Älgskadeinventering inom Uppsala och Stockholms län 2011 Bälinge vfo Östervåla vfo Tierp vfo Östhammar vfo Vattholma vfo Norrtälje N vfo

Älgskadeinventering inom Uppsala och Stockholms län 2011 Bälinge vfo Östervåla vfo Tierp vfo Östhammar vfo Vattholma vfo Norrtälje N vfo 1

Älgskadeinventering i Uppsala län 2011 Sammanfattning Totalt sett ligger skadeprocenten kvar på höga nivåer inom de inventerade områdena. De ungskogar som inventerats i år uppvisar i medeltal 9,3 procent färska älgskador på tall, detta vid en genomsnittlig ungskogsålder på 8 år. Av de färska skadorna är cirka 35 % ett s.k. återbete där trädet tidigare blivit älgbetat. Stora lokala variationer i skadegrad finns inom inventeringsområdena och även mellan åren för vissa områden. Se fig.1 eller fig. 5 för respektive områdes resultat. Betestrycket på framförallt yngre rönnar är mycket högt (cirka 60 %). Den skogliga sektorn i Uppsala län har satt ett mål på i genomsnitt max 4 % färska betesskador på tall (sett som ett treårsmedeltal). Skogsstyrelsen Uppsala distrikt bedömning blir följaktligen att de genomsnittliga skadeprocenterna (färska skador) måste minska om målet skall nås. Färska (färska och färska Enbart färska skador Färska + gamla skador Gamla skador Övriga skador Oskadade Vfo +gamla) 1. Bälinge 14,2 12,1 2,1 34 4,0 47,8 2. Östervåla 8,8 4,8 4,0 48 10,0 33,2 3. Tierp 7,0 4,0 3,0 23,0 3,0 67,0 4. Östhammar 5,6 3,2 2,4 42,0 18 34,4 5. Vattholma 5,0 4,0 1,0 15,0 30,0 50,0 6. Norrtälje N 18,8 10,9 7,9 30,0 8,0 43,2 Medel för inv. vfo 9,3 6,1 3,2 29,2 13,1 48,4 Figur1 Älgstamskador samt övriga skador 2011 i procent på tall Vfo % Färska skador på björk % Färska skador på rönn (10-24dm) Bälinge vfo 14,0 66,7 Östervåla vfo 8,0 39,4 Tierp vfo 11,0 48,2 Östhammars vfo 12,0 62,8 Vattholma vfo 10,0 33,5 Norrtälje N vfo 32,0 81,1 Figur2 Andel färskt toppbete per vfo för björk och rönn Inledning Under våren 2011 har älgskadeinventering norr om Uppsala genomförts. Bild 2 på sidan 8 visar inventeringens geografiska utbredning. Inventeringen har finansierats av Korsnäs, STORA-ENSO, Sveaskog, Uppsala akademiförvaltning, Uppsala stift, Holmen skog, Hargs bruk, Skogssällskapet samt Skogsstyrelsen Uppsala distrikt. 2

