Dinosaurier Material: Dinosauriekort med bild, namn och fakta i storlek 14x14 cm. Dessa är indelade i 14 grupper efter de olika typerna av dinosaurier. Inom varje grupp är dinosaurierna indelade i den ordning de utvecklats. Matta att lägga ut materialet på. Syfte: Att fördjupa barnets kunskap om livets utveckling på jorden. Att fördjupa kunskapen om dinosaurier. Presentation: Läraren inbjuder till övningen, gärna efter att ha arbetat med svarta tidslinjen. Läraren börjar med att ta fram en grupp av dinosaurier och berätta lite om dem. Sedan tar hen fram ett bildkort på en dinosaurie samt kort med namn och lägger bredvid. Läraren pekar på bildkortet och sedan på namnet samtidigt som hen säger namnet på dinosaurien. Läraren pekar på korten och ber barnet att upprepa. Vänder därefter korten och visar baksidan som är färgkodad för att synliggöra felkontrollen. Fortsätter sedan med fler kort inom gruppen. Barnet får sedan pröva själv. Fler övningar: Barnet kan träna på att skriva faktatexter. Barnet kan få sortera dinosaurier från olika grupper. Felkontroll: Barnet genom färgkodning.
Läraren kan även utgöra felkontrollen. Herrerasaurus
[he-rera-sau-rus] "Herreras ödla" Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Argentina) Längd: 3 m Det här är en av de äldsta kända dinosaurierna. Det är faktiskt mycket möjligt att alla andra dinosaurier utvecklats ur just detta djur. Eftersom det är så gammalt, kan man inte riktigt passa in det i saurischia eller ornitischia. Herrerasaurus har fått sitt namn efter bonden Victor Herrera, som råkade snubbla över en bit av dess skelett som stack upp ur ett berg. Detta rovdjur höll troligen till i oaser och andra växtbeklädda områden under trias. Här jagade den mindre djur genom att ligga och lurpassa på dem, kanske när de kom för att dricka. Tidiga dinosaurier De här var de första reptilerna som reste sig upp på bakbenen och gick ungefär som stora fåglar gör idag. Forskarna är ganska säkra på att herrerasaurierna är dinosauriernas förfäder. De levde i slutet på trias, och trängdes kanske undan när bättre utvecklade dinosaurier dök upp. Man har inte hittat särskilt många fossil från dem.
Staurikosaurus
[stau-ri-ko-sau-rus] "Södra korsets ödla" Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Brasilien, Argentina) Längd: 2 m Coelurosaurier Coelurosaurierna ("ihålig-svansade ödlor") var en grupp köttätande tvåbenta, snabba och mestadels små dinosaurier. De tillhörde ordningen theropoda och infraordningen tetanue. Staurikosaurus är antagligen den allra första dinosaurien. Den gick på två ben, men dess höfter var inte riktigt anpassade för detta. Den verkar ha varit ett djur på väg åt rätt håll i utvecklingen. Forskarna tror att Staurikosaurus är släkt med Herrerasaurus, men är inte riktigt säkra. Det första fossilet hittades på en plats på norra halvklotet, där man kan se stjärnbilden "södra korset". Det är efter detta som Staurikosaurus fått sitt namn. Precis som Herrerasaurus jagade den andra djur och höll sig nära trädbeväxta platser Till skillnad från större köttätare som Tyrannosaurus hade de väl utvecklade framben med riktiga små händer. De var antagligen också mycket intelligenta om man jämför dem med många samtida djur. Coelurosaurierna dök upp under tidig jura. Som sina större släktingar i tetanue utvecklades de ur Coelophysis, men behöll många drag med denna tidiga lilla rovdinosaurie. Coelurosauria är en väldigt stor grupp. Det har visat sig vara svårt för forskarna att klura ut hur de olika familjerna egentligen var släkt. Här följer några av de djur som hade mycket gemensamt.
Gojirasaurus
[GO-jirra-SAU-russ] "Gojira (Godzilla)-ödla" Tid: Sen trias Plats: Nordamerika (USA) Längd: 5-7 m Gojirasaurus tillhörde ett släkte som var några av de tidigast utvecklade dinosauirierna, coelurosaurierna. De var lätt byggda, tvåbenta köttätare och levde oftast i stora flockar. Coelurosaurierna var ganska små, mellan 50 cm till 3 m. Gojirasaurus var upp till 7 m och en jätte i sin värld. Därför har den fått sitt namn efter det japanska filmmonstret Godzilla (Gojira i Japan), som är så stor att han kan trampa ner skyskrapor! Man vet inte riktigt hur Gojirasaurus såg ut, eftersom man inte hittat hela skelettet. Skallen, till exempel, är fortfarande ett mysterium. Man kan göra en rimlig gissning eftersom de flesta andra stora coelurosaurier hade en kam av ben på huvudet. Forskarna vet inte vad kammen användes till, men man tror att den fungerade som en "flagga", en sorts färggrann skylt som djuren kunde vifta med när hannarna bråkade om honor och revir. Det här var en ofarlig uppvisning istället för att slåss på riktigt. Många fåglar och nutida reptiler gör på samma sätt.
[syn-tar-sus] "Ihopsmält tarsus" Tid: Tidig jura Plats: Afrika (Zimbabwe), Nordamerika (USA) Längd: 3 m Syntarsus hade många likheter med sin förfader Coelophysis, men var aningen större och lite mer utvecklad på flera sätt. Hur den är släkt med andra coelosaurier är svårt att säga. Den har i vilket fall mer gemensamt med de andra små rovdinosaurier som dök upp under jura, än de större djur som härstammar från Coelophysis. Syntarsus har fått sitt namn från en sammanvuxen del (tarsus) i sin fotled. Just denna del gav djuret en väldig styrka och snabbhet när det rörde från sig. Benens utseende pekar också på att den kan ha tagit sig fram ibland hoppande som en känguru. Syntarsus Många forskare vill tro att Syntarsus var täckt med fjäderlika fjäll. Dessa användes för att styra kroppstemperaturen. För att värma upp sig låg fjällen mot kroppen. För att svalka av sig reste djuret på dem. Om detta stämmer kan flera mindre dinosaurier ha sett ut på det här sättet, men det finns inga bevis på att så var fallet.
Halticosaurus
[hal-ti-co-sau-rus] "Den viga ödlan" Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland) Längd: 5,5 m Det här var en stor, men lätt byggd rovdinosaurie. Den är troligen släkt med Coelophysis, precis som Syntarsus. Den levde antagligen på samma sätt som sin förfader, men jagade större byten. Armarna var kortare än på de flesta liknande rovdjur, vilket kanske visar att den är ett led i utvecklingen mot de stora köttätarna. Just dessa hade mycket små framben.
