Brunei https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/ Sultanatet Brunei ligger i Sydöstasien på ön Borneos nordkust. Två av tre invånare är muslimska malajer. Kineser och andra minoriteter får inte automatiskt medborgarskap, även om de är födda i Brunei. I praktiken råder kungligt envälde. Sultanen Hassanal Bolkiah har suttit vid makten sedan 1967 och kommer från en familj som styrt landet i över 400 år. Stora tillgångar av olja och naturgas har gjort Brunei till ett rikt land. Geografi På den sydöstasiatiska ön Borneos nordkust ligger sultanatet Brunei. Det har kust mot Sydkinesiska havet i norr och omsluts i övrigt av den malaysiska delstaten Sarawak, som skär in i Brunei och delar det i två hälfter. Brunei är till ytan något större än Halland. Det består mestadels av lågland, täckt av tropisk regnskog. Vid kusten finns mangroveträsk. Yta 5 765 km2 (2017) Tid svensk + 7 timmar Angränsande land/länder Malaysia (delstaten Sarawak) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 1/17
Huvudstad med antal invånare Bandar Seri Begawan 241 000 (uppskattning 2014) Övriga större städer Kuala Belait 31 200, Seria 30 100, Tutong 19 100 (uppskattning 2011) Högsta berg Bukit Pagon (1 850 m ö h) Klimat Klimatet i Brunei är tropiskt, det vill säga hett och fuktigt. Regn faller under hela året men i synnerhet från oktober till mars. I november och december infaller monsunregnen. I Bruneis inland lever också urfolk som i viss mån håller fast vid sin traditionella kultur. Urfolken, bland andra bisaya, belait, dusun och iban, utgör drygt tre procent av befolkningen. Bruneis näst största folkgrupp är kineserna. De utgör en tiondel av befolkningen och dominerar det privata näringslivet. Kineser och övriga minoriteter, främst urfolken, får inte automatiskt medborgarskap, även om de är födda och uppvuxna i Brunei. Trots att en ny lag från 2006 har gjort det lättare för minoriteterna att få medborgarskap beräknade FN att omkring fem procent av landets invånare var statslösa 2013. Det innebär att omkring hälften av kineserna och en del av ursprungsfolken saknar medborgarskap. De har därför inte rätt att äga land och får inte heller kostnadsfri sjukvård och skola. Barn bland urfolken dusun och iban registreras ofta inte när de föds, vilket gör att de har svårt att få medborgarskap och att få gå i skolan. Brunei har en strikt invandringspolitik men utfärdar arbetstillstånd till utländska gästarbetare, varav många är från Filippinerna (se Arbetsmarknad). Malajiska är officiellt språk medan engelska används som handelsspråk. I övrigt talas bland annat kinesiska och filipino. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn ca 27 C (hela året) Medelnederbörd/år 2 500 mm (kusten), 7 500 mm (inlandet) Befolkning och språk Tre fjärdedelar av Bruneis invånare bor i städer och byar längs kusten. Två av tre räknar sig som malajer, vilket innebär att de är muslimer och har malajiska som modersmål. Merparten är dock ättlingar till olika dajakfolk, Borneos urinvånare, som omvänts till islam och inlemmats i den malajiska kulturen. I Bruneis inland lever också urfolk som i viss mån håller fast vid sin traditionella kultur. Urfolken, bland andra bisaya, belait, dusun och iban, utgör drygt tre procent av befolkningen. Bruneis näst största folkgrupp är kineserna. De utgör en tiondel av befolkningen och dominerar det privata näringslivet. Kineser och övriga minoriteter, främst urfolken, får inte automatiskt medborgarskap, även om de är födda och uppvuxna i Brunei. Trots att en ny lag från 2006 har gjort det lättare för minoriteterna att få medborgarskap beräknade FN att omkring fem procent av landets invånare var statslösa 2013. Det innebär att https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 2/17
