2017 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 78, 1.3.2018. ANTAGNA TEXTER

C 334/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 I (Resolutioner, rekommendationer och yttranden) RESOLUTIONER EUROPAPARLAMENTET P8_TA(2017)0278 Europeiska standarder för 2000-talet Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om europeiska standarder 2000 (2016/2274(INI)) (2018/C 334/01) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/ EG, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (NIS-direktivet), med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 1 juni 2016 om genomförandet av förordning (EU) nr 1025/2012 under perioden 2013 2015 (COM(2016)0212), med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 1 juni 2016 Analysis of the implementation of the Regulation (EU) No 1025/2012 from 2013 to 2015 and factsheets (SWD(2016)0126), med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 Europeiska standarder för 2000-talet (COM(2016)0358), med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 1 juni 2016 Tapping the potential of European service standards to help Europe s consumers and businesses (SWD(2016)0186), med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 Unionens årliga arbetsprogram för europeisk standardisering 2017 (COM(2016)0357), med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 1 juni 2016 The implementation of the actions foreseen in the 2016 Union work programme for European standardisation, including the implementing acts and mandates sent to the European standardisation organisations (SWD(2016)0185), med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Prioriteringar för informations- och kommunikationsteknisk standardisering på den digitala inre marknaden (COM(2016)0176),

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/3 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av det gemensamma initiativet om standardisering enligt strategin för den inre marknaden, så som det hänvisas till i kommissionens meddelande av den 28 oktober 2015 Att förbättra den inre marknaden bättre möjligheter för individer och företag (COM(2015)0550), med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om framtiden för EU:s standardisering ( 1 ), med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Europeiska standarder för 2000-talet, med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Europeisk standardisering 2016, med beaktande av Europeiska kommissionens strategi för öppen programvara 2014 2017 ( 2 ), med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A8 0213/2017), och av följande skäl: A. Det europeiska standardiseringssystemet är en central del i genomförandet av den inre marknaden. Kommissionens åtgärd med att fastställa en gemensam vision för europeisk standardisering är ett direkt resultat av kommissionen Junckers tio prioriteringar, i synnerhet de som gäller den sammankopplade digitala inre marknaden och strategin för den inre marknaden. B. Ett öppet, inkluderande, transparent och i första hand marknadsdrivet europeiskt standardiseringssystem baserat på tillit och korrekt efterlevnad spelar en viktig roll för ett positivt svar på det ökade behovet av standarder i europeisk politik och lagstiftning för industri, ekonomi, sociala frågor och miljö: standarder som kan bidra till produktsäkerhet, innovation, driftskompatibilitet, hållbarhet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, och förbättra livskvaliteten för medborgare, konsumenter och arbetstagare. C. Ett effektivt europeiskt standardiseringssystem bör bygga på nära samarbete och samverkan mellan näringslivet, myndigheter, standardiseringsorgan och andra berörda parter, till exempel organisationerna i bilaga III i förordning (EU) nr 1025/2012. D. Europeiska standarder bör utarbetas i ett öppet, inkluderande och transparent system, där alla berörda parter samråder med varandra, i syfte att fastställa strategiska krav rörande teknik och kvalitet som befintliga eller framtida varor, tillverkningsprocesser, tjänster och metoder kan anpassas efter. E. I kommissionens meddelande om prioriteringar för informations- och kommunikationsteknisk standardisering på den digitala inre marknaden erkänns värdet av öppna standarder, men där ges ingen definition på en öppen standard. Öppna standarder har visat sig vara viktiga för skapandet och utvecklingen av internet och internettjänster som i sin tur har främjat innovation och lett till goda samhälleliga och ekonomiska framtidsutsikter. F. Användningen av öppen programvara och maskinvara bör och kan hjälpa europeiska företag och förvaltningar att säkra bättre tillgång till digitala varor och tjänster. G. Ett modernt och flexibelt europeiskt standardiseringssystem är en användbar beståndsdel i en ambitiös och förnyad europeisk industripolitik och för hur den inre marknaden fungerar. Standarder kan förbättra EU:s globala konkurrenskraft, tillväxt, rättvisa konkurrens och innovation, understödja kvalitet, företag och i synnerhet de små och medelstora företagens prestanda och skyddet av konsumenter, arbetstagare och miljö. ( 1 ) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 56. ( 2 ) https://ec.europa.eu/info/european-commissions-open-source-strategy_en

C 334/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 H. Det finns två olika standardutvecklingssystem som samexisterar i Europa, närmare bestämt ett som är baserat på den nationella delegeringsprincipen och är genomfört av Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec), samt ett annat som bygger på intressenters betalda medlemskap och som utvecklats av Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi). Det finns ett behov av att utvärdera standardutvecklingssystemen utefter förordning (EU) nr 1025/2012 i syfte att identifiera befintliga utmaningar och god praxis. I. Genom förordning (EU) nr 1025/2012 har standardiseringsprocesserna förbättrats genom att berörda samhällsaktörer och små och medelstora företag för första gången underställts den rättsliga grunden i det europeiska standardiseringssystemet. J. Med hjälp av IKT-standarder, som framför allt utvecklas på global nivå, går det att ta fram kompatibla lösningar för tillbehör och för olika delar av en viss produkt, vilket är särskilt viktigt för utvecklingen av sakernas internet. Fragmentering av standarder och äganderättsskyddade eller halvslutna lösningar förhindrar tillväxten och antagandet av sakernas internet, och det är därför nödvändigt att utveckla ett strategiskt arbetssätt för IKT-standardisering för att säkerställa ett framgångsrikt svar på behoven under det kommande decenniet, så att EU därmed kan behålla en ledande roll i det globala standardiseringssystemet. K. Genom offentliggörandet av handlingar och uppgifter uppfylls mål för statligt ansvarstagande och öppenhet, däribland ansvarighet, reproducerbarhet, hållbarhet och tillförlitlighet när det gäller statliga åtgärder. När handlingar eller uppgifter offentliggörs måste det göras utifrån öppna och standardiserade format så att man undviker inlåsning där en programvara eller säljare kanske inte längre är kommersiellt tillgänglig och så att oberoende enheter har möjlighet att tillämpa dessa format i olika utvecklings- och affärsmodeller, inbegripet sådana som bygger på öppen källkod, på ett sådant sätt att förvaltningsprocesser och administrativa processer kan fortgå. L. Transportsektorn har varit ledande i att utveckla och använda standarder som är nödvändiga för inrättandet av ett gemensamt europeiskt transportområde. Allmänna överväganden 1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens övergripande standardiseringspaket, som tillsammans med meddelandet om IKT-standarder och det gemensamma standardiseringsinitiativet är tänkt att bilda en enhetlig och enkel europeisk standardiseringspolitik i syfte att bevara dess många fördelar, förbättra bristerna och hitta rätt balans mellan den europeiska, nationella och internationella dimensionen. Parlamentet betonar att en eventuell framtida översyn av det europeiska standardiseringssystemet bör bygga vidare på fördelarna med det befintliga systemet, då dessa utgör en stabil grund för förbättringar, och inte omfatta några radikala förändringar som skulle underminera dess kärnvärden. 2. Europaparlamentet erkänner att det europeiska standardiseringssystemet är specifikt och viktigt ur alla intressenternas synvinkel, däribland industri, små och medelstora företag, konsumenter och arbetstagare, och uppmanar kommissionen att säkerställa att det europeiska systemet fortsätter existera och att det behåller tillräckliga resurser för att uppfylla målen i förordning (EU) nr 1025/2012, och därmed bland annat bidrar till driftskompatibilitet, rättssäkerhet och tillämpning av lämpliga skydd, för näringsliv och konsumenter och för informationsteknikens fria rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av den fleråriga budgetramen garantera en hållbar budget för det europeiska standardiseringssystemet. 3. Europaparlamentet välkomnar rundabordssamtalen om standarders marknadsvärde (SMARRT) inom ramen för det gemensamma initiativet för standardisering, som möjliggör dialog mellan kommissionen och industrin och där berörda parter har full insyn vad gäller punkterna på kommittén för standarders dagordning. 4. Europaparlamentet konstaterar att standarder är ett frivilligt, marknadsdrivet verktyg som innehåller tekniska krav och riktlinjer, som om de tillämpas underlättar varors och tjänsters efterlevnad av EU:s lagstiftning och stöder EU:s politik när de tas fram på ett ansvarstagande, transparent och inkluderande sätt. Parlamentet betonar emellertid att standarder inte kan ses som EU-lagar, eftersom lagstiftning och politik vad gäller nivån på skydd för konsumenter, hälsa, säkerhet, miljö och data samt nivån på social inkludering avgörs av lagstiftarna.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/5 Tisdagen den 4 juli 2017 5. Europaparlamentet inser betydelsen av öppna, standardiserade format för regeringarnas, förvaltningarnas och EUinstitutionernas skyldigheter till öppenhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att försöka att tillämpa gemensamma standarder avseende digital förvaltning, med inriktning framför allt på juridiska organ och lokala myndigheter. Parlamentet betonar att öppna standarder är nödvändiga för vidareutvecklingen av politik för öppna myndighetsuppgifter och smarta städer och att dokument och uppgifter därför måste offentliggöras i öppna, standardiserade format som lätt kan genomföras, så att återanvändning av uppgifter underlättas. Parlamentet understryker att offentlig upphandling och öppna standardlösningar spelar stor roll för att undvika inlåsning till en leverantör. 6. Europaparlamentet är starkt övertygat om att öppna data, särskilt i transportsektorn, är avgörande för att fullt ut kunna dra fördel av den digitala inre marknaden, t.ex. främjandet och utvecklingen av multimodala transporter. Parlamentet betonar därför att det krävs större rättslig förutsebarhet, särskilt i fråga om ägande och ansvar. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att utan vidare dröjsmål offentliggöra en färdplan för utvecklingen av standarder med målet att harmonisera offentligt finansierad transportdata och programmeringsgränssnitt i syfte att driva på utvecklingen av dataintensiva innovationer och tillhandahållandet av nya transporttjänster. 7. Europaparlamentet betonar att det nuvarande systemet med ackreditering för provningsinstitutioner inte alltid garanterar att produkterna och tjänsterna på marknaden som tillämpar EU-standarder efterlever dessa standarder. Parlamentet beklagar att man i det gemensamma initiativet för standardisering och unionens årliga arbetsprogram för europeisk standardisering inte uppmärksammar ackrediteringen av provningsinstitutioner och standarder, och uppmanar kommissionen att ta denna aspekt i beaktande när man föreslår nya initiativ. 8. Europaparlamentet är av uppfattningen att öppna standarder måste vara baserade på öppenhet i standardiseringsprocessen och på utveckling av och tillgång till standarder för genomförande och användning, i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012 och Världshandelsorganisationens principer. Parlamentet erkänner kommissionens avsikt, så som den uttrycks i färdplanen för standardessentiella patent, att klargöra problem i fråga om FRAND och licensiering av standardessentiella patent. Parlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med de europeiska standardiseringsorganisationerna och gemenskaperna för öppen källkod, utforska lämpliga sätt att arbeta tillsammans. 9. Europaparlamentet framhåller att det europeiska standardiseringssystemet måste bidra till den europeiska innovationskraften, stärka EU:s konkurrenskraft, främja EU:s ställning inom internationell handel och bidra till medborgarnas välfärd. Parlamentet anser det därför viktigt att EU upprätthåller sin nyckelroll i det internationella standardiseringssystemet, och betonar vikten av att främja europeiska standarder på global nivå vid förhandling av handelsavtal med tredjeländer. Parlamentet understryker att det europeiska standardiseringssystemet också kan gynnas av partnerskapsavtal som upprättas av de europeiska standardiseringsorganisationerna med standardiseringsorganisationer från tredjeländer, och konstaterar att det i artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) nr 1025/2012 redan emotses att åtskilliga organisationer som utvecklar standarder kommer att vara involverade i offentlig upphandling på IKT-området. Parlamentet rekommenderar att de europeiska standardiseringsorganisationerna överväger närmare samarbete med nationella standardiseringsorgan i tredjeländer, däribland samarbetande standardiseringsorgan, när möjligheterna finns till nära samordning. Parlamentet uppmuntrar kommissionen, medlemsstaterna och de europeiska standardiseringsorganisationerna att fortsätta arbeta för att skapa globala standarder, samtidigt som de också är uppmärksamma på den regionala kontexten och på hur relevant en standard är när de engagerar sig i standardiseringsarbete. 10. Europaparlamentet betonar att internationellt samarbete kring standarder bidrar till att garantera transparens, effektivitet och enhetlighet och skapar en konkurrensvänlig miljö för den industriella sektorn. Ett bra exempel på detta är Uneces (Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa) världsforum för harmonisering av fordonsföreskrifter (WP.29), som utvecklades för IKT-området. 11. Europaparlamentet betonar att de standarder som antas av internationella organisationer inte behöver följa bestämmelserna i förordning (EU) nr 1025/2012, och parlamentet rekommenderar de europeiska standardiseringsorganisationerna att endast ansluta sig till dem efter ett internt godkännandeförfarande som inbegriper representanter för berörda parter såsom organisationer enligt bilaga III, särskilt när det gäller harmoniserade standarder som används som hjälp för att genomföra EU-lagstiftningen. 12. Europaparlamentet anser att de europeiska standardiseringsorganisationerna under alla omständigheter bör ta fram inkluderande, hållbara och säkra standarder av hög kvalitet med god tillgänglighet och behandling av alla berörda parter samt minsta möjliga påverkan på miljön och fullgott skydd för personuppgifter och integritet. 13. Europaparlamentet anser att kommissionens och medlemsstaternas samarbete med EU:s näringsliv är mycket viktigt för att underlätta antagandet av globala standarder med europeisk stämpel vid fastställandet och utvecklingen av 5Gtekniker.

C 334/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 14. Europaparlamentet beklagar att skillnader mellan nationella standarder, t.ex. standarder inom godslogistiksektorn, fortfarande utgör ett hinder på den inre marknaden och uppmanar därför kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna att utveckla lämpliga standarder för att, vid behov, harmonisera förhållandena på nationell nivå med målet att undanröja eventuella hinder på den inre marknaden. Parlamentet understryker behovet att eftersträva en intermodal harmonisering av standarder i detta avseende. 15. Europaparlamentet pekar dessutom på att standardisering utöver att förhindra en splittring av marknaden, kan bidra avsevärt till att de administrativa bördorna och transportkostnaderna blir mindre för alla företag (t.ex. genom e-dokument), i synnerhet små- och medelstora företag, och underlätta ett korrekt genomförande av EU:s lagstiftning (t.ex. genom digitala färdskrivare eller system för elektroniska vägtullar). 16. Europaparlamentet konstaterar att förordning (EU) nr 1025/2012 har förbättrat det europeiska standardiseringssystemet så att små och medelstora företag, konsumenter, arbetstagare och miljöorganisationer kan delta aktivt i standardiseringsprocessen, och uppmuntrar till att man fortsätter i denna riktning så att alla får tillräcklig representation och kan delta i standardiseringssystemet och därmed fullt ut utnyttja de förmåner som standardiseringen ger. Parlamentet uppmanar kommissionen, de europeiska standardiseringsorganisationerna och de nationella standardiseringsorganen att identifiera de bästa sätten att nå detta mål och att bemöta utmaningarna, såsom bristande medvetenhet, inför ytterligare involvering. 17. Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av Etsi för att skapa enkel tillgång för europeiska små och medelstora företag, och dess långsiktiga strategi för 2016 2021 för att hantera särskilt branschöverskridande samarbete. 18. Europaparlamentet är medvetet om att tiden det tar att utarbeta standarder har förkortats och påminner om vikten av att hitta rätt balans mellan behovet av snabbt framtagande av standarder och behovet av att standarderna är av hög kvalitet. 19. Europaparlamentet anser att man som ett komplement till den befintliga bästa praxis som återfinns bland standardiseringsgemenskaperna bör öka allmänhetens medvetenhet om föreslagna standarder, tidigt involvera alla berörda parter på ett korrekt sätt och förbättra kvaliteten på begäran om standardisering eftersom detta kan öka insynen och ansvarigheten i standardiseringssystemet ytterligare. 20. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att ägna uppmärksamhet åt och bistå kandidatländerna i deras insatser för att harmonisera sina standarder med europeiska standarder att befintliga flaskhalsar minimeras. IKT-standarder 21. Europaparlamentet välkomnar meddelandet om prioriteringar för informations och kommunikationsteknisk standardisering där man skissar upp en strategi för IKT-standardisering, men uppmanar kommissionen att klargöra hur detta meddelande om den löpande planen för IKT-standardisering, paketet med europeiska standarder för 2000-talet och det årliga arbetsprogrammet kan samordnas. 22. Europaparlamentet noterar att den senaste tidens sammansmältning av tekniker och digitaliseringen av samhället, näringslivet och offentliga tjänster håller på att sudda ut den traditionella gränsen mellan allmän standardisering och IKTstandardisering. Parlamentet anser att den europeiska IKT-standardiseringen bör utgöra en del av en europeisk digital strategi för att skapa stordriftsfördelar, budgetbesparingar och ökad konkurrenskraft och innovation för europeiska företag, och att öka tvärsektoriell och gränsöverskridande interoperabilitet avseende varor och tjänster genom en snabbare definition, på ett öppet och konkurrensmässigt sätt, av frivilliga standarder som enkelt kan införas av små och medelstora företag. 23. Europaparlamentet betonar behovet av ökat samarbete på området för IKT-standardisering, särskilt mellan de europeiska standardiseringsorganisationerna, och uppmanar de europeiska standardiseringsorganisationerna att utarbeta ett gemensamt årligt arbetsprogram där man kartlägger övergripande gemensamma intresseområden. 24. Europaparlamentet betonar att öppna, frivilliga, inkluderande och samförståndsorienterade standardiseringsprocesser har varit effektiva i den mån de utgör en drivkraft för innovation, sammankopplingsmöjligheter och införande av olika typer av teknik, och påminner om att det även är viktigt att säkerställa tillräckliga investeringar och kunskaper i spjutspetsteknik, liksom utveckling av sådan teknik, och att stödja små och medelstora företag. 25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna att bidra till driftskompatibla och öppna standarder av hög kvalitet, för att kunna bekämpa fragmentering och uppmuntra till ett brett antagande av standarderna, och att erkänna det befintliga ekosystem och de olika affärsmodeller som stöder utvecklingen av digital teknik, då detta bidrar till IKT-värdekedjor som är hållbara i socialt, ekonomiskt och miljömässigt hänseende och som bekräftar hänsynen till allmänintresset av skydd för personuppgifter och integritet.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/7 Tisdagen den 4 juli 2017 26. Europaparlamentet understryker att det är absolut nödvändigt att anpassa IKT-standardiseringspolitiken till marknadsutvecklingen och den politiska utvecklingen, eftersom detta kommer att leda till att man når viktiga mål för EUpolitiken som kräver interoperabilitet, exempelvis tillgänglighet, säkerhet, e-handel, e-förvaltning, e-hälsa och transporter. Parlamentet rekommenderar att kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna prioriterar standarder på området 5G, molntjänster, sakernas internet, data och it-säkerhetsdomäner, samt på vertikala domäner, såsom uppkopplad och automatiserad körning och intelligenta transportsystem, smarta städer, smart energi, avancerad tillverkning och smarta boendemiljöer. 27. Europaparlamentet betonar behovet av att skapa ett öppet, driftskompatibelt IKT-ekosystem baserat på fem prioriterade IKT-standarder, som stimulerar konkurrens i värdeskapande och ger utrymme åt innovation. Parlamentet anser att 5G-standarder bör leda till ett reellt generationsskifte i fråga om kapacitet, tillförlitlighet och latens så att 5G-systemet kan hantera den förväntade trafikökningen och de olika krav avseende de tjänster som kommer att baseras på detta, it-säkerhetstjänster bör möjliggöra inbyggd säkerhet och överensstämma med principerna om inbyggt integritetsskydd, stödja nätverkens motståndskraft och riskhantering och kunna hantera det ökade antalet cyberhot mot all utveckling av IKT-teknik, molnstandarder bör samordnas för att kunna skapa driftskompatibilitet inom alla aspekter av molnet, och därmed möjliggöra portabilitet, datastandarder bör stödja sektorsöverskridande dataflöden och därmed åstadkomma bättre driftskompatibilitet mellan data och metadata, inklusive semantifiering, och bidra till utvecklingen av en referensarkitektur för stordata, standarder för sakernas internet bör hantera den nuvarande fragmenteringen utan att hindra innovation i den mycket snabbt växande sektorn. 28. Europaparlamentet erkänner att effektiva 5G-kommunikationsnät är helt beroende av gemensamma standarder för att säkerställa driftskompatibilitet och säkerhet, men påminner om att utvecklingen av ett nät med mycket hög kapacitet är själva ryggraden i ett pålitligt 5G-nät. 29. Europaparlamentet konstaterar att en datadriven ekonomi är beroende av ett bredare IKT-ekosystem för att lyckas, inklusive välutbildade experter samt kvalificerade personer, så att man kan få slut på den digitala klyftan och den digitala utestängningen. 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa statistik för att bättre kunna utvärdera den påverkan som digitalisering och informations- och kommunikationsteknik har på transporter och turism. 31. Europaparlamentet är medvetet om det ökade antalet plattformar, grupper, möten och kanaler när det gäller IKTstandarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att rationalisera antalet plattformar och samordningsmekanismer som arbetar med standardisering och involvera standardiseringsorganisationerna i nya initiativ, i syfte att undvika dubbelarbete för berörda parter. Parlamentet betonar behovet av att bättre samordna IKT-standarder och standardiseringsprioriteringar mellan de olika organisationerna, och uppmanar kommissionen att snarast informera berörda parter om vilket skede som uppnåtts i de pågående initiativen när det gäller IKT-standarder. 32. Europaparlamentet betonar att digitaliseringen går snabbt framåt och att den är en viktig drivkraft för ekonomin. Parlamentet understryker vikten av en effektiv digitalisering av vertikala industrier i syfte att gynna små och medelstora företag och särskilt konsumenter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, och att deras intressen måste vara företrädda på lämpligt sätt inom ramen för internationell IKT-standardisering. 33. Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att utforska sådana initiativ som märkning och certifiering av betrodda föremål i sakernas internet, vilket kan främja förtroendet för graden av integritet och end-to-end-säkerheten hos en enhet i sakernas internet, genom att tillhandahålla mätbara och jämförbara graderingar av de möjliga riskerna kopplade till med drift och användning av en enhet eller tjänst i sakernas internet. Parlamentet anser att dessa bör utvecklas där det är relevant och där enheter i sakernas internet skulle kunna påverka relevant infrastruktur utifrån de krav som uttalas i NISdirektivet, som bör fungera som grund för att definiera säkerhetskrav. Parlamentet konstaterar att varje sådan märkning måste kunna anpassas till framtida tekniska ändringar och ta hänsyn till globala standarder där så är lämpligt.

C 334/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara ledande när det gäller att främja intersektoriella, flerspråkiga standarder och att stödja integritetsvänliga, tillförlitliga och säkra tjänster. 35. Europaparlamentet stöder i detta avseende definitionen av specifika och mätbara minimikrav som beaktar den långsiktiga hållbarheten och tillförlitligheten hos enheter eller tjänster i sakernas internet, samt standarder för datorsäkerhet och hållbarhet är av branschstandard. Parlamentet anser att en sådan förteckning exempelvis bör omfatta åtagandet att tillgängliggöra uppdateringar för en minsta tidsplan efter inköp, en tillverkares eller leverantörs förbindelse gentemot en tidsplan inom ramen för vilken denne kommer att tillhandahålla en uppdatering efter att en sårbarhet upptäckts och meddelats. Parlamentet begär att kommissionen för detta ändamål utvärderar möjligheten till självreglering inom branschen, med beaktande av hur snabbt standarder och tekniker utvecklas inom IKT-sektorn, och mångfalden av utvecklings- och affärsmodeller, inbegripet öppen källkod, uppstartsföretag och små och medelstora företag. 36. Europaparlamentet noterar it-säkerhetsproblemen och de särskilda aspekterna av dessa hot inom transportsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa särskilda aspekter när den antar sina rekommendationer om it-säkerhetsstandarder, som förväntas antas i slutet av 2017, som ett första steg mot en övergripande strategi för it-säkerhet inom transportsektorn. 37. Europaparlamentet noterar att IKT-standardisering kommer att gynna utvecklingen inom transport- och turismrelaterade tjänster samt multimodala transportlösningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samverkan med de europeiska standardiseringsorganisationerna, fästa större vikt vid denna utveckling när den genomför sin handlingsplan med prioriteringar för informations- och kommunikationsteknisk standardisering, och särskilt undersöka standardiseringens möjliga roll i stödet till de tekniska förändringar och nya affärsmodeller som växer fram inom turistsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt vidta åtgärder för att främja utvecklingen av integrerad och smart biljettförsäljning samt informationstjänster och nya rörlighetskoncept som t.ex. rörlighet som en tjänst. 38. Europaparlamentet noterar att i och med ökad användning av internet, internetbanker, sociala nätverk och e- hälsoinitiativ oroar sig människor mer för säkerhet och integritet, och att IKT-standarder behöver spegla principerna om skydd av enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och den fria rörligheten för sådana uppgifter. 39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera digital integration av tillverkning som en prioritering för IKT-standardisering och efterlyser utveckling av öppna standarder för kommunikationsprotokollet och dataformaten för den digitala integrationen av tillverkningsutrustning i syfte att säkerställa full driftskompatibilitet mellan maskiner och enheter. 40. Europaparlamentet medger en viss oro i synnerhet när det gäller IKT och standardessentiella patent, och är medvetet om att en stabil, rättvis och rimlig IPR-politik kommer att uppmuntra till investeringar och innovation och underlätta antagandet av den digitala inre marknaden och av ny teknik, särskilt vad gäller införandet av enheter för 5G och sakernas internet, då de är kraftigt beroende av standardisering. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att behålla en balanserad standardiseringsram och effektiva licensieringsförfaranden för standardessentiella patent baserade på FRANDmetodiken (rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande förfaranden) och med hänsyn till den befogade oron från både licensgivare och licenstagare för standardessentiella patent, samtidigt som man ser till att standardiseringsprocessen ger en jämn spelplan där företag i alla storlekar, däribland små och medelstora företag, kan samarbeta på ett ömsesidigt förmånligt sätt. Parlamentet uppmuntrar kommissionens insatser för att säkerställa att driftskompatibilitet mellan digitala komponenter kan uppnås genom olika typer av licensieringslösningar och affärsmodeller. 41. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utan dröjsmål förtydliga de centrala elementen i en skälig, effektiv och genomförbar licensiering som följer principerna om rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor (FRAND) och där man tar hänsyn till intressena hos både rättighetsinnehavare och dem som tillämpar standarder som innefattar standardessentiella patent, en rimlig avkastning på investeringar och bred tillgång till teknik som utvecklats i en hållbar öppen standardiseringsprocess. Parlamentet uppmanar kommissionen att notera Europeiska unionens domstols dom C-170/13 (Huawei mot ZTE), som fastslår en balans mellan innehavare av standardessentiella patent och dem som tillämpar standarder med avsikten att övervinna patentintrång och säkerställa effektiv tvistlösning. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att förbättra definitionen när det gäller information om patents räckvidd och att ta upp problemen i samband med asymmetrisk information mellan små och medelstora företag och storföretag, öka insynen i förklaringar om standardessentiella patent och höja kvaliteten på informationen om de standardessentiella patentens förhållande till produkter. Parlamentet är av åsikten att varje ersättning till utvecklare av standardessentiella patent behöver baseras på

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/9 Tisdagen den 4 juli 2017 rimliga, proportionerliga och icke-diskriminerande villkor, samt på öppna, rimliga, förutsägbara och hållbara licensavgifter, såvida inte utvecklarna beslutar att tillhandahålla den tillgängliga standarden utan finansiell ersättning. Parlamentet medger emellertid att det finns olika affärsmodeller, som avgiftsfri licensiering och införande av programvara med öppen källkod, och att man i lagstiftning och diskussion därför bör fortsätta erkänna användning av alla modeller på en grund som innefattar rättigheterna för alla marknadssektorer och immaterialrättsinnehavare. 42. Europaparlamentet noterar behovet av en evidensbaserad syn på kontroll och vidareutveckling av licensvillkoren för att säkerställa ett dynamiskt ekosystem som skapar mervärde och arbetstillfällen. 43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att två gånger om året offentliggöra rapporter som påtalar faktiska fall av a)användning av olicensierade standardessentiella patent (dvs. intrång) som pågått i minst 18 månader och b) problem som rör tillgång till standarder på grund av systematisk bristfällig efterlevnad av FRAND-åtagandena. 44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsluta debatten om det upplevda behovet av ett forskningsmoln och vidta omedelbara åtgärder, i nära samarbete med medlemsstaterna, avseende det öppna europeiska forskningsmolnet, vilket utan problem bör integrera befintliga nätverk, uppgifter, datasystem med hög prestanda och e-infrastrukturtjänster över olika forskningsområden, inom en ram med gemensam politik och gemensamma IKT-standarder. Europeiska standarder för 2000-talet 45. Europaparlamentet välkomnar kommissionens standardiseringspaket med europeiska standarder för 2000-talet och anser att standardiseringssystemet bör vara mer transparent, öppet och inkluderande så att hänsyn tas till medborgares, konsumenters och små och medelstora företags intressen. 46. Europaparlamentet beklagar att parlamentet inte hördes innan paketet antogs och uppmanar eftertryckligen EU:s institutioner att samordna de olika initiativen i ett enda strategiskt, helhetsbetonat arbetsprogram för att undvika överlappande åtgärder och politik. Parlamentet betonar att Europaparlamentets behöriga utskott kan spela en viktig roll avseende den offentliga granskningen av harmoniserade standarder som bemyndigats av kommissionen. 47. Europaparlamentet efterlyser ytterligare förstärkning, samstämmighet och förbättring av korrektheten i unionens årliga arbetsprogram för europeisk standardisering. 48. Europaparlamentet betonar att nästa årliga arbetsprogram för europeisk standardisering måste innehålla specifika åtgärder för bättre samordning mellan IKT-standardsystem och andra standardsystem, förbättrade regler för de olika nationella standardiseringsorganen och ökad inkludering av europeiska standardiseringsorganisationer genom att större hänsyn tas till den roll som spelas av de berörda aktörer som förtecknas i artikel 5. 49. Europaparlamentet betonar vikten av interinstitutionell dialog vid framtagandet av unionens årliga arbetsprogram för europeisk standardisering och vill se att man, innan arbetsprogrammet antas, försöker se till att alla berörda parter deltar i ett årligt standardiseringsforum för att diskutera nya frågor, aktuella utmaningar och nödvändiga förbättringar av standardiseringsarbetet. 50. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i nationella standardiseringsstrategier som även kommer att hjälpa och uppmuntra den offentliga sektorn, standardiseringsorgan, samhällsintressenter, små och medelstora företag samt den akademiska världen på nationell nivå att utveckla och implementera enskilda åtgärdsplaner för standardisering. 51. Europaparlamentet välkomnar det gemensamma standardiseringsinitiativet och rekommenderar att även parlamentet ska få delta och bidra till det, och understryker att reglerna för denna typ av offentlig-privata partnerskap måste respekteras av alla berörda parter, inklusive EU-institutionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta en ledande roll vid genomförandet av de viktigaste åtgärderna och rekommendationerna inom det gemensamma standardiseringsinitiativet och att rapportera tillbaka till parlamentet i slutet av 2017 om uppnådda framsteg. 52. Europaparlamentet välkomnar det åtagande som gjorts i samband med det gemensamma standardiseringsinitiativet att ta fram en studie om ekonomisk och social påverkan som standarder och användningen av dem kan ha, däribland information om politiska strategier, risker och resultat sett till livskvalitet, sociala och anställningsrelaterade aspekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att grunda denna undersökning på kvantitativa och kvalitativa data och undersöka både standardiseringsprocessens affärsmodeller och de olika ekonomiska modellerna, både möjligheter och utmaningar, för hur de harmoniserade standarderna kan göras tillgängliga.

C 334/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 53. Europaparlamentet understryker att standardisering i allt högre grad anses ge ett väsentligt bidrag till forskning och utveckling och att den spelar en viktig roll när det gäller att överbrygga klyftan mellan forskning och marknad, främja spridning och utnyttjande av forskningsresultat och skapa förutsättningar för fortsatt innovation. 54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta politiska åtgärder som avlägsnar orimliga hinder i innovativa sektorer i syfte att ge incitament till investering i forskning och utveckling samt i EU-standardisering. Parlamentet konstaterar att vertikala branscher bör utarbeta sina egna färdplaner för standardisering som bygger på branschledda processer, vilka, om det finns en stark vilja, kommer att ledda till gemensamma standarder som har potential att bli världsomspännande. Parlamentet anser att EU:s standardiseringsorgan bör spela en särskild roll i denna process. 55. Europaparlamentet kräver att parterna i det gemensamma initiativet ser till att forskning och innovation är bättre anpassade till prioriteringarna på standardiseringsområdet. 56. Europaparlamentet anser att öppen kunskap och öppna licenser är de bästa instrumenten för att stärka innovation och teknisk utveckling. Parlamentet uppmuntrar de forskningsinstitutioner som erhåller EU-medel att använda öppna patent och licenser för att säkra en mer framträdande roll vid standardiseringen. 57. Europaparlamentet stöder insatser som syftar till att förbättra synergierna mellan standardisering och forskarsamhällen och till att främja standarder i ett tidigt skede i forskningsprojekt. Parlamentet uppmanar nationella standardiseringsorgan att verka för standardisering bland forskare och inom innovationssamhället, inbegripet relevanta statliga organ och finansieringsorgan, och rekommenderar att ett särskilt standardiseringskapitel utarbetas inom ramen för Horisont 2020. 58. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att uppmuntra de europeiska standardiseringsorganisationerna att se till att de marknadsrelevanta tjänstestandarderna speglar ekonomins ökade tjänstefiering och tas fram med målen att trygga säkerheten och kvaliteten på tjänster och att prioritera de områden där konsumenterna är mest missgynnade utan att man inkräktar på befintliga nationella lagstadgade krav, i synnerhet bestämmelser om arbetsrätt eller kollektivavtal och kollektivförhandlingar. Parlamentet är dessutom medvetet om att tjänstestandarder ofta följer nationella särdrag och att utvecklingen av sådana har anknytning till marknadens behov samt konsumenternas och allmänhetens intressen. Parlamentet betonar att utvecklingen av europeiska tjänstestandarder bör bidra till att den inre marknaden för tjänster fungerar samtidigt som det ökar öppenheten, kvaliteten och konkurrenskraften och främjar konkurrens, innovation och konsumentskydd. 59. Europaparlamentet påpekar att den europeiska standardiseringsprocessen måste omfatta standarder som förbättrar den hinderfria tillgängligheten till transporter och transporttjänster för personer med funktionsnedsättning och äldre. 60. Europaparlamentet är av uppfattningen att den snabbt föränderliga moderna världen, med sin tilltagande tekniska komplexitet, leder till att det utvecklas allt fler standarder och plattformar för utveckling av specifikationer som inte motsvarar de standardiseringsorgan som erkänns i förordning (EU) nr 1025/2012, och att det nu råder högre krav när det gäller inblandning av små och medelstora företag och mikroföretag. Parlamentet betonar vikten av att stödja åtgärder som förbättrar små och medelstora företags möjligheter att vara med och ta fram och använda standarder. 61. Europaparlamentet understryker vikten av att sammankoppla plattformar och databaser på europeisk nivå och därigenom möjliggöra mer driftskompatibla nät och system. 62. Europaparlamentet anser att IKT-standardisering inte bara handlar om att fastställa produktkrav, utan även handlar om att utveckla innovativ teknik. 63. Europaparlamentet betonar att enhetliga (tekniska) bestämmelser medverkar till att utvecklings-, produktions- och certifieringskostnader minskar och att dubbelarbete undviks. 64. Europaparlamentet betonar att det demografiska åldrandet i Europa ställer krav på att man systematiskt tar hänsyn till behoven hos äldre och personer med funktionsnedsättning och andra utsatta samhällsmedlemmar vid utarbetandet av standarder, vilka utgör ett lämpligt redskap för att bidra till att uppnå ett aktivt och hälsosamt samhälle i Europa och för att öka tillgängligheten till varor och tjänster för människor.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/11 Tisdagen den 4 juli 2017 65. Europaparlamentet pekar på att innovation inom transport- och turismsektorerna skapar enorma möjligheter för och har ett positivt inflytande på både samhället och europeiska företag, i synnerhet små och medelstora företag och uppstartsföretag, och insisterar på behovet att utveckla nya standarder, om möjligt genom att sträva efter ett sektorsövergripande tillvägagångssätt, och upprätthålla standardiseringar för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU-initiativ på digitaliseringsområdet som t.ex. samverkande intelligenta transportsystem (C-ITS) och utvecklingen av transporttillämpningar inom EU:s system för satellitnavigering (Galileo och Egnos). Europeiska standardiseringsorganisationer 66. Europaparlamentet ser positivt på den roll som spelas av de europeiska standardiseringsorganisationerna men efterlyser initiativ för att öka deras öppenhet, tillgänglighet och transparens och rekommenderar att deras arbete vägleds av europeiska intressen. 67. Europaparlamentet är medvetet om att den nationella delegeringsprincipen utgör grunden för det europeiska systemet men varnar för att det finns skillnader när det gäller resurser, tekniskt kunnande och samarbete med berörda aktörer på nationell nivå och rekommenderar att de nationella delegationernas arbete kompletteras. 68. Europaparlamentet erkänner vikten av att standarder utvecklas i rätt tid, samt att referenser citeras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) när det gäller harmoniserade standarder. Parlamentet är medvetet om att hänvisningar till standarder i EUT citeras allt mindre och uppmanar kommissionen att undersöka och åtgärda orsakerna till detta samt avlägsna onödiga hinder. Parlamentet rekommenderar i detta avseende att kommissionens sakkunniga och konsulter för den nya strategin involveras mer i standardiseringsprocessen och uppmanar kommissionen att tillsammans med de europeiska standardiseringsorganisationerna ta fram utvärderingsriktlinjer för standardisering, för att hjälpa de olika avdelningarna inom kommissionen, de europeiska standardiseringsorganisationerna och konsulterna för den nya strategin att utvärdera standarder på ett sammanhängande sätt. 69. Europaparlamentet upprepar att öppna och tillgängliga överklagandemekanismer bygger upp tillit till de europeiska standardiseringsorganisationerna och till standardiseringsprocesserna. 70. Europaparlamentet uppmuntrar till användning av ny IKT för att förbättra tillgängligheten till och öppenheten i fråga om standardiseringsprocesser såsom CEN:s och Cenelecs verktyg för e-lärande för små och medelstora företag. Parlamentet anser att användning av digitala verktyg kan främja aktörers deltagande i utarbetandet av standarder och tillhandahålla information om kommande, pågående och avslutat standardiseringsarbete. Strategiska rekommendationer 71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra synergierna och samordningen mellan EU:s institutioner, de europeiska standardiseringsorganisationerna, de nationella standardiseringsorganen och alla berörda organisationer genom ett årligt standardiseringsforum, samtidigt som man dessutom erkänner att standarder ingår i ett internationellt sammanhang. Parlamentet är medvetet om att det stora flertalet standarder utarbetas på frivillig grund som ett svar på marknadens och konsumenternas behov, och stöder detta. 72. Europaparlamentet efterlyser strikt tillämpning av förordning (EU) nr 1025/2012 när det gäller erkännandet av organisationerna i bilaga III och rapporterna som omnämns i artikel 24 i förordningen. 73. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att helt harmonisera villkoren för organisationerna i bilaga III och säkerställa undanröjning av de faktiska hindren för att dessa ska kunna delta i och ha inflytande på standardiseringsarbete. 74. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstatus, rättigheter och skyldigheter för organisationer i bilaga III, såsom rättighet att överklaga, att inneha en rådgivande funktion, rätten till yttrande innan en standard antas samt tillgång till tekniska kommittéer och arbetsgrupper, ses över inom de europeiska standardiseringsorganisationerna för att bedöma om de uppfyller kraven i förordning (EU) nr 1025/2012. 75. Europaparlamentet uppmanar de europeiska standardiseringsorganisationerna att se till att Wienavtalet mellan ISO och CEN och Frankfurtavtalet mellan IEC och Cenelec inte gör att organisationerna i bilaga III eller nationella standardiseringsorgan inte kan delta i standardiseringsarbetet eller att deras deltagande äventyras. 76. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och underlätta finansieringen för och inrättandet av nödvändig infrastruktur, inbegripet genom modernisering, konvertering och retroaktiv anpassning, för att sprida nya tekniker som stöds av europeiska standarder på marknaden (t.ex. infrastrukturen för alternativa bränslen) i överensstämmelse med krav gällande säkerhet, hälsa och miljö. Parlamentet betonar att infrastruktur är en långsiktig investering och att standardisering av infrastruktur därför bör säkerställa maximal interoperabilitet och möjliggöra framtida teknisk utveckling och relaterade tillämpningar.

C 334/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 77. Europaparlamentet ser gärna att kommissionen arbetar med de europeiska standardiseringsorganisationerna och de nationella standardiseringsorganen för att främja lättanvända kontaktpunkter dit standardanvändare kan vända sig för att få råd och information om vilka standarder som finns och om deras allmänna specifikationer, och där de kan få hjälp att hitta de standarder som bäst motsvarar deras behov samt vägledning om deras tillämpning. Parlamentet rekommenderar dessutom informations- och utbildningskampanjer på nationell nivå och EU-nivå för att främja rollen för standarder, och uppmanar medlemsstaterna att inbegripa relevanta yrkesutbildningskurser om standarder i de nationella utbildningssystemen. 78. Europaparlamentet ber kommissionen att utveckla teknikbevakningen för att se efter var standardiseringen skulle kunna bli till nytta för framtida IKT-utveckling samt underlätta flödet av och öka insynen i sådan information som behövs för marknadspenetration och bedrivandet av sådan teknik och, i detta sammanhang, att främja lättillgängliga och användarvänliga utvärderingsmekanismer via internet. 79. Europaparlamentet anser att nationella standardiseringsorgan behöver undersöka om det går att ge tillträde till standarder i en sådan utsträckning att standardanvändaren kan bedöma standardens relevans. Parlamentet rekommenderar starkt att nationella standardiseringsorgan och europeiska standardiseringsorganisationer, när de fastställer avgiftsnivån i fråga om standarder, tar hänsyn till behoven hos små och medelstora företag och aktörer som inte är kommersiella användare. 80. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett europeiskt register över befintliga europeiska standarder på alla officiella EU-språk, som även skulle inbegripa uppgifter om det standardiseringsarbete som görs av de europeiska standardiseringsorganisationerna, befintliga standardiseringsuppdrag, framsteg som gjorts och beslut innehållande formella invändningar. 81. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka det internationella arbetet med IKT-standardisering och vid behov stödja europeiska aktörers deltagande och samordning i ledande befattningar i lämpliga standardiseringsorgan och i strategiskt viktiga standardiseringsprojekt som ska se till att EU:s regleringsmodell och intressen främjas. Parlamentet uppmuntrar till användning av flerpartsforumet för IKT-standardisering för att samla de europeiska standardiseringsorganisationerna och internationella IKT-standardiseringsorgan. 82. Europaparlamentet uppmuntrar EU att anta referensarkitekturmodellen industri 4.0 för digitaliseringen av europeisk industri. 83. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda europeiska IKT-standarder vid offentliga upphandlingsförfaranden i syfte att förbättra kvaliteten på offentliga tjänster och främja innovativ teknik. Parlamentet betonar emellertid att användning av standarder inte bör leda till ytterligare hinder, i synnerhet för små och medelstora företag som vill delta i offentliga upphandlingsförfaranden. 84. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, de nationella regeringarna och de europeiska standardiseringsorganisationerna att ta fram utbildningsriktlinjer för beslutsfattare för att hjälpa dessa att komma till rätta med skillnaderna som kommer sig av att man har olika arbetsmetoder på olika avdelningar och olika institutioner samt att skapa en standardiseringskultur och en förståelse för hur standardiseringsprocesser fungerar och när de kan användas. o o o 85. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/13 P8_TA(2017)0279 En EU-omfattande ram för säkerställda obligationer Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om en EU-omfattande ram för säkerställda obligationer (2017/2005(INI)) (2018/C 334/02) Tisdagen den 4 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av EBA:s rapport av den 20 december 2016 om säkerställda obligationer: rekommendationer om harmonisering av ramar för säkerställda obligationer i EU (EBA-Op-2016-23), med beaktande av kommissionens samrådsdokument av den 30 september 2015 om säkerställda obligationer i Europeiska unionen och det odaterade kommissionsdokumentet med en sammanfattning av bidragen till det offentliga samrådet om säkerställda obligationer, med beaktande av kommissionen rapport av den 20 oktober 2015 om artikel 503 i förordning (EU) nr 575/2013: Kapitalkrav för säkerställda obligationer (COM(2015)0509), med beaktande av EBA:s yttrande av den 1 juli 2014 om förmånsbehandlingen av säkerställda obligationer (EBA/Op/ 2014/04), med beaktande av EBA:s rapport av den 1 juli 2014 om ramar för säkerställda obligationer och kapitalbehandling med svar på kommissionens begäran om råd från december 2013 i samband med artikel 503 i förordning (EU) nr 575/2013 och med ESRB:s rekommendation E om kreditinstitutens finansiering från december 2012 (ESRB/12/2), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU av den 23 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner ( 1 ), särskilt artikel 52.4 (nedan kallat UCITS-direktivet), med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 ( 2 ), särskilt artikel 129, (nedan kallad kapitalkravsförordningen), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/ EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 ( 3 ), särskilt artikel 44.2, med beaktande av artikel 1.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2205 av den 6 augusti 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller tekniska tillsynsstandarder avseende clearingkravet ( 4 ), med beaktande av artikel 1.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1178 av den 10 juni 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller tekniska tillsynsstandarder avseende clearingkravet ( 5 ), ( 1 ) EUT L 257, 28.8.2014, s. 186. ( 2 ) EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 ( 3 ) EUT L 173, 12.6.2014, s. 190. ( 4 ) EUT L 314, 1.12.2015, s. 13. ( 5 ) EUT L 195, 20.7.2016, s. 3.

C 334/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut ( 1 ), med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0235/2017), och av följande skäl: A. Säkerställda obligationer (SO) är instrument med en lång historia med låga fallissemangsnivåer och tillförlitliga betalningar som bidrar till att finansiera cirka 20 % av alla europeiska bostadslån och motsvarar en skuld på 2 000 miljarder euro i Europa år 2015. Ungefär 90 % av alla säkerställda obligationer i världen är utfärdade i nio europeiska länder. B. Säkerställda obligationer har spelat en central roll för finansiering av kreditinstitut, särskilt under den finansiella krisen. Säkerställda obligationer uppvisade höga säkerhets- och likviditetsnivåer under finanskrisen, något som måste tillskrivas de nationella regelverkens kvalitet. Episoden 2008 2014 med ökande räntedifferenser för säkerställda obligationer mellan medlemsstaterna är inte något övertygande bevis för en fragmentering av marknaden, eftersom räntedifferenserna var starkt korrelerade till räntedifferenserna för statsobligationer och möjligen endast var en återspegling av de underliggande riskerna i säkerhetsmassorna. En lämplig riskkänslighet för säkerställda obligationer mellan medlemsstaterna är ett bevis på väl fungerande och väl integrerade marknader. C. Det finns betydande gränsöverskridande investeringar på europeiska marknader för säkerställa obligationer. Säkerställda obligationer har en väl diversifierad investerarbas där bankerna har en framskjuten ställning med en marknadsandel på ungefär 35 % mellan 2009 och 2015. Marknadsandelen för kapitalförvaltare, försäkringsbolag och pensionsfonder har minskat med nästan 20 procentenheter och i princip ersatts av större centralbanksinvesteringar i säkerställda obligationer. D. De säkerställda obligationerna är attraktiva skuldinstrument, eftersom de upp till nivån på säkerheterna i säkerhetsmassan är undantagna från skuldnedskrivningsverktyget i artikel 44 i direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (BRRD). De säkerställda obligationer som överensstämmer med artikel 129 i kapitalkravsförordningen (CRR) åtnjuter en förmånlig riskviktsbehandling. E. En faktor för bankernas efterfrågan på säkerställda obligationer är den regleringsmässiga förmånsbehandlingen för de säkerställda obligationerna i den delegerade akten om likviditetstäckningskravet som tillåter banker att inkludera de säkerställda obligationerna i likviditetsbufferten även om de inte är kvalificerade för likviditetstäckningskvoten enligt Baselreglerna. F. SO-program är på vissa villkor undantagna från krav på initialsäkerheter mot motpartsrisker i derivattransaktioner. G. Säkerställda obligationer kan efter nationellt gottfinnande undantas från EU:s bestämmelser för stora exponeringar. H. Ställningen för bankborgenärer utan säkerhet påverkas negativt av inteckning av tillgångar på grund av krav på säkerhetsmarginaler men inte av principen om lånefinansiering med separerade säkerhetsmassor. Sådana transaktioner med belåningsgrader långt under 100 % förbättrar generellt sett positionen för fordringar utan säkerhet, i den mån dessa reserver inte behövs för att tillgodose anspråk på säkerhetsmassan. I. Säkerställda obligationer har en framskjuten plats på tillgångssidan i balansräkningen för många banker. Det är mycket viktigt för den finansiella stabiliteten att dessa tillgångar ligger kvar på högsta möjliga säkerhets- och likviditetsnivå. Detta mål bör inte undergrävas av SO-innovationer som gör det möjligt för emittenter att överföra risker till investerare efter eget gottfinnande. ( 1 ) EUT L 11, 17.1.2015, s. 1.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/15 Tisdagen den 4 juli 2017 J. SO-emissioner med villkorad löptidsförlängning (strukturer med soft-bullet och villkorad pass-through (CPT)) har ökat med 8 procentenheter på 12 månader till 45 % i april 2016. Sådana alternativ mildrar likviditetsrisken i missmatchade säkerhetsmassor, minskar kraven på säkerhetsmarginaler och bidrar till att undvika akuta försäljningar. Löptidsförlängningar får dock emittentrisken att skifta över till investerarna. Regleringsmässig förmånsbehandling bör endast beviljas skuldinstrument som är särskilt säkra. K. I unionsrätten saknas det en exakt definition av säkerställda obligationer. L. SO-marknader släpar efter i medlemsstater som saknar nationell tradition av att utfärda sådana obligationer eller där deras tillväxt hämmas av statsfinansiell risk eller svåra makroekonomiska villkor. M. Det är allmänt erkänt att de nationella ramarna för säkerställda obligationer präglas av stor mångfald, särskilt när det gäller tekniska aspekter såsom nivå av offentlig tillsyn. N. En EU-omfattande ram för säkerställda obligationer måste grundas på högsta möjliga standarder. O. Det finns flera mycket framgångsrika nationella ramar för säkerställda obligationer, på grundval av historiska och rättsliga faktorer, som delvis ingår i den nationella lagstiftningen. De nationella ramarna delar grundläggande egenskaper, i synnerhet dubbel regressrätt, separering av säkerhetsmassor med lågrisktillgångar och särskild offentlig tillsyn. Det kan vara en fördel att dessa principer utsträcks till andra typer av skuldinstrument. P. Harmonisering bör inte bygga på någon universallösning, eftersom detta skulle kunna leda till allvarligt minskat produktutbud och skulle kunna komma att inverka negativt på nationella marknader som annars fungerat väl. Harmoniseringen bör ske med respekt för subsidiaritetsprincipen. Q. Marknadsaktörerna har tagit initiativ för att främja utvecklingen av SO-marknader, t.ex. inrättandet 2013 av SOmärkningen Covered Bond Label (CBL) och den harmoniserade transparensmallen (HTT). R. EBA har efter en tillsynsbedömning identifierat bästa praxis för SO-emissioner och tillsyn och kontroll och bedömt nationella regelverks överensstämmelse med denna praxis. S. I samband med kommissionens offentliga samråd har det stora flertalet berörda parter motsatt sig en fullständig harmonisering, och investerare har betonat värdet av ett diversifierat produktutbud. De berörda parterna har visat ett försiktigt stöd för EU:s lagstiftning, förutsatt att den är principbaserad, bygger på befintliga ramar och respekterar de nationella ramarnas särdrag. Allmänna kommentarer och observationer 1. Europaparlamentet betonar att inhemska och gränsöverskridande investeringar i säkerställda obligationer har fungerat väl på EU:s marknader enligt den gällande rättsliga ramen. Parlamentet betonar att mångfalden i utbudet av sunda och säkra produkter bör upprätthållas. 2. Parlamentet varnar för att en obligatorisk harmonisering av nationella modeller, eller en europeisk modell som ersätter dessa, skulle kunna leda till oavsiktliga negativa följder för marknader vars nuvarande framgång beror på att OSlagstiftningen är förankrad i nationell lagstiftning. Parlamentet insisterar på att en mer integrerad europeisk ram begränsas till en principbaserad strategi som fastställer målen men som lämnar utrymme för metoder och sätt som ska specificeras vid införlivandet i nationella lagar. Parlamentet betonar att denna ram bör baseras på standarder av hög kvalitet och beakta bästa marknadspraxis, och bör bygga på välfungerande nationella ordningar utan att rubba dem. Parlamentet framhåller att den nya potentiella europeiska ramen för säkerställda obligationer, anpassad till bästa praxis, bör vara ett riktmärke för framväxande marknader och skulle kunna höja kvaliteten på säkerställda obligationer. 3. Europaparlamentet efterlyser ett EU-direktiv som gör en klar åtskillnad mellan de två typer av säkerställda obligationer som för närvarande förekommer, nämligen:

C 334/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 a) Förstklassiga säkerställda obligationer som hädanefter kallas PCB (Premium Covered Bonds) och som inte får ligga under de standarder som för närvarande anges i artikel 129 i kapitalkravsförordningen. b) Ordinära säkerställda obligationer som hädanefter kallas OCB (Ordinary Covered Bonds) och som inte uppfyller kraven för PCB men som inte ligger under standarderna som för närvarande fastställs i artikel 52.4 i UCITS-direktivet. Parlamentet betonar att PCB-papper även i fortsättningen bör ges regleringsföreträde framför OCB-papper och att OCBpapper bör ha regleringsföreträde framför andra former av säkerställda skulder. Parlamentet erkänner potentialen i alla skuldinstrument som uppfyller UCITS-kraven att uppnå målen för kapitalmarknadsunionen. 4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda märkningen säkerställda obligationer (för såväl PCB och OCB) genom att i nationell lagstiftning säkerställa att säkerställda obligationer är höglikvida och i det närmaste riskfria skuldinstrument. Parlamentet rekommenderar bestämt att skuldinstrument som täcks av tillgångar som är betydligt mer riskfyllda än offentlig skuld och bostadslån (t.ex. icke statsstödda infrastrukturinvesteringar eller krediter till små och medelstora företag) inte bör få kallas säkerställda obligationer utan möjligen Europeiska säkrade skuldpapper (European Secured Notes, ESN). Parlamentet stöder principen att säkerhetsmassor för PCB och OCB helt och hållet bör säkras av tillgångar av bestående karaktär som kan värderas och utmätas. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i direktivet inkludera principerna om en rättslig ram för ESN-papper såsom dubbel regressrätt, särskild offentlig tillsyn, konkursskydd och transparenskrav. Medlemsstaterna uppmanas att införliva dessa principer i sin nationella lagstiftning och sina insolvensförfaranden. Parlamentet betonar att en sund rättslig ram för ESN-papper skulle kunna göra dem transparentare, mer likvida och kostnadseffektivare än värdepapper som använder sig av avtalsvillkor. Parlamentet påpekar att detta skulle kunna bidra till att ESN-papper finansierar mer riskfyllda verksamheter, såsom lån till små och medelstora företag, konsumentkrediter eller infrastrukturinvesteringar som saknar statliga garantier. Parlamentet konstaterar att ESN-papper skulle vara undantagna från skuldnedskrivningsverktyget i artikel 44 i BRRD. 6. Europaparlamentet uppmuntrar till att det i direktivet införlivas tillsynsmässiga minimistandarder som återspeglar bästa praxis för säkerställda obligationer. Parlamentet efterlyser tillsynskonvergens inom hela EU. 7. Europaparlamentet begär att direktivet ska öka transparensen med avseende på information om tillgångar i säkerhetsmassan och den rättsliga ram som är utformad för att garantera dubbel regressrätt och separering av dessa tillgångar vid emittentens insolvens eller resolution. Parlamentet vidhåller i detta sammanhang att direktivet ska vara principbaserat och fokusera enbart på informationskraven. Definition av PCB, OCB, ESN och deras rättsliga ramar 8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en europeisk ram (direktiv) för säkerställda obligationer där PCB, OCB och ESN definieras, i syfte att undvika marknadsstörningar under övergångsfaser. Kommissionen uppmanas att i denna definition inkludera alla följande gemensamma principer som kan tillämpas under hela livslängden för detta utfärdade instrument, oberoende av möjlig förmånsbehandling. a) PCB-, OCB- och ESN-papper bör fullt ut stödjas av en säkerhetsmassa med tillgångar. b) Nationell lagstiftning bör säkerställa dubbel regressrätt, dvs. investeraren har i) en fordran på emittenten av skuldinstrumentet som motsvarar hela betalningsskyldigheten, ii) en motsvarande prioriterad fordran på säkerhetsmassan av tillgångar (inbegripet utbytestillgångar och derivat) i händelse av emittentens fallissemang.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/17 Tisdagen den 4 juli 2017 Om dessa fordringar skulle vara otillräckliga för att fullt ut uppfylla emittentens betalningsskyldigheter måste investerarens kvarstående fordringar vara likställda (pari passu) med fordringar som emittentens oprioriterade borgenärer har. c) Effektiv åtskillnad av alla tillgångar i säkerhetsmassan säkerställs genom rättsligt bindande arrangemang som är lätta att verkställa i händelse av emittentens insolvens eller resolution. Samma sak ska gälla för alla utbytestillgångar och derivat som säkrar risker i säkerhetsmassan. d) PCB-, OCB- och ESN-papper är konkursskyddade, dvs. det garanteras att emittentens betalningsskyldigheter inte automatiskt påskyndas vid emittentens insolvens eller resolution. e) Säkerhetsmarginaler tillämpas som återspeglar de specifika riskerna hos PCB-, OCB- och ESN-papper i en omfattning som ska fastställas i nationell lagstiftning. Värdet av alla tillgångar i säkerhetsmassan måste alltid vara större än nuvärdet av utestående betalningar. Värderingsmetoderna för tillgångar i säkerhetsmassan och beräkningsfrekvensen bör vara klart definierade i nationell lagstiftning och ta vederbörlig hänsyn till alla relevanta nedåtrisker. f) Europeisk eller nationell lagstiftning fastställer parametrar för högsta belåningsgrad (LTV) för tillgångar i säkerhetsmassan. Avlägsnande av tillgångar från säkerhetsmassan i strid med gränser för belåningsgraden bör inte vara obligatoriskt utan det måste snarare säkerställas att ett sådant avlägsnande endast sker om tillgångarna ersätts av godtagbara tillgångar till åtminstone samma marknadsvärde. g) En viss del av tillgångarna i säkerhetsmassan eller likviditetsfaciliteterna är så pass likvid att betalningsskyldigheterna för SO- eller ESN-programmet kan tillgodoses under de kommande sex månaderna, med undantag för obligationsfinansiering med matchande löptider eller obligationer med soft bullet- eller pass through-villkor. h) Derivatinstrument är tillåtna endast för risksäkring, och derivatkontrakt som ingåtts av emittenten av säkerställda obligationer med en derivatmotpart och som registrerats i säkerhetsmassan kan inte avslutas till följd av emittentens insolvens. i) Den nationella lagstiftningen föreskriver en stabil ram för särskild offentlig tillsyn genom att närmare ange den behöriga myndigheten, övervakaren av säkerhetsmassan och den särskilda förvaltaren, tillsammans med en tydlig definition av de skyldigheter och tillsynsbefogenheter som den behöriga myndigheten har, för att säkerställa att i) emittenter har kvalificerad personal och lämpliga operativa förfaranden för förvaltning av säkerhetsmassor, även i händelse av stressförhållanden, insolvens eller resolution, ii) särdragen för de specifika programmen uppfyller de tillämpliga kraven både innan skuldinstrumentet emitteras och fram tills dess förfallodag, iii) PCB-, OCB- och ESN-papper uppfyller relevanta krav (inbegripet krav avseende godtagbara säkerställda tillgångar och täckning), vilket ska omfattas av löpande, regelbunden och oberoende övervakning, iv) emittenter utför regelbundna stresstester för beräkningen av täckningskraven, så att hänsyn tas till de viktigaste riskfaktorer som är förknippade med skuldinstrument, såsom kredit-, ränte-, valuta- och likviditetsrisker. Den behöriga myndighetens och den särskilda förvaltarens skyldigheter och befogenheter i händelse av emittentens insolvens eller resolution måste vara klart och tydligt definierade.

C 334/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 j) Emittenten är skyldig att minst två gånger per år redovisa aggregerade uppgifter om säkerhetsmassorna på en sådan detaljnivå att investerarna kan göra en grundlig riskanalys. Information bör lämnas om de säkerställda tillgångarnas kreditrisks-, marknadsrisks- och likviditetsrisksegenskaper, om motparter som deltar i säkerhetsmassan samt om nivåerna på de rättsliga, kontraktsenliga och frivilliga säkerhetsmarginalerna, samtidigt som det bör finnas ett avsnitt om derivat som är kopplade till tillgångar och skulder i säkerhetsmassan. k) Löptiden kan förlängas endast vid emittentens insolvens eller resolution och med godkännande av den behöriga tillsynsmyndigheten eller på grundval av objektiva finansiella faktorer som fastställs i nationell lagstiftning och som godkänts av den behöriga europeiska myndigheten. De exakta villkoren för förlängningen och potentiella ändringar i kupong, löptid och andra egenskaper bör tydligt framgå av villkoren och bestämmelserna för varje obligation. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i direktivets definition av PCB inkludera följande ytterligare principer: a) Skuldinstrumentet är fullt säkerställt med tillgångar som fastställs i artikel 129.1 i kapitalkravsförordningen och uppfyller de ytterligare kraven i artikel 129.3 och 129.7 i kapitalkravsförordningen. För bostadslån som täcks av garantier enligt artikel 129.1 e i kapitalkravsförordningen får det inte finnas några rättsliga hinder för förvaltaren av SOprogram att koppla prioriterade panträtter till lånen vid SO-emittentens fallissemang eller resolution och då garantin av något skäl inte infrias. Fartygs godtagbarhet som tillgångar i säkerhetsmassan (artikel 129.1 g i kapitalkravsförordningen) ska ses över. b) Parametrar för högsta belåningsgrad för bostadslån som ingår i säkerhetsmassan fastställs i europeisk lagstiftning på ett sådant sätt att de inte överskrider den belåningsgrad som för närvarande fastställs i artikel 129 i kapitalkravsförordningen, men de är föremål för regelbunden översyn och anpassning i enlighet med stresstest på grundval av oberoende bedömningar av marknadspriser som kan gälla på de relevanta fastighetsmarknaderna under stress. Utnyttjandet av pantlånevärden snarare än marknadsvärden bör uppmuntras. 10. Europaparlamentet betonar att de riskvikter som tilldelats de säkerställda obligationerna i EU:s lagstiftning måste återspegla marknadsbedömningarna av de underliggande riskerna. Parlamentet noterar att detsamma inte gäller för alla andra typer av skuldinstrument som åtnjuter en regleringsmässig förmånsbehandling på grund av vissa egenskaper. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) i uppdrag att bedöma efterlevnaden av kriterierna för PCB, OCB och ESN, i syfte att komplettera eller till och med ersätta de förteckningar som avses i artikel 52.4 i UCITS-direktivet med en officiell förteckning över de PCB-, OCB- och ESNordningar på europeisk nivå som uppfyller fastställda krav. 12. Europaparlamentet uppmanar EBA att utfärda rekommendationer för PCB-, OCB- och ESN-ordningar om godtagbarhetskriterier för tillgångar (inklusive utbytestillgångar), belåningsgrad och minsta effektiva säkerhetsmarginalnivåer för olika typer av tillgångar, samt om eventuella översyner av kapitalkravsförordningen. EBA uppmanas att tillhandahålla nödvändiga riktlinjer för inrättandet av en ram för särskild offentlig tillsyn och förvaltning. 13. Europaparlamentet rekommenderar att man avlägsnar hindren för marknadstillträde för emittenter på nya SOmarknader utanför EES genom att erbjuda likabehandling av säkerställda obligationer från emittenter i tredje land, under förutsättning att deras rättsliga, institutionella och tillsynsmässiga förhållanden klarar en grundlig likvärdighetsbedömning av en behörig europeisk institution. Parlamentet rekommenderar att de viktigaste principerna i europeisk lagstiftning främjas så att ett möjligt riktmärke för SO-marknader globalt kan skapas. 14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av den europeiska lagstiftning om finansiella tjänster som fastställer regleringsbehandlingen av PCB-, OCB- och ESN-papper. 15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid sina bedömningar av EU:s befintliga lagstiftning om finansiella tjänster ta hänsyn till den potential som PCB-, OCB- och ESN-papper har för att målen för kapitalmarknadsunionen ska uppnås.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/19 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera eventuella hinder på nationell nivå för utvecklingen av SO-system och att offentliggöra riktlinjer för att undanröja dessa hinder, utan att det påverkar bankers sunda och ansvarsfulla affärsverksamhet. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EBA att ompröva (eventuellt som ett led i en konsekvensbedömning) i vilken mån panträtter i fartyg ska vara godtagbara som tillgångar i säkerhetsmassan i enlighet med artikel 129.1 g i kapitalkravsförordningen. Parlamentet är bekymrat över att förmånsbehandlingen för fartyg snedvrider konkurrensen i förhållande till andra transportsätt. Kommissionen och EBA uppmanas att undersöka huruvida säkerställda obligationer kopplade till fartyg är att jämställa med andra säkerställda obligationer som är förenliga med kapitalkravsförordningen i fråga om likviditet och de riskbedömningar som utförts av oberoende kreditvärderingsinstitut, och huruvida det därför är motiverat att ge sådana obligationer en förmånsbehandling på grundval av deras godtagbarhet för likviditetstäckningskvoten och därmed lägre riskvikter i kapitalkravsförordningen. 18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella lagar införa möjligheten att skapa separata säkerhetsmassor som var och en omfattar en homogen tillgångsklass (t.ex. bostadslån). Medlemsstaterna uppmanas att tillåta alla säkerställda tillgångar enligt artikel 129.1 a, b och c i kapitalkravsförordningen att godtas som utbytestillgångar som bidrar till uppfyllandet av täckningskravet, och att klart och tydligt specificera gränserna för kreditkvalitet, exponeringsstorlek och övre gränser för täckningsbidragen från utbytestillgångar. Stödja marknadstransparens och frivillig konvergens 19. Europaparlamentet välkomnar förbättringarna av kreditvärderingsmetoderna för säkerställda obligationer och de växande kreditvärderingsmarknaderna för dessa. 20. Europaparlamentet understryker vikten av lika spelregler så att sund konkurrens på finansmarknaderna säkerställs. Parlamentet betonar att det i den europeiska lagstiftningen inte får förekomma diskriminering mellan olika typer av säkerställda skuldinstrument, såvida det inte finns goda skäl att anta att dessa skiljer sig i fråga om antingen säkerhet eller likviditet. 21. Europaparlamentet välkomnar marknadsinitiativ för att utveckla harmoniserade standarder och mallar för offentliggörande (t.ex. HTT) för att underlätta jämförelse och analys av skillnaderna mellan säkerställda obligationer på olika håll i EU. 22. Europaparlamentet stöder utarbetandet av EBA-rekommendationer för marknadsstandarder och riktlinjer om bästa praxis. Parlamentet uppmuntrar frivillig konvergens i denna riktning. 23. Europaparlamentet ser gärna att det regelbundet genomförs stresstester för säkerhetsmassor och att resultaten av stresstesterna offentliggörs. o o o Tisdagen den 4 juli 2017 24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska bankmyndigheten.

C 334/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 P8_TA(2017)0280 Den fiskerirelaterade turismens roll för diversifieringen av fisket Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om den fiskerirelaterade turismens roll för diversifieringen av fisket (2016/2035(INI)) (2018/C 334/03) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG ( 1 ), med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 ( 2 ), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område ( 3 ) ( EU:s ramdirektiv om vatten ), med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken ( 4 ), med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 Blå tillväxt Att stärka en hållbar tillväxt i den marina sektorn, sektorn för sjötransporter och turismsektorn i EU ( 5 ), med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2014 Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt (COM(2014)0254), med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 juni 2010 Europa världens främsta resmål en ny politisk ram för europeisk turism (COM(2010)0352), med beaktande av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 och i synnerhet mål 4 om att säkerställa en hållbar användning av fiskeresurserna där EU bland annat åtar sig att undanröja negativa effekter på bestånd, arter, livsmiljöer och ekosystem, även genom att tillhandahålla finansiella incitament genom de framtida finansiella instrumenten för fiske och havspolitik för skyddade marina områden (inbegripet Natura 2000-områden och de som inrättats genom internationella eller regionala avtal); detta kan bland annat inbegripa återställande av marina ekosystem, anpassning av fiskeverksamhet och främjande av sektorns deltagande i alternativa verksamheter, t.ex. ekoturism, övervakning och förvaltning av den marina biologiska mångfalden, och bekämpning av marint avfall, med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla(com(2010)2020), med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2012 Blå tillväxt möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494), med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2014 En europeisk strategi för ökad tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism (COM(2014)0086), ( 1 ) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22. ( 2 ) EUT L 149, 20.5.2014, s. 1. ( 3 ) EUT L 327, 22.12.2000, s. 1. ( 4 ) EUT C 419, 16.12.2015, s. 167. ( 5 ) EUT C 75, 26.2.2016, s. 24.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/21 med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0221/ 2017), och av följande skäl: A. Den traditionella fiskerisektorn har genomgått en gradvis försämring. B. Diversifiering har blivit en nödvändighet för många småskaliga fiskare i syfte att bidra till ytterligare inkomstkällor, eftersom deras inkomster ofta är otillräckliga. C. När det gäller diversifieringen inom fiskerisektorn måste man beakta att en stor del av denna sektor är nästan helt beroende av traditionella former av fiske. D. De flesta kust- och öregioner har drabbats av en kraftig ekonomisk nedgång som leder till avfolkning, eftersom invånarna i dessa områden flyttar till områden med bättre sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter. E. En del regioner som är beroende av kustfiske ligger nära turistmål men lyckas ändå inte skapa en tillfredsställande ekonomisk tillväxt, trots att fiskeri- och turismsektorerna är kompatibla. F. Den fiskerirelaterade turismen kan bidra till skapandet av arbetstillfällen, social inkludering, förbättrade levnadsförhållanden och en förnyelse av de samhällen som är beroende av fisket, särskilt i områden där andra former av ekonomisk verksamhet är en bristvara. Denna potential kan skilja sig åt stort mellan regioner samt beroende på typen av fiske och fartygens storlek. G. Den fiskerirelaterade turismen kan bidra till att minska påverkan på fiskebestånden och miljön och till att öka kunskapen och medvetenheten om behovet av att skydda miljön och bevara kulturen. I synnerhet fisketurer och tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land kan i många europeiska regioner utgöra en form av verklig integrering och diversifiering av den primära verksamheten. H. Den fiskerirelaterade turismen kan bidra till att öka yrkesfiskarnas synlighet och till att främja uppskattningen och förståelsen för deras komplexa verksamhetsområde. Fisketurer och andra fiskeaktiviteter kopplade till turism (tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land, fritidsfiske osv.) är alltjämt inte kända för den breda allmänheten, och det är nödvändigt att göra konsumenterna medvetna om vikten av att konsumera lokala, närproducerade fiskeriprodukter. I. Den fiskerirelaterade turismen kan utgöra en möjlighet att locka turister genom ett brett utbud som inbegriper lokala produkter och miljövänliga företagsformer. J. Den traditionella gastronomin skulle tillsammans med fiskeriprodukter och traditionell konserverings- och beredningsindustri kunna utgöra en stor tillgång i utvecklingen av turism kring fiskerinäringen. K. Sportfiske medför olika sociala fördelar och har en positiv inverkan på människors hälsa och välbefinnande. L. De socioekonomiska vinsterna från den fiskerirelaterade turismen är starkt säsongsbetonade, eftersom denna turism främst är koncentrerad till sommarmånaderna. De positiva effekterna av den stärkta kundlojalitet som det ofta rapporteras om kan ses under hela året. M. År 2018 är Europaåret för kulturarv, som har som mål att göra medborgarna medvetna om Europas historia och värdet av dess kulturarv som en gemensam resurs. Det traditionella fisket utgör en del av det rika europeiska kulturarvet och bidrar till lokalsamhällenas identitet, inte minst med tanke på fiskets inverkan på smaker, mat, traditioner, historia och landskap. Detta är en aspekt som värderas högt inom turistnäringen.

C 334/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 N. Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) ger stöd till investeringar och bidrar till diversifieringen av yrkesfiskarnas inkomst genom utvecklingen av kompletterande verksamheter, däribland investeringar i extra säkerhetsutrustning på fartyg, fisketurer, fiskerirelaterade tjänster för turister på land, restauranger, tjänster kopplade till fritids- och sportfiske och fiskerelaterad undervisningsverksamhet. O. Det saknas både en gemensam definition av och en rättslig grund för den fiskerirelaterade turismen. I exempelvis Italien betraktas den som yrkesverksamhet, medan den i Frankrike betraktas som bisyssla. Beroende på vilken rättslig status den fiskerirelaterade turismen har kan det finnas betydande skillnader vad gäller skatteregler, tillståndsförfaranden, krav på kvalifikationer, säkerhetsutrustning m.m. P. Enligt EU:s ramdirektiv om vatten och ramdirektivet om en marin miljö ska medlemsstaterna uppnå god status för kustoch havsvattnen. Enligt habitatdirektivet ska medlemsstaterna identifiera och bevara havs- och kustlivsmiljöerna genom att inrätta och förvalta Natura 2000-områden. Q. I de flesta marina skyddsområden och Natura 2000-områden i havs- och kustområden är turistnäringen särskilt viktig. Det finns många positiva exempel på delad förvaltning och partnerskap mellan förvaltningsorgan för marina skyddsområden och småskaliga fiskare för att främja fisketurismen och andra sätt att framhäva det traditionella fisket för turism och kulturella syften. R. Det finns endast få uppgifter om fiskerirelaterad turism i och utanför Europa, och de uppgifter som finns är inte samstämmiga och är svåra att jämföra. S. Inom ramen för strategin blå tillväxt från 2012 har EU identifierat kust- och havsturism som en central sektor för utvecklingen av en hållbar och solidarisk ekonomi. T. År 2010 uttryckte kommissionen i sitt meddelande Europa, världens främsta resmål en ny politisk ram för europeisk turism behovet av att utveckla en strategi för en hållbar kust- och havsturism. U. År 2012 inledde kommissionen ett offentligt samråd om utmaningarna och möjligheterna för kust- och havsturismen i Europa, varefter den offentliggjorde ett meddelande den 20 februari 2014 med titeln En europeisk strategi för ökad tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism. V. Fiskerirelaterad turistverksamhet bedrivs av kommersiella fiskare som ett sätt för dem att diversifiera sin verksamhet och främja och uppvärdera sitt yrke och det sociokulturella arvet, samt för att förbättra det hållbara utnyttjandet av de akvatiska ekosystemen, i vissa fall genom att ta med turister på fiskebåtarna. Men även om dessa fiskeaktiviteter uppenbart handlar om turism och utförs i fritidssyfte, så saknas det en tydlig rättslig definition av dem. W. Med termen fisketurism avses sådan turist- och fritidsverksamhet kopplad till fiske som bedrivs av kommersiella fiskare som tar emot ett visst antal turister ombord på sina båtar för att visa dem fiskevärlden. X. De tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land inbegriper restaurang- och hotellinitiativ som drivs av kommersiella fiskare. En av de viktigaste skillnaderna mellan fisketurism och tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land är att den sistnämnda inte kan utföras ombord på fiskefartyg. Y. Fritidsfiske är en aktivitet som utförs enbart för fritids- och/eller tävlingsändamål, som utnyttjar levande akvatiska resurser och som förbjuder all form av försäljning av produkterna från fisket. Även om fritidsfisket inte utförs för att generera inkomst anses det vara en av de turistverksamheter som genererar en parallell ekonomi för yrkesfiskarna som de bör dra nytta av genom att erbjuda fritidsfiskarna tjänster, anläggningar och infrastruktur. Okontrollerat och intensivt fritidsfiske kan dock ha en negativ inverkan på fiskeresurserna i vissa områden.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/23 Tisdagen den 4 juli 2017 Z. Det finns ingen tillförlitlig socioekonomisk eller miljömässig statistik över fritidsfiskets effekter på fiskbestånd, särskilt i områden med ett intensivt fritidsfiske, och det finns inga tydliga regler om eller uttömmande kontroller av fångst, och ännu mindre av olaglig försäljning av fångsterna inom fritidsfisket via informella kanaler, vanligen kopplade till restauranger. Fiskerirelaterad turistverksamhet i EU-länder AA. Enligt en studie som genomfördes 2015 av kustaktionsgruppen GAC: il mare delle Alpi ( 1 ) om vanor och åsikter bland medborgarna som bor i GAC-distriktet (kommuner i regionen Ligurien), konstaterades det att en tredjedel av de svarande äter fisk flera gånger i veckan och endast fyra typer av matfisk, varav två från sötvatten och de övriga från havet (sillfiskar, lax, torsk och forell). Den fiskerirelaterade turistverksamheten leder till ökad medvetenhet om mångfalden av arter och mattraditionerna, som de flesta konsumenter ofta bortser från. Effekterna av diversifieringen av fiskeansträngningen är uppenbara. AB. I Italien har det skett en stadig ökning av ansökningarna om tillstånd att bedriva fiskerirelaterad turistverksamhet. Enligt en färsk undersökning är de italienska regioner med flest tillstånd Ligurien (290), Emilia-Romagna (229), Sardinien (218), Kalabrien (203), Kampanien (200) och Sicilien (136). Totalt uppgick de registrerade tillstånden under perioden 2002 2012 till 1 600. År 2003 var de regioner med flest tillstånd Kampanien (63), Ligurien (62), Sicilien (60) och Sardinien (59). Strax efter hamnade Apulien (46), Kalabrien (39) och Toscana (37) ( 2 ). AC. En tredjedel av den flotta som har tillstånd att bedriva fiskerirelaterad turistverksamhet kan inte ta ombord fler än fyra passagerare, 29 % kan ta ombord mellan fem och åtta passagerare och resterande 37 % kan ta ombord mellan 9 och 12 passagerare ( 3 ). AD. Nästa alla turister är koncentrerade till månaderna juli och augusti, vilket innebär att fiskerirelaterad turism är starkt säsongsbunden och att det är viktigt att uppmuntra diversifiering. AE. Utbildningsnivåerna följer ett liknande mönster som åldersgrupperna, vilket innebär att fiskare som även erbjuder fisketurer är yngre och har högre utbildning jämfört med dem som endast ägnar sig åt yrkesfiske. Mer än 30 % av skepparna har gymnasieexamen eller yrkesexamen och har åtminstone grundläggande kunskaper i engelska (64 %), franska (34 %), spanska (16 %) eller tyska (7 %) ( 4 ). AF. En undersökning bland arrangörer av fisketurer i Italien har visat att fisketurer kan vara bra för bevarandet av fiskbestånden och de marina ekosystemen, särskilt eftersom fångsterna minskas, samt, ur ett socialt perspektiv, för det fysiska och psykiska välbefinnandet för yrkesfiskare och deras familjer, eftersom yrkesfiskarnas arbetstid till sjöss minskas ( 5 ). AG. Kvinnor deltar i större utsträckning, inte bara i yrkesfiskarnas sidoverksamheter, utan även i utvecklingen av egna verksamheter inom den fiskerirelaterade turismen. AH. Ungdomar kan också ses som en målgrupp för utveckling av de fiskerirelaterade turistmålen. ( 1 ) Indagine sulle abitudini e opinioni dei cittadini nel comprensorio del GAC il mare delle Alpi Analisi della pescaturismo in Italia come strumento di sviluppo sostenibile (2015) (analys av fisketurism i Italien som verktyg för hållbar utveckling). ( 2 ) L integrazione della pesca con altre attività produttive La pescaturismo come modello sociale e culturale, Cenasca Cisl et al., (2005) (Integrering av fisketurism i annan produktverksamhet Fisketurism som sociokulturell modell). ( 3 ) Indagine sulle abitudini e opinioni dei cittadini nel comprensorio del GAC il mare delle Alpi Analisi della pescaturismo in Italia come strumento di sviluppo sostenibile (2015) (analys av fisketurism i Italien som verktyg för hållbar utveckling). ( 4 ) L integrazione della pesca con altre attività produttive La pescaturismo come modello sociale e culturale, Cenasca Cisl et al., (2005) (Integrering av fisketurism i annan produktverksamhet Fisketurism som sociokulturell modell). ( 5 ) Indagine sulle abitudini e opinioni dei cittadini nel comprensorio del GAC il mare delle Alpi Analisi della pescaturismo in Italia come strumento di sviluppo sostenibile (2015) (analys av fisketurism i Italien som verktyg för hållbar utveckling).

C 334/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 AI. Traditionellt fiske är för närvarande den primärsektorverksamhet som man vet minst om och den som minst studeras och används som ett pedagogiskt verktyg på grundläggande och medelhög akademisk nivå. AJ. Det finns stort utrymme för att införa verksamhet i undervisningen avseende traditionellt fiske, som bygger på traditionella modeller, såsom modellen skola på lantgård. AK. Partnerskapen (lokala fiskeaktionsgrupper) mellan aktörerna inom fiskerisektorn och andra lokala offentliga och privata aktörer är grundläggande för utvecklingen av fiskerirelaterade turistaktiviteter, för att utforma och genomföra en bottom-up-strategi som är anpassad till och svarar mot de ekonomiska, samhälleliga och miljömässiga behoven i det berörda området. Även om lokala fiskeaktionsgrupper i EU verkar i mycket olika miljöer och antar mycket olika strategier, har en överväldigande majoritet av dessa konstaterat att turismen är viktig för utvecklingen. AL. Kommissionen har inrättat stödenheten Farnet (nätverket för europeiska fiskeområden) för att underlätta genomförandet av insatsområde 4 i Europeiska fiskerifonden (EFF). Farnet är en nätverksplattform för fiskezonerna och stöder lokala fiskeaktionsgrupper i utvecklingen av lokala strategier, initiativ och projekt. AM. Lokala aktörer har tack vare de lokala fiskeaktionsgrupperna lärt sig hur turistutbudet i ett fiskeområde kan utvecklas till att omfatta ett helt paket av aktiviteter och därför kan förbli attraktivt även i en mycket konkurrensutsatt del av turismen. Turismen kan på så sätt bli en viktig källa till ytterligare inkomster för samhällen där man bedriver fiske, vilket i det långa loppet bidrar till den övergripande utvecklingen av kustområden och öar. AN. Lyckade exempel vittnar om det värdefulla samarbetet mellan de lokala fiskeaktionsgrupperna i byar där det bedrivs småskaligt fiske i Grekland, Italien och Spanien. Dessutom har Farnet-nätverket uppmärksammat bästa praxis i Frankrike, Belgien, Spanien, Kroatien och Italien ( 1 ). AO. I Finland har man antagit en konsekvensanalysmodell för fiskerirelaterad turistverksamhet, baserad på hur långa besöken är, vilken vistelseorten är och antalet besökare. Den samlade återkopplingen har visat på problem med definitionerna av fisketurism och det sätt på vilket besök bör räknas ( 2 ). AP. Festivaler anordnas i olika små kustsamhällen i medlemsstater där det är viktigt att integrera andra sätt att öka turismen, t.ex. genom att kombinera sådana festivaler med andra kvalitetserbjudanden inom primärsektorn: sprida kunskap om det småskaliga fisket och yrkesfiskarnas liv, skapa kontakter med traditionella kulturer, inklusive regionala maträtter och vin, och högkvalitativa produkter från berednings- och konservindustrin, som avspeglar mångfalden i EU. AQ. I Spanien har man inrättat Turismo marinero Costa del Sol och andra specialiserade byråer för att främja den traditionella fiskerinäringen och hjälpa lokalbefolkningen att utveckla och marknadsföra fiskerirelaterad turistverksamhet. Costa del Sol-byrån anordnar matlagningskurser ombord på lokala fiskebåtar, båtturer där man kan få se olika fiskarter samt fritidsfiskeaktiviteter. Samtidigt arrangeras guidade turer i Bioparc, en museipark som skapats speciellt för barn, där de kan lära sig om marinbiologi, traditionellt fiske (det traditionella fiskets verktyg och metoder) och den lokala kulturen. Att låta sig inspireras av sådana initiativ och dela med sig av sakkunskap på detta område bland medlemsstaterna skulle vara fördelaktigt för kust- och landsbygdssamhällen, särskilt i avlägset belägna regioner ( 3 ). AR. Kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna får därför inte urskillningslöst förbjuda traditionell teknik inom småskaligt fiske utan måste först göra en grundlig konsekvensbedömning för att undvika att det blir omöjligt för nya former av hållbar, småskalig och autentisk fisketurism med traditionella fiskeredskap att utvecklas. AS. I Kroatien anordnas fiskefestivaler under sommarmånaderna i turistområden vid kusten och på öar för att främja fisketraditioner, det kulturella och historiska arvet, den lokala gastronomin och den traditionella livsstilen. ( 1 ) Socioekonomisk analys om fiskerelaterad turism i Eusair Nemo project 1M-MED14-11, WP2, Action 2.3. ( 2 ) Möjligheterna att utveckla turistverksamheten runt fisket, Europaparlamentet, IP/B/PECH/IC/2013-103 (2014). ( 3 ) Möjligheterna att utveckla turistverksamheten runt fisket, Europaparlamentet, IP/B/PECH/IC/2013-103 (2014).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/25 Tisdagen den 4 juli 2017 1. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att rusta upp och anpassa fiskebåtarna för att kunna bedriva turistverksamhet, eftersom båtarna måste anpassas för att kunna garantera turisternas säkerhet och så att fiskeverksamheten inte hindras, samtidigt som turisterna erbjuds den komfort som krävs för en trevlig upplevelse, utan att fiskekapaciteten ökar. Parlamentet påpekar dock att denna typ av anpassningar, särskilt om de utförs utanför turistsäsongen, inte får leda till begränsningar av yrkesfisket. 2. Europaparlamentet betonar att den fiskerirelaterade turismen har en ännu outnyttjad potential, som kan medföra avsevärda fördelar för samhällen i kustområden genom att diversifiera de lokala inkomsterna. Parlamentet anser i sammanhang att fisketurismen och de tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land kan komplettera det kommersiella fisket och ge ytterligare inkomster för fiskesamhällena. 3. Europaparlamentet anser att det strategiska målet med kommissionens initiativ bör vara att främja fisketurism, de tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land och turism kopplad till sportfiske så att dessa aktiviteter kan utvecklas i full utsträckning i hela EU med hjälp av ett gemensamt nätverk och en gemensam ram som har inrättats för detta ändamål. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom den europeiska resekommissionen och dess portal visiteurope.com främja turistmål för hållbart fritidsfiske i Europa, och att med hjälp av en riktad informationskampanj göra fiskeföretag medvetna om potentialen hos dessa nya och hållbara affärsmodeller och de tillväxtmöjligheter som de ger. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja skapandet och utvecklingen av en fisketurism för att tillämpa en differentierad affärsstrategi som är anpassad efter branschens potential, och som på ett effektivare sätt tillgodoser behoven och är inriktad på en ny form av turism där de viktigaste frågorna är kvalitet, flexibilitet och innovation tillsammans med bland annat strävan att skydda det historiska och kulturella arvet, miljön och hälsan i fiskeregionerna. Parlamentet uppmanar också kommissionen att främja och stödja investeringar som rör fiske som turistverksamhet, för att skapa ett differentierat turistutbud genom att främja gastronomin kopplad till icke-industriella fiskprodukter, sportfiske samt undervattens- och dykturism m.m. och därmed bidra till ett hållbart utnyttjande av fisketraditionerna och till en viss fiskeregions särdrag. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i syfte att främja skapandet och utvecklingen av fisketurism, främja och aktivt stödja investeringar i diversifieringen av fiskerinäringen inom kultur och konst, som en del av det traditionella arvet (icke-industriella produkter, musik, dans m.m.) och att stödja investeringar i främjandet av fisketraditioner, historia och fiskearvet i allmänhet (fiskeredskap, metoder, historiska dokument osv.) genom att öppna museer och organisera utställningar som har ett nära samband med kustfisket. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att tillåta en blandad verksamhet för fångstfartygen, så att de, utöver kärnverksamheten, även kan bedriva annan verksamhet med anknytning till fritids- och turismsektorn. Detta kan till exempel vara sjöfartsdagar eller aktiviteter inom beredning, utbildning och gastronomi, i linje med det system som inom landsbygdssektorn används för modellen skola på lantgård och inom lantgårdsturism. 8. Europaparlamentet anser därför att det är nödvändigt att inrätta ett europeiskt nätverk för fiskeverksamhet kopplad till turism och ett europeiskt nätverk för turistverksamhet kopplad till sport- och fritidsfiske, baserat på det lyckade exemplet Farnet, som bidrar med omfattande stöd till de lokala fiskeaktionsgrupperna. 9. Europaparlamentet framhåller det brådskande behovet av att noggrant sätta in stödåtgärder och korrekt bedöma deras resultat samt att systematisera, standardisera och förbättra insamlingen av statistik om hur verksamheten bidrar till att diversifiera inkomsterna i europeiska fiskeområden. Parlamentet betonar även betydelsen av att kontrollera fritidsfiskets verkliga inverkan som ekonomisk verksamhet, dess inverkan på bestånden och den eventuella konkurrensen med den yrkesmässiga fiskerinäringen via informella försäljningsmekanismer. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att fiskerinäringen deltar i utformningen av sådana kontrollåtgärder. 10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och stödja sådana partnerskap med sektorn för fisketurism som främjas av förvaltningsorgan för marina skyddsområden i dessa områden och i Natura 2000- områden för att skydda naturresurserna och samtidigt främja och utveckla kulturen och därmed förena nytta med nöje på ett ansvarsfullt sätt.

C 334/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 11. Europaparlamentet anser att det är avgörande att man på EU-nivå harmoniserar definitionen av fiskeverksamhet kopplad till turism, med särskild tonvikt på fisketurism, de tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land, turism med koppling till vattenbruk och turism med koppling till sport- och fritidsfiske. Parlamentet påpekar att man i denna definition bör beakta att verksamheten kan se ut på många olika sätt. Dessutom måste det garanteras att samråd sker med alla berörda aktörer och att fiskerirelaterad turism betraktas som en bisyssla som gör det möjligt för fiskare att komplettera sin kärnverksamhet, dvs. fisket, utan att behöva lämna fiskerisektorn. 12. Europaparlamentet betonar att man måste skilja mellan de olika formerna av fiskerirelaterad turism, som omfattar fisketurism och de tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land, havs- och kustvattenbaserade verksamheter, fritidsfiske (inklusive sportfisketurism), inlandsfiske och aktiviteter baserade på arv och kultur som är inriktade på att skapa samverkanseffekter med marknadsföringsinitiativ för primärprodukter av hög kvalitet, samtidigt som naturarvet, djurskyddet och den biologiska mångfalden respekteras. 13. Med tanke på de enorma skillnaderna mellan de olika former av fiske inom EU som är kopplade till turism uppmanar Europaparlamentet kommissionen att anta gemensamma regler när det gäller sjöfartssäkerhet, hälso- och hygienkrav för de fartyg som används för fisketurism, inklusive eventuella skattelättnader, och påpekar att ovannämnda åtgärder måste vara tillräckligt flexibla för att kunna beakta de stora skillnader som finns mellan olika fiskeverksamheter och olika fiskefartyg och ge utrymme för olika regionala särdrag. 14. Europaparlamentet rekommenderar att principen om minskade koldioxidutsläpp och energieffektivitet för motordrivna fartyg ska ingå i de anpassningar som måste göras av sådana fartyg när de byggs om för att användas i denna verksamhet. 15. Europaparlamentet anser att det är lämpligt att säkerställa passande infrastruktur för transport av och logi för turisterna, samt underhåll och skötsel av offentliga platser när så behövs, vilket är viktigt för att se till att turistverksamheten blir framgångsrik på lång sikt. 16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter i enlighet med EU:s ramdirektiv om vatten och ramdirektivet om en marin strategi, för att säkerställa god status för kust- och havsvattnen, särskilt genom att förbättra resurseffektiviteten och effektivt förebygga och hantera föroreningar och avfall. 17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att minska den administrativa bördan genom att förenkla ansökningsförfarandena för tillstånd och andra byråkratiska förfaranden. 18. Europaparlamentet betonar att dessa åtgärder måste vara förenliga med skyddet av den biologiska mångfalden, Natura 2000-områden och marina skyddsområden (EU:s strategi för biologisk mångfald, fågeldirektivet och habitatdirektivet) och att det därmed behövs en stärkt dialog och ökade synergier med andra berörda medlemsstater. 19. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att erbjuda utbildning åt yrkesfiskare och fiskodlare, deras familjer och all lokalbefolkning som är involverad, för att se till att de har de språkkunskaper och den kunskap som krävs för att ta emot turister och garantera deras säkerhet, samt att främja information om marinbiologi, lokala fiskarter, miljön och kulturella traditioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att erkänna kvinnornas roll i fisketurismsektorn, liksom i den hållbara utvecklingen av områden som är beroende av fiske, för att garantera att kvinnor kan delta på lika villkor. 20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att på bred front sprida information om kommissionens europeiska portal för rörlighet i arbetslivet (Eures), som innehåller information för arbetssökande och arbetsgivare om arbetstillfällen, färdigheter och utbildningsbehov på området blå arbetstillfällen, och att främja öppna, nätbaserade kurser som syftar till att uppgradera eller omorientera kunskaper om turistförvaltning och innovativ fisketurism. 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en särskild sida på EU:s portal för små och medelstora företag där entreprenörer/fiskare kan få hjälp med att erhålla finansiering för verksamhet på området fiskerirelaterad turism.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/27 Tisdagen den 4 juli 2017 22. Europaparlamentet anser att kompetensutveckling inom områden som digital marknadsföring, förvaltning och underhåll av kommunikation via sociala medier, sociokulturell förvaltning och språkkunskaper är en prioritet i fiskeområden, i syfte att främja inrättandet och spridningen av fiskerirelaterat turistutbud. 23. Europaparlamentet anser att det är viktigt att se till att turistutbudet är differentierat genom att utveckla en strategi baserad på lokala särdrag, specialisering och tillgängliga resurser. I detta syfte uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att främja hållbar turism och ekoturism, inte minst genom innovativa marknadsföringsstrategier, som särskilt riktar in sig på traditionella särdrag och särdrag med koppling till hållbar utveckling, och som ständigt bör övervakas i syfte att säkerställa en balans mellan utbud och efterfrågan. 24. Europaparlamentet efterlyser ett mer integrerat utbud som utformas så att konsumenterna får en fullständig bild som grundar sig på en strukturerad och samverkande kombination av allt som ett område har att erbjuda. Parlamentet anser även att partnerskap bör bildas för att nå konsumenter via den turistverksamhet som redan finns i områden i närheten av traditionella fiskeområden, såsom turism kopplad till konferenser och/eller karriärutveckling. 25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och främja fiskerinäringens och fiskeriarbetarnas deltagande, även i projekt som är kopplade till kulturell och historisk turism, till exempel återupptäckt av sjöfartsverksamhet samt traditionella fiskevatten och fiskeyrken. 26. Europaparlamentet noterar vikten av samarbete mellan researrangörer och yrkesfiskare, i syfte att maximera potentialen hos fiskerirelaterad turism. 27. Europaparlamentet betonar vikten av turistverksamhet med koppling till vilda djur och växter, särskilt valskådning, samtidigt som de naturliga livsmiljöerna för vilda djur och de biologiska behoven respekteras. Parlamentet anser att de utbildnings- och miljömässiga samt vetenskapliga och andra socioekonomiska vinsterna med detta skulle kunna vara många och bidra till att öka medvetenheten om och uppskattningen av dessa unika arter och den värdefulla miljö som de lever i. 28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att tillhandahålla innovativ och hållbar infrastruktur, inbegripet internetuppkoppling och informationsteknik, för att främja utvecklingen av fiskerirelaterad turism och ge nytt liv åt befintlig marin infrastruktur samt åt befintlig infrastruktur i sjöar och vattendrag. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att intensifiera marknadsförings- och informationskampanjer, bland annat i samband med initiativ såsom Framstående europeiska resmål och Europaåret för kulturarv 2018 och liknande initiativ som syftar till att öka kunskapen och medvetenheten om traditionell fiskekultur och vattenbruk. Parlamentet uppmanar med kraft aktörerna att utnyttja potentialen hos turister och personer som kan resa under lågsäsong. 30. Europaparlamentet anser att ansvarsfulla och hållbara affärsmodeller för diversifiering av fisket måste respektera de lokala fiskesamhällenas kultur och bidra till att bevara deras identitet. Parlamentet betonar särskilt att turismrelaterat fritidsfiske bör bedrivas i överensstämmelse med småskaliga lokala fiskeföretags intressen. 31. Europaparlamentet anser att man bör utveckla fisketurism och sådana tjänster som yrkesfiskare erbjuder turister på land och göra dem till aktiva semesterupplevelser med stora följdfördelar, såsom främjandet av maritim kultur och traditioner på fiskeriområdet samt utbildning i miljömedvetenhet och bevarande av arter. 32. Europaparlamentet påpekar att man behöver finna sätt att utöka den potentiella efterfrågan avseende ombyggda fartyg genom att utöka utbudet för att till exempel attrahera utbildningsväsendet, som har erfarenhet av att använda jordbrukssektorn för undervisningsändamål, t.ex. projekt för skola på lantgård. 33. Europaparlamentet understryker att produktdiversifiering kräver lämpliga marknadsföringsinsatser och att det krävs en strategi för att synliggöra målgruppen av fiskare, även genom gränsöverskridande marknadsföringsinitiativ. 34. Europaparlamentet anser därför att fiskesamhällen bör överväga att lansera gemensamma marknadsföringskampanjer med andra turistmål i samma region, enligt vad som föreslogs i parlamentets resolution av den 29 oktober 2015 om nya utmaningar och koncept för främjande av turism i Europa ( 1 ), och marknadsföra gemensamma marknadsföringsplattformar med särskild inriktning på främjande och försäljning online, på grundval av internationellt samarbete. ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0391.

C 334/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 35. Europaparlamentet anser att denna marknadsföringsstrategi bör leda till samverkanseffekter mellan marknadsföringsinitiativ för färska och bearbetade produkter av hög kvalitet, gastronomi och turism, som grupperas i territoriella områden som är samverkande och/eller samstämda ur en kulturell, produktionsrelaterad och miljömässig synvinkel. 36. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att upprätthålla användningen av traditionella metoder och tekniker, t.ex. almadraba och xeito, med tanke på att dessa är nära förbundna med kustområdenas identitet och livet där, och för att erkänna dem som en del av kulturarvet. 37. Europaparlamentet understryker vikten av att investera i diversifieringen av fisket i syfte att främja tradition, historia och fiskearv som helhet (inklusive traditionella fiskeredskap och fiskemetoder). 38. Europaparlamentet understryker vikten av att investera i diversifieringen av fisket för att främja bearbetning av lokala fiskeriprodukter. 39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta strategier för att lösa problemet med säsongsbetonad turistverksamhet genom att till exempel ta initiativ till festivaler och kulinariska evenemang, hamn- och folkfester ( 1 ), temabyar och museer (se Spanien och Cetara), så att verksamheten kan hållas igång under hela året, oavsett väder- och sjöförhållanden. 40. Europaparlamentet är övertygat om att ett balanserat utbud av alternativa och riktade turistprodukter och lämpligt främjande och marknadsföring av dessa produkter kan bidra till att utjämna problemet med säsongsvariationer. 41. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, regionerna och andra aktörer måste utbyta bästa praxis, med tanke på bristen på synergieffekter mellan företag i EU:s havsområden, vilket resulterar i fragmentering och begränsade ekonomiska fördelar. Parlamentet konstaterar att forskningsinstitut, museer, turistföretag, förvaltare av Natura 2000-områden och marina skyddsområden, traditionell konserverings- och fiskberedningsindustri och andra aktörer bör uppmuntras att samarbeta för att utveckla hållbara och innovativa produkter som, förutom att ge ekonomiskt mervärde, även uppfyller besökarnas förväntningar. Parlamentet betonar att denna verksamhet bör införas i ett konsekvent allmänt regelverk för att främja en hållbar och ansvarsfull turism i de berörda havsområdena. Parlamentet anser i detta sammanhang att de lokala fiskeaktionsgrupperna kan spela en viktig roll och att de därför måste erhålla lämplig finansiering. 42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka kopplingen mellan myndigheter på lokal, regional och nationell nivå och EU, i syfte att främja styrelseformer som kan underlätta genomförandet av sektorsövergripande politik för att bidra till uppnåendet av målen inom olika politikområden, inbegripet hållbar tillväxt för alla. 43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för Farnet och lokala fiskeaktionsgrupper främja en Europaomfattande dialog med hamnar, berörda aktörer inom turistnäringen och miljöexperter. 44. Europaparlamentet uppmanar nationella myndigheter och organ att samarbeta närmare med turistbyråerna och att ge hög prioritet åt att diversifiera den blå ekonomin, framför allt vad gäller marin turism och dess kompletterande sektorer. Parlamentet påpekar att detta också bör omfatta integrering av eventuellt havssportfiske i turistpaket och marknadsföringskampanjer, särskilt på öar och i kustområden. Parlamentet betonar att beviljande av tillstånd för dubbel användning av fiskefartyg för kommersiellt, småskaligt och hantverksmässigt fiske och för marin turism, inbegripet turistsportfiske bör betraktas som en prioritet, och att bidrag bör beviljas för ombyggnad av fartygen. 45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter, industrin och andra intressenter att arbeta målinriktat och konsekvent med de av EU:s politikområden som påverkar fiskeri- och vattenbruksnäringen. Parlamentet noterar att det är nödvändigt att anta en handbok om bästa praxis med de viktigaste exemplen på dessa aktiviteter som kan uppmuntra andra företag att arbeta på samma sätt. Parlamentet påminner om att det även är viktigt att involvera det lokala forskarsamfundet för att förebygga miljöproblem. ( 1 ) Exempel på detta är de s.k. flaggdagarna (Vlaggetjesdagen) och hamndagarna i Nederländerna.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/29 Tisdagen den 4 juli 2017 46. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med miljövänliga affärsmodeller, och rekommenderar därför alltid ett nära samarbete mellan miljöexperter och lokala aktionsgrupper (t.ex. lokala fiskeaktionsgrupper och lokala aktionsgrupper på landsbygden). 47. Europaparlamentet anser att nödvändiga anslag måste öronmärkas för inrättandet av ett europeiskt nätverk för utbyte av bästa praxis och kartläggning av fiskeverksamhet med information om intressanta platser och varje fiskesamhälles särdrag. 48. Europaparlamentet hoppas att särskilda stödmekanismer kommer att användas (inom ramen för EHFF och/eller andra instrument), som kan aktiveras i nödsituationer (t.ex. naturkatastrofer) i områden där fiske och fisketurism är den enda inkomstkällan. 49. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att främja finansiering av de beskrivna åtgärderna med hjälp av EHFF, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden, ramprogrammet för forskning och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), i nära samarbete med rådgivare från Europeiska investeringsbanken (EIB), och att underlätta vägar till mjuka lån som gör det möjligt att undvika de särskilda svårigheter som kvinnor ställs inför när det gäller att finna medel för att finansiera projekt som är berättigade att ingå i de nationella programmen. 50. Europaparlamentet understryker att de lokala fiskeaktionsgrupperna under 2007 2013 hade 486 miljoner euro från EFF till sitt förfogande, och att omkring 12 000 lokala projekt erhöll stöd under den perioden. 51. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de lokala fiskeaktionsgrupperna att använda tillgängliga medel på bästa möjliga sätt och att också, när så är möjligt, använda multifinansiering (gemensamt med Eruf, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) eller ESF). 52. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta kontaktpunkter på regional nivå som ska tillhandahålla lämplig information och stöd. 53. Europaparlamentet rekommenderar att de lokala fiskeaktionsgrupperna samarbetar nära med experter på turism för att ta fram projekt och lämplig finansiering genom EHFF:s område 4, för diversifiering i fiskeområden. 54. Europaparlamentet påpekar att EHFF tillhandahåller specifikt ekonomiskt stöd till kvinnoledda initiativ i fiskesamhällen. 55. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom fastställandet av urvalskriterier för verksamheter inom ramen för EHFF säkerställa att jämställdhet integreras och främjas väl i alla finansierade åtgärder (t.ex. genom att prioritera åtgärder som är inriktade särskilt på kvinnor eller som vidtas av kvinnor). 56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning för att bedöma de sannolika socioekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av denna verksamhet. 57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera fritidsfiskets socioekonomiska effekter på inlandsturismen, särskilt i landsbygdsområden, och att föreslå möjliga åtgärder för regioner där potentialen för sådant fiske är underutnyttjad. 58. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förbättra insamlingen och hanteringen av uppgifter om fiskerirelaterad turism. 59. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén samt till medlemsstaternas regeringar och de rådgivande nämnderna.

