Torne- & Kalix älvars Vattenvårdsförbund TORNE & KALIX ÄLVAR ÅRSRAPPORT 2017 P O L C I R K E L N N O R G E S V E R I G E A N D F I N L Torne älvs avrinningsområde Kalix älvs avrinningsområde F I N L A N D KIRUNA T O R N E Ä L V Produktion: Enetjärn Natur 2016 K A L I X Ä L V PAJALA GÄLLIVARE ÖVERTORNEÅ S V E R I G E ÖVERKALIX KALIX HAPARANDA
Om dokumentet Torne- & Kalix älvar Årsrapport 2017 Enetjärn Natur AB har på uppdrag av Torne & Kalix älvars Vattenvårdsförbund sammanställt 2017 års recipientkontroll. Följande personer har medverkat i projektet: Projektledare och kvalitetsgranskning: Marie Lindh. Marie är ekolog med flera års erfarenhet inom MKB med särskild expertis inom limnologiska utredningar. Utredning, analys och rapportskrivande: Peter Lundström. Peter är ekolog med lång erfarenhet av projektledning och MKB arbete samt stor kompetens av olika typer av restaureringsarbete i vatten, med fokus på planering, åtgärder och uppföljning. Illustrationer och layout: Susan Enetjärn. Susan är illustratör med lång erfarenhet av olika former av naturinformation och med särskilt ansvar för företagets grafiska design. Samtliga är verksamma vid Enetjärn Natur AB. Illustrationer och kartor tillhör Enetjärn Natur AB om inget annat anges. Slutversion: 2018-03-23 2
Sammanfattning På uppdrag av Torne- & Kalix älvars Vattenvårdsförbund har Enetjärn Natur AB sammanställt och utvärderat resultaten från den samordnade recipientkontrollen i Torne och Kalix älvars avrinningsområden år 2017. För avrinningsområdena har vädret 2017 inneburit att det generellt har varit högre flöden än normalt i september och oktober, vilket bland annat kan påverka halten suspenderande ämnen och vattnets färg. Bedömningen är att vattenkvaliteten inom Torne och Kalix älvars avrinningsområden generellt är god. Status för näringsämnen bedöms vara hög i Kaitumälven, Vassaraälven, Linaälven och Vittangiälven. Torneälven, Lainioälven och Muonioälven bedöms ha god status, till skillnad från Kalixälven och Ängesån som bedöms ha måttlig status. Luossajoki bedöms ha dålig status avseende näringsämnen. Gällande ph och alkalinitet bedöms det råda neutrala förhållanden i samtliga ingående vattendrag. Vattendragens status är i huvudsak god vad gäller särskilt förorenande ämnen (As, Cd, Cr, Cu, Hg, NH3-N, Ni, Pb, U och Zn), med några undantag då det lokalt finns påverkan från närliggande verksamheter. För övriga förorenade ämnen finns det en märkbar belastning från avloppsreningsverk, värmeverk och gruvindustri vid några provpunkter. Översättning av sammanfattningen till suomeksi finns på hemsidan www.tkvvf.se. 3
Resultat Bakgrund Varje år genomförs vattenkemisk provtagning inom Torne och Kalix älvars avrinningsområden. 2017 års provtagningar från den samordnade recipientkontrollen har på uppdrag av Torne & Kalix älvars Vattenvårdsförbund sammanställts och utvärderats av Enetjärn Natur AB. Årsrapporten för 2017 är en förenklad rapport, som finns tillgänglig via hemsidan www.tkvvf.se. På Torne & Kalix älvars vattenvårdsförbunds hemsida finns även information om förbundet och dess medlemmar, programmet för den samordnade recipientkontrollen, tidigare årsrapporter samt rådata för 2017. Rådata rapporteras även in till nationell datavärd. Fördjupad läsning om