[sal-to-pus] "Hoppande fot" Tid: Sen trias Plats: Europa (Skottland) Längd: 60 cm Saltopus var inte större än en vanlig katt, men säkert ett farligt litet rovdjur. En hel flock av de här kunde nog slå till mot ett byte, på samma sätt som de köttätande pirayafiskarna i Sydamerika. Man tror att den är en förfader till de mycket större ceratosaurierna, vilka blev mäktiga rovdjur under jura-perioden. Den hade femfingrade, små händer som den troligen kunde gripa med. Saltopus
Procompsognathus
[pro-komp-sog-na-tus] "Före compsognathus" Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland) Längd: 1,2 m Det här var ännu en släkting till Coelophysis, och var som flera andra små rovdinosaurier mycket lik den i utseende och beteende. Dess huvud var dock mer likt ett litet rovdjur som dök upp under jura -Compsognathus. På så sätt har Procompsognathus fått sitt namn.
[SE-gi-SAU-rus] "Kanjonödlan" Tid: Tidig jura Plats: Nordamerika (USA) Längd: 1 m Denna lilla rovdinosaurie har verkligen satt myror i huvudet på forskarna. Man har egentligen inte hittat något tydligt släktskap med liknande rovdjur från samma tid. Många paleontologer tror att den är en tidig ceratosaurie, medan andra vill sätta den i en alldeles egen grupp. Det finns även de som menar att den inte alls var köttätare. Segisaurus Kroppen på den var ungefär stor som en gås. Fötterna var kraftigare än på andra små köttätare.
Compsognathus
[KOMP-sog-NA-tus] "Vacker käke" Tid: Sen jura Plats: Europa (Tyskland, Frankrike) Längd: 60 cm Compsognathus var en av de allra minsta dinosaurierna, men den var starkt byggd och liknade på många sätt de mycket större rovdinosaurierna. Det är troligt att den jagade i flock. Bytet bestod mest av ödlor, groddjur och primitiva däggdjur. Det kan också hända att den anföll sin fågelliknande släkting Archeopteryx. Compsognathus var ungefär så stor som en tupp, och sprang nog på samma sätt. En och en var de små rovdjuren sårbara, men en ilsken flock kunde nog jaga ganska stora motståndare på flykten.
[OR-nito-LES-tes] "Fågelrövare" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Längd: 2 m Det här var en snabb jägare med väl utvecklade griphänder. Man har gissat att den sprang i fatt och fångade primitiva fåglar runt oaser och andra vattendrag. När forskarna hittade det första fossilet år 1900 var skallen krossad, så man vet inte riktig hur Ornitholestes såg ut. Det verkar som om den hade ett litet horn på nosen, men man är inte helt säker. Ornitholestes
Coelurus
[se-lu-rus] "Ihålig svans" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Längd: 1,8 m Forskarna trodde länge att Coelurus och Ornitholestes var samma djur. Nu vet man att det inte var så. Det här var en mycket snabb och lätt jägare. Svansbenen var ihåliga för att den skulle kunna röra sig riktigt fort. Dess skalle var kort och hundliknande. Coelurus huvud skulle kunna ha rymts en en vuxen mans utsträckta hand. Händerna var inte särskilt utvecklade. Den hade två fingrar med långa klor och en ganska liten tumme.
[EPPI-dex-ipp-Te-ryx] "Uppvisande fjäder" Tid: Jura Plats: Kina Längd: 35-40 cm Epidexipteryx är en liten dinosaurie, ungefär lika stor som en duva, som verkar vara det äldsta djur man hittat som hade fjädrar. Forskarna tror inte att Epidexipteryx kunde flyga, men den hade väldigt långa framben, vilket gör att den skulle kunna använt dem som vingar. På det fossil man hittade ser man att skelettet är omgivet av fjädrar. Man kan också se att den på stjärten hade fyra väldigt långa fjädrar. Vad dessa fjädrara användes till vet man inte säkert, men forskarna gissar att de fungerade till en sorts uppvisning mellan djuren. Epidexipteryx hade också en väldigt kort och rund skalle, som är lite ovanlig bland dinosaurier. Den hade bara tänder längst fram i munnen. Troligen jagade Epidexipteryx andra små djur som ödlor och insekter, eller också stal den ägg från andra dinosaurier. Epidexipteryx
Archeopteryx
[AR-ke-OP-teryx] "Gammal fjäder" Tid: Sen jura Plats: Europa (Tyskland) Längd: 60 cm När man hittade det första fossilet av Archeopteryx i ett tyskt stenbrott 1861, gjorde det en sensation. I stenen runt skelettet hittade man avtryck efter fjädrar. Därför trodde man länge att man funnit en av de första fåglarna. Nu vet man att Archeopteryx var en liten dinosaurie inte helt olik Compsognathus. Vad hade den då fjädrarna till? Det kan hända att de hjälpte djuret ändra sin kroppstemperatur efter om det var svalt eller varmt. Det är också mycket möjligt att fjäderdräkten hjälpte Archeopteryx att hoppa längre och till och med glidflyga, när den jagade. För flaxa som en fågel kunde den nog inte. Det är inte helt bevisat att Archeopteryx verkligen var en förfader till våra fåglar.
[SI-nå-SAU-ro-TE-ryx] "Kinesisk ödlefjäder" Tid: Tidig krita Plats: Kina Längd: 1-1,2 m När forskare hittade fossilet med Sinosauropteryx skelett blev det något av en sensation. I stenen, som en gång varit lera, syntes kring skelettet avtryck efter vad som verkade vara päls. Senare kom man fram till att det måste vara fjädrar. Sinosauropteryx verkar alltså vara en dinosaurie som var helt täckt av fjädrar, ungefär samma sorts fjädrar som den Nya Zeeländska kiwifågeln. Sinosauropteryx
Prosauropoder Samtidigt som de små, tvåbenta köttätarna dök upp, började också större växtätande djur utvecklas. I ordningen sauropodomorpha kom först infraordningen prosauropoda ("före ödlefötterna"), som i sin tur kan delas upp i 7 mindre familjer. Under trias var de jordens största landdjur. De gick för det mesta på alla fyra, men kunde resa sig upp på bakbenen för att beta från träden eller för att försvara sig. De levde ofta i hjordar. I början av jura dog prosauropoderna ut. Många av dem hade då utvecklats till de betydligt större djuren i inraordningen sauropoda ("ödlefötter").
[anki-sau-rus] "Nästan ödla" Tid: Sen trias-tidig jura Plats: Nordamerika (USA) Längd: 2 m Det här var en av de tidigaste och mest primitiva prosauropoderna. Bakbenen var betydligt längre och kraftigare än frambenen. Detta visar att Anchisaurus utvecklats ur samma djur som de köttätande theropoderna. Det är möjligt att Anchisaurus kanske fångade insekter och andra smådjur då och då, men det verkar mer som om den helt levde på växter. Fossila fotspår visar att Anchisaurus höll sig runt sjöar och floder för att äta. I torktid slöt de sig samman i större flockar. Anchisaurus Som försvar mot rovdjur hade Anchisaurus långa finger-klor som den kunde slå med då den reste sig på bakbenen. Våra dagars myrslokar försvarar sig på samma sätt.
