Trädslag och virken på Velamsund

Trädslag och virken på Velamsund På Velamsund finns nästan alla de ca 16 olika svenska storträdslagen, de som saknas är gråal och lundalm. Bland de ca 24 svenska buskarna och småträden saknas en del t ex getapel, vresalm och naverlönn. Av alla Sveriges inhemska 40 träd- och buskarterarter är det mest tall, gran, björkarna samt ek och bok som används för storskalig sågning. Al, asp, ask, alm, lönn, lind och avenbok sågas i mycket liten omfattning för vissa specialändamål. De övriga sågas bara i samband med hantverk. Idag ser vi mest trädslagens virke som den största nyttan, förr var många arter mycket viktiga som fodertäkter. Man skar då av kvistar med löv, så kallad hamling. Kvistarna samlades in och torkades för att sedan blandas in i kreaturens vinterfoder. De hamlade träden blev korta och stympade och är fortfarande något som vi anser höra till i parker men nu av andra orsaker. Nedan presenteras alla Velamsunds lövträdsarter och deras virken. Bok, Fagus sylvativa: Skuggtåligt trädslag som numera växer naturligt bara i södra Götaland men fanns förr under värmetiden längre norrut. Boken kan odlas ända upp till Umeå och i Mälardalen blir det ofta mycket riklig frösådd som dock betas. Virket är ljust och ganska strukturlöst, mycket tungt och hårt men föga rötfast. Det används till parketter, möbler, leksaker, glasspinnar och köksutrustning (ger ingen smak) men har problemet att det har mycket stora fuktrörelser fuktig bok krymper ca 10% när det torkas. Som ortsnamn brukar boken synas i namnen bok-, böke eller hester- (tex Bökestorp). Den stora rödboken i parken är en vanlig bok men med något avvikande rödtonade blad. Avenbok, Carpinus betulus: Skuggtåligt trädslag som bara växer naturligt i södra Götaland. Avenboken är närmast släkt med hassel och björkarna. Det lämnar vårt hårdaste virke, ljust, föga strukturerat och lättrötat och numera kan man hitta det i träverktyg och nötknäppare. Förr användes det allmänt till kugghjul och allehanda slitande ställen. Avenboken är ofta använd som häckväxt - som på Velamsund i de två raderna framför den plats där herrgården stod. Ask, Fraxinus excelsior: Skuggtåligt i ungdomen. Snabb- och rakvuxet, värdefullt trädslag som ofta fröar av sig enormt men plantorna betas intensivt av viltet. Virket är bandporigt, ljust, hårt och med tydlig textur. Det är inte rötfast man mycket spänstigt och används till parketter, möbler, räcken och verktygsskaft, förr också till vapen, vagnar, bilar (Morgan) och flygplan. Hamlades förr och trädslaget var ekonomiskt mycket viktigt under vikingatiden därför också heligt. Askens betydelse förr visar sig i att den gett namn åt många orter; Ask-, Eske- (tex Eskeröd). I sen tid har askskottsjukan gjort att den inte längre planteras och gamla, friska askar blir mer ovanliga även ungträd angrips. Alm, Ulmus glabra: Skuggtåligt, ofta flerstammigt trädslag med måttlig frösådd. I nutiden är almsjukan ett allvarligt hot och massor med träd faller offer och dör bort. Virket är bandporigt, tungt och mörkt med mycket vacker textur, radiella ytor är synnerligen dekorativa. Kärnvirket är mycket rötfast och används till möbler och parketter och förr till båtkölar. Almen hamlades förr och dess betydelse förr gör att den gett namn åt många orter; Älm-, Elm-(tex Älmhult, Elmsta, Elmtaryd). Lind, Tilia cordata: Skuggtåligt, ofta flerstammigt trädslag som sällan fröar av sig i vårt kalla land, förökningen via rotslående grenar är god. Virket är ljust och löst och inte rötfast. Eftersom det är lätt att skära i används