Om byggnader på Västgötadals regementes övningsplats Grunnebohed i Vänersborg

Om byggnader på Västgötadals regementes övningsplats Grunnebohed i Vänersborg 1863-1906 Beskrivning och historik

Bakgrund Regionmuseum Västra Götaland har fått i uppdrag av Waern Landskap att beskriva de byggnader som bevarats och försvunnit på Västgötadals regementes övningsplats Grunnebohed i Vänersborgs kommun, och att nedteckna historiken över dessa. Denna text ska ingå i en större historisk dokumentation över Grunnebohed som beställts av Fortifikationsverket och som sammanställs av Waern Landskap. Arbetet, som bestått av arkiv- och fältstudier, intervjuer samt sammanställning har utförts av antikvarie Carina Carlsson. 2

Byggnader på Grunnebohed genom åren Västgötadals regemente hade sedan 1600-talet ett övningsfält i Vänersborg på Nygårdsängen vid Vassbotten, någon kilometer öster om stadskärnan. Marken här var periodvis mycket lerig, och det beslutades att regementet skulle flyttas till en torrare plats. År 1860 förvärvade kronan ett markområde genom expropriering i Grunnebo by ca en mil väster om Vänersborg, och år 1863 flyttades regementets övningsplats till Grunnebohed. Verksamheten pågick till år 1906 då Västgötadals regemente lades ned och omvandlades till Hallands regemente. När man befinner sig på Grunnebo hed idag är det svårt föreställa sig hur platsen såg ut i slutet på 1800-talet. Idag är merparten av själva exercisheden helt igenväxt, och av den mångfald av byggnader som en gång funnits här så återstår nu nästan bara överväxta husgrunder. Idag finns fyra byggnader och en överbyggd brunn på platsen: en musikpaviljong/stabsbyggnad, en barack, en sentida kanslibyggnad som används av polisen, och en jordkällare. Foto från slutet av 1800-talet eller sekelskiftet 1900. I mitten av fotot ligger en byggnad som kallades lägervakten. I bakgrunden officersmässen till höger och underofficersmässen till vänster. Genom åren har det sannolikt funnits ett femtiotal byggnader med olika funktioner på Grunnebohed. Någon gång efter det att regementet lagts ned har en karta över området upprättats. På denna finns hela 39 byggnader utritade och uppräknade. Ett urval av dessa: proviantbod, sjukhus, hemlighus för sjuke, officerspaviljong, rustkammarbod, kokhus, vattentorn, arrestlokal, smedja och fångvaktarbostad. Förmodligen fanns det ännu fler byggnader än så under regementstiden. Ytterligare byggnader tillkom dessutom senare i samband med andra världskriget. Två byggnader uppfördes på Grunnebohed redan före flytten år 1863 från Nygårdsängen, en stor manskapsbarack för 300 man och ett förrådshus. Alla rymdes dock inte inne i den stora baracken. Många fick istället bo i tält som stod prydligt uppradade längs åtta tältgator, ett för varje kompani. 3