Bakgrund Proposition 2007/08:108 En skogspolitik i takt med tiden. Under rubriken propositionens huvudsakliga innehåll (s.2) betonar regeringen att en ökad tillväxt i skogen bör främjas inom ramen för skogspolitikens två jämställda mål (produktions-, och miljömål.) Åtgärder som framhålls för en ökad produktion är t.ex. ökad användning av förädlat föryngringsmaterial, minskade viltskador m.m. Regeringens bedömning: (s. 51) är att ytterligare åtgärder bör vidtas för att minska skador av vilt på skog i syfte att uppnå skog-vilt balans. Proposition 2009/10:239 en ny älgförvaltning. Propositionen gjordes med utgångspunkt från skogsproposition 2007/08:108. Regeringens bedömning (s 16) är att dagens älgförvaltningssystem bör förändras i syfte att skapa en älgstam av hög kvalité i balans med betesresurserna. Hänsyn till viktiga allmänna intressen som skador på skog, inverkan på biologisk mångfald, trafikolyckor, rovdjur ska tas. Samtidigt är skogens vilda däggdjur en naturlig och viktig del i det skogliga ekosystemet. Det svenska hjortviltet (älg, rådjur, kronvilt och dovvilt) är inte bara viktiga för ekologiska processer och den biologiska mångfalden, de bidrar även positivt till viktiga samhällsvärden som t.ex. friluftsliv, jakt, turism. Hjortviltet innebär för många markägare ett skogligt mervärde och har ett högt socialt värde för många människor. Skogsstyrelsen arbetar för att skogens värden förvaltas i enlighet med samhällets intressen. Ändrade förutsättningar Ända sedan 1970-talet har en minskning av föryngringsarealen på många håll i landet gett ett ur virkesproduktionsperspektiv ogynnsamt förhållande mellan antalet älgar och tillgänglig fodermängd. De risker och kostnader som orsakas av att framför allt ungskogstallar ofta betas bidrar till en minskad benägenhet bland markägare att plantera tall. På magrare marker har istället satts gran som leder till att markens produktionsförmåga inte utnyttjas fullt ut. Samtidigt innebär detta att beståndets känslighet mot stressfaktorer som t.ex. torka ökar. Då gran planteras på tallståndorter minskar dessutom skogarnas foderproduktion vilket missgynnar hjortviltets livsbetingelser. Följden av detta har blivit större skador på tallungskog eftersom arealen tallungskog och övrigt foder blivit mindre i förhållande till antalet älgar. Se fig.3 på s.4 för andelen tall i de yngre ungskogarna 5 år efter avverkning. Att andelen tall minskar kan ses som ett (av flera) tecken på att allt fler skogsägare väljer att föryngra med gran istället för tall. Vi ser även att vad som från början var en yngre tallungskog efterhand övergår till att bli ett allt mer grandominerat bestånd till stor del beroende på ett högt betestryck. Avverkningsvolymen och avverkningsareal ligger idag nära ett maximalt möjligt uttag. Att öka foderarealen genom ökad avverkning är därför knappast möjligt. Den för älgen begärliga arealen ungskog är i dagsläget förhållandevis liten inom de inventerade områdena. En stor del av älgens foder produceras i ungskogar efter tidigare avverkning. Lite grovt kan sägas att älgfoder produceras från år 5 till cirka år 20 efter genomförd avverkning. Hur lång denna period är beror på var i landet som man befinner sig, bonitet, trädslag m.m. Det är nödvändigt att anpassa älgstammens storlek till fodertillgången så att skadorna på tallungskog inte blir orimliga stora samt att den biologiska mångfalden inte riskerar att påverkas negativt. Se figur 2 eller bil. 7 för skadeprocent på björk, asp, rönn och ek/ask. Farhågor finns att det lokalt är en liten andel av nyckelarterna* som har möjlighet att blir träd (-bildande) p.g.a. att de hålls nedbetade. Intensitet och typ av skogsskötsel har också betydelse. Se tredje stycket på sida 4 för förklaring av begreppet nyckelarter. 3

45 Tallandel 5 år efter avverkning 40 35 30 25 20 15 10 Tallandel Linjär (Tallandel) 5 0. Fig. 3 Andelen tall i polytaxinventering i Svealand (treårsmedeltal 5 år efter avverkning) Förhållandet mellan ungskog-älg Skogsstyrelsen samt övrig skogssektor i Uppsala län bedömer att frekvensen färska älgbetesskador på tall över tiden inte bör överstiga 4 % sett till större områden. Med större områden menas Vfo, Äfo eller större områden (Vfo= viltförvaltningsområde, Äfo=Älgförvaltningsområde). Trädbildning av asp, rönn, sälg och ek bör öka. Föryngring ska kunna utföras med ett för ståndorten lämpligt trädslag som ges förutsättning till god volyms-, och kvalitetsproduktion.i första hand menas här föryngring av tall på de något magrare markerna. Minskat virkesvärde, minskad volymstillväxt, sämre återväxtresultat Älgen betar vintertid yngre tall i höjder mellan cirka 1-4 meter. Betningen leder genom barkgnag, stambrott och toppskottsbetning till stamskador som begränsar rotstockens framtida användbarhet som sågtimmer. En hög älgskadenivå kan avsevärt minska värdet på det talltimmer som kan avverkas i framtiden. Man kan också säga att vi begränsar den framtida användningen och handlingsfriheten av virket/trädet. En hård upprepad älgbetning av sidoskotten hämmar också volymstillväxten under lång tid. En effekt som nyligen uppmärksammats i praktiska försök i den s.k. Furudalsstudien. En sammanfattning av försöken i Furudal finner du i bilaga 8. Skadorna ger ekonomiska förluster för den enskilde skogsägaren, men påverkar även ekonomin för hela länet och sammantaget exportvärdet för Sverige. SkogForsk (Glöde et al, 2004) skattade kostnaden till cirka 1,3 miljarder kronor/år vid en 10-årig skadeexponering med 5-7 % årliga betesskador. Nyckelarter Asp, rönn, sälg och ek är nyckelarter i skogsekosystemet och är ur biologisk synvinkel mycket viktiga. Många av de arter som vi idag klassar som utrotningshotade är knutna till dessa lövträd. Framför allt äldre och grövre lövträd fungerar som värdar för fåglar, mossor, insekter och lavar. En hård betning av de unga lövträden kan på sikt lokalt bidra till att den biologiska mångfalden inte kan säkras. 4