det till skolslöjd och till sniderier det vanligaste i altarskåp. Hamlades förr och de fibrer linbast man kunde framställa ur barken var förr den viktigaste inhemska repfibern; därför har linden gett namn till mängder med orter; Lin-, Lind-, Bast- (tex Linköping, Lindome, Bastedalen). Lönn, Acer platanoides: Skuggtåligt i ungdomen. Snabb och rakvuxet trädslag som ofta fröar av sig mycket rikligt men även här förser sig djuren av godsakerna. Barken är mycket gynnsam för sällsyntare mossor och lavar. Virket är ljust och hårt med något otydlig årsringsstruktur, radiella ytor

är mycket dekorativa. Det används till parketter, möbler och musikinstrument. Hamlades förr men har sällan gett upphov till ortsnamn (Lönneberga). Ek, Quercus robur: Ljuskrävande trädslag, det mest namnkunniga av de nordiska lövträden som står för fasthet och styrka. Eken är normalt ett rakvuxet trädslag som är mycket brand- och torktåligt och som fröar av sig rikligt även om de flesta plantorna blir till rådjursmat det hamlades ibland förr i tiden. Virket är tungt, hårt och kärnvirket är mycket rötfast och används till möbler, parketter och båtar och förr till huskonstruktion. Det är dock svårarbetat, sliter verktyg och innehåller mycket garvsyra som angriper järnföremål och försvårar limningen. Dess säregna kemi gör att det aldrig används till massaved och det var förr förbjudet att blanda in träkol av ek till järnverken. Nedanstående arter finns i hela landet, de ovan finns bara i området upp till ungefär Dalälven. Sälg, Salix caprea: Ljuskrävande oftast flerstammigt trädslag som finns i hela landet, det fröar av sig ganska rikligt men plantorna når sällan förbi djuren. Det är mycket viktigt för den biologiska mångfalden genom att det har en gynnsam bark för mossor och lavar, träden innehåller ofta död ved och blomningen är oumbärlig för nektarsökande insekter på våren. Virket är ganska mjukt och föga strukturerat men har vacker färg; det används till en del hemslöjd. Hamlades ofta förr och dess betydelse visas av de många namnen på säl-, selja, säli- som finns norrut (tex Sälen). Asp, Populus tremula: Ljuskrävande rakvuxet trädslag som mest sprids med rotskott, frön sprids i enorma mängder men de tar sig mest på bränd eller helt naken mark. Det är en av de stora förlorararna i vårt land som minskat på grund av det omfattande viltbetet, skogseldens begränsning och skogsbrukets tidigare hårda jakt på detta trädslag. Av den totala virkesvolymen i Sverige står asp för ca 2% men i Ryssland och Canada kan den ensamt stå för upp till 25%. Virket är poröst och strukturlöst, det används till tändstickor eftersom det kan dränkas med paraffin och är exceptionellt rakfibrigt. Det används också till bastulavar eftersom det inte bränner, samt till konstruktionsvirke i torra miljöer. Aspen skymtar ibland som ortsnamn; -Esp (tex Esperöd) Vårtbjörk, Betula pendula: Ljuskrävande, rakvuxet trädslag som sprids med frön. Till skillnad från sin släkting glasbjörken är vårtbjörken en brandtålig art vilket visar sig i det att den har en grov, skyddande skorpbark längst ner. Virket är ganska hårt, lättrötat och oftast strukturlöst, det används till möbler, parketter, verktygsskaft, plywood, köksföremål (ger liksom boken ingen smak) och i liten mån som konstruktionsvirke. Masurbjörk är en avart av vårtbjörk med abnormt fiberförlopp och Ornäsbjörk är en avart av vårtbjörk med flikiga blad. Tillsammans med glasbjörken står den för omkring 12% av landets virkesvolym. Glasbjörk, Betula pubescens: Ganska ljuskrävande, rakvuxet trädslag som sprids