Tälten som beväringarna bodde i stod uppställda kring åtta tältgator. Mellan tälten ser man nyplanterade björkar. Med från Nygårdsängen flyttades krutkapellet, sjukhuset och underofficerarnas mässpaviljong. Den senare stod klar år 1864 och sägs ha varit målad med grön vattenfärg. Den ansågs efter en tid vara för liten, och 1888 ska den ha ersatts med en ny tornförsedd byggnad. Grunnebohed bebyggdes allt eftersom med allt fler byggnader med olika funktioner. Man känner till att en officerspaviljong tillkom under år 1863. Några manskapsbaracker byggdes på 1870-talet, men trots detta fanns det inte sovplatser inomhus för alla mannar. Beväringarnas måltider tillagades till en början i kokgropar utomhus, och åts också utomhus. Först på 1880-talet byggdes två kokhus. Under samma årtionde byggdes ett vattentorn, och man borrade också brunnar på platsen för att få vatten till två duschhus och ett badhus. För att få god tillgång till vatten byggdes en fördämningsvall vid en bäck i västra delen av området. En konstgjord sjö bildades då, som dessvärre inte innehöll tjänligt vatten. Den döptes till Palmsjön efter kapten Palm, som stod bakom byggandet av fördämningen (och för övrigt också planeringen av hela den nya mötesplatsen inför flytten från Nygårdsängen). En husgrund vid sjöns sydvästra strand sägs vara resten av ett utskänkningsställe som låg utanför det militära området. Dit gick soldaterna för att köpa brännvin, eftersom starka drycker inte fick säljas inne på området. På hösten 1906 avvecklades som ovan nämnt verksamheten på Grunnebohed då Västgötadals regemente omvandlades till Hallands regemente, men mötesplatsen fortsatte att vara i kronans ägo ända till år 1915. Då såldes den till Västgöta-Dals-Bohus trafklubb med förbehållet att på vissa villkor få använda den överlåtna marken under en femtioårsperiod. Flera av byggnaderna såldes också av och flyttades. Ett par av dem hamnade i Halland. Officerspaviljongen fick ny plats i Väröbacka och underofficerarnas mässpaviljong i Veddige. Den senare brann ner under 1920- eller 30-talet. Soldathemmet flyttades till Brålanda där det fick nytt liv som missionshus. Den används på samma sätt än idag. Musikbaracken blev skyttepaviljong när regementet flyttat, och stod kvar på platsen till år 1924. 4

Underofficerarnas mässpaviljong byggd år 1888, här avbildad på ett vykort. Västgöta-Dals-Bohus trafklubb hade tänkt att det skulle bli travbana på Grunnebohed, men så blev det aldrig. Marken arrenderades istället ut till bete och odling under 1920-talet, och enligt en källa såldes markerna till en jordbrukare år 1930. Vissa av byggnaderna som fanns kvar, exempelvis det gamla proviantmagasinet och mathallarna användes då som stall och lada. År 1933 avstyckades den del av heden där dagens byggnader är belägna, och såldes till sommarhemsföreningen Alliance. Det avstyckade området motsvarar den yta som är inhägnad idag. Föreningen röjde i den då igenvuxna parken och uppförde dansbana och friluftsteater. Medlemmarna anlade också den väg som leder fram till området idag, tidigare fanns en väg längre västerut som nu är igenlagd, och en entré från öster. När kriget bröt ut 1939 togs fastigheten i bruk för militära ändamål igen. Grunnebohed kom då att användas som flyktingförläggning, bland annat. Här förvarades flyktingar från tyska militärförband, soldater som flytt till Sverige från kriget under år 1945. Flyktingarna kom senare att utlämnas till Sovjetunionen under det som blev känt på riksnivå som Baltutlämningen. (På Grunnebo hölls emellertid inga balter i förvar utan tyskar och österrikare). Ett antal baracker byggdes under den här tiden för att hysa flyktingarna. Barackerna sägs ha flyttats från bland annat Torslanda och Dals-Ed. När kriget var över skulle marker och byggnader överlåtas till ägaren igen. Föreningen tyckte att stora skador uppstått på egendomen och begärde skadestånd. Fortifikationsförvaltningen beslutade då att istället köpa tillbaka fastigheten igen, detta skedde år 1946. Några år senare stängslades området in och ett antal förrådsbyggnader uppfördes. År 1948 såldes själva exercisheden till Vänersborgs stad. Där fanns under en period en motocrossbana. 5

Officersmässen som flyttades till Väröbacka i Halland år 1915. Matsalen i officersmässen. 6

Soldathemmet, som flyttades till Brålanda när regementet lagts ner. Det tjänstgör numera som missionshus. Området där byggnaderna är belägna har ägts av försvaret sedan 1946, och gör så än idag. Kring 1990 fanns det planer på att Grunnebohed skulle bli golfbana, något som aldrig blev av. Förrådsbyggnaderna från 1940-talet revs år 2001. Ett av mobiliseringsförråden som revs år 2001. 7