Foderproducerande åtgärder Om viltvårdsåtgärder för hjortvilt kan sägas att de generellt skapar förutsättningar för fler arter men också fler individer av en eller flera arter. Då tätheten av exempelvis älg ökar finns även risken lokalt (per automatik) för mer betesskador. I dagsläget uppstår merparten av det foder som är tillgängligt för älgen genom skogsbruk (ungskog efter avverkning). Med andra ord är den areal som avverkades för cirka 5-20 år sedan till stor del den areal skog som älgen nu gärna vistas i och äter ur. Om övriga foderskapande åtgärder genomförs kan de bidra till minskade älgbetesskador under förutsättning att åtgärderna inte följs av en ökande älgstam. Risken finns dock att mängden skador ökar lokalt eftersom områden med mera foder också drar till sig mera älg. I ett större (landskaps-)perspektiv minskar rimligen skadorna däremot. Viltförvaltning För att bedriva en långsiktigt hållbar viltförvaltning måste beslutsunderlag i form av kännedom om andelen betesskador finnas. Det är också viktigt att komma ihåg att förvaltning av älg bör ske på en stor skala samt att i begreppet viltförvaltning ligger beaktandet av hänsyn till många intressen. Mängden skador är till stor del beroende av antalet hjortvilt per ytenhet samt mängden tillgängligt foder. Sett i ett skadeperspektiv innebär detta i sin tur att antalet älgar samt tilldelade älgar (avskjutning) kommer att behöva variera mellan olika områden. Ett syfte med älgskadeinventeringen är att resultaten ska fungera som ett av flera övergripande beslutsunderlag vid adaptiv förvaltning av den aktuella älgstammen. Genom att jaga och skjuta älgarna när de uppehåller sig i områden med skadekänslig ung tallskog kan problemen troligen minskas. För att åtgärden ska få effekt bör även jaktmarkerna runt omkring öka avskjutningen. I dagsläget vet vi inte hur stora områden som är nödvändiga men de är antagligen större än man tror. Allmänt om inventeringen Inventeringen ger en översiktlig bild av älgskador i varje inventeringsområde. Den lokala variationen i betning kan vara stor inom ett inventeringsområde. Exempelvis har vi i årets inventering uppmätt skillnader i färska skadeprocent mellan ungskogar på 0 % till 60 % inom samma vfo. Inom de inventerade ungskogarna (bestånden) har vi en god koll på skadenivåerna. Dessa bestånd får i metoden representera samtliga ungskogar inom området. Naturligt har vi även en variation i skadenivå mellan åren (s.k. årsmån). Ett visst samband mellan hårda vintrar (stort snödjup som ligger länge) och en högre skadefrekvens tycks föreligga. Det tycks också vara så att variationen i skadegrad mellan ungskogar ökar under sådana vintrar. Ett sätt att mildra effekten av dessa ibland kraftiga variationer är att använda sig av treårsmedeltal. Ytterligare ett motiv för detta är att förändringen i skadeprocent inte speglar en eventuell förändring av tätheter av älg. Inventeringen bör användas tillsammans med information från älgobs, avskjutningsstatistik, flyginventering, spillningsinventering, lokala älgbetesinventeringar (s.k. lokal ÄBIN), viltolycksstatistik samt fodertillgång m.m. Metoden för att detektera inventeringsbara ungskogar bör utvecklas så att vi i ett tidigt skede (låg ålder på ungskogarna) kan finna områden som redan hunnit bli betade. På så sätt ges rimligen möjlighet att tidigare göra något åt skadesituationen. Älgskadeinventeringen - material och metod Genom att på ett enhetligt sätt inventera betesskadorna är de framtagna resultaten jämförbara över tid och område. Metoden har efter utvärdering reviderats. Fältarbetet är utfört av Skogskonsulenter på Skogsstyrelsens Uppsala distrikt. Innan inventeringens start genomgick dessa en utbildning i metoden. Som extra kvalitetssäkring utförde inventerarna en dags gemensamt arbete/kalibrering vid inventeringens början. Vid fältarbetet har handdatorer med GPS mottagare använts för positionering av provytor. Förfarandet garanterar objektivt utlagda cirkelytor. Inventeringsområden Inventeringsområdena sammanfaller med gränserna för sex Vfo (viltförvaltningsområden). Dessa är 1. Bälinge vfo, 2.Östervåla vfo, 3.Tierp vfo, 4.Östhammar vfo, 5.Vattholma vfo samt 6. Norrtälje N vfo. Både privatägd mark och storskogsbrukets marker har inventerats. Se bild 2 sid. 8 för områdesindelning. 5