med frön. Den kan bäst skiljas från vårtbjörken genom att barken ända ner är ganska slät och genom sina mer rundade blad. Virket är betydligt mer rakfibrigt och föredras därför ofta industriellt. Som brännved är det bästa möjligt; lättkluvet, högt bränslevärde, vackert och lämnar dessutom den bästa tändnävern. Att hugga kvistren glasbjörksved en kall vinterdag är ett rent nöje!! Klibbal, Alnus glutinosa: Ljuskrävande, rakvuxet trädslag som sprids med frön vilka nästan bara kan ta sig på helt naken och jämnt fuktig jord det betas dock föga av djuren då det har en besk smak. Alen äger en extrem förmåga till stubbskottskjutning och därför är ofta klibbalsskogar flerstammiga. Virket är mjukt, lättrötat, rödtonat och ganska strukturlöst men mycket lätt att snida i. Alvirke är därför vanligt i sirliga möbler och används också i skolslöjd och till sniderier. Det var förr en mer vanlig art och täckte fordom stora delar av Mälardalen, när dessa skogar röjdes blev ofta alen kvar i ortsnamnen ale-, elf- och älv- (tex Älvsala). Börje Drakenberg/Skogsbiologerna AB april 2015

Att känna igen vinterkala träd på håll Igenkänningen kan bygga på detaljkaraktärer såsom knoppfjäll och andra petimetkaraktärer. Man bör dock i första hand lära sig att känna igen träden på håll helst så att man kan sitta på tåget i full gång och känna igen dem. Denna kunskap kan knappast överföras med ett sådant här papper utan den måste man själv skaffa sig genom trägna och engagerade självstudier på ett urval kända träd som man efterhand utökar. Så småningom kommer man underfund om hur hela trädens arkitektur ger ett helhetsintryck. Efter det att man fått denna insikt har man svårt att se hur man kunde undgå att känna igen den eller den arten. För den som vill lära sig mer om träd rekommenderas kompendier i dendrologi I och II som kan köpas av förf. Enstammiga träd kontra flerstammiga d:o -racemös-cymös tillväxt Trädet till vänster växer med toppknoppen racemöst och bildar så småningom en rak, genomgående huvudstam (barrträd, björk, asp, al m fl). Hos trädet till höger dör toppknoppen varje år; sidknoppar fortsätter tillväxten vilket ofta resulterar i flerstammighet (sälg, alm, lind) Våningsbyggda träd kontra sådana med spridda grenar Trädet till vänster har knopparna spridda ganska jämnt efter årsskottet och får en diffus krona utan tydliga våningar. Det till höger har knopparna gyttrade och får därför tydliga våningar. Räkna ut hur gammalt det är!

Bladställningens betydelse för kronformen Trädet till vänster har knopparnba strikt i 2 rader skiftesvis och lutar därför toppskottet så att bladen kommer i lämplig vinkel (alm, lind, bok). Trädet till höger har knopparna i par och får därför en mycket symmetrisk krona (ask, lönn, hästkastanj, många odlade buskar). Träd med bladen i spiral (björkar, alar, ekar, asp m fl) får en konisk allsidig krona, illustrerat i någon av de tidigare bilderna. Fördelning mellan kort och långskott Knopparna längs ett skott kan antingen växa ut till sk kortskott åt vänster - med obetydlig längdtillväxt eller till sk långskott såsom i det högra fallet. I det första fallet får man ett träd med gles, knottrig krona (asp, tall, lärk, fågelbär, hägg). I det andra fallet får man ett träd men mera finkvistig krona utan knottror (sälg, lind) Finkvistigheten kontra grovkvistigheten liksom om krongränsen är samlad och distinkt eller om den är taggig och diffus liksom grenarnas böjningsmönster och barkens karaktär är också användbara karaktärer vid de inledande studierna till tågburen trädkontrollant! Lycka till!