Sellosaurus
[SELL-o-Sau-rus] "Sadelödla" Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland), Nordamerika (USA) Längd: 3m Det här var en tidig släkting till den senare Plateosaurus. Frambenen hade blivit större än på Anchisaurus, och hela djuret tyngre. Den åt mjukare växter och rörde sig i mindre flockar.
[PLA-teo-SAU-rus] "Platt ödla" Tid: Sen trias Plats: Europa (England, Frankrike, Tyskland, Schweiz) Längd: 7m Plateosaurus är den prosauropod som man vet mest om. Det finns gott om fossil över hela Europa. Här i Sverige till exempel, har man hittat fotspår i Skåne. Plateosaurus var ett kraftigt, men smidigt djur. Man tror att vuxna individer vägde uppåt ett ton. Bakbenen var mycket starka, liksom den långa svansen. De hade stor nytta av svans och ben då de reste sig upp för att äta från höga trädgrenar. Plateosarus Käkarna på Plateosaurus var kraftigare än på andra prosauropoder, och den kunde äta mycket sega växter. Däremot var inte magen helt anpassad till denna tuffa diet. Därför svalde Plateosaurus stenar, som när de kom ner i magen hjälpte till att mala ner maten. Framfötterna hade fyra mindre fingrar och en stor tumme, försedd med en jättelik klo. Kanske användes denna klo till att gräva fram rötter, men passar också bra som försvar mot rovdjur. Plateosaurus levde tillsammans i mindre flockar.
Lufengosaurus
[lu-feng-o-sau-rus] "Lufeng-ödla" Tid: Sen jura Plats: Asien (Kina) Längd: 6 m Det här djuret var mer lik Plateosaurus än sin släkting Sellosaurus. Den var nästan lika stor och hade lika starka käkar. Till skillnad från den helt växtätande Plateosaurus hade detta djur en blandning av tänder, som visade att det kanske fångade mindre byten ibland. Det har fått sitt namn efter platsen Lu-Feng i södra Kina, där man hittade det första skelettet.
[MUSSA-SAU-rus] "Musödla" Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Argentina) Längd: 3 m När man hittade de första fossilen av Mussasaurus i mitten av 1970-talet, bestod dessa bara av ungar. Det var de minsta dinosauriekroppar man sett fram till dess. Just därför döptes det nya fyndet till "musödla". De vuxna djuren var betydligt större. Fossilet med mussasaurus-ungar visade att sauropoderna lade ägg i små bon gjorda av sand. När man jämförde de små skeletten med ben från vuxna, kunde man också räkna ut ungefär hor fort sauropoderna växte. Mussasaurus Många forskare tror att Mussasaurus var det första steget i utvecklingen till de större sauropoderna.
Riojasaurus
[ri-o-scha-sau-rus] "Rioja-ödla" Tid: Tidig trias Plats: Sydamerika (Argentina) Längd: 10 m Det här är en av jättarna bland sauropoderna. Just för att den var så stor och tung, hade frambenen blivit längre och kraftigare, än var som var vanligt bland dess släktingar. Den hade också ovanligt vassa tänder, så man är inte riktigt säker på vad den egentligen åt. Vissa forskare menar att just detta djur är länken mellan prosauropoderna och sauropoderna, som blev deras ersättare som de största växtätarna på jorden. Sauropoder Detta är de verkliga jättarna bland dinosaurierna. Många av dem blev långa som hela tåg och vägde mer än ett dussin elefanter tillsammans. Det är ungefär som om valar hade ben och kunde röra sig på land. De var alla växtätare. Deras namn, som betyder "ödlefötter" kommer från att de hade lika många tår som vanliga ödlor, det vill säga fem. Men de hade inte så stor nytta av dem. Deras fötter var sammantryckta och hovliknande. Benen såg ut som pelare för att kunna hålla upp de tunga kropparna. Huvudet var litet och utrustat med vassa framtänder som kunde bita av hårda grenar. De hade inga tänder att tugga med, men svalde stora stenar som malde sönder maten i magen. Halsen var ofta mycket lång och muskulös. Svansen var också oftast mycket lång. Den sista tredjedelen av svansen var på flera arter alldeles styv och hård. Sauropoderna använde sin svans som en piska mot rovdjur. Det fanns genom hela krit-perioden, men de var vanligast under jura.
Amargasaurus
[a-marr-ga-sau-russ] "Ödla från La Amarga" Tid: Tidig krita Plats: Sydamerika Längd: 12 m Amargasaurus var en ganska liten sauropod. Andra djur i samma grupp dinosaurier, som Diplodocus och Apatosaurus, var mycket större, ofta runt 20-30 m långa. Amargasaurus var en växtätare som levde i stora flockar. De betade troligen från träd och höga växter. Bakbenen var längre än frambenen och mycket kraftiga. Det kan betyda att Amargasaurus kunde resa sig upp på bakbenen för att till exempel nå trädgrenar. Det här kunde också ha varit ett sätt att försvara sig på. Under krit-perioden fanns det köttätare som var lika stora som Amargasaurus, men som inte var lika tunga. Genom att ställa sig på bakbenen och sedan falla ner över ett anfallande rovdjur gjorde Amarga- saurus snabbt mos av sin motståndare. Till försvar hade den också en lång svans, som kunde användas som piska. Amargasaurus hade två rader långa "spikar" som löpte längs nacken. Vad dessa användes till är ett mysterium. Kanske var de täckta av skinn och bildade då ett segel, som fick djuret att se större ut -ännu ett sätt att försvara sig på.
[aggu-sti-nija] "Agustin (Martinellis) upptäckt" Längd: 15-20m Tid: Tidig krita Plats: Argentina (Sydamerika) Än så länge vet vi inte så mycket om denna dinosaurie. Den tillhörde gruppen sauropoder och troligen en familj som heter Titanosaurider. Dessa dinosaurier var otroligt stora, tunga, lång- halsade och långsvansade växtätare, som hade hårda benplattor i skinnet. Det här var för att skydda sig mot köttätare. Inga andra sauropoder än Titanosauriderna var bepansrade på det här sättet. Agustinia Agustinia hade rader av långa taggar någonstans på kroppen, troligen på ryggen. Det är möjligt att några taggar också satt på svansen, så att Agustinia kunde vifta den mot närgångna köttätare. Allt det här är bara gissningar. När man hittar mer fossil kanske sanningen kommer fram.