INVENTERINGS OMRÅDE TOTAL VFO AREAL (HA) ANTAL PROVYTOR ANTAL UNGSKOGAR 1 Bälinge vfo 132500 400 41 2 Östervåla vfo 82000 413 52 3 Tierp vfo 100100 411 35 4 Östhammar vfo 107300 401 41 5 Vattholma vfo 84070 410 39 6 Norrtälje N vfo 183000 415 45 Totalt 688970 2450 253 Figur 4 Inventeringsområdenas storlek, antal inventerade provytor samt antal ungskogar Urval Med information från storskogsbrukets indelningsregister och avverkningsanmälningar (privata skogar) har ungskogsbestånd slumpmässigt lottats ut (geografiskt systematiskt). Det har även tillämpats en stratifiering. Syftet med att stratifiera är bl.a. att kunna beräkna skadefrekvenser per större markägare. Skadenivåerna för resp. ägare blir däremot oftast osäkra p.g.a. ett litet statistiskt underlag. De utlottade ungskogarna ska ha över 2/10 tall och med en medelhöjd mellan 1 4 meter. Bestånden inventeras med cirkulära provytor. Provyteradie är 3.5 meter (38.5 m 2 ). Alla träd som är lika med eller högre än hälften av den genomsnittliga höjden av de två högsta barrträden mäts. Bedömningen är att detta är träd som har förutsättningar att bli gagnvirkesträd. Följande faktorer har registrerats vid inventeringen: Totalt antal tallar, granar samt björkar. Antal stammar med färsk stamskada orsakad av älg. Definitionen på färsk stamskada orsakad av älg är: Toppskottsbetning, stambrott eller barkgnag orsakade älg efter den senaste vegetationsperioden. Se bild 1 för skadetyper. Endast skador som med säkerhet har orsakats av älg noteras. Antal stammar/trädslag uppdelat på färska älgskador, färska älgskador på tidigare skadade stammar, enbart gamla älgskador, stamskador av osäkert ursprung eller annan orsak än älg samt oskadade stammar. Antal trädbildande (> 2.5 meter) respektive potentiellt trädbildande (1.0 2.4 meter) aspar, rönnar och ekar fördelat på antal med/utan färsk toppskottsbetning av älg. Stamskadorna är i huvudsak orsakade av älg. De skador som inte med säkerhet kan identifieras som orsakade av älg, klassas som annan orsak, dvs. i detta antal ligger sannolikt också en del gamla betesskador. De gamla skadorna är avsevärt svårare att bedöma än de färska. Flertalet inventerade bestånd har flera år i beteshöjd kvar vilket gör att en ytterligare ackumulering av andelen betade tallar är mycket trolig. 6

Toppskottsbetning Stambrott Barkgnag Bild 1. Exempel på skadetyper som registreras Resultat I bild 2 s. 8 och figur 5,6 och 7 redovisas resultatet. I bilaga 1, 2, 3, 4, 5 och 6 visas respektive inventeringsområdes resultat. Skogstyrelsen redovisar resultaten vid lokala jaktsamråd, till viltförvaltningsdelegation och Länsstyrelsen som därigenom erhåller underlag för tilldelning av älgar samt vid beredning av skötselplaner, vid information till markägare, förvaltare, till massmedia. 7

Bild 2 Inventeringsområden samt skadefrekvens 2011 i Uppsala län samt del av Stockholms län. 4 skadenivåer varav ett intervall (0-4 % färska skador) kopplar till sektorsmål. Genomsnittlig andel färska skador för samtliga områden: 9,3 % Ovanstående karta visar grovt hur skadesituationen på områdesnivå ser ut. Det går alltså inte utifrån denna karta säga att det på alla platser inom respektive färgat område (med samma färg) har samma skadenivå. 8