C 334/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 P8_TA(2017)0281 Preskriptionstider för trafikolyckor Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 med rekommendationer till kommissionen om preskriptionstider för trafikolyckor (2015/2087(INL)) (2018/C 334/04) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artiklarna 67.4 och 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), med beaktande av artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna (nedan kallad Europakonventionen) och relevant rättspraxis, med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol om principerna om nationell självbestämmanderätt i processuella frågor och ett effektivt domstolsskydd ( 1 ), med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser ( 2 ) (nedan kallad Rom II-förordningen), med beaktande av Haagkonventionen av den 4 maj 1971 om tillämplig lag för trafikolyckor (nedan kallad Haagkonventionen), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ( 3 ) (nedan kallat motorfordonsförsäkringsdirektivet), med beaktande av den europeiska konventionen om beräkning av tidsfrister ( 4 ), med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet från enheten för europeiskt mervärde i Europaparlamentets utredningstjänst Limitation periods for road traffic accidents (Preskriptionstider för trafikolyckor), som åtföljer Europaparlamentets betänkande som avser ett lagstiftningsinitiativ ( 5 ), med beaktande av studien från generaldirektoratet för EU-intern politik Cross-border traffic accidents in the EU the potential impact of driverless cars (Gränsöverskridande trafikolyckor i EU de potentiella effekterna av förarlösa bilar) ( 6 ), med beaktande av kommissionens studie Compensation of victims of cross-border road traffic accidents in the EU: Comparison of national practices, analysis of problems and evaluation of options for improving the position of cross-border victims (Ersättning till offer för gränsöverskridande trafikolyckor i EU: jämförelse av nationell praxis, analys av problemen och utvärdering av alternativen för att förbättra ställningen för offer för gränsöverskridande olyckor) ( 7 ), ( 1 ) Se bland annat: dom av den 18 september 2003, Peter Pflücke mot Bundesanstalt für Arbeit, C-125/01, ECLI:EU:C:2003:477, dom av den 25 juli 1991, Theresa Emmott mot Minister for Social Welfare och Attorney General, C-208/90, ECLI:EU:C:1991:333 och dom av den 13 juli 2006, Vincenzo Manfredi m.fl. mot Lloyd Adriatico Assicurazioni SpA m.fl., förenade målen C-295/04 C-298/ 04, ECLI:EU:C:2006:461. ( 2 ) EUT L 199, 31.7.2007, s. 40. ( 3 ) EUT L 263, 7.10.2009, s. 11. ( 4 ) CETS 076. ( 5 ) PE 581.386, juli 2016. ( 6 ) PE 571.362, juni 2016. ( 7 ) Tillgänglig på följande adress: http://ec.europa.eu/civiljustice/news/docs/study_compensation_road_victims_en.pdf (30 November 2008).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/31 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 april 2010 Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna en handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet ( 1 ), med beaktande av sin resolution av den 1 februari 2007 med rekommendationer till kommissionen om preskriptionstider vid fall av kroppsskador och dödsolyckor vid gränsöverskridande tvister ( 2 ), med beaktande av resolutionen av den 22 oktober 2003 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon ( 3 ), med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0206/2017), och av följande skäl: A. Inom unionen varierar preskriptionsreglerna för skadeståndsanspråk kraftigt mellan medlemsstaterna, så att det inte finns två medlemsstater som tillämpas exakt samma grundregler för preskription. Även den preskriptionstid det är fråga om här bestäms på grundval av olika faktorer, bland annat om det pågår ett straffrättsligt förfarande i ärendet och om anspråket anses avse skadestånd utanför eller inom ett avtalsförhållande. B. De nationella systemen för preskription är således mycket komplexa och det kan ofta vara en utmaning att förstå vilken som är den tillämpliga övergripande preskriptionen, när och hur preskriptionstider börjar löpa och hur de skjuts upp, avbryts eller förlängs. C. Bristande kännedom om utländska preskriptionsregler kan leda till att man går miste om rätten att ställa ett annars giltigt anspråk eller orsaka hinder för de skadelidande med avseende på tillgången till rättslig prövning i form av ytterligare kostnader och förseningar. D. För närvarande finns det bara begränsad statistik tillgänglig över avvisande av skadeståndsanspråk i samband med gränsöverskridande trafikolyckor på grund av att preskriptionstiden har löpt ut. E. När det gäller gränsöverskridande trafikolyckor är den enda grund för talan som redan är harmoniserad på EU-nivå den som fastställs i artikel 18 i motorfordonsförsäkringsdirektivet och som gör det möjligt för skadelidande att ansöka om ersättning i sitt eget bosättningsland genom ett skadeståndsanspråk som ställs direkt till ett relevant försäkringsföretag eller skadeersättningsorgan med hänvisning till skadeståndsansvar för användning av motorfordon ( 4 ). F. Preskriptionstider utgör en viktig och fast beståndsdel av medlemsstaternas system för skadeståndsansvar vid trafikolyckor i så måtto att en kort preskriptionstid kan uppväga strikta ansvarsregler eller generösa skadestånd. G. Det är väsentligt med preskriptionstider för anspråk för att säkerställa rättssäkerhet och för att tvister ska få en slutpunkt. Svarandens rätt till rättssäkerhet och en slutpunkt för tvisten bör emellertid vägas mot sökandens grundläggande rättigheter till tillgång till rättslig prövning och till ett effektivt rättsmedel, och onödigt korta preskriptionstider kan hindra den faktiska tillgången till rättslig prövning inom unionen. H. Med tanke på de nuvarande skillnaderna när det gäller preskriptionsregler, liksom de typer av problem som direkt berörs av de skiljaktiga nationella bestämmelser som reglerar gränsöverskridande fall av person- och egendomsskador, är en viss nivå av harmonisering det enda sättet att säkerställa en tillräcklig grad av rättssäkerhet, förutsägbarhet och förenkling vid tillämpningen av medlemsstaternas bestämmelser om preskription vid gränsöverskridande trafikolyckor. I. Ett sådant lagstiftningsinitiativ bör vara rättvist för de tvistande parterna när det gäller frågor rörande preskriptionsregler och göra det lättare att beräkna preskriptionstiden och bestämma när den ska upphöra att löpa. Därför föreslås här en riktad strategi som beaktar den ökande mängden gränsöverskridande trafik inom unionen och inte en omarbetning av hela det rättsliga regelverket i medlemsstaterna. ( 1 ) EUT C 121, 19.4.2011, s. 41. ( 2 ) EUT C 250 E, 25.10.2007, s. 99. ( 3 ) Antagna texter, P5_TA(2003)0446. ( 4 ) Se även dom av den 13 december 2007, FBTO Schadeverzekeringen NV mot Jack Odenbreit, C-463/06, ECLI:EU:C:2007:792.

C 334/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 1. Europaparlamentet medger att situationen för offer för trafikolyckor har förbättrats avsevärt under de senaste årtiondena, även i fråga om domstolars behörighet inom den internationella privaträtten, och besökande skadelidande kan dra nytta av förfaranden i den medlemsstat där de har sin hemvist för ett direkt anspråk på den som försäkrat fordonet eller på skadeersättningsorgan. 2. Europaparlamentet konstaterar dock att det i unionen fortfarande finns två parallella ordningar för tillämplig lag vid trafikolyckor beroende på i vilket land anspråk ställs, nämligen 1971 års Haagkonventionen om trafikolyckor eller Rom IIförordningen, vilket i kombination med möjligheterna att välja forum enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 ( 1 ), skapar osäkerhet om rättsläget, leder till komplexitet och eventuellt bäddar för forum shopping. 3. Europaparlamentet upprepar att utredningar och förhandlingar i gränsöverskridande tvister ofta tar mycket längre tid än inhemska anspråk. Dessa utmaningar kan förvärras när ny teknik kommer in i bilden, till exempel förarlösa bilar. 4. Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att preskriptionsregler bör ses som en del av åtgärderna på området för civilrättsligt samarbete i den mening som avses i artikel 67.4 och artikel 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). 5. Europaparlamentet konstaterar att det är väsentligt med gemensamma minimiregler för preskriptionstider vid gränsöverskridande tvister för att se till att effektiva rättsmedel finns tillgängliga för att skydda skadelidande vid gränsöverskridande trafikolyckor och för att garantera rättssäkerhet. 6. Europaparlamentet betonar att oproportionerligt korta preskriptionstider i nationella rättssystem utgör ett hinder för tillgången till rättslig prövning i medlemsstaterna på ett sätt som kan strida mot rätten till en opartisk domstol, som slås fast i artikel 47 i stadgan och i artikel 6 i Europakonventionen. 7. Europaparlamentet framhåller att den stora skillnaden mellan medlemsstaternas regler om preskriptionstider vid gränsöverskridande vägtrafikolyckor skapar ytterligare hinder för skadelidande när dessa lämnar in skadeståndsanspråk för person- och egendomsskador som lidits i andra medlemsstater än den egna. 8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att allmän information om medlemsstaternas preskriptionsregler när det gäller skadeståndsanspråk vid gränsöverskridande trafikolyckor blir tillgänglig och fortlöpande uppdateras på e-juridikportalen. 9. Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att genomföra en studie om vilket skydd medlemsstaterna erbjuder minderåriga och personer med funktionsnedsättning när det gäller preskriptionstidens löpande och om nödvändigheten att fastställa minimiregler på unionsnivå för att se till att dessa personer inte förlorar sin rätt att kräva skadestånd när de drabbas av en gränsöverskridande trafikolycka och att de garanteras faktisk tillgång till rättslig prövning i unionen. 10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 81.2 i EUF-fördraget lägga fram lägga fram ett förslag till rättsakt om preskriptionstider med avseende på personskada och skada på egendom vid gränsöverskridande trafikolyckor, i enlighet med de rekommendationer som bifogas här. 11. Europaparlamentet bedömer att det begärda förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser. 12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. ( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/33 BILAGA TILL RESOLUTIONEN: Tisdagen den 4 juli 2017 REKOMMENDATIONER TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM GEMENSAMMA CIVILPROCESSRÄTTSLIGA MINIMINORMER I EU A. DET BEGÄRDA FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH SYFTE 1. I Europeiska unionen är upprätthållandet av lagen inför domstolarna fortfarande i stor utsträckning en fråga för processregler och praxis på nationell nivå. De nationella domstolarna är också unionens domstolar. Under förfarandena i dessa domstolar måste alltså rättvisa, rättskipning och effektivitet säkerställas, liksom en verkningsfull tillämpning av unionsrätten, som garanter för att unionsmedborgarnas rättigheter ska skyddas i hela unionen. 2. Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I enlighet med ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999, särskilt punkt 38, bör en ny processrättslig lagstiftning utarbetas om gränsöverskridande fall, i synnerhet när det gäller de delar som är viktiga för ett smidigt rättsligt samarbete och förbättrad tillgång till rättvisa, till exempel interimistiska åtgärder, bevisupptagning, betalningsförelägganden och tidsfrister. 3. Gemensamma minimiregler för preskriptionstider som är tillämpliga på gränsöverskridande tvister om person- och egendomsskador till följd av trafikolyckor anses nödvändiga för att minska hindren för kärande när de gör sina rättigheter gällande i en annan medlemsstat än sin egen. 4. Gemensamma minimiregler för preskriptionstider skulle leda till ökad rättssäkerhet och förutsägbarhet och begränsa risken för otillräckliga skadestånd till offer för gränsöverskridande trafikolyckor. 5. Det föreslagna direktivet syftar således till att införa en särskild preskriptionsordning för gränsöverskridande fall som garanterar faktiskt tillgång till rättslig prövning och främjar den inre marknadens funktion samt undanröjer hinder för den fria rörligheten för medborgare inom medlemsstaternas hela territorium. 6. Det föreslagna direktivet är inte avsett att ersätta de nationella ordningarna för skadeståndsansvar i deras helhet, utan syftar, med respekt för nationella särdrag, till att fastställa gemensamma minimiregler för preskriptionstider i fråga om gränsöverskridande anspråk som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/103/EG. 7. Det föreliggande förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eftersom medlemsstaterna inte kan agera på egen hand för att inrätta en uppsättning minimiregler för preskriptionstider, och förslaget går inte utöver vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa faktisk tillgång till rättslig prövning och rättssäkerhet i unionen. B. DET BEGÄRDA FÖRSLAGETS TEXT Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma preskriptionstider vid gränsöverskridande trafikolyckor EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 67.4 och 81.2, med beaktande av Europaparlamentets begäran till Europeiska kommissionen, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

C 334/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa där den fria rörligheten för personer garanteras. I syfte att gradvis upprätta ett sådant område ska unionen besluta om åtgärder rörande rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl. (2) Enligt artikel 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska dessa åtgärder omfatta åtgärder som syftar till att säkerställa bland annat faktisk tillgång till rättslig prövning samt undanröjande av hinder för välfungerande civilrättsliga förfaranden, vid behov genom att främja förenligheten mellan de civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i medlemsstaterna. (3) Enligt kommissionens meddelande av den 20 april 2010 Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna om en handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet ( 1 ) måste personer som i samband med en bilresa till en annan medlemsstat råkar ut för en bilolycka ha möjlighet att ta reda på vilka tidsfrister som gäller för ersättning via försäkringen. I detta syfte tillkännagavs en ny förordning om tidsfrister när det gäller trafikolyckor i andra länder, som skulle antas 2011. (4) Preskriptionsregler har betydande inverkan inte bara på de skadelidande parternas rätt att få tillgång till rättslig prövning, utan även på deras materiella rättigheter, eftersom en faktisk rättighet inte kan existera utan att det finns ett korrekt och adekvat skydd för den. Detta direktiv syftar till att främja tillämpningen av gemensamma preskriptionstider för gränsöverskridande trafikolyckor för att säkerställa faktisk tillgång till rättslig prövning i unionen. Den allmänt erkända rätten att få sin sak prövad inför domstol bekräftas också i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). (5) Kravet på rättssäkerhet och behovet att skipa rättvisa i enskilda fall utgör väsentliga delar i alla områden med rättvisa. Gemensamma preskriptionstider som ökar rättssäkerheten, säkerställer att tvister får en slutpunkt och bidrar till ett verkningsfullt system för verkställighet är därför nödvändiga för att garantera tillämpningen av denna princip. (6) Bestämmelserna i detta direktiv bör tillämpas på anspråk som faller inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG ( 2 ) och som är av gränsöverskridande natur. (7) Ingenting bör hindra medlemsstaterna från att tillämpa någon av bestämmelserna i detta direktiv även på rent interna vägtrafikolyckor, där så är lämpligt. (8) Alla medlemsstater är avtalsslutande parter i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen). De frågor som avses i detta direktiv bör behandlas i enlighet med denna konvention, och då i synnerhet rätten till en opartisk domstol och till ett effektivt rättsmedel. (9) Principen om lex loci damni utgör den allmänna regeln i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/ 2007 ( 3 ) med avseende på tillämplig lag i fall av personskada eller skada på egendom, och den tillämpliga lagen bör således bestämmas på grundval av var skadan inträffat, oavsett i vilket eller vilka länder indirekta följder kan uppstå. Enligt artikel 15 h i den förordningen ska tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser reglera i synnerhet det sätt ( 1 ) COM(2010)0171. ( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 7.10.2009, s. 11). ( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 31.7.2007, s. 40).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/35 Tisdagen den 4 juli 2017 på vilket en förpliktelse kan upphöra samt regler för preskription och andra rättighetsförluster som följer av utgången av en frist, däribland regler för när fristen börjar löpa, när fristen kan avbrytas och när fristen tillfälligt upphör att löpa. (10) När det gäller trafikolyckor kan det vara mycket svårt för en besökande skadelidande att få grundläggande information om olyckan från en utländsk jurisdiktion inom en relativt kort tid, såsom svarandens identitet och skadeståndsansvar som kan komma i fråga. Det kan också ta lång tid att ta reda på vilken skaderegleringsrepresentant eller försäkringsgivare som bör handlägga ärendet, att samla in uppgifter om olyckan och att få alla nödvändiga handlingar översatta. (11) I fall av gränsöverskridande trafikolyckor är det inte ovanligt att sökanden har mycket lite tid på sig att inleda förhandlingar med svaranden innan tidsfristen löper ut. Detta händer oftast när den sammanlagda tidsfristen är särskilt kort eller när det råder oklarhet om hur preskriptionstiden kan upphöra eller avbrytas. Att samla information om en olycka som inträffade i ett land som är ett annat än det land där sökanden har sin hemvist kan ta avsevärd tid. Därför bör den allmänna tidsfrist som fastställs i direktivet upphöra att löpa så snart ett anspråks ställs till försäkringsgivaren eller skadeersättningsorganet, så att sökanden får möjlighet att förhandla om en reglering av anspråket. (12) Detta direktiv bör fastställa minimiregler. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva en högre skyddsnivå. En sådan högre skyddsnivå bör inte utgöra något hinder för den faktiska tillgången till rättslig prövning som minimireglerna är avsedda att underlätta. Den skyddsnivå som enligt domstolens tolkning föreskrivs i stadgan samt unionsrättens företräde, enhetlighet och verkan bör därigenom inte äventyras. (13) Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 864/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 ( 1 ). (14) Detta direktiv syftar till att främja de grundläggande rättigheterna och tar hänsyn till de principer och värden som erkänns särskilt i stadgan, samtidigt som det syftar till att uppnå unionens mål att upprätthålla och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. (15) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att fastställa gemensamma miniminormer för preskriptionstider vid gränsöverskridande trafikolyckor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (16) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, [har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv]/[och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i protokollet, kommer Förenade kungariket och Irland inte att delta i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt på dem]. (17) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. ( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).

C 334/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I: SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER Artikel 1 Syfte Syftet med detta direktiv är att fastställa miniminormer beträffande preskriptionstidernas totala längd, när de ska inledas, när de ska upphöra att löpa samt beräkning av tidsfrister i samband med skadeståndsanspråk för personskada och skada på egendom som är ersättningsgilla enligt direktiv 2009/103/EG, avseende gränsöverskridande trafikolyckor. Artikel 2 Tillämpningsområde Detta direktiv tillämpas på skadeståndsanspråk för förlust eller skada till följd av en olycka orsakad av ett fordon som omfattas av försäkring, riktade mot a) det försäkringsföretag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för den ansvariga personen enligt artikel 18 i direktiv 2009/ 103/EG, eller b) det skadeersättningsorgan som föreskrivs i artiklarna 24 och 25 i direktiv 2009/103/EG. Artikel 3 Gränsöverskridande trafikolycka 1. I detta direktiv avses med en gränsöverskridande trafikolycka varje trafikolycka som har orsakats genom användning av ett fordon som är försäkrat och normalt hemmahörande i en medlemsstat och som äger rum i en annan medlemsstat än den där den skadelidande har hemvist eller i ett tredjeland vars nationella försäkringsbyråer i enlighet med definitionen i artikel 6 i direktiv 2009/103/EG har anslutit sig till systemet med grönt kort. 2. I detta direktiv avses med medlemsstat en annan medlemsstat än [Förenade kungariket, Irland och] Danmark. KAPITEL II: MINIMINORMER FÖR PRESKRIPTIONSTIDER Artikel 4 Preskriptionstid 1. Medlemsstaterna ska se till att en preskriptionstid på minst fyra år tillämpas på en skadeståndstalan för personskada och skada på egendom till följd av en gränsöverskridande trafikolycka som omfattas av artikel 2. Preskriptionstiden ska börja löpa den dag då sökanden blev, eller hade rimliga skäl att bli, medveten om omfattningen av skadan eller förlusten, dess orsak samt identiteten på den skadeståndsskyldiga personen och det försäkringsföretag som tillhandahåller den personens ansvarsförsäkring eller den skaderegleringsrepresentant eller det skadeersättningsorgan som har ansvaret för att ge ersättning och mot vilken anspråket ska ställas. 2. Om den lag som är tillämplig på anspråket föreskriver en preskriptionstid som är längre än fyra år ska medlemsstaterna se till att denna längre preskriptionstid tillämpas. 3. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med uppdaterad information om nationella preskriptionsregler för skador orsakade av trafikolyckor.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/37 Artikel 5 Upphörande av löpande för tidsfrister 1. Medlemsstaterna ska se till att den preskriptionstid som föreskrivs i artikel 4 i detta direktiv ska upphöra att löpa från det att sökanden inger sitt anspråk till a) försäkringsföretaget för den som har orsakat olyckan eller detta företags skaderegleringsrepresentant, enligt vad som föreskrivs i artiklarna 21 och 22 i direktiv 2009/103/EG, eller b) det skadeersättningsorgan som föreskrivs i artiklarna 24 och 25 i direktiv 2009/103/EG, fram till det att svaranden förkastar anspråket. 2. Om den återstående delen av preskriptionstiden, när denna åter börjar löpa, är mindre än sex månader ska medlemsstaterna se till att sökanden beviljas en minimiperiod på ytterligare sex månader för att väcka talan i domstol. Artikel 6 Automatisk förlängning av tidsfrister Om en tidsfrist löper ut en lördag, söndag eller på en allmän helgdag ska medlemsstaterna se till att den förlängs till utgången av närmast följande arbetsdag. Artikel 7 Beräkning av tidsfrister Medlemsstaterna ska beräkna varje tidsfrist som föreskrivs genom detta direktiv enligt följande: a) Tidsfristen ska börja löpa dagen efter den dag då den berörda händelsen inträffade. b) När en tidsfrist uttrycks som ett år eller ett visst antal år ska den löpa ut det berörda efterföljande året i den månad som har samma namn och på den dag som har samma datum som månaden och dagen då händelsen inträffade. Om den berörda efterföljande månaden inte har någon dag med samma datum ska tidsfristen löpa ut på den sista dagen i den månaden. c) På arbetsfria dagar för domstolen ska tidsfrister löpa som vanligt. Artikel 8 Reglering av anspråk Tisdagen den 4 juli 2017 Medlemsstaterna ska se till att skadelidande har tillgång till det förfarande som avses i artikel 22 i direktiv 2009/103/EG för reglering av anspråk till följd av en olycka orsakad av ett fordon som omfattas av försäkring, vilket inte ska hindra skadelidande från att senare inleda rättsliga förfaranden eller skiljeförfaranden gällande dessa anspråk fram till utlöpandet av alla preskriptionstider enligt detta direktiv under förfarandet för reglering av deras anspråk. KAPITEL III ANDRA BESTÄMMELSER Artikel 9 Allmän information om preskriptionsregler Kommissionen ska på ett lämpligt och lättillgängligt sätt och på alla unionens språk offentliggöra allmän information om de nationella preskriptionsregler för skadeståndsanspråk för skador till följd av trafikolyckor som medlemsstaterna meddelat i enlighet med artikel 4.3 i detta direktiv. Artikel 10 Förhållande till nationell rätt Detta direktiv ska inte hindra medlemsstaterna från att utvidga de rättigheter som anges där för att föreskriva en högre skyddsnivå.

C 334/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Artikel 11 Förhållande till andra unionsrättsliga bestämmelser Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 864/2007 och förordning (EU) nr 1215/2012. KAPITEL IV SLUTBESTÄMMELSER Artikel 12 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast [ett år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande]. De ska genast underrätta kommissionen om detta. 2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 13 Översyn Kommissionen ska, senast den 31 december 2025 och därefter vart femte år, för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv på grundval av både kvalitativa och kvantitativa uppgifter. I detta sammanhang bör kommissionen särskilt bedöma dess inverkan av detta direktiv på tillgången till rättslig prövning, rättssäkerheten och den fria rörligheten för personer. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagförslag för att anpassa och stärka detta direktiv. Artikel 14 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 15 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen. Utfärdat i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/39 P8_TA(2017)0282 Gemensamma miniminormer för civilrättsliga förfaranden Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 med rekommendationer till kommissionen om gemensamma civilprocessrättsliga miniminormer i Europeiska unionen (2015/2084(INL)) (2018/C 334/05) Tisdagen den 4 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artiklarna 67.4 och 81.2 i EUF-fördraget, med beaktande av artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), med beaktande av artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna (Europakonventionen) och relevant rättspraxis, med betänkande av arbetsdokumentet om inrättande av gemensamma miniminormer för civilrättsliga förfaranden i Europeiska unionen den rättsliga grunden ( 1 ), med beaktande av studien med en bedömning av det europeiska mervärdet från enheten för europeiskt mervärde i Europaparlamentets utredningstjänst Common minimum standards of civil procedure (gemensamma civilprocessrättsliga miniminormer) ( 2 ), med beaktande av djupanalysen från utredningstjänstens direktorat för utredningstjänster till ledamöterna Europeanisation of civil procedure: towards common minimum standards? (europeisering av civilprocessen: mot gemensamma miniminormer?) ( 3 ), med beaktande av djupanalysen från generaldirektoratet för EU-intern politik Harmonised rules and minimum standards in the European law of civil procedure (harmoniserade regler och miniminormer i den europeiska civilprocessrätten) ( 4 ), med beaktande av projektet From Transnational Principles to European Rules of Civil Procedure (från transnationella principer till europeiska civilprocessrättsliga regler), som drivs av Europeiska rättsinstitutet (ELI)/Internationella institutet för harmonisering av privaträtten (Unidroit), med beaktande av det amerikanska rättsinstitutets (ALI)/Unidroits Principles of Transnational Civil Procedure (principer för transnationell civilprocessrätt) ( 5 ), med beaktande av studien om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande vissa aspekter av tvistemålsförfarandet, den så kallade Stormerapporten ( 6 ), med beaktande av den preliminära uppsättningen bestämmelser för den enhetliga patentdomstolens rättegångsregler, ( 1 ) PE 572.853, december 2015. ( 2 ) PE 581.385, juni 2016. ( 3 ) PE 559.499, juni 2015. ( 4 ) PE 556.971, juni 2016. ( 5 ) Uniform Law Review, 2004(4). ( 6 ) M. Storme, Study on the approximation of the laws and rules of the Member States concerning certain aspects of the procedure for civil litigation (slutrapport, Dordrecht, 1994).

C 334/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av unionsregelverket på området för civilrättsligt samarbete, med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) om principerna om nationell självbestämmanderätt i processuella frågor och ett effektivt domstolsskydd ( 1 ), med beaktande av 2016 års resultattavla för rättskipningen i EU, med beaktande av Cepejs studie nr 23 från 2016 European judicial systems: efficiency and quality of justice (europeiska rättssystem: effektivitet och kvalitet i rättsväsendet), med beaktande av 2016 års principer för juridisk utbildning från det europeiska nätverket för rättslig utbildning ( 2 ), med beaktande av sin resolution av den 2 april 2014 om halvtidsöversynen av Stockholmsprogrammet ( 3 ), med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0210/2017), och av följande skäl: Domstolens rättspraxis om nationell självbestämmanderätt i processuella frågor och ett effektivt domstolsskydd A. Om det inte finns några unionsregler om de processuella aspekterna av en tvist som rör unionsrätten är det, enligt domstolens fasta rättspraxis om principen om självbestämmanderätt i processuella frågor, medlemsstaterna som ansvarar för att utse behöriga domstolar och fastställa närmare vilka förfaranden som ska tillämpas i fråga om åtgärder som inletts för att säkerställa skyddet av de rättigheter som tilldelas av unionen. B. Enligt samma rättspraxis finns det två viktiga villkor för att ge prioritet åt nationella processregler: De nationella processreglerna får inte vara mindre förmånliga när de tillämpas på tvister som rör unionsrätten än när de tillämpas på liknande processer av inhemsk natur (likvärdighetsprincipen), och de bör inte vara utformade på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att göra unionens rättigheter och skyldigheter gällande (principen om ändamålsenlighet). C. Medlemsstaternas företräde när det gäller att föreskriva processregler för genomdrivandet av rättigheter som tilldelas av unionen omfattar, i avsaknad av unionsbestämmelser som harmoniserar processregler, inte införandet av nya rättsmedel i de nationella rättsordningarna i syfte att säkerställa unionsrättens tillämplighet ( 4 ). D. EU-domstolens fasta rättspraxis underlättar samarbetet med domstolar på medlemsstatsnivå, samtidigt som den förbättrar förståelsen av unionsrätten bland allmänheten och dessa domstolar. Stadgan E. Rätten till effektiva rättsmedel och en opartisk domstol, som slås fast i artikel 47 i stadgan och i artikel 6 i Europakonventionen, utgör en av de grundläggande garantierna för respekten för rättssäkerheten och demokratin och är oupplösligt kopplad till civilrättsliga förfaranden som helhet. ( 1 ) Se bland annat: Dom av den 16 december 1976, Comet BV mot Produktschap voor Siergewassen, 45/76, ECLI:EU:C:1976:191 och dom av den 15 maj 1986, Marguerite Johnston mot Chief Constable of the Royal Ulster Constabulary, 222/84, ECLI:EU: C:1986:206; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597. ( 2 ) Tillgängliga på följande adress: http://www.ejtn.eu/pagefiles/15756/judicial%20training%20principles_en.pdf ( 3 ) Antagna texter, P7_TA(2014)0276. ( 4 ) Se bland annat: Dom av den 13 mars 2007, Unibet (London) Ltd och Unibet (International) Ltd mot Justitiekanslern, C-432/05, ECLI:EU:C:2007:163.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/41 Tisdagen den 4 juli 2017 F. Trots att artikel 47 i stadgan är bindande, och att artikel 6 i Europakonventionen utgör en allmän unionsrättslig princip, är skyddsnivån för rätten till en opartisk domstol i civilrättsliga förfaranden, och i synnerhet balansen mellan kärandens rätt till rättslig prövning och svarandens rätt till försvar, inte harmoniserad i hela unionen. G. Inte desto mindre har rätten till en opartisk domstol, som en grundläggande rättighet, kompletterats med flera processuella unionsrättsakter inom sekundärrätten, bland annat förordningen om småmålsförfarandet ( 1 ), direktivet om rättshjälp ( 2 ), rekommendationen om kollektiv prövning ( 3 ), direktivet om förbudsföreläggande ( 4 ) och direktivet om skadestånd för konkurrensöverträdelser ( 5 ). Unionens regelverk om civilrättsligt samarbete H. Det är numera mycket mer sannolikt att unionsmedborgare, särskilt sådana som rör sig över gränserna, kommer i kontakt med de civilrättsliga systemen i andra medlemsstater. I. Processuella miniminormer på unionsnivå skulle kunna bidra till moderniseringen av nationella förfaranden, till att skapa likvärdiga förutsättningar för företag och till en ökad ekonomisk tillväxt tack vare ändamålsenliga och effektiva rättssystem, samtidigt som man underlättar medborgarnas tillgång till rättslig prövning i unionen och bidrar till att upprätthålla unionens grundläggande friheter. J. Unionslagstiftaren har i allt större utsträckning tagit upp civilprocessrättsliga frågor, inte bara på ett övergripande sätt, som i fallet frivilliga instrument ( 6 ), utan också på ett sektorsspecifikt sätt inom olika politikområden, såsom immaterialrätt ( 7 ), konsumentskydd ( 8 ) och, nu senast, konkurrensrätt ( 9 ). K. Kritik har vid upprepade tillfällen framförts mot att harmoniseringen av förfaranden på unionsnivå är så fragmenterad, och framväxten av en sektorsspecifik civilprocessrätt för unionen utmanar samstämdheten i både de inhemska civilprocessrättsliga systemen och de olika unionsinstrumenten. L. Det föreslagna direktivet syftar till att införa en ram för civilrättsliga avgöranden genom att systematisera befintliga unionsregler för civilrättsliga förfaranden och utvidga deras tillämpningsområde till alla frågor som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde. M. Det föreslagna direktivet avser att bidra till en mer samordnad, enhetlig och systematisk strategi för civilrättsliga system, som inte begränsas av de enskilda ländernas gränser, intressen och resurser. ( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 31.7.2007, s. 1). ( 2 ) Rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (EGT L 26, 31.1.2003, s. 41). ( 3 ) Kommissionens rekommendation av den 11 juni 2013 om gemensamma principer för mekanismer för kollektiv prövning av ansökningar om förbudsföreläggande och av ersättningsanspråk och om åsidosättande av rättigheter som garanteras enligt unionsrätten (EUT L 201, 26.7.2013, s. 60). ( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (EUT L 110, 1.5.2009, s. 30). ( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 5.12.2014, s. 1). ( 6 ) Se till exempel förordningen om ett europeiskt småmålsförfarande (andra fotnoten till skäl G ovan) och förordningen om ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 655/2014 av den 15 maj 2014 om inrättande av ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av privaträttslig natur (EUT L 189, 27.6.2014, s. 59)). ( 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 30.4.2004, s. 45). ( 8 ) Se fjärde fotnoten till skäl G ovan. ( 9 ) Se femte fotnoten till skäl G ovan.

C 334/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Förslagets rättsliga grund N. Enligt artiklarna 4.1 och 5.1 i EU-fördraget (principen om tilldelade befogenheter) får unionen anta lagstiftningsåtgärder på ett visst område endast om den har uttrycklig behörighet att göra detta och i den mån det är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. O. Inom den befintliga fördragsramen återfinns den huvudsakliga rättsliga grunden för harmonisering av civilrättsliga förfaranden i avdelning V i EUF-fördraget om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. P. Kravet på ett gränsöverskridande inslag för att fastställa unionens behörighet har behållits i Lissabonfördraget, vilket innebär att unionsåtgärder på det civilrättsliga området är möjliga endast om det i ett visst fall finns sammanlänkande faktorer (hemvist, arbetsställe osv.) med anknytning till minst två olika medlemsstater. Q. Den allmänna bestämmelsen i artikel 114 i EUF-fördraget om tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera har använts och används fortfarande som rättslig grund för en rad olika sektorsspecifika bestämmelser för harmonisering av vissa delar av det civilrättsliga förfarandet, såsom direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (Ipred) och det senaste direktivet om skadeståndstalan vid överträdelser av konkurrensreglerna. R. Enligt artikel 67.4 i EUF-fördraget ska unionen underlätta tillgången till rättsväsendet, särskilt genom principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga och utomrättsliga avgöranden på det civila området, såsom exemplifieras i artikel 81 i EUF-fördraget. Det ömsesidiga förtroendet inom det europeiska rättsliga området S. Den fria rörligheten för rättsliga avgöranden är nära sammankopplad med behovet att skapa en tillräckligt hög nivå av ömsesidigt förtroende mellan rättsliga myndigheter i de olika medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller nivån på skyddet för processuella rättigheter. T. Med ömsesidigt förtroende avses i detta sammanhang det förtroende som medlemsstaterna bör ha för varandras rättssystem och domstolar, och medför ett förbud mot att granska andra staters och deras rättsväsendens verksamhet. U. Principen om ömsesidigt förtroende leder till ökad klarhet om rättsläget genom att erbjuda medborgarna och företagen i unionen tillräcklig stabilitet och förutsägbarhet. V. Genomförandet och efterlevnaden av principen om ömsesidigt erkännande av domar, i kombination med tillnärmningen av lagstiftningen, underlättar samarbetet mellan myndigheterna och rättsskyddet för individuella rättigheter. W. Ett system med gemensamma miniminormer för unionen i form av principer och regler skulle tjäna som ett första steg för konvergens mellan nationella bestämmelser för civilrättsliga förfaranden, så att man uppnår en balans mellan de tvistande parternas grundläggande rättigheter och gynnar ett fullständigt ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaternas rättssystem. X. För att säkerställa ömsesidigt förtroende är det önskvärt, och rentav nödvändigt, att det finns processrättsliga garantier för tvistemålens effektivitet och ändamålsenlighet samt för likabehandling av parterna, och att dessa garantier respekteras. Y. Ett sådant system med gemensamma miniminormer skulle också fastställa en miniminivå för kvaliteten på tvistemål i hela unionen, och därigenom bidra inte bara till att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan domstolar, utan också till att få den inre marknaden att fungera bättre, eftersom man uppskattar att de processuella skillnaderna mellan medlemsstaterna bland annat kan innebära störningar för handeln och kan avskräcka företag och konsumenter från att utöva sina rättigheter på den inre marknaden.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/43 Andra överväganden Tisdagen den 4 juli 2017 Z. Tillnärmningen av förfarandesystemen i unionen är nödvändig. Det föreslagna direktivet är tänkt att vara ett första steg i processen för vidare harmonisering av och konvergens mellan medlemsstaternas civilrättsliga system, och på längre sikt antagandet av en civilprocesslag för unionen. AA. Det föreslagna direktivet påverkar varken uppbyggnaden av medlemsstaternas domstolsväsenden eller de grundläggande kännetecknen för hur tvistemål bedrivs, men möjliggör effektivare nationella processregler. AB. Det är därför av yttersta vikt att anta och korrekt genomföra lagstiftning om antagande av gemensamma civilprocessrättsliga miniminormer i unionen. Domstolens rättspraxis om nationell självbestämmanderätt i processuella frågor och ett effektivt domstolsskydd 1. Europaparlamentet noterar att EU-domstolen spelar en avgörande roll i arbetet med att fastställa grundvalarna för unionens civilprocessrätt, eftersom den har format uppfattningen om vad civilrättsliga förfaranden betyder för unionens rättssystem. 2. Vissa processrättsliga normer som nuförtiden är inkluderade i unionens processrättsliga system kommer från EUdomstolens rättspraxis, men Europaparlamentet understryker dock att EU-domstolens bidrag i slutändan bör vara att tolka normerna snarare än att fastställa dem. 3. Europaparlamentet betonar därför att EU-domstolens omfattande erfarenhet med att granska rättsmedels- och processregler samt de kompromisser och de konkurrerande värderingar som EU-domstolen strävar efter är mycket lärorika och bör beaktas i syfte att införa ett horisontellt övergripande instrument av lagstiftningstyp med gemensamma civilprocessrättsliga normer. Stadgan 4. Europaparlamentet betonar att man med hänsyn till opartiska domstolar och tillgång till rättslig prövning bör skapa och utvidga nätverk och databaser för att stärka det rättsliga samarbetet och informationsutbytet. 5. Europaparlamentet välkomnar därför utvecklingen på området för e-juridik, i synnerhet inrättandet av det europeiska rättsliga nätverket och e-juridikportalen, som ska bli en samlad kontaktpunkt på juridikens område i unionen. Unionens regelverk om civilrättsligt samarbete 6. Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att bedöma huruvida man bör föreslå ytterligare åtgärder för att konsolidera och stärka ett horisontellt angreppssätt på den privata tillämpning av rättigheter som medges i unionsrätten och huruvida de civilprocessrättsliga normer som föreslås här kan betraktas som främjande och säkerställande av ett sådant paradigm. 7. Europaparlamentet upprepar att systematisk insamling av statistik om tillämpning av befintliga unionsinstrument på området för civilrättsligt samarbete, och resultatet av denna tillämpning, är av yttersta vikt. 8. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att bedöma huruvida ytterligare genomförandeåtgärder från medlemsstaternas sida skulle kunna bidra till ändamålsenlig tillämpning av självständiga unionsförfaranden, och anser att man i detta syfte bör fastställa ett robust och systematiskt förfarande för tillsyn från kommissionens sida. Förslagets rättsliga grund 9. Europaparlamentet noterar att artikel 114 i EUF-fördraget (harmonisering av den inre marknaden) har använts för att anta en rad unionsakter med processrättsliga inslag. Artikel 114 om tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna och som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera har använts och används fortfarande som rättslig grund för en rad olika sektorsspecifika bestämmelser för harmonisering av vissa delar av det civilrättsliga förfarandet, såsom direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (Ipred).

C 334/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 10. Europaparlamentet noterar emellertid att artikel 81 i EUF-fördraget innehåller bestämmelser om antagande av åtgärder rörande rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, inbegripet åtgärder för tillnärmning av lagar och andra författningar i medlemsstaterna, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl. Parlamentet anser därför att artikel 81 i EUF-fördraget utgör den lämpliga rättsliga grunden för det föreslagna lagstiftningsinstrumentet. 11. Europaparlamentet hävdar att begreppet gränsöverskridande följder i artikel 81.1 i EUF-fördraget angående antagande av åtgärder för civilrättsligt samarbete bör användas i vidare bemärkelse och inte uppfattas som synonymt med gränsöverskridande tvister ; 12. Europaparlamentet understryker att nuvarande tolkning av begreppet frågor som har gränsöverskridande följder är ganska snäv och leder till att man skapar två uppsättningar regler och två kategorier tvistande parter, vilket kan leda till ytterligare problem och onödiga komplikationer. Parlamentet betonar därför att tolkningen bör vidgas. 13. Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att de här föreslagna gemensamma civilprocessrättsliga miniminormerna skulle leda till ytterligare effektivisering om medlemsstaterna vidgade sitt tillämpningsområde till att inte bara omfatta frågor som faller inom unionsrättens område utan även till att generellt omfatta såväl gränsöverskridande som rent inhemska frågor. Det ömsesidiga förtroendet inom det europeiska rättsliga området 14. Europaparlamentet noterar att unionens huvudsakliga civilrättsliga verksamhet inom det europeiska området med rättvisa rör införande av instrument om jurisdiktion, litispendens och gränsöverskridande verkställighet av domar. 15. Europaparlamentet upprepar och understryker att den fria rörligheten för domar har ökat det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättsväsenden, vilket gett ökad klarhet om rättsläget och tillräcklig stabilitet och förutsägbarhet för medborgarna och företagen i EU. 16. Europaparlamentet betonar i det avseendet att ömsesidigt förtroende är ett komplext begrepp och att många faktorer spelar in i uppbyggnaden av sådant förtroende, t.ex. juridisk utbildning, gränsöverskridande rättsligt samarbete och utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan domare. 17. Europaparlamentet konstaterar att ömsesidigt förtroende kan främjas bland annat genom andra metoder än lagstiftning, till exempel domare som samarbetar inom det europeiska rättsliga nätverket eller deltar i utbildning. 18. Europaparlamentet välkomnar därför de nio principer för juridisk utbildning som det europeiska nätverket för rättslig utbildning antog vid sin generalförsamling 2016, eftersom dessa erbjuder en gemensam grund och ram för såväl rättsväsenden som juridiska utbildningsinstitut i Europa. 19. Europaparlamentet hävdar dock att ömsesidigt förtroende, ur strikt rättslig synvinkel, förutsätter, på mycket grundläggande nivå, att medlemsstaternas rättsväsenden i unionen uppfattar varandras processrättsliga system i både teori och praktik som en garanti för rättvisa tvistemål. 20. Europaparlamentet påpekar därför att framtagandet av systematiska miniminormer för civilrättsliga förfaranden i unionen i form av ett heltäckande horisontellt direktiv skulle leda till ökat ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaternas rättsväsenden och säkerställa gemensam, unionsomfattande avvägning mellan grundläggande processuella rättigheter i tvistemål, vilket skulle skapa en djupare rotad allmän känsla för rättvisa, rättssäkerhet och förutsägbarhet i hela unionen. Gemensamma miniminormer för civilrättsliga förfaranden 21. Europaparlamentet betonar att ändamålsenliga system för civilrättsliga förfaranden har avgörande betydelse för upprätthållande av rättsstaten och unionens grundläggande värden. De är också en förutsättning för hållbara investeringar och en företags- och konsumentvänlig miljö. 22. Europaparlamentet anser att bristen på klarhet i fråga om preskriptionstider för medborgare, konsumenter och företag i tvister med gränsöverskridande följder kan försvåra tillgången till rättslig prövning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att bedöma om det är genomförbart och önskvärt att harmonisera dessa preskriptionstider i civilrättsliga förfaranden.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/45 23. Europaparlamentet anser att det finns ett klart behov av att lagstiftningen tillhandahåller en uppsättning normer för tvistemål, och uppmanar kommissionen att gå vidare i arbetet med handlingsplanen för genomförandet av Stockholmsprogrammet, som antogs av Europeiska rådet inom området frihet, säkerhet och rättvisa. 24. I enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget uppmanar Europaparlamentet därför kommissionen att, på grundval av artikel 81.2 i EUF-fördraget, senast den 30 juni 2018 lägga fram ett förslag till lagstiftningsakt om gemensamma miniminormer för civilrättsliga förfaranden, i enlighet med de rekommendationer som här bifogas. 25. Europaparlamentet bekräftar att de rekommendationer som bifogas denna resolution står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. 26. Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte kommer att ha några ekonomiska konsekvenser eftersom införandet av civilprocessrättsliga miniminormer kommer att leda till skalfördelar i form av minskade kostnader för tvistande parter och deras företrädare, som inte längre behöver sätta sig in i ett annat lands civilprocessrättsliga system. o o o Tisdagen den 4 juli 2017 27. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

C 334/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 BILAGA TILL RESOLUTIONEN: REKOMMENDATIONER TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM GEMENSAMMA CIVILPROCESSRÄTTSLIGA MINIMINORMER I EU A. DET BEGÄRDA FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH SYFTEN 1. I unionen är upprätthållandet av lagen inför domstol fortfarande i stor utsträckning en fråga för processregler och praxis på nationell nivå. De nationella domstolarna är också unionens domstolar. Vid förfaranden inför dem måste alltså rättvisa, rättskipning och effektivitet säkerställas, liksom en verkningsfull tillämpning av unionsrätten. 2. Genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar på det civilrättsliga området har ökat medlemsstaternas förtroende för varandras civilrättsliga system, medan åtgärder för tillnärmningen av medlemsstaternas lagar och andra författningar kan underlätta samarbetet mellan myndigheter och främja det rättsliga skyddet för individuella rättigheter. Omfattningen av det ömsesidiga förtroendet är i hög grad beroende av en rad parametrar som bland annat omfattar mekanismer till skydd för sökandens eller svarandens rättigheter, samtidigt som man garanterar tillgång till domstolar och rättslig prövning. 3. Även om medlemsstaterna är parter i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har erfarenheten visat att enbart detta inte alltid räcker för att skapa tillräckligt förtroende för andra staters civilrättsliga system. De nationella civilprocessrättsliga reglerna varierar betydligt mellan medlemsstaterna, ofta i fråga om vissa grundläggande processuella principer och garantier, vilket innebär en risk för att det ömsesidiga förtroendet mellan rättsliga myndigheter kan komma att drabbas. 4. För att skydda unionsmedborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, bidra till modernisering av nationella förfaranden, skapa likvärdiga förutsättningar för företag samt säkerställa ökad ekonomisk tillväxt tack vare ändamålsenliga och effektiva rättssystem, är det därför nödvändigt att anta ett direktiv för att vidareutveckla de miniminormer som fastställs i stadgan och i Europakonventionen. Den korrekta rättsliga grunden för ett sådant förslag är artikel 81.2 i EUF-fördraget, som rör åtgärder på området för civilrättsligt samarbete. Direktivet ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. 5. Gemensamma civilprocessrättsliga miniminormer anses nödvändiga för att bilda en solid grund för tillnärmning och förbättring av nationella lagar, med tanke på den flexibilitet som medlemsstaterna ges i utarbetandet av nya civilprocessrättsliga lagar, samtidigt som normerna avspeglar ett allmänt samförstånd om principerna för civilrättslig praxis. 6. Gemensamma miniminormer bör leda till ökat förtroende för de civilrättsliga systemen i alla medlemsstater, vilket i sin tur bör bidra till ett effektivare, snabbare och flexiblare rättsligt samarbete i en anda av ömsesidigt förtroende. Dessa gemensamma miniminormer bör också avlägsna hinder för den fria rörligheten för medborgare inom medlemsstaternas territorium och göra att i synnerhet de som reser utomlands inte längre drar sig för att kontakta de civilrättsliga systemen i andra medlemsstater. 7. Det föreslagna direktivet är inte tänkt att ersätta de nationella civilprocessrättsliga systemen i deras helhet. Med respekt för nationella särdrag och grundläggande rätt till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång, vilket tryggar en faktisk och effektiv tillgång till rättslig prövning, är det föreslagna direktivet tänkt att fastställa gemensamma miniminormer för hur civilrättsliga förfaranden ska fungera och genomföras i alla frågor inom unionsrättens tillämpningsområde. Det syftar också till att utgöra en grund för den gradvisa fördjupningen av tillnärmningen av medlemsstaternas civilprocessrättsliga system. 8. Förslaget påverkar inte medlemsstaternas bestämmelser om utformning av domstolsväsendet eller deras regler för utnämning av domare.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/47 Tisdagen den 4 juli 2017 9. Det föreliggande förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eftersom medlemsstaterna inte kan agera på egen hand för att inrätta en uppsättning civilprocessrättsliga miniminormer, och förslaget går inte utöver vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa faktisk tillgång till rättslig prövning och ömsesidigt förtroende i unionen. B. TEXTEN TILL DET BEGÄRDA FÖRSLAGET Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma civilprocessrättsliga miniminormer i Europeiska unionen EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 81.2, med beaktande av Europaparlamentets begäran till Europeiska kommissionen, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa där den fria rörligheten för personer garanteras. I syfte att gradvis upprätta ett sådant område ska unionen besluta om åtgärder rörande rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl. (2) Enligt artikel 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör dessa åtgärder syfta till att säkerställa bland annat ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av domstolsavgöranden och verkställighet av dessa, gränsöverskridande delgivning av handlingar, samarbete kring bevisupptagning, faktisk tillgång till rättslig prövning samt undanröjande av hinder för välfungerande civilrättsliga förfaranden, vid behov genom att främja förenligheten mellan de civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i medlemsstaterna. (3) Enligt ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Tammerfors den 15 16 oktober 1999, särskilt punkt 33, skulle förstärkt ömsesidigt erkännande av domar och andra avgöranden av rättsliga myndigheter och en nödvändig tillnärmning av lagstiftning underlätta samarbetet mellan behöriga myndigheter och främja det rättsliga skyddet av enskildas rättigheter. Principen om ömsesidigt erkännande bör därför utgöra grunden för det rättsliga samarbetet på det civilrättsliga området inom unionen. (4) Enligt kommissionens handlingsplan för genomförandet av Stockholmsprogrammet, som antogs av Europeiska rådet inom området frihet, säkerhet och rättvisa, bygger det europeiska rättsliga området och en väl fungerande inre marknad på den grundläggande principen om ömsesidigt erkännande, som i sin tur utgår från att medlemsstaterna har förtroende för varandras rättssystem. Denna princip kan tillämpas med framgång endast om det finns ett ömsesidigt förtroende mellan domare, rättstillämpare, företag och allmänhet. Omfattningen av detta förtroende är beroende av en rad faktorer, däribland att det finns mekanismer som skyddar de processuella rättigheterna för parter i tvistemål. Gemensamma miniminormer som stärker rätten till en rättvis rättegång och rättssystemens effektivitet och bidrar till ett verkningsfullt system för verkställighet är därför nödvändiga för att garantera tillämpningen av denna princip.

C 334/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 (5) Genom att fastställa minimiregler för skyddet av parternas processuella rättigheter och ge medborgarna enklare tillgång till rättslig prövning bör detta direktiv stärka medlemsstaternas förtroende för andra medlemsstaters civilrättsliga system, och kan därmed bidra till att främja de grundläggande rättigheterna i unionen och en effektivare inre marknad, samtidigt som unionens grundläggande friheter upprätthålls genom att det utvecklas en djupare allmän känsla av rättvisa, rättssäkerhet och förutsägbarhet på hela dess territorium. (6) Bestämmelserna i detta direktiv bör tillämpas på tvistemål med gränsöverskridande följder, inbegripet sådana som härrör från överträdelser av de rättigheter och friheter som garanteras i unionsrätten. Där detta direktiv hänvisar till kränkningar av rättigheter som garanteras enligt unionsrätten omfattar det alla situationer där överträdelser av regler som fastställts på unionsnivå har orsakat, eller sannolikt kommer att orsaka, skada för fysiska och juridiska personer. Ingenting bör hindra medlemsstaterna från att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv även på rent interna civilrättsliga ärenden. (7) Alla medlemsstater är avtalsslutande parter i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 1950. De frågor som avses i detta direktiv bör behandlas i överensstämmelse med denna konvention, och då i synnerhet rätten till en opartisk domstol och till ett effektivt rättsmedel. (8) Detta direktiv syftar till att främja tillämpningen av gemensamma civilprocessrättsliga miniminormer för att säkerställa faktisk tillgång till rättslig prövning i unionen. Den allmänt erkända rätten att få sin sak prövad inför domstol bekräftas också i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). (9) Civilrättsliga förfaranden bör förbättras ytterligare genom att den tekniska utvecklingen på det rättsliga området och nya verktyg som finns tillgängliga för domstolarna utnyttjas, vilket kan bidra till att övervinna det geografiska avståndet och dess konsekvenser i form av höga kostnader och tidskrävande förfaranden. För att ytterligare minska rättegångskostnaderna och förkorta förfarandena bör parterna och domstolarna i större utsträckning uppmuntras att använda modern kommunikationsteknik. (10) För att göra det möjligt för personer att höras utan att behöva ta sig till domstolen bör medlemsstaterna se till att muntliga förhandlingar och bevisupptagning genom hörande av vittnen, experter eller parterna kan genomföras med hjälp av lämplig teknik för distanskommunikation, såvida det inte på grund av de specifika omständigheterna i fallet vore olämpligt att använda sådan teknik för en rättvis handläggning av målet. Denna bestämmelse påverkar inte rådets förordning (EG) nr 1206/2001 ( 1 ). (11) Medlemsstaternas domstolar bör ha möjlighet att inhämta sakkunnigutlåtanden i tekniska, rättsliga eller andra bevisrelaterade frågor. Utom i de fall där tvångsåtgärder är nödvändiga och förenliga med friheten att tillhandahålla tjänster och med domstolens rättspraxis, bör domare i en medlemsstat kunna utse sakkunniga för att göra utredningar i en annan medlemsstat, utan att förhandstillstånd krävs för detta. För att underlätta inhämtandet av rättslig sakkunskap och med hänsyn till begränsningar för utnämningen av tillräckligt kvalificerade sakkunniga i en medlemsstats jurisdiktion, till exempel på grund av att målet är tekniskt avancerat eller det föreligger direkta eller indirekta kopplingar mellan den sakkunnige och parterna, bör en europeisk katalog med alla nationella förteckningar över sakkunniga upprättas och hållas uppdaterad som en del av den europeiska e-juridikportalen. (12) När det gäller interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder bör en lämplig avvägning göras mellan sökandens intresse av att tilldelas provisoriskt skydd och svarandens intresse av att förhindra missbruk av sådant skydd. Om interimistiska åtgärder begärs innan en dom har erhållits bör den domstol till vilken ansökan ingetts, med stöd av den bevisning som lagts fram av sökanden, förvissa sig om att fordran på svaranden sannolikt kommer att bifallas i sak. Vidare bör det krävas att sökanden i alla situationer på ett för domstolen tillfredsställande sätt visar att fordran är i akut behov av rättsligt skydd och att verkställigheten av den befintliga eller framtida domen kan hindras eller avsevärt försvåras utan de interimistiska åtgärderna. ( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 27.6.2001, s. 1).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/49 Tisdagen den 4 juli 2017 (13) Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka de särskilda bestämmelser för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter som fastställs i unionsrättsakter, särskilt de som återfinns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG ( 1 ). Direktivet bör inte påverka heller de särskilda bestämmelserna för gränsöverskridande skuldindrivning enligt det europeiska beslutet om kvarstad på bankmedel ( 2 ). (14) Domstolarna bör ges en nyckelroll för att värna samtliga parters rättigheter och intressen och se till att de civilrättsliga förfarandena fortlöper på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. (15) Målet att trygga en opartisk domstol och förbättra tillgången till rättslig prövning och det ömsesidiga förtroendet, som är ett led i unionens politik för att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, bör omfatta tillgång till tvistlösning både i och utanför domstol. För att uppmuntra parterna att använda medling bör medlemsstaterna se till att deras regler för talefrister och preskriptionstider inte hindrar parterna från att ta upp fallet i domstol eller i ett skiljedomsförfarande om deras medlingsförsök misslyckas. (16) Med hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaternas civilprocessrättsliga regler, särskilt reglerna om delgivning av handlingar, är det nödvändigt att definiera de miniminormer som bör tillämpas på tvistemål som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde. I synnerhet delgivningsmetoder som garanterar ett snabbt och säkert mottagande av de delgivna handlingarna, bekräftat genom ett mottagningsbevis, bör prioriteras. Användningen av modern kommunikationsteknik bör därför uppmuntras i stor utsträckning. För handlingar som måste delges parterna bör elektronisk delgivning vara likställd med delgivning per post. De tillgängliga elektroniska medlen bör garantera att innehållet i handlingar och annan skriftlig kommunikation som tas emot är riktigt och korrekt återger innehållet i handlingar och annan skriftlig kommunikation som skickats, liksom att den metod som används för mottagningsbevis ger en bekräftelse på adressatens mottagande och datum för mottagandet. (17) Medlemsstaterna bör se till att parterna i ett tvistemål har rätt till en försvarare efter eget val. I gränsöverskridande tvister bör parterna ha rätt till en försvarare i hemstaten för inledande rådgivning och en annan i värdstaten för själva processen. Principen om att all kommunikation mellan parterna och deras försvarare ska vara konfidentiell är nyckeln till ett verkningsfullt utövande av rätten till en rättvis rättegång. Medlemsstaterna bör därför respektera konfidentialiteten vid möten och andra former av kommunikation mellan försvararen och parterna vid utövandet av den rätt till en försvarare som föreskrivs i detta direktiv. Parterna i ett mål bör kunna avstå från en rättighet enligt detta direktiv under förutsättning att de har fått information om de eventuella konsekvenserna av att avstå från den rättigheten. (18) Käranden bör inte behöva ta sig till den medlemsstat där domstolen är belägen för att betala domstolsavgifter eller anlita en advokat för detta ändamål. I syfte att säkerställa kärandens faktiska tillgång till förfarandet bör medlemsstaterna som ett minimum erbjuda åtminstone ett av de distansbetalningssätt som föreskrivs i detta direktiv. Informationen om domstolsavgifter och betalningssätt och om de myndigheter eller organisationer som är behöriga att ge praktisk hjälp i medlemsstaterna bör vara tydlig och lättillgänglig på internet via lämpliga nationella webbplatser. (19) Medlemsstaterna bör säkerställa respekten för den grundläggande rätten till rättshjälp enligt artikel 47.3 i stadgan. Alla fysiska och juridiska personer som är inblandade i civilrättsliga tvister som omfattas av detta direktiv, vare sig de är kärande eller svarande, bör kunna hävda sina rättigheter i domstol även om de på grund av sin privatekonomiska situation inte kan bära rättegångskostnaderna. Rättshjälp bör omfatta rådgivning före rättstvisten i avsikt att nå en uppgörelse innan ett rättsligt förfarande inleds, rättsligt bistånd med att väcka talan, representation vid domstol samt hjälp med rättegångskostnaderna. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 2003/8/EG ( 3 ). ( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 30.4.2004, s. 45). ( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 655/2014 av den 15 maj 2014 om inrättande av ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av privaträttslig natur (EUT L 189, 27.6.2014, s. 59). ( 3 ) Rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (EGT L 26, 31.1.2003, s. 41).

C 334/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 (20) En förutsättning för ett europeiskt rättsligt område som fungerar effektivt är att det skapas en europeisk rättskultur som till fullo respekterar subsidiaritetsprincipen, proportionalitetsprincipen och rättsväsendets oberoende. Rättslig utbildning är ett avgörande led i denna process eftersom den ökar det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, yrkesutövarna och medborgarna. I detta avseende bör medlemsstaterna samarbeta och tillhandahålla stöd till yrkesutbildning och utbyte av bästa praxis mellan dem som arbetar på det rättsliga området. (21) I detta direktiv fastställs minimiregler. Medlemsstaterna får utvidga de rättigheter som anges i detta direktiv för att föreskriva en högre skyddsnivå. En sådan högre skyddsnivå bör inte utgöra något hinder för det ömsesidiga förtroende och den faktiska tillgång till rättslig prövning som minimireglerna är avsedda att underlätta. Den skyddsnivå som enligt domstolens tolkning föreskrivs i stadgan samt unionsrättens företräde, enhetlighet och verkan bör därigenom inte äventyras. (22) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att fastställa gemensamma civilprocessrättsliga miniminormer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (23) I enlighet med [artikel 3]/[artiklarna 1 och 2] i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, [har dessa medlemsstater meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv]/[och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt på dem]. (24) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I: SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER Artikel 1 Syfte Målet med detta direktiv är att tillnärma de processrättsliga systemen i syfte att säkerställa fullständig respekt för rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol enligt artikel 47 i stadgan och artikel 6 i Europakonventionen, genom att fastställa miniminormer som rör inledande, genomförande och slutförande av civilrättsliga förfaranden inför medlemsstaternas domstolar. Artikel 2 Tillämpningsområde 1. Utan att det påverkar tillämpningen av civilprocessrättsliga normer som är eller kan vara föreskrivna i unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning, i den mån de normerna är fördelaktigare för de tvistande parterna, ska detta direktiv tillämpas på privaträttens område i tvister med gränsöverskridande följder, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om, med undantag av sådana rättigheter och skyldigheter som parterna inte disponerar över enligt relevant tillämplig lagstiftning. Det ska i synnerhet inte tillämpas på skattefrågor, tullfrågor eller förvaltningsrättsliga frågor eller på statens ansvar för handlingar och underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet (acta jure imperii). 2. I detta direktiv avses med medlemsstat samtliga medlemsstater med undantag av [Förenade kungariket, Irland och] Danmark.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/51 Artikel 3. Tvister med gränsöverskridande följder 1. I detta direktiv avses med tvist med gränsöverskridande följder en tvist där Tisdagen den 4 juli 2017 a) minst en av parterna har sin hemvist eller vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än den medlemsstat där domstolen är belägen, eller b) båda parterna har sin hemvist i samma medlemsstat som den där domstolen är belägen, förutsatt att platsen för avtalets fullgörande, platsen där skadan inträffade eller platsen för domens verkställighet är belägen i en annan medlemsstat, eller eller c) båda parterna har sin hemvist i samma medlemsstat som den där domstolen är belägen, förutsatt att tvisteämnet omfattas av unionsrättens tillämpningsområde. 2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska hemvist fastställas i enlighet med artiklarna 62 och 63 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 ( 1 ). KAPITEL II MINIMINORMER FÖR CIVILRÄTTSLIGA FÖRFARANDEN Avsnitt 1: Rättvisa och verkningsfulla utslag Artikel 4 Allmän skyldighet att tillhandahålla ett effektivt rättsligt skydd Medlemsstaterna ska sörja för de åtgärder, förfaranden och sanktioner som är nödvändiga för att säkerställa de rättigheter som följer av unionens civilrätt. Åtgärderna, förfarandena och sanktionerna ska vara rättvisa och skäliga, inte onödigt komplicerade eller kostsamma och inte medföra oskäliga tidsfrister eller omotiverade dröjsmål, samtidigt som nationella särdrag och grundläggande rättigheter respekteras. Åtgärderna, förfarandena och sanktionerna ska också vara verkningsfulla och proportionella och tillämpas på så sätt att hinder för den faktiska tillgången till rättslig prövning inte uppkommer och skydd mot missbruk säkerställs. Artikel 5 Muntliga förhandlingar 1. Medlemsstaterna ska säkerställa rättvis handläggning av målet. Om det inte är möjligt för parterna att vara fysiskt närvarande, eller om parterna med domstolens godkännande har enats om att använda snabbare kommunikationsmedel, ska medlemsstaterna se till att muntliga förhandlingar kan hållas med hjälp av lämplig teknik för distanskommunikation, såsom videokonferenser eller telefonkonferenser, som finns tillgänglig för domstolen. 2. Om den person som ska höras har sin hemvist eller vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än den där domstolen är belägen, ska den personens deltagande i en muntlig förhandling via videokonferens, telefonkonferens eller annan lämplig teknik för distanskommunikation arrangeras med användning av de förfaranden som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1206/2001. När det gäller videokonferenser ska rådets rekommendationer om gränsöverskridande videokonferenser, som antogs av rådet den 15 och 16 juni 2015 ( 2 ), och det arbete som utförts inom ramen för den europeiska e- juridikportalen beaktas. ( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1). ( 2 ) Rådets rekommendationer Främjande av användningen och utbyte av bästa praxis när det gäller gränsöverskridande videokonferenser på juridikområdet i medlemsstaterna och på EU-nivå (EUT C 250, 31.7.2015, s. 1).

C 334/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Artikel 6 Interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder 1. Medlemsstaterna ska se till att interimistiska åtgärder för att bevara en faktisk eller rättslig situation föreligger för att säkra en fullständig verkan av en senare dom i sakfrågan, innan förfarandet för prövning av sakfrågan inleds eller när som helst under ett sådant förfarande. Dessa åtgärder som avses i första stycket ska också omfatta åtgärder för att hindra en omedelbart förestående överträdelse eller för att få en påstådd överträdelse att omedelbart upphöra, liksom för att bevara tillgångar som är nödvändiga för att den efterföljande verkställigheten av en fordran inte ska hindras eller avsevärt försvåras. 2. Sådana åtgärder ska respektera rätten till försvar och stå i proportion till den påstådda överträdelsens karaktär och svårhetsgrad, så att det blir möjligt att, där så är lämpligt, tillhandahålla garantier för de kostnader och den skada som svaranden vållats genom oberättigade begäranden. Domstolarna ska ha befogenhet att kräva att sökanden lämnar rimligen tillgänglig bevisning för att de med tillräcklig säkerhet ska kunna förvissa sig om att den begärda interimistiska åtgärden är nödvändig och proportionerlig. 3. Medlemsstaterna ska se till att interimistiska åtgärder i vederbörligen motiverade fall kan vidtas utan att svaranden har hörts, om ett dröjsmål skulle leda till irreparabel skada för sökanden eller när det finns en påvisbar risk för att bevismaterial kan förstöras. I sådana fall ska parterna underrättas om detta utan otillbörligt dröjsmål senast efter det att åtgärderna har verkställts. En omprövning, innefattande rätten att bli hörd, ska äga rum på svarandens begäran, så att det inom rimlig tid efter underrättelsen om åtgärderna kan beslutas huruvida dessa ska ändras, upphävas eller fastställas. Om åtgärderna som avses i första stycket upphävs eller om det senare framkommer att det inte förekommit någon överträdelse eller något hot om överträdelse, kan domstolen förelägga sökanden, på svarandens begäran, att ge denne lämplig ersättning för eventuell skada till följd av åtgärderna. 4. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av direktiv 2004/48/EG och förordning (EU) nr 655/2014. Avsnitt 2: Förfarandets effektivitet Artikel 7 Processuell effektivitet 1. Medlemsstaternas domstolar ska respektera rätten till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång som tryggar faktiskt tillgång till rättslig prövning samt principen om ett kontradiktoriskt förfarande, i synnerhet när de beslutar om huruvida muntliga förhandlingar är nödvändiga och om metoderna för och omfattningen av bevisupptagningen. 2. Medlemsstaternas domstolar ska agera så snart som möjligt, oavsett om det föreligger tidsfrister för specifika åtgärder under de olika etapperna av förfarandet eller inte. Artikel 8 Motiverade beslut Medlemsstaterna ska se till att domstolarna utfärdar tillräckligt detaljerade motiverade beslut inom rimlig tid, så att parterna i praktiken kan utnyttja rätten att granska eller överklaga beslutet. Artikel 9 Allmänna principer för förfarandets gång 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att domstolarna aktivt handlägger de mål som anhängiggjorts vid dem för att säkerställa en rättvis och effektiv behandling av tvister i rimlig takt och till rimlig kostnad, utan att inskränka parternas frihet att besluta om sakfrågan och bevisningen i målet.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/53 Tisdagen den 4 juli 2017 2. I den mån det är rimligen genomförbart ska domstolen handlägga målet i samråd med parterna. En aktiv handläggning av målet kan särskilt omfatta följande: a) Att parterna uppmuntras att samarbeta med varandra under förfarandet. b) Att problem identifieras i ett tidigt skede. c) Att det snabbt beslutas vilka problem som kräver en fullständig utredning och att andra frågor genast avklaras. d) Att det beslutas i vilken ordning problemen ska lösas. e) Att parterna får hjälp med att lösa hela eller delar av tvisten. f) Att det fastställs tidsplaner för att kontrollera förfarandets fortskridande. g) Att domstolen behandlar så många aspekter av tvisten som den kan vid samma tillfälle. h) Att målet behandlas utan att parterna behöver närvara personligen. i) Att tillgängliga tekniska hjälpmedel används. Artikel 10 Bevisupptagning 1. Medlemsstaterna ska se till att ändamålsenliga medel för att lägga fram, inhämta och skydda bevisning är tillgängliga med hänsyn till rätten till försvar och behovet att skydda konfidentiella uppgifter. 2. I samband med bevisupptagning ska medlemsstaterna uppmuntra till användning av modern kommunikationsteknik. Domstolen ska använda den enklaste och minst kostsamma metoden för bevisupptagning. Artikel 11 Sakkunniga vid domstolen 1. Utan att det påverkar parternas möjlighet att lägga fram sakkunnigbevisning ska medlemsstaterna se till att domstolen när som helst kan utse sakkunniga som ska tillhandahålla sakkunskap om specifika aspekter av målet. Domstolen ska tillhandahålla sådana sakkunniga all information som behövs för att avge ett sakkunnigutlåtande. 2. I gränsöverskridande tvister utom i de fall där tvångsåtgärder är nödvändiga eller där en utredning genomförs på platser som är kopplade till en medlemsstats befogenhetsutövande eller på platser till vilka tillträde eller andra åtgärder, enligt lagen i den medlemsstat där utredningen genomförs, förbjuds eller begränsas till vissa personer ska medlemsstaterna se till att en domstol kan utse en juridiskt sakkunnig som ska genomföra utredningar utanför den domstolens behörighetsområde, utan att det krävs en föregående begäran om detta till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten. 3. För tillämpning av punkterna 1 och 2 ska kommissionen utarbeta en europeisk katalog över sakkunniga genom att sammanställa befintliga nationella förteckningar över sakkunniga och göra den tillgänglig via den europeiska e- juridikportalen. 4. De av domstolarna utsedda sakkunniga ska garantera oberoende och opartiskhet i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga på domare i artikel 22. 5. Sakkunnigutlåtanden som de sakkunniga lämnar till domstolen ska göras tillgängliga för parterna, som ska ha möjlighet att lämna synpunkter på dem.

C 334/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Avsnitt 3: Tillgång till domstolar och rättslig prövning Artikel 12 Tvistlösning 1. Medlemsstaterna ska se till att domstolen när som helst under förfarandet och med beaktande av alla omständigheter i fallet, och om den anser att tvisten lämpar sig för tvistlösning får föreslå att parterna använder sig av medling för att lösa eller efterforska en lösning av tvisten. 2. Detta ska inte innebära att parter som väljer medling senare hindras från att inleda rättsliga förfaranden eller skiljedomsförfaranden i tvisten bara för att talefristerna eller preskriptionstiderna löpt ut under medlingsprocessen. Artikel 13 Rättegångskostnader 1. Medlemsstaterna ska se till att de domstolsavgifter som tas ut i medlemsstaterna för tvistemål inte är oproportionerliga i förhållande till fordrans värde och inte gör det omöjligt eller orimligt svårt att driva en rättsprocess. 2. De domstolsavgifter som tas ut i medlemsstaterna för tvistemål får inte avskräcka medborgarna från att väcka talan eller på något sätt hindra tillgången till rättslig prövning. 3. Parterna ska kunna betala domstolsavgifterna genom distansbetalning, även från en annan medlemsstat än den där domstolen är belägen, via banköverföring eller betalning med kredit- eller betalkort. 4. Medlemsstaterna ska se till att informationen om domstolsavgifter och betalningssätt, liksom om de myndigheter eller organisationer som är behöriga att ge praktisk hjälp i medlemsstaterna, görs tydligare och är lätt att nå på internet. I detta syfte ska medlemsstaterna överföra den informationen till kommissionen, som i sin tur ska se till att den offentliggörs och får stor spridning med hjälp av lämpliga medel, i synnerhet via den europeiska e-juridikportalen. Artikel 14 Principen om att förlorande part betalar 1. Medlemsstaterna ska se till att den förlorande parten ska bära kostnaderna för förfarandet, inklusive men inte begränsat till kostnader som är en följd av att den andra parten företräddes av en advokat eller annan jurist eller eventuella kostnader för delgivning eller översättning av handlingar som står i proportion till fordrans värde och var nödvändiga. 2. Om den ena parten endast delvis vinner bifall, eller under exceptionella omständigheter, kan domstolen utfärda ett föreläggande om att kostnaderna ska fördelas lika eller att parterna ska bära sina egna kostnader. 3. En part ska bära alla onödiga kostnader som denne åsamkat domstolen eller en annan part genom att antingen ta upp onödiga frågor eller på annat sätt vara orimligt trätlysten. 4. Domstolen kan ändra sitt beslut om kostnader för att beakta otillbörlig underlåtenhet att samarbeta eller deltagande utan ärligt uppsåt i försök att lösa tvisten, i överensstämmelse med artikel 20. Artikel 15 Rättshjälp 1. För att säkerställa faktisk tillgång till rättslig prövning ska medlemsstaterna se till att domstolarna kan bevilja en part rättshjälp.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/55 2. Rättshjälp kan helt eller delvis omfatta följande kostnader: Tisdagen den 4 juli 2017 a) Domstolsavgifter, genom fullständig eller partiell nedsättning eller anstånd. b) Kostnader för rättsligt bistånd och biträde avseende i) rådgivning före rättstvisten i avsikt att nå en uppgörelse innan ett rättsligt förfarande inleds i enlighet med artikel 12.1, ii) inledande och drivande av förfarandet inför domstol, iii) alla omkostnader i samband med förfarandet, inbegripet ansökan om rättshjälp, iv) verkställighet av beslut. c) Andra nödvändiga kostnader för förfarandet som ska bäras av en part, inbegripet kostnader för vittnen, sakkunniga, tolkar och översättare samt nödvändiga kostnader för resor, logi och uppehälle för den berörda parten och dennes ombud. d) Den vinnande partens omkostnader, om sökanden förlorar målet, i enlighet med artikel 14. 3. Medlemsstaterna ska se till att alla fysiska personer som är medborgare i Europeiska unionen, alternativt medborgare i ett tredjeland och lagligen bosatta i en av Europeiska unionens medlemsstater, har rätt att ansöka om rättshjälp om a) de på grund av sin ekonomiska situation helt eller delvis saknar möjlighet att bära de kostnader som avses i punkt 2 i denna artikel, och b) den talan som ansökan om rättshjälp avser har rimliga utsikter att lyckas, med hänsyn till sökandens processuella ställning, och c) den kärande som ansöker om rättshjälp har rätt att väcka talan enligt de tillämpliga nationella bestämmelserna. 4. Juridiska personer ska ha rätt att ansöka om rättshjälp i form av dispens från förskottsinbetalning av rättegångskostnaderna och/eller kostnaderna för advokatbistånd. Vid beslut om att bevilja sådant stöd kan domstolarna ta hänsyn till bland annat följande: a) Typ av juridisk person och huruvida den är vinstdrivande eller icke-vinstdrivande. b) Delägares eller aktie- eller andelsägares finansiella resurser. c) Dessas möjlighet att skaffa fram de nödvändiga medlen för att väcka talan. 5. Medlemsstaterna ska förvissa sig om att medborgare och juridiska personer i unionen informeras om förfarandet för att söka rättslig hjälp enligt punkterna 1 4 i syfte att göra detta verkningsfullt och lättillgängligt. 6. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av direktiv 2003/8/EG. Artikel 16 Finansiering 1. I fall där en talan finansieras av en privat tredje part ska medlemsstaterna se till att den privata tredje parten inte

C 334/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 a) försöker påverka kärandesidans processuella beslut, även när det gäller förlikningar, b) tillhandahåller finansiering av en talan mot en svarande som är en konkurrent till finansiären eller mot en svarande som finansiären är beroende av, c) tar ut alltför hög ränta på de medel som tillhandahålls. 2. I fall där en talan finansieras av en privat tredje part ska medlemsstaterna se till att arvode som betalas till finansiären eller ränta som uttas av denne inte grundar sig på det belopp som parterna förlikats om eller på den tilldelade ersättningen, såvida inte finansieringsarrangemanget regleras av en offentlig myndighet som garanterar parternas intressen. Avsnitt 4: Ett rättvist förfarande Artikel 17 Delgivning av handlingar 1. Medlemsstaterna ska säkerställa en principiell användning av metoder som garanterar mottagande av de delgivna handlingarna. 2. Medlemsstaterna ska se till att en stämningsansökan eller motsvarande handlingar samt eventuella kallelser till domstolsförhandlingar får delges i enlighet med nationell lag med någon av följande metoder: a) Personlig delgivning. b) Delgivning per post. c) Delgivning på elektronisk väg, såsom fax eller e-post. Delgivningen ska styrkas genom att mottagaren undertecknar ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet. Vid delgivning på elektronisk väg enligt led c i första stycket i denna punkt ska tekniska normer på en lämpligt hög nivå som garanterar avsändarens identitet och säker överföring av de delgivna handlingarna användas. Dessa handlingar kan också delges personligen, vilket styrks genom att den behöriga person som utför delgivningen undertecknar ett dokument där det anges att mottagaren har mottagit handlingarna eller utan stöd i lagen har vägrat att ta emot dem, liksom datum för delgivningen. 3. Om delgivning i enlighet med punkt 2 inte är möjlig, och svarandens adress är känd med säkerhet, får delgivning ske med någon av följande metoder: a) Personligen på svarandens personliga adress, till personer som bor i samma hushåll som svaranden eller är anställda där. b) Personlig delgivning i svarandens företagslokaler, till personer som är anställda av svaranden, i de fall där svaranden är egenföretagare eller en juridisk person. c) Handlingarna läggs i svarandens brevlåda. d) Handlingarna deponeras på ett postkontor eller hos behöriga myndigheter, och en skriftlig underrättelse om att så har skett lämnas i svarandens brevlåda, under förutsättning att den skriftliga underrättelsen klart och tydligt anger att det rör sig om domstolshandlingar eller att den har den rättsverkan att delgivning anses ha skett och att tidsfrister har börjat löpa. e) Delgivning per post utan intyg enligt punkt 4, när svarandens adress är i ursprungsmedlemsstaten. f) Delgivning på elektronisk väg styrkt med ett automatiskt mottagningsbevis, under förutsättning att svaranden i förväg uttryckligen har godkänt detta delgivningssätt.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/57 Delgivning enligt leden a d i första stycket i denna punkt ska styrkas genom Tisdagen den 4 juli 2017 a) ett dokument, undertecknat av den behöriga person som delgivit handlingen, där alla följande uppgifter anges: i) fullständigt namn på den person som delgav meddelandet eller handlingen. ii) vilket delgivningssätt som använts, iii) datum för delgivningen, iv) om de delgivna handlingarna delgetts en annan person än svaranden, denna persons namn och relation till svaranden, och v) andra obligatoriska uppgifter enligt nationell lagstiftning. b) ett mottagningsbevis från den delgivna personen i de fall som avses i leden a och b i första stycket i denna punkt. 4. Även svarandens rättsliga eller bemyndigade ombud får delges i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel. 5. Om stämningsansökan eller motsvarande handlingar eller eventuella kallelser ska delges utanför medlemsstaterna, får delgivning ske med en metod som föreskrivs i a) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 ( 1 ) där denna är tillämplig, med respekt för mottagarens rättigheter enligt förordningen, eller b) Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, eller någon annan konvention eller något annat avtal beroende på vad som är tillämpligt. 6. Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 1393/2007 och påverkar inte Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 ( 2 ) eller Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 ( 3 ). Artikel 18 Rätt till försvarare i tvistemål 1. Medlemsstaterna ska se till att parter i tvistemål har rätt till en försvarare efter eget val på ett sådant sätt att de konkret och faktiskt kan utöva sin rätt till försvar. Vid gränsöverskridande tvister ska medlemsstaterna se till att parterna i ett tvistemål har rätt till en försvarare i sin hemstat för inledande rådgivning och en annan i värdstaten för att driva rättsprocessen. 2. Medlemsstaterna ska respektera konfidentialiteten vid kommunikation mellan parterna i ett mål och deras försvarare. Sådan kommunikation ska inbegripa möten, korrespondens, telefonsamtal och övriga former av kommunikation som tillåts i nationell lag. ( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur ( delgivning av handlingar ) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 10.12.2007, s. 79). ( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 30.4.2004, s. 15). ( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 30.12.2006, s. 1).

C 334/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 3. Utan att det påverkar nationell rätt som kräver obligatorisk närvaro eller bistånd av en advokat kan parterna i ett tvistemål avstå från en rättighet som avses i punkt 1 i denna artikel, om a) parterna muntligen eller skriftligen har fått tydlig och tillräcklig information på ett enkelt och begripligt språk om de eventuella konsekvenserna av att avstå från den och b) avståendet sker frivilligt och otvetydigt. Medlemsstaterna ska se till att parterna senare kan återkalla ett avstående när som helst under tvistemålet och att de informeras om den möjligheten. 4. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av de särskilda bestämmelser om rättsligt ombud som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 ( 1 ), förordning (EG) nr 1896/2006 och förordning (EU) nr 655/2014. Artikel 19 Tillgång till information Medlemsstaterna ska sträva efter att ge medborgarna tydlig och lättillgänglig information om hur olika förfaranden inleds, talefrister eller preskriptionstider, vilka domstolar som är behöriga att pröva olika tvister och vilka formulär som måste fyllas i för detta ändamål. Ingenting i denna artikel innebär att medlemsstaterna är skyldiga att lämna kostnadsfritt rättsligt bistånd i form av en rättslig bedömning av ett enskilt fall. Artikel 20 Tolkning och översättning av väsentliga handlingar Medlemsstaterna ska sträva efter att se till att alla berörda parter till fullo förstår förfarandet. Detta mål omfattar tillgång till tolkning under civilrättsliga förfaranden och en skriftlig översättning av alla väsentliga handlingar, för att garantera en rättvis rättegång i enlighet med bestämmelserna i artikel 15 i detta direktiv. Artikel 21 Skyldigheter för parterna och deras ombud Medlemsstaterna ska se till att parterna i ett mål och deras ombud agerar i ärligt uppsåt och visar respekt i sina förehavanden med domstolen och övriga parter och inte ger domstolarna en missvisande bild av fall eller sakförhållanden, vare sig medvetet eller när de borde ha känt till de verkliga förhållandena. Artikel 22 Offentliga förfaranden Medlemsstaterna ska se till att förfarandena är öppna för allmänheten, såvida inte domstolen beslutar att de i den omfattning som är nödvändig ska omfattas av sekretess i en av parternas eller andra berörda personers intresse, eller av allmänt intresse med tanke på rättskipningen eller den allmänna ordningen. Artikel 23 Rättsligt oberoende och opartiskhet 1. Medlemsstaterna ska se till att domstolar och domare åtnjuter rättsligt oberoende. Domstolarna ska vara sammansatta på så sätt att det finns tillräckliga garantier för att utesluta varje befogad misstanke om partiskhet. 2. Vid fullgörandet av sina skyldigheter ska domarna inte vara bundna av några anvisningar samt vara fria från inflytande eller påtryckningar och från alla personliga förutfattade meningar eller fördomar i varje givet fall. Artikel 24 Utbildning 1. Utan att det påverkar rättsväsendets oberoende eller olikheter i rättsväsendets uppbyggnad inom unionen ska medlemsstaterna se till att domstolsväsendet, institutionerna för juridisk utbildning och juristkårerna utökar sina program för juridisk utbildning för att se till att unionsrätten och unionsförfarandena integreras i den nationella utbildningsverksamheten. ( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 31.7.2007, s. 1).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/59 2. Utbildningen ska vara praktiskt inriktad, relevant för rättstillämparnas dagliga arbete, äga rum under en kort tidsperiod, förmedlas med hjälp av aktiva och moderna inlärningsmetoder samt omfatta både grundutbildning och fortbildning. Utbildningsprogrammen ska särskilt inriktas på följande: a) Inhämtandet av tillräckliga kunskaper om unionens instrument för rättsligt samarbete och utvecklandet av vanan att regelbundet hänvisa till rättspraxis på unionsnivå, kontrollera införlivandet i den nationella lagstiftningen och utnyttja Europeiska unionens domstols förfarande med förhandsavgöranden. b) Spridning av kunskaper om och erfarenheter av unionsrätten och unionsförfarandena samt andra rättssystem. c) Underlättande av korttidsutbyten av nya domare. d) Bemästrande av ett främmande språk och dess juridiska terminologi. KAPITEL III SLUTBESTÄMMELSER Artikel 25 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [ett år efter detta direktivs ikraftträdande]. De ska genast underrätta kommissionen om detta. 2. Dessa bestämmelser ska, när de antas av medlemsstaterna, innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning vid offentliggörandet. Metoderna för denna hänvisning ska fastställas av medlemsstaterna. 3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i den nationella rätten som de antar på det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 26 Översyn Kommissionen ska senast den 31 december 2025 och därefter vart femte år för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv på grundval av både kvalitativa och kvantitativa uppgifter. I detta sammanhang ska kommissionen särskilt bedöma direktivets inverkan på tillgången till rättslig prövning, på den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol, samarbetet i civilrättsliga frågor och på den inre marknadens funktion, små och medelstora företag, konkurrenskraften i Europeiska unionens ekonomi och konsumentförtroendet. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagförslag för att anpassa och stärka detta direktiv. Artikel 27 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 28 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen. Utfärdat i [den] Tisdagen den 4 juli 2017 På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande

C 334/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 P8_TA(2017)0287 Längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag (2016/2272(INI)) (2018/C 334/06) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 114, med beaktande av artiklarna 191, 192 och 193 i EUF-fördraget och hänvisningen till målet om att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt, med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (COM(2008)0397), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter ( 1 ), med beaktande av kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016 2019 (COM(2016)0773), särskilt målet om att fastställa mer specifika och övergripande krav på produkter vad gäller hållbarhet, reparationsmöjlighet, skalbarhet, nedmonteringsmöjlighet och underlättande av återanvändning och återvinning, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser ( 2 ), med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020: Att leva gott inom planetens gränser ( 3 ) (även kallat det sjunde miljöhandlingsprogrammet), med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 oktober 2013 För en hållbarare konsumtion: industriprodukters livslängd och konsumentupplysning för att återställa förtroendet ( 4 ), med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 Ett resurseffektivt Europa flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021), med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571), med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 april 2013 Upprättande av den inre marknaden för gröna produkter Bättre information om produkters och organisationers miljöprestanda (COM(2013)0196), med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398), ( 1 ) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10. ( 2 ) EUT L 153, 18.6.2010, s. 1. ( 3 ) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171. ( 4 ) EUT C 67, 6.3.2014, s. 23.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/61 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614) och paketet för cirkulär ekonomi, som särskilt omfattar översynen av direktiven om avfall (direktiv 2008/98/EG, ramdirektivet om avfall), om förpackningar och förpackningsavfall (direktiv 94/62/EG), om deponering av avfall (direktiv 1999/31/EG), om uttjänta fordon (direktiv 2000/53/EG), om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer (direktiv 2006/66/EG) och om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (direktiv 2012/19/EU), med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid EUåtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739), med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 december 2015 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor (COM(2015)0635), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter ( 1 ), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden ( 2 ), med beaktande av rapporten av den 18 augusti 2015 från den europeiska konsumentorganisationen BEUC med titeln Durable goods: More sustainable products, better consumer rights. Consumer expectations from the EU s resource efficiency and circular economy agenda, med beaktande av studien av den 29 mars 2016 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om hur märkning som anger produkters användningstid påverkar konsumenterna, med beaktande av den studie som genomfördes i juli 2016 på begäran av Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd En längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag, med beaktande av det europeiska konsumentcentrumets sammanfattande dokument av den 18 april 2016 om planerat åldrande och konsumtionssamhällets oönskade effekter, med beaktande av den österrikiska standarden ONR 192102 som är en särskild märkning för el- och elektronikprodukter som är utformade för att hålla länge och kunna repareras, med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0214/2017), och av följande skäl: A. I kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016 2019 finns det hänvisningar till den cirkulära ekonomin och till nödvändigheten av att ta itu med frågorna kring hållbarhet och möjlighet till återvinning. B. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har antagit ett yttrande över produkters livslängd, vilket visar det intresse som de ekonomiska aktörerna och det civila samhället tillmäter detta ämne. C. Det måste råda en balans mellan å ena sidan en förlängning av produkters livslängd och å andra sidan innovation, forskning och utveckling. ( 1 ) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. ( 2 ) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

C 334/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 D. Den studie som beställts av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd visar att brett utformade politiska åtgärder krävs för att främja en förlängd livslängd för produkter. E. Ekonomiska modeller och affärsmodeller av olika slag uppträder sida vid sida, bland annat en ekonomisk modell grundad på nyttjande som gör det möjligt att minska de negativa effekterna för miljön. F. Förlängd livslängd för produkter måste främjas, särskilt genom åtgärder mot planerat åldrande. G. Det är nödvändigt att stödja den europeiska sektorn för reparationer, som huvudsakligen består av mikroföretag samt små och medelstora företag. H. En ökad harmonisering av återanvändningen av produkter kommer att stimulera den lokala ekonomin och den inre marknaden genom att skapa nya arbetstillfällen och stimulera efterfrågan på begagnade varor. I. Såväl ur ekonomisk som ur miljömässig synvinkel är det nödvändigt att skydda råvarutillgångarna och begränsa avfallsproduktionen, vilket man försökt ta hänsyn till genom att skapa ett begrepp som innebär utökat producentansvar. J. Enligt en Eurobarometerundersökning från juni 2014 skulle 77 procent av konsumenterna i Europeiska unionen föredra att försöka reparera trasiga produkter i stället för att köpa nya. Den information som lämnas till konsumenterna om produkternas hållbarhet och möjligheterna att reparera dem behöver fortfarande förbättras. K. Tillförlitliga och hållbara produkter ger konsumenterna valuta för pengarna och förebygger resursöveranvändning och avfall. Det är därför viktigt att se till att konsumentprodukternas livstid förlängs genom att produkterna utformas för att vara hållbara och möjliga att reparera, uppgradera, demontera och återvinna. L. Konsumenternas minskade förtroende för produkternas kvalitet skadar de europeiska företagen. Den avtalsenliga garantitiden på 24 månader är den nuvarande miniminivån inom EU och vissa medlemsstaterna har därutöver fastställt bestämmelser som erbjuder konsumenter ett ännu bättre skydd i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier. M. Det är nödvändigt att respektera konsumenternas rätt att välja utifrån sina olika behov, förväntningar och önskemål. N. Den information som konsumenterna ges när det gäller produkters livslängd är otillräcklig, men i den studie som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lät göra i mars 2016 framgår det att det finns ett positivt samband mellan produktmärkning som visar varans livslängd och konsumenternas beteenden. O. En produkts livslängd och åldrande är beroende av olika naturliga och artificiella aspekter, t.ex. materialsammansättning, funktionalitet, reparationskostnader och konsumtionsmönster. P. Reparationer och reservdelar bör bli mer lättillgängliga. Q. Utöver en lång livslängd kan även produkters kvalitet under hela livscykeln i hög grad bidra till resursskyddet. R. Allt fler initiativ vidtas på nationell nivå för att komma till rätta med att varor och programvara åldras för tidigt. Det finns ett behov av att här utveckla en gemensam strategi för den inre marknaden. S. De digitala mediernas livslängd är avgörande för de elektroniska apparaternas livslängd. Eftersom programvaran allt snabbare föråldras måste de elektroniska apparaterna vara anpassningsbara för att kunna konkurrera på marknaden. T. Produkter som har inbyggda defekter, och som utformats för att gå sönder och slutligen upphöra att fungera efter att ha använts ett visst antal gånger, ökar bara konsumenternas misstro och bör inte tillåtas på marknaden.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/63 Tisdagen den 4 juli 2017 U. Enligt uppgifter från Eurobarometern anser 90 procent av EU-medborgarna att man på produkter tydligt bör ange deras livslängd. V. Alla ekonomiska sektorer kan dra nytta av produkter med ökad livslängd, även små och medelstora företag. W. I det sjunde miljöhandlingsprogrammet föreskrivs specifika åtgärder för att förbättra produkters hållbarhet och se till att de kan repareras, återanvändas och få en ökad livslängd. X. Utökat producentansvar har en viktig roll att spela i detta avseende. Y. Om en cirkulär ekonomi ska kunna uppnås måste de politiska beslutsfattarna, medborgarna och företagen involveras, och förändringar ske inte bara vad gäller utformningen och försäljningen av produkter och tjänster, utan också vad gäller konsumenters och företags tänkesätt och förväntningar, genom skapande av nya marknader som anpassas till förändrade konsumtionsmönster och utveckling i riktning mot användning, återanvändning och delning av produkter, vilket bidrar till att produkternas användningstid ökar samt till att konkurrenskraftiga, varaktiga och hållbara produkter skapas. Z. I många lampor kan belysningskällan inte längre bytas ut, vilket i händelse av att belysningskällan slutar fungera kan leda till problem om nyare och effektivare belysningskällor släpps ut på marknaden eller om kundernas önskemål förändras i fråga om exempelvis det avgivna ljusets färg, eftersom hela lampan måste ersättas i sådana fall. AA. Det vore önskvärt om LED-belysningskällor var utbytbara och inte fastmonterades slutgiltigt. AB. I takt med att den cirkulära ekonomin utvecklas måste ytterligare åtgärder vidtas för att främja produkters reparerbarhet, anpassningsbarhet, skalbarhet och återvinningsbarhet samt deras hållbarhet, i syfte att öka livslängden och användningstiden för produkter och/eller delar av produkter. AC. Den ökande mångfalden av produkter, de allt kortare innovationscyklerna och de ständigt växlande modetrenderna leder till kortare intervall mellan köpen av nya produkter och därmed även till en kortare användningstid för produkterna. AD. Det finns stor potential i reparationssektorn, i försäljningen av begagnade varor och i byteshandeln, det vill säga i de sektorer som arbetar med att öka produkters livslängd. AE. Det bör råda en balans mellan å ena sidan målet att öka livslängden för produkter och å andra sidan åtgärder för att upprätthålla en miljö som fortsatt erbjuder incitament till innovation och vidareutveckling. Att utforma produkter som är robusta, hållbara och av god kvalitet 1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att där så är möjligt främja fastställandet av minimikriterier för tålighet som bland annat omfattar robusthet och möjligheten att reparera och utveckla, för varje produktkategori från och med utformningsskedet, med stöd av standarder som tas fram av alla tre europeiska standardiseringsorganisationer (CEN, Cenelec och Etsi). 2. Europaparlamentet betonar att man måste finna en balans mellan en ökad livslängd för produkter, omvandling av avfall till resurser (sekundära råvaror), industriell symbios, innovation, konsumentefterfrågan, miljöskydd och tillväxtpolitik i alla etapper av produkternas livscykel, samt anser att utvecklingen av allt mer resurseffektiva produkter inte får uppmuntra till kort livslängd eller till att produkter kastas bort i förtid. 3. Europaparlamentet påminner om att frågor som produkthållbarhet, längre garantitid, tillgång till reservdelar, enkel reparation samt utbytbarhet av komponenter bör ingå i tillverkarens kommersiella erbjudande för att motsvara konsumenternas olika behov, förväntningar och önskemål och är en viktig konkurrensfaktor på en fri marknad.

C 334/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 4. Europaparlamentet noterar den roll som kommersiella strategier, såsom leasing av produkter, spelar vid utformningen av hållbara produkter. Leasingföretag äger fortsatt de enheter som omfattas av leasingen, och har ett intresse av att på nytt släppa ut produkter på marknaden och investera i utformningen av mer hållbara produkter, vilket leder till minskad nyproduktion och färre produkter som bortskaffas. 5. Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt när det gäller översynen av paketet för cirkulär ekonomi och dess ändring av avfallsdirektivet, vilken stärkte principen om utökat ansvar för tillverkarna och därmed skapade incitament för en mer hållbar utformning av produkterna. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja tillverkare av modulära konstruktioner som är lätta att montera ned och att byta ut delar i. 7. Europaparlamentet anser att strävan efter produkters hållbarhet och reparerbarhet bör åtföljas av hållbarhetsmålet genom t.ex. utnyttjandet av miljövänliga material. 8. Europaparlamentet noterar med oro den mängd elektroniskt avfall som genereras av modem, routrar och tv-dekodrar/ digitalboxar när konsumenter byter teleoperatör. Parlamentet påminner konsumenter och teleoperatörer om att konsumenterna, enligt förordning (EU) 2015/2120, redan har rätt att använda den terminalutrustning som de själva valt när de byter teleoperatör. Främjande av reparerbara och långlivade produkter 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja reparerbara produkter genom att uppmuntra till och underlätta åtgärder som gör det attraktivt för konsumenten att välja reparation av produkter, använda konstruktionsteknik och material som gör en reparation av varan eller utbyte av dess reservdelar lättare och mindre kostsam; konsumenterna får inte bli fångar i en ändlös cirkel av reparationer och underhåll av felaktiga produkter, uppmuntra vid upprepad bristande överensstämmelse eller en reparationsperiod som överstiger en månad till en förlängning av garantitiden med en period som är lika lång som den tid som krävs för att genomföra reparationen, kräva att delar som är nödvändiga för att produkten ska fungera är utbytbara och reparerbara, inkludera produktens reparerbarhet som en av dess grundläggande egenskaper när detta är fördelaktigt samt motverka, såvida säkerhetsskäl inte motiverar motsatsen, inbyggnaden av väsentliga komponenter såsom batterier och LED-lampor i produkter, uppmuntra tillverkarna att i samband med köpet tillhandahålla manualer för underhåll och reparation, särskilt när det gäller produkter för vilka underhållet och reparationen är av särskild betydelse, i syfte att öka möjligheterna att förlänga deras livstid, garantera möjligheten att använda ersättande delar av samma kvalitet och prestanda som originaldelarna, i syfte att reparera alla produkter i enlighet med tillämplig lagstiftning, utveckla, där det praktiskt är genomförbart, åtgärder för standardisering av reservdelar och verktyg som behövs för reparationer, i syfte att förbättra resultaten inom reparationsservicen, uppmuntra tillverkare att på begäran förse reparationsverkstäder med manualer för underhåll och reparationer på olika språk, uppmuntra tillverkarna att utveckla batteriteknik för att garantera att batteriernas och ackumulatorernas livslängd bättre överensstämmer med den förväntade livslängden för produkten eller alternativt göra byte av batteri mer tillgängligt till ett pris som står i proportion till produktens pris. 10. Europaparlamentet anser det vara lämpligt att genom följande åtgärder garantera att de reservdelar som behövs för att varorna ska fungera och vara säkra finns tillgängliga:

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/65 Främja tillgången till reservdelar vid sidan av monterade produkter. Uppmuntra ekonomiska aktörer att tillhandahålla en lämplig nivå av teknisk service för de konsumtionsvaror som de tillverkar eller importerar och att, till ett pris som står i proportion till produktens karaktär och livslängd, leverera reservdelar som behövs för att varorna ska fungera och vara säkra. Tydligt ange huruvida, på vilka villkor och hur länge det finns reservdelar till en vara, där så är lämpligt genom inrättande av en digital plattform. 11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda lämpliga incitament för att främja hållbara högkvalitativa produkter som går att reparera, stimulera reparation och försäljning av begagnade varor samt inrätta reparationsutbildningar. 12. Europaparlamentet understryker vikten av att säkra möjligheten att vända sig till en oberoende reparatör, t.ex. genom att motverka tekniska eller säkerhetsrelaterade lösningar eller programvarulösningar som omöjliggör reparationer utanför en viss auktoriserad krets. 13. Europaparlamentet uppmuntrar återanvändning av reservdelar på andrahandsmarknaden. Tisdagen den 4 juli 2017 14. Europaparlamentet erkänner möjligheten att använda 3D-utskrifter för att förse yrkesfolk och konsumenter med delar. Parlamentet understryker att man i detta sammanhang måste värna om produktsäkerhet, skydd mot förfalskning och skydd av upphovsrätten. 15. Europaparlamentet påminner om att det för ett framgångsrikt genomförande av den cirkulära ekonomin är viktigt att det finns tillgång till standardiserade delar och moduler och att produkter utformas så att de är enkla att demontera och är höggradigt hållbara samt produceras med effektiva processer. Driften av en ekonomisk modell som inriktas på nyttjande samt stödjandet av små och medelstora företag och sysselsättningen i EU 16. Europaparlamentet understryker att en övergång till affärsmodeller såsom produkter som tjänster har potential att förbättra hållbarheten i produktions- och konsumtionsmönstren, förutsatt att system för produkttjänster inte resulterar i en kortare livslängd för produkterna. Parlamentet betonar att sådana affärsmodeller inte får medföra möjligheter till skatteflykt. 17. Europaparlamentet betonar att utvecklingen av nya affärsmodeller t.ex. internetbaserade tjänster, nya former för saluföring, varuhus som endast säljer begagnade produkter och den mer utbredda förekomsten av informella reparationsmöjligheter (kaféverkstäder, verkstäder där människor själva kan utföra sina egna reparationer) kan bidra till att öka livslängden för produkter och samtidigt öka konsumenternas medvetenhet om och förtroende för produkter med lång livslängd. 18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att organisera samråd med alla berörda aktörer för att främja utvecklingen av en nyttjandeförsäljningsmodell som gagnar alla, att fördjupa sina ansträngningar genom åtgärder som främjar utvecklingen av funktionsekonomin och göra det attraktivt att hyra, byta till sig och låna olika varor, att stödja lokala och regionala myndigheter som aktivt främjar utvecklingen av sådana ekonomiska modeller som delningsekonomi och cirkulär ekonomi, vilka främjar en effektivare användning av resurser och varors hållbarhet och stärker sektorerna för reparation, återanvändning och återvinning. 19. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att bestämmelsen om livscykelkostnader i direktiv 2014/ 24/EU beaktas i offentliga upphandlingar och att öka återanvändningen av utrustning som offentliga myndigheter köpt in. 20. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att stödja delningsekonomin i sin offentliga politik med tanke på de fördelar den ger i form av användning av outnyttjade resurser och reservkapacitet, till exempel inom transport- och logisektorerna. 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta vikten av produkthållbarhet i samband med främjandet av den cirkulära ekonomin.

C 334/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut tillämpa den avfallshierarki som fastställs i EU:s lagstiftning (ramdirektivet om avfall (2008/98/EG)), och i synnerhet betrakta elektriska och elektroniska apparater som värdefulla resurser och inte som avfall, t.ex. genom att ge personalen från återanvändningscentrum tillträde till insamlingspunkter för avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE), eftersom dessa personer kan se till att sådana varor och deras beståndsdelar kommer till användning. 23. Europaparlamentet anser att de åtgärder som ingår i denna resolution särskilt bör tillämpas på små och medelstora företag och mikroföretag, i enlighet med definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG, på ett sätt som är lämpligt och som står i proportion till små och medelstora företags och mikroföretags storlek och kapacitet, i syfte att skydda deras utveckling, och främja sysselsättning och utbildning inom nya yrkesområden i EU. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan främja och bidra till utbytbarhet för LEDbelysningskällor och därvid även undersöka i vilken mån utöver ekodesignåtgärder mindre stränga medel kan komma i fråga, t.ex. i form av märkning, incitamentsystem, offentliga upphandlingar eller en förlängd garantiperiod, om belysningskällorna fastmonterats slutgiltigt. 25. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att genomföra en effektiv marknadskontroll för att säkerställa att både europeiska och importerade produkter överensstämmer med kraven i fråga om produktpolitik och ekodesign. 26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att involvera lokala och regionala myndigheter och respektera deras behörighetsområden. Att garantera bättre konsumentinformation 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra informationen om produkternas hållbarhet genom följande åtgärder: Främjande av en frivillig EU-märkning som särskilt omfattar följande: produktens hållbarhet, ekodesign-egenskaper och skalbarhet i linje med teknisk utveckling och reparerbarhet. Frivilliga experiment med företag och andra aktörer på EU-nivå i syfte att på grundval av standardiserade kriterier utveckla ett system för märkning av en produkts förväntade användningstid, vilket skulle kunna användas av alla medlemsstater. Skapande av ett användningsräkneverk för de mest relevanta konsumtionsprodukterna, i synnerhet vitvaror och hushållsmaskiner. En studie av vilka effekterna skulle bli om märkningen av varans livslängd anpassades efter garantins varaktighet. Användning av digitala applikationer eller sociala medier. Standardisering av informationen i manualer om produkthållbarhet, skalbarhet och reparerbarhet för att garantera att informationen är tydlig, tillgänglig och lättförståelig. Uppgifter som bygger på standardkriterier, i de fall där produkters förväntade livslängd anges. 28. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att hjälpa lokala och regionala myndigheter samt företag och föreningar att genomföra kampanjer för att höja konsumenternas medvetenhet om hur produkternas livslängd kan förlängas, framför allt genom att ge råd om underhåll, reparationer, återanvändning osv., främja konsumenternas medvetenhet om produkter som går sönder för fort och inte går att reparera, där så är lämpligt genom utveckling av konsumentplattformar för anmälning av produkter. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra regelbundet och strukturerat utbyte av information och bästa metoder mellan kommissionen och medlemsstaterna och även med regionala och kommunala myndigheter runt om i unionen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/67 Åtgärder avseende planerat åldrande Tisdagen den 4 juli 2017 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med konsumentorganisationer, producenter och andra aktörer föreslå en definition på EU-nivå av planerat åldrande för fysiska varor och programvara. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att i samarbete med marknadskontrollmyndigheter undersöka möjligheten att inrätta ett oberoende system som skulle testa och spåra planerat åldrande i produkter. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett bättre juridiskt skydd för visselblåsare samt lämpliga avskräckande åtgärder mot producenter. 31. Europaparlamentet hänvisar till det pionjärarbete som vissa medlemsstater står för i detta avseende, t.ex. Beneluxländernas initiativ för att bekämpa planerat åldrande och öka livslängden för (elektriska) hushållsapparater. Parlamentet betonar vikten av utbyte av bästa metoder i detta sammanhang. 32. Europaparlamentet konstaterar att produkters skalbarhet kan fördröja produkternas åldrande och minska inte bara miljöpåverkan utan även kostnaderna för användarna. Att stärka rätten till avtalsenlig garanti 33. Europaparlamentet anser det vara av yttersta vikt att konsumenterna blir bättre informerade om hur den avtalsenliga garantin fungerar, och begär att en uttömmande hänvisning till garantin ska anges skriftligen på fakturan för produktköpet. 34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram initiativ och vidta åtgärder för att förbättra konsumenternas förtroende genom att stärka konsumentskyddet, särskilt för produkter för vilka den rimligtvis förväntade användningstiden är längre, och beakta de kraftfulla konsumentskyddsåtgärder som redan vidtagits i vissa medlemsstater, att beakta effekterna av både lagstiftning om ekodesign och avtalsrätt avseende energirelaterade produkter i syfte att utveckla ett helhetsperspektiv på produktreglering, att garantera att konsumenten i köpeavtalet uttryckligen informeras om sin avtalsenliga garantirätt och främja informationsprogram om denna rättighet, att göra det enklare för konsumenten att bevisa köpet genom att garantin kopplas till varan och inte köparen samt vidare genom att generellt främja införandet av elektroniska kvitton och digitala garantisystem. 35. Europaparlamentet begär att man inrättar en klagomålsmekanism på EU-nivå för fall av utebliven garantirätt, i syfte att underlätta relevanta myndigheters kontroll av tillämpningen av EU-standarder. 36. Europaparlamentet påpekar att man genom att stärka principen om ett utökat producentansvar och fastställa minimikrav kan skapa incitament för en hållbarare utformning av produkter. Att skydda konsumenterna mot programvarors åldrande 37. Europaparlamentet efterlyser större öppenhet när det gäller de uppgraderingsmöjligheter, de säkerhetsuppdateringar och den hållbarhet som behövs för att både programvaran och maskinvaran ska fungera. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka behovet av att underlätta ökat samarbete mellan företag. 38. Europaparlamentet uppmuntrar leverantörer och tillverkare att i produktavtal tydligt ange den minimiperiod under vilken säkerhetsuppdateringar av operativsystem kommer att finnas tillgängliga. Parlamentet föreslår att det ska fastställas en rimlig användningstidsgräns. Parlamentet betonar därutöver att i fall av inbyggda operativsystem måste leverantören av varan säkerställa leveransen av dessa uppdateringar. Parlamentet uppmanar tillverkare att tillhandahålla konsumenter tydlig information om programvaruuppdateringars och programvaruuppgraderingars kompatibilitet med inbyggda operativsystem.