omkring hälften av kineserna och en del av ursprungsfolken saknar medborgarskap. De har därför inte rätt att äga land och får inte heller kostnadsfri sjukvård och skola. Barn bland urfolken dusun och iban registreras ofta inte när de föds, vilket gör att de har svårt att få medborgarskap och att få gå i skolan. Brunei har en strikt invandringspolitik men utfärdar arbetstillstånd till utländska gästarbetare, varav många är från Filippinerna (se Arbetsmarknad). Malajiska är officiellt språk medan engelska används som handelsspråk. I övrigt talas bland annat kinesiska och filipino. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare 423 196 (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 80,3 (2014) Andel invånare i städerna 77,5 procent (2016) Nativitet/födelsetal 16,1 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 3,1 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,3 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,0 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 49,4 procent (2014) Förväntad livslängd 77 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 79 år (2015) Förväntad livslängd för män 75 år (2015) Folkgrupper malajer 66 %, kineser 11 %, övriga 23 % (olika dajakfolk och utländska gästarbetare) (folkräkning 2011) Språk malajiska är officiellt språk medan engelska används som handelsspråk 1. i övrigt talas bland annat kinesiska och filipino Religion Islam, med sunnitisk inriktning, är statsreligion. Andra religioner är tillåtna, men deras verksamhet kontrolleras av regeringen. Undervisning i andra religioner än islam tillåts endast i begränsad omfattning och importen av kors och andra religiösa symboler är begränsad, liksom tillgången till religiös litteratur. Regeringen försvårar också religiösa sammankomster för icke-muslimer. 1 https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 3/17
På senare år har sultanen ökat det muslimska inflytandet i landet. Han beslutade 2012 att alla företag, butiker och restauranger ska hålla stängt två timmar under fredagsbönen. Året därpå infördes obligatorisk religionsundervisning för muslimska barn (se Utbildning). Sultanen planerar också att införa sharialagar inom straffrätten (se Politiskt system). Bruneis största folkgrupp, malajerna, är muslimer. Tillstånd krävs för att konvertera från islam och i praktiken är det nästan omöjligt. Regeringen bekämpar samtidigt radikal islamism. De flesta av landets kineser är buddister, och en del konfucianer, daoister eller kristna. Ett fåtal urfolk håller fast vid sin traditionella inhemska religion (andetro och/eller förfädersdyrkan). Utbildning Utbildning är obligatorisk och avgiftsfri i tolv år från fem års ålder. Skolorna är uppdelade efter de tre officiella undervisningsspråken malajiska, engelska och kinesiska. Medan de malajiska och engelska skolorna är statliga är de kinesiska privatskolor som inte får statsbidrag. Från grundskolans högstadium och uppåt sker en stor del av undervisningen på engelska. All religiös undervisning kontrolleras av det statliga skolväsendet. Sedan 2013 är islamundervisning obligatorisk för alla muslimska barn mellan 7 och 15 år. Muslimska föräldrar som inte ser till att deras barn får islamundervisning får böta. Det finns en handfull universitet i Brunei. Många studerar också utomlands på statens bekostnad. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 91,3 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 10,2 (2013) Läs- och skrivkunnighet 95,4 procent (2012) Kostnader för utbildning i andel av BNP 3,8 procent (2014) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 10,0 procent (2014) Kultur Kulturen i Brunei liknar den i andra malajiska länder (se Malaysia: Kultur). Kulturlivet är starkt påverkat av islam, men också av hinduism och animism (andetro och förfädersdyrkan). https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 4/17