2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Vfo År 2008 2009 2010 2011 1. Bälinge Ej inv. 7,8 12,1 14,2 2. Östervåla 4,0 6,4 3,9 8,8 3. Tierp 7,6 10,9 6,9 7,0 4. Östhammar 4,0 5,1 10,5 5,6 5. Vattholma Ej inv. Ej inv. 5,5 5,0 6. Norrtälje N Ej inv. Ej inv. 13,0 18,8 Medel 5,0 7,5 8,7 9,3 Figur 5 Färska stamskador per vfo på tall vid inventering åren 2008-2011 År 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 % färska skador 17,0 12,0 9,0 6,0 9,0 5,0 5,0 7,5 8,7 9,3 % 18 % färska skador C län och del av AB län 16 14 12 10 8 6 % färska skador 4 2 0 År Figur 6 (tabell och diagram) Färska skador i genomsnittlig procent för samtliga inventerade områden 2002-2011 9

2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 År 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 % färska 12,7 9,0 8,0 6,7 6,3 5,8 7,1 7,4 % 14 % färska skador som rullande treårsmedeltal 12 10 8 6 % färska 4 2 0 År Figur 7 (tabell och diagram) Färska skador i procent (rullande treårsmedeltal) för samtliga inventerade områden 2004-2011 Vfo År 2008-2009 2009-2010 2010-2011 1. Bälinge Endast 2009 10,0 13,2 2. Östervåla 5,2 5,2 6,4 3. Tierp 9,3 8,9 7,0 4. Östhammar 4,6 7,8 8,1 5. Vattholma Ej inv. Endast 2010 5,3 6. Norrtälje N Ej inv. Endast 2010 15,9 18 16 % Tvåårsmedeltal för åren 2008-2011 14 12 10 8 6 4 2 1. Bälinge 2. Östervåla 3. Tierp 4. Östhammar 5. Vattholma 6. Norrtälje N 0 2008-2009 2009-2010 2010-2011 År Figur 8 (tabell och diagram) Tvåårsmedeltal för åren 2008-2011 10

Diskussion Som inventeringen visar har vi en situation där de yngre tallarna betas hårt på många håll. I år uppvisar Bälinge vfo och Norrtälje norra vfo mycket höga skadenivåer som till och med är högre är förra årets. Vi ser även en ökning inom Östervåla vfo som till del antas bero på att yngre bestånd lottats ut i årets inventering. Tierp vfo visar oförändrade skadenivåer jämfört med förra året. För Östhammar vfo minskar skadorna jämfört med förra årets resultat. Viktigt att komma ihåg är att 2010 års resultat för Östhammars vfo var högt och anledningen till detta är oklar. Årsmånen för det aktuella området skulle kunna vara en förklaring. Eftersom Östhammar vfo inventerats under en följd av år kan det vara befogat att istället använda sig av tvåårsmedeltal för att dämpa effekten av exempelvis årsmån under enskilda år. Se fig. 7 för tvåårsmedeltal. Detta är något som vi även har möjlighet att göra när vi får längre mätserier. I synnerhet gäller detta för Vattholma vfo samt Norrtälje N vfo. Vid analys av mängden avverkningsareal i länet visar det sig att åren runt millennieskiftet avverkades det förhållandevis lite skog. Dessa årsavverkningar är nu i den åldern att älgarna gärna vistas där. Detta kan vara en (av många) anledningar till att vi idag ser höga skadenivåer. En annan möjlig förklaring är ökande älgstam samt minskad tallandel i ungskogarna. Resultaten pekar på att betestrycket generellt är mycket högt på prefererade trädslag såsom exempelvis rönn. Skogsstyrelsen menar att hänsyn måste tas till förhållandet mellan areal tallungskog och tätheter av älg. Detta är ett ansvar som vilar hos många olika företrädare av olika intressen. För att komma till rätta med de generellt höga skadenivåerna måste alla intressenter bidra med vad som är möjligt utifrån deras perspektiv. Representationen vid de lokala samråden på viltförvaltningsområdesnivå måste beaktas. Länsstyrelsen och viltförvaltningsdelegation bör ha tillgång till betestrycksinventeringar som visar skadefrekvenser som orsakats av den vinterstam som skall förvaltas hösten efter. Här har självklart alla relevanta inventeringar en plats. Några exempel för att uppnå minskade älgskador skulle kunna vara att : Skogsbolag/förvaltare/markägare oftare representerar vid lokala samråd utbildar i viltanpassad skogsskötsel och lägger ut försök på egna marker. Exempelvis referenshägn. så långt möjligt planterar tall på tallståndorter. i olika skogliga skötselåtgärder gynnar asp, rönn, ek, sälg och andra av älgen prefererade trädslag. Jägarna Samjagar med intilliggande jaktlag så att jakten blir effektiv där skadorna är stora. Jagar mer intensivt i de områden (ungskogar) där skadorna är eller riskerar att bli stora. Jägareförbundet verkar för samarbete med markägare, förvaltare, Skogsstyrelse. Sätter mätbara mål för förhållandet foder och tätheter av hjortvilt. verkar för att information på viltförvaltningsområdesnivå tillgängliggörs och synkroniseras med andra inventeringar (exempelvis älgskadeinventering). utvecklar foderproducerande viltvård som inte ökar betesskadorna. verkar för att älgstammen består av äldre produktiva djur vilket ger möjlighet att ha en lägre täthet i vinterstam. Skogsstyrelsen genomför älgskadeinventering samt redovisar resultaten vid lokala jaktsamråd, till viltförvaltningsdelegation och Länsstyrelsen som därigenom erhåller ett översiktligt underlag för tilldelning av älgar samt vid beredning av skötselplaner. genomför information till markägare/förvaltare och till massmedia. verkar för att skogssektorn i länet har samsyn i vad som är rimliga skadenivåer. 11