Sauroposeidon
[SAU-ro-påss-EJ-dånn] "Ödle-Poseidon" Tid: Mellersta krita Plats: Nordamerika Längd: 30 m Sauroposeidon har fått sitt namn efter den grekiska guden Poseidon, som var herre över haven och jordbävningarna. Det kan nämligen inte vara svårt att tänka sig hur marken skakade när denna bjässe kom gående. Man har inte hittat alla skelettdelar ännu, men det verkar som om Sauroposeidon kan vara den största dinosaurie som levat. Den hade iallafall den längsta halsen. Några av halskotorna är så stora att de ser mer ut som trädstubbar. Sauroposeidon är släkt med Brachiosaurus, och såg ungefär likadan ut. Brachiosaurerna var alla växtätare, med korta bakben och längre framben. De gick inte framåtlutade, som de flesta dinosaurier, utan hade raka halsar som sköt rätt upp i luften. Sauroposeidon måste ha ätit otroligt mycket varje dag. Fossilen hittades i vad som under Krita var ett floddelta. Här fanns en mängd olika växter, och flera arter av dinosaurier levde sida vid sida.
[RÄBB-ash-i-SAU-russ] "Rebbachi-ödla" Tid: Sen jura Plats: Marocko (Afrika) Längd: 20 m Rebbachisaurus har döpts efter Rebbachi-folket, som bor där fossilet hittades. Rebbachisaurus var en djurart som försvann eftersom den inte passade in någonstans. Sånt händer ibland, då det finns andra arter som konkurrerar om samma livsutrymme. Rebbachisaurus närmaste släkting var en annan jättedinosaurie, Diplodocus. Diplodocus var mycket vanligare och levde i samma områden som Rebbachisaurus. Det verkar också som om Rebbachisaurus äggskal blivit tunnare efterhand, och då kläcks till slut inga ungar. Det kan bero på att födan -alltså näringen- har minskat. Rebbachisaurus hade ett segel på ryggen som forskarna är lite fundersamma över. Man vet helt enkelt inte vad det använts till. Allt eftersom kommer forskarna på att allt fler dinosaurier hade segel eller taggar på ryggen, precis som många nutida ödlar. Det är möjligt att sådana prydnader var väldigt färgstarka och användes för att signalera till andra dinosaurier. Rebb- achisaurus hade en ganska kort hals jämfört med andra i samma släkte. Svansen var dock mycket lång och användes som en piska mot närgågna rovdjur. Rebbachisaurus
Cetiosaurus
[SE-tio-SAU-rus] "Valödla" Tid: Mellersta jura Plats: Europa (England), Afrika (Marocko) Längd: 18 m Det här var en av de tidiga sauropoderna och den första som forskarna hittade. Först trodde man att det handlade om ett jättestort vattendjur, men snart kom det fram att den hade fötter. Man ville gärna tro förr i världen att sauropoderna var för tunga för att kunna röra sig på land. Därför ser man ofta gamla bilder där sauropoder betar under vatten. Det finns egentligen inga bevis för detta. Cetiosaurus var helt anpassad för att beta från träd och andra höga växter. Dess ben och ryggkotor var helt solida. Därför vägde den mer än senare sauropoder av samma storlek, vars ben var ihåliga.
[SHU-no-SAU-rus] "Shu-ödla" Tid: Mellersta jura Plats: Asien (Kina) Längd: 12 m Shunosaurus har fått sitt namn efter ett gammalt kinesiskt kungarike; Shu. Den tros vara en nära släkting till Cetiosaurus, men huvudet såg lite annorlunda ut. Den hade också en ovanlig försvarsmetod mot rovdjur. Längst ut på svansen satt en klubba av ben, med två rader av vassa taggar. Senare sauropoder utvecklade istället långa piskliknande svanstippar som försvar. Shunosaurus
Camarosaurus
[KA-maro-SAU-rus] "Kammarödla" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Längd: 18 m Camarosaurus var något större än Cetiosaurus, men den var lättare och smidigare. Den hade en helt annan kroppsbyggnad. Ryggen sluttade mer och halsen var längre och rörligare. Skallen var stor och kort. Längst upp på huvudet fanns ett par mycket stora näsöppningar. Det finns likheter mellan dessa och en elefantskalle. Därför finns det forskare som tror att Camarosaurus hade snabel. Det kan hända att den kunde pressa luft genom bihålorna och få fram ljud som liknar valarnas sjungande. Camarosaurus var ganska vanlig. Man har hittat fossil efter ungar, och också efter skadade djur, som visar att köttätaren Allosaurus var dess värsta fiende.
[BRACK-io-SAU-rus] "Armödla" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Afrika (Tanzania) Längd: 23 m Brachiosaurus var snarlik Camarosaurus, men var ännu större och hade en ännu mer sluttande rygg. Mer än något annat modernt djur liknade den giraffen, och levde troligen på samma sätt. Ett vuxet djur vägde ungefär lika mycket som nutidens största djur, blåvalen - som 20 elefanter, eller mer. Brachiosaurus skalle har varit föremål för mycket bråk forskare emellan. Eftersom näsborrarna sitter allra högst upp på huvudet trodde man först att de fungerade som snorklar när djuret rörde sig i vatten. Nu vet man att Brachiosaurus var ett landdjur, och då blir näsborrarnas plats ett mysterium. Brachiosaurus
Ultrasaurus
[UL-tra-SAU-rus] "Ultraödla" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Längd: 30 m Det här är kanske den tyngsta, största dinosaurie som någonsin levat. Den var släkt med Brachiosaurus. Ultrasaurus är bara känd från ett fåtal ben, och med hjälp av dessa har forskarna lyckats beräkna hur djuret såg ut. Det var ett imponerande vidunder. Huvudet längst ut på den kraftiga halsen svävade runt 18 m över marken. Dessutom levde de i flockar. Det måste ha känts som en jordbävning, då en hel grupp Ultrasaurus var på vandring. De hade troligen väldigt få fiender.
[a-pat-o-sau-rus] "Lurig ödla" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Längd: 21 m Det här är en av de mest berömda dinosaurierna. Den var länge känd som Brontosaurus ("åsködla"), eftersom man trodde att marken skakade och dundrade när den gick. Detta var säkert sant, men på senare år upptäckte man att ett tidigare hittat fossil döpt till Apatosaurus egentligen tillhörde Brontosaurus. Därför fick man byta namn till Apatosaurus. Trots sin storlek var Apatosaurus mycket rörlig. Man vet att den färdades i stora flockar, och ibland till och med galopperade fram. Denna jätte hade längre bakben än framben. Det betyder att den kunde resa sig upp på bakbenen. Troligen gjorde den så för att försvara sig. Då ett rovdjur anföll väntade Apatosauren till fienden var alldeles nära inpå. Sedan reste sig den upp på bakbenen och föll helt enkelt ner på köttätaren och krossade den. En annan försvarsmetod var att piska med den långa, hårda svansen. Apatosaurus hade en lång klo på sin "tumme". Riktigt vad den användes till vet man inte, men sauropodernas förfäder, prosauropoderna, hade sådana. Apatosaurus
Diplodocus
[dip-lo-docus] "Dubbel balk" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Längd: 27 m Diplodocus har liknats vid en gående bro. Den var lika lång som till exempel Brachiosaurus, men var mycket lättare. Benen var smalare än på de flesta sauropoder. De behövde inte vara kraftigare, eftersom kroppen inte var så stor. Den har flera likheter med sin närmaste släkting Apatosaurus, och levde troligen på samma sätt. Diplodocus hals var längre för att kunna nå ännu högre upp. Det var även svansen för att hålla köttätarna längre från kroppen. Huvudet var ungefär lika stort som på en häst.