Den muslimska kulturen återspeglas inte minst i arkitekturen. I huvudstaden Bandar Seri Begawan märks särskilt Sultan Omar Ali Saifuddin-moskén (byggd 1958) som har en stor gyllene kupol och är byggd av exklusivt material från olika delar av världen. I huvudstaden finns också ett konst- och hantverkscentrum (byggt 1975) där man kan se prov på bruneiskt hantverk: bland annat båtbygge, silversmide och mattvävnad. Gong-gong är ett viktigt traditionellt musikinstrument. Massmedier Pressen inklusive internettidningar lyder under sträng censur, och självcensuren är utbredd. Myndigheterna har rätt att stänga tidningar och förbjuda utländska publikationer som bedöms gå emot den allmänna moralen eller rikets säkerhet. Kritik mot sultanen och övriga kungafamiljen är straffbart. 2006 dömdes tre personer till två års fängelse för att ha spridit ett satiriskt videoklipp om Bruneis kungafamilj via mobiltelefoner. Varken inhemska eller utländska publikationer med inslag av sexuell natur tillåts. Artiklar om kristendom censureras också. 2006 ökade regeringen kontrollen över internet genom att beordra internetkaféer att installera brandväggar för att stänga ute osedligt material. Organisationen Reportrar utan gränser placerade Brunei på plats 122 av 179 länder på sin lista över pressfriheten i världen 2013. Det finns tidningar på engelska, malajiska och kinesiska. De största engelskspråkiga dagstidningarna är Borneo Bulletin, grundad 1953, som ges ut av regeringen och den privatägda Brunei Times som startade 2006. Privatägda Media Permata är den enda malajiskspråkiga dagstidningen och har getts ut sedan 1995. Staten äger landets enda TV- och radiostation. Radion sänder på malajiska, engelska och kinesiska. Det finns även kabel-tv som visar internationella program. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 36,8 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 110,1 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 68,8 (2014) Äldre historia Brunei var tidigt en knutpunkt för handeln i Sydöstasien. På 1400-talet blev Brunei ett oberoende sultanat som under 1500-talet styrde över kringliggande områden. Därefter skedde en tillbakagång och sultanatet blev 1888 ett brittiskt protektorat. Brunei var i äldre tid en viktig handelsplats på vägen mellan Kina och Borneo. På 1400-talet frigjorde sig Brunei från det javanesiska Majapahit-riket. Under 1500-talet behärskade sultanatet Brunei stora delar av Borneo och den filippinska övärlden, och sultanatet exporterade bland annat ädelträ och ätliga svalbon till Kina i utbyte mot https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 5/17
siden, metaller och porslin. Under de följande två århundradena förlorade Brunei successivt i styrka. På 1800-talet hamnade Brunei i kläm mellan olika brittiska inkräktare som tog för sig av dess territorium de "vita rajorna" i Sarawak och Borneo Company i Sabah (se Malaysia: Äldre historia). 1888 fann sultanen för gott att ställa sig under brittiska kronans beskydd och Brunei blev ett brittiskt protektorat. Sultanen förblev dock religiöst överhuvud. En period under andra världskriget, 1941 1945, ockuperades Brunei av Japan. Modern historia Brunei fick ökad autonomi från Storbritannien 1959 och full självständighet 1984. Det första och hittills enda parlamentvalet hölls 1962. Parlamentet hölls stängt mellan 1984 och 2004. Sedan 2005 samlas parlamentet, legco, några dagar per år men det har i praktiken ingen makt. År 1959 fick sultanatet Brunei, som då var ett brittiskt protektorat, ökat självstyre och en egen författning. I valet 1962 gick samtliga 16 mandat gick till det socialistiska Folkets parti (PRB) som protesterade mot att britterna ville ansluta Brunei till Malaysia. Då Bruneis sultan, Omar Ali Saifuddin, vägrade att sammankalla det nyvalda parlamentet inledde PRB ett väpnat uppror, som slogs ned med hjälp av gurkhasoldater (nepalesiska legosoldater i brittiska armén). PRB förbjöds, men 