Musikpaviljongen / stabsbyggnaden tillkomst och beskrivning Musikpaviljongen/stabsbyggnaden från 1896 är idag den enda större byggnaden som kvarstår sedan tiden då Västgötadals regemente hade sin lägerplats här (jordkällaren och brunnen kan också härstamma från regementstiden). Musikpaviljongen/stabsbyggnaden, fotograferad någon gång i början av 1900-talet. Denna två våningar höga, timrade byggnad är symmetriskt uppbyggd och pryds i norr av en hög veranda i två våningar med riklig snickarglädje. Åt söder ser man en utbyggnad i ett plan som funnits med från början. Fasaden är klädd med liggande panel och har dekorativa listverk mellan fönstren, mellan de båda våningsplanen och under takfoten. Det flacka plåttaket kröns av en lanternin. Stilen brukar kallas schweizerstil, och var populär under 1800-talets mitt och senare hälft. Verandans dekor har inslag av nyrenässans, vilket också det var vanligt vid den här tiden. Typiskt för schweizerstilen är långt utskjutande takfall och utsirad snickargläde i form av rikt ornamenterade verandor, fönster- och dörromfattningar. Ett annat kännetecken är att fasaden delats in i fält med hjälp av mer eller mindre dekorerade lister. På ritningen (som daterats 1894) ser man att rummen på bottenvåningen delats upp i entré, hall med trappa, två expeditionslokaler, kök, skafferi, restauratris och matsal. Övervåningen är uppdelad i sju rum samt ett antal tamburer och garderober. Planlösningen är densamma idag, om man bortser från att några garderober och tamburer tagits bort (eller aldrig byggts) på övervåningen för att ge plats åt ytterligare ett rum. Dessutom har ett av rummen på övervåningen omvandlats till kök. På ritningen är den benämnd Paviljong för Musiken, och den användes inledningsvis av musikpersonalen och till expeditionslokaler. Bygget bekostades med hjälp av den så kallade musikkassan, som bland annat bestod av avgifter från regementspersonal, statliga bidrag och gåvor. 8

Musikpaviljongen/stabsbyggnaden så som den ser ut idag. Sedd norrifrån. Fönstren har varit igensatta med luckor en längre tid för att förhindra vandalisering. Musikpaviljongen/stabsbyggnaden, så som den ser ut idag. Sedd från sydväst. 9

Musikpaviljongen ritades av Herder Lindeberg som var stadsingenjör i Vänersborg, och senare stads- och hamningenjör i Uddevalla från 1899. Han anses också ha varit den förste stadsarkitekten i Uddevalla. Herder Lindeberg var smålänning och utbildad på Chalmers under 1870-talet. Han har medverkat vid planerandet och uppförandet av ett flertal byggnader i Uddevalla, till exempel varmbadhuset från 1907. En annan byggnad av hans hand är en villa i nationalromantisk stil på Villagatan (numera Lagerbergsgatan) i Uddevalla, som han uppförde strax efter sekelskiftet 1900 som bostad till sig och sin familj. Det finns olika uppgifter om paviljongens ålder i litteratur och arkivmaterial. Det bör vara ställt utom allt tvivel att den uppfördes år 1896 och inte tidigare än så, då detta årtal återkommer på flera ställen när man gräver djupare i källorna. Ett bevis är att musikpaviljongen inte är utritad på den ekonomiska kartan, som upprättades i början av 1890- talet. Vidare står det i en handling från Krigsarkivet att Departementet beslöt uppdraga åt förvaltningsdirektionen att i enlighet med Kungligt beslut den 20 november 1894 ( ) låta på föreslaget sätt gå i författning om byggnadens uppförande å af musikkassans medel. I samma handling finns noterat att den stod klar år 1896. Ritningen är daterad november 1894. Detaljbild från verandan med tidstypiska utsmyckningar i schweizerstil. Byggnaden är osedvanligt välbevarad såväl ut- som invändigt, trots att den haft flera ägare och brukats på många sätt sedan Västgötadaltiden. Den anses ha höga kulturhistoriska värden på grund av detta och för att den kan vara den enda kvarvarande byggnaden på platsen sen regementestiden 1. Invändigt är väggarna i de flesta av rummen klädda med den ursprungliga pärlsponten, och i princip samtliga fönster-, dörrsnickerier och listverk ser ut att ha bevarats sedan nybyggnadstiden. I flera av rummen står kakelugnar, spisar och kaminer kvar. På utsidan är enda skillnaden att det funnits en flaggstång på taket som numera är borttagen, samt att fönstren bommats igen med träluckor. 1. Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 38. Vänersborgs kommun. Väne-Ryrs socken och del av Vänersborgs stad. 1995. Älvsborgs länsmuseum. 10