[ma-men-chi-sau-rus] "Mamenchi-ödla" Tid: Sen jura Plats: Asien (Kina) Längd: 22 m Denna släkting till Diplodocus var kortare, men hade den längsta halsen av alla dinosaurier. Den skulle lätt ha kunnat kika in genom ett fönster på fjärde våningen. Den har fått sitt namn efter platsen Mamenchi i Kina, där det första fossilet hittades. Den är den största dinosaurie som funnits i Kina. Benen och kroppen var ännu slankare än på Diplodocus. Mamenchisaurus Det verkar som att Mamenchisaurus var ett smidigt och lättrörligt djur. Brachiosaurierna blev större och tyngre för att skydda sig mot rovdjur. Diplodociderna blev i stället smalare och snabbare.
Saltasaurus
[SAL-ta-SAU-rus] "Salta-ödla" Tid: Sen krita Plats: Sydamerika (Argentina) Längd: 12 m Denna ovanliga sauropod har fått sitt namn efter den plats i Argentina där man hittade dess fossil. Saltasaurus är speciell på flera sätt. Den var en av de sista i sitt släkte och hade faktiskt krympt lite i storlek. Den hade också ett benigt ryggpansar. Många köttätare kastade sig upp på sauropodernas ryggar för att kunna bita sig fast där. De fick inget grepp om Saltasaurus, eftersom den var skyddad av sin sköld. Det var kanske just därför den klarat sig så länge. Carnosaurier Det här är det lite gammalmodiga namnet på de stora köttätande dinosaurierna inom ordningen theropoda ("djurfötter"). Ordet carnosauria betyder just "köttödlor". Man brukar dela upp theropoda i underordningen ceratosauria, som hade böjliga svansar, och tetanurae, som hade styva svansar. Man brukar också placera de mindre köttätarna som coelurosauria, dromaeosauria och ornithomimosauria i tetanurae. Men vi har låtit dessa stå för sig själva, för att ni lättare ska kunna se vad som skiljer dem åt.
Giganotosaurus
[gi-gann-åttå-sau-russ] "Jätte-söder-ödla" Tid: Sen krita Plats: Argentina (Sydamerika) Längd: 8-14 m Giganotosaurus är den senaste hittade största rovdinosaurien som fått namn. Den var 152 cm längre än den längsta Tyrannosaurie man upptäckt. Den tillhörde släktet Carcharodontosauridae och har troligen ännu större släktingar. Man har hittat benrester efter andra Carcharodontosaurier, men man vet ännu inte riktigt hur långa dessa djur kunde vara och de har heller inte fått sina vetenskapliga namn.
[KARR-karro-DÅNN-tå-sauruss] "Hajtands-ödla" Tid: Sen krita Plats: Afrika Längd: 8-14 m Tyrannosaurus Rex hade länge titeln som det största landlevande rovdjur som funnits, men på senare år har man hittat rester efter dinosaurier som börjar utmana "kungen". Carcharodontosaurus var en jättelik köttätare som mycket väl kunde ha blivit större än Tyrannosaurus Rex. Huvudet och tänderna var till exempel större. Det är ovanligt att flera stora rovdjur utvecklas samtidigt, eftersom de alla måste kämpa om maten för att överleva. Carcharodontosaurus levde i Afrika, och behövde därför inte konkurrera med Tyrannosaurus Rex, eftersom den fanns i Nordamerika. Carcharodontosaurus Carcharodontosaurus hade kraftigare framben än Tyrannosaurus Rex. Den hade också tre fingrar till skillnad mot tyrannosauriens två, vilket gjorde att den lättare kunde gripa om saker.
Cryolophosaurus
[kry-å-låffå-sau-russ] "Frusen kam-ödla" Tid: Tidig jura Plats: Antarktis Längd: 6 m Cryolophosaurus är den äldsta kända carnosaurien. Under dinosauriernas tidsålder var Antark- tis (alltså sydpolen) inte täckt med is, utan hade lummiga djungler. Enda skillnaden mot resten av världen var att Antarktis hade årstider. När vintern kom och det blev kallare verkar dinosaurierna ha gått i ide, precis som många däggdjur gör. Cryolophosaurus jagade andra, mindre dinosaurier i den antarktiska djungeln. Det första skelettet upptäcktes 1994. Forskarna förvånades över den stora benkammen som stack upp över ögonen. Troligen var den mycket färggrann och användes vid strider om revir och honor. Istället för att slåss på allvar visade dinosaurierna upp sina kammar mot varandra, den som hade störst och vackrast vann. Innan Cryolophosaurus fått sitt vetenskapliga namn kallades den för "Elvisaurus". Man tyckte att den hade lika häftig "frisyr" som rocklegenden Elvis Presley
[GÅRR-go-SAU-russ] "Gorgon-ödla" Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Längd: 8 m Gorgosaurus var en mindre släkting till Tyrannosaurus Rex. Den har en lite ovanlig historia som fossil. När man först hittade benen 1914 döptes djuret till Gorgosaurus, efter gorgo- nerna - mytologiska monster som var så fruktansvärda att man förvandlades till sten om man såg på dem. Forskarna tittade på tänderna och klorna och kunde konstatera att den här dinosaurien verkligen måste ha satt skräck i andra djur. Gorgosaurus var alltså ett mycket passande namn. Gorgosaurus Senare visade det sig att Gorgosaurus skelett var det samma som en annan köttätare -Albertasaurus. Alltså fick man plocka bort Gorgosaurus ur historieböckerna. Men bara för några år sedan gjorde forskarna nya undersökningar, som visade att Albertasaurus och Gorgosaurus faktiskt är två olika djur. Gorgosaurus är alltså en dinosaurie som gjorde "comeback". Liksom de flesta andra stora köttätare levde och jagade troligen Gorgosaurus i par. De hade bara två-tre ungar, som de tog väl hand om.