1963 beslutade sultanen att Brunei inte skulle anslutas till Malaysia. Skälet var att Brunei på så sätt skulle slippa att dela med sig av sina växande oljeinkomster. Självständighet 1967 abdikerade sultanen till förmån för sin son, Hassanal Bolkiah. Inga nya val utlystes, trots påtryckningar från FN. För Storbritannien blev det genant att framstå som beskyddare av det otidsenliga sultanatet. Sedan britterna fått Malaysia och Indonesien att lova att respektera Bruneis suveränitet gick Brunei med på att bli en självständig stat den 1 januari 1984. Händelsen firades med att sultanen flyttade in i ett nytt palats med guldbelagt tak och 1 788 rum. Efter självständigheten tillsattes en regering som dominerades av sultanfamiljen. 1984 höll parlamentet en session, men det stängdes därefter av sultanen. I slutet av 1990-talet skakades sultanfamiljen av en finansskandal som skadade dess anseende. Sultanens yngre bror, prins Jefri Bolkiah, fick efter en bolagskrasch 1997 avgå som finansminister, varefter han flyttade till London. Jefri, som också var chef för den investeringsbyrå (BIA) som förvaltar kungahusets tillgångar och för landets största privata företagsgrupp (Amadeo), orsakade genom kraschen mångmiljardförluster för Brunei. Han hade via BIA byggt lyxbostäder och ett stort nöjescentrum. Stora summor ska också ha gått till prinsens lyxliv och det harem med ett 40-tal kvinnor som han ska ha haft. Förlikning Sultanen stämde sin bror och 2000 uppnåddes en förlikning. Enligt uppgörelsen skulle Jefri betala tillbaka de över tre miljarder pund som han hade förskingrat från BIA. I gengäld slapp han rättegång och fick ha kvar sin bostad i Brunei. Men Jefri betalade aldrig tillbaka pengarna. I november 2007 beordrade därför Bruneis högsta domstol honom att återlämna egendomar, kontanter och lyxartiklar som han befanns vara skyldig staten. Som en följd av domstolsbeslutet utfärdade en brittisk domstol i juni 2008 en häktningsorder för prinsen, som uppehållit sig i https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 6/17
London sedan skandalen briserade 1997. Jefri hann dock fly undan rättvisan än en gång, enligt uppgift till Paris. Han återkom till Brunei i oktober 2009 och tycks senare ha försonats med sin bror sultanen och accepterats i de kungliga kretsarna igen. Politiskt system Brunei är ett ärftligt sultanat. I praktiken råder kungligt envälde och sultanen tillsätter själv sin regering. Parlamentet stängdes vid självständigheten från Storbritannien 1984 men öppnades på nytt 20 år senare. Några val har emellertid inte hållits sedan 1962. Brunei betecknar sig som en malajisk islamisk monarki (Melayu Islam Beraja, MIB), vilket också är namnet på den statsbärande ideologi som sultanen har lanserat. Enligt den styrs Brunei av tre principer: malajisk kultur, islam och monarki. Hassanal Bolkiah är den 29:e sultanen i en familj som styrt landet i över 400 år. Han är statschef samt premiär-, försvars- och finansminister. Sultanens bror, prins Mohamed Bolkiah, är utrikesminister. 1998 utsåg sultanen sin äldste son, prins Al-Muhtadee Billah Bolkiah, till tronarvinge. Författningen som antogs 1959 gav stora befogenheter åt sultanen men stadgade också att det skulle finnas en lagstiftande församling. Vid upproret efter 1962 års val (se Modern historia) utfärdades dock undantagstillstånd, som sedan har förnyats vartannat år och till stora delar satt författningen ur spel. Sultanen har sedan dess regerat genom dekret och tillsätter själv sin regering. När sultanen åter öppnade parlamentet 2004 presenterade han samtidigt en ny författning. Den föreskriver att den lagstiftande församlingen, legco, ska ha 45 platser. Av dem ska sultanen utse 30 och 15 tillsättas av folket i allmänna val. Legco sammaträdde första gången 2005 med 29 ledamöter utsedda av sultanen, och har därefter samlats några dagar varje år för att formellt godkänna regeringens budget. 