utbildar markägare genom rådgivning m.m. utvecklar och samarbetar med andra intressenter vad gäller viltanpassad skogsskötsel. Med denna typ av skogsskötsel menas skogliga åtgärder som minskar betesskador. utvecklar metoder för skattning av landskapets foderstatus samt vidareutvecklar befintliga älgskadeinventeringar. Verkar för samordning mellan skogs- och jaktpolitik samt dito för lagstiftning stimulerar föryngring av tall anlägger modellområden med målsättning att öka arealen tallföryngring. För ytterligare information kontakta: Skogsstyrelsen Uppsala distrikt på tel. 018-278829 eller skicka E-mail till uppsala@skogsstyrelsen.se 12

Bil. 1 Bälinge vfo (område 1), älgskadeinventering 2011 Genomsnittlig andel färska skador för Bälinge vfo: 14,2 % Ovanstående karta visar grovt hur skadesituationen på områdesnivå ser ut. Det går alltså inte utifrån denna karta säga att det på alla platser inom respektive färgat område (med samma färg) har samma skadenivå. 13

Bil. 2 Östervåla vfo (område 2), älgskadeinventering 2011 Genomsnittlig andel färska skador för Östervåla vfo: 8,8 % Ovanstående karta visar grovt hur skadesituationen på områdesnivå ser ut. Det går alltså inte utifrån denna karta säga att det på alla platser inom respektive färgat område (med samma färg) har samma skadenivå. 14

Bil. 3 Tierp vfo (område 3), älgskadeinventering 2011 Genomsnittlig andel färska skador för Tierp vfo: 7,0 % Ovanstående karta visar grovt hur skadesituationen på områdesnivå ser ut. Det går alltså inte utifrån denna karta säga att det på alla platser inom respektive färgat område (med samma färg) har samma skadenivå. 15

Bil. 4 Östhammar vfo (område 4), älgskadeinventering 2011 Genomsnittlig andel färska skador för Östhammar vfo: 5,6 % Ovanstående karta visar grovt hur skadesituationen på områdesnivå ser ut. Det går alltså inte utifrån denna karta säga att det på alla platser inom respektive färgat område (med samma färg) har samma skadenivå. 16

Bil. 5 Vattholma vfo (område 5), älgskadeinventering 2011 Genomsnittlig andel färska skador för Vattholma vfo: 5,0 % Ovanstående karta visar grovt hur skadesituationen på områdesnivå ser ut. Det går alltså inte utifrån denna karta säga att det på alla platser inom respektive färgat område (med samma färg) har samma skadenivå. 17

Bil. 6 Norrtälje N vfo (område6), älgskadeinventering 2011 Genomsnittlig andel färska skador för Norrtälje Norra vfo: 18,8 % Ovanstående karta visar grovt hur skadesituationen på områdesnivå ser ut. Det går alltså inte utifrån denna karta säga att det på alla platser inom respektive färgat område (med samma färg) har samma skadenivå. 18