provtagningslokaler, ingående mätvariabler, beräkningar och bedömningsgrunder finns tillgänglig i årsrapporten för 2015. Väderåret 2017 Vintermånaderna blev i huvudsak mycket milda och relativt nederbördsrika i Norrbotten. I Abisko noterades nytt nederbördsrekord sedan mätningarna startade. Under våren var det något varmare än normalt men lokalt mycket nederbörd i form av snö. Ovanligt få högsommardagar noterades under sommaren. Sommaren och hösten var nederbördsrikare än vanligt vilket resulterade i riktigt höga flöden i många vattendrag från slutet av september och framåt. För Torne och Kalix älvars avrinningsområden har vädret 2017 inneburit att det generellt har varit högre flöden än normalt under stora delar av året vilket bland annat kan påverka halten suspenderande ämnen och vattnets färg. 4
Näringsämnen Den parameter som främst ska användas för klassificering av näringsämnen i vattendrag är totalfosfor (P-tot). Om det finns en väsentligt mänskligt orsakad kvävebelastning kan dock status för kvävehalt styra statusklassningen av kvalitetsfaktorn näringsämnen istället för status för totalfosfor. För att ta hänsyn till olika omgivningsfaktorer och kemiska parametrar har EK (ekologisk kvalitetskvot) beräknats för respektive provpunkt. EK används till att statusklassa vattendrag och motsvarar förhållandet mellan observerade värden och beräknade objektspecifika referensvärden för vattendragen. I beräkningen av de objektspecifika referensvärdena har provtagningsstationens höjd över havet samt uppmätta halter av kalcium, magnesium, klorid och absorbans använts. För Luossajoki har en förenklad metod använts då vattendraget får tillskott av baskatjoner och kloridjoner från intilliggande verksamheter, vilket kan ge ett missvisande referensvärde. För Linaälven, Kalix älv och Torne älv har den förenklade metoden också använts då det delvis har saknats data för baskatjoner och kloridjoner. De beräknade EK-värdena tillsammans med statusklassningen samt uppmätta halter för totalkväve redovisas som årsmedelvärden per vattendrag i tabell 1. Observera att antal provpunkter varierar mellan de olika vattendragen. Kaitumälven, Vittangiälven och Laino älv har exempelvis endast en provpunkt medan Luossajoki har nio provpunkter. Statusen vid olika provpunkter kan vara olika, den samlade bedömningen för vattendraget bör därför baseras på de provpunkter som är mest representativa för att beskriva helheten. Statusen för näringsämnen (totalfosfor) bedöms till hög eller god i 70 % av vattendragen inom de båda avrinningsområdena, vilket är en försämring jämfört med 2016. I en provpunkt vardera för Kalixälven (KVA03) och Ängesån (ÄÅ60) har måttlig status konstaterats under 2017. Luossajoki uppvisar dålig eller måttlig status vid 69 % av provtagningstillfällena. Totalkvävehalterna är låga till måttliga i samtliga vattendrag med undantag för Linaälven (där halterna är höga) och Luossajoki (där halterna är mycket höga). Orsaken till de höga kvävehalterna är i huvudsak utsläpp från verksamheter såsom avloppsreningsverk, värmeverk och gruvor. 5