Coelphysis
[SE-lo-FY-sis] "Ihålig form" Tid: Sen trias Plats: Nordamerika (USA) Längd: 3 m Det här är en av de bäst kända av de tidiga dinosaurierna. Man tror att det är ur detta djur som alla andra köttätande dinosaurierna utvecklats. Från början trodde man att den tillhörde infraordningen coelurosauria, eftersom den liknade dessa djur väldigt mycket. Nu gissar man att den tillhörde infraordningen ceratosauria, eftersom den var så tidig, och för att ceratosaurierna kom precis efter. Man har hittat mycket fossil efter Coelophysis, och därför vet man ganska väl hur den levde. Ett av de mer ovanliga fynden gjordes på 1940-talet i New Mexico, USA. Paleontologer hittade hundratals coelophysisskelett i öknen. Man tror att de dött i en flodvåg, då det regnat väldigt mycket. Fossilen visar att de levde i mycket stora flockar. Det här är ovanligt för köttätande djur. Coelophysis namn anspelar på skelettet i bakbenen, som var ihåligt. Precis så ser benen ut på en fågel. Trots att Coelophysis var hela tre meter lång, var själva kroppen inte större än på en kalkon. Man vet att den jagade i flock, så att den kunde anfalla mycket större djur. På vissa exemplar av Coelophysis har man hittat små skelett av samma art i magen. Detta betyder att vuxna djur kunde äta yngre Coelophysis, om de inte hittade någon annan mat.
[di-lo-fo-sau-rus] "Tvåkamsödla" Tid: Tidig jura Plats: Nordamerika (USA) Längd: 6 m Dilophosaurus var en av de första riktigt stora köttätande dinosaurierna. Den tillhörde infraordningen ceratosauria. Med sin långa svans liknar den sin tidiga släkting Coelophysis lite. Dilophosaurus var det största rovdjuret under sin tid. Den hade kraftiga bakben och man tror att den var en mycket snabb löpare. Käkarna var inte så starka och inte gjorda för att bita ihjäl ett byte. Det är troligare att den rev ihjäl sina offer med sina kraftiga klor. Dilophosaurus Dilophosaurus hade två konstiga kammar på huvudet. De var ganska ömtåliga, så man vet inte riktigt vad de användes till. Kanske var de till för att skicka signaler djuren emellan. Det kan hända att dilophosaurierna löste bråk genom att visa upp sina kammar istället för att slåss. Den med den ståtligaste huvudprydnaden vann. Det finns nutida djur som gör så.
Ceratosaurus
[se-ra-to-sau-rus] "Behornad ödla" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Afrika (Tanzania) Längd: 6 m Ceratosaurus var lika lång som Dilophosaurus, men mycket tyngre och på alla sätt större. Den var den första riktiga carnosauren. Till skillnad från sina mindre släktingar hade den ett stort huvud med käkar kraftiga nog att bita ihjäl ett byte. På den korta nacken satt muskler som skulle ge styrka åt käkarna. De kraftiga bakbenen visar att den var en bra löpare, och det är möjligt att den trots sin storlek kunde göra långa skutt. Ensamma ceratosaureir jagade antagligen jämnstora växtätare som Stegosaurus. En grupp ceratosaureir kunde säkert ha fällt så stora byten som de tunga sauropoderna. Ceratosaurus levde samtidigt som Allosaurus, vilken var en mer utvecklad köttätare. Det kan hända att Allosaurus till slut trängde undan Ceratosaurus och tog dess plats. De horn Ceratosaurus hade på nosen och vid ögonen var för trubbiga för att kunna göra någon skada. Det är möjligt att hannarna stötte huvudena mot varandra eller bara visade upp hornen, då de stred om honor under parningen.
[ME-galo-SAU-rus] "Stor ödla" Tid: Mellersta jura Plats: Europa (England) Längd: 9 m Det här var en annan kraftfull köttätare från samma tid som Ceratosaurus. Det är möjligt att den dök upp något tidigare. Familjen megalosauridae är väldigt stor och svårplacerad, men man tror att den hör till infraordningen ceratosauridae. Megalosaurus var den första dinosaurie som beskrevs som en reptil. När man först hittade ben efter dinosaurier trodde man att de tillhörde drakar och jättar. Megalosaurus 1824 hittades bl a en käke efter en Megalosaurus i Oxfordshire, England. Då förstod forskarna att det handlade om en reptil. Men man visste ännu inte att det handlade om dinosaurier, och därför antog man att fossilet kom från en "stor ödla". Huvudet var mycket stort på Megalosaurus, och de långa tänderna liknade de knivar vi idag använder för att skära upp kött. Benen var mycket starka för att kunna driva den tunga kroppen framåt när djuret sprang. Man tror att Megalosaurus vägde runt 1 ton.
Allosaurus
[ALL-o-SAU-rus] "Annan ödla" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Längd: 11 m Det här var juraperiodens mest effektiva rovdjur. Det var också den största köttätande dinosaurien tills Tyrannosaurus dök upp 50 miljoner år senare. Allosaurus tillhörde infraordningen tetanurae, och hade en styvare svans än ceratosaurierna. Detta hjälpte till att hålla balansen när djuret sprang. Man vet att det var ganska gott om Allosaurus, för forskarna har hittat mycket fossil. De jättelika sauropoderna var vanliga bytesdjur för dessa stora köttätare. allosaurierna levde och jagade i flockar, ungefär som vår tids lejon. Det kan därför hända att de drev ihop stora hjordar bytesdjur, istället för att jaga dem ett och ett, som carnosaurier gjort tidigare. Det är också troligt att de valde ut gamla eller sjuka djur som byten. Så gör även köttätande däggdjur.
[KAR-no-TAU-rus] "Köttätande tjur" Tid: Tidig krita Plats: Sydamerika (Argentina) Längd: 7 m Det här är en av de stora köttätande dinosaurier man hittat på senare tid. 1985 namngav en argentinsk paleontolog ett fossil som inte liknade något annat. På grund av hornen på huvudet fick djuret namnet "köttätande tjur". Just skallen är konstig på andra sätt. Den är alldeles hoptryckt och ögonen mycket små. Frambenen är alldeles för korta för att ha kunnat användas till något. En del av ryggkotorna har också märkliga utväxter man inte kunnat förklara. Det är därför svårt att placera in Carnotaurus i någon speciell grupp. Man gissar att den är släkt med ceratosaurierna. Carnotaurus Den viktigaste fossilen efter Carnotaurus är ändå avtryck efter skinnet. Vi vet alltså mer om hur Carnotaurus såg ut än någon av de andra köttätande dinosaurierna! Eftersom frambenen var oanvändbara tror man att Carnotaurus sprang ifatt sina byten och bet sig fast i dem. Efter att ha tvingat ner sitt offer på marken med hjälp av starka nackmuskler, höll den ner "maten" med sina kraftiga bakben. Man vet inte om Carnotaurus jagade i flock.