2011 utökade sultanen församlingen till 33 medlemmar, men det har förblivit oklart när och om val ska hållas till de valbara platserna. Parlamentet har i huvudsak en rådgivande funktion, och sultanen har vetorätt mot dess lagförslag. Undantagslagarna från 1962 kvarstår trots den nya författningen. Sultanen har sagt att politiska partier leder till kaos, även om de formellt är tillåtna. Flera partier har registrerats men sedan upplösts och avregistrerats. Ett parti som bildades 2005, Nationella utvecklingspartiet (Parti Pembanguan, PP), var 2014 det enda registrerade politiska partiet i Brunei. PP är lojalt med sultanen. Rättsväsen Högsta domstolens medlemmar utses av sultanen men domstolarna är relativt självständiga. Rättssystemet följer den engelska modellen. För landets muslimer tillämpas även muslimska sharialagar inom civilrättsliga områden som arv och skilsmässor. Hösten 2013 tillkännagav sultanen att sharialagar i vissa fall med medeltida straff ska införas även inom straffrätten, stegvis inom loppet av tre år. Den första fasen, som infördes i maj 2014, innebär att graviditet utanför äktenskapet, slarv med fastan under ramadan, frånvaro från fredagsbönen samt propaganda för andra religioner kan ge böter eller fängelse. I fas två, från maj 2015, ska stöld bestraffas med amputering av en hand, medan alkoholkonsumtion eller abort kan ge spöstraff. I fas tre kommer äktenskapsbrott, sex mellan homosexuella och hädande av profeten Muhammed att kunna bestraffas med stening till döds. De nya lagarna har kritiserats hårt av internationella människorättsorganisationer som Human Rights Watch och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 7/17
Spöstraff är redan nu vanligt, även mot barn. Det används vid ett tiotal olika brott. Bland annat kan immigranter dömas till för att de inte förnyat sitt arbetstillstånd. Korruptionen är utbredd. Landet har en korruptionsmyndighet som från bildandet 1982 och fram till 2013 hade utrett närmare 2 500 fall. Av dem togs knappt 300 upp till rättegång. 2013 uppmärksammades flera korruptionsskandaler (se Aktuell politik). Brunei kom på plats 38 av 177 länder i organisationen Transparency Internationals korruptionsindex för 2013. FAKTA POLITIK Officiellt namn Negara Brunei Darussalam/ Sultanatet Brunei, fredens boning Statsskick monarki (sultanat), enhetsstat Statschef sultan Hassanal Bolkiah (1967 ) Regeringschef sultan Hassanal Bolkiah (1967 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val inga val har hållits sedan 1962 Viktigaste partier med mandat i näst senaste val - Valdeltagande - Kommande val - Aktuell politik Brunei styrs sedan 1967 av sultanen Hassanal Bolkiah. Sultanen regerar via dekret i samråd med en liten krets släktingar. Brunei har en lagstiftande församling, legco, vars ledamöter sammanträder några dagar varje år. Några folkvalda ledamöter har aldrig utsetts trots att författningen föreskriver det (se Politiskt system). Brunei har gott om olja, och med oljepengarnas hjälp för sultanen en generös välfärdspolitik. Den politiken har sannolikt gett honom folklig popularitet, men sedan en finansskandal uppdagades inom sultanfamiljen i slutet av 1990-talet har ett visst folkligt missnöje vuxit fram (se Modern historia). Korruptionen är utbredd. En av flera korruptionsskandaler 2013 rörde landets stora oljebolag Brunei Shell Petroleum och slutade med en dom på sex års fängelse för den malaysiske ägaren. Sultanen har skärpt islams inflytande i samhället på senare år. Näringsidkare åläggs att hålla stängt under fredagsbönen, religionsundervisning har blivit obligatoriskt och islamiska sharialagar ska successivt införas och till en del omfatta även icke-muslimer (se även Religion, Utbildning och Politiskt system). FAKTA POLITIK Officiellt namn Negara Brunei Darussalam/ Sultanatet Brunei, fredens boning Statsskick https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 8/17