C 334/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 39. Europaparlamentet vill att nödvändiga uppdateringar av programvaran ska vara reversibla och åtföljas av information om konsekvenserna för apparatens sätt att fungera, och att ny nödvändig programvara ska vara kompatibel med föregående generations programvara. 40. Europaparlamentet vill se en standardisering som möjliggör olika delars utbytbarhet, inbegripet processorn, så att produkterna kan hållas uppdaterade. o o o 41. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/69 P8_TA(2017)0288 Bekämpande av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om bekämpande av människorättskränkningar mot bakgrund av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, däribland folkmord (2016/2239(INI)) (2018/C 334/07) Tisdagen den 4 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av FN:s konvention av den 9 december 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, med beaktande av kapitel VII i Förenta nationernas stadga (Inskridande i händelse av hot mot freden, fredsbrott och angreppshandlingar), med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984, med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, förklaringen om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse och EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor och fred och säkerhet av den 31 oktober 2000, med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) av den 17 juli 1998, som trädde i kraft den 1 juli 2002, med beaktande av Kampalaändringarna till Romstadgan, antagna av konferensen om översyn i Kampala, Uganda i juni 2010, med beaktande av Förenta nationernas ram för en analys av särskilt grymma brott (Framework of Analysis for Atrocity Crimes), utarbetat av kontoret för FN:s särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord och skyldigheten att skydda, med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 15 mars 2015 om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper, med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/71/L.48 från december 2016 om inrättandet av den internationella, opartiska och oberoende mekanismen för att bidra till utredningen och lagföringen av dem som är ansvariga för de allvarligaste brott enligt folkrätten i Syrien sedan mars 2011, med beaktande av den oberoende särskilda utredningen av händelserna i Aleppo som den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien utförde, som offentliggjordes den 1 mars 2017,

C 334/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2001/443/GUSP av den 11 juni 2001 om den internationella brottmålsdomstolen ( 1 ), med beaktande av rådets beslut 2002/494/RIF av den 13 juni 2002 om inrättande av ett europeiskt nätverk av kontaktpunkter med avseende på personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser ( 2 ), med beaktande av rådets beslut 2003/335/RIF av den 8 maj 2003 om utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser ( 3 ), med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/GUSP av den 16 juni 2003 om Internationella brottmålsdomstolen ( 4 ), med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt, med beaktande av avtalet mellan Internationella brottmålsdomstolen och Europeiska unionen om samarbete och bistånd ( 5 ), med beaktande av rådets beslut 2011/168/GUSP av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen ( 6 ), med beaktande av kommissionens/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gemensamma arbetsdokument om främjandet av komplementaritetsprincipen (SWD(2013)0026), med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2014 om EU:s övergripande strategi, med beaktande av Strategin för EU:s nätverk mot folkmord för att bekämpa strafflöshet för brottet folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser inom Europeiska unionen och dess medlemsstater, antagen den 30 oktober 2014, med beaktande av rådets slutsatser av den 16 november 2015 om EU:s stöd till övergångsrättvisa, med beaktande av rådets slutsatser av den 23 maj 2016 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och om hotet från Daish, med beaktande av uttalandet av den 9 december 2016 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik med anledning av Internationella dagen till åminnelse av och värdighet för offren för folkmord och av förebyggande av detta brott, med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015 2019, med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter ( 7 ), med beaktande av sin resolution av den 17 juli 2014 om aggressionsbrott ( 8 ), ( 1 ) EGT L 155, 12.6.2001, s. 19. ( 2 ) EGT L 167, 26.6.2002, s. 1. ( 3 ) EUT L 118, 14.5.2003, s. 12. ( 4 ) EUT L 150, 18.6.2003, s. 67. ( 5 ) EUT L 115, 28.4.2006, s. 49. ( 6 ) EUT L 76, 22.3.2011, s. 56. ( 7 ) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115. ( 8 ) EUT C 224, 21.6.2016, s. 31.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/71 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om massfördrivningen av barn i Nigeria till följd av Boko Harams attacker ( 1 ), och av den 17 juli 2014 om Nigeria attacker som nyligen utförts av Boko Haram ( 2 ), med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd ( 3 ), med beaktande av sina resolutioner av den 24 november 2016 om situationen i Syrien ( 4 ), av den 27 oktober 2016 om situationen i norra Irak/Mosul ( 5 ), av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish ( 6 ) systematiska massmord på religiösa minoriteter och av den 11 juni 2015 om Syrien: situationen i Palmyra och fallet Mazen Darwish ( 7 ), med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män(a8-0222/2017), och av följande skäl: A. Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, även kända som särskilt grymma brott, är de allvarligaste brotten mot mänskligheten och en källa till oro för hela det internationella samfundet. Dessa brott har rivit djupa sår i mänskligheten. B. Det internationella samfundet har en skyldighet att förhindra att särskilt grymma brott inträffar. När sådana brott inträffar får de inte gå ostraffade och deras lagföring måste säkerställas på ett effektivt, rättvist och snabbt sätt både på nationell och internationell nivå, och i enlighet med principen om komplementaritet. C. Ansvarsutkrävande, rättvisa och rättsstatsprincipen samt kampen mot straffrihet är grundläggande faktorer för insatser för fred och konfliktlösning, försoning och återuppbyggnad. D. Äkta försoning kan endast grundas på sanning och rättvisa. E. Offren för sådana brott har rätt till rättsmedel och gottgörelse och flyktingar som har utsatts för särskilt grymma brott bör få fullt stöd från det internationella samfundet. I detta sammanhang är det viktigt att anta ett jämställdhetsperspektiv genom att beakta de särskilda behoven hos kvinnor och flickor som befinner sig i flyktingläger, under repatriering och återflyttning, rehabilitering och återuppbyggnad efter konflikter. F. ICC spelar en avgörande roll i kampen mot straffrihet, vid återställande av fred och när det gäller att ge rättvisa för offren. G. Systemet med skadestånd till offren för de brott som omfattas av ICC:s behörighet gör ICC till en unik rättslig institution på internationell nivå. H. En universell anslutning till Romstadgan är väsentlig för att ICC ska kunna fungera med full effektivitet. 124 länder, däribland alla EU:s medlemsstater, har ratificerat ICC:s Romstadga. I. Kampalaändringarna till Romstadgan om aggressionsbrott, vilka anses utgöra de allvarligaste och farligaste formerna av olaglig användning av våld, har ratificerats av 34 stater, och har därmed nått det nödvändiga antalet 30 godkännanden som krävs för att konventionen ska aktiveras och som gör det möjligt för partsförsamlingen att efter den 1 januari 2017 godkänna aktiveringen av domstolens fördragsenliga jurisdiktion i samband med aggressionsbrott. ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0344. ( 2 ) EUT C 224, 21.6.2016, s. 10. ( 3 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0459. ( 4 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0449. ( 5 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0422. ( 6 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0051. ( 7 ) EUT C 407, 4.11.2016, s. 61.

C 334/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 J. I november 2016 beslutade Ryssland om tillbakadragande av sitt undertecknande av Romstadgan. I oktober 2016 meddelade även Sydafrika, Gambia och Burundi sina tillbakadraganden från Romstadgan. Den 31 januari 2017 antog Afrikanska unionen (AU) en icke-bindande resolution med en strategi för tillbakadragande för ICC och med en uppmaning till Afrikanska unionens medlemmar att överväga att genomföra dess rekommendationer. I februari respektive mars 2017 meddelade Gambia och Sydafrika sina beslut att återkalla sitt beslut om utträde ur Romstadgan. K. Det är av yttersta vikt att de stater som är parter i Romstadgan samarbetar med varandra och med regionala organisationer, särskilt när ICC:s behörighet ifrågasätts. L. ICC genomför för närvarande tio utredningar i nio länder (Georgien, Mali, Elfenbenskusten, Libyen, Kenya, Sudan (Darfur), Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken (två utredningar)). M. I enlighet med principen om komplementaritet, som den är fastställd i Romstadgan, ingriper ICC endast i sådana fall där nationella domstolar faktiskt inte kan eller vill utreda och lagföra särskilt grymma brott, så att de stater som är parter behåller det främsta ansvaret för att ställa de påstådda förövarna av de allvarligaste brotten som angår det internationella samfundet inför rätta. N. Medlemsstaterna förklarade i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/443/GUSP av den 11 juni 2001 om den internationella brottmålsdomstolen att brott som faller under brottmålsdomstolens jurisdiktion berör alla medlemsstater, vilka är fast beslutna att samarbeta för att bekämpa sådana brott och för att se till att straffriheten för förövarna av dessa upphör. O. EU och dess medlemsstater har ända från början varit trofasta bundsförvanter till ICC, och gett den fortsatt politiskt, diplomatiskt, ekonomiskt och logistiskt stöd och bl.a. främjat systemet med Romstadgans allmängiltighet och försvarat dess integritet. P. EU och dess medlemsstater har lovat Internationella rödakorskommittén att de kommer att kraftfullt stödja inrättandet av en effektiv mekanism för att stärka efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Parlamentet har uppmanat vice ordföranden/den höga representanten att återrapportera om målen och strategin för att uppfylla detta löfte. Q. Många särskilt grymma brott begicks i områden i länder som tidigare hörde till Jugoslavien under krigen mellan 1991 och 1995. R. Rättegångsförfaranden för särskilt grymma brott som begåtts i områden i länder som tidigare hörde till Jugoslavien under krigen mellan 1991 och 1995 framskrider mycket långsamt. S. Syrien anslöt sig till konventionen om folkmord 1955 och tortyrkonventionen 2004. T. Parlamentet påminde i sin resolution av den 27 oktober 2016 om att IS/Daish brott mot de mänskliga rättigheterna inbegriper folkmord. U. Ett flertal FN-rapporter, däribland från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Arabrepubliken Syrien, FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare om förebyggande av folkmord, FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare om skyldigheten att skydda, FN:s särskilda rapportör om minoritetsfrågor och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, liksom från icke-statliga organisationers källor, har konstaterat att samtliga parters handlingar kan utgöra särskilt grymma brott, och att alla parter begick krigsförbrytelser under slaget om Aleppo i december 2016. V. ICC har konstaterat att det finns rimliga skäl att anta att Boko Haram har begått brott mot mänskligheten i Nigeria, inbegripet mord och förföljelse, i enlighet med artikel 7 i Romstadgan.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/73 Tisdagen den 4 juli 2017 W. Hundratals avrättningar i Burundi sedan april 2015 har resulterat i att en rapport från FN:s oberoende utredning om Burundi slagit fast att olika personer i Burundi bör åtalas för påstådda brott mot mänskligheten. X. Organisationer i det civila samhället, internationella rättstillämpare och icke-statliga organisationer har varnat för att händelserna i Burundi i slutet av 2016 kan utgöra folkmord. Y. Internationella bestämmelser om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten är bindande också för icke-statliga aktörer och personer som företräder eller agerar i samband med icke-statliga organisationer. Detta bör betonas i dag mer än någonsin, då icke-statliga aktörer allt oftare förekommer i krigsscenarier där de främjar och begår sådana allvarliga brott. Z. Under vissa villkor kan även stater ställas till svars för bristande fullgörande av skyldigheter enligt internationella fördrag och konventioner som Internationella domstolen har behörighet över, däribland 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. AA. Internationella domstolen har möjlighet att fastställa staternas ansvar. AB. Våldtäkt och sexuellt våld används av alla parter i konflikten som krigstaktik med avsikt att skrämma och förnedra fienden. Vid konflikter ökar även könsbaserat våld och sexuella övergrepp dramatiskt. AC. Våld mot kvinnor både under och efter konflikter kan ses som ett led i ett kontinuum av den diskriminering som kvinnor upplever i fredstid. Konflikter förvärrar redan existerande könsdiskrimineringsmönster och de historiskt ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män, och utsätter kvinnor och flickor för en ökad risk för sexuellt, fysiskt och psykiskt våld. 1. Europaparlamentet erinrar om EU:s åtagande att agera i internationella sammanhang för de principer som legat till grund för dess egen tillblivelse, bl.a. demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter och för principerna i FN-stadgan och folkrättsliga principer. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang att det är av största betydelse för EU att ta itu med och ställa till svars dem som är ansvariga för sådana allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som överstiger tröskelvärdet för att utgöra brott mot mänskligheten och folkmord och grova överträdelser av den internationella humanitära rätten som når upp till krigsförbrytelsenivå. 2. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att använda hela sin politiska tyngd för att förhindra att handlingar som kan betraktas som särskilt grymma brott inträffar, agera på ett effektivt och samordnat sätt om sådana brott inträffar och att mobilisera alla nödvändiga resurser för att ställa samtliga ansvariga inför rätta, hjälpa offren och stödja stabiliserings- och förlikningsprocesser. Om behovet av att fokusera på förebyggande av särskilt grymma brott 3. Europaparlamentet uppmanar med kraft de avtalsslutande parterna i FN-konventionen från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, de fyra Genèvekonventionerna från 1949, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 och i andra relevanta internationella avtal, även EU:s medlemsstater, att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga särskilt grymma brott inom deras territorium, under deras jurisdiktion eller att sådana begås av deras egna medborgare, såsom de har åtagit sig att göra. Parlamentet uppmanar alla stater som ännu inte har ratificerat de ovannämnda konventionerna att göra det. 4. Europaparlamentet betonar det akuta behovet för det internationella samfundet att öka sina ansträngningar för att övervaka och hantera varje konflikt eller potentiella konflikt som kan leda till en handling som kan betraktas som ett särskilt grymt brott. 5. Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att inrätta instrument som kan minimera gapet mellan varning och reaktion, såsom EU:s system för tidig varning, för att förhindra uppkomst, återuppkomst och upptrappning av våldsamma konflikter.

C 334/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 6. Europaparlamentet uppmanar EU att öka insatserna för att utveckla ett enhetligt och effektivt sätt att i rätt tid identifiera och bemöta kriser eller konfliktsituationer som kan leda till att särskilt grymma brott begås. Parlamentet betonar särskilt vikten och behovet av att EU:s institutioner, däribland EU:s delegationer, uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och medlemsstaterna tillsammans med sina diplomatiska representationer, effektivt utbyter information och samordnar förebyggande åtgärder. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens nya initiativ om en vitbok, som skulle resultera i effektivare yttre åtgärder från EU:s sida. Parlamentet betonar vikten av civila uppdrag och insatser efter konflikter inom ramen för GSFP för att stödja återuppbyggnaden i tredjeländer, särskilt om de varit skådeplats för brott mot mänskligheten. 7. Europaparlamentet anser att EU i sin övergripande strategi för externa konflikter och kriser bör införliva nödvändiga verktyg för att identifiera och förebygga särskilt grymma brott i ett tidigt skede. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang ramen för en analys av särskilt grymma brott (Framework of Analysis for Atrocity Crimes), som FN:s kontor för särskilda rådgivare om förebyggande av folkmord och om skyldigheten att skydda har utarbetat. Parlamentet anser att EU och dess medlemsstater alltid bör inta en kraftfull inställning i sådana fall där brott verkar vara nära förestående och använda alla fredliga verktyg de förfogar över, t.ex. bilaterala förbindelser, multilaterala forum och offentlig diplomati. 8. Europaparlamentet uppmanar enträget vice ordföranden/den höga representanten att göra följande: fortsätta samarbetet med och utbildningen av de anställda vid EU:s delegationer och i medlemsstaternas ambassader samt i civila och militära uppdrag när det gäller internationella mänskliga rättigheter, humanitär rätt och straffrätt och även kapacitet att upptäcka potentiella situationer som inbegriper krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, folkmord och allvarliga brott mot internationell humanitär rätt, bland annat genom regelbundna utbyten med det lokala civilsamhället; säkerställa att EU: s särskilda representanter upprätthåller skyldigheten att skydda vid behov och bredda mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter till att även omfatta frågor som rör skyldigheten att skydda; ytterligare stödja EUkontaktpunkten inom Europeiska utrikestjänsten inom ramen för de befintliga strukturerna och resurserna, med uppgift att framför allt öka medvetenheten om konsekvenserna av skyldigheten att skydda och säkerställa snabba informationsflöden mellan alla berörda aktörer om situationer som ger anledning till oro, och även uppmuntra inrättandet av nationella kontaktpunkter för skyldigheten att skydda i medlemsstaterna; ytterligare förbättra och stärka den förebyggande diplomatin och medlingen. 9. Europaparlamentet understryker att länder och regioner i riskområden behöver kvalificerade och tillförlitliga säkerhetsstyrkor. Parlamentet uppmanar vidare EU och dess medlemsstater att vidta ytterligare åtgärder för att utveckla program för kapacitetsuppbyggnad och även plattformar för säkerhetssektorn, som främjar en kultur av respekt för de mänskliga rättigheterna och konstitutionen, av integritet och av allmännyttiga tjänster hos de lokala säkerhetsstyrkorna och militären. 10. Europaparlamentet betonar att hanteringen av de bakomliggande orsakerna till våld och konflikter, som bidrar till att skapa fredliga och demokratiska förhållanden, säkerställer respekten för mänskliga rättigheter, inklusive skyddet av kvinnor, ungdomar och barn, minoriteter och hbti-personer, tillsammans med främjandet av en interreligiös och interkulturell dialog är av avgörande betydelse för att förhindra folkmord och brott mot mänskligheten. 11. Europaparlamentet begär att man på internationell, regional och nationell nivå utarbetar utbildnings- och kulturprogram för att främja förståelsen av orsakerna till och konsekvenserna av särskilt grymma brott för mänskligheten och öka medvetenheten om behovet och vikten av att främja fred, mänskliga rättigheter och interreligiös tolerans och av att lagföra och utreda alla sådana brott. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang anordnandet av den första årliga EU-dagen för att uppmärksamma kampen mot straffrihet för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Om att stödja utredningen och lagföringen av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser 12. Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för ICC, Romstadgan, åklagarmyndigheten, åklagarens rätt att inleda utredningar på eget initiativ och framsteg som gjorts när det gäller att inleda nya undersökningar, vilket är ett viktigt sätt att bekämpa straffrihet för särskilt grymma brott. 13. Europaparlamentet välkomnar det möte som ägde rum mellan företrädarna för EU och ICC i Bryssel den 6 juli 2016 som förberedelse av det andra rundabordssamtalet mellan EU och ICC, som hölls för att tillåta berörd personal vid ICC och EU:s institutioner att identifiera gemensamma intresseområden, utbyta information om relevant verksamhet och säkerställa bättre samarbete mellan EU och ICC.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/75 Tisdagen den 4 juli 2017 14. Europaparlamentet bekräftar att det är mycket viktigt att ICC:s oberoende bevaras, inte bara för att se till att domstolen är fullt effektiv, utan även för att främja den allmänna giltigheten för Romstadgan. 15. Europaparlamentet varnar för att rättslig verkställighet inte kan grundas på en balansgång mellan rättvisa och politiska överväganden, eftersom en sådan balans inte skulle främja ansträngningar för försoning utan endast minska dem. 16. Europaparlamentet framhåller att en universell anslutning till ICC:s Romstadga är mycket viktig. Parlamentet uppmanar alla stater som ännu inte ratificerat Romstadgan, avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen och Kampalaändringarna till Romstadgan att göra det, för att stödja ansvarsskyldighet och försoning som centrala nyckelfaktorer i förhindrandet av framtida grymheter. Parlamentet konstaterar än en gång den avgörande vikten av Romstadgans integritet. 17. Europaparlamentet beklagar i hög grad de senaste tillkännagivandena om utträde ur Romstadgan, vilket är en utmaning särskilt med tanke på offrens möjligheter till rättslig prövning, och som bör fördömas kraftigt. Parlamentet välkomnar faktumet att både Gambia och Sydafrika redan har dragit tillbaka sina tillkännagivanden om utträde, och uppmanar med kraft det återstående landet att ompröva sitt beslut. Parlamentet uppmanar vidare EU att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inga utträden äger rum, bland annat genom samarbete med Afrikanska unionen. Parlamentet gläder sig över att ICC:s partsförsamling har gått med på att överväga föreslagna ändringar av Romstadgan för att behandla farhågor som uttrycktes vid Afrikanska unionens särskilda toppmöte. 18. Europaparlamentet uppmanar de fyra signatärstaterna som har meddelat FN:s generalsekreterare att de inte längre har för avsikt att bli parter till Romstadgan att ompröva sina beslut. Parlamentet noterar även att tre av de ständiga medlemmarna i FN:s säkerhetsråd inte är parter i Romstadgan. 19. Europaparlamentet uppmanar vidare alla stater som är parter i ICC att öka sina insatser för att främja en universell anslutning till ICC och till avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet anser att kommissionen och utrikestjänsten, tillsammans med medlemsstaterna, bör fortsätta att uppmuntra tredjeländer att ratificera och genomföra Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen, och även göra en bedömning av EU:s resultat i detta avseende. 20. Europaparlamentet understryker vikten av att säkerställa tillräckligt ekonomiskt stöd till domstolen för att den ska kunna fungera effektivt, antingen i form av bidrag från konventionsstaterna eller genom EU:s finansieringsmekanismer, t.ex. Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) eller Europeiska utvecklingsfonden (EUF), och att ägna särskild uppmärksamhet åt finansiering för aktörer i det civila samhället som arbetar för att främja det internationella straffrättssystemet och ICC-relaterade frågor. 21. Europaparlamentet välkomnar den ovärderliga hjälpen från det civila samhällets organisationer till domstolen. Parlamentet är bekymrat över de meddelanden om hot och skrämseltaktik som riktas mot vissa organisationer i det civila samhället som samarbetar med domstolen. Parlamentet kräver att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att garantera en säker miljö för civilsamhällets organisationer att fungera och samverka med domstolen, och att man tar itu med alla hot och trakasserier som riktar sig till dem i detta avseende. 22. Europaparlamentet noterar de framsteg som gjorts i genomförandet av handlingsplanen av den 12 juli 2011 för att följa upp rådets beslut om ICC av den 21 mars 2011. Parlamentet efterlyser en utvärdering av genomförandet av handlingsplanen för att identifiera eventuella områden där EU:s insatser skulle kunna vara effektivare, bland annat när det gäller att främja domstolens integritet och oberoende. 23. Europaparlamentet uppmanar enträget alla stater som har ratificerat Romstadgan att till fullo samarbeta med ICC i dess ansträngningar att utreda och ställa de personer inför rätta som har gjort sig skyldiga till allvarliga internationella brott, respektera ICC:s behörighet och fullt ut genomföra dess beslut. 24. Europaparlamentet uppmanar bestämt EU och dess medlemsstater att utnyttja alla sina politiska och diplomatiska verktyg för att stödja ett effektivt samarbete med ICC, särskilt när det gäller vittnesskyddsprogram och verkställandet av pågående arresteringsorder, särskilt avseende de 13 misstänkta personer som är på fri fot. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och rådet att utöver politiska uttalanden enas om konkreta åtgärder för att svara på bristande samarbete med ICC.

C 334/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 25. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att använda alla medel i som de förfogar över, däribland sanktioner, i förhållande till tredjeländer, särskilt när det gäller länder med situationer som utreds av ICC och länder som undersöks preliminärt av ICC, för att stödja deras politiska vilja att samarbeta fullt ut och kapacitet att inleda nationella förfaranden som gäller särskilt grymma brott. Vidare uppmanas EU och medlemsstaterna att ge fullt stöd till dessa länder för att hjälpa dem att uppfylla ICC:s krav. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo följa rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008. 26. Europaparlamentet anser att de som fallit offer för särskilt grymma brott bör ges tillgång till effektiv och verkställbar rättsprövning och ersättning. Parlamentet betonar brottsoffrens och vittnenas särskilda roll i förfarandena inför domstolen samt behovet av särskilda åtgärder inriktade på att säkerställa deras säkerhet och effektiva deltagande i enlighet med Romstadgan. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att sätta offrens rättigheter i centrum för alla åtgärder i kampen mot straffrihet och att frivilligt delta i ICC:s brottsofferfond. 27. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att se till att ansvarsskyldighet för särskilt grymma brott och stöd för ICC införlivas i EU:s utrikespolitiska prioriteringar, bl.a. genom utvidgningsprocessen, genom att man systematiskt beaktar kampen mot straffrihet. Parlamentet understryker i detta sammanhang parlamentsledamöternas viktiga roll när det gäller att främja ICC och kampen mot straffrihet, även genom interparlamentariskt samarbete. 28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att samordning och samarbete med ICC ingår i uppdraget för relevanta regionala särskilda representanter för EU. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att utse en särskild representant för EU med ansvar för internationell humanitär rätt och internationell rättsskipning och att ge denna representant mandat att främja, integrera och företräda såväl EU:s åtagande att bekämpa straffrihet som ICC på alla EU:s utrikespolitiska områden. 29. Europaparlamentet framhåller sin centrala roll när det gäller att övervaka EU:s insatser på detta område. Parlamentet välkomnar att det i Europaparlamentets årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen införts ett avsnitt om att bekämpa straffrihet och att stödja ICC, och föreslår vidare att Europaparlamentet ska spela en mer proaktiv roll genom att främja arbetet för att bekämpa straffrihet och stödja ICC och införliva det i all EU-politik och alla EU-institutioner, särskilt i arbetet för de utskott som är ansvariga för unionens utrikespolitik och de delegationer som ansvarar för förbindelserna med tredjeländer. 30. Europaparlamentet betonar att principen om ICC:s komplementaritet omfattar huvudansvaret för dess statsparter att utreda och lagföra särskilt grymma brott. Parlamentet uttrycker oro över att inte alla EU:s medlemsstater har lagstiftning med en inhemsk rättslig definition av dessa brott, utifrån vilken dessa länders domstolar kan utöva jurisdiktion. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullödigt utnyttja verktygslådan för främjandet av principen om komplementaritet. 31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ändra artikel 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så att särskilt grymma brott läggs till i förteckningen över brott där EU har behörighet. 32. Europaparlamentet uppmanar bestämt EU att förbereda utarbetandet av en handlingsplan för kampen mot straffrihet inom Europa för brott som omfattas av internationell rätt och ge resurser för detta, med klara riktmärken för EUinstitutionerna och medlemsstaterna för att stärka internationella utredningar och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. 33. Europaparlamentet erinrar om att stater, däribland EU:s medlemsstater, på egen hand kan väcka talan mot andra stater inför Internationella brottmålsdomstolen i sådana fall där stater brutit mot skyldigheter som följer av internationella fördrag och konventioner, inklusive 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. 34. Europaparlamentet påminner om sitt starka fördömande av de grymheter som Assadregimen har begått i Syrien, vilka kan betraktas som allvarliga krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, och beklagar djupt det klimat av straffrihet som gör att de som begår sådana brott i Syrien kan gå ostraffade. 35. Europaparlamentet beklagar djupt bristen på respekt för internationell humanitär rätt och det oroväckande antalet civila offer och angrepp mot civil infrastruktur i beväpnade konflikter runt om i världen. Parlamentet uppmanar med eftertryck det internationella samfundet att sammankalla en internationell konferens för att utarbeta en ny internationell mekanism för att spåra och samla in uppgifter, och offentligt rapportera om kränkningar under beväpnade konflikter. Parlamentet upprepar sin begäran till vice ordföranden/den höga representanten att årligen presentera en offentlig förteckning över påstådda förövare vid angrepp mot skolor och sjukhus i syfte att fastställa lämpliga åtgärder som EU kan vidta för att stoppa sådana angrepp.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/77 Tisdagen den 4 juli 2017 36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera de viktigaste instrumenten för internationell humanitär rätt och andra relevanta rättsliga instrument. Parlamentet erkänner vikten av EU:s riktlinjer för främjandet av efterlevnaden av internationell humanitär rätt, och upprepar sin uppmaning till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och utrikestjänsten att stärka sina genomförandeåtgärder, särskilt i fråga om krigsförbrytelser i Mellanöstern. Parlamentet uppmanar EU att stödja initiativ som syftar till att sprida kunskap om internationell humanitär rätt och god praxis vid tillämpningen av den, och uppmanar unionen att utnyttja alla bilaterala verktyg som den har till sitt förfogande för att effektivt verka för att dess partner efterlever internationell humanitär rätt, bland annat genom att föra en politisk dialog. 37. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör vägra att tillhandahålla vapen, utrustning eller finansiellt eller politiskt stöd för regeringar eller icke-statliga aktörer som kränker internationell humanitär rätt, inklusive genom våldtäkter eller andra former av sexuellt våld mot kvinnor och barn. 38. Europaparlamentet uppmanar vidare EU och dess medlemsstater att i enlighet med EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015 2019) stödja reformprocesser och nationella insatser för kapacitetsuppbyggnad som syftar till att stärka rättsväsendets oberoende, brottsbekämpningssektorn, fängelsesystemet och program för ersättning i tredjeländer, vilka direkt påverkas av de påstådda brotten. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EU:s ram för stöd till övergångsrättvisa 2015 och ser fram emot ett effektivt genomförande av ramen. Om kampen mot straffrihet för icke-statliga aktörer 39. Europaparlamentet noterar att internationell straffrätt, och särskilt mandatet och rättspraxisen för internationella krigsförbrytartribunaler, klart har definierat ansvaret för enskilda personer som tillhör icke-statliga grupper i internationella brott. Parlamentet framhåller att detta ansvar inte endast avser dessa personer, utan även personer som indirekt är delaktiga i internationella brott. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att lagföra statliga aktörer, icke-statliga aktörer och enskilda personer som begått krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. 40. Europaparlamentet betonar att relevanta internationella organ i stor omfattning rapporterat om våldsbrott som IS/ Daish och andra icke-statliga aktörer har begått mot kvinnor och flickor. Parlamentet noterar att det internationella rättssamfundet har kämpat för att införa dessa brott i det internationella straffrättsliga regelverket. 41. Europaparlamentet bekräftar i detta sammanhang sitt starka fördömande av de fruktansvärda brott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts av icke-statliga aktörer såsom Boko Haram i Nigeria samt Isis/Daish i Syrien och Irak. Parlamentet är bestört över det stora antalet begångna brott, inklusive mord, tortyr, våldtäkt, slaveri och sexuellt slaveri, rekrytering av barnsoldater, påtvingade religiösa omvändelser och systematiskt dödande som har riktats mot religiösa minoriteter, däribland kristna, yazidier m.fl. Parlamentet påminner om att sexuellt våld enligt ICC kan utgöra en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten. Parlamentet anser att lagföring av förövarna bör vara en prioritet för det internationella samfundet. 42. Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att bekämpa straffrihet och att aktivt understödja de internationella ansträngningarna att ställa personer som tillhör icke-statliga grupper såsom Boko Haram, IS/Daish och alla andra aktörer som begår krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten inför rätta. Parlamentet begär att det utvecklas ett tydligt tillvägagångssätt för att lagföra stridande inom IS/Daish och deras medhjälpare, bland annat genom att dra nytta av expertis inom EU-nätverket för att utreda och lagföra folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. 43. Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater bör stödja åtal mot medlemmar i icke-statliga grupper såsom IS/Daish genom att försöka nå konsensus inom FN:s säkerhetsråd för att ge ICC behörighet i denna fråga, eftersom Syrien och Irak inte är parter i Romstadgan. Parlamentet framhåller att EU på internationell nivå och med alla tillgängliga medel borde undersöka och stödja möjligheterna att utreda och lagföra alla brott som begåtts av samtliga parter i den syriska konflikten, inbegripet IS/Daish, såsom inrättandet av en internationell krigsförbrytartribunal för Irak och Syrien. 44. Europaparlamentet beklagar att Ryssland och Kina som ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd har lagt in sitt veto mot att hänskjuta situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolens åklagare enligt kapitel VII i FN-stadgan och mot att anta en åtgärd för att bestraffa Syrien för användningen av kemiska vapen. Parlamentet uppmanar EU att stödja snabba åtgärder för en reform av hur FN:s säkerhetsråd fungerar, särskilt användningen av vetorätten och särskilt det franska initiativet om att avstå från denna rätt när det gäller folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

C 334/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 45. Europaparlamentet uppmuntrar till en slutlig tillämpning av de principer som fastställs i kapitel VII i FN-stadgan för att uppfylla principen om skyldigheten att skydda, alltid under det internationella samfundets beskydd och med FN:s säkerhetsråds godkännande. 46. Europaparlamentet välkomnar den undersökningskommission för Syrien som FN:s råd för mänskliga rättigheter har tillsatt, och den internationella, opartiska och oberoende mekanismen som FN:s generalförsamling har inrättat för att bidra till utredningen av de allvarliga brott som begåtts i Syrien. Parlamentet betonar behovet av att inrätta en liknande oberoende mekanism i Irak, och uppmanar samtliga EU:s medlemsstater, alla parter i konflikten i Syrien, det civila samhället och FNsystemet i sin helhet att fullt ut samarbeta med den opartiska och oberoende mekanismen och att förse den med all information och dokumentation som de eventuellt har för att bidra till att den uppfyller sitt uppdrag. Parlamentet tackar de EU-medlemsstater som ekonomiskt bidragit till mekanismen, och uppmanar dem som inte gjort det att göra det. 47. Europaparlamentet uppmanar EU att anslå tillräckliga medel till organisationer som arbetar med öppna utredningar och samlar in digitala bevis för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, i syfte att säkerställa ansvarsskyldighet och ställa förövarna inför rätta. 48. Europaparlamentet välkomnar EU:s ansträngningar att stödja kommissionen för internationell rättvisa och ansvarsskyldighet och andra icke-statliga organisationer i deras arbete med att dokumentera särskilt grymma brott. Parlamentet uppmanar EU att erbjuda det civila samhället i Irak och Syrien direkt stöd när det gäller att samla in, skydda och säkra bevis för brott som någon part i dessa konflikter, inbegripet IS/Daish, har begått i Irak och Syrien. Parlamentet efterlyser att bevis om krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord som begåtts av alla sidor i konflikten samlas in och skyddas, antingen digitalt eller på något annat sätt, som ett viktigt steg i kampen mot straffrihet och som en grundläggande prioritering. Parlamentet välkomnar det brittiska, belgiska och irakiska initiativet på FN-nivå, (dvs. koalitionen för att ställa Daish inför rätta), som syftar till att samla in bevis på brott som IS/Daish har begått i Syrien och Irak för att underlätta internationellt åtal, och uppmanar EU:s medlemsstater att ansluta sig till eller stödja koalitionen. Vidare stöder parlamentet kulturarvsinitiativets verksamhet och dess informationsverksamhet i Syrien och Irak i samband med förstörelsen av det arkeologiska arvet och kulturarvet. 49. Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att använda alla nödvändiga insatser för att på ett ändamålsenligt sätt stoppa flödet av resurser till IS/Daish, alltifrån vapen, fordon och inkomster i likvida medel till många andra typer av tillgångar. 50. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att ålägga sanktioner mot de länder och myndigheter som direkt eller indirekt underlättar resursflödet till IS/Daish och således bidrar till utvecklingen av dess kriminella terroristverksamhet. 51. Europaparlamentet understryker att EU:s medlemsstater bör utreda och lagföra sina egna medborgare eller personer inom deras jurisdiktion som har begått eller försökt begå särskilt grymma brott i Irak och Syrien eller varit medhjälpare till dessa brott, eller ställa dem inför rätta vid ICC i enlighet med Romstadgan. Parlamentet erinrar dock om att lagföring av medlemmar i IS/Daish i medlemsstaterna endast kan vara en kompletterande lösning till internationell rätt. 52. Europaparlamentet understryker vikten av avtalet om samarbete och bistånd mellan EU och ICC. Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa principen om universell jurisdiktion vid bekämpning av straffrihet, och framhåller principens betydelse för ett effektivt och välfungerande internationellt straffrättssystem. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att lagföra krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i deras nationella jurisdiktioner, bland annat när dessa brott har begåtts i tredjeländer eller av tredjelandsmedborgare. 53. Europaparlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet, däribland EU:s medlemsstater, att aktivt arbeta för att förhindra och bekämpa radikalisering och att förbättra sina rätts- och domstolssystem för att undvika att deras medborgare och invånare ansluter sig till IS/Daish.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/79 Jämställdhetsaspekten när det gäller människorättskränkningar i samband med krigsförbrytelser 54. Europaparlamentet framhäver att det är absolut nödvändigt att utrota sexuellt och könsbaserat våld genom att ta itu med deras utbredda och systematiska användning som krigsvapen mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar enträget alla länder att ta fram nationella handlingsprogram i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1325, tillsammans med strategier för att bekämpa våld mot kvinnor, och efterlyser ett omfattande åtagande om att garantera genomförandet av denna resolution. Parlamentet efterlyser ett globalt åtagande för att garantera säkerheten för kvinnor och flickor redan i inledningsskedet av varje nödläge eller kris och situationer efter konflikter genom alla tillgängliga resurser, såsom tillgång till hela uppsättningen av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, inbegripet laglig och säker abort för offer för våldtäkt i krigstider. Parlamentet understryker dessutom att kvinnor ofta fortsätter att lida av de fysiska, psykologiska och socioekonomiska konsekvenserna av våld även efter konfliktens slut. 55. Europaparlamentet anser att kvinnor bör spela en större roll i konfliktförebyggande, främjande av de mänskliga rättigheterna och demokratiska reformer, och betonar vikten av ett systematiskt deltagande av kvinnor som en viktig del i fredsprocessen och i återuppbyggnaden efter konflikter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja kvinnors delaktighet i fredsprocesser och nationella försoningsprocesser. 56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och behöriga internationella myndigheter att vidta lämpliga åtgärder, till exempel genomföra militära disciplinåtgärder, upprätthålla principen om befälsansvar och utbilda trupper och den fredsbevarande och humanitära personalen om förbudet mot alla former av sexuellt våld. o o o Tisdagen den 4 juli 2017 57. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/ unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.

C 334/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 P8_TA(2017)0289 Privata säkerhetsföretag Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om privata säkerhetsföretag (2016/2238(INI)) (2018/C 334/08) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av Montreuxdokumentet om lämpliga internationella juridiska skyldigheter och god praxis för stater i samband med verksamhet i privata militära företag och säkerhetsföretag under väpnade konflikter, med beaktande av FN:s människorättsråds resolutioner 15/26, 22/33, 28/7 och 30/6, med beaktande av FN:s arbetsgrupp om användning av legosoldater som ett sätt att kränka de mänskliga rättigheterna och hindra utövandet av folkens rätt till självbestämmande, inrättad i juli 2005, med beaktande av den öppna mellanstatliga arbetsgruppens rapporter för att överväga om det skulle kunna utarbetas en internationell lagstiftningsram för reglering av samt tillsyn och uppsikt över den verksamhet som bedrivs av privata företag inom militär- och säkerhetsindustrin, med beaktande av FN:s riktlinjer för användning av beväpnade säkerhetstjänster från privata säkerhetsföretag, som nyligen har utökats till obeväpnade säkerhetstjänster, med beaktande av FN:s uppförandekod för tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter, med beaktande av utkastet till en eventuell konvention om privata militära företag och säkerhetsföretag, vilket ska övervägas och behandlas av människorättsrådet, med beaktande av den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag, vilken tagits fram av organisationen för den internationella uppförandekoden, som är en branschstyrd självregleringsmekanism vars normer är frivilliga, med beaktande av uppförandekoden för den internationella sammanslutningen för stabilitetsoperationer, som är en branschägd självregleringsmekanism, med beaktande av den uppförandekodex och de etiska regler som Confederation of European Security Services och UNI Europa har tagit fram för den privata säkerhetssektorn, med beaktande av ISO 18788-förvaltningssystemet för privata säkerhetsoperationer, som fastställer parametrar för driften av privata säkerhetsföretag, med beaktande av rådets rekommendation av den 13 juni 2002 om samarbete mellan de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater som är ansvariga för den privata säkerhetssektorn, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG ( 1 ), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader och anläggningsarbeten, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG ( 2 ), ( 1 ) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65. ( 2 ) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/81 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av EU:s koncept för logistiskt stöd till EU-ledda militära insatser och EU:s koncept för stöd från entreprenörer till EU-ledda militära insatser, med beaktande av Priv-War-rekommendationerna om unionslagstiftningsåtgärder när det gäller privata militära företag och säkerhetsföretag och deras tjänster, med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer ( 1 ) och sin resolution av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla ( 2 ), med beaktande av de många olika riskerna, utmaningarna och hoten inom och utanför Europeiska unionen, med beaktande av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) interimistiska riktlinjer från maj 2012 om beväpnad säkerhetspersonal ombord på fartyg, med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0191/2017), och av följande skäl: A. Säkerhet och försvar är kollektiva nyttigheter som förvaltas av offentliga myndigheter på grundval av kriterier för effektivitet, ändamålsenlighet, ansvarsskyldighet och rättsstatlighet och som är beroende av inte bara tillräckliga ekonomiska resurser, utan också kunskap. På vissa områden kan myndigheterna sakna nödvändig kapacitet. B. Säkerhet och försvar bör i första hand tillhandahållas av myndigheterna. C. Eurobarometerundersökningar visar att EU-medborgarna vill att EU ska bli mer aktivt på säkerhets- och försvarsområdet. D. Under 2013 var mer än 1,5 miljoner privata säkerhetskonsulter anställda av ungefär 40 000 privata säkerhetsföretag i Europa. Denna siffra fortsätter att stiga. Under samma år uppgick dessa företags omsättning till omkring 35 miljarder EUR. Globalt värderades den privata säkerhetsbranschen 2016 till omkring 200 miljarder US-dollar med omkring 100 000 privata säkerhetsföretag och 3,5 miljoner anställda. E. Under de senaste årtiondena har privata säkerhetsföretag en term som i denna resolution inbegriper även privata militära företag i allt större utsträckning använts av nationella regeringar och av militär och civila organ, både för att tillhandahålla inhemska tjänster och för att stödja utplaceringar utomlands. F. Det utbud av tjänster som tillhandahålls av privata säkerhetsföretag är oerhört brett och omfattar alltifrån logistiska tjänster till verkligt understöd i strid, tillhandahållande av militär teknologi och medverkan i återuppbyggnad efter konflikter. De privata säkerhetsföretagen tillhandahåller också vitala tjänster inom medlemsstaterna, såsom att driva fängelser och tillhandahålla patrullerande vakter på infrastrukturområden. Privata säkerhetsföretag har använts i både civila och militära uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) för att skydda EUdelegationer, uppföra fältläger, tillhandahålla utbildning, säkerställa luftbroar och stödja humanitär biståndsverksamhet. G. Inom EU finns det stora skillnader i medlemsstaternas praxis när det gäller användningen av privata säkerhetsföretag, förfarandena för att teckna kontrakt med dem och regleringssystemens kvalitet. Många medlemsstater använder dessa företag som stöd för sina kontingenter i multilaterala insatser. ( 1 ) EUT C 181, 19.5.2016, s. 2. ( 2 ) EUT C 24, 22.1.2016, s. 33.

C 334/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 H. Utkontraktering av militär verksamhet, som tidigare var en integrerad del av de väpnade styrkornas verksamhet, förekommer bland annat för att tillhandahålla tjänster på ett mer kostnadseffektivt sätt, men också för att kompensera för den minskade kapaciteten inom de väpnade styrkorna, som krympt samtidigt som antalet multilaterala utlandsuppdrag ökat och budgetarna minskat till följd av beslutsfattarnas ovilja att avsätta lämpliga resurser. Detta bör vara ett undantag. Det finns ett behov av att avhjälpa bristerna. Privata säkerhetsföretag kan också, ofta med kort varsel, tillhandahålla kapacitet som helt och hållet saknas inom de nationella väpnade styrkorna och komplettera dessa styrkor. Dessutom har privata säkerhetsföretag använts av politiska skäl, för att undvika restriktioner av användningen av trupper, särskilt för att komma runt ett eventuellt bristande stöd bland allmänheten för användning av väpnade styrkor. Användningen av privata säkerhetsföretag som ett utrikespolitiskt verktyg måste omfattas av en effektiv parlamentarisk kontroll. I. Privata säkerhetsföretag har anklagats för att ha varit inblandade i ett flertal människorättskränkningar och incidenter som inneburit förluster av människoliv. Dessa incidenter har sett olika ut beroende på tid och land och utgör i vissa fall allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt, inklusive krigsförbrytelser. Några av dessa fall har lett till åtal. Detta har, tillsammans med företagens bristande öppenhet, fått konsekvenser för världssamfundets ansträngningar i de berörda länderna och har avslöjat stora luckor i ansvarsstrukturerna, vilket bland annat beror på att det skapats flera skikt av dotterbolag eller underentreprenörer i olika länder, särskilt på ett lokalt plan, så att det i några fall har varit omöjligt att garantera civilbefolkningens grundläggande säkerhet i värdländerna. J. EU och dess medlemsstater bör sträva efter att undvika sådana situationer i framtiden och avstå från utkontraktering av militära operationer som innebär användning av våld och vapen, deltagande i fientligheter och annat engagemang i stridigheter eller stridsområden, utöver legitimt självförsvar. Operationer och verksamhet som lagts ut på entreprenad till privata säkerhetsföretag i konfliktområden bör begränsas till tillhandahållande av logistiskt stöd och skydd av anläggningar, utan de privata säkerhetsföretagens faktiska närvaro i de områden där stridigheter pågår. Användningen av privata säkerhetsföretag kan under inga omständigheter ersätta personal inom de nationella väpnade styrkorna. Vid genomförandet av försvarspolitiken bör högsta prioritet ges åt att se till att medlemsstaternas väpnade styrkor har de resurser, instrument, fortbildningsmöjligheter, kunskaper och medel som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter fullt ut. K. För att stater ska kunna dra fördel av de fördelar som erbjuds av privata säkerhetsföretag och för att det ska gå att utkräva ansvar av dem bör det införas rättsliga ramar med bindande reglerings- och övervakningsmekanismer på internationell nivå som reglerar användningen av dem och ger tillräcklig kontroll över deras verksamhet. Privata säkerhetsföretag ingår i en bransch som är av en mycket transnationell karaktär och sammanflätad med statliga och mellanstatliga aktörer och som därför kräver ett samlat lagstiftningsgrepp. Den nuvarande lagstiftningen på området utgörs av en samling inkonsekventa regler som skiljer sig enormt från en medlemsstat till en annan. Den splittrade nationella lagstiftningen och den självreglering som antagits av vissa privata säkerhetsföretag har en svag avskräckande effekt mot missbruk, med tanke på avsaknaden av påföljder, och kan ha stor inverkan på hur privata säkerhetsföretag opererar i multilaterala interventioner och konfliktområden. L. Det saknas överenskomna definitioner av privata säkerhetsföretag, privata militära företag och deras tjänster. Som föreslagits av definitionen i det utkast till konvention som utarbetats av FN:s arbetsgrupp om legosoldater kan ett privat säkerhetsföretag definieras som en företagsenhet som såsom kompensation tillhandahåller militära tjänster och/eller säkerhetstjänster av fysiska och/eller juridiska personer. Militära tjänster kan i detta sammanhang definieras som specialiserade tjänster i samband med militära åtgärder, bland annat strategisk planering, underrättelser, utredningar, spaning på marken, till sjöss och från luften, bemannade eller obemannade flygoperationer av varje typ, satellitövervakning och satellitunderrättelser, varje typ av kunskapsöverföring med militära tillämpningar, materiellt och tekniskt stöd till väpnade styrkor och annan relaterad verksamhet. Säkerhetstjänster kan definieras som väpnad bevakning av eller väpnat skydd av fastigheter, installationer, egendom och människor, varje form av kunskapsöverföring med säkerhets- och polisrelaterade tillämpningar, utveckling och genomförande av informationssäkerhetsåtgärder och annan relaterad verksamhet.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/83 Tisdagen den 4 juli 2017 M. Montreuxdokumentet är det första stora dokument där det definieras hur folkrätten ska tillämpas på privata säkerhetsföretag. I den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag definieras branschstandarderna. Uppförandekodexen har alltmer visat sig vara ett verktyg för att säkerställa gemensamma grundläggande standarder inom en global bransch. Den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag har till syfte att främja, förvalta och övervaka genomförandet av uppförandekodexen och uppmuntra ett ansvarsfullt tillhandahållande av säkerhetstjänster samt respekt för mänskliga rättigheter och nationell och internationell lagstiftning. Anslutningen till uppförandekodexen sker frivilligt och mot betalning, och de höga medlemsavgifterna gör det inte möjligt för alla privata säkerhetsföretag att bli medlemmar. N. Det pågår nu, i många internationella forum, ett arbete för att reglera privata säkerhetsföretag. Ett av dessa forum är mötet i gruppen för Montreuxdokumentet, där EU valdes till gruppen med ordförandens vänner, dvs. den öppna mellanstatliga arbetsgrupp som ska överväga om det skulle kunna utarbetas en internationell lagstiftningsram för reglering av samt tillsyn och uppsikt över den verksamhet som bedrivs av privata företag inom militär- och säkerhetsindustrin samt den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag. O. EU och 23 medlemsstater har anslutit sig till Montreuxdokumentet, och EU är medlem i arbetsgruppen om organisationen för den internationella uppförandekoden. EU bidrar, inom ramen för människorättsrådet, till möjligheten att utveckla ett internationellt regelverk. EU spelar en avgörande roll genom att främja nationell och regional kontroll över tillhandahållande och export av olika tjänster på det militära området och säkerhetsområdet. P. Europeiska unionen har inte något eget regelverk, trots att det finns ett stort antal privata säkerhetsföretag som är av europeiskt ursprung och/eller är inblandade i GSFP-relaterade uppdrag och insatser eller EU-delegationers uppdrag och insatser. De befintliga rättsliga ramarna bygger nästan helt och hållet på den amerikanska modell som infördes under Irakkriget och som tillgodosåg intressena för militära företag inblandade i stridsinsatser. Dessa referenser motsvarar varken formatet eller uppdragen för de europeiska privata säkerhetsföretagen. Q. Det är mycket viktigt att prioritera att fastställa tydliga bestämmelser om samspel, samarbete och assistans mellan brottsbekämpande myndigheter och privata säkerhetsföretag. R. Privata säkerhetsföretag skulle kunna spela en viktigare roll när det gäller att bekämpa pirater och förbättra sjösäkerheten. Dessutom skulle de kunna spela en mer betydande roll i uppdrag som involverar hundanvändning, itförsvar, forskning och utveckling av säkerhetsredskap och i blandade övervakningsuppdrag samt vid utbildning i samarbete med offentliga myndigheter och under dessa myndigheters överinseende. Användningen av väpnade privata säkerhetsföretag har skapat särskilda utmaningar för sjöfartssektorn och har lett till flera incidenter som har lett till förluster av människoliv och diplomatiska konflikter. Användning av privata säkerhetsföretag för att stödja militären utomlands 1. Europaparlamentet konstaterar att privata säkerhetsföretag har en viktig roll när det gäller att hjälpa statens militära och civila organ genom att avhjälpa kapacitetsbrister som beror på ökande efterfrågan på användning av styrkor utomlands, och att även emellanåt om omständigheterna tillåter det erbjuda en snabbinsatsförmåga. Parlamentet framhåller att de privata säkerhetsföretagens tjänster i undantagsfall avhjälper befintliga kapacitetsbrister som medlemsstaterna först bör försöka att täppa till med de nationella väpnade styrkorna eller polisen. Parlamentet betonar att de privata säkerhetsföretagen används som ett utrikespolitiskt verktyg i dessa länder. 2. Europaparlamentet understryker att de privata säkerhetsföretagen vid operationer i värdländerna, särskilt sådana som skiljer sig kraftigt åt i fråga om kultur och religion, måste vara medvetna om lokala seder och traditioner, så att de inte äventyrar sina uppdrag och stöter bort lokalbefolkningen. 3. Europaparlamentet konstaterar att privata säkerhetsföretag, särskilt sådana som är baserade i värdländerna, kan bidra till värdefull lokal kunskap och ofta kostnadsbesparingar, även om det måste säkerställas att kvaliteten inte urholkas. Parlamentet betonar dock att användningen av tjänster som tillhandahålls av lokala säkerhetsföretag i instabila länder och krisbenägna områden kan ha negativa följder för EU:s utrikespolitiska mål om en sådan användning stärker lokala väpnade aktörer som skulle kunna bli parter i konflikten. Parlamentet konstaterar hur viktigt det är att göra en tydlig juridisk distinktion mellan driften av privata säkerhetsföretag och privata aktörer som är direkt delaktiga i militär verksamhet.

C 334/84 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 4. Europaparlamentet betonar att ingen verksamhet får läggas ut på privata säkerhetsföretag som innebär användning av våld och/eller aktivt deltagande i fientligheter, utom vid självförsvar, och under inga omständigheter bör privata säkerhetsföretag tillåtas delta i, eller hålla förhör. Parlamentet framhåller att det inom ramen för EU:s säkerhet och försvar bör prioriteras att stärka de nationella väpnade styrkorna, och att de privata säkerhetsföretagen endast kan vara ett komplement till dessa styrkor utan något inflytande över strategiska beslut. Parlamentet betonar att allt deltagande av privata säkerhetsföretag i militära insatser måste vara motiverat, med tydligt definierade mål som kan bekräftas med hjälp av konkreta indikatorer. Vidare måste deltagandet ha en fullt detaljerad budget och ett specifikt start- och slutdatum och regleras av strikta etiska regler. Parlamentet påpekar att de väpnade styrkornas och säkerhetsstyrkornas arbete utomlands är av grundläggande betydelse inom fredsbevarande och konfliktförebyggande insatser samt inom den efterföljande sociala återuppbyggnaden och nationella försoningen. 5. Europaparlamentet understryker att de privata säkerhetsföretagens kostnadseffektivitet framför allt innebär fördelar på kort sikt, särskilt om ett antal socioekonomiska variabler inte tas med i beräkningen, och kostnadseffektiviteten bör därför inte bli det viktigaste kriteriet vid behandlingen av säkerhetsfrågor. Parlamentet påminner om att mekanismer för ansvarsutkrävande och tillsyn är avgörande för att säkerställa de privata säkerhetsföretagens fullständiga legitimitet och potentiella fördelar. 6. Europaparlamentet understryker vikten av parlamentarisk tillsyn över medlemsstaternas statliga användning av privata säkerhetsföretag. EU:s användning av privata säkerhetsföretag 7. Europaparlamentet konstaterar att EU använder privata säkerhetsföretag utomlands för att skydda sina delegationer och sin personal och för att stödja sina civila och militära GSFP-uppdrag. Användningen av dem bidrar således direkt till EU: s anseende och hur EU uppfattas av tredje parter, vilket innebär att dessa företag utgör viktiga delar i EU:s lokala närvaro och påverkar förtroendenivån i EU. Parlamentet begär att kommissionen och rådet sammanställer en översikt över var, när och varför privata säkerhetsföretag har anlitats till stöd för EU-uppdrag. Det vore inte ologiskt om Europeiska unionen, i sina inbjudningar att lämna anbud beträffande EU-delegationernas säkerhet, gav företräde åt utnyttjande av privata säkerhetsföretag som verkligen är baserade i Europa och som respekterar EU:s regler och omfattas av EU-beskattning. 8. Europaparlamentet betonar emellertid att det, särskilt i konfliktbenägna miljöer, kan medföra negativa sidoeffekter för EU, särskilt för unionens legitimitet, att använda ett privat säkerhetsföretag för särskilda uppgifter. Detta kan nämligen få till följd att man felaktigt associerar EU med väpnade aktörer i ett konfliktområde, vilket kan få negativa konsekvenser vid väpnade incidenter, eller att man riskerar att äventyra insatserna för avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR) och arbetet för att reformera säkerhetssektorn genom att oavsiktligt stärka lokala aktörer. Parlamentet noterar framför allt de risker som är förknippade med okontrollerad användning av underleverantörer såsom lokala privata säkerhetsföretag. 9. Europaparlamentet pekar på de olika och allvarliga rättsliga och politiska problem som förknippas med den praxis som är vanlig att använda underentreprenad på området för militära tjänster och säkerhetstjänster, särskilt tjänster som tillhandahålls av lokala underleverantörer i tredjeländer. Parlamentet anser att medlemsstaterna, utrikestjänsten och kommissionen bör enas om att följa Natos exempel och endast ingå avtal med privata säkerhetsföretag som är baserade i EU:s medlemsstater. 10. Europaparlamentet rekommenderar därför att kommissionen föreslår gemensamma riktlinjer för kontrakt med privata säkerhetsföretag inför anställning, användning och hantering av militära konsulter och säkerhetskonsulter, vilka klart och tydligt anger kraven för att privata säkerhetsföretag ska vara kvalificerade för EU-kontrakt, med målet att ersätta det nuvarande lappverket av strategier. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och utrikestjänsten att använda samma riktlinjer för anställning, användning och hantering av militära konsulter och säkerhetskonsulter i alla externa åtgärder, insatser och operationer och för EU:s delegationer i alla länder och regioner samt alla tjänster i en reviderad version av Europeiska unionens gemensamma militära förteckning. Dessa riktlinjer bör baseras både på internationell bästa praxis i samband med privata säkerhetsföretags uppförande och förvaltning, särskilt Montreuxdokumentet och den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag, och beakta behovet av särskild noggrannhet vid valet av privata säkerhetsföretag i den komplexa situation som uppkommit efter en kris. Kommissionen och utrikestjänsten uppmanas enträget att tydligt använda endast leverantörer som certifierats i enlighet med den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag, såsom redan görs av FN, där denna certifiering är ett krav. Parlamentet pekar på de amerikanska myndigheternas upplägg med detaljerade normer och krav i varje enskilt kontrakt, och uppmanar EU att följa detta exempel. Parlamentet understryker att avtalen med de privata säkerhetsföretagen bland annat bör innefatta klausuler om innehav av licenser och tillstånd, personal- och egendomsförteckningar, utbildning, införskaffande och användning av vapen i enlighet med lagen samt den interna organisationen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/85 Tisdagen den 4 juli 2017 11. Europaparlamentet begär att en EU-säkerhetsövervakare från ett säkerhetsföretag i EU ska närvara vid EUfinansierade anläggningar och EU:s delegationer med uppgift att säkra kvaliteten i de säkerhetstjänster som erbjuds, säkerhetspröva och utbilda lokalanställd säkerhetspersonal, bygga upp och upprätthålla goda förbindelser med lokala säkerhetsstyrkor, tillhandahålla riskbedömningar och vara den första kontaktpunkten i säkerhetsrelaterade frågor för delegationen. 12. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att upprätta en öppen förteckning över privata säkerhetsföretag som uppfyller EU:s normer i frågor såsom avsaknad av anmärkningar i belastningsregister, finansiell och ekonomisk kapacitet, innehav av licenser och tillstånd samt när det gäller säkerhetsprövningen av personalen. Parlamentet konstaterar att standarderna varierar kraftigt över EU när det gäller privata säkerhetsföretag, och anser att medlemsstater bör sträva efter att uppnå samma standard. Denna svartlista bör uppdateras med intervaller på högst två år. 13. Europaparlamentet betonar att avtalen, om EU förlitar sig på privata säkerhetsföretag i tredjeländer med vilka unionen har ingått ett avtal om styrkornas status, alltid måste omfatta anlitade privata säkerhetsföretag företag och särskilt klargöra att företagen kommer att ställas till svars enligt EU-rätten. 14. Europaparlamentet betonar att EU:s koncept för stöd till uppdragstagare bör stärkas och göras bindande för medlemsstaterna och EU:s institutioner. Parlamentet anser framför allt att konceptet bör specificera strängare normer som ska införas i avtalen, till exempel baserat på amerikanska normer, och att det även bör kräva att inga lokala privata säkerhetsföretag bör användas eller anlitas genom underentreprenad i konfliktområden. Parlamentet betonar att internationella privata säkerhetsföretag bör ha möjlighet att anställa lokal personal men endast personligen och direkt, så att man säkerställer en effektiv säkerhetsprövning och förebygger uppkomsten av lokala säkerhetsindustrier i konfliktdrabbade regioner. Reglering av privata säkerhetsföretag 15. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utarbetar en grönbok i syfte att involvera alla berörda parter från de offentliga och privata säkerhetssektorerna i ett brett samråd och en omfattande diskussion om processerna för att på ett mer ändamålsenligt sätt kartlägga möjligheterna till direkt samarbete och fastställa en grundläggande uppsättning insatsregler och god praxis. Parlamentet rekommenderar att det skapas sektorsspecifika EU-kvalitetsstandarder. och rekommenderar därför att definitionen av privata säkerhetsföretag klargörs före införandet av en ändamålsenlig reglering av deras verksamhet, eftersom bristen på en sådan definition annars kan ge upphov till kryphål i lagstiftningen. 16. Europaparlamentet anser att EU, som ett första steg, exakt bör definiera relevanta militära tjänster och säkerhetstjänster. Rådet uppmanas i detta avseende kraftfullt att utan dröjsmål lägga till militära tjänster och säkerhetstjänster utförda av privata säkerhetsföretag på Europeiska unionens gemensamma militära förteckning. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen kraftfullt att ta fram en ändamålsenlig europeisk regleringsmodell som kommer att bidra till att harmonisera de rättsliga skillnaderna mellan medlemsstaterna genom ett direktiv, på nytt se över, och därmed omdefiniera, dagens offentlig-privata samarbetsstrategier, kartlägga företag med ett eller flera slutanvändningsområden, sätta in de privata militära företagens och säkerhetsföretagens precisa karaktär och roll i ett sammanhang. fastställa höga normer för privata leverantörer av säkerhetstjänster inom EU eller utomlands, inklusive lämpliga nivåer av säkerhetskontroller av personal och skälig ersättning, säkerställa rapportering av de privata säkerhetsföretagens oegentligheter och olagligheter och göra det möjligt att ställa dem till svars för kränkningar, däribland kränkningar av de mänskliga rättigheterna, i samband med sin utlandsverksamhet, inkludera ett specifikt sjöfartsperspektiv, med hänsyn till Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) ledande roll. 18. Europaparlamentet konstaterar att begynnande regelverk såsom Montreuxdokumentet, den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag och andra regleringsinitiativ i FN:s regi utgör tydliga framsteg i jämförelse med den brist på meningsfull reglering som rådde för bara tio år sedan.

C 334/86 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 19. Europaparlamentet lovordar också de insatser som gjorts av många EU-medlemsstater, i överensstämmelse med den goda praxis som angetts i Montreuxdokumentet, för att införa en ändamålsenlig nationell reglering av privata säkerhetsföretag. 20. Europaparlamentet konstaterar dock att utvärderingen av de privata säkerhetsföretagens resultat hindras av att både EU-institutionerna och medlemsstaternas regeringar har underlåtit att konsekvent rapportera om hur dessa företag har använts. Medlemsstaterna och EU-institutionerna uppmuntras att tillhandahålla denna information på ett mer konsekvent och ett transparent sätt, så att deras respektive budgetmyndigheter och oberoende revisorer kan göra en korrekt bedömning av användningen av privata säkerhetsföretag. Parlamentet rekommenderar parlament och icke-statliga aktörer att vara aktiva i de nödvändiga utvärderingsprocesser som är avgörande för regleringen och tillsynen av branschen. 21. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen och rådet inrättar rättsliga ramar med krav på att den nationella lagstiftningen ska kontrollera exporten av militära tjänster och säkerhetstjänster samt i EU:s årsrapport om försvarsmaterielexport rapporterar om exportlicenser för militära tjänster och säkerhetstjänster som har beviljats av medlemsstaterna, i syfte att öka offentligheten och ansvarsskyldigheten. 22. Europaparlamentet framhåller att de privata säkerhetsföretagens transnationella karaktär och, framför allt, deras verksamhet i krisdrabbade världsdelar ibland, särskilt där den lokala rättsliga strukturen är svag, kan leda till behörighetsluckor som skulle kunna göra det svårt att hålla företagen och deras anställda ansvariga för sina åtgärder. Parlamentet konstaterar att den nationella regleringen av privata säkerhetsföretag ofta inte har någon extraterritoriell tillämpning. Parlamentet betonar att privata säkerhetsföretag alltid måste vara underställda lagen och omfattas av effektiv tillsyn av både värdstaten och den avtalsslutande parten. Parlamentet konstaterar att det ofta uppstår ett rättsligt tomrum vid tvister eller incidenter som involverar privata säkerhetsföretag och anställda vid Europeiska unionen och som kan uppkomma i riskområden. Parlamentet rekommenderar därför att det införs enhetliga och tydliga regler för de EUinstitutioner som använder privata säkerhetsföretag för att skydda EU:s personal med entydig ansvarsfördelning för att undvika ett otillräckligt skydd och straffrihet, med hänsyn till värdstatens regelverk. Därför uppmanas utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna kraftfullt att ingå avtal endast med EU-baserade privata säkerhetsföretag i kombination med en skyldighet att utföra tjänster direkt utan att anlita lokala underleverantörer i ofta bräckliga tredjeländer. 23. Europaparlamentet uppmanar därför enträget EU och dess medlemsstater att använda sin status på mötet i gruppen för Montreuxdokumentet för att insistera på regelbundna översyner av hur dess deltagare har genomfört Montreuxdokumentets rekommendationer om god praxis. De medlemsstater som ännu inte har anslutit sig till Montreuxdokumentet uppmanas enträget att göra detta så snart som möjligt. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att dela bästa praxis. 24. Europaparlamentet uppmanar enträget EU och dess medlemsstater att verka för ett internationellt rättsligt bindande instrument som går längre än Montreuxdokumentet, genom att reglera de privata säkerhetsföretagens verksamhet och införa lika spelregler så att värdstaterna har befogenhet att reglera de privata säkerhetsföretagen och så att de kontraktsslutande staterna kan använda sin makt för att skydda mänskliga rättigheter och förhindra korruption. Parlamentet understryker att ett sådant ramverk måste omfatta avskräckande påföljder för överträdelser, ansvarighet för dem som begår överträdelser och effektiv tillgång till rättsmedel för offren, utöver ett system för licensiering och tillsyn som kräver att alla privata säkerhetsföretag ska underkasta sig oberoende granskningar och att deras personal ska delta i obligatorisk utbildning i mänskliga rättigheter. 25. Europaparlamentet uppmanar enträget vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, utrikestjänsten och kommissionen att ge sitt starka stöd till inrättandet av en internationell konvention som syftar till att upprätta en internationell rättslig ordning för att reglera relevanta tjänster som tillhandahålls av privata säkerhetsföretag. 26. Europaparlamentet lovordar Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) för dess arbete för att tillhandahålla riktlinjer för användningen av privata väpnade säkerhetsstyrkor. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att samarbeta med IMO i riktning mot en global tillämpning av dessa riktlinjer. 27. Europaparlamentet framhåller att ett av de effektivaste sätten att påverka privata säkerhetsföretag är genom beslut om offentlig upphandling. Parlamentet betonar därför vikten av att göra tilldelningen av kontrakt till privata säkerhetsföretag beroende av antagandet av bästa praxis och av deras deltagande i den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag, vilken redan genomförts av några medlemsstater. Parlamentet konstaterar dock att efterlevnadsmekanismen i den internationella uppförandekoden för privata säkerhetsföretag måste stärkas och att mekanismens fulla oberoende måste säkerställas så att den blir ett trovärdigt incitament till efterlevnad. Av medlemsstaterna är det endast Sverige och Storbritannien som har undertecknat uppförandekoden, och parlamentet anser att EU i första hand bör inrikta sig på att se till att andra medlemsstater också gör detta.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/87 28. Europaparlamentet konstaterar att privata säkerhetsföretag bör ha en ansvarsförsäkring, eftersom detta skulle göra säkerhetsmarknaden mer stabil och tillförlitlig, i och med att även mindre och medelstora privata säkerhetsföretag skulle ingå. 29. Europaparlamentet betonar att tilldelningen av kontrakt till privata säkerhetsföretag bör beaktas och utvärderas på grundval av de privata säkerhetsföretagens erfarenhet och arbete i fientliga miljöer och inte på grundval av omsättningen i ett liknande kontrakt. 30. Europaparlamentet uppmärksammar att de privata säkerhetsföretagen förutom att erbjuda säkerhetstjänster också bedriver underrättelseverksamhet som, på grund av sina potentiella konsekvenser, kräver effektiv reglering och kontroll. 31. Europaparlamentet noterar att EU och dess medlemsstater har ett betydande inflytande över den globala säkerhetsindustrin som en följd av att många större aktörer har sina huvudkontor i EU. Parlamentet fäster därför särskild tonvikt vid den kommande översynen av den gemensamma militära förteckningen och ser detta som ett tillfälle att inkludera vissa tjänster som tillhandahålls av privata säkerhetsföretag, vilket skulle innebära att de omfattas av exportregleringar och få dem att tillämpa grundläggande standarder på sin utlandsverksamhet. o o o Tisdagen den 4 juli 2017 32. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaternas nationella parlament.

C 334/88 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 P8_TA(2017)0290 Arbetsvillkor och osäkra anställningar Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om arbetsvillkor och osäkra anställningar (2016/2221(INI)) (2018/C 334/09) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 151 och 153, med beaktande av artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel IV ( Solidaritet ), med beaktande av rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet ( 1 ), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet ( 2 ), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ( 3 ) (direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag), med beaktande av den riktade översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster ( 4 ) (direktivet om utstationering) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster ( 5 ) (direktivet om tillämpning), med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) ( 6 ), med beaktande av sin resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden ( 7 ), med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om att skapa en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU för 2000-talet: att matcha kompetens och kvalifikationer med efterfrågan och arbetstillfällen som ett sätt att ta sig ur krisen ( 8 ), med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten ( 9 ), med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om social dumpning i Europeiska unionen ( 10 ), ( 1 ) EGT L 216, 20.8.1994, s. 12. ( 2 ) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. ( 3 ) EUT L 327, 5.12.2008, s. 9. ( 4 ) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1. ( 5 ) EUT L 159, 28.5.2014, s. 11. ( 6 ) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6. ( 7 ) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 1. ( 8 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0321. ( 9 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0059. ( 10 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0346.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/89 med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ( 1 ), med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter ( 2 ), med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Anställningsförhållandenas föränderliga natur och konsekvenserna för att bibehålla en levnadslön ( 3 ), med beaktande av det europeiska forumet för att förbättra samarbetet när det gäller att bekämpa odeklarerat arbete, med beaktande av sin studie från 2016, utarbetad på begäran av parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor, om osäkra anställningar i Europa: mönster, trender och politiska strategier ( 4 ), med beaktande av den europeiska stadgan för högkvalitativa praktik- och lärlingsplatser, som började gälla den 14 december 2011, med beaktande av kommissionens kvartalsöversikt över sysselsättningen och den sociala utvecklingen i Europa hösten 2016, med beaktande av kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016 2020, med beaktande av Eurofounds rapport (2010) om flexibla arbetsformer: mycket ovanliga avtalsformer, med beaktande av Eurofounds rapport (2014) om krisens effekter på relationerna på arbetsmarknaden och arbetsvillkoren i Europa ( 5 ), med beaktande av Eurofounds rapport (2015) om nya anställningsformer ( 6 ), med beaktande av Eurofounds rapport (2016) om undersökning av bedräglig tilldelning av arbetskontrakt inom EU ( 7 ), med beaktande av Eurofounds europeiska undersökning om arbetsvillkor och dess sjätte europeiska undersökning om arbetsvillkor översiktsrapport ( 8 ), med beaktande av Eurofounds europeiska ordbok om förhållandet mellan arbetsmarknadens parter ( 9 ), med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsnormer och av dess konventioner och rekommendationer om arbetsvillkor, med beaktande av ILO:s rekommendation nr 198 från 2006 om anställningsförhållanden ( 10 ) och dess bestämmelser om fastställandet av ett anställningsförhållande, med beaktande av ILO:s rapport från 2011 om politik och lagstiftning för att bekämpa otrygga anställningsformer ( 11 ), med beaktande av ILO:s rapport från 2016 om icke-standardiserade anställningsformer i världen ( 12 ), med beaktande av ILO:s rapport från 2016 om uppbyggnad av en social pelare för europeisk konvergens ( 13 ), Tisdagen den 4 juli 2017 ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0360. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0010. ( 3 ) EUT C 303, 19.8.2016, s. 54. ( 4 ) www.europarl.europa.eu/regdata/etudes/stud/ /IPOL_STU(2016)587285_EN.pdf. ( 5 ) http://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ ef1398en.pdf ( 6 ) https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ ef1461en.pdf ( 7 ) http://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ ef1639en.pdf ( 8 ) http://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ ef1634en.pdf ( 9 ) https://www.eurofound.europa.eu/observatories/eurwork/industrial-relations-dictionary ( 10 ) http://www.ilo.org/dyn/normlex/en/f?p=normlexpub:12100:0::no::p12100 _INSTRUMENT_ID:312535. ( 11 ) http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/ ed_dialogue/ actrav/documents/meetingdocument/wcms_164286.pdf. ( 12 ) http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/ dgreports/ dcomm/ publ/documents/publication/wcms_534496.pdf. ( 13 ) http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/ dgreports/ dcomm/ publ/documents/publication/wcms_490959.pdf.

C 334/90 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 med beaktande av FN:s allmänna rekommendation nr 28 från 2010 om konventionsstaternas grundläggande skyldigheter enligt artikel 2 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, med beaktande av Europarådets konvention från 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen), med beaktande av Europarådets jämställdhetsstrategi för 2014 2017, med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8 0224/2017), och av följande skäl: A. Icke-standardiserade, atypiska anställningsformer är på frammarsch. Antalet arbetstagare som har tidsbegränsade anställningar och deltidsanställningar har ökat i EU under de senaste 15 åren. Det behövs effektiv politik för att ta till sig de olika anställningsformerna och ge tillräckligt skydd för arbetstagarna. B. Andelen standardiserade anställningar har under de senaste tio åren sjunkit från 62 % till 59 % ( 1 ). Om denna trend fortsätter kan det mycket väl hända att det bara blir en minoritet av arbetstagarna som har standardanställning. C. Fast heltidsanställning är fortsatt den vanligaste anställningsformen i EU och inom vissa sektorer finns även atypiska anställningsformer vid sidan av standardiserad anställning. Atypisk anställning kan dock ha en negativ inverkan på balansen mellan arbete och fritid, på grund av icke-standardiserade arbetstider och oregelbundenhet i lön och pensionsinbetalningar. D. Nya framväxande former av sysselsättning särskilt till följd av digitaliseringen och ny teknik suddar ut gränsen mellan anställning och egenföretagande ( 2 ), vilket kan resultera i att sysselsättningens kvalitet sjunker. E. Vissa nya anställningsformer skiljer sig på flera sätt från traditionell, standardiserad anställning. En del av dem förändrar förhållandet mellan arbetsgivaren och den anställda, andra förändrar arbetsmönstret och arbetets organisation, och en del gör båda delarna. Detta kan leda till ökat falskt egenföretagande, försämrade arbetsförhållanden och minskat socialförsäkringsskydd, men det kan också medföra fördelar. Det är därför oerhört viktigt att genomföra den befintliga lagstiftningen. F. Ökningarna i sysselsättningstalen inom unionen efter den ekonomiska krisen välkomnas, men dessa kan delvis tillskrivas ett ökat antal atypiska anställningsformer, som skapar större risk för otrygghet än standardiserad anställning. Större tonvikt bör läggas på kvaliteten när nya arbetstillfällen skapas. G. Deltidsanställningarna har inte gått ned sedan krisen, och heltidsanställningarna på unionsnivå ligger fortfarande under nivån från tiden före krisen 2008. Trots en ökning under de senaste åren ligger sysselsättningstalen fortfarande under målet på 75 % för 2020 och visar på stora skillnader mellan medlemsstaterna. H. Det är viktigt att det görs en åtskillnad mellan de nya former av sysselsättning som växer fram och förekomsten av osäkra anställningar. ( 1 ) Fasta anställningar på heltid står för 59 % av den totala sysselsättningen i EU, egenföretagande med anställda för 4 %, frilansarbete för 11 %, arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag för 1 %, visstidsanställningar för 7 %, lärlings- eller praktikplatser för 2 %, marginellt deltidsarbete (mindre än 20 timmar i veckan) för 9 % samt fasta anställningar på deltid för 7 %. ( 2 ) Se ILO:s rapport från 2016 om uppbyggnad av en social pelare för europeisk konvergens.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/91 Tisdagen den 4 juli 2017 I. Behörigheten för socialpolitik delas av EU och medlemsstaterna. EU kan bara komplettera och stödja medlemsstaterna på detta område. J. EU kan endast anta minimikrav för arbetsvillkor utan att harmonisera medlemsstaternas lagar och regelverk. K. Det har redan inrättats en europeisk plattform för att komma tillrätta med odeklarerat arbete, som låter de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och andra berörda parter samarbeta närmare över gränserna och vidta gemensamma åtgärder för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bekämpa odeklarerat arbete. L. Osäkra anställningar leder till marknadssegmentering och förvärrar ojämlikheten i lönerna. M. Hittills finns det ingen gemensam definition av osäker anställning. En sådan definition bör fastställas i nära samråd med arbetsmarknadens parter. Själva anställningsformen i sig kan inte ge någon förvarning om hur stor risken är för osäker anställning, men å andra sidan är denna risk beroende av ett stort antal faktorer. N. Standardiserad anställning kan avse reguljärt heltidsarbete eller reguljärt frivilligt deltidsarbete med avtal om tillsvidareanställning. Varje medlemsstat har sina egna lagar och rutiner för att fastställa arbetsvillkor som gäller för olika typer av anställningar och praktikplatser. Det finns ingen allmänt accepterad definition av standardiserad anställning. O. De senaste aktuella problemen med representation på grund av antingen svagheter i organisationerna för arbetsmarknadens parter inom vissa sektorer eller reformer i olika EU-länder, som begränsar rollerna för arbetsmarknadens parter, inkräktar på alla anställningsförhållanden. P. Vissa sektorer, såsom jordbruk, byggnad och humaniora, påverkas oproportionerligt av osäkra anställningar. Osäkra anställningar har också spridit sig till andra sektorer på senare år, t.ex. flyg- och hotellbranschen ( 1 ). Q. Enligt färska studier har arbetstagare i medelhögkvalificerade manuella och lågkvalificerade yrken mindre inkomster, utsikter och inneboende arbetskvalitet. De rapporterar oftare att de utsätts för miljömässiga och ergonomiska risker, och upplever lägre nivå av såväl psykiskt som fysiskt välbefinnande ( 2 ). R. Kvinnor står för 46 % av EU:s arbetskraft och är särskilt utsatta för osäkra arbetsförhållanden på grund av diskriminering, bland annat vad gäller lön, då kvinnor har ungefär 16 % lägre lön än män inom EU. Kvinnor arbetar mer sannolikt än män på deltid eller i tidsbegränsade eller lågavlönade anställningar, och löper därför större risk för otrygghet. Sådana arbetsvillkor skapar livslånga förluster sett till inkomst och skydd, oavsett om det gäller löner, pensioner eller sociala förmåner. Män arbetar mer sannolikt än kvinnor på heltid och med fast anställning. Kvinnor är särskilt drabbade av ofrivilligt deltidsarbete, falskt egenföretagande och odeklarerat arbete ( 3 ). S. Sysselsättningsgraden i EU är högre för män än för kvinnor. De främsta orsakerna till att kvinnor försvinner från arbetsmarknaden är omsorg om barn och äldre, egen sjukdom eller funktionsnedsättning och andra personliga eller familjerelaterade åtaganden. Kvinnor stöter ofta på diskriminering och hinder på grund av befintligt eller potentiellt moderskap. Ensamstående mödrar löper särskilt stor risk för otrygghet. ( 1 ) Se studie från 2016 om osäkra anställningar i Europa mönster, trender och politiska strategier, ( 2 ) Eurofound (2014), Yrkesprofiler och arbetsvillkor identifiering av grupper som missgynnas på flera sätt. ( 3 ) Se studie från 2016 om osäkra anställningar i Europa mönster, trender och politiska strategier.

C 334/92 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 T. Jämställdhet är en grundläggande rättighet som förutsätter att kvinnor och män garanteras lika möjligheter och lika behandling på alla områden i livet, och jämställdhetsfrämjande politik bidrar till en smart och hållbar tillväxt. U. Många arbetstagare som har osäkra anställningar eller är arbetslösa saknar rätt till föräldraledighet. V. Unga arbetstagare löper större risk att hamna i ett läge med osäker anställning. Sannolikheten för att vara i en situation där man missgynnas på flera sätt är dubbelt så hög för arbetstagare som är yngre än 25 år jämfört med de som är 50 år eller äldre ( 1 ). I. Anständigt arbete för alla hantering av arbetsvillkor och osäkra anställningar 1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta följande ILO-indikatorer för att fastställa huruvida ett anställningsförhållande föreligger: Arbetet utförs enligt instruktioner och under en annan parts kontroll. Arbetet innebär att arbetstagaren integreras i företagets organisation. Arbetet utförs enbart eller huvudsakligen till förmån för en annan person. Arbetet måste utföras av arbetstagaren personligen. Arbetet utförs inom ramarna för särskilda arbetstider eller på en arbetsplats som utsetts eller bestämts av den part som efterfrågar arbetet. Arbetet varar en viss tid och har en viss kontinuitet. Arbetet kräver att arbetstagaren är tillgänglig eller innebär att den part som efterfrågar arbetet tillhandahåller verktyg, material och maskiner. Arbetstagaren erhåller regelbundna betalningar av ersättning som utgör hans eller hennes enda eller huvudsakliga inkomstkälla samt betalningar in natura i form av exempelvis mat, logi eller transport. Arbetstagaren har förmåner såsom veckovila och årlig semester. 2. Europaparlamentet noterar Eurofounds definition av atypisk anställning, som syftar på anställningsförhållanden som inte stämmer överens med standarden eller den typiska modellen med reguljärt heltidsarbete med tillsvidareanställning åt en enda arbetsgivare under en lång tid ( 2 ). Parlamentet betonar att begreppen atypisk och osäker inte kan användas synonymt. 3. Europaparlamentet avser med osäkra anställningar anställningsformer som inte följer europeiska, internationella och nationella standarder och lagar och/eller inte ger tillräckliga medel för en anständig tillvaro eller ett tillräckligt socialt skydd. 4. Europaparlamentet konstaterar att vissa atypiska anställningsformer kan medföra större risk för otrygghet och osäkerhet, exempelvis vid ofrivillig deltids- och visstidsanställning, nolltidskontrakt samt obetald praktik och annan praktiktjänstgöring. 5. Europaparlamentet är fast övertygat om att flexibilitet på arbetsmarknaden inte handlar om att urholka arbetstagarnas rättigheter i utbyte mot produktivitet och konkurrenskraft, utan att syftet i stället är att på ett framgångsrikt sätt balansera skyddet av arbetstagarna mot individers och arbetsgivares möjligheter att komma överens om arbetsmetoder som passar båda parters behov. 6. Europaparlamentet konstaterar att risken för otrygghet beror på avtalsformen, men även på följande faktorer: ( 1 ) Eurofound (2014), Yrkesprofiler och arbetsvillkor identifiering av grupper som missgynnas på flera sätt. ( 2 ) Se: https://www.eurofound.europa.eu/observatories/eurwork/industrial-relations-dictionary/atypical-work

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/93 Liten eller ingen anställningstrygghet på grund av arbetets icke-permanenta karaktär, såsom i samband med ofrivilliga och ofta marginella deltidsavtal, och i vissa medlemsstater oklara arbetstider och arbetsuppgifter som ändras på grund av behovsarbete. Rudimentärt uppsägningsskydd och otillräckligt socialt skydd vid uppsägning. Otillräckliga löner för anständiga levnadsvillkor. Inga eller begränsade rättigheter till socialt skydd eller förmåner. inget eller begränsat skydd mot alla former av diskriminering. Inga eller begränsade utsikter till avancemang på arbetsmarknaden eller karriärutveckling och fortbildning. Svaga kollektiva rättigheter och begränsad rätt till kollektiv representation. En arbetsmiljö som inte uppfyller minimikraven för hälsa och säkerhet ( 1 ). 7. Europaparlamentet påminner om ILO:s definition av anständigt arbete, enligt vilken anständigt arbete är arbete som är produktivt och ger en skälig inkomst, med en säker arbetsplats och socialt skydd, bättre utsikter till personlig utveckling och social integrering, frihet för människor att uttrycka sina synpunkter, organisera sig och delta i beslut som påverkar deras liv samt lika möjligheter och likabehandling för alla kvinnor och män ( 2 ). Parlamentet uppmanar ILO att lägga till en minimilön i definitionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekräfta denna definition när de ser över eller utvecklar sin arbetsrättsliga lagstiftning. 8. Europaparlamentet påminner om framgångsfaktorerna för god praxis mot osäkra arbetsförhållanden, nämligen en stark rättslig grund, engagemang från arbetsmarknadens parter och företagsnämnder på arbetsplatsen, samarbete med berörda aktörer, balans mellan flexibilitet och säkerhet, branschinriktning, låga administrativa bördor för arbetsgivarna, tillsyn av arbetsinspektioner, och informationskampanjer. 9. Europaparlamentet konstaterar att ILO:s agenda för anständigt arbete är särskilt avsedd att garantera sysselsättningsskapande, arbetsrättigheter, socialt skydd och social dialog samt jämställdhet. Parlamentet understryker att anständigt arbete särskilt bör garantera en minimiinkomst och garanterade rättigheter till föreningsfrihet, kollektivavtal i enlighet med medlemsstaternas praxis, möjlighet för arbetstagarna att delta i företagsrelaterade frågor i enlighet med medlemsstaternas praxis, respekt för kollektiv förhandlingsrätt, likabehandling av arbetstagare på samma arbetsplats, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, socialförsäkringsskydd för arbetstagarna och deras närstående i beroendeställning, bestämmelser om arbets- och vilotider, uppsägningsskydd, tillgång till fortbildning och livslångt lärande, Tisdagen den 4 juli 2017 hjälp med att förena yrkes- och privatliv för alla arbetstagare. Parlamentet betonar att det även är mycket viktigt att dessa rättigheter säkras för att förbättra genomförandet av arbets- och sociallagstiftningen. ( 1 ) Se Europaparlamentets resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden ( 2 ) ILO:s rapport av den 14 november 2016 om icke-standardiserade anställningsformer i världen.

C 334/94 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 10. Europaparlamentet konstaterar att ett flertal faktorer, som digitalisering och automatisering, bidrar till en omvandling av arbetets karaktär, bland annat genom en ökning av nya anställningsformer. Parlamentet noterar i detta avseende att det kan krävas ny, lyhörd och proportionell reglering för att garantera att alla anställningsformer omfattas. 11. Europaparlamentet upprepar återigen gällande arbete inom den digitala branschen att personer som arbetar med digitala plattformar och andra mellanhänder bör garanteras tillräckligt socialt skydd samt hälso- och sjukvård. 12. Europaparlamentet understryker att digitaliseringen inte enbart ska betraktas som en förödande omständighet för arbetstillfällena, utan betonar tvärtom de utvecklingsmöjligheter och individuella kompetenshöjningar som den medför. 13. Europaparlamentet understryker att det år 2020 förväntas finnas 756 000 tjänster inom IKT-sektorn som inte är tillsatta, vilket påvisar behovet av att förbättra europeiska arbetstagares digitala kompetens. 14. Europaparlamentet understryker att den ekonomiska krisen har främjat migrationsflöden inom EU och att dessa har visat på de befintliga hindren för fri rörlighet mellan medlemsstaterna och diskriminering på grund av nationalitet genom att utsätta unionsmedborgare för en otrygg arbetssituation. 15. Europaparlamentet framhåller att osäkra anställningsvillkor, inbegripet odeklarerat arbete och falskt egenföretagande, får långsiktiga följder för det psykiska och fysiska välbefinnandet och kan utsätta arbetstagarna för större risk för fattigdom, social utestängning och försämring av grundläggande rättigheter. 16. Europaparlamentet understryker att arbetstagare med mycket korta anställningsavtal är de som oftast utsätts för ogynnsamma villkor i de fysiska aspekterna av deras arbete. Parlamentet understryker att kombinationen av osäkra anställningsförhållanden och bristen på kontroll över arbetstiden ofta ger upphov till stressrelaterade yrkesrisker. 17. Europaparlamentet understryker att det finns specifika verksamhetsområden där missbruk av flexibla eller ickestandardiserade arbetsförhållanden har brett ut sig. 18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en politik som ökar arbetstagares, praktikanters och lärlingars inflytande genom att stärka den sociala dialogen och gynna kollektiv förhandling, så att alla arbetstagare oavsett status kan tillgå och utöva sin rätt att organisera sig och förhandla kollektivt, fritt och utan fruktan för direkta eller indirekta sanktioner från arbetsgivaren. 19. Europaparlamentet framhåller betydelsen av arbetsmarknadens parter för att säkerställa arbetstagarnas rättigheter, fastställa anständiga arbetsvillkor, löner och inkomster i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning och praxis och erbjuda arbetsgivare och arbetstagare rådgivning och vägledning. 20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nära samarbete med arbetsmarknadens parter trygga yrkesbanorna för att underlätta övergångarna mellan de olika faser som en individ kan tänkas genomgå under sitt liv, särskilt genom yrkesutbildning och livslångt lärande, tillräckliga arbetslöshetsersättningar, överförbarhet av socialförsäkring samt en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik. 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och garantera verksamt skydd och lika lön för kvinnor och män bland arbetstagare som utför arbete i ett anställningsförhållande, genom en politisk helhetslösning som syftar till att motverka osäkra anställningar och garantera karriärvägar och lämpligt socialförsäkringsskydd. 22. Europaparlamentet framhåller betydelsen av medlemsstaternas yrkesinspektioner och understryker att de bör inriktas på övervakning, efterlevnad och förbättring av arbets-, hälso- och säkerhetsvillkoren på arbetsplatsen samt bekämpning av illegalt och odeklarerat arbete, och inte under några omständigheter får missbrukas som mekanismer för migrationskontroll. Parlamentet fördömer skarpt vissa företags metoder att anställa migranter utan att tillförsäkra dem fullständiga rättigheter och förmåner eller informera dem på detta område, och uppmärksammar risken för diskriminering av de mest utsatta arbetstagarna. Parlamentet uppmanar med anledning av detta medlemsstaterna att ge yrkesinspektionerna tillräckliga resurser för att garantera ändamålsenlig övervakning.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/95 II. Förslag Tisdagen den 4 juli 2017 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa osäkra anställningar, inbegripet odeklarerat arbete och falskt egenföretagande, för att säkerställa att alla former av anställningsavtal erbjuder anständiga arbetsvillkor med lämplig socialförsäkring, i enlighet med ILO:s agenda för anständigt arbete, artikel 9 i EUF-fördraget, EUstadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att motverka alla metoder som kan leda till en ökning av antalet osäkra anställningar och på så sätt bidra till Europa 2020-målet att minska fattigdomen. 25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka arbetskvaliteten för icke-standardiserade arbeten genom att tillhandahålla åtminstone en uppsättning minimistandarder vad gäller socialt skydd, minimilön och tillgång till fortbildning och utveckling. Parlamentet understryker att detta bör ske under upprätthållande av tillträdesmöjligheter. 26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att de nationella socialförsäkringssystemen fyller sitt ändamål när det gäller nya anställningsformer. 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska nya anställningsformer som drivs på av digitaliseringen. Parlamentet vill i synnerhet se att den rättsliga statusen och ansvaret för mellanhänder och onlineplattformar på arbetsmarknaden genomgår granskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet ( 1 ) (direktivet om skriftlig information) för att ta hänsyn till nya anställningsformer. 28. Europaparlamentet understryker de möjligheter som delningsekonomin medför, särskilt vad gäller nya arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta normer för eventuella nya anställningsformer som uppstår till följd av delningsekonomin. Parlamentet understryker vikten av att arbetstagare inom denna sektor får ett ökat skydd genom att öppenheten kring deras status och skyddet mot diskriminering stärks samt att de erhåller bättre information. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda sin riktade översyn av direktivet av utstationering av arbetstagare och att se över direktivet om bemanningsföretagsanställda för att säkerställa grundläggande sociala rättigheter för alla arbetstagare, däribland lika lön för lika arbete på samma arbetsplats. 30. Europaparlamentet understryker behovet av offentliga och privata investeringar för att särskilt främja de verksamhetsområden som syftar till största möjliga multiplikatoreffekt, för att gynna uppåtgående social konvergens och sammanhållning inom unionen samt skapa anständiga arbetstillfällen. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av stöd till små och medelstora företag samt uppstartsföretag. 31. Europaparlamentet understryker behovet av att motverka odeklarerat arbete, eftersom det leder till lägre intäkter i form av skatter och sociala avgifter och skapar osäkra och undermåliga arbetsvillkor samt orättvis konkurrens mellan arbetstagare. Parlamentet välkomnar inrättandet av ett europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att motverka odeklarerat arbete. 32. Europaparlamentet anser att det med tanke på antalet arbetstagare, framför allt unga människor, som nu lämnar sina hemländer för att söka sysselsättning i andra medlemsstater, finns ett brådskande behov av lämpliga åtgärder för att garantera att ingen arbetstagare ställs utan socialt och arbetsrättsligt skydd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare förbättra rörligheten för arbetskraften i EU och att samtidigt upprätthålla likabehandlingsprincipen, säkerställa löner och sociala standarder och garantera fullständig överförbarhet av sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar varje medlemsstat att utveckla social- och sysselsättningspolitiska strategier för lika rättigheter och lika lön på samma arbetsplats. 33. Europaparlamentet noterar med oro försvagningen av kollektivförhandlingar och anslutning till kollektivavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en strategisk politik med allomfattande anslutning till kollektivavtal för arbetstagare och att samtidigt slå vakt om och stärka fackföreningarnas och arbetsgivarorganisationernas roll. ( 1 ) EGT L 288, 18.10.1991, s. 32.

C 334/96 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 34. Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som arbetsmarknadens parter har för EU-direktiven om deltidsarbete, fasta anställningsavtal och personalinhyrning, och uppmuntrar kommissionen att tillsammans med arbetsmarknadens parter vidta åtgärder för att reglera nya anställningsformer där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar Eurofound att undersöka hur arbetsmarknadens parter utvecklar strategier för att säkerställa arbetskvalitet och motverka osäkra anställningar. 35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom sitt respektive behörighetsområde garantera att enskilda egenföretagare som juridiskt betraktas som enmansföretag har rätt till kollektiv förhandling och föreningsfrihet. 36. Europaparlamentet påminner om att varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden, dygns- och veckovila samt årlig betald semester i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ( 1 ) (arbetstidsdirektivet). Parlamentet understryker behovet av att det säkerställs att dessa rättigheter tillämpas för alla arbetstagare, även behovsarbetare, arbetstagare med marginell deltidsanställning och s.k. crowd-arbetare. Parlamentet påminner om att arbetstidsdirektivet är en hälso- och skyddsåtgärd. Parlamentet uppmanar till verkställande av EU-domstolens beslut att jourtid på arbetsplatsen ska betraktas som arbetstid och måste åtföljas av kompensationsledighet. 37. Europaparlamentet påminner om att marginell deltidsanställning kännetecknas av mindre anställningstrygghet, färre karriärmöjligheter, lägre grad av utbildningsinvesteringar från arbetsgivarnas sida och lägre lönenivåer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra till åtgärder som stöder längre arbetstider för dem som önskar arbeta mer. 38. Europaparlamentet påminner om att var och en har rätt till tillgång till yrkesutbildning och livslångt lärande enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att yrkesutbildningar och vidareutbildningar också är tillgängliga för arbetstagare med atypiska anställningsförhållanden. Parlamentet påminner om att åtgärder som syftar till att höja kompetensen är särskilt viktiga i den snabbt föränderliga digitala ekonomin. Parlamentet påminner om att kompetensunderskotten och obalansen bidrar till hög arbetslöshet. Parlamentet välkomnar de senaste initiativen för att motverka kompetensbrister. 39. Europaparlamentet begär en kompetensgaranti som en ny rättighet för alla, i alla skeden av livet, för att förvärva grundläggande färdigheter för 2000-talet, bland annat läs-, skriv- och räknefärdigheter och digital kompetens och mediekompetens, kritiskt tänkande, sociala färdigheter och relevant kompetens som behövs för en grön och cirkulär ekonomi, med hänsyn till framväxande branscher och nyckelsektorer för tillväxt och att nå ut till utsatta personer, däribland personer med funktionsnedsättning, asylsökande, långtidsarbetslösa och andra underrepresenterade grupper. Parlamentet betonar att utbildningssystemen bör vara inkluderande, tillhandahålla utbildning av god kvalitet till hela befolkningen och göra det möjligt för människor att bli aktiva europeiska medborgare, förbereda dem för att kunna lära och anpassa sig under hela livet och möta samhällets och arbetsmarknadens behov. 40. Europaparlamentet framhåller att medlemsstaternas politik bör utformas och genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och praxis samt i samråd och nära samarbete med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. 41. Europaparlamentet påminner om att osäkra anställningar inte bara skadar individen, utan även medför betydande kostnader för samhället i form av förlorade skatteinkomster, högre offentliga utgifter på lång sikt samt stöd till personer som lider av de långvariga effekterna av förlorad inkomst och svåra arbetsförhållanden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till tillämpning av tillsvidareanställningsavtal och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, för att motverka osäkra anställningar. 42. Europaparlamentet påminner om att arbetstagarna i den informella ekonomin löper stor risk för otrygghet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa politiska åtgärder som är anpassade efter denna grupp, för att skydda dessa arbetstagare genom att hantera deras problem, oavsett bosättningsstatus. ( 1 ) EUT L 299, 18.11.2003, s. 9.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/97 Tisdagen den 4 juli 2017 43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa odeklarerat arbete, falskt egenföretagande och alla former av olagliga anställningsmetoder som undergräver arbetstagarnas rättigheter och socialförsäkringssystemen. Parlamentet upprepar på nytt att stävjande av nolltidskontrakt bör övervägas i all framtida sysselsättningspolitik. 44. Europaparlamentet betonar att osäkra anställningar främst drabbar de mest utsatta arbetstagarna, som riskerar diskriminering, fattigdom och utestängning. Parlamentet påminner särskilt om att personer med funktionsnedsättning, personer från en annan etnisk grupp eller med annorlunda ursprung, religion eller tro samt kvinnor löper ökad risk för att utsättas för osäkra anställningar. Parlamentet fördömer alla former av otrygghet oavsett avtalsförhållande. 45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att ett verksamt skydd för utsatta arbetstagare uppnås. Parlamentet kräver effektiva åtgärder från kommissionen och medlemsstaterna för att bekämpa diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden, framför allt vad gäller att förena arbetsliv och privatliv samt att utplåna löneskillnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska huruvida direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet är anpassat för nya anställningsformer vad gäller frågor som rör anställning och yrke. 46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma jämställdhetsperspektivet i all lagstiftning som rör aspekter av osäkra arbetsförhållanden. Parlamentet anser det vara nödvändigt att inrikta både lagstiftningsrelaterade och icke lagstiftningsrelaterade åtgärder efter de behov som finns hos kvinnor med osäkra anställningar, eftersom denna redan överrepresenterade grupp annars kommer att fortsätta att vara alltför utsatt. 47. Europaparlamentet anser att de ökade kraven på flexibilitet på arbetsmarknaden inte under några omständigheter får leda till att kvinnor fortsätter att vara överrepresenterade i fråga om atypiska anställningar och osäkra arbetsförhållanden. 48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och bekämpa mobbning på arbetsplatsen, bland annat trakasserier mot gravida anställda och oförmånlig behandling av kvinnor som återvänder till arbetet efter sin mammaledighet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att följa och verkställa lagstiftningen om kvinnors rättigheter i samband med moderskap, så att kvinnor inte drabbas negativt i form av lägre pension för att de fått barn under sitt yrkesverksamma liv. Parlamentet understryker att mammaledigheten måste åtföljas av ändamålsenliga åtgärder till skydd för rättigheterna för gravida kvinnor och nyblivna mödrar, mödrar som ammar och ensamstående mammor, i enlighet med ILO:s och Världshälsoorganisationens rekommendationer. 49. Europaparlamentet upprepar på nytt sitt krav på att alla personer i alla anställningsförhållanden och egenföretagande bör få samlade rättigheter som ger inkomstsäkerhet i sådana situationer som arbetslöshet, hälsoproblem, åldrande eller uppehåll i karriären för barnuppfostran, annan vård eller utbildningsskäl, 50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa anständiga arbetsvillkor vid ungas första arbetslivserfarenheter såsom praktikplatser, lärlingsutbildningar samt möjligheter inom ramarna för ungdomsgarantin. Parlamentet uppmuntrar medlemsstater att anta och genomföra kvalitetsramar för praktik- och lärlingsplatser som säkerställer arbetstagares rättigheter och utbildningsinriktningen i möjligheter till första arbetslivserfarenheter för unga. 51. Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder i syfte att bekämpa ungas osäkra anställningsförhållanden. Parlamentet betonar viken av att en ungdomsgaranti införs av kommissionen i detta avseende. 52. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att garantera ungdomar i alla åldersgrupper tillträde till offentlig, kostnadsfri och högkvalitativ utbildning, särskilt på högre nivåer, eftersom det har påvisats att en hög utbildningsnivå bidrar till att minska ojämställdheten på arbetsmarknaden. 53. Europaparlamentet betonar att kommissionens och medlemsstaternas användning av ILO:s definition av arbetstagare i stället för den snävare definitionen av anställd kan bidra till en bättre tillämpning och förståelse av grundläggande arbetsprinciper och arbetsrättigheter.

C 334/98 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja entreprenörskap och samverkan mellan arbetstagare inom multitjänstföretagssektorn, liksom inom den framväxande delningsekonomin och de digitala plattformarna, i syfte att minska de risker som förknippas med de nya affärsmodellerna i förhållande till arbetstagarnas rättigheter och arbetsvillkor. 55. Europaparlamentet understryker att korttidsanställningar inom jordbruket är knutna till jordbruksverksamhetens säsongsbundenhet. Parlamentet vill att denna starka och naturliga begränsning ska respekteras genom att möjligheten för jordbrukarna att rekrytera efter årstidernas växlingar bibehålls och att de besparas ytterligare administrativa bördor när det gäller rekrytering och förvaltning av arbetskraft. 56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja skyddet av och öka medvetenheten om säsongsarbetarnas rättigheter, och uppmanar medlemsstaterna att i lag reglera säsongsarbetarnas sociala och rättsliga ställning, skapa villkor för en bra arbetsmiljö med hälsa och säkerhet för dem samt garantera dem social trygghet, samtidigt som man uppfyller bestämmelserna i artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning ( 1 ), bland annat när det gäller likabehandling beträffande lön och social trygghet. Parlamentet understryker behovet av att ge alla säsongsarbetare heltäckande information om deras arbets- och socialförsäkringsrättigheter, inklusive pensionsrättigheter, och att då även ta hänsyn till den gränsöverskridande karaktären på säsongsarbetet. o o o 57. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. ( 1 ) EUT L 94, 28.3.2014, s. 375.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/99 P8_TA(2017)0297 Ingående av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba (resolution) Europaparlamentets förslag till resolution som inte avser lagstiftning av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12502/2016 C8-0517/2016 2016/0298(NLE) 2017/2036(INI)) (2018/C 334/10) Onsdagen den 5 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av etableringen av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kuba 1988, med beaktande av utkastet till rådets beslut (12502/2016), med beaktande av utkastet till avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12504/2016), med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0517/2016), med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt avdelning V om unionens yttre åtgärder, med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt femte delen, avdelningarna I III samt V, med beaktande av den gemensamma ståndpunkten 96/697/CFSP av den 2 december 1996 om Kuba utfärdad av rådet på grundval av artikel J 2 i fördraget om Europeiska unionen ( 1 ), med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2016/2233 av den 6 december 2016 om upphävande av gemensam ståndpunkt 96/697/Gusp om Kuba ( 2 ), med beaktande av rådets slutsatser av den 17 oktober 2016 om den globala strategin för Europeiska unionens utrikesoch säkerhetspolitik, med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2009 Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap (COM(2009)0495), med beaktande av förklaringarna från de toppmöten för stats- och regeringschefer från Latinamerika och Västindien, och Europeiska unionen som hittills har ägt rum, och särskilt förklaringen från det andra toppmötet mellan EU och Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac), som ägde rum i Bryssel den 10 11 juni 2015 på temat Att utforma vår gemensamma framtid: att arbeta tillsammans för blomstrande, sammanhållna och hållbara samhällen för våra medborgare, där följande politiska förklaring antogs: Ett partnerskap för nästa generation. med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2012 om den gemensamma strategin för EU och Västindien, med beaktande av den särskilda representanten för mänskliga rättigheters närvaro vid det gemensamma sammanträdet i Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor och underutskott för mänskliga rättigheter den 12 oktober 2016 för att redogöra för resultaten av människorättsdialogen mellan Kuba och EU, ( 1 ) EGT L 322, 12.12.1996, s. 1. ( 2 ) EUT L 337 I, 13.12.2016, s. 41.