Bil. 7. Skadeprocent 2011 på tall, björk, asp, rönn och ek/ask 1.Bälinge vfo Procent färska skador på tall: 14,2 %-andel betade (10-24 dm) %-andel färskt betade björkar 14,0 Antal aspar/ha (10-24dm) m. färskt bete 7,5 60,0 Antal aspar/ha (10-24dm) ej färskt bete 5,5 40, Antal aspar/ha (10-24 dm) 12,5 Antal rönnar/ha (10-24dm) m. färskt bete 10 66,7 Antal rönnar/ha (10-24dm) ej färskt bete 5 33,3 Antal rönnar/ha (10-24 dm) 15 Antal ek och ask/ha (10-24dm) m. färskt bete 1,0 50 Antal ek och ask/ha (10-24dm) ej färskt bete 1,0 50 Antal ekar och askar/ha (10-24 dm) 2,0 Antal trädbildande aspar/ha (höjd större än 25 dm) 4,0 Antal trädbildande rönnar/ha (höjd större än 25 dm) 2,0 Antal trädbildande ekar och askar/ha (höjd större än 25 dm) 0,0 2. Östervåla vfo Procent färska skador på tall: 8,8 %-andel betade (10-24 dm) %-andel färskt betade björkar 8,0 Antal aspar/ha (10-24dm) m. färskt bete 5 20,0 Antal aspar/ha (10-24dm) ej färskt bete 20 80,0 Antal aspar/ha (10-24 dm) 25 Antal rönnar/ha (10-24dm) m. färskt bete 67 39,4 Antal rönnar/ha (10-24dm) ej färskt bete 103 60,6 Antal rönnar/ha (10-24 dm) 170 Antal ek och ask/ha (10-24dm) m. färskt bete 0 0 Antal ek och ask/ha (10-24dm) ej färskt bete 1 Antal ekar och askar/ha (10-24 dm) 1 Antal trädbildande aspar/ha (höjd större än 25 dm) 2 Antal trädbildande rönnar/ha (höjd större än 25 dm) 71 Antal trädbildande ekar och askar/ha (höjd större än 25 dm) 8 19

3. Tierp vfo Procent färska skador på tall: 7,0 %-andel betade (10-24 dm) %-andel färskt betade björkar 11,0 Antal aspar/ha (10-24dm) m. färskt bete 7 77,7 Antal aspar/ha (10-24dm) ej färskt bete 5 22,3 Antal aspar/ha (10-24 dm) 9 Antal rönnar/ha (10-24dm) m. färskt bete 40 48,2 Antal rönnar/ha (10-24dm) ej färskt bete 43 51,8 Antal rönnar/ha (10-24 dm) 83 Antal ek och ask/ha (10-24dm) m. färskt bete 0 Antal ek och ask/ha (10-24dm) ej färskt bete 0 Antal ekar och askar/ha (10-24 dm) 0 Antal trädbildande aspar/ha (höjd större än 25 dm) 0 Antal trädbildande rönnar/ha (höjd större än 25 dm) 17 Antal trädbildande ekar och askar/ha (höjd större än 25 dm) 2 4. Östhammar vfo Procent färska skador på tall: 5,6 %-andel betade (10-24 dm) %-andel färskt betade björkar 12,0 Antal aspar/ha (10-24dm) m. färskt bete 52 43,3 Antal aspar/ha (10-24dm) ej färskt bete 68 56,7 Antal aspar/ha (10-24 dm) 120 Antal rönnar/ha (10-24dm) m. färskt bete 76 62,8 Antal rönnar/ha (10-24dm) ej färskt bete 45 37,2 Antal rönnar/ha (10-24 dm) 121 Antal ek och ask/ha (10-24dm) m. färskt bete 5 Antal ek och ask/ha (10-24dm) ej färskt bete 3 Antal ekar och askar/ha (10-24 dm) 8 Antal trädbildande aspar/ha (höjd större än 25 dm) 3 Antal trädbildande rönnar/ha (höjd större än 25 dm) 13 Antal trädbildande ekar och askar/ha (höjd större än 25 dm) 3 20