Målerierna på lanterninens insida har sannolikt funnits där sedan byggnaden var ny. Paviljongen/stabsbyggnaden är mycket välbevarad. Här syns en av de bevarade järnkaminerna och ett trappräcke. 11

Paviljongens / stabsbyggnadens historia Vad var då en musikpaviljong på ett regemente, och hur användes en sådan? Ursprunget till militärmusiken hittas i att man sedan lång tid tillbaka använt musikinstrument för att ge order i krig. Med tiden kom instrumenten allt mer att användas till musik och inte bara signalgivning. På lägerplatser som Grunnebohed blåste militärmusikerna revelj och tapto, och de ackompanjerade vid så kallad korum (kort gudtjänst med psalmsång och bön) och vid marschövningar. Den finns tyvärr ingen beskrivning av hur musikpaviljongen på Grunnebo användes under regementstiden. Däremot finns det en del skrivet om en liknande, ungefär samtida musikpaviljong som funnits på Fristad hed några mil norr om Borås. Där hade Elfsborgs regemente sin övningsplats mellan åren 1797 och 1914. Denna musikpaviljong innehöll liksom paviljongen på Grunnebohed ett större antal rum. Där fanns bland annat en stor repetitionssal, en expedition för musikdirektören och en för regementstrumslagaren, matsal samt sovrum för de musikofficerare som anställdes för kortare tid, allt detta på bottenvåningen. På andra våningen fanns logement, övningsrum samt rustkammare, en för instrument och en för kläder 2 Musikpaviljongen på Grunnebohed kallas också stabsbyggnad på ett flertal ställen i litteratur och arkiv. Hur detta kommer sig är oklart. Kanske visade det sig efter en tid att det fanns större behov av en stabsbyggnad än en musikpaviljong? En av källorna menar att den aldrig varit musikpaviljong över huvud taget, att den kommit att kallas så helt felaktigt. Men varför står det då Paviljong för Musiken på ritningen? Och varför står det i ett inventarium från 1898 hos Krigsarkivet att den är en musikpaviljong att begagna av musikpersonalen samt till expeditionslokaler? Vidare är det ett mysterium varför musikpaviljongen uppfördes alldeles intill en byggnad som benämns musikbarack. Denna barack syns på ekonomiska kartan från tidigt 1890-tal, och på en karta från 1889 i boken Västgötadals regemente och Kungl. Hallands regemente 1624-1961. Den finns även avbildad i ett gammalt album med fotografier tagna kring sekelskiftet 1900 av en Hjalmar Bylund. Varför bygger man en musikpaviljong alldeles intill en musikbarack? Det finns många oklarheter kring paviljongens tidiga historia, och idag finns ingen att fråga som var med på den tiden. Man känner däremot till att musikpaviljongen kom att brukas som skola från och med år 1914. Sannolikt användes den på detta sätt till början av 1920-talet då skolan i Grunnebo byggdes. I samband med avstyckning och försäljning år 1933 till föreningen Alliance, användes paviljongen som föreningslokal. Alliance ingick i Sveriges godtemplarungdom, som i sin tur ingick i nykterhetsrörelsen. Föreningen sägs ha renoverat den då något nedgångna paviljongen. Sannolikt var det under den här tiden som de tre västliga rummen på andra våningen i paviljongen gjordes om till en lägenhet. Väggarna här kläddes med skivor och tapetserades, och i det mittersta rummet inreddes ett kök. Kvar från godtemplartiden är också en liten biljettlucka till vänster i entrén, där man fick lösa biljett till föreningens arrangemang och fester. 2 Citat från www.frista.se/beskrivning/beskrivning 12