C 334/100 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 med beaktande av rapporter från kubanska civilsamhällesorganisationer, med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 ( 1 ) om utkastet till rådets beslut, med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kuba, särskilt de av den 17 november 2004 om Kuba ( 2 ), av den 2. februari 2006 om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering ( 3 ), av den 21 juni 2007 om Kuba ( 4 ) och av den 11 mars 2010 om situationen för politiska fångar och samvetsfångar i Kuba ( 5 ), med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och övriga internationella konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A8-0233/2017), och av följande skäl: A. Europa och Kuba förenas av djupgående historiska, ekonomiska och kulturella band. B. Förbindelserna mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien är varierade och omfattande. C. EU upprätthåller förbindelser med Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac). Celac välkomnar möjligheten att utöka förbindelserna mellan EU och Kuba. D. Kuba var tidigare det enda land i Latinamerika och Västindien med vilket EU inte hade ingått någon sorts avtal. Tjugo av EU:s medlemsstater har ingått olika typer av bilaterala avtal och upprätthåller goda förbindelser med ön. E. Den gemensamma ståndpunkten 96/697/Gusp upphävdes genom rådets beslut (Gusp) 2016/2233 av den 6 december 2016. F. 2008 fick dialogen på hög nivå mellan EU och Kuba en ny start och det bilaterala utvecklingssamarbetet återupptogs. Rådet inledde 2010 överläggningar om framtiden för förbindelserna mellan EU och Kuba och antog i februari 2014 förhandlingsdirektiv, varefter de officiella förhandlingarna om ett avtal om politisk dialog och samarbete (nedan kallat avtalet) inleddes i april 2014 och avslutades den 11 mars 2016. G. Avtalet fastställer allmänna principer och mål för förbindelserna mellan EU och Kuba, inbegripet tre huvudkapitel om politisk dialog, samarbete och sektorspolitisk dialog samt handel och handelssamarbete. H. Mänskliga rättigheter ingår i både kapitlet om politisk dialog och kapitlet om samarbete. Genom avtalet bekräftar båda parterna sin respekt för de allmänna mänskliga rättigheter som fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra relevanta internationella människorättsinstrument. Genom avtalet bekräftar båda parterna dessutom sitt åtagande att stärka FN:s roll och sin uppslutning bakom alla de principer och syften som ingår i FNstadgan. Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen ska unionens yttre åtgärder utgå från följande principer: demokrati, rättsstaten, universalitet och odelbarhet för de mänskliga rättigheterna inklusive de medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna och de grundläggande friheterna, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i FN-stadgan och i folkrätten. Därför bör respekt för de mänskliga rättigheterna och upprätthållande av demokratin och rättsstaten vara ett centralt mål för avtalet. ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0296. ( 2 ) EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 83. ( 3 ) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 81. ( 4 ) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 377. ( 5 ) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 82.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/101 Onsdagen den 5 juli 2017 I. Avtalet innehåller en så kallad människorättsklausul, som är en bärande standardbeståndsdel i EU:s internationella överenskommelser som gör att avtalet kan hävas om bestämmelserna om mänskliga rättigheter inte följs. J. Båda parter har kommit överens om breda former och områden för samarbete i samarbetskapitlet, bl.a. i fråga om mänskliga rättigheter, styrning, rättsliga frågor och civilsamhället. K. Kuba är berett att acceptera att samarbeta med EU inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR). Huvudsyftena för EIDMR är stödja, utveckla och befästa demokratin i tredjeländer, och att öka respekten för och iakttagandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Genom avtalet erkänner båda parter att demokrati ska bygga på folkets fritt uttryckta vilja att själv fastställa sina politiska, ekonomiska, sociala och kulturella system och på dess fulla deltagande i alla delar av samhällslivet. L. Människorättsdialogen mellan EU och Kuba, ledd av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, inrättades 2015. Situationen för de mänskliga rättigheterna ger alltjämt anledning till oro. M. Vid det andra mötet inom ramen för människorättsdialogen som hölls i Kuba i juni 2016 med deltagande av fackministerier och organisationer diskuterades bl.a. föreningsfrihet och människorättsfrågor i en multilateral kontext, såsom dödsstraffet. Det tredje mötet i människorättsdialogen ägde rum i Bryssel den 22 maj 2017. N. Parlamentet har vid tre separata tillfällen tilldelat Sacharovpriset för tankefrihet till kubanska aktivister Oswaldo Payá år 2002, Kvinnor i vitt år 2005 och Guillermo Fariñas år 2010. O. EU har blivit den största utländska investeraren i Kuba och landets främsta export- och allmänna handelspartner. Den övergripande handeln och EU:s export till Kuba har fördubblats mellan 2009 och 2015. P. Avtalet innehåller ett kapitel om principerna för den internationella handeln, där sådana frågor som tullsamarbete, förenklade och diversifierade handelsprocedurer, standarder och tekniska regler, hållbar handel och främjande av ett stabilt, transparent och icke-diskriminerande näringsliv och investeringssystem behandlas. Kuba skulle kunna modernisera sin ekonomi genom handelsliberalisering, ekonomiska och finansiella investeringar, teknisk innovation och övergripande marknadsfriheter. Q. Riktlinjerna för den ekonomiska och sociala politiken för Kuba, som antogs efter ett förfarande med offentlig debatt 2011, innehåller ett förslag om reform, uppdatering och modernisering. R. 2016 inleddes två nya offentliga debatter i Kuba, dels Åskådliggörande av den ekonomiska och sociala modellen, dels Nationell plan för ekonomisk och social utveckling fram till 2030: Nationens vision, huvudtankar och strategiska sektorer. S. EU och Kuba har kommit överens om att införliva jämställdhetsperspektivet i alla delar av sitt samarbete och att lägga särskild vikt vid att förebygga och motverka alla former av våld mot kvinnor. T. Kuba har undertecknat elva av FN:s arton konventioner om mänskliga rättigheter, och har ratificerat åtta av dessa. Kuba har inte ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. U. Kuba har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta grundläggande konventioner. V. Kubas nationalförsamling ingår i den globala Interparlamentariska unionen sedan 1977.

C 334/102 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 W. FN:s nationalförsamling har antagit 26 resolutioner i följd med en uppmaning till Förenta staterna att häva embargot mot Kuba. För första gången någonsin antogs resolutionen enhälligt i oktober 2016. X. Parlamentet har länge vänt sig emot de extraterritoriella lagarna eftersom de är direkt skadliga för det kubanska folket och påverkar de europeiska företagens verksamhet. Denna ståndpunkt har parlamentet framfört vid ett flertal tillfällen och den delas även av de övriga EU-institutionerna. 1. Europaparlamentet välkomnar undertecknandet, den 12 december 2016 i Bryssel, av avtalet mellan EU och Kuba, och tillkännager att avtalet utgör ett instrument som möjliggör en ny ram för förbindelserna och mellan EU och Kuba och som samtidigt upprätthåller EU:s intressen och ersätter den gemensamma ståndpunkten från 1996. Parlamentet betonar att en förutsättning för att detta avtal ska bli en framgång är att det genomförs och efterlevs. 2. Europaparlamentet konstaterar att förbindelsen mellan EU och Kuba har ett stort strategiskt värde. 3. Europaparlamentet anser att avtalets struktur, innehåll och dynamik stämmer överens med de principer och värderingar som fastställts av EU:s institutioner för unionens yttre förbindelser. 4. Europaparlamentet understryker att rådet kom överens om att införa en ny ram för förbindelserna med Kuba och fattade beslutet att inleda förhandlingar och slutföra dem på anmärkningsvärt kort tid. 5. Europaparlamentet lyfter fram Kubas åtagande gentemot EU och båda parternas ansvar för att leva upp till bestämmelserna i avtalet, även genom politisk dialog. 6. Europaparlamentet påminner om att avtalet, som är den första överenskommelsen mellan EU och Kuba, kommer att innebära en vändpunkt för de bilaterala förbindelserna mellan de båda parterna. Parlamentet välkomnar att båda parter har kommit överens om att utveckla denna förbindelse på ett strukturerat sätt och att följa en dagordning och fastställda skyldigheter som är bindande för båda parter. 7. Europaparlamentet understryker vikten av att avtalet innehåller ett kapitel om politisk dialog och av att det har upprättats en institutionaliserad människorättsdialog mellan EU och Kuba. EU uppmanas att stödja parlamentets åsikter om demokrati, allmänna mänskliga rättigheter och grundläggande friheter såsom yttrandefrihet, mötesfrihet och politisk föreningsfrihet, informationsfrihet i alla dess former samt unionens politiska stöd för människorättsförsvarare runtom i världen under hela denna dialog. Parlamentet uppmuntrar båda parterna att införa garantier för människorättsförsvararnas arbete och för att alla aktörer i det civila samhället och inom den politiska oppositionen, utan begränsningar, ska kunna delta aktivt i denna dialog. Människorättsdialogen har hittills inte fått slut på de godtyckliga politiskt motiverade frihetsberövanden i Cuba. I stället har det enligt uppgifter från den kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning skett allt fler tillslag under de senaste åren. 8. Europaparlamentet betonar betydelsen av människorättsdialogen mellan EU och Kuba, och välkomnar att den inleddes innan förhandlingarna om avtalet avslutats. Parlamentet hävdar på nytt att målen för EU:s Kubapolitik måste inbegripa respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och underlättande av den ekonomiska och sociala moderniseringen, med syftet att förbättra den kubanska befolkningens levnadsstandard. 9. Europaparlamentet konstaterar Kubas ansträngningar för att i sin lagstiftning införa FN:s grundläggande principer i fråga om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, och uppmanar eftertryckligen Kuba att ratificera de av FN: s konventioner om mänskliga rättigheter som landet ännu inte har ratificerat, närmare bestämt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Parlamentet noterar det arbete som har gjorts av Kubas nationella centrum för sexualupplysning. Parlamentet uppmanar den kubanska regeringen att fortsätta sina åtgärder för att sätta stopp för alla former av diskriminering och marginalisering av hbt-personer. 10. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen den kubanska regeringen att anpassa sin människorättspolitik till de internationella standarder som fastställs i de stadgor, förklaringar och internationella instrument som Kuba har undertecknat. Parlamentet framhåller att förföljelsen och fängslandet av personer på grund av deras idéer och fredliga politiska verksamhet är en kränkning av bestämmelserna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet begär följaktligen att alla personer som fängslats under sådana omständigheter ska friges.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/103 Onsdagen den 5 juli 2017 11. Europaparlamentet påminner om att avtalet innehåller en bestämmelse om hävande av avtalet ifall bestämmelserna om mänskliga rättigheter inte följs. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas enträget att se till att det inrättas ett regelbundet utbyte med parlamentet om genomförande av avtalet, om uppfyllande av de ömsesidiga skyldigheterna i avtalet, och framför allt om förverkligande av alla bestämmelser om mänskliga rättigheter och om miljöoch arbetsrelaterade rättigheter som omnämns i denna resolution. Utrikestjänsten uppmanas särskilt genom EUdelegationen att göra sitt yttersta för att på nära håll följa situationen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna på Kuba vid genomförandet av avtalet och att avlägga rapport för parlamentet. 12. Europaparlamentet betonar att avtalet bör bidra till att förbättra det kubanska folkets levnadsstandard och sociala rättigheter, och bekräftar ånyo vikten av att systematiskt arbeta för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive yttrandefrihet samt mötes- och föreningsfrihet. 13. Europaparlamentet välkomnar avtalets uttryckliga referenser till civilsamhället som en samarbetsaktör. Parlamentet uttrycker sin djupa solidaritet med det kubanska folket och dess strävan efter demokrati och respekt för och främjande av de grundläggande friheterna. Parlamentet uppmuntrar båda avtalsparterna att arbeta för att ge det kubanska civila samhället en aktiv roll under avtalets genomförande. 14. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som det kubanska civila samhället spelar för landets ekonomiska och demokratiska utveckling. Parlamentet betonar att det civila samhället behöver spela en ledande roll på avtalets alla områden, inklusive de som handlar om utvecklingsstöd. Parlamentet påminner om sitt stöd, genom Sacharovpriset, till det kubanska civilsamhället i dess roll för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i Kuba. 15. Europaparlamentet påminner om att Kubas internetkonnektivitet tillhör de lägsta i världen, att åtkomsten till internet är oerhört dyr och att innehållet är fortsatt begränsat. Parlamentet välkomnar att fler kubaner får åtkomst till internet, men anser att regeringen bör vidta ytterligare åtgärder för att främja ocensurerad åtkomst och förbättra befolkningens digitala rättigheter. 16. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att med lämpliga intervall och i enlighet med det samordningssystem som föreskrivs i avtalet hålla parlamentet underrättat om hur avtalet utvecklas och genomförs. 17. Europaparlamentet noterar den normalisering av förbindelserna mellan Kuba och Förenta staterna som uppnåddes genom återupprättandet av de diplomatiska förbindelserna 2015, och uppmuntrar ytterligare ansträngningar. 18. Europaparlamentet står fast vid sin traditionella uppfattning, som delas av de övriga institutionerna och som man uttryckt vid flera tillfällen, nämligen att de extraterritoriella lagarna och åtgärderna är förkastliga eftersom de är skadliga för det kubanska folket och påverkar de europeiska företagens normala verksamhet. 19. Europaparlamentet konstaterar att avtalet kan bidra till att reformera, anpassa och modernisera processer som redan har föreslagits på Kuba, särskilt vad gäller diversifieringen av Kubas internationella partner och inrättandet av en allmän ram för politisk och ekonomisk utveckling. Närmare politiska och ekonomiska förbindelser med Kuba skulle kunna bidra till att främja de politiska reformerna i landet enligt alla det kubanska folkets förhoppningar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU-institutionerna och medlemsstaterna att stödja den ekonomiska och politiska övergången i Kuba, och att stödja utvecklingen mot demokratiska standarder och normer för genomförande av val som respekterar samtliga medborgares grundläggande rättigheter. Parlamentet stöder användningen av EU:s olika utrikespolitiska instrument, särskilt EIDMR, för att stärka EU:s dialog med Kubas civila samhälle och de människor som stöder en fredlig övergång i Kuba. 20. Europaparlamentet noterar att avtalet det första avtalet någonsin mellan EU och Kuba utgör den nya rättsliga ramen för dessa förbindelser och att det omfattar ett kapitel om handel och handelssamarbete som syftar till att skapa mer förutsägbara och transparenta betingelser för lokala och europeiska ekonomiska aktörer. 21. Europaparlamentet understryker att pelaren för handel och handelssamarbete i avtalet inte innehåller några handelsförmåner för Kuba. Parlamentet påminner om att denna pelare omfattar tullsamarbete, förenklade handelsprocedurer, immateriella rättigheter, sanitära och fytosanitära åtgärder, tekniska handelshinder, traditionella och ickeindustriella varor, handel och hållbar utveckling, samarbete gällande handelspolitiska skyddsåtgärder, ursprungsregler och investeringar.

C 334/104 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 22. Europaparlamentet noterar att avtalet utgör en plattform för att bredda de bilaterala handels- och investeringsförbindelserna, genom att fastställa konventionella grunder för de handelsmässiga och ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kuba. 23. Europaparlamentet stöder den sedan länge gällande praxis som bekräftades av kommissionsledamot Cecilia Malmström vid utfrågningen av henne den 29 september 2014 och som innebär att bestämmelser om handel och investeringar i politiskt viktiga avtal inte tillämpas provisoriskt innan parlamentet har godkänt avtalet. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och utrikestjänsten att fortsätta att tillämpa denna praxis och att utvidga den till att gälla alla internationella avtal med koppling till EU:s yttre åtgärder som berör handelsaspekter, såsom i fallet med detta avtal. 24. Europaparlamentet anser att avtalet kommer att bidra till att främja dialogen och det ekonomiska samarbetet genom att underlätta ett förutsägbart och transparent företagsklimat och utvecklingen av en kraftigare och stabilare ram för framtiden som säkerställer att kubanerna kan delta i investeringar tillsammans med företag och enskilda från EU. 25. Europaparlamentet uppmanar även europeiska företag som är verksamma i Kuba, särskilt de som får krediter eller annat offentligt finansiellt stöd, att tillämpa samma arbetsrättsliga och etiska standarder som krävs i deras egna hemländer. 26. Europaparlamentet välkomnar att Kuba har ratificerat alla åtta grundläggande ILO-konventioner och efterlyser åtaganden om ett snabbt genomförande av dem. Parlamentet uppmanar med kraft Kuba och alla länder som landet har eller håller på att förhandla fram avtal med att ratificera och respektera ILO:s konventioner och agendan för anständigt arbete, och att förbjuda alla former av arbetskraftsexploatering. Parlamentet konstaterar att det finns områden där sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter står på spel, t.ex. de anställningsförfaranden som tillämpas av kubanska statsägda företag och kvarhållandet av löner i turismsektorn. Parlamentet betonar i detta hänseende att alla arbetstagare måste åtnjuta en grunduppsättning arbetstagarrättigheter och ett tillfredsställande socialt skydd i enlighet med ILO-konventionerna, och uppmanar bägge parter att verka för detta i enlighet med artikel 38 i avtalet. 27. Europaparlamentet noterar att EU är Kubas främsta exportpartner, näst största handelspartner och största utländska investerare. Parlamentet påpekar att EU:s utrikeshandelspolitik inte innehåller några handelsförmåner för Kuba och att EU: s tullsatser ska tillämpas i enlighet med Världshandelsorganisationens (WTO) beslut. Parlamentet påminner om att Kuba till följd av reformen av EU:s allmänna preferenssystem, från januari 2014 förlorade sina handelsförmåner för export till EU, eftersom Kuba nu klassificeras som ett högremedelinkomstland och inte längre uppfyller kriterierna för förmånsberättigande. Parlamentet betonar även att handeln fortsätter att endast utgöra en måttligt stor del av den kubanska ekonomin, med ett sammantaget export- och importvärde på 26,4 procent av BNP. 28. Europaparlamentet anser att man bör undersöka möjligheterna att integrera Kuba i avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Cariforum-staterna och EU, som innehåller flera specifika och fördelaktiga kapitel om handelssamarbete och som skulle kunna göra det möjligt för Kuba att ytterligare integrera sig i regionen. 29. Europaparlamentet noterar att Kuba är medlem i WTO och betonar därför att WTO:s grundläggande principer måste respekteras, exempelvis förenklade handelsprocedurer, avtal om handelshinder, sanitära och fytosanitära åtgärder samt handelspolitiska skyddsåtgärder. 30. Europaparlamentet uppmanar Kuba att ratificera WTO-avtalet om förenklade handelsprocedurer, som trädde i kraft i februari 2017. Parlamentet välkomnar att en kommitté för förenklade handelsprocedurer har inrättats i landet och uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att i detta hänseende ge tekniskt stöd. 31. Europaparlamentet påpekar att tullsamarbete är ett mycket viktigt område som måste utvecklas för att hantera stora utmaningar såsom gränssäkerhet, folkhälsa, skydd av geografiska beteckningar samt bekämpning av förfalskade varor och terrorism. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att ge tekniskt och finansiellt stöd samt inrätta bilaterala instrument genom ömsesidig överenskommelse för att hjälpa Kuba att genomföra åtgärder för förenklade handelsprocedurer och informationstjänster. 32. Europaparlamentet betonar behovet av en diversifiering av Kubas export så att den inte bara omfattar traditionella produkter, och uppmanar kommissionen att inrätta tillfälliga handelscentrum för att utbyta bästa praxis och ge kubanska exportörer den kunskap de behöver för att förbättra tillträdet för varor till EU:s marknad. 33. Europaparlamentet välkomnar Världstullorganisationens (WCO) roll när det gäller att ge strategiskt stöd till Kubas tullverk Aduana General de la República inom ramen för Mercator-programmet i syfte att utvärdera beredskapen för att genomföra WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer. Parlamentet betonar vikten av att Aduana General är aktivt i genomförandet av avtalet om förenklade handelsprocedurer och uppmanar kommissionen att bistå Kuba i denna process.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/105 Onsdagen den 5 juli 2017 34. Europaparlamentet noterar de åtgärder som de kubanska myndigheterna de senaste månaderna har vidtagit för att främja fri företagsamhet och ekonomisk liberalisering. Parlamentet betonar vikten av att successivt stärka Kubas privata sektor. Parlamentet framhåller att utvecklingen av kraftfulla utländska investeringar för att förbättra den fysiska och tekniska infrastrukturen i landet och bygga upp ett konkurrenskraftigt kubanskt produktionssystem kommer att kräva ytterligare ekonomiska och finansiella åtgärder med reglering som ger rättslig förutsebarhet, bland annat genom oberoende, transparenta och oberoende institutioner och ekonomisk stabilitet i landet. Parlamentet påpekar att Kuba kan bygga vidare på EU-medlemsstaternas erfarenheter på detta område. 35. Europaparlamentet förespråkar att Kuba ska tas med som stödberättigat land i EIB:s externa mandat, förutsatt att landet uppfyller de krav som EIB ställer. 36. Europaparlamentet gläder sig åt införandet i avtalet av bestämmelser som syftar till en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i Kuba, särskilt åtagandet att arbeta för uppnåendet av Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utveckling, med beaktande av handlingsplanen för utvecklingsfinansiering från Addis Abeba. Parlamentet uppmanar parterna att, när avtalet väl har ratificerats, snabbt inleda en särskild dialog om genomförandet av Agenda 2030. 37. Europaparlamentet påminner om att diplomatiska förbindelser mellan EU och Kuba inleddes 1988, att Kuba erhåller utvecklingsstöd och humanitärt bistånd från EU sedan 1984 och att landet i dag erhåller 50 miljoner euro i EU-stöd inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete för perioden 2014 2020. 38. Europaparlamentet påminner om att avtalet kommer att underlätta Kubas deltagande i EU:s program och bidra till ett effektivare genomförande av det fleråriga vägledande programmet för perioden 2014 2020, i syfte att bidra till den ekonomiska och sociala moderniseringsstrategi som den kubanska regeringen har antagit. 39. Europaparlamentet är oroat över att Kuba, som av OECD:s biståndskommitté (DAC) klassificeras som ett högremedelinkomstland, riskerar att successivt förlora sitt utvecklingsstöd inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Parlamentet anser att landets status som en östat under utveckling och den ekonomiska situation som landet befinner sig i, som förvärras av den negativa effekten av unilaterala tvångsåtgärder, motiverar antagandet av åtgärder som möjliggör ett fortsatt EU-stöd till Kuba, och att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt detta vid nästa halvtidsutvärdering av förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. 40. Europaparlamentet stöder parternas bekräftelse av att alla utvecklade länder behöver avsätta 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst till offentligt utvecklingsbistånd, och att tillväxtekonomierna och högremedelinkomstländerna behöver fastställa mål för att öka sina bidrag till de internationella offentliga medlen. 41. Europaparlamentet välkomnar främjandet av jämställdhetsperspektivet på alla relevanta samarbetsområden, inbegripet området för hållbar utveckling. 42. Europaparlamentet uppmärksammar och välkomnar den viktiga roll som Kuba spelar inom ramen för syd-sydsamarbetet och landets åtagande och internationella solidaritet avseende humanitär hjälp, framför allt på områdena för hälso- och sjukvård och utbildning. 43. Europaparlamentet noterar att avtalet innebär en möjlighet för Kuba att vara mer delaktigt i och få bättre tillgång till EU:s program, inbegripet Horisont 2020, ramprogrammet för forskning och innovation samt Erasmus+, unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, vilket i sin tur skulle främja närmare akademiska utbyten och kontakter mellan människor. 44. Europaparlamentet noterar att avtalet också kommer att utgöra ett instrument för att i multinationella forum främja gemensamma lösningar på globala utmaningar såsom migration, terrorismbekämpning och klimatförändringar. 45. Europaparlamentet bekräftar sitt beslut att skicka en officiell delegation från parlamentets utrikesutskott till Kuba. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de kubanska myndigheterna att ge delegationer från Europaparlamentet inresetillstånd och att inte hindra dem från att träffa sina samtalspartner. 46. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater och Kubas regering och parlament.

C 334/106 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 P8_TA(2017)0301 Ökning av hiv-, tuberkulos- och hepatit C-epidemier i Europa Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om EU:s åtgärder mot hiv/aids, tuberkulos och hepatit C (2017/2576(RSP)) (2018/C 334/11) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 2119/98/EG ( 1 ), med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) handlingsplan för strategin för hälso- och sjukvårdssektorns åtgärder mot hiv i WHO-regionen Europa som avser den globala strategin för hälsosektorn för bekämpning av hiv/aids för perioden 2016 2021, med beaktande av 2014 års epidemiologiska rapport från Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) om sexuellt överförbara sjukdomar, bl.a. hiv och blodburet virus, med beaktande av ECDC:s systematiska översyn från 2016 av förekomsten av hepatit B och C i EU/EES, med beaktande av sin skriftliga förklaring av den 29 mars 2007 om hepatit C ( 2 ), med beaktande av ECDC:s riktlinjer från 2016 för kontroll av tuberkulos i grupper som är utsatta eller svåra att nå, med beaktande av WHO:s handlingsplan för tuberkulos för WHO-regionen Europa 2016 2020 ( 3 ), med beaktande av resultatet av det informella mötet mellan EU:s hälsoministrar i Bratislava den 3 4 oktober 2016 där medlemsstaterna enades om stöd till utvecklingen av en integrerad EU-policyram för hiv/aids, tuberkulos och virushepatit, med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid EUåtgärder för hållbarhet, som behandlar de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av hållbar utveckling, samt styrning, både inom EU och globalt, och i vilket kommissionen klargör att den kommer att bidra genom att övervaka, rapportera och granska resultaten av arbetet för att nå målen för hållbar utveckling i EU-sammanhang (COM(2016)0739), med beaktande av den gemensamma Rigadeklarationen från det östliga partnerskapets första ministerkonferens, som hölls den 30 31 mars 2015 i Riga, om tuberkulos och dess multiresistens, med beaktande av WHO:s första internationella strategi för vårdsektorn mot virushepatit 2016 2021, som Världshälsoförsamlingen antog i maj 2016, där man betonar den centrala betydelsen av hälso- och sjukvård och vars mål tillsammans med målen för hållbar utveckling är att före 2030 minska de nya sjukdomsfallen med 90 procent och dödligheten till följd av virushepatit med 65 procent, och att slutligen eliminera virushepatit som ett hot mot folkhälsan, ( 1 ) EUT L 293, 5.11.2013, s. 1. ( 2 ) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 247. ( 3 ) http://www.euro.who.int/ data/assets/pdf_file/0007/283804/65wd17e_rev1_ TBActionPlan_150588_withCover.pdf

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/107 Onsdagen den 5 juli 2017 med beaktande av WHO:s handlingsplan för Europa rörande strategin för hälso- och sjukvårdssektorns åtgärder mot hepatit i WHO-regionen Europa, vars övergripande mål är att eliminera virushepatit som ett hot mot folkhälsan i regionen Europa före 2030 genom att minska risken för insjuknande och dödlighet till följd av virushepatit och dess komplikationer, och att se till att det finns rättvis tillgång till rekommenderade förebyggande åtgärder, tester, vård och behandling för alla, med beaktande av WHO:s europeiska handlingsplan för hiv/aids 2012 2015, med beaktande av sin resolution av den 2 mars 2017 om EU:s alternativ för att förbättra tillgången till läkemedel ( 1 ), där kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att anta strategiska planer för att säkerställa tillgången till läkemedel som kan rädda liv och där parlamentet efterlyser samordning av en plan för att utrota hepatit C i EU med hjälp av verktyg som exempelvis det europeiska förfarandet för gemensam upphandling, med beaktande av Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, särskilt mål 3, som inkluderar målet att stoppa hivoch tuberkulosepidemier före 2030 och bekämpa hepatit, med beaktande av Berlinförklaringen av den 22 oktober 2007 om tuberkulos All Against Tuberculosis (EUR/07/ 5061622/5, WHO:s europeiska ministermöte, 74415), med beaktande av frågan för muntligt besvarande till kommissionen om ökning av hiv-, tuberkulos- och hepatit C- epidemierna i Europa (O-000045/2017 B8-0321/2017), med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Enligt ECDC är en av sju personer med hiv inte medvetna om att de bär på smittan, och det beräknas ta i genomsnitt fyra år från hiv-infektion till diagnos. Odiagnostiserade personer löper 3,5 gånger högre risk att överföra hiv än de personer som är diagnostiserade. B. Dublinförklaringen om partnerskap för att bekämpa hiv/aids i Europa och Centralasien har bidragit stort i arbetet med att inrätta en harmoniserad ram för övervakning i EU och dess grannländer, vilket gör det möjligt att övervaka framstegen i kampen mot hiv. C. Det finns starka bevis för att preexponeringsprofylax är effektivt för att förhindra infektion och för att användningen av antiretroviral behandling så gott som eliminerar risken för smitta i de fall då virusbelastningen har minskat till omätbara nivåer ( 2 ). D. Även om nya hiv-infektioner bland personer som injicerar droger har fortsatt att minska i de flesta länder i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EU/EES) så var det 2015 en fjärdedel av de nydiagnosticerade och rapporterade hiv-fallen i fyra länder som hade koppling till injektionsmissbruk. E. Nya hiv-infektioner som överförs från föräldrar till barn och via blodtransfusioner förekommer i princip inte längre i EU/EES. F. Tuberkulos och multiresistent tuberkulos (MDR-TB) är luftburna sjukdomar och utgör därför ett gränsöverskridande hälsohot i en globaliserad värld där rörligheten bland befolkningen ökar. G. Epidemiologin för tuberkulos skiljer sig åt mellan länderna i EU/EES och beror bland annat på hur långt en medlemsstat har kommit i kampen mot tuberkulos. ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0061. ( 2 ) https://thinkprogress.org/massive-hiv-treatment-study-found-zero-transmissions-between-mixed-status-couples-73d4a497f77b

C 334/108 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 H. Av de totalt 10 miljoner dödsfall som fram till 2050 enligt uppgift årligen skulle kunna tillskrivas läkemedelsresistens kommer omkring en fjärdedel att bero på multiresistenta former av tuberkulos och kosta den globala ekonomin minst 16,7 miljarder USD och Europa minst 1,1 miljard USD. I. Frågan om samtidig infektion bör uppmärksammas, särskilt med tuberkulos och virushepatit B och C. Tuberkulos och virushepatit är mycket vanliga, sprider sig snabbare och leder ofta till insjuknande och dödlighet bland hiv-positiva. J. Det finns ett skriande behov av gränsöverskridande och tvärvetenskapligt samarbete för att komma till rätta med dessa epidemier. K. Virushepatit är ett av de allvarligaste hoten mot folkhälsan globalt, och omkring 240 miljoner människor lider av kronisk hepatit B ( 1 ) och 150 miljoner kronisk hepatit C. Inom WHO-regionen Europa beräknas 13,3 miljoner människor leva med kronisk hepatit B och 15 miljoner människor med hepatit C. Dessutom orsakar hepatit B omkring 36 000 dödsfall och hepatit C omkring 86 000 dödsfall per år i medlemsstaterna i WHO-regionen Europa. L. WHO har identifierat injektionsmissbruk som en viktig orsak bakom epidemin av hepatit C i regionen Europa, där personer som injicerar droger utgör majoriteten av de nya fallen. M. Eftersom de nationella inkomstnivåerna generellt sett ökar och de kriterier som berättigar till extern givarfinansiering förändras, minskar tillgången till det internationella ekonomiska stöd som finns tillgängligt i region Europa snabbt. Detta får framför allt konsekvenser för länder i Östeuropa och Centralasien där förekomsten av hiv, tuberkulos och hepatit C är som mest utbredd och utgör ett allvarligt hot mot effektiva åtgärder mot dessa sjukdomar. Många länder i WHO-regionen Europa är fortfarande kraftigt beroende av extern finansiering för sina hälsoprogram, särskilt i syfte att hjälpa utsatta grupper och den befolkning som är mest drabbad. N. Det kommer att bli svårt för kommissionen att övervaka framstegen i uppnåendet av målen för hållbar utveckling i fråga om virushepatit, eftersom det ofta saknas eller bara finns bristfälliga övervakningsuppgifter i medlemsstaterna. O. Det finns fortfarande skillnader mellan strategierna när det gäller bekämpning av virushepatit i EU. Vissa medlemsstater saknar helt en nationell plan medan andra har gjort betydande finansieringsåtaganden, infört strategier och utvecklat nationella planer för en övergripande insats mot det problem som virushepatit utgör. P. Totalt mellan 130 miljoner och 150 miljoner människor i världen lever med en kronisk hepatit C-infektion. Varje år avlider cirka 700 000 personer i hepatit C-relaterade leversjukdomar. Q. År 2014 rapporterades 35 321 fall av hepatit C från de 28 EU/EES-länderna, vilket innebär 8,8 fall per 100 000 invånare ( 2 ). R. Mellan 2006 och 2014 ökade det totala antalet diagnostiserade och rapporterade fall från alla EU/EES-länder med 28,7 procent, med den största ökningen noterad efter 2010 ( 3 ). S. Tolkningen av uppgifter om hepatit C försvåras av skillnader i övervakningssystem, testmetoder och testprogram samt av svårigheter med att definiera fallen som akuta eller kroniska ( 4 ). ( 1 ) http://www.euro.who.int/en/health-topics/communicable-diseases/hepatitis/data-and-statistics ( 2 ) Epidemiologisk årsrapport ECDC. http://ecdc.europa.eu/en/healthtopics/hepatitis_c/documents/aer2016/aer-hepatitis-c.pdf ( 3 ) ibid. ( 4 ) ibid.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/109 En omfattande och integrerad EU-policyram Onsdagen den 5 juli 2017 1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en övergripande EU-policyram för hiv/aids, tuberkulos och virushepatit och samtidigt ta hänsyn till de varierande omständigheter och specifika problem som råder i de medlemsstater och grannländer som är värst drabbade av hiv och multiresistent tuberkulos. 2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppbåda tillräckliga utgifter och resurser för att man ska kunna nå mål 3 för hållbar utveckling. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt arbeta med lokalsamhällen och sårbara personer genom ett sektorsövergripande samarbete med deltagande icke statliga organisationer och tillhandahållande av tjänster till berörda grupper. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inta en framträdande politisk roll i dialogen med grannländerna i Östeuropa och Centralasien och se till att det finns planer för en hållbar övergång till inhemsk finansiering, så att det finns effektiva hiv-, virushepatit- och tuberkulosprogram som upprätthålls och utökas efter det att de internationella givarnas stöd dragits in. Dessutom uppmanas kommissionen och rådet att även fortsättningsvis upprätthålla ett nära samarbete med dessa länder för att dessa ska ta ansvar för och engagera sig i åtgärder mot hiv, virushepatit och tuberkulos. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna och rådets framtida ordförandeskap diskutera möjligheterna att uppdatera Dublinförklaringen så att hiv, virushepatit och tuberkulos kommer att omfattas av lika villkor. Hiv/aids 6. Europaparlamentet betonar att hiv fortfarande är den mest socialt stigmatiserande överförbara sjukdom som finns, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för de drabbades livskvalitet. Parlamentet understryker att det under 2015 rapporterades nästan 30 000 nya hiv-diagnoser i de 31 EU-/EES-länderna, utan tecken på någon generell minskning. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta tillgången till innovativa behandlingar, även för de mest sårbara grupperna, och att vidta åtgärder för att bekämpa den sociala stigmatiseringen kring hiv. 8. Europaparlamentet understryker att samlag fortfarande är den vanligaste smittvägen i EU/EES, följt av injektionsmissbruk. Parlamentet framhåller kvinnors och barns förhöjda infektionsrisk. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inte bara investera mer i forskning för att hitta effektiva botemedel och utveckla nya verktyg samt innovativa och patientinriktade strategier mot dessa sjukdomar, utan att också säkerställa att dessa verktyg är tillgängliga och rimligt prissatta och att hantera problemet med samtidiga infektioner på ett effektivare sätt, särskilt tuberkulos och virushepatit B och C och deras komplikationer. 10. Europaparlamentet betonar att prevention fortfarande är det främsta verktyget mot bekämpa hiv/aids, men att två av tre länder i EU/EES rapporterar att de ekonomiska resurserna för prevention inte räcker till för att minska antalet nya hivinfektioner. 11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och rådet att fortsätta att stödja hiv/aids-prevention och kopplingen till vården genom gemensamma åtgärder och projekt inom ramen för EU:s hälsoprogram samt att främja beprövade offentliga hiv-förebyggande hälsoåtgärder, inbegripet övergripande preventionsåtgärder för narkotikamissbrukare, preventiv behandling, kondomanvändning, preexponering profylax och ändamålsenlig undervisning om sexuell hälsa. 12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rikta hiv-testverksamheten så att den når målgrupper i miljöerna med högst hiv-prevalens, i enlighet med WHO:s rekommendationer.

C 334/110 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett effektivt sätt bekämpa de sexuellt överförbara infektioner som ökar risken för att smittas av hiv. 14. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillhandahålla kostnadsfria hiv-tester, särskilt för sårbara grupper, för att trygga tidig detektion och förbättra rapporteringen av antalet infektioner, vilket är viktigt för att man ska kunna informera om och varna för sjukdomen på ett korrekt sätt. Tuberkulos 15. Europaparlamentet betonar att EU hör till de områden i världen där antalet fall av tuberkulos är lägst, men understryker att omkring 95 procent av dödsfallen i tuberkulos inträffar i låg- och medelinkomstländer. Vidare betonar parlamentet att WHO:s Europaregion, särskilt länderna i Östeuropa och Centralasien, är hårt drabbad av multiresistent tuberkulos, med omkring en fjärdedel av alla fall av multiresistent tuberkulos i världen. Parlamentet konstaterar att 15 av de 27 länder som enligt WHO är allvarligt drabbade av multiresistent tuberkulos ligger i Europaregionen. 16. Europaparlamentet framhåller att tuberkulos är den främsta dödsorsaken bland hiv-smittade personer, då cirka 1 av 3 dödsfall bland hiv-smittade beror på tuberkulos. ( 1 ) Parlamentet betonar att antalet personer som insjuknade i tuberkulos steg för tredje året i rad under 2014, från 9 miljoner under 2013 till 9,6 miljoner under 2014. Dessutom understryker parlamentet att enbart en fjärdedel av fallen av multiresistent tuberkulos diagnostiseras, och att det alltså finns ett stort mörkertal vad gäller detektion och diagnostisering. 17. Europaparlamentet påpekar att antimikrobiell resistens är ett växande medicinskt problem vid behandlingen av infektioner och sjukdomar, inbegripet tuberkulos. 18. Europaparlamentet påminner om att avbrutna behandlingar bidrar till utvecklingen av läkemedelsresistens, ökad tuberkulossmitta och negativa konsekvenser enskilda patienter. 19. Europaparlamentet understryker att kommissionen och medlemsstaterna för att förbättra preventionen, detektionen och andelen fullföljda behandlingar av tuberkulos måste ta fram tuberkulosprogram och anslå ekonomiskt stöd för att stärka samarbetet med befolkningsgrupper och sårbara personer genom sektorsövergripande samarbete med bland annat icke-statliga organisationer, särskilt i utvecklingsländerna. Parlamentet framhåller även att det är mycket viktigt för tuberkulosvårdens kontinuitet att alla berörda aktörer engagerar sig ekonomiskt i stödet till tuberkulosbehandlingar, eftersom dessa kan vara oöverkomligt kostsamma. 20. Europaparlamentet betonar vikten av att hantera den växande krisen med antimikrobiell resistens, bland annat genom att finansiera forskning och utveckla nya vacciner och innovativa och patientinriktade strategier, diagnoser och behandlingar av tuberkulos. 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att visa prov på ett starkt politiskt engagemang med målet att säkerställa att kopplingen mellan antimikrobiell resistens och multiresistent tuberkulos återspeglas i resultatet från G20- toppmötet i Tyskland i juli 2017 och i EU:s nya handlingsplan om antimikrobiell resistens, som ska offentliggöras under 2017. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta kring fastställandet av gränsöverskridande åtgärder mot spridningen av tuberkulos, i form av bilaterala föranstaltningar mellan länder samt gemensamma insatser. 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att stärka och formalisera det regionala samarbetet på högsta politiska nivå kring tuberkulos och multiresistent tuberkulos mellan olika sektorer och att upprätta partnerskap med EU:s framtida ordförandeskap för att fortsätta detta arbete. Hepatit C 24. Europaparlamentet betonar att de flesta som bär på virushepatit i EU smittas då de delar på kontaminerade nålar eller använder icke-steril utrustning i samband med injektionsmissbruk. Parlamentet framhåller även att andelen hepatitinfektioner bland vårdpersonal till följd av nålsticksskador fortfarande är högre än genomsnittet. Parlamentet menar att tjänster för skademinskning, inklusive substitutionsbehandling vid opiatberoende och sprututbytesprogram, är en central preventionsstrategi mot virushepatit, vilken även bör inbegripa åtgärder för att undanröja stigmatisering och diskriminering. Parlamentet betonar att antikroppstest för hepatit C och antigentest för hepatit B sällan ingår i kostnadsfria hälsokontroller. Parlamentet framhåller att viruset i sällsynta fall kan överföras sexuellt eller i samband med hälso- och skönhetsvård på grund av otillräckliga rutiner för infektionskontroll eller från en smittad mamma till barnet i samband med förlossningen. ( 1 ) WHO:s rapport om tuberkulos från 2015.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/111 25. Europaparlamentet framhåller att fler än 90 procent av patienterna inte uppvisar några symptom när de smittas och att sjukdomen vanligtvis upptäcks av en händelse vid en provtagning eller först när den börjar ge symptom, vilket är orsaken till att den orsakar kronisk hepatit i 55 85 procent av fallen. Efter 20 år löper personer med kronisk hepatit 15 30 procents risk för att utveckla levercirros, vilket i sin tur är den främsta orsaken till levercellskarcinom. 26. Europaparlamentet understryker att 75 procent av patienterna med levercellskarcinom testar positivt för virushepatit C. 27. Europaparlamentet betonar att det inte finns något enhetligt detektionsprotokoll för hepatit C i medlemsstaterna och att uppgifterna om smittade personer kan vara för lågt satta. 28. Europaparlamentet understryker att WHO i april 2016 uppdaterade sina riktlinjer för detektion, vård och behandling av personer med kronisk hepatit C, vilka kompletterar organisationens tidigare riktlinjer i fråga om förebyggande av överföring av blodburna virus, bland annat virushepatit C. Parlamentet framhåller att dessa riktlinjer innehåller mycket viktiga rekommendationer på detta område och behandlar frågor kring tillämpningen. 29. Europaparlamentet betonar att virushepatit C-infektioner kan botas, särskilt om de upptäcks och behandlas med rätt kombination av antivirala läkemedel. Parlamentet påpekar i synnerhet att antiviral behandling nu kan bota 90 procent av alla virushepatit C-smittade personer. Vidare understryker parlamentet att virushepatit B kan förebyggas genom vaccinering och kan kontrolleras, men att färre än 50 procent av alla som bär på kronisk virushepatit diagnosticeras först flera årtionden efter smittotillfället. 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en hållbar finansiering av nationella elimineringsplaner för virushepatit och att använda sig av EU:s strukturfonder och annan tillgänglig EUfinansiering. 31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att inrätta ett EU-omfattande harmoniserat övervakningsprogram genom vilket man i god tid kan upptäcka utbrott av virushepatit, tuberkulos och hiv, analysera incidenstrender, ta fram beräkningar avseende sjukdomsbördan och på ett effektivt sätt följa diagnosticeringen, behandlingen och vårdprioriteringen i realtid, inbegripet bland specifika sårbara grupper. 32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna diskutera hur man bäst ska utrusta primärvårdpersonalen (till exempel inkluderande av antikroppstester för hepatit C och antigentester för hepatit B i hälsokontroller, anamneser, uppföljningstester och remissgångar) för att öka diagnosgraden och säkerställa vård som följer riktlinjerna. 33. Europaparlamentet beklagar att det i dagsläget inte finns något vaccin mot hepatit C, varför primär och sekundär prevention är av avgörande betydelse. Parlamentet understryker dock att infektionens särdrag och bristen på detektionsprotokoll många gånger gör det svårt att kontrollera denna sjukdom. 34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under ledning av Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar och i samordning med medlemsstaterna upprätta en tvärvetenskaplig handlingsplan för standardisering av detektions-, testnings- och behandlingsprotokollen och för eliminering av hepatit C i EU till 2030. o o o Onsdagen den 5 juli 2017 35. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Världsorganisationen och medlemsstaternas regeringar.

C 334/112 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 P8_TA(2017)0303 En EU-strategi för internationella kulturella förbindelser Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (2016/2240(INI)) (2018/C 334/12) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 167.3 och 167.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF), med beaktande av Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2347 av den 24 mars 2017, med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet målen 4 och 17, med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 juni 2016 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser (JOIN(2016)0029), med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld (COM(2007)0242), med beaktande av den förberedande åtgärden för kultur i EU:s yttre förbindelser och dess rekommendationer ( 1 ), med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som presenterades av vice ordföranden/den höga representanten den 28 juni 2016, med beaktande av rådets resolution av den 16 november 2007 om en europeisk kulturagenda ( 2 ), med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av den europeiska kulturagendan (COM(2010)0390), med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter ( 3 ), med beaktande av Europarådets ramkonvention om kulturarvets betydelse för samhället (Farokonventionen) från 2005 ( 4 ), med beaktande av rådets slutsatser av den 16 december 2008 om främjande av kulturell mångfald och interkulturell dialog i unionens och dess medlemsstaters yttre förbindelser ( 5 ), med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna av EU:s yttre åtgärder ( 6 ), ( 1 ) http://ec.europa.eu/culture/library/publications/global-cultural-citizenship_en.pdf ( 2 ) EUT C 287, 29.11.2007, s. 1. ( 3 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0441. ( 4 ) http://www.coe.int/en/web/conventions/full-list/-/conventions/treaty/199 ( 5 ) EUT C 320, 16.12.2008, s. 10. ( 6 ) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 135.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/113 Onsdagen den 5 juli 2017 med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar ( 1 ), med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 EU:s roll i FN Hur kan EU:s utrikespolitiska mål uppnås bättre? ( 2 ), med beaktande av rådets slutsatser av den 23 december 2014 om en arbetsplan för kultur (2015 2018) ( 3 ), med beaktande av Unescos konvention från 1972 om skydd av världens kultur- och naturarv, med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om en integrerad kulturarvsstrategi för Europa ( 4 ), med beaktande av resolution CM/Res(2010)53, som antogs av Europarådet, om upprättandet av ett utvidgat delavtal om kulturvägar, med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn ( 5 ), med beaktande av rådets slutsatser av den 24 november 2015 om kultur i EU:s yttre förbindelser med fokus på kultur i utvecklingssamarbetet ( 6 ), med beaktande av sin resolution av den 30 april 2015 om IS/Daishs förstörelse av kulturplatser ( 7 ), särskilt artikel 3, enligt vilken Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att använda kulturdiplomati och interkulturell dialog som ett verktyg för försoning mellan de olika folkgrupperna och återuppbyggnad av de förstörda platserna, med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld ( 8 ), med beaktande av resultatet av rådets (utbildning, ungdom, kultur och idrott) 3502:a möte den 21 22 november 2016, med beaktande av sin studie Research for CULT Committee European Cultural Institutes Abroad ( 9 ), med beaktande av sin studie Research for CULT Committee European capitals of culture: success strategies and long-term effects ( 10 ), med beaktande av studien från 2015 beställd av kommissionens tjänst för utrikespolitiska instrument (FPI) Analysis of the perception of the EU and EU s policies abroad ( 11 ). med beaktande av yttrandet från regionkommittén om vägen mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser, ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0005. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0403. ( 3 ) EUT C 463, 23.12.2014, s. 4. ( 4 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0293. ( 5 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0486. ( 6 ) EUT C 417, 15.12.2015, s. 41. ( 7 ) EUT C 346, 21.9.2016, s. 55. ( 8 ) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32. ( 9 ) http://www.europarl.europa.eu/regdata/etudes/stud/2016/563418/ipol_stu (2016)563418_EN.pdf ( 10 ) http://www.europarl.europa.eu/regdata/etudes/etudes/join/2013/513985/ipol-cult_et(2013)513985_en.pdf ( 11 ) http://ec.europa.eu/dgs/fpi/showcases/eu_perceptions_study_en.htm

C 334/114 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om vägen mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser, med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett Europaår för kulturarv (2018) (COM(2016)0543), med beaktande av kommissionens meddelande om en europeisk solidaritetskår (COM(2016)0942), med beaktande av rådets slutsatser av den 14 december 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken, med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens beslut av den 27 september 2016, i vilket Ahmad al-faqi al- Mahdi befanns skyldig till förstörelse av flera mausoleer i Timbuktu och domstolen för första gången, i enlighet med Romstadgan, avgjorde att förstörelse av kulturarv kan betraktas som krigsförbrytelse, med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kultur och utbildning, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kultur och utbildning (A8-0220/2017), och av följande skäl: A. EU håller på att bli en mer framträdande aktör i internationella förbindelser, och bör satsa ytterligare resurser och energi på att främja dess gemensamma kultur, kulturarv, konstnärligt skapande och innovation inom ramen för regional mångfald, på grundval av artikel 167 i EUF-fördraget. B. EU är en betydande aktör i internationell politik och spelar en allt viktigare roll i världspolitiken, inte minst tack vare sitt främjande av kulturell och språklig mångfald i internationella förbindelser. C. Kultur är ett värde i sig och EU:s erfarenheter har visat att kulturella utbyten kan främja unionens yttre mål och utgöra en stark länk mellan människor av olika etniska, religiösa och sociala bakgrunder, inte minst genom att stärka interkulturell och interreligiös dialog och ömsesidig förståelse, även inom ramen för Europeiska utrikestjänstens verksamhet. I detta avseende bör kultur bli ett viktigt inslag i den politiska dialogen med tredjeländer, och det finns behov av att systematiskt integrera kulturen i projekt och program. D. För att EU ska kunna främja interkulturell förståelse måste unionen utveckla gemensamma kommunikationsverktyg i form av verkligt europeiska medier, såsom Arte, Euronews och Euranet. E. Kultur och skydd av kulturarvet är oupplösligt knutna till respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. F. Vetenskapligt samarbete utgör ett väsentligt inslag i utrikespolitiken, som bygger broar mellan länder, höjer kvaliteten på internationell forskning och stärker den vetenskapliga diplomatins inflytande. G. Europeiska unionen och dess medlemsstater har en uppsättning gemensamma kulturella, språkliga, historiska och religiösa rötter och genom att låta sig inspireras av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv står de därför nu enade i sin mångfald. Europas kultur och kulturarv representerar den materiella och immateriella mångfalden i de europeiska samhällena och regionerna, både i majoritetssamhällen och minoritetskulturer. H. Förklaringen om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning, som antogs i Paris i mars 2015, framhåller behovet av att främja en aktiv dialog mellan kulturer, men även global solidaritet och ömsesidig respekt.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/115 Onsdagen den 5 juli 2017 I. Under hela EU:s historia har kulturella förbindelser varit grundläggande drivkrafter för social sammanhållning och hållbar ekonomisk och mänsklig utveckling, samtidigt som de har spelat en avgörande roll när det gäller att stärka det civila samhällets kapacitet och kontakter människor emellan, i syfte att skydda kulturarvet, stärka demokratiseringsprocesserna och verka för förebyggande och lösning av konflikter samt återhämtningsförmåga. J. Kulturdiplomati bör främja kulturell och språklig mångfald, inbegripet bevarande av minoritetsspråk för att på så sätt lyfta fram att de har ett egenvärde och bidrar till Europas kulturarv. K. De mänskliga rättigheterna omfattar även kulturella rättigheter, och samma uppmärksamhet bör därför ägnas varje individs rätt att delta i kulturlivet och njuta av den egna kulturen samtidigt som allas grundläggande mänskliga rättigheter respekteras till fullo. L. Restriktiva åtgärder infördes i december 2014 för att motverka handel med kulturföremål från Syrien. Det finns ett uppenbart behov av att inrätta en mekanism för nödsituationer för att upptäcka och förhindra förstörelse av kulturarvet och avlägsnande av kulturföremål, inte minst i konfliktdrabbade länder och områden. Detta är handlingar som kan användas i konfliktsituationer för att injaga fruktan eller chocka, och kan i vissa fall likställas med kulturell rensning. M. Kultur är en gemensam tillgång, och utarbetandet av ett nytt samförstånd om utveckling måste inbegripa reflektioner om hur gemensamma allmänna tillgångar kan tillvaratas, däribland genom kultur. N. EU och enskilda medlemsstater står för mer än hälften av utvecklingsbiståndet i världen, ett faktum som förtjänar ett ordentligt erkännande. O. Kulturarv är ett universellt arv, och att skydda det är därför en förutsättning för att skapa fred och bygga upp återhämtningsförmåga. P. Det gemensamma meddelandet Mot en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser utgör en ram för EU:s internationella kulturella förbindelser. Det når dock inte ända fram när det gäller att fastställa tematiska och geografiska prioriteringar, konkreta mål och resultat, målgrupper, gemensamma intressen och initiativ, bestämmelser om finansiering, sund ekonomisk förvaltning, ett lokalt och regionalt perspektiv, utmaningar och former för genomförande. Q. Direkta personkontakter såsom ungdomsutbyten, partnersamverkan mellan städer och partnerskap i yrkeslivet har varit viktiga verktyg för att främja interkulturell förståelse, och bör främjas av EU i dess utrikespolitiska förbindelser. R. Rörlighet är avgörande för EU:s internationella kulturella förbindelser och kräver inrättandet av mekanismer för att förenkla viseringsförfarandena till och från tredjeländer för kulturarbetare, forskare, akademiker, lärare, studenter och personal samt för alumninätverk för tidigare deltagare i EU:s program ( 1 ). S. Det har alltid funnits kulturell samverkan mellan EU och dess grannstater. T. Samarbete, utbildning och rörlighet för konstnärer, kulturarbetare och deras verk, bland annat genom europeiska och internationella nätverk, samt gästprogram för konstnärer, är viktiga faktorer för spridningen av och utbytet mellan både europeiska och icke-europeiska kulturer och europeisk och icke-europeisk konst och måste främjas och stärkas. U. Viseringspolitik för konstnärer och kulturarbetare är en förutsättning för framgångsrikt samarbete och fri cirkulation av verk, genom europeiska och internationella nätverk, liksom att få till stånd aktiva gästprogram för konstnärer som involverar civilsamhället i olika länder och regioner i världen. ( 1 ) Exempelvis Erasmus, Horisont 2020 och Kreativa Europa.

C 334/116 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 V. En lämplig utgångspunkt skulle kunna vara att bedöma vilka framsteg som gjorts inom ramen för EU:s agenda för kultur i syfte att ytterligare utveckla och förbättra strategin, fastställa tydliga och mätbara mål i linje med de olika ländernas länders särdrag, prioriteringar och realistiska resultat, och lära av bästa praxis. W. Som central partner i Förenta nationerna bör EU samarbeta med Unesco för att skydda världens kulturarv. X. Samordning mellan EU:s program och resurser bör stärka den kulturella dimensionen i EU:s internationella förbindelser, i syfte att skapa ett gemensamt utrymme för dialog till förmån för förståelse och förtroende över kulturgränserna. Y. EU:s initiativ och åtgärder bör bli synligare i tredjeländer, särskilt i länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, och deras resultat bör bättre riktas, bedömas och spridas ( 1 ). Z. Antalet produkter och tjänster från de audiovisuella, kulturella och kreativa sektorerna ökar, liksom deras bidrag till BNP och till internationell spridning. AA. Många av de europeiska kulturvägar som certifierats av Europarådet går genom länder i EU:s östra och södra grannskap samt kandidatländer. Detta bidrar till att stärka förbindelserna mellan EU och dess grannländer. AB. med beaktande av unionens insatser för att främja samhällelig motståndskraft genom att fördjupa arbetet rörande kultur, utbildning och ungdom som gynnar pluralism, samexistens och respekt, Mål 1. Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet, som ger en översikt över alla instrument, åtgärder, initiativ, program och projekt som stöds eller genomförs av EU och dess medlemsstater med kulturen som gemensam nämnare. Parlamentet efterlyser framtagandet av en effektiv EU-strategi för internationella kulturella förbindelser. 2. Europaparlamentet konstaterar att det gemensamma meddelandet syftar till att främja kulturellt samarbete inom EU och med EU:s partnerländer och till att gynna en världsordning som bygger på fredsbevarande, bekämpning av extremism och radikalisering genom interkulturell och interreligiös dialog och förebyggande av konflikter, med respekt för demokratin, rättsstatsprincipen, yttrandefrihet, konstnärlig frihet, ömsesidig förståelse, mänskliga rättigheter, kulturell och språklig mångfald och grundläggande värderingar. Parlamentet betonar vidare den viktiga roll som kulturdiplomati, utbildning och kulturellt utbyte spelar när det gäller att stärka en gemensam kärna av allmängiltiga värderingar. 3. Europaparlamentet erkänner de insatser som genomförts av Europeiska utrikestjänsten tillsammans med kommissionen för att stärka den externa dimensionen av vetenskaps- och forskningspolitiken, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja utvecklingen av en ambitiös vetenskapsdiplomati. 4. Europaparlamentet uppmanar till att kulturella rättigheter främjas som en integrerad del av de grundläggande mänskliga rättigheterna och att kulturen ska beaktas för sitt inneboende värde som en fjärde fristående och övergripande pelare för hållbar utveckling, tillsammans med sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner. 5. Europaparlamentet välkomnar strategin i det gemensamma meddelandet, i vilken följande tre insatsvägar fastställs: stödja kultur som en motor för hållbar social och ekonomisk utveckling, främja kultur och interkulturell dialog för fredliga interkulturella förbindelser och förstärka samarbetet om kulturarv. 6. Europaparlamentet vill att konstnärlig yttrandefrihet ska framhållas som ett värde och en strävan för Europeiska unionen, som gynnar fri dialog och utbyte av god praxis på internationell nivå. ( 1 ) Till exempel är Europeiska unionens besöksprogram (EUVP), inrättat 1974 av parlamentet och kommissionen, ett individuellt utbildningsprogram för lovande unga ledare och opinionsbildare från länder utanför Europeiska unionen, och dess valspråk är Sprider EU:s värderingar runt om i världen sedan 1974.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/117 Onsdagen den 5 juli 2017 7. Europaparlamentet understryker att EU har många och olika erfarenheter av inkluderande styrning, att dess styrka ligger i att förenas i mångfalden och att detta är det område där EU tillför ett mervärde. 8. Europaparlamentet erkänner att principerna om subsidiaritet och proportionalitet måste respekteras inom kulturområdet, liksom EU:s och medlemsstaternas gemensamma rötter och kulturarv samt resultaten av långvarig konstnärlig och kulturell växelverkan, varigenom vanan att arbeta och skapa tillsammans har utvecklats och respekten och förståelsen för andra kulturer har grundlagts. 9. Europaparlamentet betonar att EU är en arena där alla medlemsstater går samman för att spela en större roll på området internationella kulturella förbindelser och dra nytta av de ömsesidiga fördelarna med samarbete. 10. Europaparlamentet föreslår att varje medlemsstat skulle kunna inleda gemensamma åtgärder tillsammans med EU för att varje år lyfta fram ett annat EU-land, exempelvis utställningar och samproduktioner och med en särskild roll för det roterande ordförandeskapet, med målet att skapa faktiskt mervärde för EU och medlemsstaterna och att öka synligheten för deras insatser och initiativ utomlands, inte minst via EU-delegationerna, samt att i detta syfte frigöra särskilda personella och ekonomiska resurser. 11. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, särskilt mindre medlemsstater och deras kulturinstitut och kulturaktörer, skulle kunna ge sina kulturella gärningar ett mervärde genom att utnyttja EU för att främja och sprida dem utomlands. 12. Europaparlamentet anser att kulturdiplomati kan fungera som ett sändebud för EU och dess medlemsstater. 13. Europaparlamentet påminner om vikten av samarbete mellan medlemsstaterna med avseende på både det materiella och immateriella kulturarvet när det gäller tillgänglighet, forskning, bevarande och förvaltning och kampen mot människohandel, plundring och förstörelse av konst, bland annat genom fonder och stöd med regionalt fokus och gränsöverskridande polissamarbete, både inom och utanför unionen. 14. Europaparlamentet framhåller oberoende mediers roll i att främja kulturell mångfald och interkulturell kompetens, och behovet av att stärka sådana medier i egenskap av källor till trovärdig information, särskilt i EU:s grannskap. 15. Europaparlamentet välkomnar att det gemensamma meddelandet framhåller den kulturella och kreativa sektorn som ett viktigt inslag i EU:s strategi för internationella kulturella förbindelser. Parlamentet menar att dessa sektorer bidrar till Europas s.k. mjuka makt i sin roll som företrädare för europeiska värden, särskilt med avseende på regionala kreativa centrum och kulturella nätverk, och rekommenderar att de identifieras och erbjuds stimulans samt kompetensutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka nätverken för kreativa och kulturella företrädare och aktörer, med särskilt fokus på små och medelstora företag, kreativa europeiska distrikt och kreativa plattformar som främjare av spridningseffekter och innovation även på andra områden. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att utse kulturaktörer, integrera dessa i genomförandet av det gemensamma meddelandet och tydliggöra att de bör utgöras av bland annat konstnärer, kreativa kulturarbetare, kulturinstitut, privata och offentliga stiftelser, universitet, kulturföretag och kreativa företag. Styrning och verktyg 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram årliga och fleråriga handlingsplaner på detta område, vilka bör omfatta insatser, strategiska tematiska och geografiska prioriteringar och gemensamma mål, samt att regelbundet göra en översyn av genomförandet av det gemensamma meddelandet, vars resultat bör rapporteras till parlamentet. 18. Europaparlamentet betonar behovet av större samstämmighet mellan EU:s politikområden och åtgärder som inbegriper tredjeländer. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att utnyttja befintliga forskningsresultat, bästa praxis och andra EU-finansierade initiativ och instrument med anknytning till skydd av kulturarv, som skulle kunna dra nytta av samarbete med tredjeländer. Parlamentet efterlyser ökade synergier mellan alla inblandade aktörer och mellan andra EUfinansierade initiativ som skulle kunna vara gynnsamma för att uppnå målen i strategin, för att säkerställa resurseffektivitet, optimerade resultat och stärkt inverkan från EU:s åtgärder och initiativ, och rekommenderar en översyn för att garantera en effektiv strategi.

C 334/118 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa fleråriga budgetram tillhandahålla en budgetrubrik för stöd till internationella kulturella förbindelser i befintliga och framtida ansökningsomgångar, särskilt för nästa generations program inom kultur och utbildning, så att dessa kan utveckla sina internationella åtgärder på lämpligt sätt. 20. Europaparlamentet föreslår att ett särskilt EU-program utformas och att resurser fokuseras på internationell rörlighet och utbyten såsom residensprogram, särskilt för unga kreativa kulturarbetare och konstnärer. 21. Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att alumner och tidigare deltagare i Erasmus och andra rörlighetsprogram inom utbildning och volontärprogram bör uppmuntras att utnyttja sina interkulturella färdigheter och kunskaper till förmån för andra, och bör bli inflytelserika aktörer inom utvecklingen av partnerskap på området för kulturella yttre förbindelser. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kulturturismen genom att bland annat utforma tematiska program och utbyta bästa praxis för att underlätta såväl internationell rörlighet och utbyte med medborgare från tredjeländer som tillgången till kulturarven. 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att inkludera internationella kulturella förbindelser i internationella instrument och program för samarbete på ett övergripande sätt och i samband med halvtidsöversyner, i syfte att säkerställa samstämmighet och göra internationella kulturella förbindelser till ett effektivt verktyg. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den kulturella dimensionens inverkan i internationella förbindelser genom att systematiskt inbegripa den kulturella dimensionen i förhandlingar och i associeringsavtal. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att EU fastställer uppförandeprinciper för samarbetspartner i transnationella projekt och tar fram ett flexibelt ramverk för att underlätta transnationellt kulturellt samarbete som undanröjer hinder. 25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja kulturella förbindelser med grannskapsländerna genom tekniskt bistånd, program för kapacitetsuppbyggnad, utbildning, kompetensutveckling och kunskapsöverföring även på medieområdet för att förbättra styrningen och främja nya partnerskap på nationell, regional, lokal och gränsöverskridande nivå, samt tillhandahålla en uppföljning till regionala program i de södra och östra grannskapsländerna, däribland länderna på västra Balkan. 26. Europaparlamentet betonar ett EU:s externa verksamheter för kulturfinansiering av hållbarhetsskäl måste vara ett resultat av lokala partners starka engagemang, anpassning av program till lokala förhållanden och vederbörligt beaktande av perioden efter finansiering för projekt, inbegripet övergången till nationell finansiering eller andra intäktsmodeller. 27. Europaparlamentet framhåller betydelsen av initiativ för kultur och mänskliga rättigheter, som bör syfta till att stödja kulturarbetare i länder eller regioner där deras rättigheter hotas. Parlamentet anser att sådana program ska finansieras gemensamt av det europeiska initiativet för demokrati och det europeiska grannskapsinstrumentet. 28. Europaparlamentet betonar att aktiva civila samhällen i partnerländerna kan bidra stort till att sprida de värden som EU främjar, och att det därför är mycket viktigt att EU inom ramen för sina bilaterala förbindelser främjar stödet till det civila samhällets organisationer inom partnerländernas kultursektorer. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera kulturen i alla befintliga och framtida bilaterala och multilaterala samarbetsavtal och förse dem med tillräckliga budgetmedel, med vederbörlig hänsyn till de åtaganden som gjorts enligt Unescos konvention om kulturell mångfald, i syfte att ytterligare understryka den ekonomiska potential som kulturarvet och den kulturella och kreativa sektorn innebär för främjandet av en hållbar utveckling, inte minst när det gäller tillväxt och arbetstillfällen, och dess effekt på socialt välbefinnande. Parlamentet menar att detta exempelvis skulle kunna genomföras under nästa förhandlingsmandat för det nya partnerskapet med AVS-länder efter 2020. Parlamentet vill att EUindikatorer ska tas fram på detta område som ett sätt att bidra till den kulturpolitiska debatten. 30. Europaparlamentet betonar vikten av system för ungdomars rörlighet och universitetssamarbeten som ytterst värdefulla åtgärder för att upprätta långsiktiga akademiska och kulturella förbindelser.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/119 Onsdagen den 5 juli 2017 31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den internationella dimensionen i Erasmus, Kreativa Europa, Ett Europa för medborgarna och Horisont 2020. Parlamentet påminner i detta avseende om den avgörande roll som EUprogrammen på områdena kultur, utbildning, ungdom och idrott spelar som grundbultar i kampen mot intolerans och fördomar samt i främjandet av en känsla av gemensam tillhörighet och respekt för kulturell mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt inom den europeiska grannskapspolitiken främja deltagandet i dessa program bland partnerländerna närmast EU. 32. Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar för att främja den roll som vetenskap, forskning, utbildning och kulturellt samarbete spelar som mjuka verktyg i europeiska yttre förbindelser. Parlamentet framhåller att vetenskapliga och kulturella utbyten bidrar till kapacitetsuppbyggnad och konfliktlösning, särskilt i förbindelser med grannländer. 33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka och utvidga Cosmeprogrammet (EU-programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag) till att omfatta strategin för internationella kulturella förbindelser och att genom EU:s tematiska program stärka små och medelstora företag som verkar inom kultursektorn utanför EU. 34. Europaparlamentet framhåller Regionkommitténs och Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs roll och de regionala och lokala myndigheternas samt civilsamhällets roll i fråga om strategins utformning. 35. Europaparlamentet betonar att parlamentet bör spela en aktiv roll när det gäller att främja kultur i EU:s yttre åtgärder, däribland genom dess informations- och sambandskontor. 36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att utse en kontaktpunkt i var och en av EU:s delegationer för att upprätthålla kontakten med medlemsstaternas nationella kulturinstitut, företrädare för de lokala civilsamhällena, aktörer och myndigheter i en strukturerad dialog med målet att både identifiera gemensamma prioriterade områden, behov och metoder för samarbete, och för att tillhandahålla tillräcklig budget och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att vartannat år rapportera till parlamentet om hur genomförandet fortskrider och om uppnådda resultat. 37. Europaparlamentet ser gärna att lämpliga mänskliga och finansiella resurser tilldelas utrikestjänsten för internationella förbindelser inom kulturområdet och som ger utrikestjänsten befogenhet att i sin ledande roll fungera som katalysator inom de olika EU-avdelningar som sysslar med internationella kulturella förbindelser. 38. Europaparlamentet förespråkar internationella kulturella förbindelser som ett ämne för utbildning, fortbildning och forskning med sikte på att bygga upp förmågan hos aktörer på detta område samt stärka deltagandet i kulturlivet genom utbildning, bland annat genom att ge EU:s anställda lämplig utbildning i kulturell kompetens. 39. Europaparlamentet vill att den roll som medlemsstaternas kulturinstitut spelar ska vara tydligt formulerad med tanke på unionens kulturella påverkan på omvärlden och i samband med ett inkluderande och gemensamt europeiskt narrativ, genom EU:s nätverk av nationella kulturinstitut (Eunic) och andra forum, och förespråkar ett inkluderande och enhetligt förhållningssätt gentemot alla aktörer, inbegripet civilsamhället. Parlamentet lovordar i detta avseende det arbete som hittills utförts av medlemsstaternas kulturinstitut. Parlamentet uppmanar till ytterligare samarbete utomlands i syfte att optimera medlemsstaternas intressen, med särskild uppmärksamhet riktad mot mindre medlemsstater och medlemsstater utan egna kulturinstitut utomlands, och deras behov i fråga om kulturell representation. 40. Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av det strategiska partnerskapet med Unesco när det gäller genomförandet av det gemensamma meddelandet, med hjälp av organisationens trovärdighet i Europa och dess globala inriktning, för att öka effekterna av gemensamma åtgärder med alla berörda aktörer i och utanför EU, samt att man överväger att knyta an till framtida arbetsgrupper eller rådgivande kommittéer för att bidra till genomförandet av meddelandet. 41. Europaparlamentet betonar behovet av att omdefiniera de nationella kulturinstitutens viktiga roll i interkulturella utbyten, med tanke på att vissa av dem har en lång tradition av dem och att de har många kontakter i tredjeländer, vilket kan göra dem till en stabil grund för samarbete och kommunikation mellan de olika europeiska aktörerna. Parlamentet lyfter även fram deras potential för att främja och underlätta bilaterala förbindelser mellan länder och bidra till att utveckla och genomföra en europeisk strategi för kulturdiplomati.

C 334/120 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att ytterligare stödja utvecklingen av det individuellt anpassade studieprogrammet EUVP (Europeiska unionens besöksprogram), som ett kraftfullt verktyg för att stärka dialog, främja demokrati och tillhandahålla en permanent plattform för unga och framtida ledare och opinionsbildare från tredjeländer och de främsta samtalspartnerna inom EU:s institutioner och civilsamhällets organisationer. 43. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av plattformen för kulturdiplomati, och kräver att den ska vara hållbar, och att des mål, resultat och styrning regelbundet utvärderas. Parlamentet erkänner att många olika institutionella och ickeinstitutionella aktörer ( 1 ) är verksamma på området för internationella kulturella förbindelser, och uppmanar kommissionen att främja en strukturerad dialog mellan alla berörda aktörer, inklusive med hjälp av den öppna samordningsmetoden. 44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål inrätta en plattform för förebyggande, bedömning och återuppbyggnad när det gäller kulturarv i fara, och för utvärdering av förluster, däribland en mekanism för snabba insatser för att skydda kulturarv i länder där det pågår konflikter, med utgångspunkt i erfarenheterna från FN:s initiativ om insatsstyrkan blåa hjälmar för kultur, i nära och strukturerat samarbete med Unesco och med tekniskt stöd av Copernicus unionens jordobservations- och jordövervakningsprogram. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution nr 2347 som bekräftar att förstörelse av kulturarv kan vara en krigsförbrytelse, och uppmanar EU och utrikestjänsten att arbeta tillsammans med alla partner för att bidra till konfliktförebyggande och fredsbyggande åtgärder samt återuppbyggnads- och försoningsprocesser i alla konfliktdrabbade områden. 45. Europaparlamentet efterlyser samordning på EU-nivå för att bekämpa olaglig handel med kulturföremål som stulits under väpnade konflikter och krig och återlämnande av sådana föremål för att på så vis lyfta fram att sådan samordning spelar en avgörande roll för att blockera finansiering av terroristgrupper. 46. Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka det strategiska partnerskapet mellan EU och Unesco genom att skapa en hållbar plattform för samarbete och kommunikation rörande gemensamma prioriteringar med målet att effektivt ta itu med gemensamma utmaningar inom kultur och utbildning. 47. Europaparlamentet föreslår att man på det europeiska kulturforumet och under de europeiska utvecklingsdagarna särskilt bör uppmärksamma den strukturerade dialogen med civilsamhället och berörda aktörer om EU:s internationella kulturella förbindelser. 48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att organisera ett särskilt symposium/forum för kulturaktörer om kultur och utveckling, i linje med EU:s och AVS-ländernas Brysseldeklaration från april 2009, och öppna upp det för aktörer från EU:s grannskap och andra strategiska partnerländer. 49. Europaparlamentet anser att beslutet om ett Europaår för kulturarv 2018 utgör en möjlighet att bidra till främjandet av kulturarv, med en integrerad strategi, som ett viktigt inslag i EU:s internationella dimension, som bygger på partnerländers intresse i fråga om Europas arv och sakkunskap. 50. Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av befintliga rättsliga instrument för att bättre kunna skydda kulturarv, upphovsrätt och immaterialrätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att presentera det planerade lagstiftningsförslaget för att reglera import av kulturföremål till EU, i synnerhet föremål från konfliktområden, som ett sätt att bekämpa olaglig handel. 51. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna, som har undertecknat, ratificerat och således åtagit sig att genomföra 2005 års Unescokonvention om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck, att stödja gemensamma åtgärder för genomförandet av den. ( 1 ) Kommissionens generaldirektorat (särskilt GD Utbildning och kultur (EAC), GD Internationellt samarbete och utveckling (DEVCO), GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar (NEAR), GD Forskning och innovation (RTD) och GD Kommunikationsnät, innehåll och teknik (CNECT)), utrikestjänsten, tjänsten för utrikespolitiska instrument (FPI), EU:s delegationer, medlemsstaternas delegationer, medlemsstaternas kulturinstitut utomlands, Europarådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén, EU:s nätverk av nationella kulturinstitut (Eunic), Internationella museirådet (ICOM), internationellt center för studier om bevarande och konservering av kulturföremål (ICCROM), Unesco, internationella organisationer, det civila samhällets organisationer, icke-statliga organisationer, lokala kulturaktörer, gatukonstnärer och andra plattformar och nätverk.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/121 En modell med direkta personkontakter Onsdagen den 5 juli 2017 52. Europaparlamentet instämmer i förslaget i det gemensamma meddelandet att övergå från en uppifrån och nedmodell till en modell med direkta personkontakter (people-to-people, P2P), och därigenom understryka processerna för gemensamt skapande och samproduktion inom de kulturella och kreativa industrierna. Parlamentet anser att kultur bör nå alla medborgare. 53. Europaparlamentet konstaterar att ungdomar är en av de viktigaste målgrupperna i EU och partnerländerna, att exponering för andra kulturer och språk för med sig erfarenheter som ofta skapar en livslång samhörighetskänsla, och erkänner att scenkonst, bildkonst, gatukonst, musik, teater, film, litteratur, sociala medier och digitala plattformar i allmänhet utgör de bästa kanalerna för att nå och engagera dem. 54. Europaparlamentet efterlyser ett tillvaratagande av EU:s och tredjeländers gemensamma projekt inom området forskning och utveckling av digitaliseringen av kulturarv, för att även förenkla tillgången till kunskap, utvecklingen av nya tjänster och produkter och främjandet av ny kulturell turism. 55. Europaparlamentet uppmanar till att kulturellt innehåll, där Europa är en av de största producenterna, ska integreras i europeisk politik sett till dess värde och roll, inte minst på det digitala området, för att skapa globala virtuella medborgarnätverk i syfte att öka deltagandet och det kulturella utbytet. 56. Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett nytt EU-initiativ för konnektivitet i syfte att hjälpa geografiskt missgynnade ungdomar att delta mer aktivt. 57. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att främja ömsesidigt lärande för unga entreprenörer på kulturområdet, såsom MedCulture-programmet, och för att stödja initiativ såsom utbildning inom interkulturella förbindelser, såsom More Europe. 58. Europaparlamentet ser gärna att åtgärder vidtas för att tredjeländer så enkelt som möjligt fortsatt ska kunna delta i gränsöverskridande och gemensamma projekt, såsom Europarådets kulturvägar, samt att inkludera dem som aktörer i den framtida strategin som föreslagits för EU:s delegationer i tredjeländer, som skulle möjliggöra för dessa att fullt ut dra nytta av sina EU-relaterade verksamheter på kulturområdet i tredjeländer, såsom de europeiska kulturhuvudstäderna och Luxpriset. Parlamentet påminner om att digitala verktyg, tekniska plattformar, såsom Europeana och kulturella nätverk kan spela en avgörande roll när det gäller att nå en större publik och ge spridning åt bästa praxis. 59. Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett program för kulturviseringar, i linje med det befintliga programmet för forskarviseringar, för tredjelandsmedborgare, konstnärer och andra yrkesutövare på kulturområdet, med målet att främja kulturella förbindelser och undanröja hinder för rörlighet inom kultursektorn. 60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka samarbetet med Europarådet, särskilt inom ramen för program som syftar till att främja kultur som en demokratisk faktor, interkulturell dialog, kulturarv och audiovisuella medier. 61. Europaparlamentet inser behovet av en ingående kunskap om lokala förhållanden, lokala aktörer och det civila samhället, i syfte att förbättra dessa aktörers tillgång till program och finansiering och för att se till att multiplikatoreffekten av deras deltagande i EU:s program och initiativ utnyttjas. Parlamentet rekommenderar samråd med lokala aktörer, däribland lokala myndigheter, i syfte att delta i utformandet av programmen. Parlamentet uppmanar till framtagandet av innovativa samarbetsmetoder som förlitar sig på verktyg och nätverk som redan finns på plats (bidrag, bidrag i flera led) ( 1 ), och att dessa följs upp, varvid en jämn könsfördelning ska beaktas. ( 1 ) Till exempel det EU-finansierade programmet MedCulture, som syftar till att utveckla och förbättra kulturpolitik och praxis med anknytning till kultursektorn. Detta deltagande inbegriper det civila samhällets aktörer, ministerier och privata och offentliga institutioner som arbetar med kultur, samt andra sektorer med anknytning till denna.

C 334/122 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 62. Europaparlamentet menar att utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram har ett tungt fokus på materiell fattigdom och sociokulturell utsatthet. Parlamentet ser gärna att man bättre når ut till utsatta samhällsgrupper, även på landsbygden och i avlägsna områden, i syfte att främja den sociala sammanhållningen. 63. Europaparlamentet insisterar på förbättrad synlighet och bättre spridning av EU:s och medlemsstaternas insatser på kulturområdet internationellt, bland annat genom att upprätta gemensamma riktlinjer ( 1 ) och nå ut till målgrupper på deras lokala språk. 64. Europaparlamentet efterlyser ett paradigmskifte i mediebevakningen genom att uppmuntra tillhandahållandet av information om europeisk kultur i samband med lanseringen av en europeisk kulturportal, festivaler och utarbetandet av konceptet med europeiska kulturhus, däribland genom strukturerade kontakter med lokala medier och sociala medieplattformar, men även i samarbete med EBU, Euronews och Euranet m.fl. 65. Europaparlamentet uppmanar EU att till fullo utnyttja multimediaforskningens potential till att förstå aktuella utmaningar och möjligheter i utvecklingsländer, däribland frågor med anknytning till kultur och rörande bedömningen av kulturens roll i utveckling och internationellt samarbete. EU:s globala strategi 66. Europaparlamentet lyfter fram den viktiga roll som kultur spelar i EU:s yttre politik som ett mjukt verktyg, en katalysator för fredsbevarande, stabilitet och försoning, och som en motor för hållbar socioekonomisk och mänsklig utveckling. 67. Europaparlamentet betonar vidare utbildningens och kulturens centrala roll för att främja medborgarskap och interkulturella färdigheter och för att skapa bättre sociala, mänskliga och ekonomiska utsikter. 68. Europaparlamentet lovordar det faktum att EU:s globala strategi betonar vikten av interkulturell och interreligiös dialog för att öka ömsesidig förståelse. Parlamentet beklagar dock att kulturens och konstens inneboende värde som bromskloss mot radikalisering och terrorism inte nämns. Parlamentet efterlyser därför instrument som är särskilt avsedda för att stärka den kulturella sektorn, och samarbetet med den. 69. Europarlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt samarbete med internationella organisationer som Förenta nationerna, Unesco, Interpol, Världstullorganisationen och Internationella museirådet för att stärka kampen mot den illegala handeln med kulturföremål som kan fungera som finansiering av kriminell verksamhet, däribland finansiering av terrororganisationer. 70. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ge kulturfrågorna en särskild roll i färdplanen för genomförandet av EU:s globala strategi. 71. Europaparlamentet understryker att EU, vars grundvalar bygger på respekt för mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter, bör bygga vidare på tidigare erfarenheter och lärdomar när det gäller utrikespolitiken, något som bör återspeglas i utvecklingen av förbindelserna med tredjeländer genom kultur och kulturarv. Parlamentet konstaterar i detta avseende att detta även skulle ge EU en möjlighet att visa upp och exportera sina kulturella värderingar. 72. Europaparlamentet uppmanar till en riktad kultur- och utbildningspolitik som kan främja centrala utrikes- och säkerhetspolitiska mål för EU och bidra till ett stärkande av demokratin, rättsstaten och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheternas fyller sjuttio 2018. 73. Europaparlamentet konstaterar att EU:s kulturella inflytande gör att unionen blir synligare i internationella sammanhang, tack vare mångfalden i dess kulturella identitet. ( 1 ) Ett förslag skulle kunna vara inrättandet av kulturambassadörer som är engagerade i och stöder både europeisk integration och internationella förbindelser (på liknande sätt som FN:s goodwillambassadörer). Dessa skulle kunna vara konstnärer, musiker, författare osv.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/123 74. Europaparlamentet erinrar om att utbildning och kultur är grundläggande drivkrafter för att göra det enklare att uppnå målen för hållbar utveckling 2030, med särskild tonvikt på stadsförnyelse och städer i Europa och världen. Parlamentet vill därför att kulturens roll och skydd och främjande av kulturella uttryck ska framhävas i förslaget till ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling. 75. Europaparlamentet efterlyser förstärkta internationella kulturella förbindelser i diskussionerna om migration och flyktingpolitik. Parlamentet uppmanar bestämt EU, vars styrka är att stå enat i mångfalden, att anta en balanserad strategi som respekterar kulturella skillnader, och där diasporan spelar en avgörande roll. Parlamentet betonar att kulturen bör vara en bro för ömsesidig förståelse, med målet att leva tillsammans i större harmoni. 76. Europaparlamentet är medvetet om att EU även arbetar inom särskilda miljöer där den politiska kontexten och de rättsliga ramverken för genomförandet av kulturella förbindelser är fientliga och repressiva. Parlamentet konstaterar att EU i tredjeländer ofta drabbas av konsekvenserna av felaktig, ofullständig och subjektiv information, och är måltavla för ren propaganda. Parlamentet efterlyser särskilda åtgärder och lämpliga insatser i detta avseende. 77. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stärka de resurser som finns tillgängliga för tillträde till utbildning och kultur, särskilt för migranter och underåriga flyktingar i EU och tredjeländer, och efterlyser stöd till utbildningskorridorer för universitetsstudenter vid EU:s universitet (även i samarbete med telematiska universitet), något som alltid ska åtföljas av respekt för språklig och kulturell mångfald. 78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att främja kulturella förbindelser med EU:s direkta grannstater i syfte att främja konkreta åtgärder för att stimulera till interkulturell dialog ( 1 ) och för att ta itu med frågor som migration, säkerhet och radikalisering som EU står inför. 79. Europaparlamentet rekommenderar att EU samarbetar med alla relevanta institutioner på detta område och med lokala partner för att fullfölja sina mål i fråga om internationella kulturella förbindelser, såväl genom multilateralt samarbete i internationella organisationer som genom partnerskap med viktiga aktörer på fältet. 80. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att stärka samarbetet med Europarådets utökade delavtal om kulturvägar, ett institutionellt verktyg för att stärka kulturella förbindelser på gräsrotsnivå, även med tredjeländer, i syfte att främja de grundläggande värderingarna rörande kulturell mångfald, interkulturell dialog och hållbar territoriell utveckling av mindre kända kulturresemål, och samtidigt bevara deras gemensamma kulturarv. 81. Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta nära med alla stater som har samma mål och värderingar och är beredda att handla till stöd för dem. Parlamentet betonar att detta är särskilt viktigt för att legitima och stabila åtgärder ska kunna vidtas och EU erkännas som en global aktör. o o o Onsdagen den 5 juli 2017 82. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaternas regeringar och parlament. ( 1 ) Till exempel det EU-finansierade projektet Young Arab Voices.

C 334/124 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 P8_TA(2017)0305 Bygga upp en ambitiös industristrategi för EU som en strategisk prioritering för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om att bygga upp en ambitiös industristrategi för EU som en strategisk prioritering för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa (2017/2732(RSP)) (2018/C 334/13) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 9, 151, 152, 153.1 och 153.2 samt 173, med beaktande av artiklarna 14, 27 och 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 5.3 i EU-fördraget och protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010 En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen EU:s bidrag till full sysselsättning (COM(2010)0682), med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet ( 1 ), med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 januari 2014 För en industriell renässans i Europa (COM(2014)0014), med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Handel för alla Mot en mer ansvarsfull handelsoch investeringspolitik (COM(2015)0497), med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582), med beaktande av ordförande Junckers politiska riktlinjer En ny start för Europa: Min agenda för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring, med beaktande av sin resolution av den 5 oktober 2016 om behovet av en europeisk återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av fallen med Caterpillar och Alstom ( 2 ), med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 15 december 2016 och den 23 juni 2017, med beaktande av rådets slutsatser om agendan för industriell konkurrenskraft, om den digitala omvandlingen av den europeiska industrin och om paketet om teknik inom den digitala inre marknaden och moderniseringen av offentliga tjänster, med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om industripolitik för en globaliserad tid ( 3 ), med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Digitalisering av den europeiska industrin Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter (COM(2016)0180), med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2017 om digitalisering av den europeiska industrin ( 4 ), ( 1 ) EUT C 482, 23.12.2016, s. 89. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0377. ( 3 ) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 131. ( 4 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0240.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/125 Onsdagen den 5 juli 2017 med beaktande av rådets slutsatser av den 29 maj 2017 om Europeiska unionens framtida industripolitiska strategi, med beaktande av Parisavtalet som Europarlamentet ratificerade den 4 oktober 2016, med beaktande av frågan till kommissionen om att bygga upp en ambitiös industristrategi för EU som en strategisk prioritering för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa (O-000047/2017 B8-0319/2017), med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Den europeiska industrin är världsledande inom många industribranscher, står för över hälften av EU:s export och cirka 65 % av investeringarna i forskning och utveckling och tillhandahåller mer än 50 miljoner arbetstillfällen (både direkt och indirekt) vilket motsvarar 20 % av arbetstillfällena i EU. B. Den europeiska tillverkningsindustrins bidrag till EU:s BNP har minskat från 19 % till mindre än 15,5 % under de senaste 20 åren, och dess bidrag till arbetstillfällen och investeringar i forskning och utveckling har minskat under den perioden. C. Det är därför mycket viktigt att vi stärker vår industribas för att behålla expertis och sakkunskap i EU. D. EU:s strategi måste göra det möjligt för den europeiska industrin att bevara sin konkurrenskraft och kapacitet att investera i Europa och ta sig an sociala och miljörelaterade utmaningar, inklusive klimatförändringar, samtidigt som den kvarstår som en ledare i fråga om socialt ansvar och miljöansvar. E. Den cirkulära ekonomin kan ha en mycket positiv inverkan på återindustrialiseringen av Europa och minska energiförbrukningen och beroendet av råvaror från tredjeländer, och investeringar i förnybar energi och energieffektivitet är en viktig drivkraft för främjandet av industriell förnyelse som kan skapa goda cirklar. F. En ambitiös innovationspolitik som gynnar produktion av högkvalitativa, innovativa och energieffektiva produkter och främjar hållbara processer kommer att möjliggöra för EU att stärka sin konkurrenskraft i världen. Innovation och investeringar i FoU, sysselsättning och kompetensutveckling är grundläggande för en hållbar tillväxt. En innovativ industri beror i hög grad på EU:s forskningskapacitet, forskningsframsteg och i synnerhet forskningssamverkan. G. Europeisk industri utsätts såväl storskaligt som småskaligt för global konkurrens, och en integrerad och fungerande inre marknad och en öppen och rättvis handel med tredjeländer är avgörande för EU:s industri, där rättvis handel med industriprodukter måste följa EU:s normer. H. Små och medelstora företag (SMF), som utgör en stor majoritet av företagen i Europa och är ryggraden i EU:s näringsliv, står inför stora utmaningar på grund av globala förändringar i ekonomin och finansiella och administrativa hinder. I. Kvinnliga företagare utgör endast 31 % av EU:s egenföretagare och 30 % av företagarna med nystartad verksamhet, och är i dagsläget underrepresenterade i industrin, särskilt inom naturvetenskap och teknik och på ledande befattningar. J. Mer än 60 % av alla företag i dag är familjeföretag och står för upp till 50 % av alla jobb inom den privata sektorn i Europeiska unionen. K. Strategin för stöd till digitalisering av industrin är grundläggande för den europeiska ekonomins konkurrenskraft. L. EU:s finansieringsinstrument och program spelar en strategisk roll när det gäller att främja konkurrenskraften, locka till investeringar inom EU och förebygga investeringsläckage.

C 334/126 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 1. Europaparlamentet understryker industrins grundläggande roll som drivkraft för tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa. 2. Europaparlamentet betonar vikten av att förstärka och modernisera den industriella basen i Europa, samtidigt som parlamentet erinrar om EU:s mål om att 20 % av unionens BNP ska baseras på industrin senast 2020. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i början av 2018, tillsammans med medlemsstaterna, utforma en unionsstrategi för en konsekvent och heltäckande industripolitik inriktad på Europas återindustrialisering, med mål, indikatorer, åtgärder och tidsplaner. Parlamentet uppmanar kommissionen att grunda denna strategi på en analys av konsekvenserna av att industripolitiken integreras i EU:s strategiska politiska initiativ och en omfattande dialog med berörda parter, och att ta hänsyn till industrins konkurrenskraft och hållbarhet i alla sina viktiga politiska initiativ. Parlamentet betonar att denna unionsstrategi måste baseras på bland annat digitalisering, på en ekonomi som är energi- och resurseffektiv samt på ett livscykeltänkande och en cirkulär ekonomi. 4. Europaparlamentet anser att det europeiska regelverket och offentliga och privata investeringar bör göra det möjligt för industrier att anpassa sig till förändringarna och vidta föregripande åtgärder för att bidra till jobbskapande, tillväxt, regional konvergens och territoriell sammanhållning. 5. Europaparlamentet framhåller de små och medelstora företagens roll som EU:s industriella ryggrad, och betonar att det måste skapas starkare värdekedjor mellan dem, de medelstora börsnoterade bolagen och de större företagen samt att EU måste föra en industripolitik som är förenlig med de små och medelstora företagens intressen och tar itu med de utmaningar som möter dem. Parlamentet understryker behovet av att stödja uppbyggnaden av en företagsvänlig miljö genom att skapa likvärdiga förutsättningar för alla små och medelstora företag, nystartade och expanderande företag, unga företagare, särskilt på de mest innovativa områdena, och företag i den sociala ekonomin inom EU. 6. Europaparlamentet betonar att konkurrenskraftskluster, företagsnätverk och digitala innovationsnav är en mycket användbar lösning för att sammanföra relevanta aktörer. Parlamentet uppmanar EU att stödja offentliga investeringar i innovation, eftersom det är av strategisk betydelse på detta område. Parlamentet önskar att kommissionen stöder dessa kluster och deras samarbete på europeisk nivå, och säkerställer att små och medelstora företag, forskningscentrum och universitet involveras på regional och lokal nivå. Kommissionen uppmanas att utveckla smarta specialiseringsplattformar som uppmuntrar till tvärvetenskapliga kopplingar och kopplingar mellan olika sektorer. Parlamentet betonar behovet av att stärka samarbetet mellan olika regioner för att utveckla möjligheter över nationsgränserna och sektorsövergripande innovationsallianser. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera vilka utmaningar och hinder kvinnor möter när de blir företagare, och att främja och stödja kvinnligt ledarskap och metoder för att angripa ojämlikheter i lönesättningen och i möjligheterna att få vissa befattningar. 8. Europaparlamentet är övertygat om att europeisk industri bör ses som en strategisk tillgång för EU:s konkurrenskraft och hållbarhet. Parlamentet understryker att enbart med en stark och motståndskraftig industri och en framtidsorienterad industripolitik kommer EU att kunna klara de olika utmaningar som väntar, däribland unionens hållbara återindustrialisering, den globala konkurrensen, den snabba tekniska utvecklingen och skapandet av kvalitetsjobb. 9. Europaparlamentet framhåller vikten av energiunionen, den digitala inre marknaden, den digitala agendan och Europas konnektivitet genom lämplig, framtidssäkrad och effektiv infrastruktur. 10. Europaparlamentet betonar vikten av att EU stöder högre kvalitet på europeiska produkter genom återindustrialiseringsprocesser, framför allt genom forskning och digitalisering, för att förbättra konkurrenskraften i Europa. 11. Europaparlamentet understryker att man, för att underlätta för unionens industri att klara av utmaningarna i form av snabb ekonomisk och regleringsmässig förändring i dagens globaliserade värld, måste förbättra Europas industriella attraktionskraft för europeiska och utländska direktinvesteringar.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/127 12. Europaparlamentet betonar vikten av ett snabbt antagande av en industristrategi för EU, och erinrar i detta sammanhang om att man måste behålla tillräckliga finansiella medel för industrisektorn i nästa fleråriga budgetram, framför allt via de specifika instrumenten och fonderna (såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och Cosme). 13. Europaparlamentet påminner om EU:s åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet önskar att effektiva finansieringsinstrument och åtgärder för att minska koldioxidrisken och motverka riskerna för koldioxidläckage ska integreras i EU:s industristrategi. 14. Europaparlamentet framhåller att man måste ta till vara industrins fulla potential, särskilt inom miljöteknik, och se till att industrin hela tiden utvecklar och sprider bästa tillgängliga teknik och nya uppfinningar. 15. Europaparlamentet betonar behovet av att minska de administrativa bördorna och efterlevnadskostnaderna för företag, inklusive familjeföretag, samtidigt som man säkerställer effektiviteten i EU:s lagstiftning om konsumentskydd, hälsa och säkerhet samt miljöskydd. 16. Europaparlamentet betonar betydelsen för industrin inom EU av öppna marknader och en fri och rättvis världshandel baserad på gemensamma regler och lika konkurrensvillkor. Parlamentet efterlyser mer samstämdhet mellan handelspolitiken och industripolitiken för att undvika inkonsekvens, som annars kan leda till utlokaliseringar och ytterligare avindustrialisering i EU. 17. Europaparlamentet understryker att det är viktigt att förhindra att EU:s handelspolitik främjar konkurrensbegränsande metoder. Parlamentet framhåller att EU behöver en strategi mot dumpning och subventioner som är konsekvent, förenlig med WTO:s regler och verkningsfull. 18. Europaparlamentet betonar att den europeiska industrin möter global konkurrens, och uppmanar därför kommissionen att bedöma om marknadsdefinitionerna och EU:s nuvarande konkurrensregler är adekvata för att beakta de globala marknadernas utveckling och den nya rollen för stora nationella aktörer i tredje länder. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna större uppmärksamhet åt utlandsbaserade statsägda företag som får sådant stöd och sådana subventioner av sina regeringar som enligt EU:s inremarknadslagstiftning är förbjudna för enheter inom EU. 20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna granska tredjeländers direktinvesteringar i EU i strategiska industrier, infrastruktur och central framtida teknik eller andra viktiga tillgångar, för att säkra och skydda tillträdet till dem, och att samtidigt inte glömma att Europa i stor utsträckning är beroende av utländska direktinvesteringar. 21. Europaparlamentet framhåller att det behövs samordnade insatser från EU:s sida, med samråd med alla berörda parter inbegripet arbetsmarknadens parter och universitetsvärlden, för att fortsätta att främja såväl nya färdigheter som omskolning, kompetenshöjning och livslångt lärande, i enlighet med vad kommissionen förespråkat i sin agenda för ny kompetens och arbetstillfällen. 22. Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som EU:s standardisering spelar och förespråkar ett starkt fokus på EU:s ledande roll inom internationella standardiseringsorganisationer. 23. Europaparlamentet konstaterar att EU behöver samordna sina insatser för att minska resursberoendet av tredjeländer genom att kombinera följande fyra insatser: a) rättvis tillgång till resurser på den internationella marknaden, b) hållbar gruvdrift, c) innovationer på området för teknisk effektivitet, d) en cirkulär ekonomi. Onsdagen den 5 juli 2017 24. Europaparlamentet understryker att en ny industripolitisk strategi måste anpassa olika politikområden till industripolitiken främst handel, miljö, forskning, hälsa, investeringar, konkurrens, energi, klimat och kreativa näringar för att få till stånd ett konsekvent förfaringssätt. 25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

C 334/128 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 P8_TA(2017)0306 2016 års rapport om Turkiet Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Turkiet (2016/2308(INI)) (2018/C 334/14) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 24 november 2016 om förbindelserna mellan EU och Turkiet ( 1 ) och av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet ( 2 ), med beaktande av sin resolution av den 13 november 2014 om turkiskt agerande som skapar spänningar i Cyperns exklusiva ekonomiska zon ( 3 ) och sin resolution av den 15 april 2015 om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet ( 4 ), med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2016 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om EU:s utvidgningspolitik (COM(2016)0715), och av rapporten om Turkiet 2016 (SWD(2016)0366), med beaktande av ordförandeskapets slutsatser av den 13 december 2016, och av relevanta slutsatser från rådet och Europeiska rådet, med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet, särskilt punkt 5 i förhandlingsprinciperna, av den 3 oktober 2005, med beaktande av rådets beslut 2008/157/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Republiken Turkiet ( 5 ) (partnerskapet för anslutning), samt rådets föregående beslut om partnerskapet för anslutning från 2001, 2003 och 2006, med beaktande av det gemensamma uttalandet efter toppmötet mellan EU och Turkiet den 29 november 2015 samt EU:s och Turkiets handlingsplan, med beaktande av den förklaring som Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater utfärdade den 21 september 2005, inbegripet bestämmelsen att ett erkännande från alla EU:s medlemsstater är en nödvändig del i anslutningsprocessen, och av behovet att Turkiet till fullo och effektivt genomför tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet i förhållande till alla medlemsstater, genom att undanröja alla hinder för den fria rörligheten för varor utan fördomar eller diskriminering, med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av artikel 46 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), enligt vilken de fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig efter och genomföra slutgiltiga domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i alla mål där de är parter, med beaktande av utlåtandena från Europarådets Venedigkommission, särskilt av den 10 11 mars 2017 om de grundlagsändringar som ska avgöras i en nationell folkomröstning, om de åtgärder som föreskrivs i de senaste undantagslagar som rör mediefrihet samt skyldigheter, befogenheter och funktion för brottmålsdomare för fred, av den 9 10 december 2016 om undantagslagarna 667 676 som antogs efter det misslyckade kuppförsöket den 15 juli 2016, och av den 14 15 oktober 2016 om upphävandet av i artikel 83 andra stycket i grundlagen (parlamentets okränkbarhet), ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0450. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0423. ( 3 ) EUT C 285, 5.8.2016, s. 11. ( 4 ) EUT C 328, 6.9.2016, s. 2. ( 5 ) EUT L 51, 26.2.2008, s. 4.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/129 Torsdagen den 6 juli 2017 med beaktande av uttalandet av den 26 juli 2016 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om de åtgärder som vidtagits under undantagstillståndet i Turkiet, med beaktande av uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016, med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2017 till Europaparlamentet och rådet om den första årsrapporten om faciliteten för flyktingar i Turkiet (COM(2017)0130) och av kommissionens femte lägesrapport av den 2 mars 2017 till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av uttalandet från EU och Turkiet (COM(2017)0204), med beaktande av att Turkiet har åtagit sig att uppfylla Köpenhamnskriterierna, genomföra lämpliga och effektiva reformer, upprätthålla goda förbindelser med sina grannländer och gradvis anpassa sig till EU:s politik, och att dessa insatser borde ha betraktats som en möjlighet för Turkiet att stärka sina institutioner och fortsätta sin demokratiseringsoch moderniseringsprocess, med beaktande av kommissionens rekommendation av den 21 december 2016 om rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal för att utöka den bilaterala förmånliga handelsförbindelsen och modernisera tullunionen, med beaktande av att respekten för rättsstatsprincipen, inklusive framför allt maktfördelning, demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter och religionsfrihet, föreningsfrihet och rätt till fredlig protest, är central i förhandlingsprocessen, i enlighet med Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap, med beaktande av att Turkiet har bedömts hamna på plats 155 på det internationella pressfrihetsindexet, som offentliggjordes den 26 april 2017, vilket är den lägsta placeringen någonsin och innebär att Turkiet är ett av de länder där journalister utsätts för flest hot, fysiska angrepp och juridiska trakasserier, inbegripet frihetsberövande och fängelsedomar, med beaktande av att parlamentet i november 2016 uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att lägga de pågående anslutningsförhandlingarna med Turkiet på is och lovade att se över sin ståndpunkt när de oproportionerliga åtgärder som vidtagits under undantagstillståndet i Turkiet väl har hävts, med en översyn som bygger på huruvida rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna har återupprättats i hela landet, med beaktande av krisen i Syrien, ansträngningarna för en vapenvila och en fredlig lösning, och Turkiets skyldigheter att öka stabiliteten och främja goda grannskapsförbindelser genom intensiva insatser för att lösa återstående bilaterala frågor, tvister och konflikter med grannländer om land- och sjögränser samt luftrum, i enlighet med internationella avtal, inbegripet FN:s havsrättskonvention och FN-stadgan, med beaktande av Rysslands ingripande i Syrien, genom bland annat stöd till Syriens militära användning av kemiska vapen, vilket ytterligare destabiliserar landet och ökar antalet flyktingar som söker skydd i Turkiet och EU, med beaktande av Turkiets säkerhetssituation, som har försämrats både internt och externt, och av de terroristattacker som utförts i landet, med beaktande av att Turkiet har världens största flyktingbefolkning med nästan 3 miljoner registrerade flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan, enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), med beaktande av Turkiets ekonomiska och finansiella situation, som delvis är följden av den senaste tidens svallvågor och den politiska instabiliteten, men också av djupare underliggande problem i ekonomin,

C 334/130 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 med beaktande av rapporten från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i sydöstra Turkiet från februari 2017, med beaktande av att Turkiet har agerat beundransvärt välkomnande gentemot de många flyktingar som bor i landet, med beaktande av uttalandet om preliminära iakttagelser och slutsatser från den internationella observatörsgruppen vid folkomröstningen den 17 april 2017, med beaktande av resolution 2156 av den 25 april 2017 från Europarådets parlamentariska församling om funktionssättet hos de demokratiska institutionerna i Turkiet, som ledde till att övervakningsförfarandet återupptogs, med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0234/2017), och av följande skäl: A. Miljontals turkar och människor med turkiska rötter lever i medlemsstaterna sedan årtionden tillbaka och bidrar till EU:s välstånd. Inledning 1. Europaparlamentet understryker att 2016 var ett svårt år för Turkiets befolkning på grund av det fortsatta kriget i Syrien, det stora antalet flyktingar, konflikten i sydöst, en lång rad förfärliga terrorattacker och ett våldsamt kuppförsök då 248 människor dödades. Parlamentet upprepar sitt kraftiga fördömande av kuppförsöket den 15 juli 2016 och uttrycker sin solidaritet med Turkiets befolkning. Parlamentet erkänner den turkiska regeringens rätt och skyldighet att vidta åtgärder för att ställa förövarna till svars, samtidigt som rättsstatsprincipen och rätten till en rättvis rättegång säkerställs. 2. Europaparlamentet understryker dock att de åtgärder som vidtagits under undantagstillståndet har omfattande, oproportionerliga och långvariga negativa konsekvenser både för ett stort antal medborgare och skyddet av de grundläggande friheterna i landet. Parlamentet fördömer de kollektiva uppsägningarna av offentliganställda tjänstemän och poliser, den storskaliga avvecklingen av medieföretag, gripandena av journalister, akademiker, domare, människorättsförsvarare, förtroendevalda och icke-förtroendevalda tjänstemän, medlemmar av säkerhetsstyrkorna och vanliga medborgare samt konfiskeringen av deras egendom, tillgångar och pass, nedläggningen av många skolor och universitet samt reseförbudet för tusentals turkiska medborgare på grundval av undantagslagar utan individbaserade beslut och utan möjlighet till lämplig domstolsprövning. Parlamentet uttrycker sin oro över konfiskeringen, och i vissa fall förstatligandet, av privata turkiska bolag och företag. Parlamentet efterlyser omedelbar och ovillkorlig frigivning av alla fångar som frihetsberövats utan bevis för personlig inblandning i brottslighet. Det är i detta sammanhang beklagligt att parlamentets lagstiftningsrätt allvarligt har undergrävts. 3. Europaparlamentet betonar att goda förbindelser mellan EU och Turkiet, liksom det höga mervärdet av att samarbeta för att hantera de utmaningar som båda parter står inför, är strategiskt viktiga. Parlamentet erkänner att både Turkiet och EU har genomgått egna inre omvandlingsprocesser sedan anslutningsförhandlingarna inleddes 2004. Parlamentet beklagar att anslutningsinstrumenten inte har tillämpats fullt ut, och att det har skett en tillbakagång på områdena rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter, som står i centrum för Köpenhamnskriterierna, och att det offentliga stödet för Turkiets fullständiga integrering i EU har försvagats på ömse sidor under årens lopp. Parlamentet är fortsatt inställt på att samarbeta och upprätthålla en konstruktiv och öppen dialog med den turkiska regeringen för att hantera gemensamma utmaningar och delade prioriteringar, exempelvis regional stabilitet, situationen i Syrien, migrationen och säkerheten. 4. Europaparlamentet noterar resultatet av folkomröstningen den 16 april 2017, som hölls under undantagstillståndet och under omständigheter som förhindrade en rättvis kampanj och ett välgrundat val, eftersom kampanjens båda sidor inte var jämställda i fråga om möjligheter och eftersom rättigheterna för den konstitutionella reformens motståndare kränktes. Parlamentet är allvarligt oroat över de anklagelser om missförhållanden och utbrett valfusk som förekommer i iakttagelserna från observatörsuppdraget från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa/kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR) av den 17 april 2017, vilka ger anledning till allvarliga tvivel på resultatets giltighet och legitimitet. Parlamentet stöder en oberoende undersökning av alla påståenden i samband med missförhållanden som anges i uttalandet från OSSE/ODIHR. Parlamentet noterar beslutet av Europarådets parlamentariska församling att återuppta övervakningsförfarandet i Turkiets fall.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/131 Torsdagen den 6 juli 2017 5. Europaparlamentet påpekar att Turkiet måste stå fast vid sina åtaganden som medlem av Europarådet. Parlamentet uppmanar Turkiet att fortsätta sina åtaganden i Europarådet och genomföra konstitutionella och rättsliga förändringar och reformer i samarbete med Venedigkommissionen och i enlighet med dess kriterier. 6. Europaparlamentet fördömer med kraft att den turkiske presidenten och olika andra politiker upprepade gånger har förklarat sitt stöd för att återinföra dödsstraff. Parlamentet påminner om att ett otvetydigt avståndstagande från dödsstraffet är ett centralt krav för EU-medlemskap och understryker att återinförandet av dödsstraffet skulle innebära en överträdelse av Turkiets internationella åtaganden, ifrågasätta Turkiets medlemskap i Europarådet och leda till att samtalen om EUanslutning och föranslutningsstödet omedelbart avbryts. Parlamentet understryker att om en folkomröstning om att återinföra dödsstraff anordnas i Turkiet har medlemsstaterna rätt att vägra låta denna omröstning underlättas i respektive land. 7. Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt från november 2016 om att frysa anslutningsprocessen för Turkiet. 8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i enlighet med förhandlingsramverket, formellt lägga förhandlingarna med Turkiet om EU-anslutning på is omedelbart om det konstitutionella reformpaketet genomförs i oförändrat skick. Parlamentet understryker, med beaktande av Venedigkommissionens anmärkningar om konstitutionella reformer, att de föreslagna konstitutionella ändringarna inte respekterar de grundläggande principerna om maktfördelning, inte föreskriver tillräckliga kontroller och motvikter och inte heller överensstämmer med Köpenhamnskriterierna. Kommissionen, medlemsstaterna och Turkiet uppmanas att föra en öppen och ärlig diskussion om de områden av ömsesidigt intresse där ett intensifierat samarbete vore möjligt. Parlamentet betonar att varje politiskt åtagande mellan EU och Turkiet bör grundas på villkorade bestämmelser vad gäller respekten för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter. Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter 9. Europaparlamentet beklagar att de oproportionerliga åtgärder som vidtagits efter det att undantagstillståndet utlystes genom kvarhållanden, uppsägningar, gripanden och konfiskering av egendom har riktat sig mot inte bara tusentals människor som påstås vara medlemmar/anhängare av Gülenrörelsen, utan också oliktänkande i allmänhet och politiska oppositionspartier i synnerhet. Parlamentet inväntar fortfarande övertygande bevis när det gäller dem som begått kuppförsöket. Parlamentet fördömer kraftigt fängslandet av 11 parlamentsledamöter av Folkets demokratiska parti (HDP), inklusive dess medordförande Figen Yuksekdag och Selahattin Demirtas, en parlamentsledamot från det republikanska folkpartiet (CHP) samt 85 kurdiska borgmästare. Parlamentet uppmanar enträget den turkiska regeringen att omedelbart häva undantagstillståndet. Parlamentet varnar för missbruk av antiterroråtgärder för att legitimera kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) att omedelbart ta upp de första exempelfallen och se till att de första förfarandena avslutas snarast möjligt, eftersom inga effektiva nationella rättsmedel verkar finnas. 10. Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att genomföra en grundlig utredning av påståenden om allvarlig misshandel av fångar, som rapporterats av flera människorättsorganisationer, och kräver full ansvarssvarsskyldighet och straff för de personer som är skyldiga till människorättskränkningar. Parlamentet är djupt oroat över fängelseförhållandena. Parlamentet kräver omedelbar publicering av de senaste rapporterna från Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att tillåta nationella och internationella observatörer att övervaka kvarhållningsanläggningarna. 11. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att erbjuda alla personer som är föremål för restriktiva åtgärder effektiva rättsmedel och möjlighet till rättslig prövning i enlighet med rättsstatsprincipen. Parlamentet betonar att oskuldspresumtion är en grundläggande princip i alla rättsstater. Det rådande undantagstillståndet i Turkiet gör att gripna medborgare inte har rätt till rättshjälp under de första fem dagarna av deras kvarhållande, och parlamentet beklagar de svåra restriktioner som gäller för kvarhållna personers tillgång till advokater. Parlamentet understryker att sedan juli 2016 har fler än 100 000 rättsliga klagomål inkommit till den turkiska författningsdomstolen, som har förklarat sig själv som obehörig i frågor som faller inom ramen för undantagsdekretet. Parlamentet uppmanar Turkiet att brådskande se över kommissionen för undersökning av verksamhet i samband med undantagstillstånd, så att den blir en kraftfull och oberoende kommission med fullt mandat och kapacitet att göra en individuell utredning av varje fall, som effektivt kan hantera det enorma antal ansökningar den kommer att få och som kan säkerställa att den rättsliga prövningen inte försenas i onödan.