Baryonyx
[BAR-y-ON-yx] "Tung klo" Tid: Tidig krita Plats: Europa (England), Afrika (Niger) Längd: 10,5 m 1983 hittades i Surrey, England en 30 cm lång tumklo av fossilsamlaren William Walker. När paleontologer från British Museum kom dit hittade de nästan resten av hela skelettet. Det visade sig tillhöra en hittills okänd art köttätande dinosaurier. Man har senare hittat fossil i Afrika som visar att den kanske funnits där också. Baryonyx ser så ovanlig ut att det är svårt att hitta släktingar. Vissa paleontologer menar att den är släkt med Spinosaurus. Baryonyx hade en märklig långsmal skalle som liknar krokodilens. Det är mycket troligt att denna köttätare bara åt fisk som den jagade vid strandkanten. Både många fåglar och vissa björnar jagar på det här sättet. Den hade också bra gripklor på frambenen, som den kunde grabba tag i sina byten med. Det kan också hända att Baryonyx använde sin långa nos till att gräva långt in i kadaver av döda djur den hittade.
[SPI-no-SAU-rus] "Taggödla" Tid: Sen krita Plats: Afrika (Egypten, Niger) Längd: Upp till 18 m När Spinosaurus hittades 1912 gjorde den sensation. Det visade sig att den haft ett högt segel på ryggen, troligen för att med hjälp av solvärme kunna kontrollera sin kroppstemperatur. På morgonen fick dinosaurierna antagligen ta hjälp av den stigande solen för att få upp energin i kroppen. Så får många andra reptiler göra. Blodkärlen i Spinosaurus segel fångade upp värmen och gjorde att dessa djur kom igång tidigare på dagen än andra. Spinosaurus Spinosaurus är troligen den största köttätare som någonsin funnits. Huvudet var också något mer likt krokodilens. Detta kan betyda att Spinosaurus åt fisk. Men detta räckte inte för att föda ett så stort djur. Den måste ha jagat andra byten också. Tyvärr finns inte fossilen efter Spinosaurus kvar. De förstördes under andra världskriget, då ett bombplan sprängde det tyska museum där de förvarades.
Dryptosaurus
[DRYP-to-SAU-rus] "Ödlan som sårar" Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA) Längd: 5,5 m Det här är en märklig köttätare, som man inte riktigt vet var den hör hemma. Man brukar istället placera den i en alldeles egen infraordning; dryptosauridae. Först kallades den Lealaps, men eftersom det namnet redan getts till en spindelart döpte man om den till Dryptosaurus. Dryptosaurus liknar Tyrannosaurus, men är mycket mindre. Den har också mer utvecklade armar. De fruktansvärda klorna på bakbenen visar att den var en effektiv jägare. Fossilfynd verkar peka på att den mest jagade hadrosaurier, och då i flock eller i par.
[mega-rapp-tårr] "Största rövaren" Tid: Sen Krita Plats: Sydamerika (Argentina) Längd: 8 m Megaraptor troddes länge vara en dromaeosaurie, alltså släkt med Velociraptor. Nu tror forskarna att den snarare är släkt med Allosaurus. Först hittade man bara en jättelik klo, 40 cm lång. Den liknade en Velociraptorklo så mycket att forskarna utgick från att klon suttit på dinosauriens fot. När man senare hittade benen efter ett framben insåg man att klon faktiskt suttit på dinosauriens hand. Man vet alltså inte så mycket om Megaraptor, förutom att den borde ha varit en köttätare och en ganska fruktansvärd sådan. Megaraptors klo kan vara ett av de värsta vapnen under dinosauriernas tid. Megaraptor
Tyrannosaurus rex
[ty-ran-o-sau-rus] "Tyrannödlornas kung" Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada), Asien Längd: X m Tyrannosaurus var den sista och största av rovdinosaurierna att utvecklas. Det är svårt för oss att förstå vilket jättemonster det här var. Har man haft tur att stå bredvid ett skelett på ett museum är det förstås en annan sak. Huvudet var så stort att ett barn skulle kunna krypa in i dess gap. Tänderna var knivskarpa och stora som bananer. De mycket kraftfulla benen kunde ge den springande tyrannosaurien fart nog att hinna upp de flesta byten i samma storlek. Ändå gissar man att hela djuret vägde så mycket som 6,5 ton. Ni kan ju tänka er oväsendet och hur jorden skakade när en rasande Tyrannosaurus kom farande i ca 30 km/tim! Hur tyrannosaurierna jagade är man inte riktigt på det klara med. Det fanns flera olika sorter inom familjen tyrannosauridae. Den nordamerikanska Tyrannosaurus rex var en av de största och jagade kanske ensam eller i par. Alioramus från Mongoliet bara var 6 m och slöt sig troligen samman i flockar. Ögonen på tyrannosaurierna är vända framåt istället för åt sidan, som på andra rovdinosaurier. Detta betyder att de lättare kunde bedöma avståndet till ett bytesdjur. De underligt korta frambenen har satt myror i huvudet på paleontologerna. Man undrar om de kunde ha varit till någon nytta vid jakten. De är trots sin litenhet mycket muskulösa, och kan ha använts till att skjuta ifrån när djuret reste sig från marken. Vissa forskare vill hellre tro att tyrannosaurierna var för stora för att jaga, och var asätare istället. Ornithomimosaurier Namnet på familjen ornithomimosaurier betyder "fågelhärmare", och det är inte svårt att förstå när man ser dem. De var stora, men viga köttätare som var nära släkt med coelurosaurierna. Precis som moderna strutsar var de snabba, kraftfulla löpare. Det lilla huvudet satt på en lång, slank hals. De saknade tänder, men hade starka näbbar. Frambenen var väl utvecklade och de kunde säkert gripa om mycket små saker. Den långa svansen användes som stöd när de sprang. Ornithomimosaurierna var de snabbaste av alla dinosaurier. De saknade försvarsvapen, så de var tvungna att kunna springa ifrån en fiende. När de kom upp i full fart sprang de troligen fortare än en häst, men hade svårt att väja.
Elaphrosaurus
[e-laf-ro-sau-rus] "Lätt ödla" Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (Kanada) Längd: 3,5 m Det är möjligt att det här djuret är förfadern till alla ornithomimosaurier. Man har inte hittat skallen, men resten av kroppen är mycket lik senare djur av det här släktet. Man kan inte avgöra vad Elaphrosaurus åt. Den verkar vara ett rovdjur och då kan det hända att den hade vassa tänder, till skillnad från sina släktingar.
[STRUT-io-MI-mus] "Strutshärmare" Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Längd: 3,5 m Det här är den ornithomimosaurie man vet mest om. Det är en av de få dinosaurier man hittat ett helt skelett av. Dess huvud var litet men ögonen stora. Detta betyder att den kunde se både byten och rovdjur på långt håll. Den hade långa armar med tre fingrar. Den saknade något som liknar tummar, så det är svårt att säga hur bra den kunde gripa om saker. Man antar att den levde i mindre flockar. Struthiomimus Fossil visar att de lade sina ägg i små gropar i sanden.
