Med Jemma genom Göta Kanal

Med Jemma genom Göta Kanal av Bengt Ramne 2011-06-27 Väl återkomna till Göteborg efter tradi- redda och ovana som vi var, hade vi tionsenligt midsommarfirande på Hana- fullt sjå att hålla Jemma på plats. holm så bunkrade vi upp Jemma och försatte henne i kanal-dugligt skick så att hon skulle klara strapatserna tvärs genom Sverige. Emma, Johan och jag la ut från Långedrag vid 08.30 och svängde höger vid KA4 och satt kurs upp för Göta Älv. Vi passerade under Älvsborgsbron och mitt kontor där vi vinkade åt Kent som satt och jobbade flitigt. När vi passerade Cityvarvet kom Johan på att där kanske han kan sommarjobba nästa sommar, det låter bra det får vi försöka komma ihåg. Vidare upp till Trollhättan dit man sista Med Jemmas ståtliga mast tar man sig biten fick ta sig med hjälp av Trollhätteinte under Göta Älvbron när den är slussarna som i fyra steg lyfte oss 32m. stängd. Att gå in i första slussen var gratis men för att komma ut ur sista så var man En stor järnvägsbro som var i vår väg tvungen att betala, inte så mycket att lytes upp i vajrar så att vi kunde fortsätta upp i älven. förhandla om. Brovakten ropades upp på VHFen och han var vänlig och stoppade genast bilar, bussar och spårvagnar så att bron kunde öppnas och vi passera under. En viss behaglig maktberusande känsla infann sig vid detta skådespel och man blev lite sugen på att genast vände tillbaka för en ny broöppning, men vi hade ju en tid att passa. Ytterligare broar passerades vid Partihallarna och sedan Kungälv innan vi hamnade i första slussen i Lilla Edet. Detta var en stor sluss för Trollhätte-max fartyg men lite oförbe- Just som vi trodde att vi skulle vara framme i Vänersborg, där resten av besättning stod hungriga och väntade, så dök det upp ytterligare en sluss, Brinkebergskulles sluss. Där fick vi vänta en stund på ett fartyg som var på väg nedströms. Väl genom sista slussen i Göta Älv var det bara ytterligare en bro att passera innan vi hittade en fin långsides plats i Vänersborgs gästhamn. Stor mottagningskommitté tog emot och med god hjälp av vår eminenta fenderstep så fick vi också alla ombord och det blev omgående dukat till köttfärslimpemiddag som var efterlängtad eftersom klockan hunnit bli ganska mycket. Efter kojfördelning där Emma var nöjdast eftersom hon fick soffan i salongen vilket innebär att man automatiskt får frukost på sängen, så törnade alla in. Besättningen var nu fulltalig för kanalfärd och bestod av Hans Ivar, Anna-Greta, Hans, Bengt, Vi gled igenom Trollhättans centrum viljohan, Linnea och Emma. ket, i valda delar, såg riktigt trevligt ut. Sidan 1 av 8

2011-06-28 Vänersborgs gästhamn hade en utmärkt Med nytankad diesel gjorde vi ändå god fart. Vi passerade Hindens rev och välförsedd marina. tog sikte på Navens fyr. Väl vid Navens fyr så blev det lite finnavigering genom Ekens skärgård så tätt in på Kållands ö som möjligt. Vi passerade Wallgrens sommarhus och tråcklade oss igenom sprängstenskasunerna vid Strömssund och inloppet till Spiken innan vi kunde slappna av lite och runda Läckö fyr på Tjuvholmarna och smyga in i Läckö slotts gästhamn. Efter påfyllning av färska frukostbullar, diesel, sol- och tandkräm så var det loss i land innan vi ens hunnit avnjuta frukost. Några broöppningar senare var vi ute i vilda Vänern eller närmare bestämt Dalbosjön. Vi fick sista platsen längst ut på bryggan och efter att vi vänt båten och lagt oss med aktern in och fällt ner badbryggan så kunde alla komma i land. Efter en liten promenad och ofrivillig dusch i vattenspridare så blev det middag på Läckö slottsrestaurang. All förväntan om ett rytande Vänerhav kom på skam vilket i och för sig passade bra för vårt frukostintag under gång. Sidan 2 av 8