C 334/132 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 12. Europaparlamentet fördömer kraftfullt den betydande tillbakagången och kränkningarna av yttrandefriheten och de allvarliga inskränkningarna av mediefriheten, inklusive de oproportionerliga förbuden av mediers webbplatser och sociala medier. Parlamentet noterar med oro att omkring 170 medieföretag har stängts, bland annat nästan alla kurdiskspråkiga företag, och att över 150 journalister har fängslats. Parlamentet betonar att Turkiets beslut att blockera tillgången till Wikipedia utgör ett allvarligt angrepp på informationsfriheten. Parlamentet noterar den fortsatta försämringen av Turkiets placering i pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser, som nu rankar Turkiet på plats 155 av 180 länder. Parlamentet påminner om att en fri och pluralistisk press, inklusive ett fritt och öppet internet, är avgörande för alla demokratier och uppmanar den turkiska regeringen att omedelbart släppa alla olagligt anhållna journalister. Den turkiska regeringen uppmanas att låta den tidigare ledamoten av Europaparlamentet och ordföranden för den gemensamma parlamentarikerkommittén, Joost Lagendijk, återvända till sin familj i Turkiet. 13. Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över den fortsatt försämrade situationen i sydöstra Turkiet, särskilt i de områden där utegångsförbud införts, överdrivet våld har använts och kollektiva bestraffningar av alla invånare tillämpats, och där runt 2 000 människor uppges ha dödats i samband med säkerhetsoperationer och cirka en halv miljon människor fördrivits mellan juli 2015 och december 2016. Parlamentet konstaterar att lokala åklagare hela tiden har vägrat att inleda utredningar om de dödsfall som har rapporterats, samt att oberoende observatörer vägrats tillträde till området. Parlamentet påminner om den turkiska regeringens ansvar att skydda alla sina medborgare, oberoende av deras kulturella eller religiösa bakgrund och åsikter. Parlamentet beklagar den omfattande praxis med exproprieringar som genomförts, däribland av egendomar som tillhör kommuner och även kyrkor, vilket utgör en överträdelse av religiösa minoriteters rättigheter. Parlamentet är övertygat om att en rättvis politisk lösning på kurdfrågan är det enda som kan leda till varaktig stabilitet och välstånd både i regionen och i hela Turkiet, och uppmanar därför båda sidor att återvända till förhandlingsbordet. Parlamentet noterar att en rad lagar bland annat lag nr 6722 om rättsligt skydd för de säkerhetsstyrkor som deltar i kampen mot terrororganisationer, som antogs 2016 har skapat ett klimat med systematisk straffrihet för säkerhetsstyrkorna. 14. Europaparlamentet fördömer det turkiska parlamentets beslut att i strid med författningen upphäva immuniteten för ett stort antal parlamentsledamöter, bland annat för 55 av sammanlagt 59 parlamentsledamöter för HDP, och bana väg för gripanden av oppositionspolitiker, vilket allvarligt skadar parlamentets framtoning som en demokratisk institution. Parlamentet understryker att den turkiska nationalförsamlingen bör vara den centrala institutionen i den turkiska demokratin och företräda alla medborgare på lika villkor. Parlamentet beklagar den höga tröskeln vid val. 15. Europaparlamentet är oroat över att domare och åklagare fortsätter att utsättas för starka politiska påtryckningar och över att så många som 4 000 av dem, vilket nästan motsvarar en fjärdedel av alla domare och åklagare, har avskedats eller gripits samt i vissa fall fått sin egendom konfiskerad. Parlamentet uppmanar Turkiet att återupprätta och genomföra rättsliga garantier för att säkerställa full respekt för rättsväsendets oberoende, bland annat genom att ändra lagen för högsta rådet för domare och åklagare (HSYK) för att minska den verkställande maktens inflytande inom detta råd. Parlamentet känner särskild oro över att institutionen brottmålsdomarna för fred, som inrättades i juni 2014 av den sittande regeringen, verkar ha fått en ny roll som går ut på att trakassera i syfte att kväva oppositionen och kontrollera den information som finns tillgänglig för allmänheten. 16. Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över bristen på respekt för religionsfriheten, över diskriminering mot religiösa minoriteter, inklusive kristna och aleviter, och över våld av religiösa skäl, inklusive verbala och fysiska attacker, stigmatisering och sociala påtryckningar i skolor och problem rörande möjligheten att lagligen inrätta en gudstjänstlokal. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att främja positiva och effektiva reformer när det gäller tanke-, samvetsoch religionsfrihet genom att låta religiösa samfund bli juridiska personer, låta välgörenhetsstiftelser välja sina styrande organ, avskaffa alla begränsningar avseende utbildning, utnämning och succession av präster, följa de relevanta domarna från Europadomstolen och Venedigkommissionens rekommendationer samt genom att avskaffa all slags diskriminering eller hinder baserade på religion. Parlamentet uppmanar Turkiet att respektera det ekumeniska patriarkatets särdrag och betydelse och erkänna det som juridisk person. Parlamentet upprepar behovet av att tillåta Halki-seminariet att öppna på nytt och avlägsna alla hinder för dess funktion. Det är oroande att kyrkor i Diyarbakir-regionen nyligen tagits i beslag. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att återlämna dem till deras rättmätiga ägare. Parlamentet uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att på allvar bekämpa alla uttryck för antisemitism i samhället. 17. Europaparlamentet uppmanar Turkiet att skydda rättigheterna för de mest utsatta grupperna och för personer som tillhör minoriteter. Parlamentet beklagar att hbti-personer för tredje året i rad har förbjudits att marschera i Ankara och Istanbul och mötts av förtryck och polisvåld. Parlamentet är allvarligt oroat över könsrelaterat våld, diskriminering, hatpropaganda mot minoriteter, hatbrott och kränkningar av hbti-personers mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/133 Torsdagen den 6 juli 2017 Turkiet att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bestraffa hatpropaganda eller brott mot minoriteter. Turkiet uppmanas att harmonisera sin inhemska lagstiftning med Europarådets Istanbulkonvention, som landet ratificerade 2014. Parlamentet välkomnar regeringens nationella strategi och handlingsplan för romer och uppmanar den turkiska regeringen att börja genomföra strategin och införa en övervaknings- och utvärderingsmekanism. Myndigheterna uppmuntras att ta itu med de största hindren för romernas sociala delaktighet. Parlamentet uppmanar Turkiet att erbjuda alla medborgare fullständig jämbördighet och att hantera de problem som minoriteter ställs inför, särskilt med avseende på utbildning och äganderätt. I enlighet med Köpenhamnskriterierna bör minoriteter även ha rätt att få utbildning på sitt modersmål i offentliga skolor. Parlamentet påminner om vikten av att genomföra resolutionen från Europarådets parlamentariska församling om Imbros och Tenedos och uppmanar Turkiet att underlätta för utvandrade minoritetsfamiljer att återvända till öarna om de så önskar. Parlamentet välkomnar invigningen av en grekisk minoritetsskola på ön Imbros, något som utgör ett positivt steg. 18. Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att respektera och fullt ut fullgöra de rättsliga skyldigheter som den åtagit sig avseende skyddet av kulturarvet, och i synnerhet att med ärligt uppsåt genomföra en integrerad inventering av det grekiska, armeniska, assyriska och övriga kulturarv som har förstörts eller förfallit under det senaste århundradet. Turkiet uppmanas att ratificera Unescokonvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. Parlamentet uppmanar Turkiet att samarbeta med de relevanta internationella organisationerna, i synnerhet Europarådet, när det gäller att förhindra och bekämpa olaglig handel med och medveten förstörelse av kulturarvet. 19. Europaparlamentet välkomnar enskilda medlemsstaters initiativ som påskyndar asylförfarandet för turkiska medborgare som förföljs i enlighet med undantagsdekreten. Förbindelserna EU Turkiet 20. Europaparlamentet uppmanar till fördjupade förbindelser mellan EU och Turkiet på viktiga områden såsom terrorismbekämpning, migration, energi, ekonomi och handel, och upprepar att dialog och samarbete bör upprätthållas och uppmuntras. Samarbete mellan EU och Turkiet på dessa områden utgör en investering i stabilitet och välstånd för både Turkiet och EU, förutsatt att det bygger på alla sidors respekt för sina åtaganden när det gäller grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet anser att samarbete mellan medlemmarna av det civila samhället är av central betydelse och uppmanar med kraft till att dessa kontakter ska intensifieras. 21. Europaparlamentet uppmanar Turkiet att ytterligare anpassa sin utrikespolitik till EU:s utrikespolitik. Parlamentet efterlyser närmare samarbete och samordning av de utrikespolitiska utmaningarna mellan EU och Turkiet. Den turkiske utrikesministern bör inbjudas att närvara vid rådets (utrikes frågor) möten från fall till fall när det är relevant. Parlamentet rekommenderar att rådet bjuder in den turkiska regeringen till ett toppmöte för att diskutera förbindelserna mellan EU och Turkiet. 22. Europaparlamentet anser att starkare handelsförbindelser skulle kunna leda till konkreta fördelar för Turkiets och EU: s medborgare och stöder därför, i ljuset av tullunionens aktuella brister, kommissionens förslag att inleda förhandlingar om en modernisering av tullunionen. Parlamentet upprepar att EU är Turkiets främsta handelspartner och att två tredjedelar av de utländska direktinvesteringarna i Turkiet kommer från EU:s medlemsstater. Vidare understryker parlamentet Turkiets ekonomiska betydelse som tillväxtmarknad för EU. Arbetsmarknadsparternas deltagande i förhandlingarna är avgörande. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den uppgraderade tullunionen mellan Turkiet och EU införa en klausul om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, så att dessa fri- och rättigheter blir nyckelvillkor. Parlamentet påminner om att tullunionen kan nå sin fulla potential endast om Turkiet till fullo genomför tilläggsprotokollet i förhållande till samtliga medlemsstater. Parlamentet noterar kommissionens slutsats att Turkiets avskaffande av hinder mot en fungerande tullunion skulle stimulera till en vidare handelsintegration med EU. 23. Europaparlamentet noterar att viseringsliberalisering är av stor betydelse med för turkiska medborgare, särskilt för affärsfolk och människor i EU med turkiskt ursprung, och kommer att öka de mellanmänskliga kontakterna. Den turkiska regeringen uppmuntras att fullt ut uppfylla de sista återstående kriterierna, som identifierats i färdplanen för viseringsliberalisering. Parlamentet understryker att översynen av landets antiterrorlagstiftning är ett centralt villkor för att säkerställa grundläggande fri- och rättigheter, samt att en viseringsliberalisering inte kommer att bli möjlig förrän alla kriterier uppfyllts.

C 334/134 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 24. Europaparlamentet betonar vikten av kampen mot korruption och påminner om kommissionens iakttagelser att korruption fortfarande ofta förekommer på många områden och fortsatt utgör ett allvarligt problem. Parlamentet är bekymrat över de fortsatt dåliga resultaten av utredningar, åtal och utdömande av fällande domar i korruptionsmål på hög nivå. 25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den senaste utvecklingen i Turkiet när den genomför halvtidsöversynen av medel från instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) 2017, och att tillfälligt upphäva föranslutningsstödet om anslutningsförhandlingarna tillfälligt upphävs. Parlamentet uppmanar kommissionen att, om detta scenario inträffar, använda dessa medel för att direkt stödja Turkiets civilsamhälle och flyktingar i Turkiet och att investera mer i utbytesprogram för mellanmänskliga kontakter, såsom Erasmus+ för studenter, akademiker och journalister. 26. Europaparlamentet fördömer i starka ordalag alla terroristattacker som utförts i Turkiet och står sida vid sida med Turkiets befolkning i den gemensamma kampen mot terrorism. Parlamentet noterar de bilaterala förbindelserna mellan EU:s medlemsstater och Turkiet när det gäller samarbete mot terrorism i fråga om utländska stridande. Parlamentet understryker att ett starkt samarbete mellan Europol och turkiska brottsbekämpande organ är avgörande för en effektiv kamp mot terrorism. Parlamentet fördömer än en gång att Kurdistans arbetarparti (PKK), som har stått på EU:s förteckning över terroristorganisationer sedan 2002, åter har börjat ta till våld, och uppmanar PKK att lägga ner sina vapen och använda sig av fredliga och lagliga sätt att ge uttryck för sina förväntningar. En fredlig lösning på kurdfrågan är också nödvändig för Turkiets demokratiska framtid och kommer att nås endast om alla berörda parter och demokratiska krafter görs delaktiga. Parlamentet efterlyser ett återupptagande av förhandlingarna i syfte att åstadkomma en övergripande och hållbar lösning på kurdfrågan. Medlemsstaterna uppmanas att verkställa lagstiftning som förbjuder användning av tecken och symboler för organisationer som finns på EU:s förteckning över terroristorganisationer. 27. Europaparlamentet beklagar den turkiska regeringens beslut att hindra tyska parlamentsledamöter från att besöka Tysklands federala styrkor i Incirlik, som innebär att de nu kommer att omplaceras till ett land som inte är Natomedlem, vilket är ett stort bakslag för effektivt samarbete mellan Natos allierade i kampen mot terrorism. 28. Europaparlamentet lovordar den turkiska regeringens engagemang och engagemanget från lokala icke-statliga organisationer samt den gästfrihet som befolkningen har visat genom att ta emot runt 3 miljoner flyktingar. Parlamentet noterar uttalandet från EU och Turkiet om migration och uppmanar med kraft medlemsstaterna att inleda det frivilliga vidarebosättningssystemet för de mest sårbara flyktingarna i Turkiet. Kommissionen uppmanas att säkerställa långsiktiga investeringar både i flyktingar och i deras värdsamhällen i Turkiet samt lämplig användning av medlen. Parlamentet uppmuntrar den turkiska regeringen att bevilja samtliga syriska flyktingar arbetstillstånd och tillgång till hälso- och sjukvård samt att ge syriska barn tillgång till utbildning. Parlamentet uppmanar Ankara och EU att fortsätta med sin samordnade patrullering i Egeiska havet, att öka sina ansträngningar för att bekämpa migrantsmugglingen och att fullt ut och effektivt tillämpa återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet och de bilaterala återtagandeavtalen med Bulgarien och Grekland. 29. Europaparlamentet fördömer kraftigt de uttalanden från president Erdoğan i vilka han anklagar vissa EU-ledare för nazistfasoner och deras medborgare för att vara nazister. Om sådana oförsvarliga uttalanden fortsätter undergräver detta Turkiets trovärdighet som politisk partner, och en export av landets interna konflikter ger upphov till hot mot den fredliga inhemska samexistensen i de medlemsstater där det finns större befolkningsgrupper med turkiskt ursprung. Den turkiska regeringen måste avstå från systematiska insatser för att mobilisera de turkiska befolkningsgrupperna i medlemsstaterna för sina egna syften. Parlamentet noterar med oro de rapporter som hävdar att medlemmar av den turkiska diasporan som bor i medlemsstaterna utsätts för påtryckningar, och fördömer de turkiska myndigheternas övervakning av medborgare med dubbla medborgarskap som bor utomlands. Parlamentet känner oro inför indragningen av ett stort antal pass, vilket leder till att människor blir statslösa i strid med FN:s konvention om statslösa personers rättsliga ställning från 1954 och FN:s konvention om begränsning av statslöshet från 1961, samt inför turkiska konsulats rapporterade vägran att betjäna ett antal av sina medborgare. 30. Europaparlamentet påminner om vikten av goda grannförbindelser. I detta sammanhang uppmanas Turkiet att utöka insatserna för att lösa kvarstående bilaterala problem, bland annat olösta rättsliga åtaganden och oavgjorda tvister med sina omedelbara grannar kring land- och sjögränser och luftrum, i enlighet med FN-stadgan och internationell rätt. Turkiets regering uppmanas att underteckna och ratificera Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos). Parlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiets regering att stoppa de upprepade kränkningarna av grekiskt luftrum och territorialvatten, samt att respektera landets alla grannländers territoriella integritet och suveränitet. Parlamentet beklagar att det hot om casus belli (anledning till krigsförklaring) som har utfärdats av den turkiska nationalförsamlingen mot Grekland ännu inte har dragits tillbaka.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/135 Torsdagen den 6 juli 2017 31. Europaparlamentet uppmanar Turkiet och Armenien att arbeta på att normalisera sina förbindelser. Om gränsen mellan de båda länderna öppnades skulle detta kunna leda till förbättrade förbindelser, med särskild hänvisning till gränsöverskridande samarbete och ekonomisk integration. 32. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att stoppa sina planer för byggandet av kärnkraftverket Akkuyu. Parlamentet påpekar att den tilltänkta platsen ligger i en region som kan drabbas av allvarliga jordbävningar och att detta således utgör ett allvarligt hot inte bara mot Turkiet utan mot hela Medelhavsregionen. Parlamentet begär därför att den turkiska regeringen ansluter sig till Esbokonventionen, enligt vilken konventionsparterna måste underrätta och samråda med varandra om större planerade projekt som kan få betydande negativa miljökonsekvenser över nationsgränser. Parlamentet uppmanar för detta ändamål den turkiska regeringen att involvera, eller åtminstone konsultera, regeringarna i sina grannländer, såsom Grekland och Cypern, när det gäller Akkuyu-projektets eventuella vidare utveckling. 33. Europaparlamentet understryker att en lösning av Cypernfrågan skulle ha en positiv inverkan på hela regionen, men först och främst gynna både grek- och turkcyprioterna. Parlamentet välkomnar den gemensamma förklaringen av den 11 februari 2014 som grundval för en lösning och lovordar ledarna för de grek- och turkcypriotiska befolkningsgrupperna för att ha åstadkommit stora framsteg i samtalen om en återförening. Parlamentet välkomnar att de båda ledarna enats om en rad förtroendeskapande åtgärder och efterlyser med kraft att alla överenskomna åtgärder genomförs. Parlamentet välkomnar utbytet av föredragna kartor, något som hittills aldrig skett, och den första konferens om Cypern som hållits i Genève med garantimakterna och med deltagande av EU, och stöder en fortsättning av konferensen med målet att nå en ömsesidigt acceptabel överenskommelse om kapitlet om säkerhet och garantier. Parlamentet stöder en rättvis, övergripande och genomförbar lösning som bygger på en federation som omfattar båda folkgrupper och båda områden, en enda internationell juridisk person, en enda suveränitet och ett enda medborgarskap med politisk jämbördighet mellan de båda folkgrupperna, i linje med de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd, internationell rätt och unionens regelverk samt på grundval av de principer som unionen grundas på. Parlamentet välkomnar parternas ökade engagemang för att hitta en lösning på Cypernfrågan. Parlamentet förväntar sig att Turkiet ska visa aktivt stöd för en snabb och framgångsrik avslutning på förhandlingarna och upprepar att Turkiets åtagande och bidrag till en övergripande lösning förblir avgörande. Alla berörda parter uppmanas att aktivt stödja förhandlingsprocessen, bidra till ett positivt resultat och använda sig av de möjligheter som för närvarande finns. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att använda alla sina resurser för att fullt ut stödja ett framgångsrikt slutförande av återföreningsprocessen. 34. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att påbörja tillbakadragandet av sina styrkor från Cypern, överföra det stängda området Famagusta till FN i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 550 (från 1984) och avstå från verksamhet som förändrar befolkningsbalansen på ön genom politiken för olagliga bosättningar. Genomförandet av EU:s regelverk i den framtida turkcypriotiska delstaten, när avtalet träder i kraft, måste då redan ha förberetts väl. Parlamentet erkänner i detta avseende vikten av ett fortsatt arbete inom den tillfälliga kommitté för EU-förberedelse som inbegriper bägge befolkningsgrupperna. Parlamentet lovordar det viktiga arbete som utförs av kommittén för saknade personer (CMP, som handlägger både turk- och grekcypriotiska saknade personer) och berömmer att det har beviljats förbättrat tillträde till relevanta platser, inklusive militära områden. Turkiet uppmanas att hjälpa CMP genom att tillhandahålla information från sina militära arkiv. Parlamentet efterlyser särskild uppmärksamhet på det arbete som CMP utför och välkomnar i detta avseende att Europaparlamentet utsett en ständig föredragande avseende saknade personer. 35. Europaparlamentet understryker Republiken Cyperns rätt att ingå bilaterala överenskommelser rörande sin exklusiva ekonomiska zon. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att respektera alla medlemsstaters suveräna rättigheter, också i fråga om rätten att utforska och utvinna naturtillgångar i enlighet med EU:s regelverk och internationell rätt. Turkiet uppmanas med kraft att delta i fredlig tvistlösning och avstå från varje hot eller åtgärd som kan få negativa följder för goda grannförbindelser. 36. Europaparlamentet är övertygat om att endast en trovärdig politisk lösning kan garantera stabiliteten i Syrien och möjliggöra en avgörande seger mot IS/Daish och andra terroristgrupper i Syrien som har identifierats av FN. Parlamentet bekräftar på nytt att den FN-ledda Genèveprocessen har företräde. Parlamentet erkänner de ansträngningar som har gjorts vid Astanamötena för att återupprätta en total vapenvila och ett införande av trepartsmekanismen för övervakning och säkerställande av fullständig efterlevnad av vapenvilan. Parlamentet uppmanar med kraft alla garantimakter, inklusive Turkiet, att leva upp till sina åtaganden att säkerställa ett fullständigt genomförande av vapenvilan och att göra framsteg när

C 334/136 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 det gäller att säkerställa ett fullständigt, obehindrat och landsomfattande tillträde för humanitärt bistånd, att upphäva belägringarna och att frisläppa alla godtyckligt inspärrade personer, särskilt kvinnor och barn, i linje med i FN:s säkerhetsråds resolution 2268. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att respektera alla sina grannländers territoriella integritet och suveränitet. 37. Europaparlamentet efterlyser översättning av denna resolution till turkiska. o o o 38. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaterna.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/137 P8_TA(2017)0308 Fallen med Nobelpristagaren Liu Xiaobo och Lee Ming-che Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om fallen med Nobelpristagaren Liu Xiaobo och Lee Ming-che (2017/2754(RSP)) (2018/C 334/15) Torsdagen den 6 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionen av den 21 januari 2010 om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina, särskilt fallet Liu Xiaobo ( 1 ), av den 14 mars 2013 om förbindelserna mellan EU och Kina ( 2 ) och av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området ( 3 ), med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini om Liu Xiaobos status av den 30 juni 2017, med beaktande av den 35:e omgången av människorättsdialogen mellan EU och Kina i Bryssel den 22 23 juni 2017, och uttalandet från ordföranden för underutskottet för mänskliga rättigheter (DROI) med anledning av människorättsdialogen, med beaktande toppmötet mellan EU och Kina i Bryssel den 1 2 juni 2017, med beaktande av EU:s uttalande vid det 34:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) av den 14 mars 2017, med beaktande av Europeiska utrikestjänstens uttalande av den 9 december 2016 på internationella människorättsdagen, med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina som inleddes 2003, och kommissionens och utrikestjänstens gemensamma meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina från den 22 juni 2016, med beaktande av Charta 08, ett manifest som upprättades av mer än 350 kinesiska politiska aktivister, akademiker och människorättsförsvarare som kräver en social, rättslig och statlig reform, som lades fram den 10 december 2008 i samband med den 60:e årsdagen för antagandet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Liu Xiaobo, den framstående kinesiska författaren och människorättsaktivisten har formellt gripits och fängslats fyra gånger under de senaste trettio åren. Liu Xiaobo dömdes 2009 till 11 års fängelse för att ha uppmanat till omstörtande verksamhet efter det att han varit med om att skriva manifestet Charta 08. De formella förfaranden som genomfördes i åtalet mot Liu Xiaobo har inte tillåtit Liu Xiaobo att företrädas eller själv närvara under de formella förfarandena, och diplomater från över ett dussin länder, däribland flera medlemsstater nekades tillträde till domstol under den tid rättegången pågick. B. Liu Xiaobos hustru Liu Xia, som aldrig åtalats för något brott, har trots detta hållits i husarrest sedan han tilldelades fredspriset 2010 och har sedan dess vägrats nästan alla mänskliga kontakter med undantag av nära familjemedlemmar och några vänner. ( 1 ) EUT C 305 E, 11.11.2010, s. 9. ( 2 ) EUT C 36, 29.1.2016, s. 126. ( 3 ) EUT C 316, 30.8.2016, s. 141.

C 334/138 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 C. Den 8 oktober 2010 tilldelades Liu Xiaobo Nobels fredspris för sin långa och fredliga kamp för de grundläggande mänskliga rättigheterna i Kina. D. Liu Xiaobo har nyligen flyttats från ett fängelse i Kinas nordöstra provins Liaoning till ett sjukhus i provinshuvudstaden Shenyang, där han behandlas för sitt allvarliga hälsotillstånd efter att ha blivit diagnostiserad med långt gången levercancer. E. De kinesiska myndigheterna avvisade begäranden från Liu Xiaobo och hans hustru att söka medicinsk behandling utanför Kina eller att förflytta honom till sitt hem i Peking. F. Den 29 juni 2017 översände 154 nobelpristagare en gemensam skrivelse till Folkrepubliken Kinas president med en uppmaning till den kinesiska regeringen att låta Liu Xiaobo och hans hustru Liu Xia resa utomlands för medicinsk behandling. G. Lee Ming-che, den välkända taiwanesiska demokratiaktivisten, känd för sitt arbete för att främja de mänskliga rättigheterna genom sociala medier, försvann den 19 mars 2017 efter att ha rest från Macao till Zhuhai i Guangdongprovinsen i Kina. Avdelningen för Taiwan i Kina bekräftade vid en presskonferens att de berörda myndigheterna hade fängslat Lee för att utreda om han gjort sig skyldig till verksamhet som hotar den nationella säkerheten. H. De kinesiska myndigheterna har inte kommit med några trovärdiga bevis för de allvarliga anklagelserna mot Lee Ming- Che. Lees gripande kommer vid en tidpunkt då förbindelserna över Taiwansundet håller på att försämras. Lee var aktiv med att tillhandahålla information om den demokratiska politiska kulturen i Taiwan till sina vänner i Kina via onlineplattformar som den kinesiska regeringen hade möjlighet att övervaka. I. Kina har gjort framsteg under de senaste åren när det gäller genomförandet av ekonomiska och sociala rättigheter, något som avspeglar landets prioriteringar för människornas rätt till försörjning, men sedan 2013 har situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina fortsatt att försämras och regeringen har intensifierat sin fientlighet mot fredliga protester, rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och religionsfriheten, som i det senaste fallet med biskop Peter Shao Zhumin, som avlägsnades med tvång från sitt stift i Wenzhou den 18 maj 2017. J. Den kinesiska regeringen har antagit ny lagstiftning, särskilt lagen om statens säkerhet, lagen om terrorismbekämpning, lagen om it-säkerhet och lagen om hantering av utländska icke-statliga organisationer, vilka har utnyttjats för att förfölja dem som deltar i offentlig aktivism och fredlig kritik mot regeringen såsom hot mot statens säkerhet, samt för att stärka censuren, övervakningen och kontrollen av enskilda individer och samhällsgrupper och för att avskräcka personer från att kämpa för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. K. Förra månaden vägrade den grekiska regeringen att godkänna ett EU-uttalande som kritiserade tillslagen mot aktivister och oliktänkare i Kina, som skulle överlämnas till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève den 15 juni 2017. Detta är första gången som EU har misslyckats med att göra ett sådant uttalande inför FN:s organ för de viktigaste rättigheterna. L. Främjandet av och respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen bör fortsätta att stå i fokus för de långvariga förbindelserna mellan EU och Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värderingar i sin externa verksamhet och med Kinas visade intresse för att respektera dessa värderingar i sin egen utveckling och sitt internationella samarbete. 1. Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart och villkorslöst frige mottagaren av Nobels fredspris 2010 Liu Xiaobo och hans hustru Liu Xia från husarrest så att han har möjlighet att få medicinsk vård var han vill. 2. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att ge Liu Xiaobo obegränsade möjligheter att umgås med familj, vänner och få juridisk rådgivning.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/139 Torsdagen den 6 juli 2017 3. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att frige Lee Ming-che omedelbart, eftersom inga trovärdiga bevis som rör hans fall har lämnats, att offentliggöra information om hans exakta uppehållsort, och att under tiden se till att Lee Ming-che skyddas från tortyr och annan misshandel och att han har möjlighet att ta kontakt med sin familj, en advokat som han själv väljer och få lämplig medicinsk vård. 4. Europaparlamentet är fortfarande mycket oroat över den kinesiska regeringens fortsatta ansträngningar att tysta ned aktörer från det civila samhället, däribland människorättsförsvarare, aktivister och advokater. 5. Europaparlamentet erinrar om vikten av att EU tar upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina vid varje politisk dialog och människorättsdialog med de kinesiska myndigheterna, i överensstämmelse med EU:s åtagande att agera på ett starkt, klart och enigt sätt gentemot landet, bl.a. under de årliga och resultatinriktade människorättsdialogerna. Parlamentet påminner vidare om att Kina, inom ramen för sin pågående reformprocess och sitt ökade globala engagemang, har valt att ansluta sig till de internationella människorättsramarna genom att underteckna ett stort antal internationella människorättsfördrag. Parlamentet efterlyser därför att dialogen med Kina ska fortsätta för att dessa åtaganden ska uppfyllas. 6. Europaparlamentet uppmuntrar Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, 7. Europaparlamentet beklagar EU:s misslyckande med att göra ett uttalande om de mänskliga rättigheterna i Kina inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève i juni 2017. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att inta en fast, värdebaserad hållning gentemot Kina och att avhålla sig från unilaterala initiativ eller åtgärder som skulle kunna undergräva samstämmigheten, effektiviteten och överensstämmelsen i EU:s åtgärder. 8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

C 334/140 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 P8_TA(2017)0309 Eritrea, särskilt fallen Abune Antonios och Dawit Isaac Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om Eritrea, särskilt fallen Abune Antonios och Dawit Isaak (2017/2755(RSP)) (2018/C 334/16) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner om Eritrea, särskilt resolutionen av den 15 september 2011 om Eritrea: fallet Dawit Isaak ( 1 ), och av den 10 mars 2016 om situationen i Eritrea ( 2 ), med beaktande av FN:s särskilda rapportörs rapport av den 23 juni 2017 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea, med beaktande av FN:s särskilda rapportörs uttalande av den 14 juni 2017 vid det 35:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea, med beaktande av den rapport som lades fram av FN:s undersökningskommission om de mänskliga rättigheterna i Eritrea den 8 juni 2016, med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 751 (1992), 1882 (2009), 1907 (2009), 2023 (2011), 2244 (2015), och 2317 (2016), som förlängde vapenembargot mot Eritrea till och med den 15 november 2017, med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet Förnyad kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU av den 4 maj 2017, med beaktande av AVS EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet), i dess ändrade lydelse från 2005 och 2010, som Eritrea har undertecknat, med beaktande av rådets beslut 2010/127/Gusp av den 1 mars 2010 om restriktiva åtgärder mot Eritrea ( 3 ), ändrat genom rådets beslut 2010/414/Gusp av den 26 juli 2010 ( 4 ) och ytterligare ändrat genom rådets beslut 2012/632/Gusp av den 15 oktober 2012 ( 5 ), med beaktande av mål 428/12 (2012) som ingavs till Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter på Dawit Isaaks och andra politiska fångars vägnar, med beaktande av slutförklaringen från det 60:e mötet för Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter av den 22 maj 2017, med beaktande av Europeiska utrikestjänstens rapport från 2015 om partnerskapet mellan Eritrea och Europeiska unionen, med beaktande av det nationella vägledande programmet för Eritrea inom ramen för den elfte europeiska utvecklingsfonden av den 3 februari 2016, med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, ( 1 ) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 146. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0090. ( 3 ) EUT L 51, 2.3.2010, s. 19. ( 4 ) EUT L 195, 27.7.2010, s. 74. ( 5 ) EUT L 282, 16.10.2012, s. 46.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/141 Torsdagen den 6 juli 2017 med beaktande av Eritreas grundlag som antogs 1997 och som garanterar medborgerliga fri- och rättigheter, religionsfrihet inberäknad, med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1981, med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Människorättsförhållandena i Eritrea hör till de sämsta i världen med dagliga, rutinmässiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, utan några förbättringar under de senaste åren. Eritreas regering har genomfört en omfattande kampanj för att behålla kontrollen över befolkningen och inskränka grundläggande friheter, under förevändningen att den vill försvara statens integritet. B. FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea har konstaterat att kränkningarna i form av exempelvis utomrättsliga avrättningar, tortyr (inklusive tortyr och slaveri av sexuell karaktär), en värnplikt som innebär en form av slaveri, tvångsarbete och principen om att skjuta för att döda i gränsområdena kan utgöra brott mot mänskligheten. C. I september 2001 grep eritreanska myndigheter dussintals medborgare som hade ställt sig bakom ett öppet brev i vilket man krävde demokratiska reformer. Dessa frihetsberövade personer har varken åtalats för något brott eller ställts inför rätta, och de flesta av dem sitter fortfarande fängslade. Trots omfattande uppmaningar från människorättsgrupper och internationella observatörer har flera av dessa personer enligt uppgift dött i fängelse. Den 20 juni 2016 hänvisade emellertid Eritreas utrikesminister Osman Saleh till de frihetsberövade som politiska fångar och hävdade att samtliga är vid liv och att de kommer att ställas inför rätta när regeringen så beslutar. D. Dawit Isaak, som har dubbelt medborgarskap i Eritrea och Sverige, greps den 23 september 2001 efter det att Eritreas regering förbjudit privatägda medier. 2005 var sista gången som man hörde från honom. Dawit Isaaks fångenskap har blivit en internationell symbol för kampen för pressfrihet i Eritrea, som erkändes senast av en fristående internationell jury av mediearbetare som 2017 tilldelade honom Unescos/Guillermo Canos pressfrihetspris World Press Freedom Prize som erkänsla för hans mod, motstånd och insatser för yttrandefriheten. E. Sedan Dawit Isaaks försvinnande har hans familj upplevt en olidlig oro och osäkerhet och haft mycket lite kännedom om sin närståendes välbefinnande, vistelseort eller framtidsutsikter. F. Vid tillslagen i september 2001 greps elva politiker efter att de hade offentliggjort ett öppet brev till regeringen och president Isaias Afwerki och ställt krav på reformer och en demokratisk dialog. Samtliga var tidigare ledamöter av centralrådet för det styrande partiet Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ), inbegripet landets före detta utrikesminister Petros Solomon. Under veckan som följde greps tio journalister, häribland Isaak. G. Ett enormt antal eritreaner frihetsberövas av ett stort antal ogrundade anledningar såsom att de uttryckt självständiga åsikter eller helt utan explicit anledning, och på obestämd tid. Fängslade personer, även barn, lever under extremt svåra fängelseförhållanden som i vissa fall kan likställas med tortyr, och nekas medicinsk vård. Internationella organisationer har inte beviljats tillträde till några fängelser med undantag av ett fängelse ovan jord i Asmara. H. Endast fyra religioner tillåts: eritreansk-ortodoxa kyrkan, katolska kyrkan, evangelisk-lutherska kyrkan och islam. All övrig religionsutövning är förbjuden och anhängare av dessa religioner samt deras anhöriga grips och frihetsberövas. Sedan 2016 har trakasserierna och våldet mot dem som utövar religioner observerats öka. Christian Solidarity Worldwide (CSW) uppskattar att enbart i maj månad 2017 frihetsberövades 160 kristna i Eritrea.

C 334/142 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 I. Abune Antonios, patriarken för eritreansk-ortodoxa kyrkan, som utgör landets största religiösa samfund, har suttit i förvar sedan 2007 och vägrat utesluta 3 000 församlingsmedlemmar som uttalat sig mot regeringen. Sedan dess har han suttit i förvar på hemlig ort och nekats sjukvård. J. Eritrea har inget oberoende rättsväsen och ingen nationalförsamling. Avsaknaden av demokratiska institutioner i landet har lett till ett vakuum i god samhällsstyrning och rättsstatlighet som har skapat en miljö som präglas av straffrihet för brott mot mänskligheten. K. Det finns endast ett lagligt politiskt parti, Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ). Andra partier är förbjudna. Enligt organisationen Freedom House utgör PFDJ och militären i praktiken de enda institutionerna av politisk betydelse i Eritrea, och båda institutionerna är direkt underställda presidenten. L. Det finns ingen pressfrihet, eftersom oberoende medier är förbjudna i Eritrea, och för åttonde året i följd rankar organisationen Reportrar utan gränser på sin lista över pressfriheten i världen Eritrea som sämsta land av 170 180 bedömda länder. M. Det planerade president- och parlamentsvalet 1997 hölls aldrig, och grundlagen som ratificerades samma år har aldrig tillämpats. Landet har inte hållit några nationella val på 24 år och har praktiskt taget inte något oberoende rättsväsen, ingen fungerande nationalförsamling och inget civilsamhälle. N. Enligt en rapport från 2016 om mänsklig utveckling från FN:s utvecklingsprogram placerar sig Eritrea på 179:e plats av 188 länder. O. Under 2016 utgjorde eritreaner på flykt den fjärde största gruppen människor (efter syrier, irakier och afghaner) som riskerar sina liv på en farlig resa mot Europa där de blir utsatta för obarmhärtiga människosmugglare på den farliga resan över Medelhavet. Situationen i Eritrea påverkar därför Europa direkt, eftersom det eritreanska folket skulle kunna återvända till sitt hemland om de mänskliga rättigheterna skulle respekteras och upprätthållas i Eritrea och folket kunna leva utan fruktan. P. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har över 400 000 eritreaner, eller nio procent av den totala befolkningen, flytt. Enligt UNHCR:s beräkningar lämnar omkring 5 000 eritreaner landet varje månad, vilket till stor del förklaras med de ihållande allvarliga människorättskränkningarna. Under 2015 beviljades flyktingstatus i EU i 69 procent av asylfallen, samtidigt som ytterligare 27 procent av de sökande fick subsidiärt skydd, vilket visar hur allvarliga förföljelserna i Eritrea är. Q. Eritrea stöder Khartoumprocessen (gemensamt initiativ av EU och AU som lanserades den 28 november 2014) som syftar till att behandla frågan om migration och människohandel, och som omfattar genomförandet av konkreta projekt, däribland stärkt kapacitet när det gäller rättsväsendet och för att öka medvetenheten. R. Många unga har flytt från landet för att undkomma en regering som utövar förtryck och en obligatorisk värnplikt som ofta startar vid mycket unga år, men de flesta eritreaner är inkallade på obestämd tid. Många värnpliktiga används i tvångsarbete och ges civila uppgifter, och majoriteten av dem som fullgör värnplikten befinner sig i en slaveri-liknande situation, där allt slags arbete, jobbansökningar och möjligheten att ha ett familjeliv kontrolleras. Uppskattningsvis tvingas 400 000 personer för närvarande göra militärtjänstgöring på obestämd tid och många av dem utsätts för tvångsarbete med en mycket låg eller ingen lön alls. Kvinnliga värnpliktiga tvingas utstå slavarbete i hemmet och sexuella övergrepp. S. Diskriminering av och våld mot kvinnor förekommer i alla delar av det eritreanska samhället. Kvinnor löper extremt stor risk att utsättas för sexuellt våld i det militära och på militära träningsläger, men också i samhället i övrigt. Uppskattningsvis 89 procent av alla flickor i Eritrea är könsstympade. I mars 2007 gjorde regeringen emellertid ett tillkännagivande som kriminaliserade och förbjöd kvinnlig könsstympning, samt finansierade utbildningsprogram under det året i syfte att motverka denna sedvänja.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/143 Torsdagen den 6 juli 2017 T. Regimen har utvidgat räckvidden för sitt totalitära styre till diasporagrupper genom en två procents skatt på de utlandsbaserade inkomsterna, och den spionerar på dem och gör anhöriga som stannat i Eritrea till måltavlor. U. Sedan 2011 har den eritreanska regimen förnekat att landet riskerar att drabbas av svält. I år är hela Östafrika drabbat av en särskilt svår torka och farhågorna om situationen i Eritrea ökar. Enligt Unicef led 1,5 miljoner eritreaner av osäker livsmedelsförsörjning i januari 2017, av vilka 15 000 var undernärda barn. V. EU är en viktig givare till Eritrea genom sitt utvecklingsbistånd till landet. I januari 2016, trots allvarliga farhågor och motstånd från Europaparlamentets sida, undertecknades ett nytt nationellt vägledande program (NVP) av EU och Eritrea enligt den elfte europeiska utvecklingsfonden med ett anslag på 200 miljoner euro. Tyngdpunkten för åtgärderna bör ligga på förnybar energi, samhällsstyrning och förvaltning av offentliga finanser, framför allt inom energisektorn. 1. Europaparlamentet fördömer i kraftiga ordalag Eritreas systematiska, omfattande och grova brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att upphöra med frihetsberövandet av oppositionen, journalister, religiösa ledare och oskyldiga civila. Parlamentet kräver att alla samvetsfångar i Eritrea omedelbart och ovillkorligt släpps fria, särskilt Dawit Isaak och de andra journalister som hållits frihetsberövade sedan september 2001, samt Abune Antonios. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att lämna detaljerad information om vad som har hänt alla dem som har frihetsberövats och var de befinner sig. 2. Europaparlamentet påminner om det beslut som fattades av Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkrättigheter i maj 2017, och uppmanar Eritrea att omedelbart bekräfta Dawit Isaaks välbefinnande, frige honom, låta honom träffa sin familj och sina juridiska ombud och ge honom nödvändig ersättning för sina år i fångenskap. Parlamentet uppmanar dessutom Eritrea att häva förbudet mot oberoende medier, vilket också Afrikanska kommissionen har krävt. 3. Europaparlamentet konstaterar att genom att inte respektera afrikanska kommissionens beslut, fortsätter Eritrea att öppet åsidosätta internationella normer och grundläggande rättigheter, inklusive rätten till en rättvis rättegång, förbudet mot tortyr, yttrandefriheten, rätten till sin familj, och hänvisar till att varje land ska respektera Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. 4. Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att frige Abune Antonios, låta honom återvända till sin post som patriark och att sluta blanda sig i religiösa sedvänjor i landet. Parlamentet påminner om att religionsfrihet är en grundläggande rättighet och fördömer skarpt alla former av våld och diskriminering på grund av religion. 5. Europaparlamentet begär rättvisa rättegångar för anklagade personer och avskaffande av tortyr och annan förnedrande behandling såsom begränsningar av mat, vatten och medicinsk vård. Eritreas regering påminns om sin skyldighet att utreda utomrättsliga avrättningar. 6. Europaparlamentet påminner Eritreas regering om att många av dess handlingar utgör brott mot mänskligheten och att även om Eritrea inte är part i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen speglar många bestämmelser i Romstadgan internationell sedvanerätt som är bindande för Eritrea. Parlamentet understryker sitt stöd för rekommendationen från FN:s undersökningskommission och för en grundlig utredning av de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och de brott mot mänskligheten som Eritreas myndigheter begått för att se till att alla som visar sig vara skyldiga också ställs till svars. 7. Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. Parlamentet uppmanar EU att i samarbete med FN och Afrikanska unionen noga övervaka den allmänna situationen i Eritrea och att rapportera alla fall av kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. 8. Europaparlamentet begär att Eritrea fullt ut respekterar och omedelbart antar FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och fullt ut fullgör sina skyldigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, som båda förbjuder tortyr. Parlamentet noterar med oro att offentliga och privata aktörer, även företag, kraftigt begränsas av den statliga kontrollen. Parlamentet erkänner att den bristande förvaltningen av de offentliga finanserna, inklusive avsaknaden av en nationell budget, omöjliggör budgetkontroll.

C 334/144 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 9. Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att tillåta att andra politiska partier bildas, vilket är det bästa sättet för att främja demokrati i landet, och vill att människorättsorganisationer ska få arbeta fritt i landet. 10. Europaparlamentet påminner om att EU:s partnerskap med Eritrea regleras av Cotonouavtalet och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstaten. Parlamentet uppmanar därför EU att garantera villkorat bistånd från EU, och uppmanar även Eritreas regering att fullgöra sina internationella skyldigheter om mänskliga rättigheter, och anser att de politiska fångarna måste friges innan landet kan få ytterligare bistånd från EU. Parlamentet uppmanar också EU att i större utsträckning utnyttja alla tillgängliga instrument och verktyg för att se till att Eritreas regering respekterar sina skyldigheter att skydda och garantera grundläggande friheter, bland annat genom att överväga samråd i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet. Parlamentet efterfrågar en detaljerad och övergripande bedömning av de medel som anslås till Eritrea och som finansieras av EU och dess medlemsstater. 11. Europaparlamentet kritiserar det storskaliga bistånd som EU återigen ger Eritrea, och särskilt undertecknandet av det nationella vägledande programmet för Eritrea på 200 miljoner euro. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sina granskningsrutiner med parlamentet, för att noggrant beakta parlamentets farhågor och förslag och att garantera att dessa meddelas EUF-kommittén. Parlamentet anser att EUF-kommittén borde ha tagit hänsyn till parlamentets tidigare rekommendationer att inte anta det nationella vägledande programmet och att föra ytterligare diskussioner. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att de medel som anslås inte gynnar Eritreas regering utan enbart och på ett öppet sätt fokuserar på att tillgodose det eritreanska folkets behov av utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och säkerhet samt yttrande-, press- och mötesfrihet. Parlamentet uppmanar med kraft EU att se till att det bistånd som man nyligen kommit överens om är villkorat, och även att det nationella vägledande programmet hjälper Eritrea att åstadkomma en i grunden förändrad energipolitik så att energi blir tillgänglig för alla, särskilt på landsbygden, där man fortfarande är utan el. Parlamentet anser dessutom att inslaget om samhällsstyrning i det nationella vägledande programmet bör ha ett starkt fokus på genomförandet av rekommendationerna från den FNledda allmänna återkommande utvärderingen av mänskliga rättigheter. 13. Europaparlamentet kräver att kommissionen får tydliga garantier från Eritreas regering om att den kommer att genomföra demokratiska reformer och garantera respekt för mänskliga rättigheter, genom att bland annat genomföra de rekommendationer som utarbetades vid den 18:e sessionen i arbetsgruppen för den allmänna återkommande utvärderingen och som landet godkände den 7 februari 2014. 14. Europaparlamentet uppmanar rådet att ompröva förhållandet mellan EU och Eritrea, liksom dess utvecklingsbistånd till landet till följd av landets dåliga facit på människorättsområdet, och att offentliggöra de konkreta resultaten av biståndsprogrammen under de senaste åren. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta alla tillgängliga åtgärder, särskilt genom Cotonouavtalet för att se till att Eritreas myndigheter fullföljer sina internationella åtaganden. 15. Europaparlamentet understryker med bestämdhet att Eritrea måste ge internationella och regionala människorättsorgan, inklusive särskilda rapportörer, fritt tillträde till landet för att övervaka alla framsteg. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att aktivt stödja ett förnyat mandat för FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Eritrea. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att omedelbart genomföra reformer såsom att upplösa enpartistaten, åter sammankalla nationalförsamlingen och hålla val. 16. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att vidta lämpliga åtgärder mot diasporaskatten för eritreanska medborgare som bor på deras territorium, i enlighet med resolution nr 2023 (2011) från FN:s säkerhetsråd. Parlamentet påminner Eritreas regering om att rätten att lämna sitt land fastslås i internationell människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar regeringen att tillåta fri rörlighet och att sluta kräva diasporaskatt från eritreaner som bor utomlands. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att upphöra med sin skuld-genom-sammankopplingspolitik, som riktar sig mot familjemedlemmar till dem som undviker värnplikt, försöker fly från Eritrea eller som inte betalar den inkomstskatt på 2 % som regeringen ålägger eritreaner som bor utomlands. 17. Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att ansluta sig till bestämmelserna om tjänstgöringstid, att inte använda sina medborgare till tvångsarbete, att sluta tillåta utländska bolag att använda sig av värnpliktiga för en avgift, att tillåta möjligheten att slippa göra värnplikt av samvetsskäl och att se till att de värnpliktiga skyddas.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/145 Torsdagen den 6 juli 2017 18. Europaparlamentet påminner Eritrea om landets skyldigheter enligt ILO-konventionerna, särskilt med avseende på rätten för organisationer i civilsamhället och fackföreningar att organisera sig, hålla fredliga demonstrationer, medverka i samhällsfrågor och kämpa för bättre rättigheter för arbetstagare. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att upphöra med den politik som förbjuder icke-statliga organisationer med mindre än 2 miljoner US-dollar på sina bankkonton. Parlamentet är oroat över den starka kopplingen mellan näringslivet och politiken, och över korruptionen i Eritrea. Parlamentet fördömer utländska företag som är delaktiga när det gäller att använda sig av tvångsarbete och uppmanar alla som är verksamma i Eritrea att visa större ansvarsskyldighet, tillbörlig aktsamhet och införa rapporteringssystem. 19. Europaparlamentet noterar EU:s försök att samarbeta med Eritrea på migrationsområdet. Parlamentet lyfter fram det mycket stora antal eritreaner som beviljas asyl eller subsidiärt skydd av EU:s medlemsstater, och uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att inte skicka tillbaka eritreaner som söker asyl i Europa, i enlighet med Genèvekonventionen. Parlamentet begär att EU-medlemsstaterna ansluter sig till principen om non-refoulement, och påminner om att asylsökande som återsänds sannolikt kommer att utsättas för godtyckligt frihetsberövade och tortyr för att ha försökt fly. 20. Europaparlamentet uppmuntrar Eritrea att samverka med det internationella samfundet på människorättsområdet. Parlamentet begär att FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) samarbetar med Eritrea vad gäller kapacitetsuppbyggnad inom rättsväsendet genom att organisera seminarier och utbildning för domare och advokater som en konstruktiv väg framåt. Parlamentet inser att en delegation från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter ska besöka Eritrea i juli 2017, och uppmanar delegationen att rapportera vad de ser och att försöka få tillgång till alla delar av landet, särskilt till fängelser, där man kan inspektera och rapportera om anläggningarna. 21. Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över de aktuella förödande klimatförhållandena i Afrikas horn, inbegripet Eritrea, och den stora risken för att detta ska medföra en livsmedelskris och en humanitär kris. Parlamentet uppmanar EU att tillsammans med sina internationella partner öka sitt stöd till den drabbade befolkningen och att se till att nödvändig finansiering och stöd tillhandahålls. 22. Europaparlamentet fördömer den eritreanska regeringens politik att återkalla medborgarskap, och begär att alla eritreanska medborgare behandlas rättvist och lika inför lagen. Parlamentet betonar att när man motverkar bristerna i rättsväsendet i Eritrea måste ett demokratiskt styre och återställande av rättsstaten prioriteras, genom att avskaffa det auktoritära styre som bygger på fruktan för godtyckliga frihetsberövanden och fångenskap i isolering, tortyr och andra människorättskränkningar, varav vissa kan betecknas som brott mot mänskligheten. 23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen, Afrikanska unionens råd, Östafrikanska gemenskapen, FN:s generalsekreterare, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och till de eritreanska myndigheterna.

C 334/146 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 P8_TA(2017)0310 Burundi Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om situationen i Burundi (2017/2756(RSP)) (2018/C 334/17) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, särskilt artikel 96, med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning, med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2248 (2015) av den 12 november 2015 och 2303 (2016) av den 29 juli 2016 om situationen i Burundi, med beaktande av den internationella undersökningskommissionens rapport som den 15 juni 2017 framlades för FN:s råd för mänskliga rättigheter, med beaktande av FN:s generalsekreterares första rapport om Burundi, som offentliggjordes den 23 februari 2017, med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 9 mars 2017 om situationen i Burundi, med beaktande av rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi, som offentliggjordes den 20 september 2016, med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 30 september 2016 om människorättssituationen i Burundi, med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000, med beaktande av förklaringen om Burundi vid Afrikanska unions toppmöte den 13 juni 2015, med beaktande av beslutet om Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds verksamhet och om läget vad gäller fred och säkerhet i Afrika (Assembly/AU/Dec.598(XXVI)), som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 26:e ordinarie församling den 30 och 31 januari 2016 i Addis Abeba i Etiopien, med beaktande av de beslut och uttalanden från Afrikanska unionens församling, som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 27:e ordinarie församling den 17 och 18 juli 2016 i Kigali i Rwanda, med beaktande av resolutionen från den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter av den 4 november 2016 om människorättssituationen i Republiken Burundi, med beaktande av förklaringen om Burundi vid Östafrikanska gemenskapens toppmöte den 31 maj 2015, med beaktande av sina resolutioner om Burundi, framför allt av den 9 juli 2015 ( 1 ), 17 december 2015 ( 2 ) och 19 januari 2017 ( 3 ), ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0275. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0474. ( 3 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0004

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/147 Torsdagen den 6 juli 2017 med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015 och av rådets beslut (Gusp) 2015/1763 och (Gusp) 2016/1745 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi, med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 och av den 15 februari 2016 om Burundi, med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde den 28 maj 2015, 19 december 2015 och den 21 oktober 2016, med beaktande av uttalandet från talespersonen för den höga representanten och vice ordföranden av den 6 januari 2017 om förbudet mot Ligue Iteka i Burundi, med beaktande av Burundis konstitution, särskilt artikel 96, med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Burundi har drabbats av en allvarlig politisk kris och oroligheter bland befolkningen efter att president Pierre Nkurunziza i april 2016 tillkännagett att han skulle ställa upp för en tredje mandatperiod, vilket flagrant strider mot landets konstitution som begränsar antalet mandatperioder till två, liksom också mot Arushaavtalet. Det starka motståndet mot att han omvalts har slagits ned med våldsam kraft av regeringen, så att människorättssituationen i landet alarmerande försämrats. B. Enligt internationella observatörer har motståndet mot att han omvalts alltsedan juli 2015 slagits ned av regeringen med mycket hårda metoder, och efter att våldsamheterna bröt ut har enligt FN 500 personer dödats. Enligt organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna skulle antalet dödsoffer uppgå till över 1 200, medan mellan 400 och 900 fallit offer för påtvingade försvinnanden och hundratals, om inte rentav tusentals skulle ha utsatts för tortyr och över 10 000 fortfarande vara godtyckligt frihetsberövade. C. President Pierre Nkurunziza utesluter inte möjligheten av att ändra konstitutionen så att han kan ställa upp för en fjärde mandatperiod från och med 2020, och det pågår en intern process för avskaffande av begränsningarna av antalet mandatperioder. Detta skulle strida mot hans tidigare uttalanden och vara ett svek mot de gemensamma ansträngningar som gjorts i syfte att finna en funktionerande långsiktig lösning på krisen. D. Enligt rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi (EINUB) finns det talrika bevis för att det i landet förekommit grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och allvarliga övergrepp, vilka i huvudsak förövats av säkerhetsstyrkorna och myndigheterna. Antalet fall av uppvigling till våld och hat har ökat sedan april 2017, framför allt i samband med möten som hållits av Imbonerakure, som bildar ungdomsmilisen inom det makthavande partiet CNDD-FDD. Det är i synnerhet personer från oppositionshåll och aktörer från det civila samhället, särskilt människorättsförsvarare, journalister och advokater som råkar ut för dessa övergrepp. Den slutliga rapporten från den internationella undersökningskommission som tillsatts av FN:s råd för mänskliga rättigheter väntas föreligga i september 2017. E. Bland våldshandlingar som rapporterats märks mord, bortföranden, påtvingade försvinnanden, samt fall av tortyr, våldtäkt och godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Korruptionen och myndigheternas oföretagsamhet befäster en kultur av straffrihet, så att flera av dem som står bakom de blodiga våldshandlingarna, bland dem också medlemmar av ordningsmakten och underrättelsetjänsten, inte kan ställas inför rätta. F. I oktober 2016 förbjöd myndigheterna i Burundi fem organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna och i januari 2017 förbjöds också den äldsta av dessa organisationer i landet, nämligen Ligue Iteka. I december 2016 antog parlamentet en lag som ställer internationella icke-statliga organisationer under sträng uppsikt.

C 334/148 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 G. Restriktionerna mot oberoende medier och tidningar har skärpts. Oberoende medier censureras fortfarande och beläggs med tillfälliga förbud, blockeras och/eller läggs ned. Journalister har försvunnit, hotats, misshandlats och utsatts för juridiska trakasserier. Alla oberoende radiostationer har stängts ned. I den världsomfattande rangordningen av pressfriheten som görs av Reportrar utan gränser kom Burundi på 160:e plats bland 180 länder under 2017. H. FN:s tjänstemän påtalar en trend om att statens tjänstemän sår ut splittring, vilket befaras kunna leda till en våldsspiral och till att krisen eventuellt får drag av en etnisk konflikt. Det berättas om våld och skrämseltaktik i stor skala, som utövats av partiet CNDD-FDD (Conseil national pour la défense de la démocratie-forces de défense de la démocratie, alltså Nationella rådet för försvar av demokratin Styrkorna för försvar av demokratin), och dess ungdomsavdelning, milisen Imbonerakure. I. I oktober 2016 inledde Burundi ett förfarande för att frånträda Romstadgan och gav således uttryck för sin avsikt att lämna Internationella brottmålsdomstolen, efter att domstolen beslutat inleda en förundersökning av våldet och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet. J. I augusti 2016 vägrade Burundis regering tillåta Förenta nationerna att placera ut poliser i landet för att säkerställa en uppföljning av situationen där. Burundis regering har beslutat inställa sitt samarbete med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och likaså vägrat samarbeta med den undersökningskommission som tillsatts av FN:s råd för mänskliga rättigheter. K. Den 21 december 2015 förkastade Burundis parlament ett förslag om att Afrikanska unionen skulle sända en fredsbevarande styrka till landet, med den motiveringen att alla militära ingripanden från Afrikanska unionens sida skulle innebära att landet invaderades av en ockupationsstyrka. L. Den 8 december 2015 inledde Europeiska unionen ett samrådsförfarande med Burundis regering i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet, i närvaro av företrädare för AVS-länderna, Afrikanska unionen, Östafrikanska gemenskapen och FN. I mars 2016 avslutade Europeiska unionen detta samrådsförfarande, efter att ha kommit fram till att de utfästelser som Burundis regering gjort när det gäller mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen inte var tillräckliga. M. Efter detta förfarande har Europeiska unionen fastställt en rad åtgärder som måste vidtas av Burundis regering för att samarbetet ska kunna återupptas i sin fulla utsträckning. N. Europeiska unionen har inställt det direkta ekonomiska stödet till Burundis förvaltning, vilket även gäller budgetstödet. Unionen har utfäst sig att ha kvar det ekonomiska stödet till befolkningen och det humanitära biståndet, också till projekt som är avsedda att trygga tillgången till grundläggande tjänster. O. Europeiska unionen har antagit riktade sanktioner mot personer, enheter eller organ som undergräver demokratin eller hindrar arbetet med att finna fram till en politisk lösning i Burundi. Afrikanska unionen planerar för närvarande också att anta sanktioner. P. Den dialog som förs inom Burundi under Östafrikanska gemenskapens överinseende och med stöd från Afrikanska unionen och Europeiska unionen anses av FN:s säkerhetsråd som det enda fungerande sättet för att man ska nå fram till en varaktig politisk lösning på situationen i Burundi. Dialogen måste vara öppen för alla, så att också oppositionspartierna, det civila samhället och burundier i förskingringen kan delta i den. Q. Det politiska dödläget i Burundi och den allt sämre ekonomiska situationen får svåra konsekvenser för invånarna. Enligt uppskattningar från FN:s flyktingkommissariat har över 420 000 flytt från Burundi och sökt sin tillflykt i grannländerna. Enligt FN:s undergeneralsekreterare uppgår antalet internflyktingar i dagens läge till 209 000, medan tre miljoner människor behöver humanitärt bistånd och livsmedelsförsörjningen blivit ytterst osäker för 2,6 miljoner människor. 700 000 människor är beroende av akut livsmedelsbistånd, fastän regeringen upphävt vissa restriktioner. Detta utgör en allvarlig fara för stabiliteten i regionen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/149 Torsdagen den 6 juli 2017 1. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den politiska situationen och säkerhetssituationen i Burundi. Parlamentet fördömer skarpt alla de våldshandlingar, mord och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna som inträffat i landet sedan 2015. Parlamentet riktar ett upprop om en effektiv och proportionerlig insats för att förebygga flera våldsutbrott. 2. Europaparlamentet oroar sig över den allmänt utbredda straffriheten, framför allt för våldshandlingar och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, samt för förövarna av dessa brott. Parlamentet påminner om att Burundis myndigheter enligt internationell och regional människorättslagstiftning är skyldiga att garantera, skydda och främja de grundläggande rättigheterna, däribland också invånarnas medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet efterlyser här en ingående och oberoende undersökning av de mord och övergrepp som inträffat i Burundi under de senaste åren och yrkar på att de skyldiga ska ställas till svars för vad de gjort. 3. Europaparlamentet beklagar djupt att Burundis regering inlett ett förfarande för att landet ska frånträda Romstadgan om inrättande av Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar Burundis regering att inställa detta förfarande och se till att landet fortsätter att fullt ut delta i domstolens arbete. 4. Europaparlamentet uppmanar med kraft Burundis regering att till fullo respektera FN:s säkerhetsråds resolution 2303 (2016) och tillåta att en polisenhet från FN sänds ut till landet för att säkerställa att säkerhetssituationen i landet följs upp. 5. Europaparlamentet välkomnar FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Burundi, som inrättades i november 2016 för att undersöka brott mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi sedan april 2015. Parlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att till fullo samarbeta med medlemmarna i undersökningskommissionen. 6. Europaparlamentet välkomnar att FN:s generalsekreterare Antonio Gutierrez nyligen utsett ett särskilt sändebud, Michel Kafando, för att underlätta förståelsen av den politiska process som pågår. 7. Europaparlamentet upprepar sitt engagemang för yttrandefrihet, och bekräftar än en gång vilken viktig roll som spelas av det civila samhället, advokater, organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna och medier i ett demokratiskt samhälle. Parlamentet uppmanar här Burundis myndigheter att upphäva förbuden och avskaffa de restriktioner som dessa enheter belagts med, att avskaffa den nya lagstiftningen om utländska icke-statliga organisationer och att se till att journalister och människorättsförsvarare kan bedriva sin verksamhet helt fritt och under betryggande former överallt i landet. 8. Europaparlamentet oroar sig för den stora risken för att den aktuella situationen kan komma att förvärra spänningarna mellan olika befolkningsgrupper. Parlamentet fördömer att krisen görs till en etnisk fråga med hjälp av propaganda som grundar sig på etnisk ideologi. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter i landet att avhålla sig från allt agerande och alla utspel som kan leda till att våldet trappas upp och att krisen förvärras eller få negativa konsekvenser för den långsiktiga stabiliteten i regionen, liksom också att fullt ut respektera Arushaavtalet. 9. Europaparlamentet fördömer den uppvigling till hat och våld som bedrivs av ledarna för ungdomsmilisen Imbonerakure mot flyktingar och medlemmar av oppositionen, framför allt de offentliga uppropen om våldtäkt av kvinnor inom oppositionen, och yrkar på att dessa milisstyrkor omedelbart ska avväpnas. Parlamentet är djupt oroat över att det antagits en ny lag om inrättande av en nationell frivilligkår, eftersom detta kan leda till att milisstyrkornas agerande börjar framstå som legitimt. 10. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter att skapa villkor som är ägnade att återställa förtroendet och gynna den nationella enheten, med hjälp av en öppen nationell dialog som medger insyn, utan att utestänga någon enda, och som utspelar sig mellan regeringen, oppositionspartierna och det civila samhället, i enlighet med Burundis konstitution, Arushaavtalet och landets internationella åtaganden. 11. Europaparlamentet framhåller att situationen i Burundi blir till oerhörd skada för hela regionen. Parlamentet välkomnar här de förhandlingar som förs under Östafrikanska gemenskapens överinseende och med stöd från Afrikanska unionen, och yrkar på att Burundis myndigheter ska engagera sig och samarbeta för att en omedelbar, livsduglig och långsiktig lösning på konflikten ska kunna uppnås, men uttalar dock sin djupa oro över att det går så långsamt med framstegen inom denna dialog. 12. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att stödja de insatser som görs av de regionala aktörerna för att lösa krisen. Parlamentet yrkar på att den färdplan som tagits fram av den kontaktperson som utsetts av Östafrikanska gemenskapen, alltså Tanzanias före detta president Mkapa, ska omsättas i handling.

C 334/150 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 13. Europaparlamentet välkomnar beslutet från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd om att godkänna att det sätts in ett afrikanskt uppdrag för skydd och förebyggande i Burundi för att gynna en politisk lösning. Parlamentet yrkar på att Burundis regering fullt ut ska infria de utfästelser som gjorts om att underlätta en snabb insats av observatörer och experter på mänskliga rättigheter, framför allt genom att de omedelbart får viseringar och genom att andra obligatoriska formaliteter snabbt klaras av för dem. 14. Europaparlamentet anser att en utökad närvaro av internationella observatörer i Burundi starkt skulle kunna bidra till att förbättra människorätts- och säkerhetssituationen. Parlamentet begär att ytterligare 200 militära observatörer och människorättsobservatörer ska sändas ut från Afrikanska unionen, förutom de 30 som redan finns på plats. 15. Europaparlamentet anser att man, tillsammans med Afrikanska unionen, måste klarlägga spårbarheten för de ekonomiska medel som gått till burundiska soldater som gjort en insats inom ramen för Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom). 16. Europaparlamentet anser att varje normalisering av förbindelserna med EU, däribland också med dess medlemsstater, förutsätter att Burundis myndigheter förverkligar allt det som föreskrivs i den översikt över åtaganden som aktualiserats vid samrådet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet. 17. Europaparlamentet noterar det beslut som Europeiska unionen fattat efter samrådet med Burundis myndigheter enligt artikel 96 i Cotonouavtalet, om att inställa det direkta ekonomiska stödet till Burundis förvaltning och välkomnar att Europeiska unionen antagit restriktioner i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar mot dem som inkräktat på fredsansträngningarna eller begått kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att unionen har kvar hela sitt ekonomiska stöd till Burundis folk, däribland också till flyktingarna, inom sådana nyckelområden som hälsooch sjukvård, livsmedelsförsörjning och utbildning, liksom också det humanitära stödet via direkta kanaler. Parlamentet stöder de riktade sanktioner som förlängts av Europeiska unionen, liksom rådets beslut om att efter samrådet enligt artikel 96 inställa budgetstödet till Burundi. 18. Europaparlamentet är ytterst oroat över tillströmningen av flyktingar från Burundi till grannländerna och över den alarmerande humanitära situationen för internflyktingarna i landet, och bekräftar än en gång sitt stöd till de humanitära organisationerna i regionen och i grannländerna, som tar emot flyktingar. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen och andra givare att öka sitt ekonomiska stöd och sitt humanitära bistånd till burundiska internflyktingar och flyktingar. Parlamentet erinrar medlemsstaterna om att de åtagit sig att respektera Genèvekonventionen. 19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens medlemsstaters regeringar och parlament, Afrikanska unionens medlemsstater och institutioner och till FN:s generalsekreterare.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/151 Torsdagen den 6 juli 2017 P8_TA(2017)0315 EU:s åtgärder för hållbarhet Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet (2017/2009(INI)) (2018/C 334/18) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av Förenta Nationernas resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 i New York ( 1 ), med beaktande av avtalet som antogs vid den 21:a konferensen för parterna (COP 21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet), med beaktande av artikel 3.3 och 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som bekräftar att EU ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål, och av artikel 11 i EUF-fördraget, med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid EUåtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739), med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU i januari 2011, med beaktande av det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 Att leva gott inom planetens gränser ( 2 ), med beaktande av Europeiska miljöbyråns (EEA) rapport nr 30/2016: Environmental indicator report 2016, med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030 ( 3 ), med beaktande av det strategiska meddelandet från kommissionens Europeiska centrum för politisk strategi av den 20 juli 2016 Sustainability Now! A European Voice for Sustainability ( 4 ), med beaktande av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 ( 5 ) och Europaparlamentets resolution av den ( 6 ) 2 februari 2016 om halvtidsöversynen ( 7 ), med beaktande av rapporterna från FN:s miljöprograms (Unep) internationella resurspanel: Policy Coherence of the Sustainable Development Goals (2015), Global Material Flows and Resource Productivity (2016) och Resource Efficiency: Potential and Economic Implications (2017), ( 1 ) A/RES/70/1. ( 2 ) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013. EUT L 354, 28.12.2013, s. 171. ( 3 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0224. ( 4 ) https://ec.europa.eu/epsc/sites/epsc/files/strategic_note_issue_18.pdf ( 5 ) Kommissionens meddelande av den 3 maj 2011 Vår livförsäkring, vårt naturkapital en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244). ( 6 ) Kommissionens rapport av den 2 oktober 2015 Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478). ( 7 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0034.

C 334/152 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 november 2016 Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid (JOIN (2016)0049), med beaktande av Habitat III-avtalet om en ny urban agenda, som antogs i Quito den 20 oktober 2016, med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A8-0239/ 2017), och av följande skäl: A. EU och dess medlemsstater har antagit Agenda 2030 för hållbar utveckling (nedan kallad Agenda 2030), inbegripet målen för hållbar utveckling. B. FN:s 17 mål för hållbar utveckling utgör en plan för ett bättre samhälle och en bättre värld som kan uppnås genom praktiska och mätbara åtgärder och som omfattar ett antal frågor, inklusive uppnåendet av bättre och mer jämlik hälsa, större välbefinnande och bättre utbildning av medborgarna, högre allmän välfärd, åtgärder mot klimatförändringarna och bevarande av miljön för kommande generationer, och måste alltid vara övergripande för alla områden i unionens arbete. C. Framtida ekonomisk tillväxt kommer endast att vara möjlig om man till fullo respekterar de gränser som planeten sätter för att säkerställa ett värdigt liv för alla. D. Agenda 2030 har potential att förändra och innehåller allmänna, ambitiösa, heltäckande, odelbara och sammanlänkade mål för att utrota fattigdom, bekämpa diskriminering, främja välstånd, miljöansvar, social delaktighet och respekt för de mänskliga rättigheterna samt för att stärka fred och säkerhet. Det krävs omedelbara åtgärder för att dessa mål ska kunna genomföras fullständigt och effektivt. E. Kommissionen har ännu inte lagt fram någon övergripande strategi för att genomföra Agenda 2030 som omfattar interna och externa politikområden och en detaljerad tidsplan fram till 2030, i enlighet med Europaparlamentets begäran i dess resolution av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030, och har heller inte till fullo åtagit sig rollen som allmän samordnare av de åtgärder som vidtas på nationell nivå. Det krävs en effektiv genomförandestrategi och en kontroll- och översynsmekanism för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås. F. De 17 målen för hållbar utveckling och de 169 delmålen rör alla aspekter av unionens politik. G. Många av målen för hållbar utveckling berör direkt EU:s såväl som nationella, regionala och lokala myndigheters befogenheter, och genomförandet av dem kräver således en verklig flernivåstyrningsstrategi med ett aktivt och brett förankrat deltagande från det civila samhället. H. Enligt FN ( 1 ) är klimatförändringarna inte en fristående miljöfråga utan snarare en av de största utmaningarna i vår tid och ett allvarligt hot mot hållbar utveckling, och dess utbredda, aldrig förut skådade effekter lägger en oproportionellt stor börda på de fattigaste och mest utsatta och ökar ojämlikheten mellan och inom länder. Brådskande åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna är avgörande för att målen för hållbar utveckling ska kunna genomföras framgångsrikt. I. Målen i Europa 2020-strategin för klimatförändringar och hållbar energi är att minska utsläppen från växthusgaser med 20 %, tillgodose 20 % av EU:s energiefterfrågan med energi från förnybara energikällor och öka energieffektiviteten med 20 %. EU har förbundit sig att minska sina utsläpp av växthusgaser med minst 40 % fram till 2030 jämfört med 2005 års nivåer, och denna siffra är föremål för en ambitionsmekanism i Parisavtalet. Parlamentet har begärt ett bindande ( 1 ) https://unstats.un.org/sdgs/report/2016/goal-13/

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/153 Torsdagen den 6 juli 2017 energieffektivitetsmål för 2030 på 40 % och ett bindande mål för förnybara energikällor på minst 30 %, och betonar att dessa mål bör genomföras med hjälp av individuella nationella mål. J. EU och dess medlemsstater är samtliga signatärer till Parisavtalet och har därmed förbundit sig att arbeta med andra länder för att begränsa den globala uppvärmningen till en bra bit under 2 o C, och att sträva efter att ytterligare begränsa den till 1,5 o C, för att på så sätt försöka begränsa de värsta riskerna med klimatförändringarna, som undergräver möjligheten att uppnå en hållbar utveckling. K. Hav och oceaner måste vara friska för att kunna försörja en stor biologisk mångfald och tillhandahålla livsmedelstrygghet och hållbara försörjningsmöjligheter. L. Enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet måste kommissionen bedöma miljökonsekvenserna, i ett globalt sammanhang, av unionens konsumtion av livsmedel och andra varor. M. I bedömningarna av hur effektiv agendan för målen för hållbar utveckling är i Europa i dag och i framtiden bör man inte enbart ta upp nuvarande framgångar, utan också titta på framtida ansträngningar och system, och bedömningarna bör även bygga på en noggrann utvärdering av skillnaderna mellan EU:s politik och målen för hållbar utveckling, inklusive områden där EU inte uppfyller målen för hållbar utveckling, där genomförandet av den nuvarande politiken är bristfällig och där det finns potentiella motsägelser mellan olika politikområden. N. Enligt EEA är det högst troligt att 11 av de 30 prioriterade målen i miljöhandlingsprogrammet inte kommer att uppnås till 2020. O. Finansieringen av målen för hållbar utveckling är en enorm utmaning som kräver ett starkt och globalt partnerskap och utnyttjande av alla former av finansiering (från inhemska, internationella, offentliga, privata och innovativa källor) liksom icke-finansiella medel. Privat finansiering kan komplettera men inte ersätta offentlig finansiering. P. En effektiv mobilisering av inhemska resurser är en oumbärlig del i att uppnå målen i 2030-agendan. Utvecklingsländerna drabbas särskilt hårt av företags skatteflykt och skatteundandragande. Q. Främjandet av hållbar utveckling förutsätter motståndskraft, som bör främjas genom en mångfacetterad strategi i EU:s yttre åtgärder och genom ett upprätthållande av principen om en konsekvent politik för utveckling. Medlemsstaternas och EU:s politik har både avsedda och oavsedda effekter för utvecklingsländerna, och målen för hållbar utveckling erbjuder ett unikt tillfälle att få till stånd större samstämdhet och en rättvisare politik gentemot utvecklingsländerna. R. Internationell handel kan vara en effektiv drivkraft för utveckling och ekonomisk tillväxt, och en stor del av EU:s import kommer från utvecklingsländer. I 2030-agendan erkänns handel som ett sätt att uppnå målen för hållbar utveckling. S. Vi måste ta itu med migrationsutmaningen och tillgodose kraven hos världens ökande befolkning om vi ska kunna nå en hållbar utveckling. I Agenda 2030 betonas betydelsen av migration som en potentiell drivkraft för utveckling. Artikel 208 i EUF-fördraget utnämner utrotning av fattigdom som det främsta målet i EU:s utvecklingspolitik. 1. Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande om EU-åtgärder för hållbarhet, som kartlägger de befintliga politiska initiativen och instrumenten på EU-nivå och som tjänar som svar på Agenda 2030 för hållbar utveckling. Parlamentet betonar dock behovet av en heltäckande bedömning av all befintlig EU-politik och lagstiftning inom alla sektorer, som även inbegriper politiska brister och trender, inkonsekvenser och genomförandebrister samt potentiella fördelar och synergieffekter. Parlamentet betonar att det behövs samordnade åtgärder för denna bedömning både på EUoch medlemsstatsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, rådet i alla dess sammansättningar och EU:s byråer och organ att utan dröjsmål ta itu med detta arbete.

C 334/154 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 2. Europaparlamentet framhåller att syftet med Agenda 2030 är att skapa ökat välstånd för alla och att de tre likvärdiga pelarna för hållbar utveckling, nämligen social, miljörelaterad och ekonomisk utveckling, är av avgörande betydelse för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att hållbar utveckling är ett grundläggande mål för unionen, såsom fastställs i artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, och att den bör spela en central roll i debatten om Europas framtid. 3. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att integrera målen för hållbar utveckling i all EU-politik och i alla EU-initiativ utifrån universalitets- och integreringsprinciperna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utarbeta en sammanhängande, samordnad och övergripande ramstrategi över genomförandet av de 17 målen för hållbar utveckling och deras 169 delmål i EU på kort, medellång och lång sikt, och erkänna de ömsesidiga kopplingarna mellan de olika målen för hållbar utveckling samt deras likvärdighet. Parlamentet betonar dessutom behovet av att integrera alla aspekter av Agenda 2030 i den europeiska planeringsterminen och säkerställa parlamentets fullständiga deltagande i processen. Parlamentet uppmanar första vice ordförande, som har det övergripande ansvaret för en hållbar utveckling att inta en ledande roll i detta avseende. Parlamentet betonar det faktum att EU och dess medlemsstater har åtagit sig att införa alla mål och delmål för hållbar utveckling fullt ut, såväl i praktiken som i andan. 4. Europaparlamentet påminner om vikten av den bakomliggande principen i 2030 års agenda om att ingen ska lämnas på efterkälken. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att ta itu med den bristande jämlikheten inom och mellan länderna, eftersom detta förstärker andra globala utmaningars inverkan och bromsar en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och uppdelning av data i sin politik för att säkerställa inkludering och prioritering av de mest utsatta och marginaliserade. 5. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att integrera målen för hållbar utveckling i sin agenda för bättre lagstiftning och understryker möjligheterna med att på ett strategiskt sätt använda verktygen för bättre lagstiftning för att utvärdera EU:s politiska samstämmighet med avseende på Agenda 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en kontroll av målen för hållbar utveckling i all ny politik och lagstiftning, och att säkerställa fullständig politisk samstämmighet i genomförandet av målen för hållbar utveckling, samtidigt som man främjar synergieffekter, får fördelar och undviker kompromisser både på europeisk och på nationell nivå. Parlamentet understryker behovet av att inkludera hållbar utveckling som en integrerad del i den övergripande ramen för konsekvensbedömningar, i stället för som en separat konsekvensbedömning, vilket för närvarande är fallet enligt kommissionens verktygslåda för bättre lagstiftning. Parlamentet efterlyser dessutom förbättrade verktyg för att mäta och kvantifiera de medellånga och långsiktiga miljöeffekterna i konsekvensbedömningarna. Parlamentet uppmanar även kommissionen att säkerställa att utvärderingar och kontroller av ändamålsenlighet som görs inom ramen för programmet för lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refitprogrammet) bedömer om vissa politiska åtgärder eller viss lagstiftning bidrar till ett ambitiöst genomförande av målen för hållbar utveckling eller om de i själva verket hindrar detta. Parlamentet efterlyser en tydlig identifiering och uppdelning av den förvaltningsnivå på vilken målen ska genomföras, men betonar samtidigt att subsidiaritetsprincipen bör respekteras. Parlamentet kräver att tydliga och enhetliga processer för hållbar utveckling införs på nationell, och vid behov subnationell eller lokal nivå, för de medlemsstater som inte redan har gjort detta. Parlamentet betonar att kommissionen bör erbjuda vägledning för denna process för att säkerställa ett harmoniserat format. 6. Europaparlamentet understryker att det sjunde miljöhandlingsprogrammet i sig är ett viktigt instrument för genomförandet av hållbarhetsmålen, även om åtgärder som vidtagits i vissa sektorer ännu inte är tillräckliga för att säkerställa att målen uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra det sjunde miljöhandlingsprogrammet, att i sin utvärdering av programmet inbegripa en bedömning av den grad till vilken programmets mål sammanfaller med hållbarhetsmålen, och att utifrån dessa resultat utarbeta en rekommendation för det efterföljande programmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid föreslå ett miljöhandlingsprogram för unionen för perioden efter 2020, i enlighet med artikel 192.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom detta program kommer att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling i Europa. 7. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att hålla fast både vid den förvaltningsagenda som man gemensamt avtalade om i Riodeklarationen och i Agenda 2030, och 2002 års genomförandeplan från Johannesburg och slutdokumentet från FN:s 2012 års konferens om hållbar utveckling Rio + 20. 8. Europaparlamentet anser att kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna att främja införandet eller förbättringen av råden för hållbar utveckling på nationell nivå, även på lokal nivå. Parlamentet anser även att man bör förbättra det civila samhällets och andra berörda aktörers deltagande och deras aktiva engagemang i relevanta internationella forum, och i detta avseende främja öppenhet och ett brett samhälleligt deltagande samt offentliga partnerskap, för att genomföra hållbar utveckling.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/155 Torsdagen den 6 juli 2017 9. Europaparlamentet inser att det kommer att behövas deltagande från många olika aktörer från EU, medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna, det civila samhället, medborgare, näringslivet och tredje parter för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det flerpartsforum som man informerade om i kommissionens meddelande blir en modell för bästa praxis för att underlätta planeringen, genomförandet, övervakningen och översynen av Agenda 2030. Parlamentet understryker att denna plattform bör mobilisera experter från olika nyckelsektorer, främja innovation och bidra till att säkerställa effektiva förbindelser med berörda parter samt uppmuntra främjandet av hållbar utveckling nedifrån och upp. Parlamentet framhåller att plattformen bör vara mer övergripande än en peer learning-plattform och möjliggöra att de berörda parterna faktiskt engageras i planeringen och övervakningen av genomförandet av hållbarhetsmålen. Parlamentet inbjuder vidare kommissionen att främja synergieffekter med andra närstående plattformar såsom Refit-plattformen, plattformen för den cirkulära ekonomin, högnivågruppen för konkurrenskraft och tillväxt samt expertgruppen på hög nivå för hållbar finansiering, och att rapportera till parlamentet och rådet om hur rekommendationerna från plattformen kommer att följas upp. 10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att underlätta styrningen av målen för hållbar utveckling för att säkerställa följande: i) de är sektorsöverskridande: genom att skapa en nationell samordningsstruktur med ansvar för uppföljning av Agenda 21, som skulle dra nytta av icke-statliga organisationers expertkunskap, ii) de är flernivåorienterade: genom att skapa en effektiv institutionell ram för hållbar utveckling på alla nivåer, iii) de inbegriper flera aktörer: genom att underlätta och uppmuntra allmänhetens medvetenhet och deltagande genom att göra informationen lätt tillgänglig, iv) de ställer fokus på att förbättra samverkan mellan vetenskap och politik, v) de skapar en tydlig tidsplan som kombinerar tänkande på kort sikt och på lång sikt. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa att flerpartsforumet inte bara resulterar i att man samlar in, utan också sprider praktisk kunskap om målen för hållbar utveckling, och också säkerställer att plattformen påverkar den politiska dagordningen. Parlamentet begär således att kommissionen, med hjälp av parlamentet och rådet, ska skapa ett flerpartsforum där aktörer från många olika sektorer kan delta. Näringslivet och industrin, konsumentgrupper, fackföreningar, sociala icke-statliga organisationer, miljö- och klimatinriktade icke-statliga organisationer, icke-statliga organisationer inriktade på utvecklingssamarbete samt lokala myndigheter och representanter för städer bör alla vara representerade i ett forum med minst 30 deltagare. Sammanträdena bör vara öppna för så många aktörer som möjligt, och vid behov kunna utvidgas om intresset ökar i framtiden. Flerpartsforumet bör vid sina sammanträden varje kvartal fastställa problem som utgör hinder för genomförandet av hållbarhetsmålen. Parlamentet bör överväga att inrätta en arbetsgrupp för målen för hållbar utveckling i syfte att garantera övergripande arbete om detta ärende inom parlamentet. Detta forum bör bestå av parlamentsledamöter som representerar så många av utskotten som möjligt. Parlamentet betonar att både kommissionen och parlamentet bör delta aktivt i flerpartsforumets sammanträden. Parlamentet anser att kommissionen varje år före FN:s högnivåsammanträden om målen för hållbar utveckling i juni/juli bör lämna in en uppdatering till forumet rörande dess framtida planer att bidra till genomförandet av hållbarhetsmålen, liksom ett dokument som är tillgängligt på alla nivåer i alla medlemsstater om bästa praxis när det gäller genomförandet av hållbarhetsmålen. Parlamentet anser att Regionkommittén bör fungera som en brygga mellan lokala och nationella aktörer. 11. Europaparlamentet välkomnar den ökande mängden institutionellt och privat kapital som avsätts till finansiering av målen för hållbar utveckling, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla kriterier för hållbar utveckling för EU:s institutionella utgifter, identifiera potentiella regleringsmässiga hinder och incitament för investeringar i hållbarhetsmålen och utforska möjligheterna till samordning och samarbete mellan offentliga och privata investeringar. 12. Europaparlamentet välkomnar det eventuella bidraget från granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik i syfte att uppnå hållbarhetsmålen genom ett bättre genomförande av regelverket i medlemsstaterna. Parlamentet varnar dock för att denna granskning inte bör ersätta andra verktyg, t.ex. överträdelseförfaranden.

C 334/156 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta effektiva övervaknings-, spårnings- och översynsmekanismer för genomförandet och integreringen av hållbarhetsmålen och Agenda 2030, och uppmanar kommissionen att i samarbete med Eurostat införa en uppsättning särskilda framstegsindikatorer för den interna tillämpningen av målen för hållbar utveckling i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra årliga rapporter om EU:s framsteg i genomförandet av hållbarhetsmålen och betonar att kommissionen bör stödja medlemsstaternas konsekventa rapportering. Parlamentet begär att få bli partner i processen, särskilt under arbetets andra fas efter 2020 och efterlyser en årlig dialog och rapportering mellan parlamentet, rådet och kommissionen som utmynnar i en rapport. Parlamentet kräver att resultaten både ska vara transparenta, lättförståeliga och informativa för en bred publik. Parlamentet framhåller vikten av transparens och demokratiskt ansvarstagande i övervakningen av Agenda 2030, och understryker därför den roll som medlagstiftarna spelar i denna process. Parlamentet anser att ett ingående av ett bindande interinstitutionellt avtal enligt artikel 295 i EUF-fördraget skulle ge en lämplig struktur för samarbetet i detta avseende. 14. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna måste rapportera till FN om sina resultat när det gäller att uppnå hållbarhetsmålen. Parlamentet betonar att dessa medlemsstatsrapporter bör utarbetas i samarbete med de berörda lokala och regionala myndigheterna. Parlamentet understryker att det i medlemsstater med federala och decentraliserade myndighetsnivåer är nödvändigt att i detalj nämna de särskilda utmaningar och förpliktelser som rör dessa delegerade myndighetsnivåer när det gäller att uppnå hållbarhetsmålen. 15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbara globala värdekedjor genom att införa system för tillbörlig aktsamhet för företag, som gäller hela leveranskedjan, vilket uppmuntrar företag att investera på ett mer ansvarsfullt sätt och främjar ett effektivare genomförande av kapitel om hållbar utveckling i frihandelsavtal, även inom korruptionsbekämpning, transparens, skatteflykt och ansvarsfullt företagande. 16. Europaparlamentet anser att i en framtida vision om Europa måste målen för hållbar utveckling finnas med som central princip, och att medlemsstaterna i detta sammanhang bör övergå till hållbara ekonomiska modeller. Därför bör EU:s roll i arbetet med att uppnå en hållbar utveckling stå i centrum för de diskussioner som inletts genom kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om EU:s framtid (COM(2017)2025), där det behövs större tonvikt vid hållbarhetsdimensionen i samband med ekonomisk tillväxt. Parlamentet anser att uppnående av målen för hållbar utveckling och Agenda 2030 är av avgörande betydelse för EU och att hållbarhetsmålen är det som Europa lämnar efter sig till framtida generationer. Parlamentet påpekar att Agenda 2030 stämmer överens med unionens principer och värderingar och att det därför är naturligt att uppnåendet av målen för hållbar utveckling sammanfaller med Europeiska unionens planer att skapa en bättre, mer hälsosam och mer hållbar framtid för Europa. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bygga upp kapacitet för integrerade bedömningar, teknisk och institutionell innovation och finansiell mobilisering för att uppnå hållbarhetsmålen. 18. Europaparlamentet erkänner att de flesta europeiska länder både inom och utanför EU har skrivit under avtalet om målen för hållbar utveckling. Parlamentet anser att man mot bakgrund av debatten om Europas framtid bör överväga att utarbeta en Europaomfattande ram för uppnåendet av målen för hållbar utveckling för medlemsstaterna i EU och EES, undertecknarna av EU:s associeringsavtal, EU:s kandidatländer och, efter utträdet ur EU, Förenade kungariket. 19. Europaparlamentet betonar den roll som det politiska högnivåforumet spelar i uppföljningen och översynen av målen för hållbar utveckling, och uppmanar kommissionen och rådet att leva upp till förväntningarna på EU som ledande i arbetet med att utforma och genomföra Agenda 2030 genom att enas om gemensamma EU-ståndpunkter och gemensam EU-rapportering, som bygger på samordnad rapportering från medlemsstaterna och EU-institutionerna, inför det politiska högnivåforumet inom ramen för FN:s generalförsamling. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera nuvarande insatser under det kommande politiska högnivåforumet och även de särskilda målen för hållbar utveckling, som kommer att granskas. 20. Europaparlamentet anser att EU bör vara den globala ledaren i övergången till en koldioxidsnål ekonomi och ett hållbart produktions- och konsumtionssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sin vetenskaps-, teknikoch innovationspolitik på hållbarhetsmålen och uppmanar kommissionen att utarbeta ett meddelande om vetenskap, teknik och innovation för hållbar utveckling, såsom rekommenderats av kommissionens expertgrupp om uppföljningen av Rio+20, främst målen för hållbar utveckling, i syfte att utarbeta och stödja en långsiktig politik för samordning och samstämmighet. 21. Europaparlamentet betonar att vetenskap, teknik och innovation är särskilt viktiga redskap när det gäller att genomföra målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker behovet av att på ett bättre sätt införliva begreppet hållbar utveckling och samhällsutmaningar i Horisont 2020 och framtida ramprogram för forskning.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/157 Torsdagen den 6 juli 2017 22. Europaparlamentet påminner om att parlamentet bör spela en tydlig roll i EU:s genomförande av Agenda 2030, såsom fastställdes i dess resolution av den 12 maj 2016. 23. Europaparlamentet välkomnar de senaste initiativen för att främja resurseffektivitet, bland annat genom att främja förebyggande av avfall, återanvändning och återvinning, begränsning av energiåtervinning till material som inte är återvinningsbara och utfasning av deponeringen på avfallsupplag av återanvändningsbart eller återvinningsbart avfall, såsom anges i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och förslaget till nya, ambitiösa EU:s mål om avfall, som bland annat kommer att bidra till mål nr 12 för hållbar utveckling och minskningen av marint avfall. Parlamentet erkänner att arbetet med att nå målen för hållbar utveckling och för att uppfylla målen för klimatförändringar på ett kostnadseffektivt sätt kommer att kräva ökad resurseffektivitet och kommer ensamt att minska de årliga utsläppen av växthusgaser med 19 % och växthusgasutsläppen i G7-länderna med upp till 25 % senast 2050. Parlamentet påpekar att 12 av de 17 målen för hållbar utveckling är beroende av ett hållbart utnyttjande av naturresurserna. Parlamentet understryker vikten av hållbar konsumtion och produktion genom att öka effektiviteten och minska föroreningar, resursbehov och avfall. Parlamentet betonar behovet av att bryta kopplingen mellan tillväxt, resursanvändning och miljöpåverkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport regelbundet om läget för den cirkulära ekonomin med detaljerad information om situationen och tendenser, och göra det möjligt att ändra existerande politik utifrån objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att se till att den cirkulära ekonomin resulterar i en betydande minskning av användningen av nya råvaror och en minskning av avfallsmaterial samt i produkter med längre livslängd och i användningen av biprodukter från tillverkning och överblivna material, som tidigare har ansetts vara avfallsflöden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös och övergripande plaststrategi och samtidigt uppfylla 2020-målet om en miljövänlig hantering av kemikalier, och dessutom ta hänsyn till målet om kretsloppet för giftfria material, i enlighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet anser att samordnade åtgärder på europeisk nivå mot livsmedelsavfall är avgörande för mål nr 2 i målen för hållbar utveckling och betonar att EU:s mål är att minska livsmedelsavfallet med 50 % senast 2030. 24. Europaparlamentet betonar att det i beslut nr 1386/2013/EU anges att de nuvarande produktions- och konsumtionssätten i den globala ekonomin ger upphov till en stor mängd avfall som, tillsammans med en ökad efterfrågan på varor och tjänster till gränsen till uttömningen av resurser, bidrar till en höjning av priserna på viktiga råvaror, mineraler och energi, vilket skapar ännu mer föroreningar och avfall, ökar utsläppen av växthusgaser och försnabbar markförsämringen och avskogningen. Parlamentet framhåller därför att det krävs insatser från EU:s och medlemsstaternas sida för att man ska kunna säkerställa en analys av produkternas och tjänsternas livscykel för att bedöma deras verkliga påverkan ur hållbarhetssynpunkt. 25. Europaparlamentet påminner om att det av avgörande betydelse att man kan frikoppla den ekonomiska tillväxten från resursförbrukningen för att man ska kunna begränsa inverkan på miljön samt förbättra Europas konkurrenskraft och minska dess resursberoende. 26. Europaparlamentet betonar att om EU ska kunna uppnå målen i Agenda 2030 är det av yttersta betydelse att dessa mål på ett övergripande sätt avspeglas i den europeiska planeringsterminen, bl.a. genom att ta upp gröna arbetstillfällen, resurseffektivitet, hållbara investeringar och hållbar innovation. Parlamentet konstaterar att en resurseffektiv ekonomi har stor potential för skapande av arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt, med ett tillskott på två biljoner amerikanska dollar till den globala ekonomin fram till 2050 och en ökning på 600 miljarder amerikanska dollar av G7-ländernas BNP för samma period. 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för alla berörda parter, inbegripet investerare, fackföreningar och medborgare, betona fördelarna med att omvandla icke hållbar produktion till verksamhet som möjliggör genomförande av målen för hållbar utveckling och fördelarna med att permanent omskola arbetskraften till grön, ren sysselsättning av hög kvalitet. 28. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att på EU-nivå uppnå hållbarhetsmål nr 2 om ett hållbart jordbruk och målen om förebyggande av föroreningar och överanvändning av vatten (6.3 och 6.4), om förbättring av jordkvaliteten (2.4 och 15.3) och om att stoppa förlusten av biologisk mångfald (15). 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med de betydande förseningar när det gäller att uppnå en god vattenstatus enligt ramdirektivet för vatten, och att säkerställa att mål nr 6 för hållbar utveckling nås. Parlamentet noterar att Europeiska miljöbyrån har klassificerat den ekologiska statusen i mer än hälften av vattenförekomsterna i de europeiska floderna och sjöarna som mindre god, och att vattenekosystemen fortsätter att försvagas och den biologiska mångfalden att väsentligt försämras. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja innovativa strategier för hållbar vattenförvaltning, såsom att frigöra den fulla potential som avloppsvatten erbjuder, och tillämpa principerna för cirkulär ekonomi i vattenförvaltning genom att genomföra åtgärder för att främja en säker

C 334/158 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 återanvändning av avloppsvatten inom jordbruket och i den industriella och den kommunala sektorn. Parlamentet betonar att ungefär 70 miljoner européer drabbas av vattenstress under sommarmånaderna. Parlamentet påminner dessutom om att omkring 2 % av EU:s befolkning inte har inte full tillgång till dricksvatten, något som på ett oproportionerligt sätt drabbar utsatta, marginaliserade grupper. Parlamentet påminner vidare om att 10 personer dör varje dag i Europa till följd av orent vatten och dåliga sanitära förhållanden och hygien. 30. Europaparlamentet välkomnar kommissionens gemensamma meddelande om havens framtid, där man föreslår 50 åtgärder för säkra, trygga, rena och hållbart förvaltade hav i Europa och i hela världen för att uppnå mål nr 14 för hållbar utveckling ett brådskande mål med tanke på behovet av en snabb återhämtning av haven i Europa och världshaven. 31. Europaparlamentet betonar den miljömässiga betydelsen av och de socioekonomiska fördelarna med biologisk mångfald, och att den aktuella minskningen av den biologiska mångfalden enligt den senaste rapporten om planetens gränser har överskridit de planetära begränsningarna, samtidigt som biosfärens integritet anses utgöra en nyckelgräns som man inte kan överskrida utan att förändra jordens tillstånd. Parlamentet noterar med oro att målen för den biologiska mångfalden i EU 2020 och i konventionen om biologisk mångfald inte kommer att uppnås om inte betydande ytterligare åtgärder vidtas. Parlamentet påminner om att 60 % av alla djurarters och 77 % av skyddade livsmiljöers förhållanden inte är optimala ( 1 ). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att uppnå dessa mål bl.a. genom ett fullständigt genomförande av naturvårdsdirektiven och genom att erkänna det mervärde som ekosystemen och den biologiska mångfalden tillför den europeiska miljön, och anslå tillräckliga medel, även i de framtida budgetarna för bevarandet av den biologiska mångfalden, särskilt för nätverket Natura 2000 och Life-programmet. Parlamentet upprepar behovet av en gemensam metod för spårning, som tar hänsyn till alla direkta och indirekta utgifter för biologisk mångfald och effektiviteten av dessa utgifter, men betonar att EU:s totala utgifter inte får ha några negativa effekter för den biologiska mångfalden utan att de bör bidra till uppnåendet av EU:s mål för biologisk mångfald. 32. Europaparlamentet betonar att det är en absolut förutsättning att naturvårdsdirektiven genomförs fullständigt, efterlevs och finansieras tillfredsställande, för att strategin för biologisk mångfald som helhet ska bli framgångsrik och dess huvudmål uppnås. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att inte revidera naturvårdsdirektiven. 33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt fullgöra och stärka det ekologiska nätverket Natura 2000 genom att öka insatserna för att se till att tillräckligt många särskilda bevarandeområden utses i enlighet med habitatdirektivet och att detta åtföljs av effektiva åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden i Europa. 34. Europaparlamentet noterar att forskningen visar att ett ohållbart jordbruk är den största orsaken till minskningen av det organiska kolinnehållet i marken och förlusten av markens biologiska mångfald. Parlamentet uppmanar EU att främja metoder som bygger upp markkvaliteten, såsom rotation mellan baljväxter och djurhållning, som gör det möjligt för EU att uppfylla hållbarhetsmålen nr 2.4 och 15.3. 35. Europaparlamentet anser att EU bör göra mycket mer för att bidra till att uppnå mål nr 15. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att prioritera frågan om miljösanering genom att föreslå harmoniserade bestämmelser för att motverka markanvändning och markförsämring och att snarast möjligt lägga fram den handlingsplan mot avskogning och skogsförsämring som nämnts vid upprepade tillfällen samt en tidsplan för att genomföra denna. 36. Europaparlamentet erkänner att förändringar i markens biologiska mångfald och i det organiska kolinnehållet i marken framför allt orsakas av markförvaltningsmetoder och förändringar i markanvändning samt klimatförändringar, vilka har allvarliga negativa konsekvenser för ekosystemen och samhället som helhet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt markrelaterade frågor i det kommande åttonde miljöhandlingsprogrammet 37. Europaparlamentet betonar att EU:s import av sojaskrå till djurfoder bidrar till avskogningen i Sydamerika och undergräver därmed hållbarhetsmålen när det gäller avskogning, klimatförändringar och biologisk mångfald. ( 1 ) Europeiska miljöbyråns rapport nr 30/2016, Environmental indicator report 2016 In support to the monitoring of the 7th Environment Action Programme, https://www.eea.europa.eu/publications/environmental-indicator-report-2016.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/159 Torsdagen den 6 juli 2017 38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser som en global aktör när det gäller att skydda den viktiga ekologin och miljön i Arktis. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inte tillåta några politiska åtgärder som ger incitament till att exploatera Arktis för fossila bränslen. 39. Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på biologisk mångfald, naturresurser och ekosystem samt på den erkända kopplingen mellan dessa faktorer och människors hälsa och välbefinnande. Parlamentet understryker behovet av en One health-modell som omfattar människors och djurs hälsa och miljöskydd, och påminner om att investeringar i forskning och innovationer i syfte att utveckla ny hälso- och sjukvårdsteknik är en avgörande förutsättning för att uppnå hållbarhetsmålen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att mycket skyndsamt genomföra en analys som ett svar på OECD:s publikation om europeisk hälsostatistik i korthet (EU Health at a Glance), som visar att den förväntade livslängden inte har ökat i många EU-länder. Parlamentet noterar att jämbördig tillgång till högkvalitativ hälso- och sjukvård är nyckeln till hållbara hälso- och sjukvårdssystem, eftersom den kan minska ojämlikheten. Parlamentet understryker att det behövs ytterligare åtgärder för att avlägsna de flerdimensionella hindren för tillgång på individ-, leverantörs- samt hälsooch sjukvårdssystemnivå, och för att fortsätta med att investera både i innovation och medicinsk forskning och i Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) i syfte att utveckla lösningar på hälsoområdet som är tillgängliga, hållbara och inriktade på bekämpningen av de globala gisslen som HIV/AIDS, tuberkulos, meningit, hepatit C och andra försummade infektionssjukdomar, som ofta är kopplade till fattigdom. Parlamentet påminner om att investeringar i forskning och utveckling på det medicinska området på global nivå är avgörande för att man ska kunna bemöta de framväxande hälso- och sjukvårdsutmaningarna i form av epidemier och antibiotikaresistens. 40. Europaparlamentet understryker att havsekonomin, eller den blå ekonomin, erbjuder viktiga möjligheter till ett hållbart utnyttjande och bevarande av de marina resurserna, och att lämpligt stöd till kapacitetsuppbyggnad för att utveckla och genomföra planeringsverktyg och förvaltningssystem, kan göra det möjligt för utvecklingsländerna att ta vara på dessa möjligheter. Parlamentet understryker den viktiga roll som EU måste spela i detta. 41. Europaparlamentet erkänner den obestridliga kopplingen mellan utvinning och bevarande av fiskeresurser och handel. Parlamentet erkänner också att alternativkostnaden för att inte åtgärda skadliga fiskesubventioner är extremt hög, eftersom resurserna kommer att uttömmas utan åtgärder, och resultera i osäker livsmedelsförsörjning och att de sysselsättningsmöjligheter som man försökte bevara kommer att förintas. 42. Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater alla är har undertecknat Parisavtalet och därför förbundit sig till dess mål, som kräver en global insats. Parlamentet framhåller behovet av att införliva de långsiktiga målen för att minska koldioxidutsläppen för att begränsa den globala uppvärmningen till klart under 2 o C, och att fortsätta ansträngningarna för att ytterligare begränsa denna ökning till 1,5 o C. 43. Europaparlamentet påminner om att kommissionens förslag om en klimat- och energiram för 2030 fastställer tre huvudmål för 2030: att växthusgasutsläppen ska minska med minst 40 %, att minst 27 % av EU:s efterfrågan på energi ska tillgodoses med förnybar energi och att energieffektiviteten ska förbättras med minst 30 %. Parlamentet påminner om sina ställningstaganden rörande dessa mål. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta att granska dessa mål och att utarbeta en EU-strategi för nollutsläpp till mitten av århundradet, där man stakar ut en kostnadseffektiv väg för att nå målet om nollutsläpp netto enligt Parisavtalet. 44. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att effektivt integrera begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i utvecklingspolitiken. Parlamentet betonar behovet av att uppmuntra tekniköverföring till energieffektiv och ren teknik, och stödja investeringar i småskaliga, fristående och decentraliserade projekt för förnybar energi. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd för hållbart jordbruk i syfte att hantera klimatförändringar, genom riktade stöd till småskaliga jordbrukare, diversifiering av grödor, skogsjordbruk och agroekologiska metoder. 45. Europaparlamentet noterar att miljöförsämringen och klimatförändringarna utgör stora risker för skapande och upprätthållande av fred och rättvisa. Parlamentet erkänner behovet av att i större utsträckning uppmärksamma hur klimatförändring och miljöförstöring driver på global migration, lika väl som fattigdom och hunger. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att behålla klimatförändringen som strategisk prioritering i diplomatiska dialoger på global nivå, inklusive bilaterala och biregionala högnivådialoger med G7-länderna, G20-länderna, i FN och med partnerländer som Kina, för att fortsätta en positiv och aktiv dialog som påskyndar den globala övergången till ren energi och undviker farlig klimatförändring.