Tabell 1. Beräknade EK-värden redovisas tillsammans med statusklassificering enligt HVMFS 2013:19 samt uppmätta årsmedelhalter för totalkväve (mg/l). Kalix älvs avrinningsområde EK-värde tot-p Tot-N [mg/l] Vattendrag Status Min Max Medel Min Max Kaitumälven Hög 0,8 0,8 0,1 0,1 0,1 Vassaraälven Hög 0,9 0,9 0,3 0,1 1,4 Linaälven Hög 0,3 1,0 1,0 0,1 5,0 Ängesån Måttlig 0,3 0,7 0,3 0,2 0,5 Kalix älv Måttlig 0,2 1,1 0,3 0,1 1,8 Torne älvs avrinningsområde EK-värde tot-p Tot-N [mg/l] Vattendrag Status Min Max Medel Min Max Luossajoki Dålig 0,1 0,7 4,3 0,1 17,9 Vittangiälven Hög 1,2 1,2 0,2 0,2 0,2 Laino älv God 0,6 0,6 0,2 0,1 0,3 Muonioälven God 0,6 0,8 0,2 0,2 0,4 Torne älv God 0,3 1,4 0,2 0,1 0,5 Försurning Bedömningen av ett vattendrags surhetstillstånd kan göras från alkalinitet (försurningskänslighet) och/eller ph-värde. Vid samtliga provpunkter har nära neutrala ph-värden uppmätts och buffringskapaciteten (alkaliniteten) är mycket god till god enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999). Om det är sura förhållanden i vattendrag ska det utredas om detta beror på naturlig surhet eller mänskligt orsakad försurning (HVMFS 2013:19). Försurning räknas till de fysikalisk-kemiska parametrar som påverkar vattenförekomsters ekologiska status. Bedömningen är att neutrala förhållanden råder i vattendragen och en utvärdering av försurningspåverkan behöver därför inte genomföras. Det ska dock förtydligas att antalet provpunkter och provtillfällen i vissa vattendrag är fåtaliga, vilket inte ger en heltäckande bedömning. 6
Särskilt förorenande ämnen I sötvatten förekommer metaller naturligt i låga halter. Halterna av metaller i våra sjöar och vattendrag har dock kommit att öka på grund av mänsklig aktivitet, trots att de luftburna halterna av de flesta metaller och tungmetaller har minskat mycket (60-90 %) under de senaste 40 åren (IVL 2016). Toxiska kemiska ämnen i vattendrag hanteras i statusklassningen av vattenförekomster i två olika kategorier. De ämnen som har EU-gemensamma miljökvalitetsnormer ingår i klassificeringen av kemisk ytvattenstatus (bly, kadmium, kvicksilver och nickel). Dessa ämnen klassas som god eller uppnår ej god. Utöver dessa ska ämnen som släpps ut i vattnet i betydande mängd klassificeras under ekologisk status som särskilt förorenande ämnen (HVMFS 2013:19). Särskilt förorenande ämnen kan klassas som hög, god eller måttlig, även om bedömningsgrunden bara anger klassgränsen mellan god och måttlig. Klassningen hög kan göras om det är naturligt förekommande ämnen och om de uppmätta halterna kan betraktas som bakgrundshalter. De ämnen som klassificerats för vattendragen inom Torne och Kalix älvars avrinningsområden i denna rapport är ammoniak, arsenik, koppar, krom, uran och zink. För bedömningsgrunder och gränsvärden, se tabell 2. Tabell 2. Bedömningsgrunder för särskilt förorenade ämnen (*) och gränsvärden för kemisk ytvattenstatus (**). HVMFS 2013:19. 1 Avser biotillgänglig koncentration. 2 Gränsvärdet varierar beroende på vattnets hårdhetsklass där lägsta klassen är mjukast vatten och högsta klassen är hårdast vatten. Ämne Årsmedelvärde Maximal tillåten koncentration As* 0,50 7,9 Cd** 2 0,08 (klass 1) 0,08 (klass 2) 0,09 (klass 3) 0,15 (klass 4) 0,25 (klass 5) 0,45 (klass 1) 0,45 (klass 2) 0,6 (klass 3) 0,9 (klass 4) 1,5 (klass 5) Cr* 3,4 - Cu* 0,5 1 - Hg** - 0,07 NH 3 -N* 1,0 6,8 Ni** 4 1 34 Pb** 1,2 1 14 U* 0,17 8,6 Zn* 5,5 1-7