ASK: I huvudsak enstammigt. Toppskott raka. Grovkvistig, gles krona, övre grenverk starkt uppåtsträvande, nedre grenverk i början nedböjt men slutligen uppåtböjt i S-form. Kvistar motsatta, Ofta kan blomrester ses i kronan. Ljus slät bark på unga delar, kompakt, oflagig och längsfårad bark på äldre stammar. Sommarprofilen diffus med mossig yttergräns och genomsiktlig krona. Tydligt ljus grönfärg på bladverk. LÖNN: I huvudsak enstammigt. Toppskott raka men krona medelgrovkvistig. Grenverk ganska rörigt ej speciellt uppåtböjt. Kronprofil mycket skarp på äldre träd (pga blomning) och med ofta cylindrisk kronform. Kvistar motsatta. Ganska ljus, oflagig bark med tät fårning. Gott om kvarsittande blomskaft. Närmast lik ek. På sommaren med kompakt, ganska mörk bladverk, krona inte genomsiktlig med plattad topp. ALM: Ofta flerstammigt. Toppskott starkt lutande, ibland nästan horisontella. Krona medelgrovkvistig och uppbyggd i skikt strut i strut yttersta grenverket tydligt skiktad i plana ytor. Blad, knoppar och kvistar i 2 distinkta rader (skiftesvis ställning). Knoppar av 2 typer (blom- bladknoppar). Bark på unga delar slät och stålgrå, på äldre delar grå, längsfårad och lätt flagig. Kronprofil på håll tydligt platt, med utstickande skott. Ofta syns det tydliga 2-radsarrangemanget. Sommartid känns almen igen på den plattade kronan, 2-rads-arrangemanget och den normalgröna kronan som är hjälpligt genomsiktlig. LIND: Ibland flerstammigt. Toppskott svagt lutande ofta med en knäck längst ut. Ganska finkvistig, tät krona med otydligt 2-radsarrangemang. Kronprofil liknar spaderess - äggrunt med ganska distinkt krongräns. Nedre grenverk i början nedböjt men slutligen uppåtböjt (=ask). Bark på unga delar nästan svart men äldre delar med flagig, grå, längsfårad bark. Ofta kvarsittande frukter i kronan. Sommartid ger spaderess -profilen ledning samt den täta, föga genomsiktliga kronan. Ofta kan man också se de knäckta topparna. Nedre, grövre grenar böjer först ner för att sedan åter böja sig uppåt. EK: Enstammigt eller flera i huvudsak enstammiga delstammar. Raka toppskott. Medelgrovt kvistverk som på äldre träd är ganska rörigt. Unga träd med våningar i kvistverket. Allsidig krona med blad, knoppar och kvistar i spiral men också i tydliga gyttringar. Bark på unga delar slät och lätt glänsande men på äldre kompakt längsfårad. Sommartid synes bladen i kronans ytterkanter sitta i små tussar i den genomsiktliga kronan. BOK: Enstammigt med lutande toppskott och taggig kronprofil pga många långa utskjutande skott. Bark ljusgrå och slät på äldre och unga delar. Omisskännlig. SÄLG: Starkt flerstammigt, ofta med döda delstammar. Raka, uppåtsträvande toppskott. Bark på unga delar ljus med 4-kantiga sk barkporer men på äldre delar rent grå, längsfårad med lätt flagighet. Diffus kronarkitektur men unga träd ofta med tydliga våningar. Sommarkronan ganska platt i toppen, något grågrön, genomsiktlig. KLIBBAL: Enstammigt ofta med stark stamavsmalning. Inga synliga våningar. Grenverk ofta vinkelrätt ut från stam. Kvistverk rörigt men alltid rikligt försett med skaftade, kvarsittande al kottar. Bark alltid mörk svart, redan på unga träd längsfårad. Kronprofil ganska distinkt. Äldre träd kan lätt förväxlas men ekar. Sommarkronan är genomsiktlig och har djupt grön färg. GRÅAL: Enstammigt ofta med sprötkvistar - sprötgrenar i kronan. Inga synliga våningar, Bark ljusgrå och slät men på äldre träd kan några fåror uppkomma. Rörigt kvistverk med kvarsittande kottar. Kronprofil toppig och distinkt. De enskilda kottarna sitter oskaftade i gyttringar. Sommarkronan är genomsiktlig med mörkgrön färg. ASP: Enstammigt med kvistarna i spiral och med oftast tydliga våningar. Kronan byggs upp av ett fåtal grova huvudskott som bär mycket tydliga, sporrlika kortskott. Kronan har avlångt äggrund form. Barken omisskännlig med sin gröna färg som på äldre träd spricker upp. Sommarkronan ganska ljust grön och med ett omisskännligt prassel. Börje Drakenberg/Skogsbiologerna AB maj 2002