C 334/160 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 46. Europaparlamentet erkänner det arbete som utförs av det amerikanska centrumet för klimat och säkerhet (Center for Climate and Security) när det gäller att identifiera tändpunkter mellan klimatförändringar och internationell säkerhet. Centrumet kallar klimatförändringarna en hotmultiplikator som skulle kunna fordra större humanitära eller militära interventioner och leda till svårare väderfenomen som hotar städer och militärbaser. 47. Europaparlamentet anser att energifattigdom, som ofta definieras som en situation där individer och hushåll inte i tillräcklig grad kan värma upp sina bostäder eller tillhandahålla andra energitjänster som behövs i sina hem till en överkomlig kostnad, är ett problem i många medlemsstater. Parlamentet framhåller att energifattigdom beror på stigande energipriser, konjunkturnedgångens inverkan på nationella och regionala ekonomier och bostäder med dålig energieffektivitet. Parlamentet påminner om det i EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU Silc) uppskattas att 54 miljoner EU-medborgare (10,8 % av EU:s befolkning) inte kunde värma upp sina hem tillräckligt under 2012, och liknande siffror har rapporterats vad gäller sen betalning av räkningar för el, vatten och värme eller förekomsten av dåliga bostadsförhållanden. Parlamentet betonar att det är viktigt att medlemsstaterna erkänner och tar itu med detta problem eftersom ett säkerställande av grundläggande energitjänster är av avgörande betydelse för att säkerställa att lokalsamhällen inte drabbas av negativa hälsokonsekvenser, att de inte fastnar i fattigdomsfällan och att de kan upprätthålla en god livskvalitet, och för att se till att de ekonomiska kostnaderna att hjälpa att de hushåll som är i behov av stöd inte blir alltför betungande. Parlamentet anser att moderna energitjänster är av avgörande betydelse för människors välbefinnande och för ett lands ekonomiska utveckling. Parlamentet noterar att 1,2 miljarder människor över hela världen ändå saknar tillgång till elektricitet och mer än 2,7 miljarder människor saknar möjlighet att laga mat på ett hygieniskt sätt. Parlamentet noterar att över 95 % av dessa människor bor antingen i Afrika söder om Sahara eller i utvecklingsländerna i Asien, och runt 80 % lever i landsbygdsområden. Parlamentet betonar att energi är av central betydelse för nästan varje större utmaning och möjlighet som världen står inför i dag. Parlamentet betonar att, vare sig det gäller sysselsättning, säkerhet, klimatförändringar, livsmedelsproduktion eller ökade inkomster, är tillgången till energi viktigt för alla, och att hållbar energi utgör en möjlighet som förändrar livet, ekonomin och vår planet. 48. Europaparlamentet rekommenderar en fullständig integrering av klimatåtgärder i EU:s budget (integrering av klimatförändringarna), och ett säkerställande av att åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser integreras i alla investeringsbeslut i Europa. 49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vart femte år, med början inom sex månader efter det att 2018 års positiva dialog inom ramen för UNFCCC har ägt rum, lägga fram en rapport om EU:s klimatlagstiftning, inklusive förordningen om ansvarsfördelning och utsläppshandelsdirektivet, för att försäkra sig om att denna lagstiftning effektivt bidrar till att nå de förväntade målen för en minskning av EU:s utsläpp av växthusgaser och huruvida den linje som man för närvarande följer kommer att vara tillräckliga för att nå målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet. Parlamentet begär dessutom att kommissionen senast 2020 reviderar och utvidgar klimat- och energipolitiken fram till 2030 och EU:s nationella fastställda bidrag, för att de på ett lämpligt sätt ska kunna anpassas till de långsiktiga målen i Parisavtalet och målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att stimulera potentialen för absorption av växthusgaser genom att uppmuntra utvecklingen av en politik som stöder återbeskogning med god skogsförvaltningspraxis, med tanke på att EU inom ramen för Agenda 2030 har åtagit sig att främja tillämpningen av hållbar skogsförvaltning, stoppa avskogningen, återställa skadade skogar och öka ny- och återplanteringen av skog runtom i världen fram till 2020. 50. Europaparlamentet understryker att arbetet med att begränsa den globala uppvärmningen inte är ett hinder för ekonomisk tillväxt och sysselsättning utan att minskade koldioxidutsläpp i ekonomin tvärtom bör ses som en viktig källa till ny och hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Parlamentet erkänner dock att en övergång till en ny ekonomisk och social modell innebär att samhällen som är koncentrerade kring traditionella industrier troligen kommer att stå inför utmaningar. Parlamentet understryker vikten av stöd under denna övergång och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kanalisera medel från källor som exempelvis EU:s utsläppshandelssystem till finansiering av modernisering och en rättvis omställning för att hjälpa sådana samhällen och främja antagandet av bästa teknik och produktionsmetoder för att säkerställa de bästa miljönormerna samt säkra, varaktiga och hållbara arbetstillfällen. 51. Europaparlamentet noterar att en kontinuerlig förlust av den biologiska mångfalden, de negativa följderna av avskogning och klimatförändringarna kan leda till en ökad konkurrens om resurser såsom livsmedel och energi, till ökad fattigdom och politisk instabilitet på det globala planet, och till folkförflyttningar och nya globala migrationsmönster. Parlamentet insisterar på att kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna bör ta hänsyn till detta i alla aspekter av yttre förbindelser och internationell diplomati och samtidigt säkerställa en stor ökning av finansieringen av det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA). Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att i alla

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/161 Torsdagen den 6 juli 2017 sina yttre åtgärder och sina kontakter med tredjeländer aktivt stödja åtgärder som syftar till att minska utsläppen genom främjande av förnybara energikällor, resurseffektivitet, biologisk mångfald och skogsskydd och genom främjande av begränsning av och anpassning till klimatförändringar. 52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s yttre politiska åtgärder är förenliga med målen för hållbar utveckling, fastställa områden där ytterligare insatser eller genomförande behövs för att se till att EU:s yttre politiska åtgärder stöder hållbarhetsmålens praktiska genomförande och att de inte står i konflikt med hållbarhetsmålen och deras genomförande i andra regioner, i synnerhet i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte sätta igång en tillförlitlig process som inleds med en metod för framsynthet/tidig varning för nya initiativ och förslag, inklusive ändringar av befintlig lagstiftning och att lägga fram ett förslag till en övergripande strategi för hållbar utveckling. Parlamentet pekar på tillgängliga verktyg och forum, t.ex. Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), Uneces regionala forum för hållbar utveckling (RFSD), det politiska högnivåforumet och FN:s centrala plattform. Parlamentet efterlyser en frivillig översyn vid det politiska högnivåforumet i linje med Agenda 2030, som uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra regelbundna och inkluderande granskningar av de framsteg som görs. Parlamentet betonar den roll som vanliga och korrekta förhandskonsekvensbedömningar spelar i detta avseende. Parlamentet påminner om den fördragsenliga skyldigheten att ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet i all politik som sannolikt kan påverka utvecklingsländerna. 53. Europaparlamentet understryker vikten av ODA som ett viktigt instrument för att uppnå målen i Agenda 2030, utrota alla former av fattigdom och bekämpa ojämlikhet, men upprepar samtidigt att utvecklingsbiståndet inte räcker till för att på egen hand hjälpa utvecklingsländer att ta sig ur fattigdom. Parlamentet understryker behovet av att främja instrument som uppmuntrar till ökad ansvarighet, såsom budgetstöd. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utan dröjsmål bekräfta åtagandet att anslå 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till ODA, och lägga fram förslag till en detaljerad tidsplan för en gradvis ökning av ODA för att nå detta mål. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om EU:s åtagande att anslå minst 20 % av ODA till mänsklig utveckling och social inkludering och efterlyser ett förnyat åtagande i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla OECD:s biståndskommittés (DAC) rekommendation om att den årliga genomsnittliga bidragsdelen bör utgöra 86 % av de sammanlagda ODA-anslagen. Parlamentet begär att ODAanslag skyddas från omledning till andra åtgärder och att de internationellt överenskomna principerna om utvecklingseffektivitet respekteras genom att man upprätthåller ODA:s grundläggande mål, nämligen att utrota fattigdomen, med särskilt fokus på de minst utvecklade länderna och instabila områden. Parlamentet påminner om att man måste gå längre än förhållandet givare/mottagare i en bredare utvecklingsagenda. 54. Europaparlamentet betonar att skattemässig rättvisa och öppenhet, bekämpning av skattesmitning, utrotning av olagliga finansiella flöden och skatteparadis, tillsammans med förbättrad förvaltning av de offentliga finanserna, hållbar ekonomisk tillväxt och ökad mobilisering av inhemska resurser är avgörande för finansieringen av Agenda 2030. Parlamentet uppmanar EU att inrätta ett finansieringsprogram (Devetax 2030) som uttryckligen ska bistå vid införandet av skattestrukturer i nya marknadsekonomier och hjälpa utvecklingsländer att öppna nya regionala skattekontor. Parlamentet upprepar sin begäran om en global skatt på finansiella transaktioner för att hantera de globala fattigdomsproblemen, efterlyser en undersökning av hur utvecklingsländerna påverkas av nationell skattepolitik och EU:s skattepolitik och anser att principen om en konsekvent politik för utveckling ska tillämpas när man lagstiftar på det här området. 55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anpassa förhållningssättet till migration dels i syfte att utforma en migrationspolitik som ligger i linje med mål 10 för hållbar utveckling och en faktabaserad bild av migranter och asylsökande och även i linje med kampen mot främlingsfientlighet och diskriminering av invandrare, dels i syfte att investera i viktiga drivkrafter för mänsklig utveckling. Parlamentet upprepar sina farhågor om att den nya politiken och de nya finansieringsinstrumenten som ska ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttningar kan komma att genomföras på bekostnad av utvecklingsmålen, och efterlyser en starkare granskningsroll för parlamentet i detta avseende för att säkerställa att de nya finansieringsverktygen är förenliga med EU:s rättsliga grund, principer och åtaganden, särskilt med Agenda 2030. Parlamentet påminner om att det primära målet för utvecklingssamarbetet är att utrota fattigdom och få till stånd en ekonomisk och social långsiktig utveckling. 56. Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på investeringar i unga människor, eftersom det är de som i första hand genomför hållbarhetsmålen. Parlamentet betonar behovet av att utnyttja den demografiska utdelningen i utvecklingsländer genom lämpliga politiska åtgärder och investeringar i utbildning och hälsa för ungdomar, däribland sexuell och reproduktiv

C 334/162 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 hälsa. Parlamentet understryker möjligheten att äntligen främja jämställdhet och kvinnors egenmakt som en grundläggande del av målen för hållbar utveckling och uppmanar EU att integrera dessa aspekter inom alla områden för yttre åtgärder. Parlamentet anser att dessa grundläggande faktorer för mänsklig utveckling och humankapital bör prioriteras för att garantera hållbar utveckling. 57. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att avsätta nödvändiga resurser till och rikta den politiska uppmärksamheten på att säkerställa att principen om jämställdhet samt kvinnors och flickors egenmakt står i centrum för genomförandet av Agenda 2030. 58. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa att de offentliga budgetarna inte står i konflikt med målen för hållbar utveckling. Parlamentet anser att en betydande ökning av gröna investeringar, grön innovation och grön tillväxt i EU behövs för ett framgångsrikt och punktligt genomförande av Agenda 2030 och erkänner att det behövs nya finansieringsverktyg och olika strategier när det gäller investeringspolitiken, såsom en utfasning av miljömässigt skadliga bidrag och projekt som leder till höga koldioxidutsläpp. Parlamentet efterlyser en strategi för de multinationella företagens och näringslivets införlivande av miljömässiga, sociala och förvaltningsmässiga faktorer i sina affärsmodeller och för institutionella investerares införlivande av dessa faktorer i sina investeringsstrategier för att överföra medel till hållbar finansiering och desinvestera ur fossila bränslen. 59. Europaparlamentet efterlyser en ny flerårig budgetram efter 2020 som innebär att unionens budget styrs om till genomförande av Agenda 2030 för hållbar utveckling genom att garantera tillräcklig finansiering för konkret genomförande av hållbarhetsmålen. Parlamentet efterlyser ökad integrering av hållbar utveckling i alla finansieringsmekanismer och budgetposter och upprepar att långsiktig politisk konsekvens spelar en viktig roll när det gäller kostnadsminimering. Parlamentet framhåller betydelsen av sammanhållningspolitiken som EU:s huvudsakliga investeringspolitik och påminner om att det behövs övergripande tillämpning av hållbarhetskriterier och resultatbaserade mål för EU:s samtliga struktur- och investeringsfonder, inklusive Europeiska fonden för strategiska investeringar, för att uppnå en heltäckande övergång till hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt. 60. Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) att se till att den lever upp till Europas värderingar genom att tillämpa starka hållbarhetskriterier i sin utlåning och i synnerhet se till att utlåning till energi- och transportsektorerna inriktas på koldioxidsnåla och hållbara projekt. 61. Europaparlamentet uppmanar EIB att senast 2030 avsätta 40 % av sin utlåningsportfölj till koldioxidsnål och klimattålig tillväxt. 62. Europaparlamentet uppmanar EIB att anslå mer medel till Elena-initiativet för att tillhandahålla bidrag för tekniskt stöd som inriktas på genomförandet av energieffektivitet, distribution av förnybar energi samt urbana transportprojekt och transportprogram. 63. Europaparlamentet erkänner att en motståndskraftig och hållbar infrastruktur är det viktigaste för att åstadkomma en koldioxidsnål och hållbar framtid och också något som ger många olika sidovinster, som varaktighet och förbättrat skydd mot brand och översvämningar. Parlamentet anser att en övergång till ett hållbart samhälle kan komma till stånd genom att vi följer principen energieffektivitet först och fortsätter att förbättra effektiviteten hos apparater, kraftnät och byggnader och samtidigt utvecklar lagringssystem. Parlamentet erkänner att byggnader har den största potentialen för energieffektivitet och uppmanar EU att åta sig att senast 2050 nå målet med ett helt hållbart, koldioxidsnålt och energieffektivt byggnadsbestånd som har ett energibehov på nära noll och där alla kvarvarande behov tillgodoses av en bred uppsättning förnybara energikällor. Parlamentet efterlyser snabbare ökning av andelen förnybar energi i EU:s energimix. Parlamentet varnar för att låsa sig vid icke hållbar infrastruktur och uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för en ordnad övergång till en hållbar koldioxidsnål ekonomi och en grundläggande omorientering av infrastrukturutvecklingen för att lindra de systemiska ekonomiska risker som är kopplade till finansiella tillgångar med höga koldioxidutsläpp. 64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera hållbar rörlighet genom att förbättra kollektiva transportmedel på lokal nivå med respekt för ländernas särdrag och med utgångspunkt i medborgarnas faktiska behov. Parlamentet anser att EU:s ekonomiska stöd till utvecklingen av transportsektorn och infrastruktur bör ges i enlighet med mål som ger medlemsstaterna ett riktigt mervärde. 65. Europaparlamentet understryker att korruption har en allvarlig inverkan på miljön och att den olagliga handeln med utrotningshotade vilda djur och växter, mineraler och ädelstenar såväl som skogsprodukter som timmer också är oupplösligt kopplad till korruption. Parlamentet framhåller också att den olagliga handeln med djur kan utsätta utrotningshotade arter för ännu större risker medan den olagliga avverkningen kan leda till förlust av den biologiska mångfalden och öka koldioxidutsläppen, vilket bidrar till klimatförändringarna. Parlamentet betonar att för organiserade kriminella grupper är vinsterna stora och riskerna små, eftersom skogsbrott sällan leder till åtal och påföljderna ofta inte

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/163 Torsdagen den 6 juli 2017 motsvarar brottens svårhetsgrad. Parlamentet påminner om att FN:s konvention mot korruption, med dess breda fokus på förebyggande av korruption, effektiv brottsbekämpning, internationellt samarbete och återvinning av tillgångar, kan vara ett effektivt verktyg för att bekämpa korruption i miljösektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera antikorruptionsstrategier, som öppenhet och ansvarsskyldighet, i miljölagstiftningen och miljöpolitiken och stärka demokratin och den goda förvaltningen. Parlamentet betonar att stävjandet av korruptionen i miljösektorn kommer att bidra till att skapa tillgång på lika villkor till grundläggande resurser som vatten och en ren miljö och är av avgörande betydelse för skyddet av vår miljö och säkerställandet av hållbar utveckling. 66. Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som kultur och kulturellt deltagande spelar för genomförandet av agendan för hållbara utvecklingsmål, liksom den roll som kultur spelar i EU:s yttre förbindelser och utvecklingspolitik. Parlamentet efterlyser adekvat stöd till kulturinstitutioner och kulturorganisationer som bidrar till genomförandet av agendan för hållbar utveckling samt ytterligare fördjupade förbindelser mellan forskning, vetenskap, innovation och kultur. 67. Europaparlamentet påminner om att kulturellt deltagande förbättrar den fysiska och mentala hälsan samt välbefinnandet, har en positiv inverkan på resultaten i skolan och i arbetslivet, hjälper människor som riskerar social utestängning att komma in på arbetsmarknaden, och bidrar sålunda i stor utsträckning till att många av hållbarhetsmålen uppnås. 68. Europaparlamentet är djupt oroat över skillnaderna mellan medlemsstaternas utbildningssystem, vilket framgår av de senaste Pisarapporterna. Parlamentet betonar att offentliga utbildningssystem som har tillräckliga resurser och är tillgängliga för alla är nödvändiga för jämlikhet och social inkludering och för att målsättningarna inom ramen för utvecklingsmål 4 ska kunna uppnås, och att utbildning av god kvalitet kan ge sårbara människor, minoriteter, personer med särskilda behov och kvinnor och flickor egenmakt. Parlamentet beklagar det ihållande problemet med hög ungdomsarbetslöshet. Parlamentet konstaterar att utbildning är nyckeln till att utveckla självförsörjande samhällen. Parlamentet uppmanar EU att koppla ihop högkvalitativ grundläggande utbildning, teknisk utbildning och yrkesutbildning samt samarbete med näringslivet, då detta är en nödvändig förutsättning för ungdomars anställbarhet och tillgång till kvalificerade arbetstillfällen. 69. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att skydda regionala språk, minoritetsspråk och mindre använda språk samt den språkliga mångfalden och att se till att språkdiskriminering inte tolereras när de införlivar målen för hållbar utveckling i den europeiska politiska ramen och kommissionens nuvarande och framtida prioriteringar. 70. Europaparlamentet anser att kulturell mångfald och skydd av naturarvet genomgående bör främjas i hela den europeiska politiska ramen, även via utbildning. 71. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i första hand ta itu med den miljömässiga och ekonomiska omställningen av de industriområden som i flera olika europeiska regioner orsakar stor miljöförorening och utsätter lokalbefolkningen för betydande hälsorisker. 72. Europaparlamentet understryker den roll som EU-agendan för städer kommer att spela i genomförandet av den globala nya agendan för städer och välkomnar politiska utvecklingar som ger städer och regioner möjlighet att göra synergistiska gröna investeringar. Parlamentet välkomnar också initiativ som European Green Leaf Award och det globala borgmästaravtalet för klimat och energi, och betonar vidare hur viktigt det är att städer och regioner uppfyller målen för hållbar utveckling eftersom hållbarhet kräver kollaborativa och långsiktiga strategier från myndigheter på alla styrnivåer och i alla sektorer. 73. Europaparlamentet påminner om att Agenda 2030 innebär att vi inte längre kan se på livsmedel, försörjning och förvaltning av naturresurser som enskilda isolerade frågor. Parlamentet understryker att ett fokus på landsbygdsutveckling och investeringar i jordbruk grödor, boskap, skogsbruk, fiske och vattenbruk är kraftfulla verktyg för att få ett slut på fattigdom och hunger, och åstadkomma en hållbar utveckling. Parlamentet konstaterar att jordbruket har en central roll att spela när det gäller att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet betonar att de stora ambitionerna i hållbarhetsmålen endast kan uppnås genom samarbete norr söder, söder söder och tresidigt och globala partnerskap mellan flera aktörer och över en rad olika områden. 74. Europaparlamentet välkomnar avsikten att integrera en hållbar handels- och investeringspolitik som i sin tur integrerar hållbar utveckling, och efterlyser en bättre EU-politisk hantering inom och utanför EU av konsekvenserna av att råvaror och naturtillgångar hämtas i och utanför EU. Parlamentet uppmanar till en omprövning av investeringspolitiken och till en bred användning av innovativa finansieringsverktyg för att uppnå hållbarhetsmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kontroller för hållbar utveckling görs vad gäller alla framtida handelsavtal.

C 334/164 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med hjälp av berörda intressenter, utforma och tillhandahålla särskilt skräddarsytt stöd för marginaliserade låginkomsthushåll och låginkomstgrupper, till exempel romer, för att se till att de kan leva ett hälsosamt liv samt har tillgång till grundläggande tjänster och säkra, rena naturresurser såsom luft, vatten, modern energi till ett överkomligt pris och hälsosam kosthållning, något som också skulle bidra till att uppnå hållbarhetsmålen 1, 10 och 15 om att avskaffa fattigdom, minska ojämlikhet och främja fredliga och inkluderande samhällen. 76. Europaparlamentet konstaterar, i likhet med 2030-agendan, att personer med funktionsnedsättning löper mycket större risk att leva i fattigdom, med otillräcklig tillgång till grundläggande rättigheter såsom utbildning, hälsa och sysselsättning. 77. Europaparlamentet anser att EU:s initiativ för att skapa en hållbar framtid inte kan bortse från den bredare diskussionen om den roll som djur har i egenskap av kännande varelser och deras välbefinnande, vilket ofta negligeras i de nuvarande produktions- och konsumtionssystemen. Parlamentet betonar att EU snarast möjligt måste åtgärda de brister som finns i politiken och lagstiftningen i fråga om djurs välbefinnande, något som allt fler EU-medborgare kräver. 78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att trappa upp insatserna och finansieringen för att öka medvetenheten, de riktade utbildningskampanjerna, och medborgarnas engagemang och arbete för hållbar utveckling. 79. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2020 ta bort incitamenten för palmolja och sojabaserade biobränslen som leder till avskogning och skador på torvmarker. Parlamentet anser dessutom att man bör införa ett enda certifieringssystem för palmolja som släpps ut på EU-marknaden, för att intyga att produkten har ett socialt ansvarsfullt ursprung. 80. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta trappa upp insatserna för att på effektivt sätt få bukt med den dåliga luftkvaliteten, som varje år orsakar mer än 430 000 för tidiga dödsfall i EU. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se till att ny och befintlig lagstiftning efterlevs för att påskynda de rättsliga åtgärder som vidtas mot medlemsstater som inte iakttar luftföroreningslagarna, och att föreslå ny, effektiv lagstiftning, inklusive sektorsspecifik lagstiftning, för att få bukt med dålig luftkvalitet och de olika föroreningskällorna samtidigt som metanutsläppen minskas. Parlamentet understryker att EU fortfarande har långt kvar till att uppfylla de gränsvärden som fastställts för EU, vilka inte är alls lika stränga som de gränsvärden som rekommenderas av WHO. 81. Europaparlamentet noterar att kommissionen har tagit itu med problemet med dålig luftkvalitet genom att inleda ett antal överträdelseförfaranden, i synnerhet mot dem som ständigt överskrider de gränsvärden för kvävedioxid som fastställs i direktiv 2008/50/EG. 82. Europaparlamentet påminner om att minskade bullerföroreningar är en av de kvalitetsparametrar som inte kommer att nås till 2020. Parlamentet betonar att i EU bidrar buller till att minst 10 000 personer dör i förtid varje år till följd av kranskärlssjukdomar och stroke, och att 2012 utsattes omkring en fjärdedel av EU:s befolkning för bullernivåer över gränsvärdena. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera åtgärder för att kontrollera bullernivåerna, och att se till att gränsvärdena för utomhus- och inomhusmiljö respekteras. Parlamentet efterlyser dessutom åtgärder för att hantera buller. 83. Europaparlamentet betonar att kommissionens data visar att över 50 % av spannmålen i EU används som djurfoder. Parlamentet noterar att FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) har varnat för att fortsatt användning av spannmål som djurfoder skulle kunna hota livsmedelstryggheten genom att spannmål som är tillgängligt för mänsklig konsumtion minskas. 84. Europaparlamentet framhåller djuruppfödningssektorns bidrag till EU:s ekonomi och till ett hållbart jordbruk, i synnerhet när den integreras i produktionssystem för jordbruksgrödor. Parlamentet pekar på potentialen i en aktiv förvaltning av näringsämnens kretslopp inom djuruppfödningssektorn för att minska miljöpåverkan av utsläpp av koldioxid, ammoniak och nitrat. Parlamentet pekar även på det integrerade jordbrukets potential att bidra till ett mer välfungerande jordbruksekosystem och en klimatvänlig jordbrukssektor. 85. Europaparlamentet påpekar att kvinnor som arbetar med jordbruk i utvecklingsländer skulle kunna öka avkastningen med 20 30 % om de hade samma tillgång till resurser som män. Parlamentet framhåller att denna avkastning skulle kunna minska antalet personer som lider av hunger i världen med 12 17 %.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/165 Torsdagen den 6 juli 2017 86. Europaparlamentet framhåller särskilt kvinnornas viktiga roll som medlemmar av familjejordbruk, den viktigaste socioekonomiska enheten i landsbygdsområden, då de sörjer för livsmedelsproduktion, bevarande av traditionell kunskap och kompetens, kulturell identitet och miljöskydd. Samtidigt drabbas även kvinnor på landsbygden av löne- och pensionsskillnader. 87. Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet ska bedöma miljökonsekvenserna, i ett globalt sammanhang, av unionens konsumtion. Parlamentet betonar de positiva effekter som en hållbar livsstil kan ha på människors hälsa och för att minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet påminner kommissionen om att det hållbara utvecklingsmålet 12.8 kräver att allmänheten ska ha information och medvetenhet om en hållbar utveckling och hållbara livsstilar. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta program för att öka den allmänna medvetenheten om följderna av olika konsumtionsnivåer för människors hälsa, miljön, livsmedelstryggheten och klimatförändringarna. Kommissionen uppmanas att utan dröjsmål offentliggöra meddelandet om ett hållbart europeiskt livsmedelssystem. 88. Europaparlamentet noterar att hållbarhetsmål 12.8 kräver att myndigheterna ser till att människor överallt har den relevanta information och den medvetenhet som behövs för en hållbar utveckling och en livsstil i harmoni med naturen. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta program för att öka allmänhetens medvetenhet om följderna av konsumtionsnivåer för människors hälsa, miljön, livsmedelstryggheten och klimatförändringarna. 89. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en övergripande EU-politisk ram för globala hälsoutmaningar, såsom hiv/aids, tuberkulos, hepatit C och antimikrobiell resistens, eftersom situationen och problemen i EU:s medlemsstater och i deras grannländer, där problemet med hiv och multiresistent tuberkulos är som störst, skiljer sig åt. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att spela en viktig politisk roll i dialogen med länder med en hög sjukdomsbörda, inklusive grannländerna i Afrika, Östeuropa och Centralasien, och att se till att det finns planer för en hållbar övergång till inhemsk finansiering så att hiv- och tuberkulosprogram är effektiva, får fortsätta och kan utökas efter det att internationella givares stöd har dragits in, och att fortsätta det nära samarbetet med dessa länder för att se till att de tar sitt ansvar och engagerar sig i åtgärder mot hiv och tuberkulos. 90. Europaparlamentet erkänner effektiviteten av att göra PrEP (pre-exponeringsprofylax för hiv) tillgänglig för förebyggande av hiv/aids. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) att erkänna att när det gäller hiv/aids är behandlingen också förebyggande. 91. Europaparlamentet erkänner att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en central drivkraft med omvandlade potential för utrotning av flerdimensionell fattigdom, och att detta alltid bör erkännas som en förutsättning för både hälsosamma liv och jämställdhet mellan könen. Parlamentet betonar i detta avseende att mer uppmärksamhet måste riktas mot sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som tyvärr fortfarande behandlas som en smal fråga trots att det är mycket viktigt för jämställdheten, ungdomars egenmakt och den mänskliga utvecklingen, och i längden för fattigdomsutrotningen. Parlamentet understryker att detta utgör ett litet steg framåt jämfört med tidigare EU-strategier och att erkännandet av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som centrala drivkrafter för hållbar utveckling saknas fortfarande. Parlamentet konstaterar att EU:s ståndpunkt på detta område har varit inkonsekvent, vilket framgår av att kommissionen i meddelandet om Agenda 2030 endast erkänner EU:s insatser på området under hälsa, men i meddelandet om samförstånd endast under jämställdhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att därför fortsätta begära att Förenta staterna omprövar sin inställning till den så kallade globala munkavleregeln. 92. Europaparlamentet betonar behovet av att fortsätta främja hälsoforskning för att utveckla nya och förbättrade tillgängliga och lämpliga läkemedelslösningar till ett överkomligt pris när det gäller hiv/aids, tuberkulos och andra fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar, framväxande epidemier samt antimikrobiell resistens. 93. Europaparlamentet påpekar att EU:s jordbrukssektor redan bidrar till hållbarheten. Parlamentet noterar dock att den gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna bemöta nuvarande och framtida utmaningar på ett bättre sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur den gemensamma jordbrukspolitiken och hållbara jordbrukssystem bäst kan bidra till målen för hållbar utveckling för att garantera stabila, säkra och näringsrika livsmedel och skydda och förbättra naturresurserna, samtidigt som klimatförändringarna åtgärdas. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt kommande meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 lägga fram förslag för att göra miljöanpassningsåtgärder ännu effektivare och för att se till att målen för hållbar utveckling nr 2, 3, 6, 12, 13, 14 och 15 uppnås. Parlamentet uppmanar även kommissionen att främja lokalt och ekologiskt producerade livsmedel med små koldioxidavtryck och areella fotavtryck och låg vattenanvändning. Parlamentet framhåller vikten av jordbrukets ekosystem

C 334/166 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 och hållbart skogsbruk och av att ge incitament för ett hållbart återställande av nedlagd jordbruksmark. Parlamentet betonar att det behöver säkerställas att all EU-politik på ett effektivt sätt uppnår de fastställda målen genom strikt efterlevnad och större samstämdhet mellan olika politikområden. Parlamentet betonar att detta är särskilt relevant när det gäller en hållbar förvaltning av naturresurser och de instrument som har inrättats för detta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. 94. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja denna övergång till ett ekologiskt jordbruk, genom att minimera användningen av bekämpningsmedel som är skadliga för hälsan och miljön och ta fram skydds- och stödåtgärder för ekologiskt och biodynamiskt jordbruk inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. 95. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast möjligt reformera unionens bestämmelser om godkännande av växtskyddsmedel och samtidigt fastställa bindande mål för en minskad användning av dessa. 96. Europaparlamentet påpekar att det europeiska jordbruket är en garant för miljontals arbetstillfällen i landsbygdsområden både inom jordbrukssektorn och i andra sektorer och tryggar livsmedelstillgången och livsmedelsförsörjningen och landsbygdsområdenas attraktionskraft som platser för boende, näringsverksamhet och rekreation. Parlamentet påpekar vidare att landskap med stor biologisk mångfald och stora naturvärden lockar människor till landsbygden och ger mervärde åt den. Parlamentet noterar det stora värdet i en politik för landsbygdsutveckling för att bygga livskraftiga, stabila och levande samhällen och ekonomier på landsbygden. Parlamentet påpekar att bättre resurstillgång för jordbrukare är en nödvändighet för att uppnå detta. 97. Europaparlamentet vill se en jordbruksstrukturell utveckling som ställer familjejordbruk i centrum med hjälp av bättre utnyttjande av EU-fonder som exempelvis Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och som ägnar särskild uppmärksamhet åt små och medelstora jordbruk, inbegriper delning och överföring av sakkunskap och utnyttjar fördelarna med lokala och regionala värde- och produktionskedjor och regional sysselsättning, med större betoning på stadsnära förbindelser och direktförsäljning som varit en framgångsrik modell i många delar av EU. Parlamentet anser att jordbrukarnas förmåga att generera skäliga inkomster från sitt arbete är ett villkor för det europeiska jordbrukets hållbarhet och en garanti för jordbrukarnas välbefinnande. 98. Europaparlamentet erinrar om vikten av att garantera adekvata offentliga tjänster, särskilt barn- och äldreomsorg, med tanke på att sådana tjänster är extra viktiga för kvinnor, eftersom de traditionellt har haft en huvudroll när det gäller omsorg om unga och äldre familjemedlemmar. 99. Europaparlamentet framhåller betydelsen av traditionella kunskaper och livsmedel, särskilt i EU:s yttersta randområden, bergsområden och eftersatta områden, samt det ekonomiska bidrag som europeiska kvalitetsordningar, som exempelvis skyddad geografisk beteckning (SGB), ger på lokal nivå. Parlamentet erinrar om sitt enhälliga stöd för att utöka sådant skydd till flera olika regionalt producerade varor. Parlamentet vill i detta sammanhang dessutom framhålla vilken viktig roll EU:s kvalitetsordningar (SUB/SGB/GTS) spelar för att erbjuda och bevara försörjningsmöjligheter i dessa områden. Parlamentet inser att det bara är i vissa medlemsstater som det finns mer omfattande kännedom om dessa ordningar och efterlyser ökad medvetenhet inom hela unionen om deras fördelar. 100. Europaparlamentet framhåller att Medelhavsskogen och det så kallade dehesa-systemet med jordbruk, skogsbruk och boskapsskötsel som på ett sammanhängande sätt kombinerar fortlöpande och omfattande boskapsuppfödning med jord- och skogsbruk lämnar ett viktigt bidrag till målen om att bevara och säkerställa en hållbar biologisk mångfald och förtjänar erkännande och stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. 101. Europaparlamentet pekar på bioenergins betydelse för jordbruksföretag och bioekonomin samt betydelsen av anläggningar för produktion, lagring, distribution och gårdsanvändning av förnybar energi, då dessa genom fler avsättningsmöjligheter bidrar till inkomsttrygghet och både skapar och bevarar arbetstillfällen av hög kvalitet i landsbygdsområden. Parlamentet framhåller att utvecklingen av bioenergi måste ske på ett hållbart sätt och att den inte får hindra produktionen av livsmedel och foder. Parlamentet framhåller att energibehoven i stället bör tillgodoses genom att man uppmuntrar användning av avfall och biprodukter som inte är användbara i någon annan process. 102. Europaparlamentet noterar att odling av baljväxter i växelbruk kan ge en situation som gynnar både jordbrukare, djur, biologisk mångfald och klimatbehov. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en plan för protein som inbegriper odling av baljväxter i växelbruk.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/167 103. Europaparlamentet anser att det krävs fortsatta framsteg inom precisionsjordbruk, digitalisering, rationell energianvändning, växtförädling och djurhållning samt införlivande av ett integrerat växtskydd, eftersom effektivitetsvinster baserade på målen för hållbar utveckling och biologisk mångfald kan bidra till att minska både behovet av mark och miljöpåverkan. Parlamentet anser att en biologisk mångfald som fungerar för jordbrukare kan bidra till att förbättra intäkterna samt markens hälsa och produktion och hjälpa till med skadedjursbekämpning och förbättra pollinering. Parlamentet framhåller därför vikten av ett förbättrat regelverk för att säkerställa att effektiva och ändamålsenliga beslutsförfaranden genomförs i rätt tid. Parlamentet anser att dessa smarta lösningar bör stimulera och stödja initiativ som är skräddarsydda efter de småbruks behov som saknar stordriftsfördelar när det gäller att utnyttja ny teknik. 104. Europaparlamentet anser det mycket viktigt att traditionella och lokala sorters prestanda bevaras och utvecklas, med tanke på deras förmåga att anpassa sig till den miljö de kommer från, samt att jordbrukarnas rätt att förädla växter på egen hand och att lagra och utbyta utsäde av olika arter och sorter respekteras, för att garantera den genetiska mångfalden i jordbruket. Parlamentet förkastar alla försök att ta patent på liv, växter och djur, genetiskt material samt väsentligen biologiska förfaringssätt, särskilt vad gäller inhemska stammar, sorter och egenskaper. 105. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en handlingsplan och tillsätta en expertgrupp för att utveckla ett mer hållbart växtskyddssystem. Parlamentet framhåller nödvändigheten av ett växtskyddssystem som förbättrar samspelet mellan växtförädling, naturliga bekämpningssystem och användning av växtskyddsmedel. 106. Europaparlamentet anser det nödvändigt att främja bredband och bättre transportförbindelser i landsbygdsområden för att bidra inte bara till målen om miljömässig hållbarhet utan även till att främja en tillväxt i landsbygdsområdena som är fullständigt hållbar ur ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt perspektiv. 107. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att göra kulturen till en integrerad del i kommissionens åtgärder för hållbarhet och att tydligt framhålla den roll som kultur spelar för ekonomisk utveckling, sysselsättningsskapande, demokratifrämjande, social rättvisa och solidaritet, främjande av sammanhållning samt i kampen mot social utestängning, fattigdom och generationsrelaterade och demografiska skillnader. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera kultur i målen, definitionerna, verktygen och utvärderingskriterierna i sin strategi för hållbarhetsmålen. 108. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. Torsdagen den 6 juli 2017

C 334/168 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 P8_TA(2017)0316 Främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget (2016/2250(INI)) (2018/C 334/19) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 52 i EU-fördraget där det i första stycket föreskrivs att fördragen ska gälla för medlemsstaterna och i andra stycket att fördragens territoriella tillämpningsområde anges närmare i artikel 355 i EUF-fördraget, med beaktande av artikel 355, första stycket punkt 1 i EUF-fördraget, i dess ändrade lydelse enligt Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 2010 om ändring av ön Saint-Barthélemys ställning i förhållande till Europeiska unionen (2010/718/EU) och av den 11 juli 2012 om ändring av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen (2012/ 419/EU), där det fastställs att bestämmelserna i fördragen ska gälla för de yttersta randområdena i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, med beaktande av artikel 349 i EUF-fördraget, i vilken de yttersta randområdena tillerkänns en särskild status, som föreskriver antagandet av specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur fördragen ska tillämpas beträffande dessa områden, inklusive den gemensamma politiken och anger att dessa gäller särskilt men inte uteslutande tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och övergripande unionsprogram, med beaktande av artikel 107.3 a i EUF-fördraget enligt vilken stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i de yttersta randområdena kan vara förenligt med den inre marknaden, med beaktande av avdelning XVIII i EUF-fördraget i vilken man fastställer ett mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och de strukturella finansieringsinstrumenten för att uppnå detta, med beaktande av artikel 7 i EUF-fördraget där det föreskrivs att unionen ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål och i enlighet med principen om tilldelade befogenheter, med beaktande av kommissionens alla meddelanden om de yttersta randområdena, med beaktande av alla sina resolutioner om de yttersta randområdena, särskilt sitt betänkande av den 18 april 2012 om sammanhållningspolitikens roll i Europeiska unionens yttersta randområden i samband med Europa 2020-strategin ( 1 ) och sitt betänkande av den 26 februari 2014 om att optimera de yttersta randområdenas potential genom att skapa synergieffekter mellan EU:s strukturfonder och andra EU-program ( 2 ), med beaktande av domen av den 15 december 2015 från Europeiska unionens domstol ( 3 ), med beaktande av kommissionens rapport av den 15 december 2016 om genomförandet av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) (COM(2016)0797), med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Modernisering av det statliga stödet i EU (COM(2012)0209), ( 1 ) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 1. ( 2 ) Antagna texter, P7_TA(2014)0133. ( 3 ) Domstolens dom av den 15 december 2015, parlamentet och kommissionen/rådet, C-132/14 till C-136/14, ECLI:EU:C:2015:813.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/169 Torsdagen den 6 juli 2017 med beaktande av det memorandum som undertecknades i Cayenne för de yttersta randområdena (den 5 mars 1999), kompletterad av det gemensamma memorandumet mellan Spanien, Frankrike, Portugal och de yttersta randområdena undertecknat i maj 2010, som fastställer att EU bör främja en hållbar utveckling av de yttersta randområdena med utgångspunkt i det stora antal natur- och kulturtillgångar i de yttersta randområdena, samtidigt som man främjar principerna om lika möjligheter, partnerskap, proportionalitet och samstämmighet i EU:s politik, med beaktande av slutförklaringen från den 21:e konferensen den 22 och 23 september 2016 mellan presidenterna från EU:s yttersta randområden och det gemensamma samförståndsavtalet mellan de yttersta randområdena som undertecknades vid det fjärde forumet för de yttersta randområdena den 30 och 31 mars 2017 i Bryssel, med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget ( 1 ), med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden, med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8 0226/2017), och av följande skäl: A. I artikel 349 i EUF-fördraget erkänns den särskilda ekonomiska och sociala situationen för de yttersta randområdena, vilken strukturellt förvärras av faktorer (avsides läge, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden, beroende av ett fåtal produkter m.m.) vars bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar dessa områdens utveckling. B. Domstolen, som sammanträdde i den stora avdelningen, fastställde i sin prejudikatbildande dom av den 15 december 2015 ett grundligt tolkningsbesked av artikel 349 i EUF-fördraget. C. I denna dom bekräftar domstolen bland annat att akter vars mål är att inrätta specifika åtgärder för de yttersta randområdena kan antas med artikel 349 som rättslig grund, att denna rättsliga grund medger undantag från både primär- och sekundärrätten samt att förteckningen över de områden som omfattas av ordalydelsen i artikel 349 inte är uttömmande eftersom EUF-fördragets upphovsmän inte haft för avsikt att fastställa en uttömmande förteckning över de slags åtgärder som får vidtas med stöd av den artikeln. D. När det gäller tillämpningen av EU-fördragen på de yttersta randområdena är artikel 52 i EU-fördraget och artiklarna 349 och 355 i EUF-fördraget sammanlänkade, och i enlighet med artikel 355 första stycket punkt 1 i EUFfördraget ska bestämmelserna i fördragen gälla för de yttersta randområdena, i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, och denna hänvisning till fördragen innefattar sekundärrätten. E. Artikel 349 i EUF-fördraget måste läsas tillsammans med andra artiklar i fördraget och särskilt artikel 7, i vilken det föreskrivs att ( ) unionen ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål. F. Principerna om jämlikhet och icke-diskriminering rättfärdigar en differentierad behandling i olika situationer för att i slutändan möjliggöra jämlikhet vid tillämpningen av EU:s lagstiftning. G. Artikel 349 i EUF-fördraget syftar till att säkerställa de yttersta randområdenas utveckling, integrera dem både i Europa och i deras egna geografiska område och ge dem möjlighet att få tillgång till EU-politik och, där så är lämpligt, speciella åtgärder som är anpassade till deras verklighet och behov. H. De yttersta randområdena är geostrategiskt viktiga områden och även viktiga när det gäller forskning om klimatförändringar och biologisk mångfald. ( 1 ) EUT L 187, 26.6.2014, s. 1.

C 334/170 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 I. Enligt kommissionens bedömning står EU:s blåa ekonomi för cirka 5,4 miljoner arbetstillfällen och ett bruttomervärde på nästan 500 miljarder euro per år. 1. Europaparlamentet påminner om att artikel 7 i EU-fördraget ger kommissionen rollen som fördragens väktare. Parlamentet påminner om att de yttersta randområdena är helt integrerade i Europeiska unionen och dess rättsliga system och att deras specifika situation erkänts genom fördragen, och då i synnerhet artikel 349 i EUF-fördraget som fastställer en princip om och en rätt till relevant anpassning av EU:s olika politikområden. 2. Europaparlamentet betonar att även om de yttersta randområdena missgynnas av det geografiska avståndet till unionen drar de samtidigt nytta av flera viktiga fördelar såsom potentialen i en ökande turismrelaterad verksamhet, blå tillväxt, utnyttjandet av betydande förnybara energikällor, utvecklingen av en cirkulär ekonomi liksom tillvaratagandet av deras rika naturarv och stora biologiska mångfald. 3. Europaparlamentet anser att artikel 349 i EUF-fördraget har tillämpats i begränsad utsträckning och att den kan tolkas på ett mer innovativt och positivt sätt, särskilt i syfte att införa ad hoc-program och ny specifik unionspolitik, med utgångspunkt i de yttersta randområdenas fördelar för att de ska få medlen att utnyttja dessa särskilt inom områden såsom förnybar energi, blå tillväxt, forskning och utveckling, hållbar turism, skydd av den biologiska mångfalden och anpassning till klimatförändringen. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den roll som unionen intar när det gäller att göra det möjligt för de yttersta randområdena att övervinna sina svårigheter och dra nytta av sina fördelar, men betonar samtidigt att respektive medlemsstat måste ta ett större ansvar och utnyttja de EU-instrument som kan hjälpa dem att säkerställa en hållbar utveckling i deras yttersta randområden. Den aktuella situationen avseende tillämpningen av artikel 349 i EUF-fördraget. 4. Europaparlamentet är bekymrat över att fördragens artiklar om de yttersta randområdena hittills inte har tillämpats i största möjliga utsträckning, vilket har begränsat dessa områdens möjligheter att till fullo utnyttja att de hör till unionen och att öka sin konkurrenskraft inom det egna geografiska området. 5. Europaparlamentet anser att om artikel 349 i EUF-fördraget tillämpades mer skulle detta främja en bättre integrering av de yttersta randområdena såväl som deras utveckling och egen potential, samtidigt som man tar full hänsyn till deras särdrag och strukturella begränsningar såväl som till deras tillgångar. 6. Europaparlamentet påminner om lagstiftarnas politiska vilja vid formuleringen av artikel 299 andra stycket och artikel 349 i EUF-fördraget, dvs. viljan att inrätta en övergripande strategi med hjälp av särskilda åtgärder inom olika politikområden och olika instrument. 7. Europaparlamentet påminner om att det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) är ett program som till fullo beaktar de yttersta randområdenas särdrag tack vare en separat reglering, som grundar sig på både artikel 349, artikel 42 första stycket och artikel 43.2 i EUF-fördraget, som erkänner den dubbla principen om att de yttersta randområdena är en del av unionen och att den gemensamma europeiska politiken fullt ut ska anpassas till de yttersta randområdenas verklighet; följaktligen är det av yttersta vikt att ett sådant program övervakas och man bör planera nya Posei-program som är inriktade på andra områden av unionens politik. 8. Europaparlamentet anser att Poseis framgångar visar att man bör bibehålla de särskilda bestämmelserna för de yttersta randområdena snarare än försvaga dem genom att sprida ut dem i mer övergripande EU-program. 9. Europaparlamentet konstaterar att flera meddelanden om de yttersta randområdena har antagits av kommissionen. Parlamentet beklagar att dessa olika EU-strategier för de yttersta randområdena hittills endast delvis har genomförts och omsatts i praktiken. 10. Europaparlamentet uppmanar nu kommissionen att lägga fram ett förslag till handlingsplan som vid behov åtföljs av lagstiftningsinitiativ som möjliggör genomförandet av en sammanhängande och effektiv strategi avseende de yttersta randområdena och som drar full nytta av de möjligheter som erbjuds genom artikel 349 i EUF-fördraget, särskilt när det gäller inrättandet av särskilda program och strategier i synnerhet i fråga om innovation och långsiktiga investeringar som är anpassade till dessa områdens behov av hållbar utveckling. Parlamentet insisterar på nödvändigheten av ett nära samarbete med de regionala myndigheterna i de yttersta randområdena och berörda parter. Parlamentet uppmanar därför unionens institutioner att i samråd med de regionala myndigheterna i de yttersta randområdena inleda ett nytt kapitel i förbindelserna mellan EU och de yttersta randområdena.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/171 Torsdagen den 6 juli 2017 11. Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete i fråga om en förnyad strategi om de yttersta randområdena som kommer att antas senast i slutet av 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att i denna strategi inkludera en detaljerad plan för de yttersta randområdena såväl som strategiska ramar, med tydliga, uppnåbara och uppskattningsbara målsättningar, som fokuserar på investeringsbehoven. Parlamentet uppmanar Frankrike, Spanien och Portugal att i större utsträckning ge stöd till sina yttersta randområden. 12. Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget gör det möjligt för de yttersta randområdena att, på grundval av ett snabbt förfarande, erhålla icke-degressiva driftstöd på obegränsad tid, i syfte att uppväga de extra kostnader de ställs inför. Parlamentet påminner vidare om att dessa undantag gäller både EU:s finansieringsinstrument och statligt stöd. 13. Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa en lång livslängd för de system, bestämmelser och undantag som införts för att upprätthålla en stabilitet som gynnar de yttersta randområdenas strukturella utveckling, med beaktande av de utvärderingar som har genomförts. 14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en exakt översikt över strategin för de yttersta randområdena och analysera den ekonomiska och sociala situationen i varje yttersta randområde för att se till att målen för EU:s regionala utvecklingsstrategi uppnås i större utsträckning, i synnerhet för att minska eftersläpningarna och främja en hållbar utveckling och på så sätt göra det möjligt för de yttersta randområdena att närma sig den genomsnittliga utvecklingsnivån inom EU. 15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka samordningen mellan sina olika generaldirektorat när det gäller ärenden som är av intresse för de yttersta randområdena, i syfte att på lämpligt sätt ta sig an de yttersta randområdenas problem inom EU:s politik och strategier. Parlamentet betonar i detta hänseende generalsekretariatets avgörande roll för att säkerställa en korrekt tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget, eftersom anpassningen av EU:s politik till de yttersta randområdenas särdrag kräver att besluten fattas på högsta politiska nivå. Jordbrukspolitiken 16. Europaparlamentet välkomnar kommissionens nyligen framlagda rapport (COM(2016)0797), där det konstateras att de övergripande resultaten för Posei-programmet (2006 2014) är positiva, och menar att detta program förefaller vara mycket viktigt för att bibehålla produktionen i de yttersta randområdena och att det är i linje med de nya målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet rekommenderar också att man bibehåller den nuvarande grundförordningen men att man tar i beaktande att budgetanpassningar kan komma att bli nödvändiga, som en följd av ikraftträdandet av frihandelsavtal som på ett allvarligt sätt kommer att påverka eller riskerar att påverka produktionen i de yttersta randområdena. 17. Europaparlamentet anser att Posei-programmet har varit en verklig framgång ända sedan det inrättades. 18. Europaparlamentet stöder slutsatsen i kommissionens rapport i vilken man förespråkar att Posei-programmets grundutformning ska konsolideras för att inte riskera att jordbruksproduktionen överges, vilket skulle få negativa följder för sysselsättningen, miljön och den territoriella dimensionen i de yttersta randområdena. 19. Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att bättre stödja diversifieringen av produktionen i de yttersta randområdena och vidta riktade åtgärder för att lösa de marknadskriser som vissa sektorer står inför, i synnerhet sektorerna för tomater och nötkreatur, och underlätta utvecklingen av småskalig tillverkning, exempelvis av mjölkprodukter. 20. Europaparlamentet påminner om att de successiva reformerna av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till de yttersta randområdenas särdrag och förespråkar att man hädanefter tar större hänsyn till dem. 21. Europaparlamentet konstaterar att avskaffandet av kvoter och garanterade priser som inleddes genom 2005 års reform av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna försvagar sockerrörsproducenterna i de yttersta randområdena. Parlamentet insisterar på nödvändigheten av att fortsätta med alla de särskilda åtgärder som inrättats inom ramen för artikel 349 i EUF-fördraget för att denna sektors konkurrenskraft ska vara hållbar. Parlamentet uppmanar till inrättandet av en mekanism för att stödja sockerrörsodlarna i händelse av en sänkning av sockerpriset på världsmarknaden. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta mjölkproduktionens avgörande betydelse på Azorerna, behålla stödet till producenterna och föreskriva ytterligare åtgärder i händelse av en marknadskris.

C 334/172 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 23. Europaparlamentet påminner om att bananproduktionen spelar en avgörande roll inom den socioekonomiska strukturen i vissa yttersta randområden. Parlamentet begär därför att man behåller och, där så är lämpligt, ökar stödet till producenterna. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa i sina förvaltningsinstrument och instrument för detektering av marknadskriser inom olika jordbrukssektorer såsom sektorerna för banan, socker, rom, persikor eller mjölk (tillsammans med observationsorganet för mjölk) en tydlig definition av marknadskris i de yttersta randområdena och att anpassa sina indikatorer till dessa områdens verklighet. 25. Europaparlamentet beklagar att skillnaderna mellan tredjeländers och EU-medlemsstaters system för ekologisk certifiering leder till en snedvridning av konkurrensen på denna marknad, vilket är till skada för både de europeiska producenter som är verksamma i de yttersta randområdena och europeiska konsumenter som vilseleds när de gäller de faktiska förhållanden som råder vid tillverkning av dessa produkter. Parlamentet vill därför se att man inom ramen för de pågående förhandlingarna om framtida europeiska normer om tillverkning och märkning av ekologiska produkter ändrar det gällande likvärdighetssystemet i syfte att säkerställa en konkurrens på lika villkor mellan de yttersta randområdena och tredjeländer. 26. Europaparlamentet anser det nödvändigt att på grundval av artikel 349 i EUF-fördraget anta en rättslig ram för tillverkning av produkter med ekologisk märkning och en rättslig ram på det sanitära och fytosanitära området som beaktar särdragen för jordbruket i tropiska yttersta randområden. 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra jordbrukarna i de yttersta randområdena att marknadsföra sina produkter av hög kvalitet genom att stödja utnyttjandet av logon för de yttersta randområdena tillsammans med andra former av kvalitetscertifiering. 28. Europaparlamentet understryker att produktdifferentiering och specialisering ytterligare kan stimulera och främja lokal produktion, bearbetning och saluföring av livsmedel och därmed minska existerande skillnader mellan de yttersta randområdena och andra områden inom EU. 29. Europaparlamentet understryker, åberopandes en konsekvent politik, att de yttersta randområdenas ansträngningar att modernisera sina sektorer och stärka dessa sektorers konkurrenskraft inte får äventyras av de frihandelsavtal som ingåtts mellan unionen och tredjeländer. EU:s handelspolitik 30. Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 207.3 EUF-fördraget ska de avtal som förhandlas fram med tredjeländer vara förenliga med unionens inre politik och interna regler. 31. Europaparlamentet konstaterar att det växande antalet handelsavtal med tredjeländer, bland dessa de största bananoch sockerproducenterna i världen, ändrar uppdelningen av marknaden, leder till ökat pristryck och hotar konkurrenskraften för gemenskapens producenter av dessa livsmedel. 32. Europaparlamentet anser därför att EU:s handelspolitik inte bör äventyra de yttersta randområdenas sektorer eftersom de spelar en viktig roll på det ekonomiska, sociala och miljörelaterade planet. 33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara uppmärksamma när det gäller att försvara de yttersta randområdenas intressen i förhandlingarna om brexit. 34. Europaparlamentet förespråkar att man vid EU:s handelsförhandlingar hädanefter tar hänsyn till särdragen hos de yttersta randområdena och den känsliga tillverkningen av produkter i dessa områden, i synnerhet vad gäller bananer, socker, rom, tomater och fiskeriprodukter. 35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i enlighet med det åtagande som gjordes i dess meddelande av den 20 juni 2012, att se till att ( ) [förslagen] till handelsavtal, t.ex. avtalen om ekonomiskt partnerskap ( ) [åtföljs] ( ) av konsekvensbedömningar, och dessa ska i förekommande fall beakta de yttersta randområdena, och att de även omfattar miljömässiga, sociala, ekonomiska och territoriella konsekvenser för de yttersta randområdena. Parlamentet begär att man i dessa konsekvensbedömningar också utvärderar handelsavtalens kumulativa effekt för de yttersta randområdena.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/173 Torsdagen den 6 juli 2017 36. Europaparlamentet beklagar att inga studier hittills har genomförts när det gäller frihandelsavtalens inverkan på jordbrukssektorerna i de yttersta randområdena. Parlamentet beklagar också att de yttersta randområdena inte beaktades i kommissionens rapport av den 15 december 2016 om de sammantagna effekterna av handelsavtalen, och påpekar att detta står i strid med de bestämmelser som fastställts inom ramen för Posei-programmet. 37. Europaparlamentet begär att hänsyn tas till de yttersta randområdenas konkurrensnackdelar i unionens handelspolitik. Parlamentet begär att man vid behov behåller tariffära och icke-tariffära handelshinder, när så krävs för att skydda produktionen i de yttersta randområdena, och på ett effektivt sätt aktiverar skyddsklausuler och stabiliseringsmekanismer i händelse av att produkterna från de yttersta randområdena allvarligt påverkas eller riskerar att påverkas. 38. Europaparlamentet understryker likvärdighetsprincipens begränsningar, i synnerhet för ekologiskt odlade produkter, som gör att införsel till EU av produkter från tredjeländer vilka inte uppfyller alla EU:s krav är tillåten. Parlamentet kräver att principen om överensstämmelse omedelbart ska tillämpas och att kontrollåtgärderna förstärks. 39. Europaparlamentet förespråkar en förstärkning av den roll som de yttersta randområdena spelar i EU:s utrikespolitik med grannländerna, i syfte att stärka EU:s utrikespolitik inom områdena fattigdomsbekämpning, miljöhållbarhet, förstärkning av demokratin, kulturellt utbyte och jämställdhet mellan könen. Hållbar havspolitik, hållbart fiske och blå tillväxt 40. Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget föreskriver att kommissionen får föreslå särskilda åtgärder för de yttersta randområdena, också vad gäller politiken på fiskeriområdet. 41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga inrättandet av ett stödsystem för hållbart fiskeri i de yttersta randområden på grundval av artikel 349 i EUF-fördraget, mot bakgrund av det arbete som utförts i jordbrukssektorn inom ramen för Posei. 42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att genomföra alla de rekommendationer som fastställs i Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om förvaltningen av fiskeflottor i de yttersta randområdena ( 1 ). 43. Europaparlamentet uppmanar EU att ta hjälp av de yttersta randområdena för att bli en av världens främsta aktörer på det maritima området. 44. Europaparlamentet betonar att både oceanernas rikedom och pågående och kommande tekniska framsteg kan komma att skapa nya möjligheter till tillväxt för de yttersta randområdena. Parlamentet anser att den hållbara blå tillväxten utgör en möjlighet att minska de strukturella ojämlikheterna mellan de yttre randområdena och det europeiska fastlandet, och att den kan bidra till att göra de yttersta randområdena till epicentrum för en framtida europeisk politik. 45. Europaparlamentet påminner om att de yttre randområdena spelar en viktig roll i havsstyrningen, övervakningen av kustvattnen, kampen mot det olagliga fisket och förbättringen av transportsäkerheten på grund av deras geografiska belägenhet. 46. Europaparlamentet uppmuntrar unionen och de berörda medlemsstaterna att investera ytterligare i hav och oceaner, särskilt när det gäller de yttersta randområdena, i syfte att säkerställa en hållbar och effektiv ekonomisk utveckling inom deras exklusiva ekonomiska zoner. 47. Europaparlamentet välkomnar den undersökning som kommissionen har inlett om potentialen för hållbar blå tillväxt i de yttersta randområdena och uppmanar till inledandet av ett verkligt europeiskt program för de yttersta randområdena som också syftar till att ta itu med utmaningarna vad gäller livsmedelstrygghet, havs- och sjöfartsforskning samt bioekonomi. Parlamentet betonar emellertid att vissa verksamheter som utvinning av olja och gas under havsbottnen och prospektering av mineraler från djuphavssediment kan ha allvarliga följder för ömtåliga marina områden och störa marina arter och sårbara ekosystem. 48. Europaparlamentet påminner om vikten av skyddade marina områden i de yttersta randområdena. ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0195.

C 334/174 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Sammanhållningspolitiken 49. Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget fastställer en särskild tillgång till strukturfonderna för de yttersta randområdena, och att alla de yttersta randområdena därför bör anses vara minst utvecklade regioner. Parlamentet välkomnar med glädje kommissionens åtgärder för de yttersta randområdena i serien med fyra meddelanden om de yttersta randområdena (2004, 2007, 2008 och 2012). Parlamentet understryker vikten av unionens ekonomiska stöd till alla de yttersta randområdena, som uppgår till 13 miljarder euro under perioden 2014 2020. 50. Europaparlamentet upprepar att sammanhållningspolitiken måste förbli ett av de viktigaste instrumenten för EU:s åtgärder efter 2020, särskilt när det gäller de yttersta randområdena, där de regionala skillnaderna fortfarande är uppenbara. 51. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, med beaktande av subsidiaritetsprincipen och medlemsstaternas skyldigheter, att fullt ut tillämpa förhandsvillkoren i synnerhet när det gäller investeringar i områden som omfattas av deras behörighet för att europeiska fonder och europeisk politik i de yttersta randområdena ska uppnå så bra resultat som möjligt. 52. Europaparlamentet anser att man under nästa programplaneringsperiod bör överväga att inom den tematiska koncentrationen ge de yttersta randområdena mer flexibilitet vid fastställandet av vissa av deras prioriteringar för utnyttjandet av strukturfonderna, i den mån de syftar till hållbar utveckling. Parlamentet begär att man bibehåller budgetanslagen för de yttersta randområdena, kompensationen för extra kostnader och samtliga vederbörligen motiverade avvikande åtgärder som syftar till att kompensera för områdenas strukturella nackdelar. 53. Europaparlamentet begär att de kriterier som fastställs i förordningen om de allmänna bestämmelserna för fonderna strikt tillämpas när finansieringsramarna fastställs inom ramen för nästa fleråriga budgetram. 54. Europaparlamentet påminner om det gemensamma målet med dubbel integration av de yttersta randområdena. Parlamentet vill se att samtliga mekanismer för gränsöverskridande samarbete mellan de yttersta randområdena, utomeuropeiska länder och territorier (ULT) och tredjeländer i deras geografiska område vidareutvecklas och görs operativa, särskilt genom bevarandet och förbättrandet av synergierna för rättsliga och finansiella instrument i EUF- och Erufförordningarna. 55. Europaparlamentet betonar vikten av att anpassa strategierna för europeiskt territoriellt samarbete för att minska de negativa effekter som beror på de yttersta randområdenas avlägsna belägenhet och för att främja nätverkande. 56. Europaparlamentet rekommenderar att man vid genomförandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) tar mer hänsyn till de yttersta randområdena, de minst utvecklade och de mest isolerade områdena. 57. När det gäller ungdomsarbetslösheten i de yttersta randområdena framhåller Europaparlamentet behovet av att intensifiera EU:s åtgärder för stöd till och utbildning av ungdomar i de yttersta randområdena, särskilt genom sysselsättningsinitiativet för unga. 58. Europaparlamentet påminner om att Europeiska socialfonden är den viktigaste fonden för utbildning och sysselsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen på grund av den höga och strukturella arbetslösheten i de yttersta randområdena, och på grundval av artikel 349 i EUF-fördraget som ger de yttersta randområdena rätt till särskild tillgång till strukturfonderna att inom ramen för Europeiska socialfonden införa ett kompletterande anslag för att stödja anställbarhet, rörlighet och utbildning i de yttersta randområdena. 59. Europaparlamentet betonar vikten av fortsatta investeringar i forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3) i de yttersta randområdena som en central del i genomförandet av sammanhållningspolitiken. 60. Europaparlamentet påminner om vikten av lokala utvecklingsinstrument såsom lokalt ledd utveckling och integrerade territoriella investeringar, då dessa är nedifrån och upp-strategier som svarar på lokala strukturella utmaningar samtidigt som lokalt inflytande främjas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och de berörda medlemsstaterna att undersöka olika sätt att i större utsträckning tillämpa lokalt ledd utveckling, eftersom det är en flexibel och innovativ lösning på det anpassningsbehov som de yttersta randområdena har uttryckt. 61. Europaparlamentet understryker behovet av att se den demografiska utvecklingen i de yttersta randområdena som en avgörande faktor för utformningen av politiken, särskilt inom områdena utbildning och sysselsättning.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/175 Konkurrenspolitik och statligt stöd Torsdagen den 6 juli 2017 62. Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget föreskriver att kommissionen får föreslå särskilda åtgärder för de yttersta randområdena, särskilt när det gäller tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror samt statligt stöd. 63. Europaparlamentet påminner vidare om att artikel 107.3 i EUF-fördraget föreskriver att stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i de yttersta randområdena kan anses som förenligt med den inre marknaden, med hänsyn till deras strukturella, ekonomiska och sociala situation. 64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i större uträckning åberopa artikel 107.3 a och artikel 349 i EUFfördraget i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål och den allmänna gruppundantagsförordningen, i syfte att bidra till den ekonomiska och sociala utvecklingen i de yttersta randområdena och ta större hänsyn till dessa områden. 65. Europaparlamentet betonar att en förstärkning av de undantag från konkurrensreglerna som erhållits på grundval av artiklarna 349 och 42 i EUF-fördraget inte kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och inte heller destabilisera den inre marknaden, med tanke på deras marknaders avsides läge och ringa storlek. 66. Europaparlamentet beklagar att de ursprungliga förslag som syftar till att förenkla den allmänna gruppundantagsförordningen och riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål inte redan från början och under den tidiga fasen var inriktade på att anpassa reglerna för de yttersta randområdena i syfte att på ett effektivt sätt säkerställa deras sociala och ekonomiska utveckling. 67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta hårdare för att kämpa mot de stora monopolen i de yttersta randområdena, vilka bidrar till att höja levnadskostnaderna för den lokala befolkningen, och då särskilt inom importsektorerna eftersom dessa konkurrerar med utvecklingen av den lokala ekonomin, energi, transporter och telekommunikation. 68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förlänga ordningarna om skatteundantag för de yttersta randområdena till att gälla även efter 2020, på grundval av en djupgående utvärdering av deras situation, och samtidigt se till att arbetet fortskrider med framtagandet av rättvisa och effektiva skattesystem och att bekämpningen av skattebedrägeri förstärks i unionen såväl som i tredjeländer. 69. Europaparlamentet slår larm om sådana affärsmetoder som avlastningsmarknader som kan destabilisera mikromarknaderna inom lokala ekonomier på öar. Forskning, miljö, utbildning, kultur, transport, energi och telekommunikation 70. Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget föreskriver att kommissionen får föreslå särskilda åtgärder för de yttersta randområdena, också vad gäller villkoren för tillträde till EU:s övergripande program. 71. Europaparlamentet anser att unionens övergripande program bör föreskriva specifika villkor för tillträde för de yttersta randområdena, för att säkerställa deras effektiva deltagande och för att dessa regioners fördelar ska komma till sin rätt, i synnerhet vad gäller programmen Horisont 2020, Life, Cosme, Kreativa Europa etc. 72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att effektivt integrera de yttersta randområdena i de transeuropeiska näten för transport, energi och telekommunikation. 73. Europaparlamentet påminner om nödvändigheten av att prioritera hållbar energiautonomi i de yttersta randområdena. Parlamentet understryker att de yttersta randområdena har många fördelar sett till utvecklingen av förnybar energi, energieffektivitet och den cirkulära ekonomin. 74. Europaparlamentet framhäver att man genom att främja forskning och innovation skapar stora möjligheter för en stabil och hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser bästa möjliga tillgång till ESI-fonderna och Horisont 2020 för de yttersta randområdena, vilket skulle möjliggöra bättre nätverk av deras universitet, forskningscentrum och innovativa företag samt bidra till att göra områdena attraktiva och främja ett ökat utbyte mellan människor och institutioner inte bara i de yttersta randområdena, utan också på den europeiska kontinenten och i tredjeländer.

C 334/176 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 75. Europaparlamentet påminner om de små och medelstora företagens centrala roll i de yttersta randområdena i fråga om ekonomisk och social utveckling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i större utsträckning beakta de yttersta randområdenas situation inom ramen för programmet Cosme eller unionens program för sysselsättning och social innovation (Easi). 76. Europaparlamentet anser att utbyten och samarbete mellan de yttersta randområdena och angränsande tredjeländer inom forskning och innovation, kultur och utbildning bör uppmuntras ytterligare för att främja deras regionala integration. 77. Europaparlamentet välkomnar att det nya programmet Erasmus+ främjar rörlighet för studenter och unga entreprenörer från de yttersta randområdena genom att tillhandahålla maximalt stöd. Parlamentet begär att likadana bestämmelser ska tas med i programmet Kreativa Europa. Parlamentet vill emellertid att man inom ramen för programmet Erasmus bättre beaktar de yttre randområdenas gemensamma särdrag genom att främja bl.a. utbyten mellan yttersta randområden. Parlamentet beklagar att rörlighetsbidraget för Erasmus+, trots att det i skäl 37 i förordningen om Erasmus+ anges att ( ) [avståndsproblemen] för de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna bör beaktas i samband med genomförandet av programmet, ofta är otillräckligt i förhållande till de faktiska kostnaderna för resor till studieorten för studerande som kommer från de yttersta randområdena. 78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga den nya mobilitetsordningen för ungdomar, Move2Learn, Learn2Move, till att omfatta europeiska medborgare som är bosatta i de yttersta randområdena samt anpassa beloppen vid betalningen av kostnaderna för det transportsätt som erbjuds dem till de faktiska kostnaderna för resor mellan de yttersta randområdena och det kontinentala Europa. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att inte begränsa denna ordning till endast järnvägstransporter, något som skulle marginalisera unga från de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna. 79. Europaparlamentet konstaterar att Natura 2000-programmet inte är tillämpligt i de franska yttersta randområdena trots att den biologiska mångfalden där är oerhört rik men sårbar, särskilt på grund av klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar därför till genomförandet av särskilda skyddsbestämmelser och till bevarandet av den förberedande åtgärden Best genom inrättandet av en hållbar mekanism för finansiering av projekt för biologisk mångfald, värdering av ekosystemtjänster och anpassning till klimatförändringen i EU:s utomeuropeiska territorier. 80. Europaparlamentet föreslår att man genomför en konsekvensbedömning om möjligheterna att tillämpa Natura 2000-programmet i de franska yttersta randområdena i syfte att fastställa de verktyg som är mest lämpliga för att skydda den biologiska mångfalden och miljön i dessa områden. 81. Europaparlamentet påminner om att man i den halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU som kommissionen offentliggjorde i oktober 2015, och som revisionsrätten nämner i sin särskilda rapport nr 1/2017, konstaterade att även om mycket hade åstadkommits sedan 2011 när det gällde genomförandet av åtgärderna inom mål 1 handlade de största utmaningarna fortfarande om att slutföra det marina nätverket inom Natura 2000, se till att förvaltningen av Natura 2000-områdena är effektiv och säkra nödvändig finansiering för Natura 2000; aspekter som alla är viktiga för de yttersta randområdena. 82. Europaparlamentet påminner om att Europeiska revisionsrätten i sin särskilda rapport nr o 1/2017 ansåg att det krävs betydande framsteg från medlemsstaternas sida och större ansträngningar av kommissionen om man ska bidra bättre till de ambitiösa målen för EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020. 83. Europaparlamentet påminner om att Europeiska revisionsrätten i sin särskilda rapport nr o 1/2017 ansåg att mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential. 84. Europaparlamentet upprepar att bättre internetkonnektivitet måste få spela en roll för den territoriella sammanhållningen, främjandet av likabehandling, sysselsättningskapandet och förbättrade levnadsvillkor för befolkningen i de yttersta randområdena. 85. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta hänsyn till de yttersta randområdenas särdrag när den arbetar med frågor som rör nättäckningen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/177 86. Europaparlamentet begär att det skapas ett program som liknar Posei men som är specifikt inriktat på transporter, i syfte att främja den territoriella, sociala och ekonomiska sammanhållningen i dessa områden och att minska ökaraktären och den dubbla ökaraktären hos vissa av de yttersta randområdena. Parlamentet betonar att detta program bör omfatta stöd för transport av personer och varor mellan de yttersta randområdena och kontinenten, inom ett yttersta randområde samt mellan närliggande yttersta randområden såsom Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. Parlamentet betonar att detta program också bör främja handeln mellan dessa områden. 87. Europaparlamentet påpekar att de yttersta randområdena är privilegierade turistområden och att investeringar i transportnät med hög kvalitet till rimliga kostnader är avgörande, särskilt när det gäller den inre marknaden. 88. Europaparlamentet uppmanar EU att arbeta hårt och beslutsamt för att göra de yttersta randområdena tillgängliga internationellt genom infrastruktur och transportvägar som förbinder dem med den europeiska kontinenten, de angränsande tredjeländerna och resten av världen. 89. Europaparlamentet begär att man i de yttersta randområdena tillämpar en verklig europeisk industriell strategi som bidrar till att skapa arbetstillfällen som inte kan utlokaliseras och som grundar sig på företagens kapacitet att konsolidera sin lokala förankring. 90. Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena skulle kunna vara utmärkta för genomförandet av pilotprojekt för åtgärder som ska genomföras i flera olika medlemsstater. o o o Torsdagen den 6 juli 2017 91. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna och deras regioner samt Regionkommittén.

C 334/178 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 REKOMMENDATIONER EUROPAPARLAMENTET P8_TA(2017)0304 Rekommendation till rådet om FN:s generalförsamlings 72:a session Europaparlamentets rekommendation av den 5 juli 2017 till rådet om FN:s generalförsamlings 72:a session (2017/2041(INI)) (2018/C 334/20) Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation med beaktande av FN-stadgan, med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s människorättskonventioner och tillhörande fakultativa protokoll, med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 21, 34 och 36, med beaktande av FN:s generalförsamlings 71:a session, med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000), 1820 (2009), 1888 (2009), 1889 (2010), 1960 (2011), 2106 (2013), 2122 (2013) och 2242 (2015) om kvinnor, fred och säkerhet, med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2017 ( 1 ), med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2015 och av Europeiska unionens politik på området, med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt ( 2 ), med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 7 juli 2016 om FN:s generalförsamlings 71:a session ( 3 ), med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juli 2016 om EU:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 71:a session, med beaktande av de omarbetade EU-riktlinjerna för främjande och skydd av barnets rättigheter, med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete, som ger EU rätt att tala i FN:s generalförsamling och lägga fram muntliga förslag och ändringsförslag som går till omröstning på begäran av en medlemsstat och att utöva rätten till genmäle, ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0089. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0201. ( 3 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0317.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/179 med beaktande av New York-förklaringen om flyktingar och migranter av den 19 september 2016, Onsdagen den 5 juli 2017 med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/71/L.48 av den 21 december 2016 om inrättande av en internationell, opartisk och oberoende mekanism för stöd till utredningar och åtal av dem som är ansvariga för de allvarligaste brott enligt internationell rätt som begåtts i Arabrepubliken Syrien sedan mars 2011, med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter ( 1 ), med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om situationen i norra Irak/Mosul ( 2 ), med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikes frågor (A8-0216/2017), och av följande skäl: A. EU:s engagemang för effektiv multilateralism och gott globalt styre med FN i centrum är en integrerad del av EU:s utrikespolitik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system baserat på allmängiltiga regler och värderingar är bäst lämpat för att hantera globala kriser, utmaningar och hot. B. Den internationella ordningen, som baseras på samarbete, dialog, fri och rättvis handel och mänskliga rättigheter, ifrågasätts av flera nationalistiska och protektionistiska rörelser runt om i världen. C. EU bör spela en aktiv roll i arbetet med att skapa ett FN som på ett verkningsfullt sätt kan bidra till globala lösningar, fred och säkerhet, mänskliga rättigheter, utveckling, demokrati och en internationell ordning baserad på rättsstatsprincipen. EU:s medlemsstater måste göra allt de kan för att ytterligare samordna och slå samman sina insatser inom FN-systemets organ och byråer i enlighet med sitt mandat enligt artikel 34.1 i EU-fördraget. D. EU och dess medlemsstater är tillsammans den största enskilda ekonomiska bidragsgivaren till FN-systemet och bidrar med nästan 50 procent av alla anslag till FN. EU:s medlemsstater står för cirka 40 procent av FN:s ordinarie budget. EU:s bidrag till FN:s bör bli mer synliga. E. EU arbetar för miljömässig hållbarhet, särskilt i kampen mot klimatförändringarna genom att främja internationella åtgärder och insatser för att bevara och förbättra kvaliteten på miljön och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser. F. Vidare är EU en av de mest engagerade försvararna av och förespråkarna för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, kulturella värden och mångfald, demokrati och rättsstatsprincipen. G. EU:s säkerhetsmiljö har blivit alltmer instabil och föränderlig på grund av ett stort antal varaktiga eller nya utmaningar, däribland våldsamma konflikter, terrorism, organiserad brottslighet, propaganda och it-krigsföring, migrationsvågor utan motstycke och migrationstryck och klimatförändringarna. Dessa kan inte hanteras på nationell nivå, utan kräver regionala och globala insatser och ett aktivt och konstruktivt samarbete. H. EU och FN bör spela en viktig roll i genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling i syfte att utrota fattigdomen och skapa gemensamt välstånd, motarbeta ojämlikhet, skapa en säkrare och mer rättvis värld och bekämpa klimatförändringar och skydda naturmiljön. FN:s generalförsamling har beslutat sig för att intensifiera organisationens ansträngningar för att genomföra den nya utvecklingsagendan. 1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet: ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0051. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0422.

C 334/180 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 Fred och säkerhet a) Rådet uppmanas att fortsätta att efterlysa fullständig respekt av de östeuropeiska och sydkaukasiska ländernas suveränitet, internationellt erkända gränser och territoriella integritet, det vill säga Georgien, Moldavien och Ukraina, med tanke på överträdelserna av internationell rätt i dessa områden; att stödja och blåsa nytt liv i de diplomatiska ansträngningarna för en fredlig och varaktig lösning av alla dessa pågående och utdragna konflikter samt på konflikten i regionen Nagorno-Karabach, och för respekt för de mänskliga rättigheterna och den territoriella integriteten, ickeanvändningen av våld och befolkningarnas lika rättigheter och självbestämmande på plats, att med kraft uppmana det internationella samfundet att till fullo tillämpa policyn att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim; att aktivt öka trycket på Ryssland, som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd, i syfte att lösa konflikten i Ukraina i enlighet med Minskavtalen och ockupationen av de georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien; att uppnå en geopolitisk balans som förkastar alla strävanden efter exklusiva inflytandesfärer. b) Rådet uppmanas att bibehålla sitt fulla stöd till FN:s insatser för att underlätta en övergripande lösning på frågan om att få slut på delningen av Cypern och att framhålla att en lösning på Cypernfrågan skulle få positiva konsekvenser för hela regionen och för såväl grekcyprioter som turkcyprioter; att använda alla sina resurser för att till fullo stödja ett framgångsrikt slutförande av återföreningsprocessen och att stödja FN:s roll i sammanhanget. c) Rådet uppmanas att ställa sig bakom de FN-ledda insatserna för att genom en överenskommelse mellan Skopje och Aten nå en lösning på namnfrågan avseende f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. d) Rådet uppmanas att eftertryckligen uppmana alla FN-medlemsstater att tillgängliggöra alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser som är nödvändiga för att bistå lokalbefolkningar vid väpnade konflikter samt flyktingar och att eftertryckligen uppmana alla FN-medlemsstater att uppfylla sina ekonomiska åtaganden gentemot FN. e) Rådet uppmanas att framhålla kärnenergiavtalet mellan Iran och FN:s säkerhetsråds medlemmar plus Tyskland som en viktig framgång för den internationella diplomatin, i synnerhet EU-diplomatin, och att fortsätta att utöva påtryckningar mot Förenta staterna för att uppnå resultat i samband med det praktiska genomförandet. f) Rådet uppmanas att använda alla instrument som står till dess förfogande för att se till att statliga och icke-statliga aktörers åtgärder bättre överensstämmer med internationell humanitär rätt; att stödja det arbete som leds av Internationella rödakorskommittén för att inrätta en effektiv mekanism för att öka efterlevnaden av internationell humanitär rätt. g) Rådet uppmanas att verka för starkare multilaterala åtaganden för att hitta varaktiga och hållbara politiska och fredliga lösningar på de pågående konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika, särskilt i Syrien, Irak, Jemen och Libyen, och för att blåsa nytt liv i de diplomatiska insatserna för att lösa frusna konflikter runt om i världen; att fortsätta att stödja FN:s särskilda sändebuds arbete, insatser och initiativ för en lösning av dessa konflikter; att efterlysa fortsatt humanitärt, finansiellt och politiskt bistånd från det internationella samfundet för en lösning på den humanitära situationen och ett omedelbart stopp för våldet; att förhindra alla överträdelser av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, inklusive direkta angrepp på civil infrastruktur och civilbefolkningar och att kraftfullt fördöma dessa kränkningar i Syrien; att eftertryckligen uppmana alla FN-medlemsstater att tillgängliggöra alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser för att bistå befolkningen i konfliktområden; att stödja FN:s insatser för att hitta en hållbar lösning på konflikten i Syrien och Irak och att fortsätta att backa upp EU:s roll på det humanitära området och EU:s regionala initiativ; att uppmana det internationella samfundet att göra allt som står i dess makt för att kraftfullt fördöma dem som gjort sig skyldiga till krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord som begåtts under konflikten i Syrien, antingen enligt de nationella rättssystemen eller vid internationella domstolar eller tillfälliga tribunaler; att stödja FN:s initiativ till fredsplan för Jemen och att skyndsamt bemöta den pågående humanitära krisen; att uppmana alla parter att respektera de mänskliga rättigheterna och friheterna för alla medborgare i Jemen och betona vikten av att förbättra säkerheten för alla personer som arbetar med fredsuppdrag och humanitära uppdrag i landet; att uppmuntra en politik för ett närmande mellan Iran och Saudiarabien som ett avgörande steg i arbetet med att minska de regionala spänningarna och verka för konfliktlösning i Jemen och på andra orter; att ytterligare uppmuntra sådana åtgärder för att ta itu med de bakomliggande orsaker till terrorism och extremism som utgör ett hot mot den

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/181 Onsdagen den 5 juli 2017 internationella säkerheten och regionala stabiliteten; att efterlysa ökat stöd till den FN-stödda regeringen i Libyen och spela en central roll i stabiliseringen av Libyen och bevarandet av landets enighet och territoriella integritet inom ramen för det libyska politiska avtalet; att upprepa det omedelbara behovet av att samla alla väpnade styrkor under de legitima civila myndigheternas kontroll i enlighet med det libyska politiska avtalet; att förnya stödet till det arbete som FN:s särskilda samordnare för fredsprocessen i Mellanöstern och FN:s generalsekreterares särskilda representant för Västsahara utför i syfte att lösa dessa utdragna konflikter; att kräva efterlevnad av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Mellanöstern. h) Rådet uppmanas att stödja de samtal mellan de syriska parterna som förs på grundval av säkerhetsrådets resolution 2254 (2015); att betona att parterna bör sträva efter ett ramavtal som innehåller ett politiskt paket, så att en förhandlad, politisk övergångsprocess kan genomföras i enlighet med de tydliga steg och tidsplaner för målen som anges i resolution 2254 (2015); att understryka att det för uppnåendet av detta mål har vuxit fram en tydlig agenda som består av fyra delar; att uttrycka sin oro över att de fortsatta striderna i Syrien undergräver det eldupphör som trädde i kraft den 30 december 2016, med mycket negativa konsekvenser för den syriska civilbefolkningens säkerhet, tillträdet för humanitärt bistånd och den politiska processens drivkraft; att stödja begäran från FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Syrien om att de stater som garanterar eldupphöret i Syrien vidtar brådskande åtgärder för att upprätthålla det. i) Rådet uppmanas att agera i enlighet med Europeiska unionens domstols avgörande om Västsahara. j) Rådet uppmanas att förvissa sig om att FN:s generalförsamling, tillsammans med EU och Förenta staterna skapar alla nödvändiga instrument för att garantera en varaktig och faktisk tvåstatslösning, baserad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna, där staten Israel med säkra och erkända gränser och en angränsande självständig, demokratisk och livskraftig palestinsk stat samexisterar sida vid sida i fred och säkerhet. k) Rådet uppmanas att efterlysa starkare stöd och egenmakt för de irakiska institutionerna och att framhålla behovet att arbeta för ett mer inkluderande samhälle och återintegrering av alla etniska och religiösa minoriteter som tvingats på flykt, inklusive i norra Irak och efter avslutandet av den militära operationen i och kring Mosul, där man måste hitta en fredlig och inkluderande lösning på situationen efter konflikten; att vidhålla den avgörande betydelsen av bibehållet skydd av civila och respekten för internationell humanitär rätt vid verkställandet av militära strategier i Irak. l) Rådet uppmanas att fortsätta att bemöta de största säkerhetshoten i Sahel, Sahara, området kring Tchadsjön, området kring de stora sjöarna och på Afrikas horn i syfte att utrota terrorhotet från grupper med kopplingar till IS och al-qaida och från Boko Haram och andra närstående terroristgrupper. m) Rådet uppmanas att samarbeta med det internationella samfundet i sin helhet för att lösa humanitära kriser och säkerhetskriser som hotar den afrikanska kontinenten, särskilt i Somalia, Sydsudan, Sudan, Centralafrikanska republiken, Mali, Nigeria, Burundi och området kring de stora sjöarna i allmänhet; att uppmuntra FN:s medlemsstater att öka sitt stöd för att stärka Afrikanska unionens roll och egna kapacitet till medling och krishantering samtidigt som man strävar efter komplementaritet med insatserna från FN:s stödkontor för fredsbyggande arbete; att säkerställa att Monusco snabbt anpassas till det nya mandatet och, i synnerhet, trygga genomförandet av överenskommelsen av den 31 december 2016. n) Rådet uppmanas att begära att det internationella samfundet med gemensamma krafter hanterar den pågående politiska krisen i Demokratiska republiken Kongo och förhindrar en statskollaps i landet. o) Rådet uppmanas att betona vikten av ökade investeringar i konfliktförebyggande åtgärder, där hänsyn tas till faktorer såsom politisk eller religiös radikalisering, valrelaterat våld, folkförflyttningar och klimatförändringar.

C 334/182 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 p) Rådet uppmanas att uppmärksamma FN:s medlemmar, i synnerhet medlemmarna av FN:s säkerhetsråd, på de ökade spänningarna mellan vissa av länderna på västra Balkan; att med kraft uppmana ländernas ledare att visa återhållsamhet i sin regionala politik och EU och FN att fortsätta att bidra till fullo till strävan efter varaktiga lösningar på bilaterala meningsskiljaktigheter, även genom att vid behov agera som medlare; att fördöma Rysslands agerande på västra Balkan, som hotar att destabilisera den bräckliga reformprocessen i regionens länder och undergräva ländernas ambitioner att ansluta sig till EU och Nato. q) Rådet uppmanas att ytterligare uppmuntra FN:s insatser för att åstadkomma fred i Afghanistan och komma till rätta med den bräckliga säkerheten i landet. r) Rådet uppmanas att kraftfullt fördöma de handlingar av den nordkoreanska regimen som hotar freden och säkerheten på Koreahalvön och bortom denna; att uppmuntra Kina att, i egenskap av ständig medlem i FN:s säkerhetsråd, utöva ytterligare påtryckningar på den nordkoreanska regimen för att den ska trappa ner sina aggressiva handlingar, som hotar den regionala och internationella säkerheten; att utarbeta och genomföra en kraftfull reaktion som bygger på ett brett och tillräckligt stabilt internationellt samförstånd i syfte att avskräcka den nordkoreanska regimen från att ytterligare utveckla fientlig kärnteknikkapacitet och genomföra mord, attentat och bortföranden utanför landets territorium. s) Rådet uppmanas att eftertryckligen uppmana FN:s generalförsamling och säkerhetsråd att diskutera spänningarna i Sydkinesiska sjön i syfte att samla alla berörda parter så att förhandlingarna om en uppförandekod kan slutföras. t) Rådet uppmanas att välkomna FN:s säkerhetsråds antagande av resolution 2307 (2016) och att lyckönska Colombias regering och folk till deras fredssträvanden. u) Rådet uppmanas att avsevärt öka medlemsstaternas stöd till FN:s fredsbevarande och fredsskapande insatser som inbegriper mänskliga rättigheter och tydliga strategier för tillbakadragandet, i synnerhet genom att bidra med personal och utrustning, och att stärka EU:s samordnande roll i detta avseende; att öka synligheten för detta stöd och bidrag; att vidareutveckla förfarandena för verkställande av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik till stöd för FN:s insatser och samtidigt ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de många aspekterna av en komplex krishantering, till exempel mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och de grundläggande orsakerna till massmigration; att stödja FN:s säkerhetsråds reform av användningen av vetorätten i fall då det finns bevis på krigsbrott och brott mot mänskligheten. v) Rådet uppmanas att stödja FN:s generalsekreterare i hans arbete med att öka FN:s deltagande i fredsförhandlingar. w) Rådet uppmanas att stödja den fulla efterlevnaden av FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet; att efterlysa främjande av kvinnors lika och fulla aktiva delaktighet som aktörer; att främja kvinnors delaktighet i konflikthantering och konfliktlösning samt i arbetet mot våldsbejakande extremism; att påminna om att sexuellt våld som exempelvis våldtäkt används som krigstaktik och utgör krigsbrott; att säkerställa säker läkarvård för personer som utsatts för krigsvåldtäkter; att efterlysa stärkt skydd för kvinnor och flickor i konflikter, särskilt mot sexuellt våld och att stödja och stärka de internationella insatserna genom FN för att få ett slut på utnyttjandet av barn i väpnade konflikter och att verka för jämställdhetsanalys, jämställdhetsintegrering och integrering av mänskliga rättigheter i alla FN:s verksamheter; att begära att det tas fram indikatorer för att mäta framstegen i fråga om kvinnors delaktighet i uppbyggnaden av fred och säkerhet. x) Rådet uppmanas att skyndsamt och utan dröjsmål hantera alla aspekter i FN:s utvärderingsrapport av den 15 maj 2015 om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder avseende sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal i fredsbevarande uppdrag och att inrätta fungerande och insynsvänliga mekanismer för översyn och ansvarighet i samband med påstådda övergrepp; att kräva att all militär och civil personal som begått sexuella våldshandlingar snarast utreds, åtalas och döms. y) Rådet uppmanas att ytterligare stärka skyldigheten att skydda som en viktig princip för FN-medlemsstaternas arbete med konfliktlösning, mänskliga rättigheter och utveckling; att fortsatt stödja insatserna för att främja fullgörandet av skyldigheten att skydda och att stödja FN genom att även framöver spela en avgörande roll för att bistå länder vid fullgörandet av skyldigheten att skydda i syfte att värna om de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och den internationella humanitära rätten; att verka för en bred definition av begreppet mänsklig säkerhet och principen om skyldigheten att skydda.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/183 Onsdagen den 5 juli 2017 z) Rådet uppmanas att uppmuntra FN:s samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring. aa) Rådet uppmanas att inleda en offentlig och omfattande debatt med alla medlemmar av FN:s generalförsamling avseende vikten av att respektera konstitutionella begränsningar för presidentmandat världen över. Terrorismbekämpning ab) Rådet uppmanas att på nytt ge uttryck för sitt entydiga fördömande av terrorism och sitt helhjärtade stöd till åtgärder som syftar till att besegra och utplåna terrororganisationer, i synnerhet IS, vilka utgör ett tydligt hot mot den regionala och internationella säkerheten; att insistera på att alla åtgärder som vidtas i kampen mot terrorism måste vara helt förenliga med internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning. ac) Rådet uppmanas att bistå FN:s arbete med att göra kampen mot terrorism till en central del av sitt förebyggande program, i linje med EU:s engagemang för förebyggande åtgärder mot terrorism och våldsbejakande extremism; att stärka EU:s och FN:s gemensamma insatser i kampen mot de bakomliggande orsakerna till extremt våld och terrorism genom att motverka hybridhot och utveckla forskning och kapacitetsuppbyggnad inom it-försvar; att främja utbildning som ett sätt att förebygga våldsbejakande extremism och att förlita sig på de befintliga initiativ för fredsskapande som lokala partner tagit för att utarbeta, genomföra och utveckla metoder mot radikalisering och rekrytering till terrorism, samtidigt som man främjar internationella insatser för att ställa de som är ansvariga för våldet till svars. Rådet uppmanas att stödja ett förstärkt bidrag från EU till FN:s initiativ för kapacitetsuppbyggnad i kampen mot utländska stridande och våldsbejakande extremism. ad) Rådet uppmanas att trappa upp sina ansträngningar för att slå ned på rekrytering och bekämpa terroristpropaganda, som sprids inte bara genom sociala medier utan även genom nätverk av radikaliserade hatpredikanter; att stödja åtgärder för att stärka motståndskraften i lokalsamhällen som är måltavlor för extremistpropaganda och sårbara för radikalisering, till exempel genom att motverka de ekonomiska, sociala, kulturella och politiska orsakerna till detta; att stödja strategier mot radikalisering och för avradikalisering i linje med FN:s handlingsplan för att förhindra våldsbejakande extremism; att påminna om att främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna och respekten för rättsstatsprincipen är av avgörande betydelse för terrorismbekämpningen. ae) Rådet uppmanas att samarbeta med FN:s generalförsamling för att bekämpa finansiering av terrorism och att ta fram mekanismer för att identifiera enskilda terrorister och organisationer och globalt stärka mekanismerna för frysning av tillgångar, samtidigt som man upprätthåller internationella standarder för rättssäkerhet och rättsstatliga principer. af) Rådet uppmanas att stärka effektiviteten hos det internationella polissamarbetet och rättsliga samarbetet i kampen mot terrorism och gränsöverskridande brottslighet; att i detta avseende välkomna FN:s säkerhetsråds resolution 2322 (2016) och betona behovet av att skynda på förfarandena för internationellt rättsligt samarbete för att stärka de befintliga mekanismerna för internationellt polissamarbete samt att uppdatera nätverket med kontakter mellan centrala och rättsliga myndigheter. Icke-spridning och nedrustning ag) Rådet uppmanas att stödja FN:s ansträngningar för att förhindra att icke-statliga aktörer och terrorgrupper utvecklar, tillverkar, förvärvar eller överför massförstörelsevapen och deras bärare; att insistera på fullständig efterlevnad av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, konventionen om kemiska vapen och konventionen om biologiska vapen och att aktivt ta steg i riktning mot en global nedrustning. ah) Rådet uppmanas att främja ett fullständigt genomförande av vapenhandelsfördraget och att uppmuntra samtliga FNmedlemsstater att underteckna och ratificera det. ai) Rådet uppmanas att verka för effektivare åtgärder mot avledning av och olaglig handel med vapen och ammunition, inklusive handeldvapen och lätta vapen, i synnerhet genom att ta fram ett system för spårning av vapen; att kräva att FN:s medlemmar aktivt tar steg i riktning mot global nedrustning.