Samtliga ovan nämnda metaller har i huvudsak analyserats vid provpunkterna i Kalix älv, Linaälven, Vassaraälven och Ängesån inom Kalix älv avrinningsområde och i Luossajoki och Torne älv inom Torne älv avrinningsområde, se tabell 3. Till viss del är dock antalet provpunkter och provtillfällen för få för att en heltäckande bedömning ska kunna göras. Statusen vid olika provpunkter kan vara olika, den samlade bedömningen för vattendraget bör därför egentligen baseras på de provpunkter som är mest representativa för att beskriva helheten. Bedömningen ska därför beaktas med viss försiktighet. Ammoniak har inte analyserats på labb utan har beräknats med hjälp av analyserade halter av ammonium, ph och temperatur. I Kaitumälven, Lainio älv, Muonioälven och Vittangiälven har ovan nämnda metaller inte analyserats. De analyserade årsmedelhalterna för kadmium överskrider inte gränsvärdet för god kemisk ytvattenstatus i Kalix älv, Linaälven, Vassaraälven, Ängesån, Luossajoki och Torne älv. De analyserade årsmedelhalterna för kvicksilver överskrider inte heller gränsvärdena i Kalix älv, Linaälven, Ängesån, Vassaraälven och Torne älv. Vid ett provtillfälle den 15 mars uppmättes 4,7 µg/l kvicksilver i Luossajoki (provpunkt 13:3) vilket medför att Luossajoki bedöms ha måttlig status. Jämfört med Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter ligger halterna för ammoniak (ammoniakkväve), arsenik och krom under gränsvärdena för både årsmedelvärde och maximal tillåten koncentration i alla älvarna, därmed bedöms status för dessa ämnen vara god. Undantaget är ammoniak vars medelvärde överskrids vid en provpunkt i Luossajoki (Lj13:2). Maximal tillåten koncentration av ammoniak överskrids vid 9 % av samtliga provtagningstillfällen i Luossajoki (det är i punkterna KVA134 och Lj13:2 som detta sker). Bedömningen är därför att Luossajoki har måttlig status med avseende på ammoniak. Årsmedelvärde och maximal tillåten koncentration överskrids inte för uran i Kalix älv, Ängesån och i Torne älv. Årsmedelvärdet för uran överskrids däremot i Linaälven, Vassaraälven och Luossajoki. Den maximalt tillåtna koncentrationen överskrids vid alla provtillfällen vid tre av provpunkterna i Luossajoki. I de undersökningar som ligger till grund för själva gränsvärdet för uran har man dragit ifrån bakgrundshalter, överskrids gränsvärdet ska därför naturlig bakgrundshalt beaktas (Havsoch vattenmyndigheten 2016). Inom ramen för kontrollprogrammet har det inte funnits resurser för att identifiera den naturliga bakgrundshalten för uran vid provtagningspunkterna. För bly, koppar, nickel och zink avser gränsvärdena biotillgängliga halter, vilket är den del av den lösta halten metall som beräknas tas upp av vattenlevande organismer (HVMFS 2013:19). Biotillgängliga halter behöver dock inte beräknas för nickel då medelvärdet inte överstiger 4,0 µg/l, bedömningen god status kan därmed ske utan beräkning av biotillgänglig koncentration (Havs- och vattenmyndigheten 2016). Vid ett provtillfälle överskrids dock den maximala halten av bly vid provpunkten Lj 13:3. 8