2011-06-29 Inte heller Värmlandssjön av Vänern bjöd på något vidare med vind. Sol fick vi i alla fall en hel del och skönt hade vi det. Vi seglade när den nordvästliga vinden orkade ge oss lite fart och puttrade för motor när det gick alltför långsamt. Just som vi siktade Sjötorp på Vänerns östra strand så vred vinden 180 grader och tog i så att vi fick en fin kryss i en 7-8 m/s bris den sista biten in till Göta kanals mynning eller är det kanske utlopp. Vi la till i gästhamnen innanför pirarna för att orientera oss lite och hinna med en glass. Fortfarande orutinerade så irrade vi omkring lite i Sjötorp och letade efter någon att betala kanalavgift till. Turistbyrån visste inget men naturligtvis så var det vid första slussen som kanalkontoret låg. Soligt och varmt var det i Sjötorp också men efter glass, mätning av båt och betalning så var det dags att ge sig i kast med kanal och slussar. Vi la fast aktertampen som vi läst att man skulle göra och la förtampen via knap och block till elvinschen. hade gått hem. Inte så dumt alls då Lyrestad hade en utmärkt gästhamn där vi förtöjde långsides vid bekvämlighetsinrättningen och promenerade 200 m upp till en pizzeria. Barnen avslutade dagen med minigolf. Emma visade Linnea och Johan hur det skulle gå till.. Fenderplankan lades utanpå fendrarna och sedan var det bara att hålla i sig och bära av. Det blir rejält strömt när luckorna i slussportarna öppnas men med elektrisk hjälp på vinschen och alert besättning gick det hela tämligen smidigt. Efter 8 slussar och ett par timmar så var det stopp i Lyrestad. Klockan var över 18.00 och brovakten vid järnvägsbron Sidan 3 av 8

2011-06-30 Kl 09.00 börjar bro- och slusspersonalen så när det började klämta borta vid järnvägsbron så var det snabbt loss i land och vi puttrade ut från kajen i Lyrestad. Efter första järnvägsbron är det ett par hundra meter till nästa bro och efter den så var det ungefär lika långt till E20 bron. Brovakten fick cykla mellan broarna så det blev lite väntan innan han fick ner bommarna över E20 och stopp på semesterbilisterna så vi kunde passera. En hel del cyklister hade upptäckt att om man följer en kanal så slipper man branta backar och får dessutom se fina båtar. Några fler broar och slussar vid Norrkvarn och Hajstorp gav tillfälle till att notera att alla inte slussar lika smidigt som vi. Vi passerade sedan Töreboda där de har både järnvägsstation och världens minsta linfärja Lina. Slussen ligger vi Tåtorp och slusshöjden är bara ett par decimeter. Som en extra turistattraktion fick man handjaga både slussportar och slussluckor. Kul för barnen, eller? I sjön Viken fick vi lite vind och satte fulla ställ. Rätt som vi seglade föll något överbord. Efter att vi inventerat besättning så kom vi fram till att det nog var en handduk. Den sjönk i alla fall som en sten. Vi rundade en liten udde i sjön och kom till Brosundet. Där var bron stängd och inte en brovaktare i sikte. Vi började ställa in oss på att övernatta vid bron precis som det började plinga och den öppnade sig. Efter Brosundet var sjön väldigt smal och knappast enkel för en skuta att segla i. För att ta sig fram hade det byggts stenpirar där man kunde gå och dra skutorna. Sicket jobb! Efter Töreboda var det åter kanallunk Efter ett par krökar till så var vi framme med några vanliga slussar tills vi kom till vid Forsvik och där var det plötsligt en den sista uppåt-slussen som leder in till stoppsignal som vi nästan missade. kanalens högst nivå vilket är sjön Viken 91.8 m över havet. Hans tvärnitade så gott det nu gick och vi började åter fundera på var vi kunde lägga oss för natten då en slussvaktsröst ur högtalaren meddelade att han kunde släppa igenom oss. Full fart igen och in i vår första utförssluss. Mycket enklare att åka neråt bara att släppa ut så länge man inte har kink på tampen. Efter Forsvik är man höjdmässigt nere på Vätternnivå och sjön man kommer ut i heter Bottenviken. Vi fortsatte ner en liten bit till Karlsborg där gästhamnen var tämligen full men vi hittade ett fint alternativ vid Sidan 4 av 8 Carlsborgs Segelsällskap, CSS, vilket kändes bekant så där la vi till med aktern mot bryggan. Våra grannar vid bryggan tyckte vi gjorde en riktig NASA tilläggning när vi backade in och fällde ner akterspegeln. Det var goa gubbar från Göteborg. Motorn i deras snipa hade totalhavererat och de hade hängt på en utombordare lite kreativt på aktern. De var ändå rätt nöjda att de kommit så här långt för motorn hade rasat första gången i höjd med Älvängen innan Lilla Edet. Detta var kreativa killar. Snipans begränsade stuvutrymme hade åtgärdats med en takbox riggad på rufftaket, något som Johan tänkte applicera på H-båten. Kommer inte riktigt ihåg vad vi åt till middag. Kanske var det Indiskt.