5. Vattholma vfo Procent färska skador på tall: 5,0 %-andel betade (10-24 dm) %-andel färskt betade björkar 10,0 Antal aspar/ha (10-24dm) m. färskt bete 11 19,0 Antal aspar/ha (10-24dm) ej färskt bete 47 81,0 Antal aspar/ha (10-24 dm) 58 Antal rönnar/ha (10-24dm) m. färskt bete 59 33,5 Antal rönnar/ha (10-24dm) ej färskt bete 117 66,5 Antal rönnar/ha (10-24 dm) 176 Antal ek och ask/ha (10-24dm) m. färskt bete 6 66,7 Antal ek och ask/ha (10-24dm) ej färskt bete 3 33,3 Antal ekar och askar/ha (10-24 dm) 9 Antal trädbildande aspar/ha (höjd större än 25 dm) 8 Antal trädbildande rönnar/ha (höjd större än 25 dm) 14 Antal trädbildande ekar och askar/ha (höjd större än 25 dm) 0 6. Norrtälje N vfo Procent färska skador på tall: 18,8 %-andel betade (10-24 dm) %-andel färskt betade björkar 32,0 Antal aspar/ha (10-24dm) m. färskt bete 51 61,4 Antal aspar/ha (10-24dm) ej färskt bete 32 38,6 Antal aspar/ha (10-24 dm) 83 Antal rönnar/ha (10-24dm) m. färskt bete 30 81,1 Antal rönnar/ha (10-24dm) ej färskt bete 7 18,9 Antal rönnar/ha (10-24 dm) 37 Antal ek och ask/ha (10-24dm) m. färskt bete 3 75,0 Antal ek och ask/ha (10-24dm) ej färskt bete 1 25,0 Antal ekar och askar/ha (10-24 dm) 4 Antal trädbildande aspar/ha (höjd större än 25 dm) 59 Antal trädbildande rönnar/ha (höjd större än 25 dm) 13 Antal trädbildande ekar och askar/ha (höjd större än 25 dm) 1 21

Bilaga 8 Vad visade Furudals-försöket? Älgskadorna orsakade stora volymtillväxtförluster under hela den 28-åriga försöksperioden (figur 1). Tillväxtförlusterna var starkt kopplade till andelen stamskadade träd samt till om ytorna hade inhägnats eller inte vid anläggningen. 120 100 80 Rel. tillväxt, % 60 40 Oska, hägn Oska, ohägn Ska, hägn Ska, ohägn 20 0 1979 1983 1987 1991 1995 1999 2003 2007 År Figur 1. Volymtillväxtutveckling 1979-2007. Medeltal av tre block, tillväxten på oskadade-hägnade ytor = 100 %. Oskadade-hägnade ytor = 8 % stamskadade träd; oskadade-ohägnade ytor = 42 %; skadade-hägnade ytor = 84 %; skadade-ohägnade ytor = 85 %. De allvarligast skadade träden dog i stor utsträckning under de närmast påföljande åren efter inträffad skada. Vid tidpunkten för normal förstagallring utgjordes de grövre och högre träden i beståndet av de träd som klarat sig bäst undan från allvarliga betesskador. Överlevande träd med svårare skador återfanns i mycket stor utsträckning bland de klenare och kortare träden (figur 2). 22

300 250 200 Stam/ha 150 100 Kl. 3 Kl. 2 Kl. 0-1 50 0-8 8-10 10-12 12-14 14-16 16-18 18- Diameterklass Figur 2. Stamantalets fördelning på diameterklasser vid revisionen 2007. Fälten i staplarna utvisar antalet stamskadade träd i olika skadeklasser). Oskadade-ohägnade ytor, 42 % stamskadade träd i genomsnitt. Klass 0-1 = oskadade-lätt skadade träd, klass 2 = medelsvåra skador, klass 3 = svårt skadade. Toppskottsbetning och stambrott resulterade i allvarliga stamskador, kraftig barrmassautglesning, stor avgång samt svag tillväxt hos överlevande träd. Endast en mindre andel av dessa träd kommer att nå sågtimmerdimension inom en normal omloppstid. Barkgnag gav däremot en avsevärt mindre negativ påverkan på överlevnad och tillväxt, åtminstone upp till en skada på 50 % barkgnagd omkrets av stammen. Andelen barkskadade träd som når sågtimmerdimension kan därmed förväntas kunna bli ganska stor. Betesskadade träd tycks aldrig kunna återhämta sig helt tillväxtmässigt. Betningen orsakar därför volymtillväxtförluster per hektar under förmodligen hela omloppstiden. Vid försöksperiodens slut fanns inte något tecken på att de skadade ytorna skulle börja närma sig de oskadade-hägnade ytorna tillväxtmässigt (figur 1). Tilllväxtförluster uppstår redan vid små inträffade skador, och förlusterna ökar sannolikt ganska rätlinjigt med ökad skadegrad. Försöket pekade således tydligt på att de ekonomiska förlusterna pga. älgbetning till den största delen beror på volymtillväxtförlusterna. Det blir färre kubikmetrar av timmer och massaved att avverka för skogsägaren. 23