Biotillgänglig halt för koppar beräknades för alla vattendrag då årsmedelvärdena överstiger 0,5 µg/l. De uträknade biotillgängliga årsmedelhalterna överskrider dock inte bedömningsgrunden och därmed råder god status i vattendragen med avseende på halten koppar. För zink har biotillgängliga halt beräknats för Luossajoki och Kalixälv då medelvärdet överstiger 5,5 µg/l. I de övriga vattendragen kan bedömningen god status ske utan beräkning av biotillgänglig koncentration (Havs- och vattenmyndigheten 2016). För Luossajoki och Kalix älv överskrids gränsvärdet för zink vid fyra (Lj13:1, Lj13:2, Lj13:3 och KVA147) respektive en provpunkt (KVA04). Även de uträknade biotillgängliga halterna överskrider bedömningsgrunderna vid provpunkten i Kalixälven (KVA04) och vid två provpunkter i Luossajoki (Lj13:1 och Lj13:2). För Lj13:3 kunde inte biotillgängliga halter beräknas då det saknades data för DOC/TOC. Tabell 3. Förorenande ämnen i vattendragen. Årsmedelvärden för samtliga provpunkter i respektive vattendrag, förutom för kvicksilver där högsta uppmätta halt redovisas.. *Parameter påverkar ekologisk status (särskilt förorenande ämne). Färgerna anger status: = god, = måttlig **Parameter påverkar kemisk ytvattenstatus. Färgerna anger status: = god () Beräknade biotillgängliga halter Vassaraälven Linaälven Ängesån Kalix älv Luossajoki Torne älv As* Cd** Cr* 0,08 0,07 0,18 0,072 0,16 0,07 0,003 0,003 0,006 0,004 0,026 0,004 0,12 0,19-0,07 0,13 0,07 Cu* 0,77 (0,05) 1,1 (0,41) 1,0 (0,05) 1,1 (0,11) 2,3 (0,14) 0,73 (0,26) Hg** NH 3 -N* Ni** 0,001 0,05 0,05 0,05 0,82 0,05 0,05 0,16-0,02 2,7 0,05 0,35 0,5-0,51 0,67 0,4 Pb** 0,04 0,03 0,12 0,04 0,53 (22) 0,06 U* 0,17 0,9-0,14 7,8 0,13 Zn* 4,36 2,9 3,25 13 (9,7) 6,34 (4,67) 2,45 9
För övriga analyserade förorenande ämnen finns inga bedömningsgrunder men genom jämförelse mellan de olika provpunkterna kan ändå en viss utvärdering ske av de analyserade halterna. Ett generellt mönster är att Luossajoki sticker ut med högre halter i merparten av provpunkterna jämfört med övriga vattendrag. Luossajoki är ett litet vattendrag med relativt hög belastning av intilliggande verksamheter. Regelbunden provtagning utförs enligt det gemensamma kontrollprogrammet, vilket både Tekniska Verken i Kiruna AB och LKAB ansvarar över. Utöver Luossajoki har Linaälven förhöjda års-medelvärden av kalcium och mangan i jämförelse med provpunkten uppströms LKAB:s gruvverksamhet i Gällivare (MVA02), vilket påvisar en påverkan från gruvverksamheten. En provpunkt i Vassaraälven (526) har högre halter av mangan och kalcium jämfört med provpunkten uppströms (525). Detta beror på att vattendraget Leipojoki mynnar i Vassaraälven mellan dessa två punkter. Leipojoki är recipient till Bolidens gruva i Aitik. 10
Övriga parametrar För uppmätta min- och maxvärden för övriga parametrar, se tabell 4. I Torne- och Kalix älvars avrinningsområden varierar vattnets färg. De högsta färgtalen har i huvudsak uppmätts under höga flöden på hösten, medan vattnet har varit klarast vid låga flöden under vår, sommar och vinter. I huvudsak beror vattnets färg på en stor andel myrmarker i avrinningsområdena samt påverkan från markanvändning, såsom skogsbruk och dikning. En restaureringsåtgärder som pågick i bland annat Linaälven under 2017 kan ha påverkat färgtalet (ReBorN 2018). De uppmätta halterna av totalt organiskt kol (TOC) i vattendragen inom avrinningsområdena visar att halten syretärande ämnen är mycket låg (Naturvårdsverket 1999). Mönstret för suspenderade