C 334/184 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 aj) Rådet uppmanas att särskilt uppmärksamma de tekniska framstegen på området för beväpning av robotar, i synnerhet beväpnade robotar och drönare, och deras överensstämmelse med internationell rätt; att inrätta rättsliga ramar för drönare och beväpnade robotar i linje med befintlig internationell humanitär rätt i syfte att förhindra att stater och ickestatliga aktörer missbrukar denna teknik för olaglig verksamhet. Migration ak) Rådet uppmanas att efterlysa en starkare global hantering av migrationen, där man utgår från det framgångsrika högnivåmöte om hanteringen av omfattande flykting- och migrationsrörelser som FN:s generalförsamling höll den 19 september 2016, bemöter de utmaningar och säkerhetsproblem som hänger samman med olika aspekter av olaglig migration, som exempelvis människosmuggling och människohandel, och gör insatser för att skapa lagliga migrationsvägar; att understryka behovet av effektiva och omedelbara åtaganden gällande hantering av de bakomliggande orsakerna till den humanitära krisen och de aldrig tidigare skådade migrations- och flyktingflödena. al) Rådet uppmanas att främja ett ökat stöd för det arbete som UNHCR utför inom ramen för sitt internationella uppdrag att skydda flyktingar, inklusive utsatta grupper som kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättningar; att framhålla den avsevärda finansieringsklyftan mellan UNHCR:s budgetbehov och de mottagna medlen och att kräva ökad global solidaritet; att kräva en ökning av finansieringen i FN:s ordinarie budget till UNHCR:s kärnverksamhet så att denna organisation kan fungera; att efterlysa politiskt engagemang, finansiering och konkreta solidaritetshandlingar till stöd för New York-förklaringen om flyktingar och migranter. am) Rådet uppmanas att försvara och skydda rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer); att begära ett upphävande i FN-medlemsstaterna av lagstiftning som kriminaliserar människor på grund av deras sexualitet eller könsidentitet och att främja internationella åtgärder för att bekämpa homofobiska och transfobiska hatbrott. an) Rådet uppmanas att främja och respektera åsikts- och yttrandeprinciperna, vilka nämns i artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, och att framhålla vikten av fri press i ett sunt samhälle och varje medborgares roll i samhället. ao) Rådet uppmanas att efterlysa en förstärkning av systemen för skydd av barn och att stödja konkreta åtgärder i flyktingoch migrantbarnens bästa intresse, på basis av konventionen om barnets rättigheter. ap) Rådet uppmanas att kräva ökade insatser för att förhindra irreguljär migration och bekämpa smuggling av och handel med människor, i synnerhet genom bekämpning av kriminella nätverk med hjälp av ett tidigt och effektivt utbyte av relevanta underrättelseuppgifter; att förbättra metoderna för att identifiera och skydda offer och att stärka samarbetet med tredjeländer i syfte att spåra, beslagta och återvinna medel som härrör från vinning av brottslig verksamhet på detta område; att på FN-nivå insistera på en ratificering och ett fullständigt genomförande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll om bekämpning av smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen respektive förebyggande, bekämpning och bestraffning av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen aq) Rådet uppmanas att eftertryckligen uppmana alla stater, även EU-medlemsstaterna, att skyndsamt ratificera det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, genom vilket det inrättas klagomåls- och utredningsmekanismer. ar) Rådet uppmanas att begära att alla stater, i synnerhet EU-medlemsstaterna, deltar aktivt i förhandlingarna i UNHCR i Genève om ett internationellt bindande fördrag om transnationella bolag och mänskliga rättigheter. as) Rådet uppmanas att tydligt och bestämt insistera på att alla mänskliga rättigheter enligt FN:s konventioner är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade och att respekten för dessa rättigheter måste upprätthållas; att efterlysa ökat skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i alla uttrycksformer, även i samband med ny teknik; att fortsätta att uppmuntra alla FN-medlemsstater att underteckna, ratificera och genomföra de olika människorättskonventionerna och att uppfylla rapporteringsskyldigheterna enligt dessa instrument; att uppmana till försvar av åsikts- och yttrandefriheten; att framhålla betydelsen av mediefrihet.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/185 Onsdagen den 5 juli 2017 at) Rådet uppmanas att begära att alla FN-medlemsstater verkställer rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans; att främja, stärka och integrera jämställdhetsfrämjande verksamheter; att efterlysa ytterligare egenmakt för kvinnor och flickor och stärkt ledarskap och delaktighet för kvinnor på alla nivåer av beslutsfattandet, inbegripet särskild uppmärksamhet åt inkluderingen av kvinnor som tillhör minoriteter; att kräva att alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor och flickor utrotas, bland annat genom att man beaktar diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck; att främja barns rättigheter och att i synnerhet garantera barn tillgång till utbildning, säkerställa rehabilitering och återanpassning av barn som ingått i väpnade styrkor och utrota barnarbete, tortyr av barn, fall där barn anklagas för trolldom, handel med barn, barnäktenskap och sexuellt utnyttjande av barn; att aktivt verka för stöd till ytterligare åtgärder mot kränkningar av hbti-personers rättigheter; att stödja en noga övervakning av situationen för hbti-personer och försvarare av hbti-personers mänskliga rättigheter i länder med hbti-fientlig lagstiftning. au) Rådet uppmanas att fortsätta att kämpa för religions- och trosfrihet; att kräva stärkta insatser till skydd för religiösa minoriteters och andra minoriteters rättigheter; att efterlysa ökat skydd för religiösa och etniska minoriteter mot förföljelse och våld och upphävande av lagar som kriminaliserar hädelse eller avfällighet, vilka används som förevändning för förföljelse av religiösa minoriteter och icke-troende; att stödja det arbete som uträttas av den särskilda rapportören för religions- och trosfrihet; att aktivt arbeta för ett FN-erkännande av IS folkmord på religiösa och andra minoriteter och för ett hänskjutande till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) av fall som misstänks utgöra brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord; att stödja FN:s arbete mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, massavrättningar och avrättningar, inklusive på grund av narkotikarelaterade brott. av) Rådet uppmanas att upprepa sitt entydiga fördömande av alla former av våld, trakasserier, hot eller förföljelse av människorättsförsvarare, visselblåsare, journalister och bloggare, att förespråka utnämningen av en särskild representant för FN:s generalsekreterare för journalisters säkerhet. aw) Rådet uppmanas att påminna om generalförsamlingens skyldighet att vid valet av medlemmar till människorättsrådet beakta kandidaternas respekt för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och demokratin; att efterlysa tydliga kriterier baserade på resultat inom människorättsområdet för medlemskap i FN:s människorättsråd. ax) Rådet uppmanas att stärka rollen för ICC och det internationella straffrättssystemet i syfte att främja ansvarsskyldighet och sätta stopp för straffriheten; att uppmana alla FN-medlemsstater att ansluta sig till Internationella brottsmålsdomstolen genom att ratificera Romstadgan och att uppmuntra en ratificering av Kampalaändringarna; att ge Internationella brottmålsdomstolen ett starkt diplomatiskt, politiskt och ekonomiskt stöd. ay) Rådet uppmanas att påminna om EU:s ståndpunkt om nolltolerans mot dödsstraff; att upprätthålla ett starkt engagemang för ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen; att efterlysa ett moratorium för dödsstraffet och fortsatt verka för ett avskaffande av det överallt; att ta initiativ till en internationell ram för att bekämpa redskap som används vid tortyr och dödsstraff på grundval av erfarenheterna av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om denna fråga. az) Rådet uppmanas att arbeta för ett starkare engagemang i främjandet av rättsstatsprincipen, en gränsöverskridande fråga som kopplar samman FN:s tre pelare: fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling; att samarbeta med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter för att med kraft uppmana myndigheterna i Venezuela att släppa alla politiska fångar och respektera maktfördelningen. ba) Rådet uppmanas att stödja FN:s arbete för att inrätta en internationell ram för idrott och mänskliga rättigheter, som underlättar förebyggande, övervakning och tillgång till rättsmedel vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med stora idrottsevenemang. bb) Rådet uppmanas att ge ytterligare stöd till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter när det gäller att förbättra ansvarsskyldigheten och tillgången till rättsmedel för offer för företagsrelaterade människorättskränkningar för att bidra till ett rättvist och mer effektivt system med inhemska rättsmedel, i synnerhet när det rör sig om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom näringslivet; att uppmana alla regeringar att fullgöra sin skyldighet att garantera

C 334/186 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 respekten för mänskliga rättigheter och tillgång till rättslig prövning för offer som står inför både praktiska och juridiska utmaningar i fråga om tillgången till rättsmedel på nationell och internationell nivå i samband med företagsrelaterade kränkningar av mänskliga rättigheter. Utveckling bc) Rådet uppmanas att framhålla EU:s ledande roll i den process som ledde fram till att FN:s generalförsamling i september 2015 antog Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess 17 mål för hållbar utveckling; att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa ett effektivt genomförande av Agenda 2030 och de 17 målen för hållbar utveckling som viktiga verktyg för förebyggande och hållbar utveckling; att vidta åtgärder för att förbättra livet för kommande generationer samt uppmuntra och stödja länder att ta egenansvar och upprätta nationella ramverk i syfte att uppnå de 17 målen för hållbar utveckling; att uppmuntra FN-medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden i fråga om utvecklingsbistånd och att efterlysa en stabil ram av indikatorer samt användning av statistiska uppgifter för att övervaka utvecklingen och säkerställa ansvarigheten för bedömningen av situationen i utvecklingsländerna, övervaka framstegen och sörja för ansvarighet; att framhålla att det, utöver målen för hållbar utveckling, också är nödvändigt att fokusera på andra indikatorer för att bedöma den faktiska situationen i utvecklingsländerna på ett mer exakt sätt och vidta verkningsfulla åtgärder för att bekämpa fattigdom och stödja hållbar utveckling, särskilt i medelinkomstländer; att efterlysa gränsöverskridande initiativ inom hela EU för främjande och skydd av kvinnors rättigheter; att begära att handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling verkställs till fullo. bd) Rådet uppmanas att fortsätta sina insatser för att uppnå en enhetlig politik för utveckling inom all EU-politik, vilket är avgörande för uppnåendet av målen för hållbar utveckling, och att även på FN-nivå arbeta för ökad politisk enhetlighet i enlighet med mål 17.14; att stödja FN:s arbete för ett ökat integrerat och samordnat politiskt stöd för genomförandet av Agenda 2030 och det följaktiga främjandet av ett mer integrerat system för utveckling av FN, med förstärkt arbete mellan byråerna och gemensamma genomföranden av projekt, särskilt för att stärka kopplingen mellan säkerhet och utveckling; att uppmana FN att systematiskt integrera kapacitetsuppbyggnad och goda styrelseformer i sina långsiktiga utvecklingsstrategier för att på ett effektivt sätt utplåna fattigdom och svält, förebygga konflikter och bygga upp motståndskraft i syfte att främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling, bekämpa sociala orättvisor och ge befolkningar humanitärt stöd; att framhålla att tillgången till en säker, tillförlitlig och rimligt prissatt vattenförsörjning och goda sanitära tjänster förbättrar levnadsstandarderna, breddar de lokala ekonomierna och främjar skapandet av mer värdiga arbetstillfällen. be) Rådet uppmanas att kräva att det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling blir det främsta beslutsfattande organ som är behörigt att säkerställa en samstämmig, effektiv och inkluderande uppföljning och översyn av genomförandet av målen för hållbar utveckling; att erkänna den viktiga roll som civilsamhällets organisationer spelar för ett lyckat genomförande av Agenda 2030 och uppnåendet av målen för hållbar utveckling; att erkänna den avgörande betydelsen av målen för hållbar utveckling och deras inverkan på den internationella freden och säkerheten. Klimatförändringar bf) Rådet uppmanas att se till att EU behåller sitt ledarskap i kampen mot klimatförändringarna och fortsätter att samarbeta med FN på detta område; att uppmana alla FN-medlemsstater att upprätthålla Parisavtalet och att skyndsamt genomföra de beslut som fattades vid FN:s klimatkonferens 2015. bg) Rådet uppmanas att arbeta nära med små östater och andra länder som står inför klimatförändringarnas mest allvarliga konsekvenser för att säkerställa att deras röst och deras behov beaktas i de olika FN-forumen. EU och reformen av FN-systemet bh) Rådet uppmanas att uppmana EU-medlemsstaterna att ytterligare samordna sina insatser inom FN-systemets organ och byråer samt att öka sina ansträngningar för att stärka EU:s observatörsstatus inom vissa organisationer som lyder under FN; att stärka kommunikationen och säkerställa att medlemsstaternas ståndpunkter på EU-nivå är ännu mer samordnade; att sträva efter att anpassa ståndpunkterna med kandidatländer, partnerländer och andra likasinnade stater.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/187 bi) bj) bk) bl) Onsdagen den 5 juli 2017 Rådet uppmanas att arbeta för en förstärkning av det internationella skattemässiga samarbetet för att stödja inrättandet av ett internationellt skatteorgan inom ramen för FN-systemet; att motverka skatteundandragande och penningtvätt genom automatiskt utbyte av upplysningar i skattefrågor över hela världen och skapande av en gemensam global svart lista över skatteparadis. Rådet uppmanas att aktivt stödja en omfattande reform av FN:s säkerhetsråd på grundval av ett brett samförstånd för att bättre spegla den nya verkligheten och bemöta aktuella och kommande säkerhetsutmaningar på ett mer effektivt sätt; att stödja det långsiktiga målet att EU ska få en plats i ett reformerat FN-säkerhetsråd; att kräva att FN:s säkerhetsråds medlemmar avstår från att använda sin vetorätt i fall där det begås brott mot mänskligheten; att främja ett återupplivande av FN:s generalförsamlings arbete och ökad samordning och enhetlighet i samtliga FN-institutioners åtgärder, vilket bör leda till att systemets effektivitet, ändamålsenlighet, legitimitet, öppenhet, ansvarsskyldighet, kapacitet och representativitet stärks, så att man kan reagera snabbare på globala utmaningar. Rådet uppmanas att ge ett starkt stöd till den reformagenda som FN:s nyligen valda generalsekreterare lagt fram; att uppmuntra arbetet för en reform av FN:s freds- och säkerhetsstruktur liksom av sekretariatets funktion och struktur genom förenkling, decentralisering och flexibilitet samt en rationalisering av den ekonomiska organisationen; att inrätta ett ändamålsenligt system för skydd av visselblåsare inom FN. Rådet uppmanas att aktivt stödja FN:s generalsekreterares ansträngningar för att utse fler kvinnor till ledande befattningar vid FN:s högkvarter. bm) Rådet uppmanas att främja en diskussion kring parlamentens och de regionala församlingarnas roll i FN-systemet och om inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN med målet att stärka organisationens demokratiska profil och interna demokratiska förfarande och göra det möjligt för världens civilsamhällen att bli direkt delaktiga i beslutsfattandet. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen samt, för kännedom, till Förenta nationernas generalförsamling och generalsekreterare.

C 334/188 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 II (Meddelanden) MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN EUROPAPARLAMENTET P8_TA(2017)0293 Tillgång till konfidentiell information (tolkning av artiklarna 5.5 och 210a i arbetsordningen) Europaparlamentets beslut av den 5 juli 2017 om tillgång till konfidentiell information (tolkning av artiklarna 5.5 och 210a i arbetsordningen) (2017/2095(REG)) (2018/C 334/21) Europaparlamentet, med beaktande av skrivelsen av den 23 juni 2017 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor, med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen, 1. Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 5.5 i arbetsordningen: Tillgång till konfidentiell information omfattas av de regler som fastställts i interinstitutionella överenskommelser som parlamentet ingått beträffande hantering av konfidentiella uppgifter ( 1a ) och de interna regler för genomförandet av dessa som parlamentets behöriga organ har antagit ( 1b ). ( 1a ) Interinstitutionellt avtal av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken (EUT C 298, 30.11.2002, s. 1). Ramavtal av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (EUT L 304, 20.11.2010, s. 47). Interinstitutionellt avtal av den 12 mars 2014 mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (EUT C 95, 1.4.2014, s. 1). ( 1b ) Europaparlamentets beslut av den 23 oktober 2002 om genomförandet av det interinstitutionella avtalet om Europaparlamentets tillgång till känslig information från rådet på säkerhets- och försvarspolitikens område (EUT C 298, 30.11.2002, s. 4). Beslut av Europaparlamentets presidium av den 15 april 2013 om bestämmelserna för Europaparlamentets hantering av sekretessbelagd information (EUT C 96, 1.4.2014, s. 1). 2. Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 210a i arbetsordningen: Denna artikel ska tillämpas i den mån den tillämpliga rättsliga ramen för hantering av konfidentiell information föreskriver en möjlighet till konsultation av konfidentiella uppgifter vid ett sammanträde inom stängda dörrar utanför de säkra utrymmena. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/189 P8_TA(2017)0307 Tillsättning av ett särskilt utskott för terrorismfrågor, dess ansvarsområden, sammansättning och mandattid Europaparlamentets beslut av den 6 juli 2017 om tillsättning av ett särskilt utskott för terrorismfrågor och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2017/2758(RSO)) (2018/C 334/22) Torsdagen den 6 juli 2017 Europaparlamentet fattar detta beslut med beaktande av förslaget till beslut från talmanskonferensen, med beaktande av artikel 197 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Artikel 67 i EUF-fördraget ger Europeiska unionen en tydlig behörighet att säkerställa en hög säkerhetsnivå och, såsom framgår av artikel 73 i EUF-fördraget, har de nationella myndigheterna behörighet i kampen mot terrorism. Såsom framgår av avdelning V i EUF-fördraget, vilken behandlar polissamarbete och rättsligt samarbete, finns det mer vittgående skyldigheter avseende gränsöverskridande samarbete i frågor som berör Europeiska unionens inre säkerhet. B. Det särskilda utskott som härmed tillsätts bör åtgärda de praktiska och juridiska bristfälligheter som kampen mot terrorism uppvisar runt om i Europeiska unionen, tillsammans med internationella partner och aktörer, varvid tyngdpunkten särskilt bör förläggas till samarbete och utbyte av information. C. Att bristfälligheterna och luckorna i samarbetet och utbytet av information mellan nationella brottsbekämpande myndigheter åtgärdas och att de europeiska databaserna för delgivning av information samkörs är av yttersta vikt, både för att säkerställa ett välfungerande Schengenområde och för skyddet av EU:s yttre gränser, och detta bör bilda kärnan i det särskilda utskottets uppdrag. D. Respekten för de grundläggande rättigheterna utgör ett väsentligt inslag i en framgångsrik politik för terrorismbekämpning. 1. Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett särskilt utskott för terrorismfrågor med följande strikt avgränsade ansvarsområden: a) Att opartiskt granska, undersöka och utvärdera dels fakta från medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, från EU:s behöriga organ och från erkända sakkunniga, dels omfattningen av terroristhotet på europeisk mark, och att föreslå lämpliga åtgärder för att Europeiska unionen och dess medlemsstater ska kunna bidra till att förebygga, utreda och lagföra brott med anknytning till terrorism. b) Att opartiskt och med hjälp av ett evidensbaserat tillvägagångssätt utpeka och undersöka vilka eventuella brister och funktionsstörningar som möjliggjort senaste tidens terroristangrepp i olika medlemsstater, framför allt genom att insamla, sammanställa och undersöka all information som medlemsstaternas underrättelseväsen eller deras brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter haft att tillgå om gärningsmän, före deras terrorbrott. c) Att granska och bedöma genomförandet av befintliga åtgärder och instrument för förvaltningen av de yttre gränserna, däribland också funktionsstörningar vid kontroller vid de yttre gränserna som möjliggjort inresor med falska resehandlingar, och att bedöma orsakerna till att vissa medlemsstater inte genomgående fullgjort sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 ( 1 ) (förordningen om Schengens informationssystem). Att insamla och undersöka information om tillfällen då medlemsstaterna och kommissionen eventuellt inte lyckats säkerställa ett fullständigt genomförande av hithörande bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 ( 2 ) (kodex om Schengengränserna), och att föreslå lämpliga åtgärder för att täppa till de luckor som påvisats. ( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 381, 28.12.2006, s. 4). ( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

C 334/190 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 d) Att utpeka bristfälligheter i delgivningen av juridisk information samt information om brottsbekämpning och underrättelseverksamhet mellan medlemsstaterna. Att framför allt utreda varför man, efter vad det påstås, så ofta misslyckats med att insamla, undersöka och delge information som kunnat förebygga angrepp, i synnerhet genom undersökning och utvärdering av hur EU:s databaser fungerar, såsom Schengens informationssystem (SIS), Informationssystemet för viseringar (VIS), och den gemensamma europeiska modellen för informationsutbyte (EIXM), samt av eventuella misslyckanden från medlemsstaternas sida med genomförandet av befintliga rättsliga instrument, såsom rådets beslut 2008/615/RIF ( 1 ) eller rådets rambeslut 2006/960/RIF ( 2 ), med undersökning framför allt av orsakerna till att vissa medlemsstater inte bidragit till inmatningen av information i dessa databaser, framför allt att de inte fullgjort sina skyldigheter i enlighet med förordningen om Schengens informationssystem och rådets beslut 2007/533/RIF ( 3 ), undersökning av att medlemsstaterna, efter vad det påstås, inte fullgjort sin skyldighet enligt artikel 2.3 i rådets beslut 2005/671/RIF ( 4 ) att säkerställa att åtminstone den information som avses i punkterna 4 och 5 i den artikeln översänds till Europol och Eurojust, insamling av information om och undersökning av medlemsstaternas myndigheters fullgörande av sin skyldighet enligt artiklarna 3 och 7 i rambeslut 2006/960/RIF, framför allt när det gäller att säkerställa att de behöriga brottsbekämpande myndigheterna översänder information och underrättelser till de behöriga brottsbekämpande myndigheterna i andra berörda medlemsstater, om det finns fakta som talar för att informationen och underrättelserna kan bidra till att upptäcka, förebygga eller utreda brott av det slag som avses i artikel 2.2 i rambeslut 2002/584/RIF ( 5 ), granskning av om Europol fullständigt fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt artikel 17 i rådets beslut 2009/371/ RIF ( 6 ), upphävt genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 ( 7 ), granskning av om medlemsstaterna fullständigt fullgjort sin skyldighet enligt artikel 8.4 a i beslut 2009/371/RIF, upphävt genom förordning (EU) 2016/794, om att på eget initiativ förse Europol med den information och de underrättelser som är nödvändiga för att Europol ska kunna utföra sina uppgifter, utredning av eventuella brister i utbytet av information mellan EU:s organ, liksom också rättsliga medel för dessa organ att komma åt Schengens informationssystem och andra relevanta EU-informationssystem, samt behovet av sådan åtkomst, utvärdering av det befintliga informella samarbetet mellan medlemsstaternas underrättelseväsen och bedömning av hur effektivt detta samarbete är, när det gäller utbyte av information och praktiskt samarbete, ( 1 ) Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1). ( 2 ) Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (EUT L 386, 29.12.2006, s. 89). ( 3 ) Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 205, 7.8.2007, s. 63). ( 4 ) Rådets beslut 2005/671/RIF av den 20 september 2005 om informationsutbyte och samarbete när det gäller terroristbrott (EUT L 253, 29.9.2005, s. 22). ( 5 ) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1). ( 6 ) Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37). ( 7 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/191 Torsdagen den 6 juli 2017 granskning av Europeiska unionens förbindelser med tredjeländer och internationella organ i kampen mot terrorism, inbegripet nuvarande internationella samarbete och internationella instrument i kampen mot terrorism, inbegripet utbytet av bästa praxis och effektiviteten av informationsutbytet på dess nuvarande nivå. e) Att bedöma hur EU:s lagstiftning mot terrorism och genomförandet av denna lagstiftning påverkar grundläggande rättigheter. f) Att bedöma hur insatsklara och effektiva alla de resurser är som tilldelats de berörda myndigheterna i kampen mot terrorism (polis, militär, rättsväsen, budget, underrättelseväsen, övervakning, information, IT etc.), både i medlemsstaterna och på EU-nivå. Att undersöka eventuella bristfälligheter i polissamarbetet, liksom också hinder mot gränsöverskridande brottsbekämpningssamarbete vid utredningar med anknytning till kampen mot terrorism, med identifiering av tekniska, strukturella och juridiska begränsningar av utredningskapaciteten. g) Att utreda bristerna i rättsväsendena och i det rättsliga samarbetet på EU-nivå, liksom också samarbetet kring gränsöverskridande utredningar, framför allt via Eurojust, det europeiska rättsliga nätverket, gemensamma utredningsgrupper, den europeiska arresteringsordern och den europeiska utredningsordern. Att identifiera tekniska, strukturella och juridiska begränsningar av utrednings- och lagföringskapaciteten. h) Att granska det nuvarande utbytet av bästa praxis och samarbetet mellan nationella myndigheter och relevanta EU-organ när det gäller skyddet av mjuka mål, däribland transitområden såsom flygplatser och järnvägsstationer, samt skyddet av kritisk infrastruktur i enlighet med rådets direktiv 2008/114/EG ( 1 ). i) Att utreda de nuvarande mekanismerna som finns att tillgå för offren för terrorism, framför allt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU ( 2 ) med identifiering av bästa praxis som ska utbytas. j) Att samla in information och undersöka hur radikaliseringsprocessen går till, liksom också hur effektiva de avradikaliseringsprogram är, som inrättats i ett begränsat antal medlemsstater. Att identifiera bästa praxis som ska utbytas, och fastställa huruvida medlemsstaterna vidtagit lämpliga åtgärder i detta hänseende. k) Att bedöma hur effektivt samarbetet är, både mellan medlemsstaterna och mellan behöriga myndigheter, ansvariga enheter och brottsbekämpande myndigheter, när det gäller att i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG ( 3 ) bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, samt att diskutera med banksektorns relevanta aktörer, myndigheter som utreder bedrägerier och brottsbekämpande myndigheter för att peka ut de nya formerna för finansiering av terrorism, inbegripet deras kopplingar till organiserad brottslighet. l) Att göra alla rekommendationer utskottet anser vara nödvändiga inom alla ovannämnda områden och att för de ändamålen knyta de kontakter som behövs, avlägga besök och hålla utfrågningar med EU:s institutioner och relevanta organ, jämte med internationella och nationella institutioner, medlemsstaternas och tredjeländers nationella parlament och med regeringar, tjänstemän som medverkar i den dagliga kampen mot terrorism, såsom brottsbekämpande myndigheter, polismyndigheter, underrättelsetjänster, domare på olika nivåer och företrädare för vetenskapen, näringslivet och det civila samhället, däribland också organisationer för offren. ( 1 ) Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 23.12.2008, s. 75). ( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57). ( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

C 334/192 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 2. Europaparlamentet betonar att alla rekommendationer från det särskilda utskottet ska följas upp av de behöriga ständiga utskotten. 3. Europaparlamentet beslutar att parlamentets ständiga utskott med ansvar för sådant som sammanhänger med antagande, övervakning och genomförande av EU:s lagstiftning inom det särskilda utskottets ansvarsområde ska ha kvar i oförändrad form sina befogenheter, sin personal och sina tillgängliga resurser. 4. Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets sammanträden bör hållas inom stängda dörrar var gång som dess arbete innefattar bevisupptagning av sekretessbelagd natur, vittnesmål där det ingår personuppgifter eller hemliga diskussioner med eller utfrågningar av myndigheter och organ om information som av omsorg om nationell eller allmän säkerhet är hemlig, konfidentiell, sekretessbelagd eller känslig. Parlamentet beslutar att vittnen och sakkunniga har rätt att avge utlåtande eller vittnesmål bakom stängda dörrar. 5. Europaparlamentet beslutar att hemliga eller konfidentiella dokument som mottagits av det särskilda utskottet ska granskas i enlighet med förfarandet i artikel 210a i arbetsordningen, för att bara ordföranden, föredraganden, skuggföredraganden, samordnarna och särskilt utsedda tjänstemän ska få personlig åtkomst till dem, och att sådan information ska användas endast för utarbetandet av det särskilda utskottets halvtidsrapport och slutliga rapport. Parlamentet beslutar att sammanträden ska hållas i lokaler som utrustats på ett sådant sätt att ingen obehörig har möjlighet till avlyssning. 6. Europaparlamentet beslutar att alla ledamöter och tjänstemän ska få ett säkerhetsgodkännande i enlighet med gällande interna regler och förfaranden innan de får tillgång till sekretessbelagd information eller får höra vittnesmål som kan bli en risk för nationell eller allmän säkerhet. 7. Europaparlamentet beslutar att den information som det särskilda utskottet utverkar får användas endast vid utskottets utförande av sina skyldigheter och inte får röjas för tredje part. Parlamentet beslutar att sådan information inte får offentliggöras om den innehåller hemligt eller konfidentiellt material eller namnger personer. 8. Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 30 ledamöter. 9. Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara 12 månader, om inte parlamentet förlänger denna period innan den löpt ut, och att mandatperioden ska börja löpa från och med dagen för det konstituerande sammanträdet. Parlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska lägga fram en halvtidsrapport och en slutlig rapport för parlamentet med granskningsresultat och rekommendationer om nödvändiga åtgärder och initiativ.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/193 III (Förberedande akter) Tisdagen den 4 juli 2017 EUROPAPARLAMENTET P8_TA(2017)0275 Utnämning av en ledamot av Europeiska kommissionen Europaparlamentets beslut av den 4 juli 2017 om godkännande av utnämningen av Mariya Gabriel till ledamot av kommissionen (C8-0166/2017 2017/0805(NLE)) (2018/C 334/23) Europaparlamentet, med beaktande av artikel 246 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, med beaktande av punkt 6 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen ( 1 ), med beaktande av Kristalina Georgievas avgång som ledamot av kommissionen, med beaktande av rådets skrivelse av den 29 maj 2017, varigenom rådet hörde parlamentet om ett beslut, som ska fattas i samförstånd med kommissionens ordförande, om utnämningen av Mariya Gabriel till ledamot av kommissionen (C8-0166/2017), med beaktande av utfrågningen av Mariya Gabriel den 20 juni 2017, under ledning av utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kultur och utbildning, i samarbete med utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och den bedömning som upprättades efter den utfrågningen, med beaktande av artikel 118 i arbetsordningen och bilaga VI till densamma, 1. Europaparlamentet godkänner utnämningen av Mariya Gabriel till ledamot av kommissionen under kommissionens återstående mandattid till den 31 oktober 2019. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar. ( 1 ) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

C 334/194 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 P8_TA(2017)0276 Ramavtal mellan EU och Kosovo om de allmänna principerna för Kosovos deltagande i unionsprogram *** Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Kosovo (*) om de allmänna principerna för Kosovos deltagande i unionsprogram (13391/2016 C8-0491/2016 2013/0115(NLE)) (Godkännande) (2018/C 334/24) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av utkastet till rådets beslut (13391/2016), med beaktande av utkastet till ramavtal mellan Europeiska unionen och Kosovo (*) om de allmänna principerna för Kosovos deltagande i unionsprogram (13393/2016), med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 212 samt artikel 218.6 andra stycket a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0491/2016), med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen, med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0207/2017). 1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Kosovo. (*) Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244(1999) och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/195 P8_TA(2017)0277 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: Ansökan EGF/ 2017/001 ES/Castilla y León mining Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (Spaniens ansökan EGF/001 2017/ES/ Castilla y León mining) (COM(2017)0266 C8-0174/2017 2017/2079(BUD)) (2018/C 334/25) Tisdagen den 4 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0266 C8-0174/2017), med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014 2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006 ( 1 ) (förordningen om fonden), med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014 2020 ( 2 ), särskilt artikel 12, med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning ( 3 ), särskilt punkt 13, med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013, med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling, med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0248/2017), A. Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. B. Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden). C. Antagandet av förordningen om fonden återspeglar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om att återinföra kriteriet för utnyttjande i krislägen, fastställa unionens ekonomiska bidrag till 60 % av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar om medel ur fonden inom kommissionen, parlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet stödberättigade åtgärder och förmånstagare genom att inbegripa egenföretagare och ungdomar, samt finansiera incitament att starta egna företag. ( 1 ) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855. ( 2 ) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. ( 3 ) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

C 334/196 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 D. Spanien lämnade in ansökan EGF/2017/001 ES/Castilla y León om ekonomiskt stöd från fonden efter uppsägningar inom den näringsgren som i Nace rev. 2 klassificeras under huvudgrupp 5 (kolutvinning) i Nuts 2-regionen Castilla y León (ES41). I denna region förväntas 339 uppsagda arbetstagare samt 125 unga som varken arbetar eller studerar och som ännu inte fyllt 30 år delta i åtgärderna. Uppsägningarna gjordes vid Hullera Vasco Leonesa SA, Centro de Investigación y Desarrollo S.A, Hijos de Baldomero García SA, Minas del Bierzo Alto SL och Unión Minera del Norte SA. E. Ansökan lämnades in enligt insatskriteriet i artikel 4.2 i förordningen om fonden, med avvikelse från kriteriet för stödberättigande i artikel 4.1 b, enligt vilket minst 500 arbetstagare ska ha blivit uppsagda under en referensperiod på nio månader vid företag som alla verkar inom samma ekonomiska sektor som definieras som en huvudgrupp i Nace rev. 2 och som är belägna i en region eller två regioner som gränsar till varandra på Nuts 2-nivå i en medlemsstat. 1. Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren i artikel 4.2 i förordningen om fonden är uppfyllda och att Spanien därför är berättigat till ekonomiskt stöd på 1 002 264 EUR enligt denna förordning, vilket utgör 60 % av de totala kostnaderna på 1 670 440 EUR. 2. Europaparlamentet noterar att de spanska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 20 januari 2017, och att kommissionen avslutade sin bedömning av ansökan den 2 juni 2017 och underrättade parlamentet samma dag. 3. Europaparlamentet påminner om att kolproduktionen i unionen och världsmarknadspriset på kol under de senaste 10 åren sjunkit kraftigt, vilket lett till en ökad importvolym av kol från länder utanför EU och till att många kolgruvor blivit olönsamma och tvingats stänga. Parlamentet påpekar att dessa trender har varit särskilt framträdande i Spanien, vilket lett till en omstrukturering och omställning av kolgruvesektorn. Parlamentet betonar att sysselsättningen i regionen Castilla y León allvarligt påverkats av krisen inom gruvsektorn, och påpekar att endast i Castilla y León har tio kolutvinningsföretag tvingats stänga under perioden 2010 2016. 4. Europaparlamentet noterar att Spanien begärde att ett undantag ska göras från artikel 4.1 b på grund av att det territorium som berörs av uppsägningarna består av flera små, isolerade orter i den avlägset belägna och glest befolkade dalen i den kantabriska bergskedjan, vilka oftast är starkt beroende av gruvindustrin och vars konnektivitet är begränsad. Territoriet kan således betraktas som en liten arbetsmarknad enligt artikel 4.2. 5. Europaparlamentet framhåller särskilt den mycket låga befolkningstätheten, problemen relaterade till att det rör sig om ett bergsområde samt den svåra sysselsättningssituationen i de norra delarna av provinserna León och Palencia. Parlamentet uttrycker oro över den kraftiga befolkningsminskningen, som har varit proportionellt störst bland personer under 25 år. 6. Europaparlamentet påpekar att den ekonomiska ersättningen kommer att omfatta 339 uppsagda arbetstagare, varav 97 % är män. 7. Europaparlamentet välkomnar Spaniens beslut att tillhandahålla individanpassade tjänster som samfinansieras av fonden för upp till 125 unga under 30 år som varken arbetar eller studerar. Parlamentet förstår att dessa tjänster kommer att omfatta stöd till dem som är intresserade av att starta egna företag. 8. Europaparlamentet konstaterar att åtgärderna kommer att styras av en studie som ska utföras på sysselsättningsskapande och produktiva verksamheter i regionen Castilla y León, i syfte att bättre definiera de initiativ som avses i paketet. 9. Europaparlamentet noterar att Spanien planerar sex olika typer av åtgärder för de uppsagda arbetstagare som omfattas av denna ansökan: i) välkomst- och informationsmöten, ii) yrkesvägledning och rådgivning, iii) stöd till intensivt arbetssökande, iv) utbildning i sektorsöverskridande färdigheter och kvalifikationer, v) främjande av entreprenörskap, och vi) stöd till nyetablering av företag, samt ett program med incitament. 10. Europaparlamentet noterar att incitamenten motsvarar 19,53 % av det totala paketet med individanpassade tjänster, vilket är en bra bit under det tak på maximalt 35 % som fastställs i förordningen om fonden. Parlamentet konstaterar att dessa åtgärder förutsätter att de berörda stödmottagarna aktivt söker arbete eller deltar i utbildning.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/197 Tisdagen den 4 juli 2017 11. Europaparlamentet konstaterar att de utbildningskurser som tillhandahålls omfattar seminarier om hur man söker jobb, utbildning i personliga och sociala färdigheter, informations- och kommunikationsteknik (IKT) samt främmande språk, medan yrkesutbildningen kommer att inriktas på att förbättra gruvrelaterade färdigheter som kan vara relevanta för andra ekonomiska sektorer eller på att utveckla färdigheter för sektorer såsom turismnäring på landsbygden, återställande av miljön i gruvområdena samt återbeskogning och landskapsplanering. 12. Europaparlamentet gläder sig över att samråd med berörda aktörer, däribland fackföreningar, näringslivsorganisationer, det regionala kontoret för ekonomisk utveckling, innovation, finansiering och internationalisering av företag och en offentlig stiftelse som är knuten till den regionala offentliga arbetsförmedlingen ägde rum på regional nivå för att utforma det samordnade paketet av individanpassade tjänster. Parlamentet välkomnar även att principen om jämställdhet mellan kvinnor och män liksom icke-diskriminering kommer att tillämpas när det gäller tillgången till de åtgärder som finansieras via fonden och under genomförandet av fonden. 13. Europaparlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster ska utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens, och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i enlighet med artikel 7 i förordningen om fonden. 14. Europaparlamentet välkomnar att bidrag till personer med omsorgsansvar inkluderats bland de tillgängliga incitamenten med tanke på den sannolikt positiva inverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ingående information om utnyttjandet av denna möjlighet. 15. Europaparlamentet påminner om behovet av en snabb omställning av unionens ekonomier och främjandet av relevanta arbetstillfällen mot bakgrund av COP 21-avtalet från Paris. 16. Europaparlamentet noterar vikten av att inleda en informationskampanj för att nå unga som varken arbetar eller studerar och som kan omfattas av dessa åtgärder, och samtidigt säkra en jämn könsfördelning, när så är möjligt. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtida förslag lämna mer information om de sektorer som har tillväxtpotential och därför kan förväntas anställa folk, och att samla in underbyggda uppgifter om effekterna av finansieringen från fonden, inbegripet om kvaliteten på sysselsättningen i fråga och hur många som kan återintegreras tack vare insatser via fonden. 18. Europaparlamentet betonar att de spanska myndigheterna har bekräftat att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument, att eventuell dubbelfinansiering kommer att förhindras och att stödberättigade åtgärder ska komplettera de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. 19. Europaparlamentet upprepar att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer. 20. Europaparlamentet välkomnar det faktum att insatsplanen kommer att inkludera ett övervakningsinitiativ, där arbetsmarknadens parter bör kunna delta och som syftar till att dels säkerställa att förslaget genomförs i enlighet med rekommendationerna i en studie som ska genomföras som en del av de åtgärder som ingår i initiativet, och som ska behandla yrkesutbildningsbehov och verksamhetsmöjligheter, dels säkerställa en sund förvaltning av den avsatta budgeten. 21. Europaparlamentet påminner om sin uppmaning till kommissionen att säkra allmänheten tillgång till samtliga handlingar som berör ansökningar om medel ur fonden. 22. Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet. 23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. 24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

C 334/198 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 BILAGA EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter Spaniens ansökan EGF/001 2017/ES/Castilla y León mining (Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/1372.)

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/199 P8_TA(2017)0283 Makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om makroekonomiskt stöd till republiken Moldavien (COM(2017)0014 C8-0016/2017 2017/0007(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) (2018/C 334/26) Tisdagen den 4 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0014), med beaktande av artiklarna 294.2 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0016/2017), med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som antogs tillsammans med Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU av den 12 augusti 2013 om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien ( 1 ), med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 juni 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet (A8-0185/2017). 1. Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen. 2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. P8_TC1-COD(2017)0007 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/ om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien (Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/1565.) ( 1 ) EUT L 218, 14.8.2013, s. 15.

C 334/200 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN GEMENSAMT UTTALANDE från Europaparlamentet, rådet och kommissionen Mot bakgrund av de initiativ som rör ändringarna av valsystemet i Republiken Moldavien understryker Europaparlamentet, rådet och kommissionen att ett förhandsvillkor för beviljande av makroekonomiskt stöd är att mottagarlandet respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten ska övervaka att detta förhandsvillkor uppfylls under hela den makroekonomiska stödinsatsen och kommer därvid att ägna största uppmärksamhet åt hur myndigheterna i Republiken Moldavien beaktar rekommendationerna från relevanta internationella partner (särskilt Venedigkommissionen och OSSE/ODIHR).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/201 P8_TA(2017)0284 Offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer ***I Europaparlamentets ändringar antagna den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (COM(2016)0198 C8-0146/2016 2016/0107(COD)) ( 1 ) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) (2018/C 334/27) Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl - 1 (nytt) Kommissionens förslag Ändring (-1) Likabehandling av skattebetalare, särskilt av alla företag, i fråga om skatt är en grundläggande förutsättning för den inre marknaden. En samordnad och harmoniserad metod för genomförandet av de nationella skattesystemen är väsentlig för att den inre marknaden ska fungera väl och skulle medverka till att skatteflykt och överföring av vinster förhindras. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl - 1a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (-1a) Skatteflykt och skatteundandragande, liksom system för överföring av vinster, har berövat regeringarna och folken de resurser som behövs, bland annat för att säkerställa en allmän och kostnadsfri tillgång till offentlig utbildning samt hälso- och sjukvårdstjänster och statliga sociala tjänster, och har berövat staterna möjligheten att säkerställa ett utbud av bostäder till överkomliga priser och kollektivtrafik samt utveckling av de infrastrukturer som behövs för att skapa social utveckling och ekonomisk tillväxt. Sammanfattningsvis har sådana system bidragit till orättvisa, ojämlikhet och ekonomiska, sociala och territoriella klyftor. ( 1 ) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till de ansvariga utskotten, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0227/2017).

C 334/202 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl - 1b (nytt) Kommissionens förslag Ändring (-1b) Ett rättvist och effektivt system för företagsbeskattning, som tillgodoser det brådskande behovet av en global progressiv och rättvis skattepolitik, gynnar omfördelningen av rikedomar och bekämpar ojämlikhet. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 1 Kommissionens förslag (1) På senare år har problemet med skatteflykt vad gäller företagsinkomstskatt väsentligt ökat och blivit en viktig källa till oro i Europeiska unionen och globalt. Europeiska rådet konstaterade i sina slutsatser den 18 december 2014 att det finns ett akut behov att påskynda insatserna för att bekämpa skatteflykt både på global nivå och på unionsnivå. I sina meddelanden Kommissionens arbetsprogram 2016 Dags för nya tag ( 16 ) och Kommissionens arbetsprogram 2015 En ny start ( 17 ) identifierade kommissionen som en prioritering behovet av att övergå till ett system där det land där vinster uppstår också är beskattningsland. Kommissionen noterade också som en prioritering behovet att reagera på våra samhällens krav på rättvisa och skattetransparens. ( 16 ) COM(2015)0610 final av den 27 oktober 2015. ( 17 ) COM(2014)0910 final av den 16 december 2014. Ändring (1) Transparens är avgörande för att säkerställa en smidigt fungerande inre marknad. På senare år har problemet med skatteflykt vad gäller företagsinkomstskatt väsentligt ökat och blivit en viktig källa till oro i Europeiska unionen och globalt. Europeiska rådet konstaterade i sina slutsatser den 18 december 2014 att det finns ett akut behov att påskynda insatserna för att bekämpa skatteflykt både på global nivå och på unionsnivå. I sina meddelanden Kommissionens arbetsprogram 2016 Dags för nya tag ( 16 ) och Kommissionens arbetsprogram 2015 En ny start ( 17 ) identifierade kommissionen som en prioritering behovet av att övergå till ett system där det land där vinster uppstår också är beskattningsland. Kommissionen noterade också som en prioritering behovet att reagera på europeiska medborgares krav på transparens och behovet att agera som en förebild för andra länder. Vad gäller transparens är det avgörande att ömsesidighet mellan konkurrenter beaktas. ( 16 ) COM(2015)0610 final av den 27 oktober 2015. ( 17 ) COM(2014)0910 final av den 16 december 2014.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/203 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 2 Kommissionens förslag (2) I sin resolution av den 16 december 2015 om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen ( 18 ) konstaterade Europaparlamentet att ökad transparens på området företagsbeskattning kan förbättra skatteuppbörden, effektivisera skattemyndigheternas arbete och öka allmänhetens förtroende för skattesystem och regeringar. ( 18 ) 2015/2010(INL). Ändring (2) I sin resolution av den 16 december 2015 om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen ( 18 ) konstaterade Europaparlamentet att ökad transparens, samarbete och samstämdhet på politikområdet företagsbeskattning i unionen kan förbättra skatteuppbörden, effektivisera skattemyndigheternas arbete, stödja beslutsfattare i bedömningen av nuvarande skattesystem för att utarbeta framtida lagstiftning, öka allmänhetens förtroende för skattesystem och regeringar och förbättra beslutsfattande om investeringar baserat på mer exakta riskprofiler för företag. ( 18 ) 2015/2010(INL). Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 2a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (2a) Offentlig landsspecifik rapportering är ett effektivt och lämpligt verktyg för att öka transparensen vad gäller multinationella företags verksamhet och för att göra det möjligt för allmänheten att bedöma denna verksamhets inverkan på realekonomin. Den kommer även att förbättra aktieägares möjlighet att ordentligt utvärdera de risker som tas av företag, leda till investeringsstrategier som är baserade på korrekt information och förstärka beslutsfattares förmåga att bedöma effektiviteten och inverkan av nationell lagstiftning.

C 334/204 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 2b (nytt) Kommissionens förslag Ändring (2b) Landsspecifik rapportering kommer också att ha en positiv inverkan på anställdas rätt till information och samråd i enlighet med direktiv 2002/14/EG och, genom ökad kunskap om företagens verksamhet, på kvaliteten på en aktiv dialog inom företagen. Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 4 Kommissionens förslag (4) Till stöd för ett globalt rättvist och modernt internationellt skattesystem godkände G20 i november 2015 OECD:s handlingsplan för att bekämpa urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), vilken syftar till att förse regeringar med tydliga internationella lösningar för att komma tillrätta med luckor och skevheter i befintliga regler som låter företagsvinster överföras till platser med ingen eller låg beskattning, där inget verkligt värde skapas. Särskilt genom åtgärd 13 i BEPS införs en landsspecifik rapportering för vissa multinationella företag till nationella skattemyndigheter på konfidentiell basis. Den 27 januari 2016 antog kommissionen åtgärdspaketet mot skatteflykt. Ett av paketets mål är att i unionslagstiftningen införliva åtgärd 13 i BEPS genom ändring av rådets direktiv 2011/16/ EU ( 20 ). ( 20 ) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1). Ändring (4) Till stöd för ett globalt rättvist och modernt internationellt skattesystem godkände G20 i november 2015 OECD:s handlingsplan för att bekämpa urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), vilken syftar till att förse regeringar med tydliga internationella lösningar för att komma tillrätta med luckor och skevheter i befintliga regler som låter företagsvinster överföras till platser med ingen eller låg beskattning, där inget verkligt värde skapas. Särskilt genom åtgärd 13 i BEPS införs en landsspecifik rapportering för vissa multinationella företag till nationella skattemyndigheter på konfidentiell basis. Den 27 januari 2016 antog kommissionen åtgärdspaketet mot skatteflykt. Ett av paketets mål är att i unionslagstiftningen införliva åtgärd 13 i BEPS genom ändring av rådets direktiv 2011/16/ EU ( 20 ). För beskattning av vinster där värdet skapas krävs dock en mer omfattande metod för landsspecifik rapportering som är baserad på offentlig rapportering. ( 20 ) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/205 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 4a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (4a) International Accounting Standards Board (IASB) bör uppgradera relevanta IFRS-standarder och internationella redovisningsstandarder (IAS) för att underlätta införandet av offentliga landsspecifika rapporteringskrav. Ändring 10 Förslag till direktiv Skäl 4b (nytt) Kommissionens förslag Ändring (4b) Offentlig landsspecifik rapportering har redan inrättats i unionen för banksektorn genom direktiv 2013/36/EU, liksom för utvinnings- och avverkningsindustrin genom direktiv 2013/34/EU. Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 4c (nytt) Kommissionens förslag Ändring (4c) Unionen har genom ett unikt införande av offentlig landsspecifik rapportering visat att den har blivit världsledande inom kampen mot skatteflykt.

C 334/206 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 4d (nytt) Kommissionens förslag Ändring (4d) Eftersom kampen mot skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering endast kan lyckas genom gemensamma åtgärder på internationell nivå, är det absolut nödvändigt att unionen, samtidigt som den fortsätter sin världsledande roll i denna kamp, samordnar sina åtgärder med internationella aktörer, till exempel inom ramen för OECD. Ensidiga åtgärder har, även om de är mycket ambitiösa, ingen verklig möjlighet att lyckas, och dessutom äventyrar sådana åtgärder europeiska företags konkurrenskraft och hämmar unionens investeringsklimat. Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 4e (nytt) Kommissionens förslag Ändring (4e) Mer transparens inom finansiella upplysningar resulterar i en situation som alla vinner på eftersom skattemyndigheter kommer att bli mer effektiva, det civila samhället mer delaktigt, anställda bättre informerade och investerare mer riskbenägna. Dessutom kommer företag att gynnas av bättre relationer med sina intressenter, vilket resulterar i mer stabilitet samt lättare tillgång till finansiering tack vare en tydligare riskprofil och ett bättre rykte.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/207 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 14 Förslag till direktiv Skäl 5 Kommissionens förslag (5) Ökad offentlig granskning av de inkomstskatter som tas ut på multinationella företag med verksamhet i unionen är grundläggande för att ytterligare uppmuntra företagens ansvarstagande, bidra till välfärden genom skatter, främja en rättvisare skattekonkurrens inom unionen genom en mer informerad offentlig debatt, och för att återupprätta allmänhetens förtroende för de nationella skattesystemen. En sådan offentlig granskning kan uppnås genom en rapport om inkomstskatteuppgifter, oavsett var det yttersta moderföretaget i en multinationell koncern är etablerat. Ändring (5) Utöver den ökade transparens som skapas genom landsspecifik rapportering till nationella skattemyndigheter är ökad offentlig granskning av de inkomstskatter som tas ut på multinationella företag med verksamhet i unionen grundläggande för att främja företagens ansvar och för att ytterligare uppmuntra företagens sociala ansvar, bidra till välfärden genom skatter, främja en rättvisare skattekonkurrens inom unionen genom en mer informerad offentlig debatt, och för att återupprätta allmänhetens förtroende för de nationella skattesystemen. En sådan offentlig granskning kan uppnås genom en rapport om inkomstskatteuppgifter, oavsett var det yttersta moderföretaget i en multinationell koncern är etablerat. Den offentliga granskningen måste dock genomföras utan att skada varken investeringsklimatet i unionen eller konkurrenskraften för företag i unionen, i synnerhet små och medelstora företag enligt definitionen i detta direktiv och medelstora börsnoterade företag enligt definitionen i förordning (EU) 2015/ 1017 ( 1a ), som bör uteslutas från den rapporteringsskyldighet som inrättas i och med detta direktiv. ( 1a ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 Europeiska fonden för strategiska investeringar (EUT L 169, 1.7.2015, s. 1). Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (5a) Kommissionen har definierat företagens sociala ansvar (CSR) som företagens ansvar för den egna verksamhetens konsekvenser för samhället. CSR bör vara företagslett. Offentliga myndigheter kan spela en stödjande roll genom en smart blandning av frivilliga politiska åtgärder och, om det behövs, kompletterande lagstiftning. Företag kan bli socialt ansvarstagande antingen genom att följa lagen eller genom att integrera sociala, miljörelaterade, etiska, konsumentrelaterade eller människorättsrelaterade frågor i sin affärsstrategi och affärsverksamhet, eller genom bådadera.

C 334/208 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 6 Kommissionens förslag (6) Allmänheten bör ha möjlighet att granska samtliga verksamheter i en koncern när denna har vissa företag etablerade i unionen. När det gäller koncerner med verksamhet i unionen endast genom dotterföretag eller filialer, bör dotterföretag och filialer offentliggöra och göra tillgänglig det yttersta moderföretagets rapportering. I syfte att uppnå proportionalitet och effektivitet bör emellertid kravet på offentliggörande och tillgänglighet begränsas till medelstora eller stora dotterföretag som är etablerade i unionen, eller till filialer av jämförbar storlek i en medlemsstat. Tillämpningsområdet för direktiv 2013/34/EU bör därför i enlighet med detta utökas till filialer som öppnats i en medlemsstat av ett företag som är etablerat utanför unionen. Ändring (6) Allmänheten bör ha möjlighet att granska samtliga verksamheter i en koncern när denna har vissa företag etablerade i och utanför unionen. Koncerner med företag inom unionen bör följa unionens principer om god förvaltning i skattefrågor. Multinationella företag bedriver verksamhet över hela världen och deras företags agerande har väsentlig inverkan på utvecklingsländer. Att ge sina medborgare tillgång till företagsrelaterad landsspecifik information skulle göra det möjligt för dem och skattemyndigheterna i deras länder att övervaka, bedöma och hålla dessa företag ansvariga. Genom att göra informationen offentlig för varje skattejurisdiktion där det multinationella företaget bedriver verksamhet skulle unionen öka sin politiska samstämmighet vad gäller utveckling och begränsa potentiella skatteflyktsplaner i länder där mobilisering av inhemska resurser har fastställts som en central del av unionens utvecklingspolitik. Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 8 Kommissionens förslag (8) Rapporten om inkomstskatteuppgifter bör ge information gällande all verksamhet för ett företag eller samtliga anknutna företag i en koncern som kontrolleras av ett yttersta moderföretag. Informationen bör grundas på rapporteringsspecifikationerna i åtgärd 13 i BEPS, och bör begränsas till vad som är nödvändigt för effektiv offentlig granskning, för att säkerställa att offentliggörande inte ger upphov till oproportionerliga risker eller nackdelar. Rapporten bör också innehålla en kort beskrivning av verksamhetens art. En sådan beskrivning kan grunda sig på den kategorisering som anges i tabell 2 i bilaga II till kapitel V i OECD:s Transfer Pricing Guidelines on Documentation. Rapporten ska omfatta en övergripande beskrivning med förklaringar till väsentliga diskrepanser på koncernnivå mellan upplupna skattebelopp och betalda skattebelopp, med beaktande av motsvarande belopp för tidigare räkenskapsår. Ändring (8) Rapporten om inkomstskatteuppgifter bör ge information gällande all verksamhet för ett företag eller samtliga anknutna företag i en koncern som kontrolleras av ett yttersta moderföretag. Informationen bör beakta rapporteringsspecifikationerna i åtgärd 13 i BEPS, och bör begränsas till vad som är nödvändigt för effektiv offentlig granskning, för att säkerställa att offentliggörande inte ger upphov till oproportionerliga risker eller nackdelar vad gäller konkurrenskraft eller feltolkning för företagen i fråga. Rapporten bör också innehålla en kort beskrivning av verksamhetens art. En sådan beskrivning kan grunda sig på den kategorisering som anges i tabell 2 i bilaga III till kapitel V i OECD:s Transfer Pricing Guidelines on Documentation. Rapporten ska omfatta en övergripande beskrivning med förklaringar, även till väsentliga diskrepanser på koncernnivå mellan upplupna skattebelopp och betalda skattebelopp, med beaktande av motsvarande belopp för tidigare räkenskapsår.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/209 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 18 Förslag till direktiv Skäl 9 Kommissionens förslag (9) För att säkerställa en detaljnivå som ger medborgarna möjlighet att bättre bedöma hur multinationella företag bidrar till välfärden i varje medlemsstat bör informationen delas upp per medlemsstat. Information om multinationella företags verksamhet bör dessutom redovisas mycket detaljerat när det gäller vissa skattejurisdiktioner som utgör särskilda problem. För samtliga övriga tredjelandstransaktioner ska uppgifter lämnas i aggregerad form. Ändring (9) För att säkerställa en detaljnivå som ger medborgarna möjlighet att bättre bedöma hur multinationella företag bidrar till välfärden i varje jurisdiktion där de är verksamma, både i och utanför EU, utan att företagens konkurrenskraft skadas, bör informationen delas upp per jurisdiktion. Rapporteringar om inkomstskatteuppgifter kan endast tolkas och användas på ett meningsfullt sätt om informationen presenteras på ett disaggregerat sätt för varje skattejurisdiktion. Ändring 82 Förslag till direktiv Skäl 9a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (9a) Om den information som ska offentliggöras skulle kunna anses vara kommersiellt känslig information för företaget, bör företaget ha möjlighet att begära ett godkännande från den behöriga myndigheten där det är etablerat att inte offentliggöra den fullständiga informationen. I de fall då den behöriga nationella myndigheten inte är en skattemyndighet, bör den behöriga skattemyndigheten involveras i beslutet. Ändring 19 Förslag till direktiv Skäl 11 Kommissionens förslag (11) För att säkerställa att fall av bristande efterlevnad offentliggörs för allmänheten, bör lagstadgade revisorer eller revisionsfirmor kontrollera huruvida rapporten om inkomstskatteupplysningar har lämnats in och utformats i enligheten med kraven i detta direktiv, samt gjorts tillgänglig på det relevanta företagets eller det anknutna företagets webbplats. Ändring (11) För att säkerställa att fall av bristande efterlevnad offentliggörs för allmänheten, bör lagstadgade revisorer eller revisionsfirmor kontrollera huruvida rapporten om inkomstskatteupplysningar har lämnats in och utformats i enlighet med kraven i detta direktiv, samt gjorts tillgänglig på det relevanta företagets eller det anknutna företagets webbplats och att offentliggjord information stämmer överens med företagets reviderade finansiella information inom de tidsfrister som föreskrivs i detta direktiv.

C 334/210 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 20 Förslag till direktiv Skäl 11a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (11a) Fall av överträdelser av företag och filialer som rör rapporteringskraven om inkomstskatteuppgifter, som leder till sanktioner av medlemsstaterna, bör enligt direktiv 2013/34/EU rapporteras till ett offentligt register som förvaltas av kommissionen. Sådana sanktioner skulle bland annat kunna omfatta administrativa böter eller uteslutning från offentlig upphandling och från tilldelning av medel från unionens strukturfonder. Ändring 21 Förslag till direktiv Skäl 13 Kommissionens förslag Ändring (13) För att fastställa vissa skattejurisdiktioner för vilka mycket detaljerad information ska redovisas, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 FEUF delegeras till kommissionen för att upprätta en gemensam unionsförteckning över dessa skattejurisdiktioner. Denna förteckning bör upprättas på grundval av vissa kriterier som identifierats på grundval av bilaga 1 i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om en extern strategi för effektiv beskattning (COM(2016) 24 final). Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principer som fastställts i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning som godkänts av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i väntan på formellt undertecknande. För att säkerställa lika stor delaktighet i utarbetandet av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. utgår

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/211 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 22 Förslag till direktiv Skäl 13a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (13a) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av artikel 48b punkterna 1, 3, 4 och 6 samt artikel 48c.5 i direktiv 2013/34/EU, bör även kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 1a ). ( 1a ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). Ändring 23 Förslag till direktiv Skäl 14 Kommissionens förslag (14) Eftersom målet för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av dess verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Ändring (14) Eftersom målet för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av dess verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Unionsåtgärder är därför berättigade för att bemöta den gränsöverskridande dimensionen där aggressiv skatteplanering eller internprissättningsarrangemang förekommer. Initiativet bemöter de berörda parternas oro över behovet att ta itu med störningar på den inre marknaden, utan att äventyra unionens konkurrenskraft. Det bör inte orsaka någon otillbörlig administrativ börda för företagen, ytterligare skattekonflikter eller risk för dubbelbeskattning. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, åtminstone vad gäller ökad transparens.

C 334/212 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 24 Förslag till direktiv Skäl 15 Kommissionens förslag (15) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Ändring (15) Omfattningen av den information som ska offentliggöras står, inom ramen för detta direktiv, generellt sett i proportion till målen att öka offentlig transparens och offentlig granskning. Detta direktiv anses därför stå i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Ändring 25 Förslag till direktiv Skäl 16 Kommissionens förslag (16) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument ( 24 ) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat. ( 24 ) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14. Ändring (16) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument ( 24 ) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande, exempelvis i form av ett jämförande diagram. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat i syfte att uppnå målet med detta direktiv och undvika möjliga underlåtenheter och inkonsekvenser när det gäller medlemsstaternas genomförande i enlighet med deras nationella lagstiftning. ( 24 ) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/213 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 1 stycke 1 Kommissionens förslag Medlemsstaterna ska föreskriva att de yttersta moderföretag som styrs av deras nationella lagstiftning och som har en konsoliderad nettoomsättning över 750 miljoner euro, liksom företag som styrs av deras nationella lagstiftning som inte är anknutna företag med en nettoomsättning över 750 miljoner euro utarbetar och offentliggör en rapport om inkomstskatteuppgifter på årsbasis. Ändring Medlemsstaterna ska föreskriva att de yttersta moderföretag som styrs av deras nationella lagstiftning och som har en konsoliderad nettoomsättning på 750 miljoner euro eller mer, liksom företag som styrs av deras nationella lagstiftning som inte är anknutna företag med en nettoomsättning på 750 miljoner euro eller mer utarbetar och offentliggör kostnadsfritt en rapport om inkomstskatteuppgifter på årsbasis. Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 1 stycke 2 Kommissionens förslag Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras på företagets webbplats samma dag som den publiceras. Ändring Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras kostnadsfritt i en gemensam mall som finns tillgänglig i ett öppet dataformat och offentliggöras på företagets webbplats samma dag som den publiceras på åtminstone ett av unionens officiella språk. Samma dag ska företaget även registrera rapporten i ett offentligt register som förvaltas av kommissionen. Medlemsstaterna ska inte tillämpa de regler som anges i denna punkt om företagen i fråga endast är etablerade inom en enskild medlemsstats territorium och inte i några andra skattejurisdiktioner.

C 334/214 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 3 stycke 1 Kommissionens förslag Medlemsstater ska föreskriva, att de medelstora och stora dotterföretag som avses i artikel 3.3 och 3.4 som styrs av deras nationella lagstiftning och kontrolleras av ett yttersta moderföretag som har en konsoliderad nettoomsättning över 750 miljoner EUR och som inte styrs av lagstiftningen i en medlemsstat, ska offentliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter för det yttersta moderföretaget på årlig basis. Ändring Medlemsstater ska föreskriva att de dotterföretag som styrs av deras nationella lagstiftning och kontrolleras av ett yttersta moderföretag som, i sin balansräkning under ett räkenskapsår, har en konsoliderad nettoomsättning på 750 miljoner EUR eller mer, och som inte styrs av lagstiftningen i en medlemsstat, ska offentliggöra en rapport om inkomstskatteuppgifter för det yttersta moderföretaget på årlig basis. Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 3 stycke 2 Kommissionens förslag Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras på dotterföretagets webbplats eller på ett anknutet företags webbplats samma dag som den publiceras. Ändring Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras kostnadsfritt i en gemensam mall som finns tillgänglig i ett öppet dataformat och offentliggöras på dotterföretagets webbplats eller på ett anknutet företags webbplats samma dag som den publiceras på åtminstone ett av unionens officiella språk. Samma dag ska företaget även registrera rapporten i ett offentligt register som förvaltas av kommissionen. Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 4 stycke 1 Kommissionens förslag Medlemsstaterna ska kräva att filialer som öppnats på dessa territorier av ett företag som inte styrs av en medlemsstats lagstiftning varje år offentliggör rapporten om inkomstskatteupplysningar för det yttersta moderföretag som avses i led a punkt 5 i denna artikel. Ändring Medlemsstaterna ska kräva att filialer som öppnats på dessa territorier av ett företag som inte styrs av en medlemsstats lagstiftning varje år kostnadsfritt offentliggör och tillgängliggör rapporten om inkomstskatteupplysningar för det yttersta moderföretag som avses i led a punkt 5 i denna artikel.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/215 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 4 stycke 2 Kommissionens förslag Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras på filialens webbplats eller på ett anknutet företags webbplats samma dag som den publiceras. Ändring Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras i en gemensam mall som finns tillgänglig i ett öppet dataformat och offentliggöras på filialens webbplats eller på ett anknutet företags webbplats samma dag som den publiceras på åtminstone ett av unionens officiella språk. Samma dag ska företaget även registrera rapporten i ett offentligt register som förvaltas av kommissionen. Ändring 32 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 5 led a Kommissionens förslag (a) Det företag som öppnade filialen är antingen ett anknutet företag i en koncern som kontrolleras av ett yttersta moderföretag som inte styrs av lagstiftningen i en medlemsstat och som har en konsoliderad nettoomsättning över 750 miljoner euro, eller ett företag som inte är ett anknutet företag och som har en nettoomsättning över 750 miljoner euro. Ändring (a) Det företag som öppnade filialen är antingen ett anknutet företag i en koncern som kontrolleras av ett yttersta moderföretag som inte styrs av lagstiftningen i en medlemsstat och som i sin balansräkning har en konsoliderad nettoomsättning på 750 miljoner euro eller mer, eller ett företag som inte är ett anknutet företag och som har en nettoomsättning på 750 miljoner euro eller mer. Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 5 led b Kommissionens förslag (b) Det yttersta moderföretag som avses i led a har inte ett medelstort eller stort dotterföretag enligt vad som avses i punkt 3. Ändring (b) Det yttersta moderföretag som avses i led a har inte ett medelstort eller stort dotterföretag enligt vad som avses i punkt 3 som redan omfattas av rapporteringskraven.

C 334/216 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48b punkt 7a (ny) Kommissionens förslag Ändring 7a. För medlemsstater som inte har infört euron ska beloppet i nationell valuta motsvarande det belopp som anges i punkterna 1, 3 och 5 beräknas genom tillämpning av den växelkurs som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning dagen för detta kapitels ikraftträdande. Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 2 inledningen Kommissionens förslag Ändring 2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska omfatta följande: 2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska presenteras i en gemensam mall, uppdelade per skattejurisdiktion, och omfatta följande: Ändring 36 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 2 led a Kommissionens förslag (a) En kort beskrivning av verksamhetens art. Ändring (a) Det yttersta moderbolagets namn och, om tillämpligt, en förteckning över dess samtliga dotterbolag, en kort beskrivning av arten av deras verksamhet och deras respektive geografiska område.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/217 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 2 led b Kommissionens förslag Ändring (b) Antalet anställda. (b) Antalet anställda i heltidsekvivalenter. Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 2 led ba (nytt) Kommissionens förslag Ändring (ba) Andra fasta tillgångar än kontanter eller likvida medel. Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 2 led c Kommissionens förslag (c) Nettoomsättningen, inbegripet omsättning med närstående parter. Ändring (c) Nettoomsättningen, inbegripet en åtskillnad mellan omsättning med närstående parter och omsättning med ickenärstående parter. Ändring 40 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 2 led ga (nytt) Kommissionens förslag Ändring (ga) Aktiekapital.

C 334/218 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 65 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 2 led gb (nytt) Kommissionens förslag Ändring (gb) Uppgifter om mottagna offentliga subventioner och eventuella donationer utbetalda till politiker, politiska organisationer eller politiska stiftelser. Ändring 41 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 2 led gc (nytt) Kommissionens förslag Ändring (gc) Huruvida företag, dotterföretag eller filialer åtnjuter skatteförmåner från en patentbox eller likvärdiga system. Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 1 Kommissionens förslag Rapporten ska presentera den information som avses i punkt 2 separat för varje medlemsstat. Om en medlemsstat omfattar flera skattejurisdiktioner ska informationen sammanläggas på medlemsstatsnivå. Ändring Rapporten ska presentera den information som avses i punkt 2 separat för varje medlemsstat. Om en medlemsstat omfattar flera skattejurisdiktioner ska informationen presenteras separat för varje skattejurisdiktion.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/219 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 43 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 2 Kommissionens förslag Rapporten ska också presentera den information som avses i punkt 2 i denna artikel enskilt för varje skattejurisdiktion som, i slutet av det föregående räkenskapsåret, förtecknas i den gemensamma unionsförteckningen över vissa skattejurisdiktioner som upprättats enligt artikel 48 g, såvida inte rapporten uttryckligen bekräftar, med förbehåll för det ansvar som avses i artikel 48e, att de anknutna företagen i en koncern som styrs av lagarna i en sådan skattejurisdiktion inte ägnar sig direkt åt transaktioner med ett anknutet företag i samma koncern som styrs av lagarna i en medlemsstat. Ändring Rapporten ska också presentera den information som avses i punkt 2 i denna artikel enskilt för varje skattejurisdiktion utanför unionen. Ändring 44 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 3 Kommissionens förslag Ändring Rapporten ska presentera den information som avses i punkt 2 på aggregerad basis för övriga skattejurisdiktioner. utgår

C 334/220 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 83 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 3a (nytt) Kommissionens förslag Ändring I syfte att skydda kommersiellt känslig information och säkerställa sund kompetens får medlemsstaterna tillåta att en eller flera av de specifika uppgiftsposter som anges i denna artikel utelämnas tillfälligt från rapporten i fråga om verksamhet i en eller flera specifika skattejurisdiktioner om de är av sådan art att ett offentliggörande av dem allvarligt skulle äventyra marknadspositionen för de företag som avses i artikel 48b.1 och artikel 48b.3 och som de berör. Ett utelämnande ska inte förhindra en rättvisande och balanserad förståelse av företagets skattemässiga situation. Utelämnandet ska anges i rapporten tillsammans med en motiverad förklaring för varje skattejurisdiktion om varför detta är fallet och med en hänvisning till den eller de berörda skattejurisdiktionerna. Ändring 69/rev Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 3b (nytt) Kommissionens förslag Ändring Medlemsstaterna ska kräva att ett sådant utelämnande endast får ske om det i förväg har godkänts av en behörig nationell myndighet. Företaget ska varje år ansöka om ett nytt godkännande från den behöriga myndigheten som fattar sitt beslut på grundval av en ny bedömning av situationen. Om den utelämnade informationen inte längre uppfyller det krav som fastställs i stycke 3a ska den omedelbart offentliggöras. Från och med slutet av den period då vissa uppgifter inte ska offentliggöras, ska företaget också retroaktivt offentliggöra, i form av ett aritmetiskt medelvärde, den information som föreskrivs enligt denna artikel för föregående år som omfattas av den period då vissa uppgifter inte ska offentliggöras.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/221 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 3c (nytt) Kommissionens förslag Ändring Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om ett sådant tillfälligt undantag beviljats och överföra, på ett konfidentiellt sätt, den utelämnade informationen tillsammans med en detaljerad förklaring om varför undantaget beviljades. Varje år ska kommissionen på sin webbplats offentliggöra de meddelanden som den mottagit från medlemsstaterna i enlighet med stycke 3a. Ändring 48 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 3d (nytt) Kommissionens förslag Ändring Kommissionen ska kontrollera att det krav som fastställs i stycke 3a respekteras och övervaka användningen av ett sådant tillfälligt undantag som beviljats av nationella myndigheter. Ändring 70/rev Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 3e (nytt) Kommissionens förslag Ändring Om kommissionen drar slutsatsen, efter att ha utfört sin bedömning av den mottagna informationen i enlighet med stycke 3c, att det krav som fastställs i stycke 3a inte är uppfyllt, ska det berörda företaget omedelbart offentliggöra informationen. Från och med slutet av den period då vissa uppgifter inte ska offentliggöras, ska företaget också retroaktivt offentliggöra, i form av ett aritmetiskt medelvärde, den information som föreskrivs enligt denna artikel för föregående år som omfattas av den period då vissa uppgifter inte ska offentliggöras.

C 334/222 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 50 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 3 stycke 3f (nytt) Kommissionens förslag Ändring Kommissionen ska, genom en delegerad akt, anta riktlinjer i syfte att hjälpa medlemsstaterna att definiera fall där ett offentliggörande av information anses allvarligt äventyra marknadspositionen för de företag som de berör. Ändring 51 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48c punkt 5 Kommissionens förslag 5. Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras och göras tillgänglig på webbplatsen på åtminstone ett av unionens officiella språk. Ändring 5. Rapporten om inkomstskatteuppgifter ska offentliggöras kostnadsfritt i en gemensam mall som finns tillgänglig i ett öppet dataformat och offentliggöras på dotterföretagets webbplats eller på ett anknutet företags webbplats samma dag som den publiceras på åtminstone ett av unionens officiella språk. Samma dag ska företaget även registrera rapporten i ett offentligt register som förvaltas av kommissionen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/223 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 52 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48e punkt 1 Kommissionens förslag 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i det yttersta moderföretag som avses i artikel 48b.1, inom ramen för den behörighet som tillkommer dem enligt nationell rätt, kollektivt ansvarar för att säkerställa att rapporten om inkomstskatteuppgifter utarbetas, offentliggörs och görs tillgänglig i enlighet med artiklarna 48b, 48c, och 48d. Ändring 1. För att stärka ansvarsskyldigheten gentemot tredje parter och säkerställa god styrning ska medlemsstaterna säkerställa att medlemmarna av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i det yttersta moderföretag som avses i artikel 48b.1, inom ramen för den behörighet som tillkommer dem enligt nationell rätt, kollektivt ansvarar för att säkerställa att rapporten om inkomstskatteuppgifter utarbetas, offentliggörs och görs tillgänglig i enlighet med artiklarna 48b, 48c, och 48d. Ändring 53 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48 g Kommissionens förslag Ändring Artikel 48 g utgår Gemensam unionsförteckning över vissa skattejurisdiktioner Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 med avseende på utarbetande av en gemensam unionsförteckning över vissa skattejurisdiktioner. Den förteckningen ska grunda sig på en bedömning av de skattejurisdiktioner som inte tillämpar följande kriterier: (1) Transparens och utbyte av information, inbegripet informationsutbyte på begäran och automatiskt informationsutbyte om finansiella konton. (2) Rättvis skattekonkurrens.

C 334/224 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Kommissionens förslag Ändring (3) Standarder som fastställts av G20 och/eller OECD. (4) Övriga relevanta standarder, inbegripet internationella standarder som fastställts av arbetsgruppen för finansiella åtgärder. Kommissionen ska regelbundet se över förteckningen och, där tillämpligt, ändra den för att beakta nya omständigheter. Ändring 54 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2 Direktiv 2013/34/EU Artikel 48i stycke 1 Kommissionens förslag Kommissionen ska rapportera om efterlevnad och inverkan av de rapporteringsskyldigheter som anges i artiklarna 48a 48f. Rapporten ska innefatta en utvärdering av huruvida rapporten om inkomstskatteuppgifter ger lämpliga och proportionerliga resultat, med beaktande av behovet att säkerställa tillräcklig transparens och behovet av en konkurrenskraftig miljö för företagen. Ändring Kommissionen ska rapportera om efterlevnad och inverkan av de rapporteringsskyldigheter som anges i artiklarna 48a 48f. Rapporten ska innefatta en utvärdering av huruvida rapporten om inkomstskatteuppgifter ger lämpliga och proportionerliga resultat, och en kostnads-nyttobedömning ska göras av en sänkning av tröskeln för konsoliderad nettoomsättning över vilken företag och filialer erfordras att rapportera om inkomstskatteuppgifter. Rapporten ska dessutom utvärdera det eventuella behovet att vidta ytterligare kompletterande åtgärder, med beaktande av behovet att säkerställa tillräcklig transparens och behovet att behålla och säkerställa en konkurrenskraftig miljö för företagen och privata investeringar. Ändring 55 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2a (nytt) Direktiv 2013/34/EU Artikel 48ia (ny) Kommissionens förslag Ändring (2a) Följande artikel ska införas: Artikel 48ia Senast fyra år efter antagandet av detta direktiv och med beaktande av situationen på OECD-nivå ska kommissionen se över, bedöma och rapportera om bestämmelserna i detta kapitel, särskilt när det gäller följande:

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/225 Tisdagen den 4 juli 2017 Kommissionens förslag Ändring företag och filialer som är skyldiga att rapportera inkomstskatteuppgifter, särskilt huruvida det skulle vara lämpligt att utvidga detta kapitels tillämpningsområde så att det omfattar företag enligt definitionen i artikel 3.4 och stora koncerner enligt definitionen i artikel 3.7 i detta direktiv, innehållet i rapporten om inkomstskatteuppgifter enligt artikel 48c, det tillfälliga undantaget enligt styckena 3a 3f i artikel 48c.3. Kommissionen ska överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag. Ändring 56 Förslag till direktiv Artikel 1 led 2b (nytt) Direktiv 2013/34/EU Artikel 48ib (ny) Kommissionens förslag Ändring (2b) Följande artikel ska införas: Artikel 48ib Gemensam mall för rapporten Kommissionen ska, med hjälp av genomförandeakter, fastställa den gemensamma mall som avses i artikel 48b punkterna 1, 3, 4 och 6 samt artikel 48c.5. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.2.

C 334/226 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 Ändring 57 Förslag till direktiv Artikel 1 led 3 led b Direktiv 2013/34/EU Artikel 49 punkt 3a Kommissionens förslag 3 a. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den [date]. Ändring 3 a. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (*) och ta särskild hänsyn till bestämmelserna i fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (*) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. Ändring 58 Förslag till direktiv Artikel 1 led 3a (nytt) Direktiv 2013/34/EU Artikel 51 punkt 1 Nuvarande lydelse Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Ändring (3a) I artikel 51 ska stycke 1 ersättas med följande: Medlemsstaterna ska fastställa reglerna för sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska åtminstone föreskriva administrativa åtgärder och sanktioner vid företags överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den [vänligen för in datum ett år efter ikraftträdandet] och alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt. Senast den [tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv] ska kommissionen sammanställa en förteckning över åtgärder och sanktioner som fastställts av varje medlemsstat i enlighet med detta direktiv.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/227 P8_TA(2017)0285 Införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som finns tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet (COM(2016)0631 C8-0392/2016 2016/0308(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) (2018/C 334/28) Tisdagen den 4 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0631), med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0392/2016), med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 juni 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0193/2017), 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen ( 1 ). 2. Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution, och som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. P8_TC1-COD(2016)0308 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/ om införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som finns tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet (Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1566.) ( 1 ) Denna ståndpunkt ersätter de ändringar som antogs den 1 juni 2017 (Antagna texter, P8_TA(2017)0236).

C 334/228 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN Uttalande från kommissionen om artikel 3 i förordningen om tillfälliga autonoma handelsåtgärder för Ukraina Kommissionen noterar att den, om det är omöjligt att genomföra det tillfälliga upphävandet av förmånsordningar innan de årliga tullkvoterna med nolltullsats för jordbruksprodukter har utnyttjats till fullo, kommer att försöka föreslå en minskning eller ett tillfälligt upphävande av dessa medgivanden under de kommande åren.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/229 P8_TA(2017)0286 Förslag till ändringsbudget nr 2 till 2017 års allmänna budget: Införande av överskottet från budgetåret 2016 Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 2/2017 för budgetåret 2017: Införande av överskottet från budgetåret 2016 (09437/2017 C8-0190/2017 2017/2061(BUD)) (2018/C 334/29) Tisdagen den 4 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/ 2002 ( 1 ), särskilt artikel 41, med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, slutgiltigt antagen den 1 december 2016 ( 2 ), med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014 2020 ( 3 ), med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning ( 4 ), med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel ( 5 ), med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 2/2017 som kommissionen antog den 12 april 2017 (COM(2017)0188), med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2017 som rådet antog den 8 juni 2017 och översände till Europaparlamentet den 9 juni 2017 (09437/2017 C8-0190/2017), med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0229/2017), och av följande skäl: A. Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 2/2017 är att till budgeten för 2017 föra över överskottet från budgetåret 2016, vilket uppgår till 6 405 miljoner EUR. B. Detta överskott består till största delen av ett positivt inkomstutfall på 1 688 miljoner EUR och ett underutnyttjande av anslag på 4 889 miljoner EUR samt en negativ växelkursskillnad på 173 miljoner EUR. C. På inkomstsidan är de två viktigaste faktorerna dröjsmålsränta och böter (3 052 miljoner EUR) och ett negativt utfall när det gäller de egna medlen (1 511 miljoner EUR). ( 1 ) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. ( 2 ) EUT L 51, 28.2.2017, s. 1. ( 3 ) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. ( 4 ) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. ( 5 ) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.

C 334/230 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Tisdagen den 4 juli 2017 D. På utgiftssidan uppgår underutnyttjandet till 4 825 miljoner EUR för 2016 och 28 miljoner EUR för överföringar 2015 i avsnitt III (kommissionen), och 35 miljoner EUR för övriga institutioner. 1. Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 2/2017 som lagts fram av kommissionen, som uteslutande handlar om införandet i budgeten av överskottet för 2016, 6 405 miljoner EUR, i enlighet med artikel 18 i budgetförordningen och rådets ståndpunkt. 2. Europaparlamentet noterar med stor oro det betydande underutnyttjandet på 4 889 miljoner EUR under 2016, trots att ändringsbudget nr 4/2016 redan hade minskat nivån på betalningsbemyndigandena med 7 284,3 miljoner EUR. Parlamentet påpekar att det mycket låga genomförandet av betalningsbemyndigandena inom sammanhållningspolitiken (rubrik 1b) delvis beror på felaktiga prognoser från medlemsstaterna och förseningar i utnämningen av förvaltningsmyndigheter och attesterande myndigheter på nationell nivå. 3. Europaparlamentet vill uppmärksamma den negativa effekten av deprecieringen av det brittiska pundet gentemot euron, som är den främsta orsaken till de minskade intäkterna på 1 511 miljoner EUR under egna medel. Parlamentet noterar att denna brist skulle kunna ha lett till allvarliga problem för finansieringen av unionens budget. Parlamentet påpekar att detta intäktsbortfall beror på det ensidiga brittiska beslutet att lämna unionen, men att korrigeringen måste bäras av unionen som helhet. Parlamentet insisterar på att dessa kostnader bör beaktas vid förhandlingarna om regleringen av de finansiella förpliktelserna mellan Förenade kungariket och unionen. 4. Europaparlamentet noterar i synnerhet den relativt höga nivån på bötesbeloppen under 2016, som uppgick till 4 159 miljoner EUR, av vilka 2 861 miljoner EUR är medräknade i 2016 års överskott. 5. För att unionen ska kunna komma till rätta med sina finansieringsproblem insisterar Europaparlamentet på att unionsbudgeten borde få möjlighet att återanvända eventuella överskott som uppstår på grund av underutnyttjande av anslag eller från böter från företag som brutit mot unionens konkurrenslagstiftning, i stället för att man justerar BNIbidragen. 6. Europaparlamentet konstaterar att antagandet av förslaget till ändringsbudget nr 2/2017 kommer att minska BNIbidragen från medlemsstaterna till unionens budget 2017 med 6 405 miljoner EUR. Parlamentet uppmanar än en gång med eftertryck medlemsstaterna att utnyttja ett sådant återflöde till att uppfylla sina utfästelser i samband med flyktingkrisen och att matcha unionens bidrag till unionens förvaltningsfonder och till den nya europeiska fonden för hållbar utveckling ( 1 ). 7. Europaparlamentet uppmanar unionsinstitutionerna att snarast behandla de pågående och kommande förslagen till ändringsbudgetar för sysselsättningsinitiativet för unga och för Europeiska fonden för hållbar utveckling, i linje med de åtaganden som har gjorts som en del av resultatet av förlikningen om budgeten för 2017. 8. Europaparlamentet beklagar mot bakgrund av detta förslag till ändringsbudget att godkännandet av halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen blockerades i flera månader i rådet. Parlamentet är lättat över att den brittiska regeringen håller vad den lovat och snabbt hävde blockaden av översynen av den fleråriga budgetramen efter de allmänna valen i Förenade kungariket. Parlamentet hoppas att återflödena av ekonomiska medel till medlemsstaterna kommer att underlätta de kommande förhandlingarna om reglering av finansiella förpliktelser mellan Förenade kungariket och unionen. 9. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2017. 10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 2/2017 slutgiltigt antagen och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. 11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, övriga institutioner och berörda organ samt till de nationella parlamenten. ( 1 ) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) och om inrättandet av EFHU-garantin och EFHU-garantifonden (COM(2016)0586 slutlig).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/231 P8_TA(2017)0291 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: ett europeiskt betalningsföreläggande Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 19 juni 2017 om ersättning av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (C(2017)03984 2017/2747(DEA)) (2018/C 334/30) Onsdagen den 5 juli 2017 Europaparlamentet fattar detta beslut med beaktande av kommissionens delegerade förordning C(2017)03984), med beaktande av kommissionens skrivelse av den 19 juni 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen, med beaktande av skrivelsen av den 22 juni 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottsordförandekonferensens ordförande, med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande ( 1 ), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2421 ( 2 ), särskilt artiklarna 30 och 31.5, med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för rättsliga frågor, med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 juli 2017, och av följande skäl: A. Bilagorna till förordning (EG) nr 1896/2006 innehåller de formulär som ska användas för att underlätta tillämpningen av förordningen. B. Förordning (EG) nr 1896/2006 har ändrats genom förordning (EU) 2015/2421, som kommer att tillämpas från och med den 14 juli 2017. De ändringar som gjorts av förfarandet för det europeiska betalningsföreläggandet bör återspeglas i bilaga I till förordning (EG) nr 1896/2006. C. Det är nödvändigt att ersätta bilaga I till förordning (EG) nr 1896/2006, och den nya bilaga I bör träda i kraft samtidigt som förordning (EU) 2015/2421. D. Ändringarna av förordning (EG) nr 1896/2006 kommer att börja tillämpas den 14 juli 2017, och den delegerade förordningen bör därför träda i kraft den 14 juli 2017. 1. Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen. ( 1 ) EUT L 399, 30.12.2006, s. 1. ( 2 ) EUT L 341, 24.12.2015, s. 1.

C 334/232 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 P8_TA(2017)0292 Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 19 juni 2017 om ersättande av bilagorna I, II, III och IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (C(2017)03982 2017/2748(DEA)) (2018/C 334/31) Europaparlamentet fattar detta beslut med beaktande av kommissionens delegerade förordning C(2017)03982, med beaktande av kommissionens skrivelse av den 19 juni 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen, med beaktande av skrivelsen av den 22 juni 2017 från utskottet för rättsliga frågor till utskottsordförandekonferensens ordförande, med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande ( 1 ) i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/ 2421 ( 2 ), särskilt artiklarna 26 och 27.5, med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för rättsliga frågor, med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen, med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 juli 2017, och av följande skäl: A. Bilagorna till förordning (EG) nr 861/2007 innehåller de formulär som ska användas för att underlätta tillämpningen av förordningen. B. Förordning (EG) nr 861/2007 har ändrats genom förordning (EU) 2015/2421, som kommer att tillämpas från och med den 14 juli 2017. De ändringar som gjorts i det europeiska småmålsförfarandet bör återspeglas i de ovannämnda formulären i bilagorna. C. Det är nödvändigt att ersätta bilagorna I IV till förordning (EG) nr 861/2007, och de nya bilagorna I IV bör träda i kraft samtidigt som förordning (EU) 2015/2421. D. Ändringarna av förordning (EG) nr 861/2007 kommer att börja tillämpas den 14 juli 2017, och den delegerade förordningen bör därför träda i kraft den 14 juli 2017. 1. Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen. ( 1 ) EUT L 199, 31.7.2007, s. 1. ( 2 ) EUT L 341, 24.12.2015, s. 1.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/233 P8_TA(2017)0294 Avtalet om ändring av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, antaget i Kigali *** Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Kigaliändringen av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (07725/2017 C8-0157/2017 2017/0016(NLE)) (Godkännande) (2018/C 334/32) Onsdagen den 5 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av utkastet till rådets beslut (07725/2017), med beaktande av Kigaliändringen till Montrealprotokollet, antaget vid det 28:e mötet med parterna i Montrealprotokollet, som hölls i Kigali, Rwanda, i oktober 2016, med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 192.1 och artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0157/2017), med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen, med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0237/2017). 1. Europaparlamentet godkänner att ändringen ingås. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

C 334/234 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 P8_TA(2017)0295 Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon *** Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om godtagande på Europeiska unionens vägnar av en ändring av 1999 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (07524/2017 C8-0143/2017 2013/0448(NLE)) (Godkännande) (2018/C 334/33) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av utkastet till rådets beslut (07524/2017), med beaktande av ändringen av texten och bilagorna II till IX i 1999 års protokoll angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon samt tillägget av de nya bilagorna X och XI (07524/2017), med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 192.1 samt artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0143/2017), med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen. med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0241/2017), 1. Europaparlamentet godkänner godtagandet av en ändring av protokollet. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/235 P8_TA(2017)0296 Ingående av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba (godkännande) *** Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12502/2016 C8-0517/2016 2016/0298(NLE)) (Godkännande) (2018/C 334/34) Onsdagen den 5 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av utkastet till rådets beslut (12502/2016), med beaktande av utkastet till avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan (12504/2016), med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0517/2016), med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 5 juli 2017 ( 1 ) om utkastet till rådets beslut, med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen, med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor samt yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A8-0232/2017). 1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kuba. ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0297.

C 334/236 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 P8_TA(2017)0298 Samförståndsavtal mellan Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora itsystem inom området frihet, säkerhet och rättvisa och Eurojust * Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Eurojusts ingående av samförståndsavtalet mellan Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa och Eurojust (07536/2017 C8-0136/2017 2017/0804(CNS)) (Samråd) (2018/C 334/35) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av rådets utkast (07536/2017), med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0136/2017), med beaktande av rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet ( 1 ), särskilt artikel 26.2, med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0215/2017). 1. Europaparlamentet godkänner rådets utkast. 2. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 3. Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommission. ( 1 ) EUT L 63, 6.3.2002, s. 1.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/237 P8_TA(2017)0299 Bekämpning via straffrätten av bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen ***II Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (06182/1/2017 C8-0150/2017 2012/0193(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen) (2018/C 334/36) Onsdagen den 5 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (06182/1/2017 C8-0150/2017), med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet ( 1 ), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0363), med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 67a i arbetsordningen, med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen, med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0230/2017). 1. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen. 2. Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 4. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. 5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. ( 1 ) Antagna texter, 16.4.2014, P7_TA(2014)0427.

C 334/238 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 P8_TA(2017)0300 Unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner (COM(2013)0884 C8-0033/2014 2013/0432(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) (2018/C 334/37) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0884), med beaktande av artiklarna 294.2 och 33 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0033/2014), med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, med beaktande av artiklarna 294.3, 33 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av de motiverade yttranden från det litauiska parlamentet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 september 2016 ( 1 ), med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen. med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0239/2016). 1. Europaparlamentet antar som nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen den text som antogs den 25 oktober 2016 ( 2 ). 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. P8_TC1-COD(2013)0432 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/ om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel artiklarna 33 och 114, [Ändr. 1] ( 1 ) EUT C 487, 28.12.2016, s. 57. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0400.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/239 med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, Onsdagen den 5 juli 2017 efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och av följande skäl: (1) Bestämmelserna på området tullunionen harmoniseras genom unionsrätten. Genomdrivandet av dessa bestämmelser faller emellertid under medlemsstaternas nationella rätt. (1a) Detta direktiv bör vara förenlig med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (nedan kallad kodexen ) ( 3 ). [Ändr. 2] (2) Det finns därför 28 olika uppsättningar av rättsregler om tullrättsliga överträdelser och sanktioner för sådana överträdelser, vilket får till följd att en viss överträdelse av unionens tullagstiftning inte behandlas på samma sätt i hela unionen och att de sanktioner som kan komma att tillgripas i ett visst fall skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan i fråga om art och stränghet, vilket medför eventuella intäktsförluster för medlemsstaterna och snedvrider handelsflödena. [Ändr. 3] (3) Dessa skillnader mellan medlemsstaternas rättssystem lägger inte enbart hinder i vägen för en optimal förvaltning av tullunionen och för den insyn som behövs för att den inre marknaden ska fungera ordentligt, när det gäller hur de olika tullmyndigheterna hanterar överträdelser, utan de leder också eftersom de inverkar på de ekonomiska aktörernas tillträde till tullförenklingar och lättnader till att man inte uppnår lika villkor för de ekonomiska aktörerna i tullunionen, vilka redan är underställda olika regelsystem inom unionen. [Ändr. 4] (4) Kodexen har utformats för en multinationell elektronisk miljö där tullmyndigheterna kommunicerar med varandra i realtid och där beslut som fattas av någon av medlemsstaterna är giltiga i alla de andra medlemsstaterna. För denna rättsliga ram krävs ett harmoniserat genomdrivande av bestämmelserna. Kodexen innehåller för övrigt en bestämmelse om att medlemsstaterna ska fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen. (5) Den rättsliga ram för genomdrivande av unionens tullagstiftning som föreskrivs i detta direktiv är förenlig med den gällande lagstiftningen om skydd av unionens ekonomiska intressen och särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/ ( 4 ). De tullrättsliga överträdelser som täcks av den ram som fastställs genom detta direktiv omfattar sådana överträdelser som inverkar på unionens ekonomiska intressen men inte faller under tillämpningsområdet för lagstiftningen om skydd av dessa intressen genom straffrättsliga bestämmelser och sådana överträdelser som inte inverkar alls på unionens ekonomiska intressen. (6) Det bör genom detta direktiv upprättas en förteckning över beteenden som bör anses utgöra överträdelser av unionens tullagstiftning och föranleda sanktioner. Dessa tullrättsliga överträdelser bör till fullo grundas på de skyldigheter som följer av tullagstiftningen och omfatta direkta hänvisningar till kodexen. I detta direktiv anges inte huruvida bör föreskrivas att medlemsstaterna bör ska tillämpa förvaltningsrättsliga eller straffrättsliga ickestraffrättsliga sanktioner för dessa tullrättsliga överträdelser. Medlemsstaterna bör också, i enlighet med nationell lagstiftning och unionsrätten, kunna föreskriva straffrättsliga påföljder i stället för icke-straffrättsliga sanktioner, om den ifrågavarande överträdelsens art och svårhetsgrad påkallar detta för att den sanktion som åläggs ska bli effektiv, proportionell och avskräckande. [Ändr. 5] ( 1 ) EUT C 487, 28.12.2016, s. 57. ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 juli 2017. ( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1). ( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/ av den 5 juli 2017 om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (EUT L ).

C 334/240 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 (7) En första kategori av beteenden bör omfatta tullrättsliga överträdelser som medför strikt ansvar oberoende av inslag av skuld, med beaktande av de berörda skyldigheternas objektiva natur och det förhållandet att de personer som är skyldiga att fullgöra skyldigheterna inte kan vara omedvetna om deras existens och bindande karaktär. [Ändr. 6] (8) En andra och en tredje kategori av beteenden bör omfatta tullrättsliga överträdelser som begås av oaktsamhet respektive tullrättsliga överträdelser som begås med uppsåt, där detta subjektiva inslag måste fastställas för att ansvar ska uppkomma. [Ändr. 7] (9) Anstiftan av eller medhjälp till ett beteende som utgör en tullrättslig överträdelse som begås med uppsåt och försök att begå vissa tullrättsliga överträdelser bör betraktas som tullrättsliga överträdelser. (10) För att trygga rättssäkerhet bör det fastställas att handlingar eller underlåtenheter som, enligt definitionen i tullkodexen, är följden av ett fel från tullmyndigheternas sida inte utgör tullrättsliga överträdelser. [Ändr. 8] (11) Medlemsstaterna bör se till att både juridiska personer och fysiska personer kan ställas till ansvar för en tullrättslig överträdelse som begås till en juridisk persons förmån. (12) I syfte att närma medlemsstaternas nationella sanktionssystem till varandra bör det fastläggas sanktionsskalor som återspeglar de olika kategorierna av tullrättsliga överträdelser och deras överträdelsernas svårhetsgrad. För effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner bör medlemsstaterna se till att deras behöriga myndigheter när de fastställer typen av och nivån på sanktioner beaktar specifika försvårande och förmildrande omständigheter. [Ändr. 9] (12a) Endast i sådana fall där allvarliga överträdelser inte har anknytning till de tullavgifter som undanhållits, utan till värdet på de berörda varorna, till exempel när överträdelserna hänför sig till immateriella rättigheter eller till varor som är förbjudna eller omfattas av restriktioner, bör tullmyndigheterna ta varornas värde som grund för sanktionen. [Ändr. 10] (13) Preskriptionsfristen för ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse bör vara fyra år från och med den dag då överträdelsen begicks eller, när det gäller kontinuerliga eller upprepade överträdelser, från och med den dag då det beteende som utgör överträdelsen upphörde. Medlemsstaterna bör se till att preskriptionsfristen avbryts av varje handling som hänför sig till en utredning eller ett rättsligt förfarande som rör den samma tullrättsliga överträdelsen överträdelse, eller en handling begången av en person som är ansvarig för överträdelsen. Medlemsstaterna bör kunna fastställa de fall där preskriptionsfristen suspenderas. De bör se till att det inte går att inleda eller fortsätta ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse Oavsett eventuella avbrott i preskriptionsfristen bör ett förfarande alltid tidsbegränsas så att det inte kan fortsättas efter det att en period av åtta år har löpt ut. De bör också se till att preskriptionsfristen för verkställande av ett beslut om att tillgripa en sanktion är tre år. [Ändr. 11] (14) Medlemsstaterna bör se till att ett administrativt förfarande som rör en tullrättslig överträdelse suspenderas om ett straffrättsligt förfarande har inletts mot samma person med avseende på samma förhållanden. Återupptagande av ett administrativt förfarande efter ett straffrättsligt förfarande bör vara möjligt endast med strikt iakttagande av principen ne bis in idem, vilken innebär att samma överträdelse inte får bestraffas två gånger. [Ändr. 12] (15) I syfte att undvika positiva behörighetskonflikter bör det fastläggas regler om vilken av de medlemsstater som har behörighet som bör pröva ett ärende. (15a) Det övergripande syftet med detta direktiv är att säkerställa ett effektivt verkställande av unionens tullagstiftning. Den rättsliga ram som direktivet tillhandahåller möjliggör dock inget integrerat arbetssätt i verkställighetsfrågor, såsom övervakning, kontroll och utredning. Kommissionen bör därför lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om dessa aspekter, inklusive om genomförandet av den gemensamma ramen för riskhantering, för att bedöma om det krävs ytterligare lagstiftning. [Ändr. 13]

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/241 Onsdagen den 5 juli 2017 (16) Detta direktiv bör omfatta bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna för att säkerställa effektiva åtgärder mot tullrättsliga överträdelser. (17) För att underlätta utredning av en tullrättslig överträdelse bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att tillfälligt beslagta sådana varor och transportmedel och andra instrument som använts för att begå överträdelsen. (18) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument ( 1 ) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändande av sådana dokument är berättigat. (18a) Detta direktiv syftar till att stärka tullsamarbetet genom att tillnärma de nationella lagstiftningarna om tullrättsliga sanktioner till varandra. Medlemsstaternas rättstraditioner är i dag mycket olika, vilket innebär att det inte kan bli tal om en fullständig harmonisering. [Ändr. 14] (19) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden att fastställa en för medlemsstaterna gemensam förteckning över tullrättsliga överträdelser i den till fullo harmoniserade tullunionen och en grund för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner från medlemsstaternas sida för sådana överträdelser på grund av medlemsstaternas skiftande rättstraditioner inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde 1. Detta direktiv fastställer en ram syftar till att bidra till den inre marknadens goda funktion och att fastställa ramen för överträdelser av unionens tullagstiftning och föreskriver att det införs icke-straffrättsliga sanktioner för sådana överträdelser, genom att tillnärma bestämmelserna i medlemsstaternas lagar och andra författningar till varandra. [Ändr. 15] 2. Detta direktiv gäller för överträdelser av de skyldigheter som föreskrivs i förordning (EU) nr 952/2013 (kodexen) och av identiska skyldigheter som föreskrivs i andra delar av unionens tullagstiftning enligt definitionen i artikel 5.2 i kodexen. 2a. Detta direktiv omfattar medlemsstaternas skyldigheter gentemot Europeiska unionens handelspartner och gentemot Världshandelsorganisationen (WTO) och Världstullorganisationen, i syfte att etablera en enhetlig och välfungerande inre marknad samtidigt som handeln underlättas och förutsebarheten garanteras. [Ändr. 16] Artikel 2 Tullrättsliga överträdelser och sanktionerallmänna principer 1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för de tullrättsliga överträdelserna i artiklarna 3 och 6, med strikt iakttagande av principen ne bis in idem. Medlemsstaterna ska säkerställa att de handlingar eller underlåtenheter som fastställs i artiklarna 3 och 6 utgör tullrättsliga överträdelser, oavsett om de begås med uppsåt eller av oaktsamhet. Medlemsstaterna får också, i enlighet med nationell lagstiftning och unionsrätten, föreskriva straffrättsliga påföljder i stället för icke-straffrättsliga sanktioner, om den ifrågavarande överträdelsens art och svårhetsgrad påkallar detta för att den sanktion som åläggs ska bli effektiv, proportionell och avskräckande. ( 1 ) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

C 334/242 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 2. Vid tillämpning av detta direktiv ska (a) tullmyndigheterna fastställa om överträdelsen begåtts av oaktsamhet, alltså om den som är ansvarig för den inte visat vederbörlig aktsamhet vid övervakningen av sina handlingar eller vidtagit åtgärder som är uppenbart otillräckliga för att inte de omständigheter ska inträffa som föranleder överträdelsen, om man rimligtvis kunnat förutse risken för detta, (b) tullmyndigheterna fastställa om överträdelsen begåtts med uppsåt, alltså om den som är ansvarig för handlingen eller underlåtelsen begått den med vetskap om att handlingen eller underlåtelsen inneburit en överträdelse, eller medvetet begått den i akt och mening att bryta mot tullagstiftningen, (c) skrivfel eller misstag inte räknas som tullrättsliga överträdelser, om det inte klart framgår av alla förhandenvarande omständigheter att de begåtts med uppsåt eller av som en följd av oaktsamhet. [Ändr. 17] Artikel 2a Förenklade handelsprocedurer För att uppfylla EU:s åtaganden enligt WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer ska medlemsstaterna arbeta tillsammans för att inrätta ett samarbetssystem där alla medlemsstater deltar. Systemet ska syfta till att samordna nyckelindikatorer för tullsanktioner (analys av antalet överklaganden, återfallsnivå etc.), sprida information om bästa praxis mellan tullkontoren (kontrollers och sanktioners effektivitet, minskning av administrativa kostnader etc.), lyfta fram de ekonomiska aktörernas erfarenheter och skapa kopplingar mellan dem, övervaka hur tullkontoren bedriver sin verksamhet och föra statistik över överträdelser som begås av företag från tredjeländer. Inom detta samarbetssystem ska alla medlemsstater utan dröjsmål underrättas om utredningar av tullrättsliga överträdelser och om konstaterade överträdelser, så att handeln underlättas, olagliga varor inte kommer in på den inre marknaden och kontrollerna blir effektivare. [Ändr. 18] Artikel 3 Tullrättsliga överträdelser som medför strikt ansvar Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser oberoende av inslag av skuld: (a) (b) (c) (d) (e) Underlåtenhet hos en person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport att säkerställa att de uppgifter som lämnas i deklarationen, i anmälan eller i en ansökan är riktiga och fullständiga, i enlighet med artikel 15.2 a i kodexen. Underlåtenhet hos en person som inger en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk införseldeklaration, en summarisk utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport att säkerställa att alla styrkande handlingar är äkta, riktiga och giltiga, i enlighet med artikel 15.2 b i kodexen. Underlåtenhet hos en person att inge en summarisk införseldeklaration i enlighet med artikel 127 i kodexen, en anmälan av ett havsgående fartygs eller ett luftfartygs ankomst i enlighet med artikel 133 i kodexen, en deklaration för tillfällig lagring i enlighet med artikel 145 i kodexen, en tulldeklaration i enlighet med artikel 158 i kodexen, en anmälan av verksamhet i frizoner i enlighet med artikel 244.2 i kodexen, en deklaration före avgång i enlighet med artikel 263 i kodexen, en deklaration om återexport i enlighet med artikel 270 i kodexen, en summarisk utförseldeklaration i enlighet med artikel 271 i kodexen eller en anmälan om återexport i enlighet med artikel 274 i kodexen. Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att under den tidsperiod som tullagstiftningen kräver och med alla medel som är tillgängliga för tullmyndigheterna bevara sådana dokument och andra uppgifter som har samband med fullgörande av tullformaliteter, i enlighet med artikel 51 i kodexen. Undandragande av varor som förts in i unionens tullområde från tullövervakning utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 134.1 första och andra stycket i kodexen. (f) Undandragande av varor från tullövervakning, i strid med artikel 134.1 fjärde stycket, artikel 158.3 eller artikel 242 i kodexen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/243 Onsdagen den 5 juli 2017 (g) Underlåtenhet hos en person som för in varor i unionens tullområde att fullgöra de skyldigheter som hänför sig till transporten av varorna till avsedd plats, i enlighet med artikel 135.1 i kodexen, eller att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om dessa skyldigheter inte kan fullgöras samt om var varorna finns, i enlighet med artikel 137.1 och 137.2 i kodexen. (h) Underlåtenhet hos en person som för in varor i en frizon som gränsar till landgränsen mellan en medlemsstat och ett tredje land att föra in varorna i frizonen direkt, utan att passera genom någon annan del av unionens tullområde, i enlighet med artikel 135.2 i kodexen. (i) Underlåtenhet hos en deklarant för tillfällig lagring att lämna handlingar till tullmyndigheterna när det föreskrivs i unionslagstiftningen eller när det krävs för tullkontroller, i enlighet med artikel 145.2 i kodexen, eller hos en deklarant för ett tullförfarande att göra detta, i enlighet med artikel 163.2 i kodexen. (j) Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör deklarant för tillfällig lagring eller hos den person som lagrar varorna, om de lagras på andra platser som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna, och som är ansvarig för ickeunionsvaror i tillfällig lagring att inom tidsfristen hänföra varorna till ett tullförfarande eller återexportera dem, i enlighet med artikel 149 i kodexen. (k) Underlåtenhet hos en deklarant för ett tullförfarande att vid den tidpunkt då tulldeklarationen eller en kompletterande deklaration inges inneha och för tullmyndigheterna hålla tillgängliga de styrkande handlingar som krävs för tillämpningen av förfarandet i fråga, i enlighet med artikel 163.1 och artikel 167.1 andra stycket i kodexen. (l) Underlåtenhet hos en deklarant för ett tullförfarande att när det gäller en förenklad deklaration enligt artikel 166 i kodexen eller en registrering i deklarantens bokföring enligt artikel 182 i kodexen inge en kompletterande deklaration vid det behöriga tullkontoret inom en särskild tidsfrist, i enlighet med artikel 167.1 i kodexen. (m) Avlägsnande eller förstöring utan tullmyndigheternas tillstånd av identifieringsmärken som tullmyndigheterna fäst på varor, förpackningar eller transportmedel, i strid med artikel 192.2 i kodexen. (n) Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för aktiv förädling att avsluta förfarandet inom den angivna tidsfristen, i enlighet med artikel 257 i kodexen. (o) Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för passiv förädling att exportera defekta varor inom tidsfristen, i enlighet med artikel 262 i kodexen. (p) Uppförande av en byggnad i en frizon utan tullmyndigheternas förhandsgodkännande, i strid med artikel 244.1 i kodexen. (q) Underlåtenhet hos en betalningsskyldig person att betala import- eller exporttullar inom den föreskrivna tidsfristen, i enlighet med artikel 108 i kodexen. (qa) Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att på begäran av tullmyndigheterna i lämplig form och inom rimlig tid tillhandahålla de handlingar och den information som krävs, och att ge tullmyndigheterna all nödvändig hjälp för att fullgöra tullformaliteter eller tullkontroller, i enlighet med artikel 15.1 i kodexen. (qb) Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen. (qc) Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och kan inverka på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen.