monarki (sultanat), enhetsstat Statschef sultan Hassanal Bolkiah (1967 ) Regeringschef sultan Hassanal Bolkiah (1967 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val inga val har hållits sedan 1962 Viktigaste partier med mandat i näst senaste val - Valdeltagande - Kommande val - Utrikespolitik och försvar Efter självständigheten 1984 gick Brunei omedelbart med i den sydöstasiatiska samarbetsorganisationen Asean (Association of South East Asian Nations). Landet har sedan dess fortsatt att odla förbindelserna med länderna i regionen, i synnerhet Singapore som är sultanatets närmast allierade. Den tidigare konfliktfyllda relationen med Malaysia har förbättrats. Brunei är medlem av Aseans frihandelsområde Afta (Asean Free Trade Area) och försvarssamarbetet ARF (Asean Regional Forum). Brunei ingår även i den större samarbetsorganisationen för ekonomiskt samarbete i Asien och Stilla havet, Apec (Asia-Pacific Economic Cooperation). Förhållandet mellan Brunei och Malaysia förbättrades i slutet av 2000-talets första årtionde efter att länge ha varit präglat av tvister, inte minst kring gränsdragningen. 2007 lanserade de två länderna ett gemensamt dokument för att underlätta resor över gränsen. Malaysia och Brunei enades också om att öka flygtrafiken sinsemellan i syfte att främja turismen. 2009 kunde de två grannarna även enas om gränsdragningen i havsområden som de tidigare tvistat om. Man lyckades dock inte komma överens om gränsdragningen i området kring Limbangfloden som klyver Brunei i två hälfter. Brunei ifrågasätter fortfarande Malaysias rätt till området. 2010 förstärktes dock relationen genom ett avtal om samarbete om högre utbildning och ett om samarbete kring olje- och gasutvinning utanför Borneos kust. I december 2013 öppnades en bro över floden Pandaruan som förbinder Brunei och Sarawak i Malaysia, vilket väntas öka handeln och turismen mellan länderna. Brunei gör anspråk på de obebodda Spratlyöarna i Sydkinesiska havet, där det troligen finns olja och naturgas under havsbottnen. Detta har skapat spänningar i regionen, då även Filippinerna, Vietnam, Malaysia, Kina och Taiwan gör anspråk på hela eller delar av området runt ögruppen. Brunei håller dock en låg profil i frågan och har ingen militär placerad på öarna, som de andra länderna har. Det regionala samarbetet är viktigt för Brunei, men landet har på senare år utökat samarbetet med övriga världen, särskilt med andra muslimska länder. Bruneis försvarsstyrkor bestod i november 2013 av 7 000 personer, fördelade på armé, flotta och flygvapen. Det finns också en paramilitär styrka på 2 250 man, varav 400 550 är gurkhasoldater (se Modern historia) som ansvarar för sultanens egen säkerhet under ledning av pensionerade brittiska officerare. Övriga ingår i den https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 9/17
kungliga polisen. En gurkhabataljon från brittiska armén vaktar olje- och gasfält. Enligt en överenskommelse mellan Brunei och Storbritannien ska gurkhasoldaterna lämna landet under 2014. Delar av Singapores armé har militärträning i djungeln i Temburong i östra Brunei. FAKTA FÖRSVAR Armén 4 900 antal man (2015) Flottan 1 000 antal man (2015) Flygvapnet 1 100 antal man (2015) Militärutgifternas andel av BNP 3,3 procent (2015) Ekonomisk översikt Tack vare stora tillgångar av olja och naturgas är Brunei ett rikt land. Olje- och gasproduktionen bidrar med omkring hälften av bruttonationalprodukten (BNP) och över 90 procent av exportintäkterna. Oljeindustrin domineras av Brunei Shell Petroleum, som samägs av staten och oljebolaget Shell, medan gasen förädlas och exporteras i samarbete med japanska bolag. Naturgasen exporteras i flytande form (LNG) till Japan och Sydkorea. Via landets investeringsorgan Brunei Investment Agency (BIA) investeras