2011-07-01 Tittar man söderut när man är mitt ute på Boren så ser man Ekebybornas kyr- Ur Vättern kommer man inte så där hur som helst. Bron öppnades på bestämda tider så det blev lite väntan innan vi tog oss ut på Vilda Vättern. Ännu en besvikelse. Den beryktade sjön låg i stort sett blank som ett nybonat golv. um. Många av oss tyckte det var riktigt intressant. Mycket folk gick det åt att gräva detta dike. Lite underligt är det att Göta kanal här i Östergötland i princip hela vägen går parallellt med Motala ström som bitvis är seglingsbar. Tydligen var det enklare att gräva en ny kanal längs en höjdkurva och samla ihop nivåskillnaden till slusstrapporna ner mot sjöarna Boren respektive Roxen istället för att bygga slussar med jämnamellanrum i det strömmande vattnet i Motala ström. ka. Där gick den heliga Birgitta i kyrkan när hon bodde på den närbelägna gården Ulfåsa. När vi kommit fram till östra änden av Boren så hade bro- och slussvakterna gått hem så det blev att stanna för natten vilket passade utmärkt. Här i Borensberg blev det bad för de Efter en sväng för att inspektera Karlborgs fästning på lagom avstånd så blev det i huvudsak motorgång tvärs över till Motala. I Motala är det mycket kanalhistoria. Strax efter man slussat in i kanalen passerar man Baltzar von Platens grav som var tillräckligt smutsiga och därefter en bättre middag på Göta kanalhotel. Efter en kort sträcka på kanalen efter Motala så kommer slusstrappan vid Borenshult som alltså tog oss ner till sjön Boren. Därefter var det tvärs över sjön till Borensberg. och sedan kommer man fram till Motala Verkstads gamla verkstäder. Där gjorde vi ett strandhugg och gick på kanalmusesidan 5 av 8

2011-07-02 Samma rutiner, snabbt loss i land när Canal i Skottland. Vi gled ner för hälften klockorna klämtar för första broöpp- av slussarna och där blev det lunchpaus för att invänta de båtar som var på väg ningen. upp åt andra hållet. Efter bron var där en sluss som även denna hade handjagade slussportar och dammluckor så det blev lite morgongymnastik för barnen. Slussvakten berättade att det varit vandaler i farten som hade okynnesöppnat en sluss under natten. Det som händer då är att sträckan ovan slussen blir torrlagd och sträckan nedan slussen blir översvämmad. Sicket tilltag. Framkomna till östra änden av Roxen så slank vi med den sista öppning av järnvägs- och vägbron och la till vid Kapten Billes Marina och Camping. Välordnad gästhamn i vanlig ordning och hos kapten Bille var det trubadur men det brydde vi oss inte så mycket om. Vissa av oss tog en simtur fram och tillbaka över kanalen och sen blev det middag ombord. Crêpes och Thailändskt i en salig blandning mitt i Östergötland. Bergs slussar är en stor turistattraktion och vi blev väl betittade men som tur var hade vi bra rutin på slussandet vid det här laget. Från Borensberg till Berg vid Roxens strand går kanalen bredvid Motala ström och ett antal sjöar som strömmen rinner igenom. Mycket märkligt att det var lättare att gräva en kanal än att utnyttja befintligt vatten. Men von Platen visste väl vad han gjorde, eller? Man håller höjden och glider behagligt fram utan att hindras av några slussar. För att göra färden behaglig och inte störa kanalfararna så har man t.o.m. grävt ner väg 34 under kanalen, en akvedukt alltså. Vi gled igenom Ljungsbro som är känt för att här grundades Cloetta och här finns ett Cloetta museum precis vid kanalen men det brydde vi oss inte så mycket om. När man i stort sett passerat Ljungsbro så börjar nerförsbacken mot Roxen. Först med lite utspridda slussar innan man kommer till Karl Johans slusstrappa vid Berg. Riktigt spektakulärt, helt i klass med Neptune Staircase i Caledonian Jemmas köl är 2m djup. Får kolla till hösten om hela sitter kvar. Över Roxen blev det segla av men när åskskurarna kom tyckte vi det var bäst om Hans skötte seglandet själv uppe i sittbrunnen, han var ju redan blöt. Väl nere i Roxen blev det bad och glasspaus och dessutom en bottennotering på ekolodet utan bottenkänning. 0.9 m vattendjup visade lodet plötsligt och i katalogen står det att Sidan 6 av 8