Ornithomimus
[or-ni-to-mi-mus] "Fågelhärmare" Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Längd: 3,5 m Ornithomimus påminner mycket om sin släkting Struthiomimus, men hade smalare armar och längre svans. Svansen utgjorde faktiskt mer än halva dess längd. Vissa forskare tror att Ornithomimus hade hornliknande utväxter på nosen, men detta vet man inte säkert.
[GALL-i-MI-mus] "Hönsfågelhärmare" Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Längd: 5 m Det här var den största av de ornithomimosaurier man känner till. Dess huvud var något längre än på sina släktingar. Gallimimus hade ganska små och svaga framben. De var troligen inte gjorda för att gripa saker. Händerna kanske användes för att gräva med. Vissa forskare tror nämligen att Gallimimus livnärde sig på ägg ibland. Gallimimus De tynande frambenen kanske skulle försvunnit helt och gett upphov till ett nytt djur, om inte dinosaurierna dött ut i slutet på krit-perioden.
Avimimus
[A-vi-MI-mus] "Fågelhärmare" Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Längd: 1,5 m Det här är en ovanlig liten dinosaurie, som många forskare vill placera in i en alldeles egen familj. Vissa paleontologer tror att den hade fjädrar som Archeopteryx, och att den till och med var änu mer fågellik än den. Till det yttre liknar den ornithomimosaurierna mycket, men huvudet är kortare och likt en papegojas. Armarna var starka och kan ha räckt till för att lyfta en fjäderklädd Avimimus från marken. Den var troligen köttätare och jagade genom buskar efter mindre byten.
[O-vi-RAP-tor] "Äggtjuv" Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Längd: 1,8 m Först trodde forskarna att Oviraptor var en ornithomimosaurie, men nu placerar man in den i en alldeles egen familj. Det fanns nämligen flera skillnader. Bland annat var fingrarna bättre utvecklade och skallen hade en helt annorlunda form. Man gissar att den åt ägg från andra dinosaurier. Man vet dock att den var själv en god förälder och vaktade noga äggen tills de kläcktes. Oviraptor Man har hittat oviraptor-fossil som visar att en hona inte lämnat boet fast hon långsamt begravdes i en sandstorm. Dess starka bakben visar att den var en mycket snabb löpare.
Deinocheirus
[DI-no-KEJ-rus] "Förskräcklig hand" Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Deinocheirus är bara känd från ett par skräckinjagande jättearmar. Hur resten av djuret såg ut vet man inte, men man antar att de tillhört en enorm ornithomimosaurie. Armarna är 2,6 m långa. Det skulle betyda att resten av djuret kunde varit runt 12 m, alltså lika långt som den fruktade Tyrannosaurus. Dromaeosaurier Familjen dromaeosaurier var små till medelstora rovdjur som dök upp under krit-perioden. De var antagligen de mest effektiva jägare som någonsin funnits. De var snabba, starka och otroligt viga. De är mest kända för den jättelika och rakbladsvassa klo de hade på sin ena tå. Med hjälp av denna kunde de anfalla ganska stora djur, riva dem och låta dem blöda till döds innan de gick fram för att äta. Deras hjärnor var ovanligt stora i jämförelse med andra rovdinosaurier. Detta visar att de också måste varit bland de mest intelligenta av dinosaurier. De hade säkert nytta av detta vid jakt. Man tror till exempel att några i en flock kan ha drivit bytesdjur mot en plats där andra dromaeosaurier låg i ett bakhåll.
Deinonychus
[dej-no-nyckus] "Förskräcklig klo" Tid: Tidig krita Plats: Nordamerika (USA) Längd: 2,5-4 m Det här var en av de största dromaeosaurierna. Trots att den var mindre än rovdjur som till exempel Allosaurus, kunde den vara en minst lika stor slagskämpe. Den hade ett stort huvud med kraftiga käkar. De trefingrade händerna verkar ha varit mycket rörliga, och användes kanske för att hålla i maten när den åt. Svansen var mycket styv, och kan ha hjälpt djuret att svänga snabbt när det sprang.
[uta-rapp-torr] "Rövare från Utah" Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Längd: 5-7 m Utahraptor har fått namn efter den delstat där det första fossilet hittades. Den är nära släkt med den mer kända Velociraptor, och såg ungefär likadan ut. Den hade styv svans som troligen användes till att balansera kroppen när den sprang. På varje fot satt en jätteklo som användes till att hugga och slita med. Munnen var förstås full med vassa tänder. Utahraptor hade välutvecklade framben och kunde troligen kunde gripa med "händerna". Utahraptor Utahraptor var den största av alla dromeosaurier man hittat. Man hittade det första fossilet just när regissören Steven Spielberg skulle börja spela in "Jurassic Park". Det fullständiga namnet blev därför "Utahraptor spielbergi".
Dromaeosaurus
[DRO-meo-SAU-rus] "Springande ödla" Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Längd: 1,8 m Som dess namn antyder var den här köttätaren en mycket snabb löpare. Benen var också kraftiga nog för att klara stora språng, kanske upp på ryggen på bytesdjur. Det finns bara ett fossil av Dromaeosaurus, så man vet inte så mycket om den. Huvudet var något smalare än på Deinonychus.
[SAUR-ornito-I-des] "Fågellik ödla" Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Längd: 2 m Den här lätta köttätaren hade ett väl utvecklat synsystem, ganska likt människans. Den hade mycket smala ben och smal svans. Huvudet var långt och ögonen stora. Kanske den bara jagade på natten. Frambenen med sina långa fingrar var väl anpassade för att gripa och lyfta föremål. Saurornithoides
Velociraptor
[vel-o-ci-rap-tor] "Snabb rövare" Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Längd: 1,8 m Velociraptor hade många yttre likheter med den lilla köttätaren Archeopteryx, som var fjäderklädd. Vissa forskare tror att också Velociraptor hade fjädrar, men det finns inga bevis på detta. Den hade ganska långa och rörliga armar. Huvudet var långsmalt och trubbigt. Tänderna var mycket smala och gjorda för att skära, inte att tugga. Troligen bet den av stora stycke kött och svalde dem hela. Det finns ett berömt fossil från Gobiöknen som visar en Velociraptor hopslingrad med växtätaren Protoceratops. De bägge djuren har kämpat till döds och sedan blivit begravda i sanden.
[TRO-o-don] "Sårande tand" Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Längd: 2,4 m Troodon hade den största hjärnan av alla dinosaurier i förhållande till sin storlek. Den bör därför också ha varit den smartaste. Många forskare vill placera Troodon i en alldeles egen familj. Det finns nämligen mycket som skiljer den från andra dromaeosaurier. Den skärande klon var mindre än på liknande djur, och satt högre upp. Ögonen var mycket större och tyder på en mycket god syn, både på dagen och natten. Den hade mycket slanka fingrar. Troodon Det kan hända att det här djuret utvecklats ur dromaeosaurierna.