C 334/244 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 (qd) Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för unionstransitering att inom föreskriven tid anmäla ankomsten av varorna i oförändrat skick till destinationstullkontoret, i enlighet med artikel 233.1 a i kodexen. (qe) (qf) Lossning eller omlastning av varor från det transportmedel på vilket de transporteras utan tullmyndigheternas tillstånd eller på platser som inte anvisats eller godkänts av dessa myndigheter, i strid med artikel 140 i kodexen. Lagring av varor i anläggningar för tillfällig lagring eller tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artiklarna 147 och 148 i kodexen. (qg) Underlåtenhet hos en tillståndshavare eller person som är ansvarig för förfarandet att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av tullagerförfarandet, i enlighet med artikel 242.1 a och b i kodexen. (qh) Tillhandahållande av felaktiga uppgifter eller dokument till tullmyndigheterna, i strid med artikel 15 eller artikel 163 i kodexen. (qi) Användning från en ekonomisk aktörs sida av oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller oäkta, oriktiga eller ofullständiga dokument för att erhålla tillstånd från tullmyndigheterna för (i) att vara godkänd ekonomisk aktör, i enlighet med artikel 38 i kodexen, (ii) att använda förenklade deklarationer, i enlighet med artikel 166 i kodexen, iii) att använda andra tullförenklingar, i enlighet med artikel 177, 179, 182 eller 185 i kodexen, eller (iv) att hänföra varor till särskilda förfaranden, i enlighet med artikel 211 i kodexen. (qj) Införsel av varor till/utförsel av varor från unionens tullområde utan att varorna anmäls till/uppvisas för tullmyndigheterna, i strid med artikel 139, 245 eller 267.2 i kodexen. (qk) Förädling av varor i ett tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 241 i kodexen. (ql) Förvärv eller omhändertagande av varor som är föremål för någon av de tullrättsliga överträdelserna i leden qd och qi i denna artikel. [Ändr. 19] Artikel 4 Tullrättsliga överträdelser som begås av oaktsamhet Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser när de begås av oaktsamhet: (a) Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör som är ansvarig för icke-unionsvaror i tillfällig lagring att inom tidsfristen hänföra varorna till ett tullförfarande eller återexportera dem, i enlighet med artikel 149 i kodexen. (b) Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att ge tullmyndigheterna all nödvändig hjälp för att fullgöra tullformaliteter eller tullkontroller, i enlighet med artikel 15.1 i kodexen. (c) Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen. (d) Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och inverkar på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen. (e) Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att anmäla ankomsten av varor som förs in i unionens tullområde till tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 139 i kodexen.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/245 (f) Onsdagen den 5 juli 2017 Underlåtenhet hos en person som är ansvarig för ett förfarande för unionstransitering att inom föreskriven tid anmäla ankomsten av varorna i oförändrat skick till destinationstullkontoret, i enlighet med artikel 233.1 a i kodexen. (g) Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att anmäla ankomsten av varor som förs in i en frizon till tullmyndigheterna, i enlighet med artikel 245 i kodexen. (h) Underlåtenhet hos en ekonomisk aktör att uppvisa varor som ska föras ut ur unionens tullområde för tullmyndigheterna vid utförsel, i enlighet med artikel 267.2 i kodexen. (i) Lossning eller omlastning av varor från det transportmedel på vilket de transporteras utan tullmyndigheternas tillstånd eller på platser som inte anvisats eller godkänts av dessa myndigheter, i strid med artikel 140 i kodexen. (j) Lagring av varor i anläggningar för tillfällig lagring eller tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artiklarna 147 och 148 i kodexen. (k) Underlåtenhet hos en tillståndshavare eller person som är ansvarig för förfarandet att fullgöra de skyldigheter som hör samman med lagring av varor som omfattas av tullagerförfarandet, i enlighet med artikel 242.1 a och b i kodexen. [Ändr. 20] Artikel 5 Tullrättsliga överträdelser som begås med uppsåt Medlemsstaterna ska se till att följande handlingar och underlåtenheter utgör tullrättsliga överträdelser när de begås med uppsåt: (a) Tillhandahållande av felaktiga uppgifter eller dokument till tullmyndigheterna, i strid med artikel 15 eller artikel 163 i kodexen. (b) Användning från en ekonomisk aktörs sida av felaktiga uppgifter eller andra oriktiga medel för att erhålla tillstånd från tullmyndigheterna i) att vara godkänd ekonomisk aktör, i enlighet med artikel 38 i kodexen, ii) att använda förenklade deklarationer, i enlighet med artikel 166 i kodexen, iii) att använda andra tullförenklingar, i enlighet med artiklarna 177, 179, 182 och 185 i kodexen, iv) att hänföra varor till särskilda förfaranden, i enlighet med artikel 211 i kodexen. (c) Införsel av varor till/utförsel av varor från unionens tullområde utan att varorna anmäls till/uppvisas för tullmyndigheterna, i strid med artiklarna 139, 245 och 267.2 i kodexen. (d) Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att fullgöra de skyldigheter som följer av beslutet, i enlighet med artikel 23.1 i kodexen. (e) Underlåtenhet hos en innehavare av ett beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen att utan dröjsmål underrätta tullmyndigheterna om alla händelser som inträffar efter det att beslutet fattades av tullmyndigheterna och inverkar på beslutets upprätthållande eller innehåll, i enlighet med artikel 23.2 i kodexen. (f) Förädling av varor i ett tullager utan tullmyndigheternas tillstånd, i strid med artikel 241 i kodexen. (g) Förvärv eller omhändertagande av varor som är föremål för någon av de tullrättsliga överträdelserna i artikel 4 f och led c i denna artikel. [Ändr. 21]

C 334/246 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 Artikel 6 Anstiftan, medhjälp och försök 1. Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att anstiftan av eller medhjälp till en sådan handling eller underlåtenhet som avses i artikel 5 8b.2 utgör en tullrättslig överträdelse. 2. Medlemsstaterna ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att försök att begå en sådan handling som avses i artikel 5 b 3 qi eller c qj utgör en tullrättslig överträdelse. [Ändr. 22] Artikel 7 Fel från tullmyndigheternas sida De handlingar eller underlåtenheter som avses i artiklarna 3 och 6 ska inte utgöra tullrättsliga överträdelser när de inträffar till följd av ett fel från tullmyndigheternas sida, i enlighet med artikel 119 i tullkodexen. Tullmyndigheterna ska vara ansvariga för skada som orsakas av sådana fel. [Ändr. 23] Artikel 8 Juridiska personers ansvar 1. Medlemsstaterna ska se till att en juridisk person ställs till ansvar för en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 som begås till dess förmån av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på något av följande: (a) Behörighet att företräda den juridiska personen. (b) Befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar. (c) Befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen. [Ändr. 24] 2. Medlemsstaterna ska också se till att juridiska personer ställs till ansvar i fall där brister i sådan övervakning eller kontroll som en person som avses i punkt 1 har ansvar för har gjort det möjligt för en person som är underställd den personen att begå en tullrättslig överträdelse till den juridiska personens förmån. 3. En juridisk persons ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska inte påverka det ansvar som åvilar den fysiska person som begått den tullrättsliga överträdelsen. 3a. I detta direktiv avses med juridisk person varje rättssubjekt som har denna status enligt tillämplig lagstiftning, med undantag av stater eller offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter, samt offentliga internationella organisationer. [Ändr. 26] Artikel 8a Faktorer som ska beaktas vid bedömning av om en överträdelse ska betraktas som en mindre överträdelse 1. Vid fastställandet av om en överträdelse som avses i artikel 3 ska betraktas som en mindre överträdelse ska medlemsstaterna, när förfarandet för att fastställa om en tullrättslig överträdelse begåtts inleds, säkerställa att deras behöriga myndigheter beaktar alla relevanta omständigheter som kan inverka på fallet, inbegripet följande: (a) Överträdelsen begicks på grund av oaktsamhet. (b) De berörda varorna är inte föremål för sådana förbud eller restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i tullkodexen. (c) Överträdelsen har ringa eller ingen inverkan på beloppet för de tullavgifter som ska betalas. (d) Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen samarbetar under förfarandena effektivt med den behöriga myndigheten. (e) Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har självmant gett den till känna, förutsatt att den ännu inte är föremål för någon utredning som den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har kännedom om.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/247 (f) Onsdagen den 5 juli 2017 Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen kan visa prov på att göra en avsevärd insats för att rätta sig efter unionens tullagstiftning, genom att ådagalägga en hög nivå av kontroll över sin verksamhet, exempelvis med hjälp av ett system för efterlevnad. (g) Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen är ett litet eller medelstort företag som saknar tidigare erfarenhet av tullfrågor. 2. Behöriga myndigheter ska betrakta en överträdelse såsom mindre endast om det i samband med överträdelsen inte föreligger några försvårande omständigheter av de slag som avses i artikel 8b. [Ändr. 27] Artikel 8b Faktorer som ska beaktas vid bedömning av huruvida en överträdelse är allvarlig 1. Vid fastställandet av om en överträdelse som avses i artikel 3 eller 6 ska betraktas som en allvarlig överträdelse ska medlemsstaterna, när förfarandet för att fastställa om en tullrättslig överträdelse begåtts inleds, säkerställa att deras behöriga myndigheter beaktar alla relevanta omständigheter som kan inverka på fallet, inbegripet följande: (a) Överträdelsen begicks med uppsåt. (b) Överträdelsen begicks fortlöpande, under en längre tid, så att det framkom att den var avsedd att fortsätta begås. (c) En liknande eller anknuten överträdelse fortsätter eller upprepas, alltså att den begåtts mer än en gång. (d) Överträdelsen påverkar avsevärt beloppet för de undanhållna import- eller exporttullarna. (e) De berörda varorna är föremål för sådana förbud eller restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i tullkodexen. (f) Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen vägrar samarbeta, eller samarbeta fullt ut, med den behöriga myndigheten. (g) Den person som gjort sig skyldig till överträdelsen har tidigare begått överträdelser. 2. De överträdelser som avses i artikel 3 f, g, p, qi och qj utgör redan till följd av sin karaktär allvarliga överträdelser. [Ändr. 28] Artikel 9 Icke-straffrättsliga sanktioner för mindre tullrättsliga överträdelser enligt artikel 3 1. Utöver återkrävande av de tullavgifter som undanhållits ska medlemsstaterna se till att effektiva, proportionella och, avskräckande och icke-straffrättsliga sanktioner införs för de tullrättsliga överträdelser enligt artikel 3 som anses som mindre överträdelser i enlighet med artikel 8a, inom följande gränser: (a) När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på 1 5 upp till 70 % av varornas värde de undanhållna tullavgifterna. (b) När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på 150 upp till 7 500 EUR. 2. Vid fastställandet av vilken nivå av sanktioner som ska åläggas, inom ramen för de gränser som fastställs i punkt 1 i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att alla relevanta omständigheter i artikel 8a beaktas. [Ändr. 29]

C 334/248 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 Artikel 10 Sanktioner för tullrättsliga överträdelser enligt artikel 4 Medlemsstaterna ska se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner införs för tullrättsliga överträdelser enligt artikel 4, inom följande gränser: (a) När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor, böter på upp till 15 % av varornas värde. (b) När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor, böter på upp till 22 500 euro. [Ändr. 30] Artikel 11 Icke-straffrättsliga sanktioner för allvarliga tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 5 och 6 1. Utöver återkrävande av de tullavgifter som undanhållits, ska medlemsstaterna se till att effektiva, proportionella och avskräckande och icke-straffrättsliga sanktioner införs för tullrättsliga överträdelser enligt som avses i artiklarna 5 3 och 6 och som anses allvarliga i enlighet med artikel 8b, inom följande gränser: (a) När den tullrättsliga överträdelsen avser särskilda varor är kopplad till de undanhållna tullavgifterna, böter på upp till 30 % mellan 70 % och 140 % av varornas värde de undanhållna tullavgifterna. (aa) När den tullrättsliga överträdelsen inte är kopplad till de undanhållna tullavgifterna utan till varornas värde, böter på mellan 15 % och 30 % av varornas värde. (b) När den tullrättsliga överträdelsen inte avser särskilda varor är kopplad vare sig till de undanhållna tullavgifterna eller till varornas värde, böter på upp till mellan 7 500 och 45 000 EUR. 2. Vid fastställandet av vilken nivå av sanktioner som ska åläggas, inom ramen för de gränser som fastställs i punkt 1 i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att alla relevanta omständigheter i artiklarna 8a och 8b.1 beaktas. [Ändr. 31] Artikel 11a Andra icke-straffrättsliga sanktioner för allvarliga överträdelser 1. Förutom de sanktioner som förtecknas i artikel 11, och i enlighet med tullkodexen, får medlemsstaterna också ålägga följande icke-monetära sanktioner om en allvarlig överträdelse begås: (a) Permanent eller tillfälligt förverkande av varorna. (b) Indragning av en beviljad auktorisering. 2. Medlemsstaterna ska, i enlighet med tullkodexen, föreskriva att beslut om beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör ska upphävas vid allvarlig eller upprepad tullrättslig överträdelse. [Ändr. 32] Artikel 11b Översyn 1. Beloppen på de böter som tillämpas i enlighet med artiklarna 9 och 11 ska ses över av kommissionen, tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter, från och med [fem år efter dagen för detta direktivs ikraftträdande]. Översynen ska syfta till att göra de bötesbelopp som tillämpas inom ramen för tullunionen mer likvärdiga, med målet att harmonisera tullunionens funktionssätt.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/249 2. Kommissionen ska årligen offentliggöra de sanktioner som medlemsstaterna tillämpar på sådana tullrättsliga överträdelser som avses i artiklarna 3 och 6. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa efterlevnaden av tullagstiftningen i den mening som avses i artikel 5.2 i kodexen och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 ( 1 ). [Ändr. 33] Artikel 11c Överenskommelse Medlemsstaterna ska föreskriva ett förfarande för överenskommelse så att de behöriga myndigheterna kan ingå en överenskommelse med en person som begått en överträdelse som ett alternativ till inledande eller fullföljande av en rättsprocess för åläggande av en sanktion, mot att vederbörande går med på en omedelbart verkställbar sanktion. När rättsliga förfaranden redan inletts får de behöriga myndigheterna emellertid ingå en överenskommelse endast med den rättsliga myndighetens godkännande. Kommissionen ska tillhandahålla riktlinjer för förfaranden för överenskommelser för att säkerställa att en person som gjort sig skyldig till en överträdelse ges möjlighet till överenskommelse i enlighet med principen om likabehandling och på ett sätt som medger insyn, samt att varje ingången överenskommelse innefattar att resultatet av förfarandet ska offentliggöras. [Ändr. 34] Artikel 12 Effektiv tillämpning av sanktioner: behöriga myndigheters utövande av befogenheter att tillgripa sanktioner Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna när de fastställer typen av och nivån på sanktioner för tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 3 6 beaktar alla relevanta omständigheter, bl.a. följande, där så är lämpligt: (a) Överträdelsens svårhetsgrad och varaktighet. (b) Huruvida den person som gjort sig skyldig till överträdelsen är en godkänd ekonomisk aktör. (c) Beloppet för de undanhållna import- eller exporttullarna. (d) Huruvida de berörda varorna är föremål för sådana förbud och restriktioner som avses i artiklarna 134.1 andra meningen och 267.3 e i kodexen eller innebär ett hot mot allmän säkerhet. (e) Viljan hos den person som gjort sig skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga myndigheten. (f) Tidigare överträdelser av den person som gjort sig skyldig till överträdelsen. [Ändr. 35] Artikel 12a Efterlevnad Medlemsstaterna ska säkerställa att riktlinjer och publikationer om hur man ska följa och fortsätta följa unionens tullagstiftning görs tillgängliga för berörda parter i ett lättillgängligt, begripligt och aktuellt format. [Ändr. 36] Artikel 13 Preskription Onsdagen den 5 juli 2017 1. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för inledande av ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 är fyra år och att den börjar löpa den dag då överträdelsen begicks. 2. Vad beträffar kontinuerliga eller upprepade tullrättsliga överträdelser ska medlemsstaterna se till att preskriptionsfristen börjar löpa den dag då den handling eller underlåtenhet som utgör överträdelsen upphörde. ( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna pensionssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).

C 334/250 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 3. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen avbryts av varje handling av den behöriga myndigheten som den berörda personen underrättas om och som hänför sig till en utredning eller ett rättsligt förfarande som rör en och samma tullrättsliga överträdelse samt av en handling som begås av den person som gjort sig skyldig till överträdelsen. Preskriptionsfristen ska börja fortsätta löpa samma dag som den avbrytande handlingen äger rum upphör. 4. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 14.2, ska medlemsstaterna se till att det inte går att inleda eller fortsätta ett förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna artikel 3 eller 6 efter det att en period av åtta år från och med den dag som avses i punkt 1 eller 2 i denna artikel har löpt ut, oavsett eventuella avbrott i preskriptionsfristen i enlighet med punkt 3 i denna artikel. 5. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för verkställande av ett beslut om att tillgripa en sanktion är tre år. Denna period ska börja löpa den dag då beslutet vinner laga kraft. 6. Medlemsstaterna ska fastställa de fall där de preskriptionsfrister som anges i punkterna 1, 4 och 5 suspenderas. [Ändr. 37] Artikel 14 Suspendering av ett förfarande 1. Medlemsstaterna ska se till att ett administrativt förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 suspenderas om ett straffrättsligt förfarande har inletts mot samma person med avseende på samma förhållanden. 2. Medlemsstaterna ska se till att ett suspenderat administrativt förfarande enligt punkt 1 läggs ner när ett straffrättsligt förfarande enligt punkt 1 i denna artikel slutligt avgjorts. I övriga fall får ett suspenderat administrativt förfarande som rör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6 återupptas. Artikel 15 Behörighet 1. Medlemsstaterna ska se till att de utövar behörighet över de tullrättsliga överträdelserna enligt artiklarna 3 och 6 om något av följande kriterier är uppfyllt: (a) Den tullrättsliga överträdelsen har helt eller delvis begåtts inom medlemsstatens territorium. (b) Den person som begått den tullrättsliga överträdelsen är medborgare i medlemsstaten. (c) De varor som är föremål för den tullrättsliga överträdelsen befinner sig inom medlemsstatens territorium. 2. Medlemsstaterna ska se till att det i fall där mer än en medlemsstat hävdar behörighet över samma tullrättsliga överträdelse är den medlemsstat i vilken ett straffrättsligt förfarande har inletts mot samma person med avseende på samma förhållanden som utövar behörighet. Medlemsstaterna ska se till att det i fall där behörighet inte kan fastställas enligt punkt 1 är den medlemsstat vars behöriga myndighet först inleder ett förfarande mot samma person med avseende på samma förhållanden som utövar behörighet. Artikel 16 Samarbete mellan medlemsstaterna Medlemsstaterna ska samarbeta vid och utbyta alla uppgifter som behövs för sådana förfaranden som rör en handling eller underlåtenhet som utgör en tullrättslig överträdelse enligt artiklarna 3 och 6, särskilt i fall där mer än en medlemsstat har inlett ett förfarande mot samma person med avseende på samma förhållanden. Samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha som mål att höja effektiviteten i tullens varukontroller och att harmonisera förfarandena inom unionen. [Ändr. 38]

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/251 Onsdagen den 5 juli 2017 Kommissionen ska övervaka medlemsstaternas samarbete för att upprätta viktiga indikatorer för genomförande av tullkontroller och tullrättsliga sanktioner, spridning av bästa praxis och samordning av utbildning av tulltjänstemän. [Ändr. 39] Artikel 17 Beslag Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har möjlighet att tillfälligt beslagta sådana varor och transportmedel och eller andra instrument som används för att begå tullrättsliga överträdelser enligt artiklarna 3 och 6. Om en medlemsstat, efter åläggande av en sådan sanktion, permanent beslagtar sådana varor kan medlemsstaten välja att förstöra, återanvända eller återvinna varorna, enligt vad som är lämpligt. [Ändr. 40] Artikel 18 Rapportering Kommissionen ska senast den [1 maj 2019] överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv. Senast den 31 december 2017 ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om övriga inslag i verkställandet av unionens tullagstiftning, såsom övervakning, kontroll och utredning, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag avsett att komplettera detta direktiv. [Ändr. 41] Artikel 18a Medlemsstaternas rapportering Medlemsstaterna ska till kommissionen skicka statistik om överträdelser, där det framgår vilka sanktioner som ålagts till följd av överträdelserna, för att kommissionen ska kunna utvärdera tillämpningen av detta direktiv. Den information som således tillhandahålls ska skickas årligen efter det att detta direktiv trätt i kraft. Kommissionen kan använda dessa uppgifter vid översyn av direktivet i syfte att bättre tillnärma nationella system för sanktioner. [Ändr. 42] Artikel 19 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska senast den 1 maj 2017 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

C 334/252 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 Artikel 20 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 21 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/253 P8_TA(2017)0302 Budgeten för 2018 mandat för trepartsmötet Europaparlamentets resolution av den 5 juli 2017 om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget för 2018 (2017/2043(BUD)) (2018/C 334/38) Onsdagen den 5 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 som kommissionen antog den 30 maj 2017 (COM(2017)0400), med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/ 2002 ( 1 ), med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014 2020 ( 2 ), med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning ( 3 ), med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2017 om de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten för 2018, avsnitt III kommissionen ( 4 ), med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2017 om budgetriktlinjerna för 2018 (06522/2017), med beaktande av artikel 86a i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0249/2017). Budgetförslag 2018: Tillväxt, sysselsättning och säkerhet 1. Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 15 mars 2017 bekräftade att hållbar tillväxt, anständig, högkvalitativ och stabil sysselsättning, socioekonomisk sammanhållning, säkerhet, migration och klimatförändringar är de viktigaste prioriteringarna för EU:s budget för 2018. 2. Europaparlamentet anser att kommissionens förslag generellt är en bra utgångspunkt för innevarande års förhandlingar med tanke på att EU:s budget för 2018 måste göra det möjligt för EU att fortsätta att skapa hållbar tillväxt och sysselsättning och samtidigt garantera medborgarnas säkerhet och ta itu med de migrationsrelaterade utmaningarna. Parlamentet beklagar att kommissionens förslag inte helt motsvarar parlamentets krav på åtgärder mot klimatförändringarna. 3. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att i förslaget till budget inbegripa resultaten av halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för 2014 2020, till och med före dess formella antagande av rådet, vilket därmed sänder en stark signal om vikten av denna revidering av den fleråriga budgetramen och behovet av större flexibilitet i EU:s budget, som kan göra det möjligt för unionen att effektivt bemöta nya kriser och finansiera sina politiska prioriteringar. ( 1 ) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. ( 2 ) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. ( 3 ) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. ( 4 ) Antagna texter, P8_TA(2017)0085.

C 334/254 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 4. Europaparlamentet upprepar sin fasta övertygelse att för att uppnå hållbar tillväxt och skapandet av stabila och högkvalitativa arbetstillfällen i EU, är det avgörande att främja investeringar i forskning, innovation, infrastruktur, utbildning och små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de föreslagna förstärkningarna till Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och Erasmus +, eftersom dessa program kommer att bidra direkt till uppnåendet av dessa mål. Parlamentet anser dock att ytterligare förstärkningar kommer att behövas, särskilt med tanke på de nedskärningar som gjorts i finansieringen av dessa politikområden till förmån för Efsi-finansiering. 5. Europaparlamentet påminner om de små och medelstora företagens avgörande roll när det gäller skapande av arbetstillfällen och minskning av investeringsgapet, och understryker att deras tillräckliga finansiering måste förbli en av EUbudgetens främsta prioriteringar. Parlamentet beklagar i detta avseende att det föreslagna anslaget till Cosme är 2,9 % lägre än i 2017 års budget, och avser att ytterligare stärka detta program i budgeten för 2018. Parlamentet betonar behovet att ytterligare stödja små och medelstora företag och efterlyser ett fullständigt genomförande av programmets finansiella åtaganden under de återstående åren av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet välkomnar kommissionens försök att rationalisera finansieringen av små och medelstora företag inom ramen för Horisont 2020. 6. Europaparlamentet lovordar den roll som Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) spelar när det gäller att komma till rätta med investeringsgapet i EU och mellan EU:s territorier och hjälpa till med att genomföra strategiska investeringar som ger ett stort mervärde för ekonomin, miljön och samhället. Parlamentet stöder därför dess förlängning till och med 2020. Parlamentet betonar det snabba utnyttjandet av medlen i delen för små och medelstora företag i Efsi och välkomnar den planerade expanderingen. Parlamentet beklagar dock avsaknaden av en övergripande strategi för finansiering av små och medelstora företag som skulle möjliggöra en tydlig översikt av de totalt tillgängliga medlen. Parlamentet betonar sin ståndpunkt i de pågående lagstiftningsförhandlingarna att inga ytterligare minskningar bör göras av befintliga EU-program för att finansiera denna förlängning. Parlamentet anser att Efsi, vars garantifond till största delen finansieras genom EU:s budget inte bör stödja enheter som är etablerade eller registrerade i jurisdiktioner som förtecknas inom EU:s relevanta policy för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, eller som inte på ett effektivt sätt uppfyller europeiska eller internationella beskattningsnormer för transparens och informationsutbyte. 7. Europaparlamentet välkomnar EU:s initiativ på området för försvarsforskning och teknikutveckling och förvärv, vilket kommer att bidra till att uppnå stordriftsfördelar inom sektorn och därmed större samordning mellan medlemsstaterna och, om utvecklingen sker på ett korrekt sätt, leda till en rationalisering av försvarsutgifterna och möjliggöra besparingar på nationell nivå. Vidare understryker parlamentet behovet av att förbättra konkurrenskraften och innovation inom den europeiska försvarsindustrin. Parlamentet påminner om sin tidigare ståndpunkt att nya initiativ på detta område bör finansieras med extra medel och inte vara till nackdel för befintliga program, inbegripet Fonden för ett sammanlänkat Europa. 8. Europaparlamentet noterar att kommissionen inte har följt upp parlamentets begäran om att lägga fram en bedömning och relevanta förslag om ett europeiskt interrailkort på 18-årsdagen. Parlamentet anser att sådana förslag kan främja den europeiska medvetenheten och identiteten. Parlamentet betonar dock att eventuella nya projekt måste finansieras med nya ekonomiska resurser utan att påverka befintliga program och bör vara så socialt inkluderande som möjligt. Parlamentet upprepar sin tidigare uppmaning till kommissionen om att lägga fram relevanta förslag i detta avseende. 9. Europaparlamentet välkomnar att budgetförslaget för 2018 innehåller ett tilläggsanslag för ungdomssysselsättningsinitiativet och är därmed ett svar på parlamentets tidigare uppmaningar om att programmet ska fortsätta. Parlamentet noterar samtidigt förslaget till ändringsbudget nr 3/2017, som innebär att 500 miljoner EUR tillhandahålls i åtagandebemyndiganden för ungdomssysselsättningsinitiativet, enligt överenskommelsen mellan parlamentet och rådet i budgetförlikningen 2017. Parlamentet är övertygat om att de föreslagna beloppen helt klart inte kommer att räcka för att uppnå ungdomssysselsättningsinitiativets mål, och anser att för att effektivt åtgärda ungdomsarbetslösheten måste ungdomssysselsättningsinitiativet fortsätta att bidra till unionens prioriterade mål om tillväxt och sysselsättning. Parlamentet insisterar på behovet av att effektivt bemöta ungdomsarbetslösheten i hela unionen, och betonar att ungdomssysselsättningsinitiativet kan förbättras ytterligare och göras mer effektivt, särskilt genom att se till att det ger ett verkligt europeiskt mervärde till sysselsättningspolitiken för ungdomar i medlemsstaterna och inte ersätter finansieringen av tidigare nationell politik. 10. Europaparlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken spelar en primär roll för utvecklingen och tillväxten i EU. Parlamentet betonar att programmen inom sammanhållningspolitiken under 2018 förväntas hinna i fatt och nå marschfart, Parlamentet betonar parlamentets åtagande att säkerställa tillräckliga anslag för dessa program, som utgör ett av EU:s huvudsakliga politikområden. Parlamentet är emellertid oroat över de oacceptabla förseningarna i genomförandet av operativa program på nationell nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att utnämningen av

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/255 Onsdagen den 5 juli 2017 förvaltningsmyndigheter, revisionsmyndigheter och attesterande myndigheter avslutas och att genomförandet påskyndas. Parlamentet erkänner att de långa förhandlingarna om de rättsliga grunderna har inneburit att de EU-institutioner som deltagit i dem har sin del av ansvaret för den låga genomförandegraden. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater anser att sammanhållningsfonderna skulle kunna vara ett verktyg för att garantera solidaritet i unionens politik. 11. Europaparlamentet är särskilt oroligt för att en eftersläpning av obetalda räkningar eventuellt åter ska uppstå i slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen, och påminner om det aldrig tidigare skådade beloppet i slutet av 2014, dvs. 24,7 miljarder EUR. Parlamentet välkomnar att kommissionen i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för första gången tillhandahöll en betalningsprognos fram till 2020, men betonar att denna måste uppdateras varje år för att budgetmyndigheten ska kunna vidta nödvändiga åtgärder i tid. Parlamentet varnar för de skadliga verkningar som en ny betalningskris skulle ha, särskilt för mottagare av stöd från EU:s budget. Parlamentet är övertygat om att EU:s trovärdighet också är kopplad till dess förmåga att säkerställa en lämplig nivå på betalningsbemyndigandena i EU-budgeten, som kommer att göra det möjligt för EU att fullgöra sina åtaganden. Parlamentet understryker den negativa effekt som sena betalningar har för den privata sektorn, och framför allt för små och medelstora företag i EU som har avtal med offentliga organ. 12. Europaparlamentet framhåller vikten av att uppfylla EU:s åtagande att uppnå de mål som fastställdes vid COP21, särskilt mot bakgrund av den amerikanska regeringens beslut nyligen att dra sig ur överenskommelsen. Parlamentet betonar i detta avseende att det finns en allvarlig risk för att målet att avsätta minst 20 % av EU:s utgifter i den fleråriga budgetramen 2014 2020 till klimatrelaterade åtgärder inte kommer att uppfyllas om inte ytterligare insatser görs. Parlamentet noterar med oro den blygsamma ökningen med 0,1 % för biologisk mångfald. Parlamentet betonar vikten av integrering av skydd av biologisk mångfald i hela EU-budgeten, och upprepar sitt tidigare krav på en spårningsmetod som beaktar alla utgifter med anknytning till biologisk mångfald och deras effektivitet. Parlamentet betonar också att EU-finansierade projekt bör syfta till att inte få negativa konsekvenser för dämpningen av klimatförändringarna eller för övergången till en cirkulär ekonomi med låga koldioxidutsläpp. 13. Europaparlamentet betonar att det aldrig tidigare skådade utnyttjandet av särskilda instrument har visat att EU:s budget ursprungligen inte var utformad för att hantera frågor som den nuvarande flykting- och migrationskrisen. Parlamentet anser att det är för tidigt att gå över till en strategi efter krisen. Parlamentet motsätter sig därför de föreslagna nedskärningarna i rubrik 3 jämfört med 2017 års budget som inte ligger i linje med EU:s åtagande att på ett effektivt sätt ta itu med migrations- och flyktingkrisen. Parlamentet poängterar dock att denna reaktion på en akut och aldrig tidigare skådad situation bör följas av en mer systematisk och proaktiv metod som kompletteras med en effektiv användning av EU:s budget. Parlamentet upprepar att medborgarnas säkerhet och skydd är en prioritet för EU. 14. Europaparlamentet upprepar att en långsiktig hållbar lösning, tillsammans med en stabilisering av EU:s grannskap, är att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migrations- och flyktingkrisen, och att investeringar i migranternas och flyktingarnas ursprungsländer är nödvändiga för att uppnå detta mål. Parlamentet välkomnar i detta avseende den externa investeringsplanen och en överenskommelse mellan institutionerna om Europeiska fonden för hållbar utveckling och uppmanar till ett snabbt genomförande av fonden. Parlamentet noterar därför med förvåning minskningarna i rubrik 4, som inte fullt ut kan motiveras med tidigare anslagsökningar eller låg genomförandegrad. Parlamentet upprepar att en lösning på de bakomliggande orsakerna till migration omfattar, men är inte begränsad till, frågor som fattigdom, arbetslöshet, utbildning och ekonomiska möjligheter samt instabilitet, konflikter och klimatförändringar. 15. Europaparlamentet välkomnar den ökning som föreslås för den östliga delen av det europeiska grannskapsinstrumentet och som utgör ett svar på parlamentets tidigare uppmaningar. Parlamentet är övertygat om att EU:s stöd, särskilt för de länder som har undertecknat associeringsavtalen, är av avgörande betydelse för att främja ekonomisk integration och konvergens med EU och för att främja demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna i vårt östra grannskap. Parlamentet betonar att sådant stöd bör ges så länge de berörda länderna uppfyller behörighetskriterierna, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen, kampen mot korruption och stärkandet av demokratiska institutioner. 16. Europaparlamentet betonar betydelsen av Europeiska unionens solidaritetsfond som inrättades för att reagera på svåra naturkatastrofer och ge uttryck för europeisk solidaritet med katastrofdrabbade regioner i Europa, och noterar den föreslagna ökningen av åtagande- och betalningsbemyndigandena för Europeiska unionens solidaritetsfond. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål bedöma huruvida en ytterligare ökning av anslagen är nödvändig särskilt med tanke på jordbävningarna i Italien och bränderna i Spanien och Portugal (där människoliv tragiskt nog gick förlorade), som haft en dramatisk och avsevärd inverkan på människors liv, särskilt i missgynnade regioner. Parlamentet uppmanar till anpassningar av reglerna för ianspråkstagandet av denna fond, för att möjliggöra ett mer flexibelt och snabbt ianspråkstagande, och täcka ett bredare spektrum av katastrofer med omfattande följder och minska den tid som förflyter mellan katastrofen och den tidpunkt när medel görs tillgängliga.

C 334/256 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 17. Europaparlamentet konstaterar att budgetförslaget för 2018 lämnar mycket begränsade marginaler, eller inga marginaler alls, under taken i den fleråriga budgetramen när det gäller rubrikerna 1, 3 och 4. Parlamentet anser att detta är en följd av de betydande nya initiativ som tagits sedan 2014 (Efsi, migrationsrelaterade förslag och på senare tid försvarsforskning och den europeiska solidaritetskåren), som har pressats in inom de tak för den fleråriga budgetramen som fastställdes 2013. Parlamentet påminner om att den fleråriga budgetramen, i synnerhet efter halvtidsöversynen av den, förutser flexibilitetsbestämmelser som, om än begränsade, bör utnyttjas fullt ut för att bibehålla ambitionsnivån för framgångsrika program och ta itu med nya och oförutsedda utmaningar. Parlamentet uttrycker sin avsikt att ytterligare utnyttja sådana flexibilitetsbestämmelser som en del av ändringsförfarandet. Parlamentet begär på nytt att det inrättas nya genuina egna medel i EU:s budget. 18. Europaparlamentet noterar i detta sammanhang de talrika hänvisningarna i budgetförslaget till behovet av en ändringsskrivelse som delvis kan föregripa parlamentets ståndpunkt i budgetförfarandet. Parlamentet beklagar att i stället för att redan nu inkludera dem i budgetförslaget har kommissionen tillkännagett att eventuella nya initiativ på området säkerhet och migration och en eventuell utvidgning av faciliteten för flyktingar i Turkiet kan komma att föreslås som en del i en kommande ändringsskrivelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att i tid tillhandahålla detaljer om dessa kommande förslag, så att budgetmyndigheten kan granska dem ordentligt. Parlamentet betonar att dessa potentiella initiativ inte bör bortse från, och ännu mindre ersätta, begäranden och ändringsförslag som lagts fram av parlamentet inom ramen för detta budgetförfarande. 19. Europaparlamentet upprepar sitt stöd till genomförandet av kommissionens strategi Budget fokuserad på resultat och efterlyser en fortlöpande förbättring av kvaliteten på och framställningen av prestandan för att tillhandahålla korrekt, tydlig och begriplig information om EU-programmens resultat. Underrubrik 1a Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning 20. Europaparlamentet noterar att jämfört med 2017 motsvarar kommissionens förslag för 2018 en ökning av åtagandena under underrubrik 1a med + 2,5 %, för att uppgå till 21 841,3 miljoner EUR. Parlamentet välkomnar att Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Erasmus+ står för en betydande del av denna ökning, eftersom deras åtagandebemyndiganden ökar med 7,3 %, 8,7 % respektive 9,5 %, men konstaterar ändå att detta är något lägre än vad som planerats för deras budget. Parlamentet belyser särskilt att mycket få ansökningar till Horisont 2020 har varit framgångsrika. 21. Europaparlamentet förvånas dock över att åtagande- och betalningsbemyndigandena för Cosme har minskats med 2,9 % respektive 31,3 %, trots att stöd till små och medelstora företag är en av EU:s främsta prioriteringar. 22. Europaparlamentet upprepar, när det gäller förlängningen av Efsi, att parlamentet motsätter sig ytterligare nedskärningar av Fonden för ett sammanlänkat Europa, och anser att det extra belopp på 1,1 miljarder EUR som anslagits till EU-garantin endast bör tas från outnyttjade marginaler (till ett belopp på 650 miljoner EUR) och förväntade positiva nettoinkomster (till ett belopp på 450 miljoner EUR). Parlamentet påminner om att finansieringsramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa (IKT-delen) också omfattar det nya WiFi4EU-initiativet. Parlamentet påminner om att FSE:s budget är föremål för systematisk överteckning på grund av otillräckliga anslag, särskilt med avseende på infrastrukturdelen. 23. Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att inrätta en europeisk solidaritetskår. Parlamentet noterar dock med oro att trots parlamentets varningar förutser man i det lagstiftningsförslag som antogs den 30 maj 2017 att tre fjärdedelar av den europeiska solidaritetskårens budget ska finansieras genom omfördelningar från befintliga program, och främst från Erasmus+ (197,7 miljoner EUR). Parlamentet är bekymrat över den risk som denna situation skulle innebära för dessa EU-program och avser att ytterligare stärka Erasmus+ i 2018 års budget. Parlamentet upprepar att alla nya politiska åtaganden bör finansieras med nya anslag och inte med omfördelningar från befintliga program. 24. Europaparlamentet välkomnar den föreslagna ökningen av den förberedande åtgärden avseende försvarsforskning och kommissionens lagstiftningsförslag om ett program för utveckling av försvarsindustrin.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/257 Underrubrik 1b Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning Onsdagen den 5 juli 2017 25. Europaparlamentet noterar att de totala åtagandebemyndigandena för underrubrik 1b uppgår till 55 407,9 miljoner EUR, vilket är en ökning med 2,4 % jämfört med budgeten för 2017 om förslaget till ändringsbudget nr 3 räknas med. 26. Europaparlamentet konstaterar att det föreslagna beloppet på 46 763,5 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden är 25,7 % högre än under 2017, vilket i stor utsträckning återspeglar minskningen under 2017 till följd av att de nya operativa programmen inleddes för sent. Parlamentet påminner om att felaktiga prognoser från medlemsstaterna har lett till ett betydande underutnyttjande av betalningsbemyndigandena i underrubrik 1b under 2016, dvs. med mer än 11 miljarder EUR, och noterar att de föreslagna nivåerna för 2018 redan har minskats med 1,6 miljarder EUR jämfört med tidigare prognoser. 27. Europaparlamentet betonar behovet av att genomföra programmen för 2014 2020 för att de ska nå full fart, och är övertygat om att all onormal eftersläpning av obetalda räkningar måste undvikas i framtiden. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att som en prioritering lösa alla kvarstående frågor i samband med den försenade utnämningen av nationella förvaltningsmyndigheter och attesterande myndigheter samt andra flaskhalsar när det gäller inlämningen av ansökningar om utbetalning. Parlamentet hoppas innerligt att både de nationella myndigheterna och kommissionen har förbättrat sina uppskattningar av betalningsbehoven i 2018 års budget och att den föreslagna nivån på betalningsbemyndigandena fullt ut kommer att genomföras. Parlamentet erkänner att de utdragna förhandlingarna mellan EU:s institutioner i fråga om de rättsliga grunderna är en av flera orsaker till den nuvarande låga genomförandegraden. 28. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att finansiera fortsättningen på ungdomssysselsättningsinitiativet och noterar det föreslagna utnyttjandet av 233,3 miljoner EUR från den samlade marginalen för åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa anvisningarna i Europeiska revisionsrättens nya rapport. Parlamentet påminner om att varje ökning av det tilldelade anslaget till ungdomssysselsättningsinitiativet bör matchas med motsvarande belopp från Europeiska socialfonden (ESF). Parlamentet avser att undersöka alla möjligheter för att ytterligare stärka detta program i budgeten för 2018. 29. Europaparlamentet understryker vikten av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (FEAD) för att bekämpa fattigdom och social utestängning och begär att tillräckliga medel anslås i budgeten för 2018 så att målgruppernas behov kan tillgodoses och fondens mål kan uppnås på ett fullgott sätt. Rubrik 2 Hållbar tillväxt: naturresurser 30. Europaparlamentet noterar det föreslagna beloppet på 59 553,5 miljoner EUR i åtaganden (+ 1,7 % jämfört med 2017) och 56 359,8 miljoner EUR i betalningar (+ 2,6 %) för rubrik 2, vilket ger en marginal på 713,5 miljoner EUR under taket för åtaganden. Parlamentet konstaterar att de ökade anslagen för att finansiera Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) för 2018 (+ 2,1 %) till stor del beror på att de tillgängliga inkomsterna för särskilda ändamål förväntas vara betydligt lägre under 2018. 31. Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har lämnat en marginal på 713,5 miljoner EUR under taket för rubrik 2. Parlamentet påpekar att den ökade instabiliteten på jordbruksmarknaderna, liksom tidigare var fallet med krisen inom mejerisektorn, skulle kunna vara ett skäl att använda denna marginal. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den återstående marginalen under taken är tillräcklig för att hantera eventuella kriser. 32. Europaparlamentet betonar förlängningen av undantagsåtgärderna till stöd för vissa frukter, för vilka situationen på marknaden fortfarande är svår. Parlamentet beklagar dock att kommissionen för närvarande inte föreslår några stödåtgärder inom sektorn för animalieproduktion, och särskilt inom mejerisektorn, i samband med det ryska förbudet mot import från EU, och räknar därför med en kursändring i detta avseende. Parlamentet förväntar sig därför att om marginalen under rubrik 2 används ska en del av denna tilldelas mjölkproducenter i de länder som påverkas mest av det ryska embargot. Parlamentet inväntar kommissionens ändringsskrivelse, som förväntas läggas fram i oktober 2017 och som bör baseras på uppdaterad information om finansieringen av Europeiska garantifonden för jordbruket, för att undersöka de verkliga behoven i jordbrukssektorn och ta vederbörlig hänsyn till effekterna av det ryska embargot och annan marknadsvolatilitet. 33. Europaparlamentet välkomnar ökningen av åtagandena för Europeiska havs- och fiskerifonden (+ 2,4 %) och programmet Life+ (+ 5,9 %) i linje med budgetplaneringen, men beklagar att avsevärt minskade betalningsbemyndiganden verkar tyda på att dessa två program fortfarande tar lång tid på sig att komma igång under perioden 2014 2020.

C 334/258 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 Rubrik 3 Säkerhet och medborgarskap 34. Europaparlamentet noterar det föreslagna beloppet på 3 473,1 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden för rubrik 3. Parlamentet understryker behovet av gemensamma, övergripande och hållbara lösningar på migrations- och flyktingkrisen och utmaningarna i samband med denna. 35. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att anslå ytterligare 800 miljoner EUR för att hantera säkerhetsfrågor, särskilt efter raden av terroristattacker i EU. 36. Europaparlamentet anser att dessa frågors betydelse och brådskande karaktär inte är i linje med de betydande minskningarna i åtagandebemyndiganden (- 18,9 %) och betalningsbemyndiganden (- 21,7 %), som föreslås för rubrik 3 jämfört med budgeten för 2017, särskilt när det gäller asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), fonden för inre säkerhet och programmet Rättsliga frågor. Parlamentet vill se tillräckliga budgetmedel för dessa fonder. Parlamentet anser att dessa nedskärningar inte är motiverade av förseningarna i genomförandet av de överenskomna åtgärderna eller i antagandet av de nya lagstiftningsförslagen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att tillräckliga budgetmedel tillhandahålls och att eventuella ytterligare behov snabbt kommer att bemötas. 37. Europaparlamentet beklagar att det hittills inte funnits något effektivt system för omfördelning, och att detta har lett till en ojämlik börda för vissa medlemsstater, särskilt Italien och Grekland. Parlamentet påminner om att 361 678 flyktingar och migranter anlände till EU under 2016, varav 181 405 kom till Italien och 173 447 till Grekland, och att Italien redan har tagit emot 85 % av de flyktingar och migranter som hittills har anlänt till Europa under 2017. Parlamentet beklagar att Italien hittills endast mottagit 147,6 miljoner EUR från Amif, vilket endast täcker 3 % av landets sammanlagda utgifter för att hantera migrationskrisen. 38. Europaparlamentet anser dessutom att samarbetet mellan medlemsstaterna i säkerhetsrelaterade frågor skulle kunna förbättras ytterligare genom ökat stöd från EU:s budget. Parlamentet undrar hur detta mål ska kunna nås samtidigt som relevanta budgetposter för fonden för inre säkerhet har minskat avsevärt jämfört med 2017 års budget. Parlamentet betonar behovet av att garantera nödvändiga medel för att genomföra de föreslagna nya informations- och gränssystemen, såsom EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och in- och utresesystemet. 39. Europaparlamentet anser att 2018 kommer att bli ett avgörande år för inrättandet av den europeiska migrationsagendan, då flera av dess centrala delar kommer att utvecklas. Parlamentet understryker behovet av att noga bedöma budgetkonsekvenserna av flera lagförslag som lagts fram, såsom reformen av det gemensamma asylsystemet enligt Dublinförordningen, det nya in- och utresesystemet och Etias-systemet, inbegripet möjligheten att anta dem sent. Parlamentet understryker betydelsen av tillräckliga medel för att svara mot unionens ambitioner i detta hänseende och att utan dröjsmål inrätta en effektiv europeisk asyl- och migrationspolitik som till fullo respekterar internationell rätt och som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna. 40. Europaparlamentet påpekar att kommissionens förslag för tredje året i rad inte lämnar någon marginal under taket för rubrik 3 vilket visar att storleken på den minsta rubriken i den fleråriga budgetramen är föråldrad, såsom påpekats av parlamentet som en del av halvtidsrevideringen. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens förslag om att utnyttja flexibilitetsmekanismen för ett belopp på 817 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden, vilket bara kan bli möjligt tack vare den ytterligare flexibiliteten i den reviderade förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet insisterar på att utgiftsnivån fortfarande är otillräcklig och beklagar att kommissionen har skjutit upp eventuella förslag till en kommande ändringsskrivelse. 41. Europaparlamentet påminner om parlamentets konsekvent starka stöd för kultur- och medieprogrammen. Parlamentet välkomnar den föreslagna ökningen av anslag till programmet Kreativa Europa jämfört med 2017 års budget, inbegripet ökningen för Europaåret för kulturarv inom ramen för multimedieåtgärder. Parlamentet insisterar vidare på att det ska finnas tillräcklig finansiering för programmet Ett Europa för medborgarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över budgetposten multimedieåtgärder för att säkerställa att budgeten på ett effektivt sätt stöder högkvalitativ, oberoende täckning av EU-frågor. Parlamentet upprepar sitt stöd för en hållbar flerårig finansiering för Euranet+. Parlamentet välkomnar slutligen de ökade åtagandebemyndigandena för programmet Livsmedel och foder och för

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/259 Onsdagen den 5 juli 2017 konsumentprogrammet jämfört med budgeten för 2017. Parlamentet betonar slutligen betydelsen av ett starkt hälsoprogram och en tillräcklig budget för att möjliggöra europeiskt samarbete på hälsoområdet, inbegripet innovationer inom hälso- och sjukvård, ojämlikheter i hälsa, bördan av kroniska sjukdomar, antimikrobiell resistens, gränsöverskridande hälso- och sjukvård och tillgång till vård. Rubrik 4 Europa i världen 42. Europaparlamentet beklagar den totala minskningen av anslag till rubrik 4, som uppgår till 9,6 miljarder EUR (- 5,6 % jämfört med 2017 års budget) i åtagandebemyndiganden. Parlamentet konstaterar att minskningarna av de viktigaste instrumenten under rubrik 4 i stor utsträckning är kopplade till tidigare ökningar som godkändes i 2017 års budget för faciliteten för flyktingar i Turkiet och den nya partnerskapsramen inom den europeiska migrationsagendan. 43. Europaparlamentet anser att nivån på nedskärningarna i instrumentet för utvecklingssamarbete och det europeiska grannskapsinstrumentet, särskilt för den södra delen, inte är motiverad med tanke på behoven på längre sikt av EU:s åtgärder avseende migration, som går utöver migrationspakterna inom partnerskapsramen och EU:s engagemang för internationell utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en ökning av de ekonomiska resurser som ska avsättas till fredsprocessen samt ekonomiskt stöd till Palestina och UNRWA. Parlamentet påminner om vikten av att säkerställa tillräckliga medel för det södra grannskapet, eftersom stabiliteten i Mellanöstern är en avgörande faktor för hanteringen av de bakomliggande orsakerna till migrationen. 44. Europaparlamentet välkomnar dock de föreslagna ökningarna för den östra delen av det europeiska grannskapsinstrumentet, vilka kommer att bidra till att stödja demokratiska reformer och ekonomisk integration med EU, särskilt i de länder som har undertecknat associeringsavtal med unionen. 45. Europaparlamentet noterar det ökade stödet till politiska reformer i Turkiet (IPA II), särskilt mot bakgrund av landets tillbakagång när det gäller rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla inne föranslutningsstödet om anslutningsförhandlingarna ställs in och, om detta scenario skulle utspela sig, att använda dessa medel för att direkt stödja Turkiets civilsamhälle och att investera mer i utbytesprogram för mellanmänskliga kontakter, såsom Erasmus+ för studenter, forskare och journalister. Parlamentet förväntar sig tillräcklig finansiering till de länder på västra Balkan som är berättigade till stöd ur föranslutningsfonden och som är i akut behov av ekonomiskt stöd till reformer. 46. Europaparlamentet anser, med tanke på den betydelse som högre utbildning har för allmänna reformer i partnerländerna, att fortsatt stöd bör ges för studenters rörlighet och akademiskt samarbete mellan EU och grannskapsländerna. Parlamentet beklagar därför minskningen av anslag för tekniskt och ekonomiskt stöd inom ramen för de tre externa instrumenten (instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete), vilka har till syfte att främja det internationella inslaget i den högre utbildningen i samband med genomförandet av programmet Erasmus+. 47. Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att lämna en marginal på 232 miljoner EUR under taket. Parlamentet är övertygat om att de utmaningar som EU:s yttre åtgärder står inför kräver en varaktig finansiering som överstiger den nuvarande storleken på rubrik 4. Parlamentet erinrar om att marginalen för oförutsedda utgifter användes i budgeten för 2017 för att möjliggöra finansiering utöver taket. Parlamentet anser att nya initiativ bör finansieras med nya anslag och att alla flexibilitetsmöjligheter i samband med den nivå som man enats om inom ramen för revideringen av den fleråriga budgetramen ska utnyttjas fullt ut. 48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, som vid upprepade tillfällen nämnt en eventuell förlängning av faciliteten för flyktingar i Turkiet, att så snart som möjligt lägga fram ett verkligt förslag om förlängning, om kommissionen har för avsikt att göra detta. Parlamentet påminner om parlamentets, rådets och kommissionens åtagande att säkerställa att inrättandet av faciliteten för flyktingar i Turkiet och förvaltningsfonderna är transparenta och tydliga, stämmer överens med principen om unionsbudgetens enhet och beaktar budgetmyndighetens befogenheter, inbegripet parlamentarisk granskning. Parlamentet uppmanar återigen med eftertryck medlemsstaterna att i rätt tid respektera sina åtaganden om finansieringen av faciliteten för flyktingar i Turkiet och förvaltningsfonderna. 49. Europaparlamentet stöder till fullo de utfästelser som EU gjorde vid konferensen i Bryssel om Syrien, som bekräftar de tidigare utfästelser som gjordes i London. Parlamentet stöder förstärkningen av det europeiska grannskapsinstrumentet och det humanitära biståndet med 120 miljoner EUR var för att uppfylla detta åtagande.

C 334/260 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 Rubrik 5 Administration 50. Europaparlamentet noterar att rubrik 5 ökas med 3,1 % jämfört med 2017 års budget, till 9 682,4 miljoner EUR (+ 287,9 miljoner EUR). Parlamentet noterar att mer än en tredjedel av denna nominella ökning förklaras med ytterligare anslag som behövs för pensioner (+ 108,5 miljoner EUR). Parlamentet noterar att de ytterligare anslagen främst är ett resultat av ett ökande antal förväntade pensionärer (+ 4,2 %). Parlamentet noterar också att antalet pensionärer beräknas öka ytterligare under de kommande åren. Parlamentet noterar den restriktiva inställningen till administrativa utgifter och den nominella frysningen av alla icke lönerelaterade utgifter. 51. Europaparlamentet konstaterar att den faktiska marginalen uppgår till 93,6 miljoner EUR under taket efter avräkningen av 570 miljoner EUR för utnyttjandet av marginalen för oförutsedda utgifter för rubrik 3 under 2017. Parlamentet betonar att rubrik 5 har ökat något och uppgår till 6,0 % (i åtagandebemyndiganden) av EU-budgeten till följd av pensioner. Pilotprojekt och förberedande åtgärder 52. Europaparlamentet betonar hur viktiga pilotprojekt och förberedande åtgärder är som verktyg för att fastställa politiska prioriteringar och införa nya initiativ som kan komma att förvandlas till ordinarie EU-verksamhet och EUprogram. Parlamentet har för avsikt att gå vidare med att fastställa ett väl avvägt paket med pilotprojekt och förberedande åtgärder. Parlamentet noterar att i det nuvarande förslaget är marginalen i vissa rubriker ganska begränsad, eller till och med obefintlig, och har för avsikt att undersöka hur utrymme kan skapas för eventuella pilotprojekt och förberedande åtgärder utan att minska anslagen till andra politiska prioriteringar. Parlamentet anser att kommissionen inom ramen för genomförandet av pilotprojekt och förberedande åtgärder bör informera ledamöterna av Europaparlamentet om projekten och åtgärderna steg för steg när de inleds, för att säkerställa att grundtanken i förslagen respekteras. Byråer 53. Europaparlamentet noterar den övergripande ökningen i budgetförslaget för 2018 för decentraliserade byråer med + 3,1 % (utan att räkna med inkomster avsatta för särskilda ändamål) och ökningen med 146 tjänster, men noterar stora skillnader mellan byråer som nått marschfart (- 11,2 %) och byråer med nya uppgifter (+ 10,5 %). Parlamentet utgår från att dessa siffror korrekt återspeglar det faktum att de flesta byråer sedan 2013 har genomfört eller till och med gått längre än nedskärningen med 5 % av personalstyrkan (vissa kommer att genomföra detta under 2018), och att personalökningarna under samma period var begränsade till byråer som arbetar med migration och säkerhet (+183 tjänster), byråer för finansiell tillsyn (+28 tjänster) och vissa byråer som fått nya uppgifter (ERA, Easa, GSA) (+18 tjänster). Parlamentet upprepar sin uppmaning, som uttrycktes i ansvarsfrihetsförfarandet för 2015 ( 1 ), att skydda och vid behov tillhandahålla ytterligare resurser för att säkerställa att byråerna fungerar väl, inklusive byrånätverkets ständiga sekretariat (numera kallat gemensamma stödkontoret). 54. Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att de EU-byråer som är verksamma på området rättsliga och inrikes frågor utan dröjsmål måste garanteras de operativa utgifter och den personalstyrka de behöver för att kunna utföra de ytterligare uppgifter och ansvar som de har fått under de senaste åren. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de personalökningar som föreslås för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) och Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), vilka enligt parlamentet är ett absolut minimum för att dessa byråer effektivt ska kunna utöva sin verksamhet. Parlamentet understryker att den föreslagna budgeten och personalstyrkan för Europol är otillräckliga för att byrån ska kunna fullgöra sina uppgifter, eftersom kommissionen och medlemsstaterna under tidigare år beslutat att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna, särskilt när det gäller att bekämpa terrorism, organiserad brottslighet, it-brottslighet, människohandel och att skydda ensamkommande barn. Parlamentet understryker de fastställda bristerna i den befintliga strukturen för informationsutbyte och uppmanar kommissionen att förse eu-lisa med lämpliga personalresurser och ekonomiska resurser för att byrån ska kunna fullgöra de ytterligare uppgifter och skyldigheter som den nyligen tilldelats i detta avseende. Parlamentet understryker den viktiga roll som Easo har när det gäller att stödja medlemsstaterna i hanteringen av asylansökningar, särskilt när det rör sig om ett ökat antal asylsökande. Parlamentet beklagar minskningen av driftsanslagen (- 23,6 % jämfört med 2017) och av antalet anställda (-4 %) för Eurojust, som för närvarande måste hantera ett större antal ärenden. ( 1 ) Se Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska unionens byråer för budgetåret 2015: verksamhetsresultat, ekonomisk förvaltning och kontroll (Antagna texter, P8_TA(2017)0155).

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/261 55. Europaparlamentet noterar med oro att särskilt EU-byråerna inom området för sysselsättning och utbildning (Cedefop, ETF, EU-Osha, Eurofound) och området för miljöåtgärder (ECDC, Echa, EEA, Efsa, EMA) har blivit föremål för personalnedskärningar (-5 respektive - 12 tjänster). Parlamentet anser att detta går stick i stäv med unionens övergripande politik om att skapa anständig, högkvalitativ och stabil sysselsättning och bekämpa klimatförändringar. Parlamentet välkomnar ökningen av personal och budget för Acer och GSA, men understryker att dessa ökningar inte är tillräckliga för att byråerna ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. 56. Europaparlamentet noterar att 2018 är den tredje tidsfristen för Reach-registrering som påverkar ett stort antal företag i Europa och det största antalet små och medelstora företag hittills, och att detta följaktligen kommer att ha en avsevärd inverkan på Echas arbetsbörda. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att avstå från den planerade minskningen med sex tjänster för tillfälligt anställda under 2018 och att senarelägga denna minskning till 2019 så att Echa effektivt kan genomföra hela sitt arbetsprogram för 2018. Parlamentet noterar i detta sammanhang att Echa redan genomfört en minskning med 10 % av Reach-personalen sedan 2012. o o o 57. Europaparlamentet påminner om att jämställdhetsintegrering är en rättslig skyldighet som direkt följer av fördragen. Parlamentet vill se att jämställdhetsbudgetering blir obligatoriskt inom ramen för budgetförfarandet och att budgetutgifter används som ett effektivt instrument för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet rekommenderar att en budgetplan utarbetas för att genomföra jämställdhetsintegrering i EU:s institutioner, i enlighet med det antagna pilotprojektet, och att en specifik budgetpost införs i framtiden för samordningen av jämställdhetsintegreringen i alla unionens institutioner. 58. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen. Onsdagen den 5 juli 2017

C 334/262 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Onsdagen den 5 juli 2017 BILAGA GEMENSAMT UTTALANDE OM DATUM FÖR BUDGETFÖRFARANDET OCH VILLKOR FÖR ARBETET I FÖRLIKNINGSKOMMITTÉN 2018 A. I enlighet med del A i bilagan till det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning har Europaparlamentet, rådet och kommissionen nått enighet om följande viktiga datum för budgetförfarandet 2018: 1. Ett trepartsmöte hålls på förmiddagen den 13 juli, innan rådets ståndpunkt antas. 2. Kommissionen kommer att sträva efter att lägga fram budgetberäkningen för 2018 i slutet av maj. 3. Rådet kommer att sträva efter att anta sin ståndpunkt och översända den till Europaparlamentet senast i vecka 37 (tredje veckan i september) för att göra det lättare att i god tid nå en överenskommelse med Europaparlamentet. 4. Europaparlamentets budgetutskott kommer att sträva efter att rösta om ändringarna av rådets ståndpunkt senast i slutet av vecka 41 (mitten av oktober). 5. Ett trepartsmöte sammankallas på eftermiddagen den 18 oktober innan Europaparlamentet inleder sin behandling. 6. Europaparlamentet röstar i plenum om sin behandling under vecka 43 (plenarsessionen den 23 26 oktober). 7. Förlikningsperioden inleds den 31 oktober. I överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 314.4 c i EUF-fördraget kommer tidsfristen för förlikning att löpa ut den 20 november 2017. 8. Förlikningskommittén sammanträder på eftermiddagen den 6 november i Europaparlamentets regi och den 17 november i rådets regi och får vid behov återuppta sina sammanträden. Förlikningskommitténs sammanträden förbereds vid ett eller flera trepartsmöten. Ett trepartsmöte planeras äga rum på morgonen den 9 november. Ytterligare trepartsmöten kan sammankallas under den 21 dagar långa förlikningsperioden, eventuellt även den 13 eller 14 november (Strasbourg). B. Villkoren för arbetet i förlikningskommittén anges i del E i bilagan till det ovannämnda interinstitutionella avtalet.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/263 P8_TA(2017)0311 Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) och inrättandet av EFHU-garantin och EFHU-garantifonden ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) och om inrättande av EFHU-garantin och EFHUgarantifonden (COM(2016)0586 C8-0377/2016 2016/0281(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) (2018/C 334/39) Torsdagen den 6 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0586), med beaktande av artiklarna 294.2, 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0377/2016), med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av de ansvariga utskotten enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 juni 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och budgetutskottet i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen, med beaktande av betänkande från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och budgetutskottet och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A8-0170/2017). 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. P8_TC1-COD(2016)0281 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/ om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden (Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1601.)

C 334/264 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 P8_TA(2017)0312 Tillåten användning av vissa verk och andra skyddade alster till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om viss tillåten användning av verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (COM(2016)0596 C8-0381/2016 2016/0278(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) (2018/C 334/40) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0596), med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0381/2016), med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 januari 2017 ( 1 ), med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 maj 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för framställningar (A8-0097/2017). 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. P8_TC1-COD(2016)0278 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/ om viss tillåten användning av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2017/1564.) ( 1 ) EUT C 125, 21.4.2017, s. 27.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/265 P8_TA(2017)0313 Gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra skyddade alster till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp (COM(2016)0595 C8-0380/2016 2016/0279(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen) (2018/C 334/41) Torsdagen den 6 juli 2017 Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0595), med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0380/2016), med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, med beaktande av artikel 294.3 och artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 5 juli 2017 ( 1 ), med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 maj 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för framställningar (A8-0102/2017). 1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. P8_TC1-COD(2016)0279 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/ om gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning (Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1563.) ( 1 ) Ännu ej offentliggjort i EUT.

C 334/266 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 P8_TA(2017)0314 Tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning i Europeiska unionen * Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till rådets direktiv om tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning i Europeiska unionen (COM(2016)0686 C8-0035/2017 2016/0338(CNS)) (Särskilt lagstiftningsförfarande samråd) (2018/C 334/42) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0686), med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0035/2017), med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2015 ( 1 ) och av den 6 juli 2016 ( 2 ) om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0225/2017), 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 4. Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 5. Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga möjligheten att stegvis avskaffa konventionen av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap ( 3 ) efter antagandet av det föreslagna direktivet och på så sätt stärka unionens samordnade strategi för tvistlösning genom det föreslagna direktivet. 6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. ( 1 ) Antagna texter, P8_TA(2015)0408. ( 2 ) Antagna texter, P8_TA(2016)0310. ( 3 ) EGT L 225, 20.8.1990, s. 10.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/267 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 1 Kommissionens förslag (1) Situationer där olika medlemsstater beskattar samma inkomst eller kapital två gånger kan skapa allvarliga skattehinder för företag som bedriver verksamhet över gränserna. De skapar en alltför stor skattebörda för företagen och leder sannolikt till ekonomisk snedvridning och ineffektivitet och inverkar negativt på gränsöverskridande investeringar och tillväxt. Ändring (1) På grundval av principen om en rättvis och effektiv beskattning måste alla företag betala sin skäliga andel av skatten där vinster och värdestegringar genereras, men dubbel icke-beskattning måste undvikas. Situationer där olika medlemsstater beskattar samma inkomst eller kapital två gånger kan skapa allvarliga skattehinder, främst för små och medelstora företag som bedriver verksamhet över gränserna och därmed ha en negativ inverkan på hur den inre marknaden fungerar. De skapar en alltför stor skattebörda, rättslig osäkerhet och onödiga kostnader för företagen och leder sannolikt till ekonomisk snedvridning och ineffektivitet. Dessutom inverkar de negativt på gränsöverskridande investeringar och tillväxt. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 1a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (1a) Den 25 november 2015 antog Europaparlamentet en resolution om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, i vilken parlamentet ifrågasatte hur meningsfull konventionen av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap ( 1a ) (skiljemannakonventionen) är, och ansåg att instrumentet bör omstöpas och göras mer effektivt eller ersättas av en unionstvistlösningsmekanism med effektivare förfaranden för ömsesidiga överenskommelser. Den 6 juli 2016 antog Europaparlamentet en resolution om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, i vilken parlamentet betonade att upprättandet av en tydlig tidsram för tvistlösningsförfaranden är mycket viktigt för att förbättra systemens effektivitet. ( 1a ) EGT L 225, 20.8.1990, s. 10.

C 334/268 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 1b (nytt) Kommissionens förslag Ändring (1b) Den 16 december 2015 antog Europaparlamentet en resolution med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen, där den uppmanade kommissionen att föreslå lagstiftning som kan underlätta vid gränsöverskridande skattetvister i unionen, inte bara med inriktning på ärenden med dubbelbeskattning utan även dubbel icke-beskattning. Parlamentet efterlyste också tydligare regler, striktare tidsplaner och transparens. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 1c (nytt) Kommissionens förslag Ändring (1c) Försök att avskaffa dubbelbeskattning har ofta lett till dubbel icke-beskattning, där företag använt sig av urholkning av skattebasen och överföring av vinster för att få sina vinster beskattade i de medlemsstater som har en bolagsskatt på nästan noll procent. Denna fortgående företeelse snedvrider konkurrensen, skadar inhemska företag och undergräver skattesystemet, vilket är av ondo för tillväxt och arbetstillfällen. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 2 Kommissionens förslag (2) Därför är det nödvändigt att se till att det finns mekanismer tillgängliga i unionen för att lösa dubbelbeskattningstvister och effektivt undanröja den berörda dubbelbeskattningen. Ändring (2) Nuvarande tvistlösningsförfaranden är alltför långdragna och kostsamma och leder ofta inte till någon överenskommelse, och i vissa fall inte ens till någon bekräftelse. Vissa företag accepterar för närvarande hellre dubbelbeskattning än slösar tid och pengar på tungrodda förfaranden för att undanröja dubbelbeskattning. Därför är det nödvändigt att se till att det finns mekanismer tillgängliga i unionen för att lösa dubbelbeskattningstvister på ett sätt som är effektivt, skyndsamt och verkställbart och att den berörda dubbelbeskattningen undanröjs på ett effektivt sätt i rätt tid, med regelbundna och ändamålsenliga underrättelser till den skattskyldige.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/269 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 3 Kommissionens förslag (3) Genom de befintliga mekanismer som föreskrivs i de bilaterala skatteavtalen uppnås inte en fullständig befrielse från dubbelbeskattning i rätt tid i samtliga fall. Den nuvarande konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) ( 7 ) (nedan kallad unionens skiljemannakonvention) har ett begränsat tillämpningsområde, eftersom den bara är tillämplig på tvister rörande internprissättning och fördelning av vinster till fasta driftställen. Genom den övervakning som gjorts som en del av genomförandet av unionens skiljemannakonvention har det framkommit vissa betydande brister, särskilt vad gäller tillträdet till förfarandet samt dess längd och effektiva slutförande. ( 7 ) EGT L 225, 20.8.1990, s. 10. Ändring (3) Genom de befintliga mekanismer som föreskrivs i de bilaterala dubbelbeskattningsavtalen uppnås inte en fullständig befrielse från dubbelbeskattning i rätt tid i samtliga fall. De mekanismer som fastställs i dessa avtal är i flera fall långa, kostsamma och svårtillgängliga och leder inte alltid till en överenskommelse. Unionens skiljemannakonvention har ett begränsat tillämpningsområde, eftersom den bara är tillämplig på tvister rörande internprissättning och fördelning av vinster till fasta driftställen. Genom den övervakning som gjorts som en del av genomförandet av unionens skiljemannakonvention har det framkommit vissa betydande brister, särskilt vad gäller tillträdet till förfarandet, bristen på rättsmedel, förfarandets längd och avsaknaden av ett slutligt bindande effektivt slutförande. Dessa brister utgör ett investeringshinder och måste åtgärdas. Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 3a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (3a) För att skapa rättvisa, tydliga och stabila skattevillkor och för att minska skattetvister på den inre marknaden krävs åtminstone ett visst mått av konvergens vad gäller bolagsbeskattningen. Införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas som föreslagits av kommissionen ( 1a ) utgör det effektivaste instrumentet för att undanröja riskerna för dubbelbeskattning i fråga om företagsbeskattning. ( 1a ) Förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2016)0683).

C 334/270 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 4 Kommissionens förslag (4) I syfte att skapa mer rättvisa skattevillkor måste reglerna om öppenhet förbättras och åtgärderna mot skatteundandragande skärpas. Samtidigt är det nödvändigt, i en anda av ett rättvist skattesystem, att se till att de skattskyldiga inte behöver betala skatt två gånger på samma inkomst och att tvistlösningsmekanismerna är omfattande, effektiva och hållbara. Det är också nödvändigt att förbättra tvistlösningsmekanismerna vid dubbelbeskattning för att hantera risken att det uppkommer ett ökat antal tvister om dubbel eller flerfaldig beskattning där betydande belopp kan stå på spel beroende på att skattemyndigheterna tillämpar mer regelbundna och fokuserade granskningsförfaranden. Ändring (4) I syfte att skapa mer rättvisa skattevillkor för företag som är verksamma i unionen måste reglerna om öppenhet förbättras och åtgärderna mot skatteundandragande och skatteflykt skärpas på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå. Att undvika dubbel icke-beskattning måste förbli en prioriterad fråga för unionen. Samtidigt är det nödvändigt, i en anda av ett rättvist skattesystem, att se till att de skattskyldiga inte behöver betala skatt två gånger på samma inkomst och att tvistlösningsmekanismerna är omfattande, effektiva och hållbara. Det är också nödvändigt att förbättra tvistlösningsmekanismerna vid dubbelbeskattning för att hantera risken att det uppkommer ett ökat antal tvister om dubbel eller flerfaldig beskattning där betydande belopp kan stå på spel beroende på att skattemyndigheterna tillämpar mer regelbundna och fokuserade granskningsförfaranden. Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 5 Kommissionens förslag (5) Det är därför nödvändigt att införa en effektiv och ändamålsenlig ram för lösning av skattetvister som garanterar rättslig säkerhet och ett företagsvänligt investeringsklimat för att åstadkomma en rättvis och effektiv företagsbeskattning i unionen. Genom tvistlösningsmekanismerna för dubbelbeskattning bör det också skapas en harmoniserad och öppen ram för åtgärdande av dubbelbeskattningsärenden, vilket bör göra att mekanismerna i sig skapar fördelar för samtliga skattskyldiga. Ändring (5) Det är därför nödvändigt att införa en effektiv och ändamålsenlig ram för lösning av skattetvister som garanterar rättslig säkerhet och stöder investeringar för att åstadkomma en rättvis och effektiv företagsbeskattning i unionen. Medlemsstaterna bör avsätta tillräckliga mänskliga, tekniska och finansiella resurser till behöriga myndigheter för detta ändamål.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/271 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 10 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (5a) Unionen har möjlighet att bli en föregångare och en global ledare när det gäller skattemässig transparens och samordning. Tvistlösningsmekanismerna för dubbelbeskattning bör därför också skapa en harmoniserad och transparent ram för åtgärdande av dubbelbeskattningsärenden och därigenom skapa fördelar för samtliga skattskyldiga. Om inte de berörda skattskyldiga kan bevisa att viss känslig affärs-, industri- eller yrkesinformation i beslutet inte bör offentliggöras, bör alla slutliga beslut offentliggöras i sin helhet och göras tillgängliga av kommissionen i ett gemensamt dataformat även på en centralt förvaltad webbplats. Offentliggörande av slutgiltiga beslut är i allmänhetens intresse eftersom det förbättrar förståelsen av hur bestämmelserna ska tolkas och tillämpas. Detta direktivs fulla potential kan endast utvecklas om jämförbara bestämmelser genomförs även i tredjeländer. Därför bör kommissionen ingripa även på internationell nivå för att inrätta bindande tvistlösningsförfaranden. Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 5b (nytt) Kommissionens förslag Ändring (5b) En verksam och effektiv ram bör inbegripa en möjlighet för medlemsstaterna att föreslå alternativa mekanismer för tvistlösning som bättre motsvarar de särskilda förutsättningarna för små och medelstora företag och kan medföra lägre kostnader, mindre byråkrati, mer effektivitet och snabbare undanröjande av dubbelbeskattning.

C 334/272 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 6 Kommissionens förslag (6) Undanröjandet av dubbelbeskattning bör uppnås genom ett förfarande varigenom som ett första steg ärendet överlämnas till skattemyndigheterna i de berörda medlemsstaterna för att tvisten ska lösas via ett förfarande för ömsesidig överenskommelse. Om en sådan överenskommelse inte nås inom en viss tidsfrist, ska ärendet överlämnas till en rådgivande kommitté eller en kommitté för alternativ tvistlösning, som består av både företrädare för de berörda skattemyndigheterna och oberoende personer i erkänd ställning. Skattemyndigheterna bör fatta ett slutligt bindande beslut som anknyter till yttrandet från den rådgivande kommittén eller från kommittén för alternativ tvistlösning. Ändring (6) Undanröjandet av dubbelbeskattning bör uppnås genom ett förfarande som är enkelt att använda. Som ett första steg bör ärendet överlämnas till skattemyndigheterna i de berörda medlemsstaterna för att tvisten ska lösas via ett förfarande för ömsesidig överenskommelse. Om en sådan överenskommelse inte nås inom en viss tidsfrist, ska ärendet överlämnas till en rådgivande kommitté eller en kommitté för alternativ tvistlösning, som består av både företrädare för de berörda skattemyndigheterna och oberoende personer i erkänd ställning vars namn kommer att finnas med i en offentlig förteckning över oberoende personer i erkänd ställning. Skattemyndigheterna bör fatta ett slutligt bindande beslut som anknyter till yttrandet från den rådgivande kommittén eller från kommittén för alternativ tvistlösning. Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 7a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (7a) Det förfarande som beskrivs i detta direktiv för att lösa dubbelbeskattningstvister är ett av flera alternativ för tvistlösning för den skattskyldige. Detta inbegriper förfaranden för ömsesidig överenskommelse enligt bilaterala konventioner om dubbelbeskattning eller unionens skiljemannakonvention. Det tvistlösningsförfarande som fastställs i detta direktiv bör prioriteras framför andra alternativ, eftersom det utgör en samordnad unionsomfattande strategi för tvistlösning som innehåller tydliga och genomförbara bestämmelser, en skyldighet att avskaffa dubbelbeskattning och en fastställd tidsram.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/273 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 14 Förslag till direktiv Skäl 7b (nytt) Kommissionens förslag Ändring (7b) Det är för närvarande oklart hur detta direktiv är kopplat till befintliga skiljedomsförfaranden i bilaterala skatteavtal och unionens befintliga skiljemannakonvention. Därför bör kommissionen förtydliga denna koppling så att skattskyldiga i tillämpliga fall kan välja det förfarande som är lämpligast. Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 7c (nytt) Kommissionens förslag Ändring (7c) Ett stort antal dubbelbeskattningsärenden berör tredjeländer. Därför bör kommissionen sträva efter att skapa en global ram, företrädesvis inom ramen för OECD. Fram till dess att en sådan OECD-ram har inrättats bör kommissionen arbeta för ett obligatoriskt (i stället för det nuvarande frivilliga) och bindande avtalsförfarande för alla ärenden som gäller potentiell gränsöverskridande dubbelbeskattning. Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 10a (nytt) Kommissionens förslag Ändring (10a) Detta direktivs tillämpningsområde bör utökas snarast möjligt. Direktivet utgör endast en ram för tvistlösning vid dubbelbeskattning av bolagsvinster. Tvister om dubbelbeskattning av inkomst, såsom pension eller lön, har inte inkluderats i dess tillämpningsområde, trots att inverkan på enskilda kan bli betydande. En medlemsstats annorlunda tolkning av ett skatteavtal kan leda till ekonomisk dubbelbeskattning, exempelvis om en medlemsstat tolkar en inkomstkälla som lön och en annan medlemsstat tolkar samma inkomstkälla som vinst. Därför bör olika tolkningar i medlemsstaterna i fråga om inkomstbeskattning också inkluderas i detta direktivs tillämpningsområde.

C 334/274 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 11 Kommissionens förslag (11) Efter en period av fem år bör kommissionen se över tillämpningen av detta direktiv, och medlemsstaterna bör lämna lämpliga synpunkter till kommissionen i detta avseende. Ändring (11) Efter en period av fem år bör kommissionen se över tillämpningen av detta direktiv, och då även fatta ett beslut om huruvida direktivet ska fortsätta gälla eller ändras. Medlemsstaterna bör lämna lämpliga synpunkter till kommissionen i detta avseende. Vid slutet av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, inbegripet en bedömning av utvidgningen av direktivets tillämpningsområde till att omfatta alla gränsöverskridande situationer som avser dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning, och, om så är lämpligt, ett förslag till ändring av lagstiftningen. Ändring 18 Förslag till direktiv Artikel 1 stycke 4 Kommissionens förslag Detta direktiv ska inte utgöra hinder för att tillämpa nationell lagstiftning eller bestämmelser i internationella avtal när det är nödvändigt för att förebygga skatteundandragande, skattebedrägeri eller missbruk. Ändring Detta direktiv ska inte utgöra hinder för att tillämpa nationell lagstiftning eller bestämmelser i internationella avtal när det är nödvändigt för att förebygga skatteundandragande och skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruk. Ändring 19 Förslag till direktiv Artikel 3 punkt 1 Kommissionens förslag 1. En skattskyldig som är föremål för dubbelbeskattning ska ha rätt att lämna in ett klagomål med begäran om att dubbelbeskattningen undanröjs till var och en av de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inom tre år efter mottagandet av den första underrättelsen om den åtgärd som resulterar i en dubbelbeskattning, oavsett om den skattskyldige använder de medel som står till buds enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna eller ej. Den skattskyldige ska i sitt klagomål till respektive behörig myndighet ange vilka andra medlemsstater som berörs. Ändring 1. En skattskyldig som är föremål för dubbelbeskattning ska ha rätt att lämna in ett klagomål med begäran om att dubbelbeskattningen undanröjs till var och en av de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inom tre år efter mottagandet av den första underrättelsen om den åtgärd som resulterar i en dubbelbeskattning, oavsett om den skattskyldige använder de medel som står till buds enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna eller ej. Den skattskyldige ska lämna in klagomålet till de berörda medlemsstaternas båda behöriga myndigheter samtidigt och i sitt klagomål till respektive behörig myndighet ange vilka andra medlemsstater som berörs. Kommissionen ska inrätta en central kontaktpunkt på alla unionens officiella språk som är lättillgänglig för allmänheten med aktuella adressuppgifter för varje behörig myndighet och en fullständig översikt över unionens gällande lagstiftning och skatteavtal.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/275 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 20 Förslag till direktiv Artikel 3 punkt 2 Kommissionens förslag 2. De behöriga myndigheterna ska bekräfta mottagandet av klagomålet inom en månad från mottagandet av klagomålet. De ska också underrätta de behöriga myndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna om mottagandet av klagomålet. Ändring 2. Varje behörig myndighet ska skriftligen bekräfta mottagandet av klagomålet och underrätta de behöriga myndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna inom två veckor från mottagandet av klagomålet. Ändring 21 Förslag till direktiv Artikel 3 punkt 3 led a Kommissionens förslag (a) Namn, adress, skatteregistreringsnummer och annan information som behövs för att identifiera den eller de skattskyldiga som lämnade klagomålet till de behöriga myndigheterna och varje annan skattskyldig som direkt berörs. Ändring (a) Namn, adress, skatteregistreringsnummer och annan information som behövs för att identifiera den eller de skattskyldiga som lämnade klagomålet till de behöriga myndigheterna och varje annan skattskyldig som direkt berörs såvitt klaganden känner till. Ändring 22 Förslag till direktiv Artikel 3 punkt 3 led d Kommissionens förslag Ändring d) Tillämpliga nationella bestämmelser och dubbelbeskattningsavtal. utgår Ändring 23 Förslag till direktiv Artikel 3 led 3 led e led iii Kommissionens förslag iii) Ett åtagande från den skattskyldige att svara så fullständigt och skyndsamt som möjligt på alla ändamålsenliga uppmaningar från en behörig myndighet och tillhandahålla all dokumentation på begäran av de behöriga myndigheterna. Ändring iii) Ett åtagande från den skattskyldige att svara så fullständigt och skyndsamt som möjligt på alla ändamålsenliga uppmaningar från en behörig myndighet och tillhandahålla all dokumentation på begäran av de behöriga myndigheterna, med vederbörlig hänsyn från de berörda myndigheternas sida till begränsningar i tillgången till begärda handlingar och externa förseningar.

C 334/276 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 24 Förslag till direktiv Artikel 3 punkt 3 led f Kommissionens förslag f) Eventuell ytterligare information som begärs av de behöriga myndigheterna. Ändring f) Eventuell ytterligare information av relevans för skattetvisten som begärs av de behöriga myndigheterna. Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 3 punkt 5 Kommissionens förslag 5. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska fatta ett beslut om godtagande av den skattskyldiges klagomål och dess tillåtlighet inom sex månader efter mottagandet. De behöriga myndigheterna ska informera de skattskyldiga och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om sitt beslut. Ändring 5. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska fatta ett beslut om godtagande av den skattskyldiges klagomål och dess tillåtlighet inom tre månader efter mottagandet av klagomålet och skriftligen informera denne och den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om sitt beslut inom två veckor. Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 4 punkt 1 stycke 1 Kommissionens förslag Om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna beslutar att godta klagomålet i enlighet med artikel 3.5, ska de sträva efter att undanröja dubbelbeskattningen genom förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom två år räknat från det sista meddelandet av en medlemsstats beslut om godtagande av klagomålet. Ändring Om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna beslutar att godta klagomålet i enlighet med artikel 3.5, ska de sträva efter att undanröja dubbelbeskattningen genom förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom ett år räknat från det sista meddelandet av en medlemsstats beslut om godtagande av klagomålet.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/277 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 4 punkt 1 stycke 2 Kommissionens förslag Den period på två år som avses i första stycket får förlängas med högst sex månader på begäran av en behörig myndighet i den berörda medlemsstaten, om den begärande behöriga myndigheten skriftligen motiverar det. Denna förlängning ska vara föremål för godkännande av de skattskyldiga och de övriga behöriga myndigheterna. Ändring Den period på ett år som avses i första stycket får förlängas med högst tre månader på begäran av en behörig myndighet i den berörda medlemsstaten, om den begärande behöriga myndigheten skriftligen motiverar det. Denna förlängning ska vara föremål för godkännande av de skattskyldiga och de övriga behöriga myndigheterna. Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 4 punkt 3 Kommissionens förslag 3. När medlemsstaternas behöriga myndigheter har nått en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattning inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna överlämna denna överenskommelse till den skattskyldige som ett bindande beslut för myndigheten att verkställas av den skatteskyldige, under förutsättning att denne har avstått från rätten till en inhemsk åtgärd. Detta beslut ska tillämpas oberoende av eventuella tidsfrister som föreskrivs i den nationella lagstiftningen av den berörda medlemsstaten. Ändring 3. När medlemsstaternas behöriga myndigheter har nått en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattning inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna inom fem dagar överlämna denna överenskommelse till den skattskyldige som ett bindande beslut för myndigheten att verkställas av den skatteskyldige, under förutsättning att denne har avstått från rätten till en inhemsk åtgärd. Detta beslut ska omedelbart tillämpas oberoende av eventuella tidsfrister som föreskrivs i den nationella lagstiftningen av den berörda medlemsstaten. Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 4 punkt 4 Kommissionens förslag 4. Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har nått en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattning inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna informera de skattskyldiga med angivande av orsakerna till den uteblivna överenskommelsen. Ändring 4. Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har nått en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattning inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna informera de skattskyldiga inom två veckor med angivande av orsakerna till den uteblivna överenskommelsen samt informera de skattskyldiga om deras möjligheter att överklaga, med relevant kontaktinformation till överklagandeinstanserna.

C 334/278 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 5 punkt 1 Kommissionens förslag 1. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter får besluta att avslå klagomålet om det är otillåtligt, eller om ingen dubbelbeskattning föreligger eller den treårsperiod som anges i artikel 3.1 inte respekteras. Ändring 1. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter får besluta att avslå klagomålet om det är otillåtligt, eller om ingen dubbelbeskattning föreligger eller den treårsperiod som anges i artikel 3.1 inte respekteras. De behöriga myndigheterna ska underrätta den skattskyldige om skälen till avslaget. Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 5 punkt 2 Kommissionens förslag 2. Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har fattat ett beslut om klagomålet inom sex månader efter att ha mottagit ett klagomål från en skattskyldig, ska klagomålet anses ha avslagits. Ändring 2. Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har fattat ett beslut om klagomålet inom tre månader efter att ha mottagit ett klagomål från en skattskyldig, ska klagomålet anses ha avslagits och den skatteskyldige ska underrättas om detta inom en månad från denna tremånaderperiod. Ändring 32 Förslag till direktiv Artikel 5 punkt 3 Kommissionens förslag 3. Om klagomålet avslås, ska den skattskyldige ha rätt att överklaga beslutet från de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med nationella bestämmelser. Ändring 3. Om klagomålet avslås, ska den skattskyldige ha rätt att överklaga beslutet från de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med nationella bestämmelser. Den skattskyldige har rätt att överklaga till vilken som helst av de behöriga myndigheterna. Den behöriga myndighet som mottar överklagandet ska underrätta den andra behöriga myndigheten om överklagandet och de två behöriga myndigheterna ska samordna sin hantering av överklagandet. När det gäller små och medelstora företag ska kostnaderna uppbäras av den behöriga myndighet som ursprungligen avslog klagomålet om överklagandet bifalls.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/279 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 6 punkt 2 stycke 1 Kommissionens förslag Den rådgivande kommittén ska fatta beslut om tillåtligheten och godkännandet av klagomålet inom sex månader efter dagen för meddelandet av det senaste beslutet att avslå klagomålet enligt artikel 5.1 av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. I avsaknad av beslut som meddelats inom sexmånadersperioden ska klagomålet anses ha avslagits. Ändring Den rådgivande kommittén ska fatta beslut om tillåtligheten och godkännandet av klagomålet inom tre månader efter dagen för meddelandet av det senaste beslutet att avslå klagomålet enligt artikel 5.1 av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. I avsaknad av beslut som meddelats inom tremånadersperioden ska klagomålet anses ha avslagits. Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 6 punkt 2 stycke 2 Kommissionens förslag Om den rådgivande kommittén bekräftar förekomsten av dubbelbeskattning och klagomålet kan tas upp till behandling, ska det förfarande för ömsesidig överenskommelse som anges i artikel 4 inledas på begäran av en av de behöriga myndigheterna. Den berörda behöriga myndigheten ska underrätta den rådgivande kommittén, de övriga behöriga myndigheterna och de skattskyldiga om denna begäran. Den period på två år som föreskrivs i artikel 4.1 ska inledas den dag beslutet om godkännande och upptagande till sakprövning av klagomålet fattas av den rådgivande kommittén. Ändring Om den rådgivande kommittén bekräftar förekomsten av dubbelbeskattning och klagomålet kan tas upp till behandling, ska det förfarande för ömsesidig överenskommelse som anges i artikel 4 inledas på begäran av en av de behöriga myndigheterna. Den berörda behöriga myndigheten ska underrätta den rådgivande kommittén, de övriga behöriga myndigheterna och de skattskyldiga om denna begäran. Den period på ett år som föreskrivs i artikel 4.1 ska inledas den dag beslutet om godkännande och upptagande till sakprövning av klagomålet fattas av den rådgivande kommittén. Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 6 punkt 3 stycke 1 Kommissionens förslag Den rådgivande kommittén ska inrättas av de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater där de inte har lyckats nå en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattningen enligt förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1. Ändring Om de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater inte har lyckats nå en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattningen enligt förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1 ska den rådgivande kommittén avge ett yttrande om undanröjande av dubbelbeskattning enligt artikel 13.1.

C 334/280 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 36 Förslag till direktiv Artikel 6 punkt 4 stycke 1 Kommissionens förslag Den rådgivande kommittén ska inrättas senast femtio kalenderdagar efter utgången av den sexmånadersfrist som föreskrivs i artikel 3.5, om den rådgivande kommittén inrättas i enlighet med punkt 1. Ändring Den rådgivande kommittén ska inrättas senast en månad efter utgången av den tremånadersfrist som föreskrivs i artikel 3.5, om den rådgivande kommittén inrättas i enlighet med punkt 1. Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 6 punkt 4 stycke 2 Kommissionens förslag Den rådgivande kommittén ska inrättas senast femtio kalenderdagar efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1 om den rådgivande kommittén inrättas i enlighet med punkt 2. Ändring Den rådgivande kommittén ska inrättas senast en månad efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1 om den rådgivande kommittén inrättas i enlighet med punkt 2. Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 7 punkt 1 stycke 2 Kommissionens förslag Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har underlåtit att utse en oberoende person i erkänd ställning och dennes ersättare, får den skattskyldige av den behöriga domstolen i den medlemsstaten begära att utse en oberoende person och dennes ersättare från den förteckning som avses i artikel 8.4. Ändring Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har underlåtit att utse en oberoende person i erkänd ställning och dennes ersättare, får den skattskyldige av den behöriga domstolen i den medlemsstaten begära att utse en oberoende person och dennes ersättare från den förteckning som avses i artikel 8.4 inom tre månader.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/281 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 7 punkt 1 stycke 3 Kommissionens förslag Om de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater har underlåtit att göra detta, får den skattskyldige av den behöriga domstolen i varje medlemsstat begära att denna utser två oberoende personer i erkänd ställning i enlighet med andra och tredje stycket. De oberoende personer som utses på detta sätt ska utse en ordförande genom lottning från förteckningen över de oberoende personer som är kvalificerade som ordförande enligt artikel 8.4. Ändring Om de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater har underlåtit att göra detta, får den skattskyldige av den behöriga domstolen i varje medlemsstat begära att denna utser två oberoende personer i erkänd ställning i enlighet med artikel 8.4 andra och tredje stycket. Kommissionen ska tillhandahålla tydlig information om de behöriga domstolarna i varje medlemsstat i en central kontaktpunkt på sin webbplats på unionens samtliga officiella språk. De oberoende personer som utses på detta sätt ska utse en ordförande genom lottning från förteckningen över de oberoende personer som är kvalificerade som ordförande enligt artikel 8.4. Ändring 40 Förslag till direktiv Artikel 7 punkt 2 Kommissionens förslag 2. Utseende av oberoende personer och deras ersättare enligt punkt 1 ska hänskjutas till behörig domstol i en medlemsstat först efter utgången av den tidsperiod på femtio dagar som avses i artikel 6.4 och inom två veckor efter utgången av denna period. Ändring 2. Utseende av oberoende personer och deras ersättare enligt punkt 1 ska hänskjutas till behörig domstol i en medlemsstat först efter utgången av den tidsperiod på en månad som avses i artikel 6.4 och inom två veckor efter utgången av denna period.

C 334/282 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 41 Förslag till direktiv Artikel 7 punkt 3 Kommissionens förslag 3. Den behöriga domstolen ska fatta ett beslut enligt punkt 1 och meddela sökanden detta beslut. Det förfarande som är tillämpligt vid den behöriga domstolen för att utse de oberoende personerna om medlemsstaten underlåter att utse dem är densamma som den som är tillämplig enligt nationella bestämmelser i civilrättsliga och kommersiella skiljeförfaranden när domstolarna utser skiljemän i fall där parterna inte kan enas i detta avseende. Den behöriga domstolen ska också informera de behöriga myndigheter som ursprungligen underlåtit att inrätta den rådgivande kommittén. Denna medlemsstat ska ha rätt att överklaga ett beslut från domstolen, förutsatt att de har rätt att göra det enligt nationell lagstiftning. I händelse av avslag ska sökanden ha rätt att överklaga domstolens beslut i enlighet med nationella processrättsliga reglerna. Ändring 3. Den behöriga domstolen ska fatta ett beslut enligt punkt 1 och meddela sökanden detta beslut inom en månad. Det förfarande som är tillämpligt vid den behöriga domstolen för att utse de oberoende personerna om medlemsstaten underlåter att utse dem är densamma som den som är tillämplig enligt nationella bestämmelser i civilrättsliga och kommersiella skiljeförfaranden när domstolarna utser skiljemän i fall där parterna inte kan enas i detta avseende. Den behöriga domstolen ska också informera de behöriga myndigheter som ursprungligen underlåtit att inrätta den rådgivande kommittén. Denna medlemsstat ska ha rätt att överklaga ett beslut från domstolen, förutsatt att de har rätt att göra det enligt nationell lagstiftning. I händelse av avslag ska sökanden ha rätt att överklaga domstolens beslut i enlighet med nationella processrättsliga reglerna. Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 8 punkt 1 stycke 1 led c Kommissionens förslag c) En eller två oberoende personer i erkänd ställning som ska utses av varje behöriga myndigheten från den förteckning över personer som avses i punkt 4. Ändring c) En eller två oberoende personer i erkänd ställning som ska utses av varje behörig myndighet från den förteckning över personer som avses i punkt 4, med undantag för de personer som föreslås av den egna medlemsstaten. Ändring 43 Förslag till direktiv Artikel 8 punkt 1 stycke 3a (nytt) Kommissionens förslag Ändring Medlemsstaterna får besluta att utse de företrädare som avses i led b i det första stycket på permanent basis.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/283 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 44 Förslag till direktiv Artikel 8 punkt 3 led b Kommissionens förslag b) Om den personen har eller har haft en stor andel i eller har varit anställd av eller rådgivare åt en eller samtliga skattskyldiga personer. Ändring b) Om den personen eller en släkting till denna person har eller har haft en stor andel i eller har varit anställd av eller rådgivare åt en eller samtliga skattskyldiga personer. Ändring 45 Förslag till direktiv Artikel 8 punkt 4 stycke 2 Kommissionens förslag Oberoende personer i erkänd ställning måste vara medborgare i en medlemsstat och bosatta i unionen. De måste vara kompetenta och oberoende. Ändring Oberoende personer i erkänd ställning måste vara medborgare i en medlemsstat och bosatta i unionen och ska helst vara tjänstemän och statligt anställda som arbetar på det skatterättsliga området eller vid en förvaltningsdomstol. De måste vara kompetenta, oberoende, opartiska och ha stor integritet. Ändring 46 Förslag till direktiv Artikel 8 punkt 4 stycke 3 Kommissionens förslag Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla namnen på de oberoende personer i erkänd ställning som de har nominerat. Medlemsstaterna får ange i meddelandet vilken av de fem personer som nominerats som kan utnämnas till ordförande. De ska också förse kommissionen med fullständig och aktuell information om deras yrkesmässiga och akademiska bakgrund, kompetens, expertis och intressekonflikter. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar i förteckningen över oberoende personer. Ändring Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla namnen på de oberoende personer i erkänd ställning som de har nominerat. Medlemsstaterna ska ange i meddelandet vilken av de fem personer som nominerats som kan utnämnas till ordförande. De ska också förse kommissionen med fullständig och aktuell information om deras yrkesmässiga och akademiska bakgrund, kompetens, expertis och intressekonflikter. Denna information ska uppdateras i händelse av ändringar i de oberoende personernas meritförteckning. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar i förteckningen över oberoende personer.

C 334/284 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 8 punkt 4 stycke 3a (nytt) Kommissionens förslag Ändring Kommissionen ska kontrollera den information som avses i tredje stycket avseende de oberoende personer i erkänd ställning som medlemsstaterna har nominerat. Sådana kontroller ska utföras inom tre månader efter att informationen har mottagits från medlemsstaterna. Om kommissionen hyser tvivel om de nominerade personernas oberoende kan den begära att medlemsstaten ska tillhandahålla ytterligare information, och om tvivlen kvarstår får den begära att medlemsstaten avför den personen från förteckningen och utser en annan person. Ändring 48 Förslag till direktiv Artikel 8 punkt 4 stycke 3b (nytt) Kommissionens förslag Ändring Förteckningen över oberoende personer i erkänd ställning ska vara tillgänglig för allmänheten. Ändring 49 Förslag till direktiv Artikel 9 punkt 1 Kommissionens förslag 1. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna får komma överens om att inrätta en kommitté för alternativ tvistlösning i stället för den rådgivande kommittén för att avge ett yttrande om avskaffande av dubbelbeskattning i enlighet med artikel 13. Ändring 1. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna får komma överens om att inrätta en kommitté för alternativ tvistlösning i stället för den rådgivande kommittén för att avge ett yttrande om avskaffande av dubbelbeskattning i enlighet med artikel 13. Kommittén för alternativ tvistlösning ska emellertid användas i så få fall som möjligt.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/285 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 50 Förslag till direktiv Artikel 9 punkt 2 Kommissionens förslag 2. Kommittén för alternativ tvistlösning får skilja sig från den rådgivande kommittén med avseende på sammansättning och form, och tillämpa förlikning, medling, expertis, lagföring eller andra tvistlösningsförfaranden eller metoder för att lösa tvisten. Ändring 2. Kommittén för alternativ tvistlösning får skilja sig från den rådgivande kommittén med avseende på sammansättning och form, och tillämpa förlikning, medling, expertis, lagföring eller andra ändamålsenliga och erkända tvistlösningsförfaranden eller metoder för att lösa tvisten. Ändring 51 Förslag till direktiv Artikel 9 punkt 4 Kommissionens förslag 4. Artiklarna 11 15 ska gälla för kommittén för alternativ tvistlösning, med undantag för de regler om majoritet som anges i artikel 13.3. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna kan komma överens om andra regler om majoritet inom ramen för arbetsordningen för kommittén för alternativ tvistlösning. Ändring 4. Artiklarna 11 15 ska gälla för kommittén för alternativ tvistlösning, med undantag för de regler om majoritet som anges i artikel 13.3. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna kan komma överens om andra regler om majoritet inom ramen för arbetsordningen för kommittén för alternativ tvistlösning, förutsatt att det garanteras att de personer som utsetts för att lösa tvisterna är oberoende och att det inte föreligger några intressekonflikter. Ändring 52 Förslag till direktiv Artikel 10 punkt 1 inledningen Kommissionens förslag Medlemsstaterna ska se till att inom en period av femtio kalenderdagar enligt artikel 6.4 varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna ska underrätta de skattskyldiga om följande: Ändring Medlemsstaterna ska se till att inom en period av en månad enligt artikel 6.4 varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna ska underrätta de skattskyldiga om följande:

C 334/286 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 53 Förslag till direktiv Artikel 10 punkt 1 stycke 2 Kommissionens förslag Den dag som avses i första stycket led b ska fastställas senast 6 månader efter inrättandet av den rådgivande kommittén och kommittén för alternativ tvistlösning. Ändring Den dag som avses i första stycket led b ska fastställas senast tre månader efter inrättandet av den rådgivande kommittén och kommittén för alternativ tvistlösning. Ändring 54 Förslag till direktiv Artikel 10 punkt 3 Kommissionens förslag 3. I händelse av uteblivet eller ofullständigt meddelande av arbetsordningen till de skattskyldiga, ska medlemsstaterna se till att den oberoende personerna och ordföranden kompletterar arbetsordningen enligt bilaga II och skickar dem till den skattskyldige inom två veckor från den dag då de femtio kalenderdagarna enligt artikel 6.4 har gått ut. Om de oberoende personerna och ordföranden inte kan enas om arbetsordningen eller inte meddelar de skattskyldiga om dem, kan de skattskyldiga vända sig till behörig domstol i den stat där bosättningsorten/etableringsorten är belägen för att dra alla juridiska konsekvenser och genomföra arbetsordningen. Ändring 3. I händelse av uteblivet eller ofullständigt meddelande av arbetsordningen till de skattskyldiga, ska medlemsstaterna se till att den oberoende personerna och ordföranden kompletterar arbetsordningen enligt bilaga II och skickar dem till den skattskyldige inom två veckor från den dag då tidsperioden på en månad enligt artikel 6.4 har gått ut. Om de oberoende personerna och ordföranden inte kan enas om arbetsordningen eller inte meddelar de skattskyldiga om dem, kan de skattskyldiga vända sig till behörig domstol i den stat där bosättningsorten/etableringsorten är belägen för att dra alla juridiska konsekvenser och genomföra arbetsordningen. Ändring 55 Förslag till direktiv Artikel 12 punkt 1 inledningen Kommissionens förslag 1. För tillämpning av det förfarande som avses i artikel 6 får den berörde skattskyldige/de berörda skattskyldiga förse den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning med all information, bevisning eller handlingar som kan vara relevanta för beslutet. Den skattskyldige/de skattskyldiga och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska tillhandahålla alla uppgifter, all bevisning eller handlingar på begäran av den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat får dock vägra att lämna uppgifter till den rådgivande kommittén i följande fall: Ändring 1. För tillämpning av det förfarande som avses i artikel 6 ska den berörde skattskyldige/de berörda skattskyldiga förse den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning med all information, bevisning eller handlingar som kan vara relevanta för beslutet. Den skattskyldige/de skattskyldiga och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska tillhandahålla alla uppgifter, all bevisning eller handlingar på begäran av den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat får dock vägra att lämna uppgifter till den rådgivande kommittén i följande fall:

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/287 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 56 Förslag till direktiv Artikel 13 punkt 1 Kommissionens förslag 1. Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska utfärda sitt yttrande senast sex månader efter att den inrättades av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Ändring 1. Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska utfärda sitt yttrande senast tre månader efter att den inrättades av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Ändring 57 Förslag till direktiv Artikel 13 punkt 2 Kommissionens förslag 2. Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska, när den utarbetar sitt yttrande, beakta tillämplig nationell lagstiftning och dubbelbeskattningsavtal. I avsaknad av ett dubbelbeskattningsavtal eller överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna får den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning, när den utarbetar sitt yttrande, hänvisas till internationell praxis på skatteområdet, till exempel OECD:s senaste modell för skatteavtal. Ändring 2. Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska, när den utarbetar sitt yttrande, beakta tillämplig nationell lagstiftning och dubbelbeskattningsavtal. I avsaknad av ett dubbelbeskattningsavtal eller överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna får den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning, när den utarbetar sitt yttrande, hänvisas till internationell praxis på skatteområdet, till exempel OECD:s senaste modell för skatteavtal och FN:s senaste modellavtal för dubbelbeskattning. Ändring 58 Förslag till direktiv Artikel 14 punkt 1 Kommissionens förslag 1. De behöriga myndigheterna ska inom sex månader från delgivningen av yttrandet från den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning kommissionen enas om avskaffande av dubbelbeskattningen. Ändring 1. De behöriga myndigheterna ska inom tre månader från delgivningen av yttrandet från den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning kommissionen enas om avskaffande av dubbelbeskattningen.

C 334/288 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 59 Förslag till direktiv Artikel 14 punkt 3 Kommissionens förslag 3. Medlemsstaterna ska se till att det slutliga beslutet om undanröjande av dubbelbeskattning översänds av varje behörig myndighet till de skattskyldiga senast trettio kalenderdagar efter dess antagande. Om den skattskyldige inte har meddelats om beslutet inom trettio kalenderdagar får denne överklaga i medlemsstaten för bosättning eller för driftställe i enlighet med nationella bestämmelser. Ändring 3. Medlemsstaterna ska se till att det slutliga beslutet om undanröjande av dubbelbeskattning översänds av varje behörig myndighet till de skattskyldiga senast trettio kalenderdagar efter dess antagande. Om den skattskyldige inte har underrättats om beslutet inom trettiodagarsperioden får denne överklaga i medlemsstaten för bosättning eller för driftställe i enlighet med nationella bestämmelser. Ändring 60 Förslag till direktiv Artikel 15 punkt 2 Kommissionens förslag 2. Hänskjutande av tvisten till förfarandet för ömsesidig överenskommelse eller tvistlösningsförfarandet ska inte hindra en medlemsstat från att inleda eller fortsätta rättsliga förfaranden eller förfaranden för administrativa och straffrättsliga påföljder för samma ärende. Ändring 2. Hänskjutande av tvisten till förfarandet för ömsesidig överenskommelse eller tvistlösningsförfarandet ska hindra en medlemsstat från att inleda eller fortsätta rättsliga förfaranden eller förfaranden för administrativa och straffrättsliga påföljder för samma ärende. Ändring 61 Förslag till direktiv Artikel 15 punkt 3 led a Kommissionens förslag Ändring a) De sex månader som avses i artikel 3.5. a) De tre månader som avses i artikel 3.5. Ändring 62 Förslag till direktiv Artikel 15 punkt 3 led b Kommissionens förslag Ändring b) De två år som avses i artikel 4.1. b) Det år som avses i artikel 4.1.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/289 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 63 Förslag till direktiv Artikel 15 punkt 6 Kommissionens förslag 6. Genom undantag från artikel 6 får de berörda medlemsstaterna får neka tillgång till tvistlösningsförfarandet i fall av skattebedrägeri, avsiktlig försummelse och grov vårdslöshet. Ändring 6. Genom undantag från artikel 6 får de berörda medlemsstaterna neka tillgång till tvistlösningsförfarandet i förfaranden för straffrättsliga eller administrativa påföljder i fall av skattebedrägeri, avsiktlig försummelse och grov vårdslöshet för samma ärende, som kan bevisas genom ett beslut som vunnit laga kraft. Ändring 64 Förslag till direktiv Artikel 16 punkt 2 Kommissionens förslag 2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra det slutliga beslut som avses i artikel 14, med förbehåll för samtycke av alla berörda skattskyldiga. Ändring 2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra det slutliga beslut som avses i artikel 14 i dess helhet. Om någon av de skattskyldiga lägger fram argument för att vissa specifika detaljer i beslutet är känslig affärs-, industri- eller yrkesinformation ska de behöriga myndigheterna emellertid beakta dessa argument och offentliggöra så mycket information ur beslutet som möjligt, men avlägsna de känsliga delarna. Samtidigt som man skyddar de skattskyldigas konstitutionella rättigheter, särskilt när det gäller information vars offentliggörande tydligt och bevisligen skulle avslöja industriellt och kommersiellt känslig information till konkurrenter, ska de behöriga myndigheterna sträva efter att säkerställa största möjliga transparens genom offentliggörandet av det slutliga beslutet. Ändring 65 Förslag till direktiv Artikel 16 punkt 3 stycke 1 Kommissionens förslag Ändring Om en berörd skattskyldig inte samtycker till att det slutliga beslutet offentliggörs i sin helhet, ska de behöriga myndigheterna offentliggöra en sammanfattning av det slutliga beslutet med beskrivning av frågan och sakinnehållet, berörda skatteperioder, rättslig grund, industrisektor, kort beskrivning av slutresultatet. utgår

C 334/290 SV Europeiska unionens officiella tidning 19.9.2018 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 67 Förslag till direktiv Artikel 16 punkt 4 Kommissionens förslag 4. Kommissionen ska fastställa standardformulär för tillhandahållandet av de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3 genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2. Ändring 4. Kommissionen ska fastställa standardformulär för tillhandahållandet av de uppgifter som avses i punkt 2 genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2. Ändring 68 Förslag till direktiv Artikel 16 punkt 5 Kommissionens förslag 5. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen den information som ska offentliggöras i enlighet med punkt 3. Ändring 5. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen den information som ska offentliggöras i enlighet med punkt 3. Kommissionen ska göra denna information tillgänglig i ett allmänt använt dataformat på en centralt förvaltad webbplats. Ändring 69 Förslag till direktiv Artikel 17 punkt 1 Kommissionens förslag 1. Kommissionen ska elektroniskt offentliggöra och uppdatera förteckningen över de oberoende personer i erkänd ställning som avses i artikel 8.4 och ange vilka av dessa personer kan utses till ordförande. Denna förteckning ska endast innehålla namnen på dessa personer. Ändring 1. Kommissionen ska i ett öppet dataformat elektroniskt offentliggöra och uppdatera förteckningen över de oberoende personer i erkänd ställning som avses i artikel 8.4 och ange vilka av dessa personer kan utses till ordförande. Denna förteckning ska innehålla namnen på samt anknytningar och meritförteckningar för dessa personer och information om deras kvalifikationer och praktiska erfarenhet samt uppgifter om intressekonflikter.

19.9.2018 SV Europeiska unionens officiella tidning C 334/291 Torsdagen den 6 juli 2017 Ändring 70 Förslag till direktiv Artikel 21a (ny) Kommissionens förslag Ändring Artikel 21a Översyn Senast [tre år efter detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen på grundval av offentliga samråd och i ljuset av diskussionerna med de behöriga myndigheterna inleda en översyn av tillämpningen och räckvidden av detta direktiv. Kommissionen ska också analysera om en rådgivande kommitté av permanent karaktär ( ständiga rådgivande kommittén ) ytterligare skulle öka ändamålsenligheten och effektiviteten i förfarandena för tvistlösning. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov tillsammans med ett förslag till ändring av lagstiftningen. Ändring 71 Förslag till direktiv Bilaga I rubrik 5 led 2a (nytt) Kommissionens förslag Ändring Gewerbesteuer Ändring 72 Förslag till direktiv Bilaga I rubrik 12 led 2a (nytt) Kommissionens förslag Ändring Imposta regionale sulle attività produttive

ISSN 1977-1061 (elektronisk utgåva) ISSN 1725-2504 (pappersutgåva) SV