ämnen i vattendragen är att halterna är låga och stabila under större delar av året med någon eller några toppar. Topparna är främst kopplade till låga flöden under vintern och sommaren, då det är större risk för grumling vid provtagning, samt till våren då det är höga flöden i samband med snösmältningen. Det finns inga bedömningsgrunder för konduktivitet i vattendrag tillgängliga, men för svenska insjöar är normalvärdet 2-20 ms/m (2003 Bydén m.fl.). I samtliga analyserade vattendrag är årsmedelvärden för konduktivitet under 20 ms/m, med undantag för Luossajoki. Tabell 4. Uppmätta min- och maxhalter för övriga parametrar. * = endast en provstation Kalix älvs avrinningsområde Färg [mg/l] TOC [mg/l] Suspenderade ämnen [mg/l] Konduktivitet [ms/m] Vattendrag Min Max Min Max Min Max Min Max Kaitumälven* 1,0 3,8 2,5 2,5 2,1 5,2 Vassaraälven 39 79 3,51 7,0 0,5 8,7 2,1 19,4 Linaälven 16 90 1,4 7,1 0,5 46 1,7 19,1 Ängesån 3,6 9 2,5 2,5 1,7 5,5 Kalix älv 5 25 1,6 10,0 2,0 9,8 2,3 26,1 Torne älvs avrinningsområde Vattendrag Min Max Min Max Min Max Min Max Luossajoki 2,5 45 3,2 7,3 0,5 20,6 6,2 390 Vittangiälven* 3,3 5,4 2,5 2,5 3,8 7,9 Laino älv* 1,9 7,2 2,5 3,7 1,9 4,9 Muonioälven 1,5 10 2,0 5,8 2,0 5,6 Torne älv 7,5 35 0,5 10 2 13 2,3 7,1 11
Slutsatser Bedömningen är att vattenkvaliteten inom Torne och Kalix älvars avrinningsområden generellt är god. Statusen för näringsämnen bedöms till hög eller god i 70 % av vattendragen och bedömningen är även att neutrala förhållanden avseende ph och alkalinitet råder i vattendragen. I huvudsak råder god status vad gäller förorenande ämnen (As, Cd, Cr, Cu, Hg, NH3-N, Ni, Pb, U och Zn), med några undantag då det lokalt finns påverkan från närliggande verksamheter. För övriga förorenade ämnen finns det en märkbar belastning från avloppsreningsverk, värmeverk och gruvindustri vid vissa provpunkter, detta märks även i en förhöjd konduktivitet vid dessa punkter. Övriga parametrar som sticker ut är färgtal, vilket har sin förklaring i en stor andel myrmarker i avrinningsområdena samt påverkan från markanvändning såsom skogsbruk, dikning och restaureringsåtgärder. Även suspenderade ämnen sticker ut, höga halter har mätts upp vid låga och höga flöden under året. 12
Referenser Bydén, S., Larsson, A-M., Olsson, M. 2003. Mäta vatten. Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Göteborgs universitet. HVMFS 2013:19. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Havs- och vattenmyndigheten. 2016. Miljögifter i vatten - klassificering av ytvattenstatus. Vägledning för tillämpning av HVMFS 2013:19. Rapport 2016:26. IVL Svenska Miljöinstitutet. 2016. Metaller i mossa 2015. Rapport C 204. Naturvårdsverket. 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. 1999. Rapport 4913. ReBorN. https://www.rebornlife.org/kalixaelven-vassara-och-lina-aelv. Info hämtat 2018-01-22 SMHI. Klimatdata. Avrinningskartor. http://www.smhi.se/klimatdata. Info hämtat 2017-12-14. 13
Medlemsförteckning Boliden Mineral AB Bottenvikens Reningsverk AB Gällivare kommun Haparanda stad Kalix kommun LKAB Pajala kommun Statens Fastighetsverk Tekniska verken i Kiruna AB Överkalix kommun Övertorneå kommun Fördjupad läsning finns att tillgå på www.tkvvf.se. på uppdrag av Torne- & Kalix älvars Vattenvårdsförbund