2011-07-03 Åter igen rask lossläggning vid första broöppning. Detta var bron för gamla E4an. Nya E4ans bro passerades strax efteråt och med sin fria höjd på 22 m så passade Jemmas 21.5 m mast alldeles utmärkt under. Kanal, några broar, slussar och en sjö. I detta fallet Asplången. Östergötland ser lite grand lika ut dag för dag. Ett litet stopp i Söderköping var inplanerat. Vi hade inte riktigt klart för oss hur många kanalkrökar vi hade kvar till Söderköping så när magarna började kurra så tyckte vi det var lika bra att sätta på potatisen och steka på kasslern. Rätt som det var när vi hade lagt upp på tallrikarna så dök Söderköping upp bakom en krök. Helt plötsligt skulle kanalbåten Juno gå vidare upp i kanalen och hamnvakter kom sättandes. Jemma var alltför lång och fören stack ut så att Juno inte vågade passera. Så det fick bli en mitt i glassen lossläggning som gick bra även den och vi bytte plats med Juno i slussen och fortsatte färden utför. Efter Söderköping är 2011-07-03 det ytterligare en sluss innan man kom- Dags för den äldre generationen att mer till Mem där den sista slussen (eller vända hemåt. Mor (farmor) och far första) skiljer kanalen från Östersjön. (farfar) vinkades av vid bussen för transport till Norrköping och därifrån vidare till Hässleholm. Tack vare en felläsning på busstidtabellen så blev det lite vän- Trångt var det och massor av båtar och i slussen låg kanalbåten Juno och blockerade. Vi fick göra en mitt i maten tillläggning men det gick bra att fånga bojar och kasta tampar och fälla ut badbrygga mellan tuggorna så vi lyckades med en riktigt fin tilläggning med aktern in mitt i centrala Söderköping. En lagom bris mötte oss på Slätbaken Lite skönt att det gick bra eftersom det och vi hade en fin segling till Arkösund blev folksamling på kajen och Jemma och äntligen så lutade båten lite eller var största båten vid bryggan. lite för mycket tyckte någon. Klockan Promenad och glass. Till den kända hann bli ganska mycket innan vi förtöjt glasskiosken var det en timmes kö men tryggt långsides vid marinan in Arkötill den inte så känd glasskiosken var det sund. Middag och kojning efter en lång dag. ingen kö alls. Sidan 7 av 8 tan vid hållplatsen så att det hanns med att hämta kvarglömda piller mm. i båten. Efter den fantastiskt trevliga kanaltrippen fortsatte så resten av besättning ut på Östersjön på allvar, trodde vi. Inte mycket till vind hade vi och den som vi hade kom från fel håll. Efter en halv dags skvalpande var vi några sjömil ut mot Landsort. Då meddelades det per telefon att den avmönstrade besättningen nu tagit sig några hundra sjömil söderut och var välbehållna hemma i Tjörnarp. Dags för plan B. Vi startade motorn och tog kurs mot Södertälje istället. Vi hade fått mersmak för kanalfärd.

Sidan 8 av 8