När kriget bröt ut 1939 togs Grunnebohed i anspråk för militärt bruk igen, och föreningen fick vackert lämna ifrån sig byggnader och mark till försvaret. Förmodligen användes paviljongen som någon form av expeditionsbyggnad under kriget. Ett av rummen sägs ha använts som sjuksal för nyopererade interner. På en ritning från 1942 är rummen på bottenvåningen indelade i expedition, dagrum, samlingsrum, dagofficer och kök. Under efterkrigstiden har paviljongen främst använts som förrådsbyggnad. Sedan en tid tillbaka används den av polisen för övningsändamål. Musikpaviljongen renoverades senast år 1998-2000, då tak, fönster, fasad och skorstenar sågs över. Barack nr 37/38 Under andra världskriget uppfördes ett antal baracker ett stycke öster och nordost om musikpaviljongen. Samtliga baracker och förråd utom barack 37/38 revs kring år 2001. Barack 37/38 har bland annat brukats som matsal, och används nu av polisen. Den är byggd i vinkel på plintar och är klädd med rödmålad panel. För fönstren sitter rödmålade träluckor. Barack nr 37/38. Jordkällaren och brunnen Varken jordkällaren eller brunnen finns utritade på några äldre kartor och det är osäkert när de tillkommit. Enligt en muntlig källa härstammar de från regementstiden. Jordkällaren är helt eller delvis gjuten i betong vilket emellertid talar för att den tillkommit någon gång under 13

1900-talets första hälft. Brunnen sägs vara stensatt invändigt, och har blivit överbyggd på senare tid. Överst jordkällaren, därunder proviantmagasinet som numera är kraftigt förfallet. 14

Övriga byggnader med militär anknytning i Grunnebo Nära järnvägen, ett stycke norr om Grunnebohedområdet ligger en putsad tegelbyggnad, som i skrivande stund är mycket förfallen. Detta var ursprungligen ett proviantmagasin som hörde till lägerplatsen. Som ovan nämnt användes detta som stall under en period på 1910- och 20- talet då lägerplatsen var utarrenderad till en jordbrukare. Enligt en källa uppbyggdes denna 1862, redan innan regementet flyttat till Grunnebo. Den sägs vara en av de allra äldsta byggnaderna i Grunnebo idag. Vidare lär det ha funnits en affärsbyggnad på heden som flyttats och som idag tjänar som bostadshus. Smedjan på lägerplatsen har också flyttats ett stycke och är idag garage. I Grunnebo by ligger också en vaktmästarbostad och en förvaltarbostad med koppling till regementet. 15

Källor, tryckta och otryckta: Arkivmaterial (bland annat fotografier, ritningar och kartor) från Regionmuseum Västra Götaland och Fortifikationsverkets arkiv. Intervjuer gjorda i mars 2009 med Alf Svensson, Grunnebo, som arbetat som tillsynsman på Grunnebohed. Hasselberg, G. Vänersborgs historia II 1834-1944. 1944. s 257-259. Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 38. Vänersborgs kommun. Väne-Ryrs socken och del av Vänersborgs stad. 1995. Älvsborgs länsmuseum. Lilliehöök, C., Berggren, G., & Hägge, E. Kungl. Västgötadals regemente och Kungl. Hallands regemente 1624-1961. 1964. Lindedal, H. A. Vänersborgs historia och vänersborgshistorier. 1927. s 145-149. Noreen, Arvid. Anteckningar om Kungl. Hallands regemente (f. d. Västgötadals) åren 1625 1910. 1911. Nordfelt, A. Vänersborgs söners gilles årsskrift. 1941. s 14-24. Stenberg, Bertil. Medlemsblad för Kungl Hallands Regementes kamratförening. 1993. Nr 46. s 9-13. Stenberg, Bertil. Vänersborgs söners gilles årsskrift. 1996. s 3-23. Fotografier: Sidan 2, 5 (den nedre): Noreen, Arvid. Anteckningar om Kungl. Hallands regemente (f. d. Västgötadals) åren 1625 1910. 1911. Sidan 3: Lilliehöök, C., Berggren, G., & Hägge, E. Kungl. Västgötadals regemente och Kungl. Hallands regemente 1624-1961. 1964. Sidan 4, 6 (den övre), 7: Ejnar Bergs samlingar av bilder och vykort över militära byggnader, Fortifikationsverkets arkiv. Sidan 5 (den övre): Regionmuseum Västra Götalands bildarkiv, Kulturlagret, Vänersborg. Sidan 6 (den nedre): Alf Svensson, Grunnebo. Sidan 8-13: 16