delar av vinsterna från oljan och gasen utomlands. Oljepengarna har gjort att andra näringar har förblivit svagt utvecklade, trots att regeringen sedan 1980-talet försökt komma bort från beroendet av olja och naturgas. Fiskförädling är den industrigren som har vuxit starkast under senare år. Regeringen har intensifierat arbetet för att diversifiera ekonomin. Redan 2001 skapades institutionen BEDB (Brunei Economic Development Board) för att främja investeringar och näringsutveckling. Utvinning av kiselsand för glastillverkning är ett av de nya områden som utvecklas, ett annat är metanolproduktion från naturgas. Regeringen försöker också marknadsföra Brunei som ett finans- och affärscentrum, ett centrum för transport och logistik samt som ett mål för ekoturism. Som muslimskt land satsar Brunei även på att erbjuda halalmärkta varor, det vill säga för muslimer godkända varor. Traditionellt handlar halal om livsmedel, men det finns även medicin och kosmetika som är halalmärkta. Utländska företag lockas med skattelättnader under etableringstiden i Brunei och vissa företag kan bli helt skattebefriade om de bedöms ha pionjärstatus. Både finansverksamheten, med bland annat utländska banker och företag, och turismen har ökat sedan år 2000. Det finns dock ingen ekonomisk sektor som inom överskådlig tid ser ut att kunna ersätta olje- och gasindustrin som inkomstkälla. Femårsplaner styr den ekonomiska utvecklingen, och regeringen har som mål att Brunei år 2035 ska finnas bland de tio länder i världen som har högst BNP per invånare. Invånarna betalar inte skatt trots att välfärden är väl utbyggd (se Sociala förhållanden). https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 10/17
Sultan Hassanal Bolkiah brukar omtalas som en av världens rikaste män, men få vet vad som egentligen tillhör honom personligen och vad som tillhör staten. På statens utgiftssida finns flera stora luddiga poster med övriga utgifter, och det är oklart hur mycket av statsbudgeten som går till sultanfamiljens lyxliv. Den enda budgetkontroll som sker är att parlamentet får lyssna när regeringen presenterar årets budget och sedan godkänna den. Under Asienkrisen 1997 1998 sjönk värdet på bruneidollarn samtidigt som oljepriset på världsmarknaden rasade. Situationen förvärrades av en finansiell kris inom investeringsbyrån BIA (se Modern historia och Aktuell politik). 2000 vände utvecklingen inom oljeindustrin när nya stora källor upptäcktes. Sektorn växte igen, med i slutet på årtiondet började det gå nedåt igen. 2013 minskade olje- och gassektorn med drygt 7 procent jämfört med året innan. Nedgången i energisektorn bidrog till att exporten minskade med en femtedel och tillväxten blev det året negativ och hamnade på -1,8. Bara två år tidigare hade den legat på 3,4 procent. Trots att Brunei länge har haft en av de lägsta tillväxtsiffrorna bland Aseanländerna anses landet vara ekonomiskt stabilt. 2009 bildade sultanen en hållbarhetsfond för att slå vakt om Bruneis finanser på lång sikt. Dessutom avsattes pengar för att förbättra infrastrukturen sedan stormar och översvämningar hade förstört hundratals byggnader 2007 och 2008. FAKTA EKONOMI BNP per person 30555 US dollar (2015) Total BNP 11 400 miljoner US dollar (2016) BNP-tillväxt -2,5 procent (2016) Jordbrukets andel av BNP 0,7 procent (2016) Industrins andel av BNP 57,3 procent (2016) Servicesektorns andel av BNP 41,5 procent (2016) Statsskuldens andel av BNP 2,8 procent (2015) Valuta bruneidollar Bytesbalans 2 070 943 253 miljoner US dollar (2015) Varuhandelns andel av BNP 71,0 procent (2015) Viktigaste exportvaror olja och oljeprodukter, naturgas, metanol Största handelspartners Japan, Sydkorea, Singapore, Malaysia Naturtillgångar och energi https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 11/17
Brunei har stora tillgångar av olja och naturgas vilka nästan helt dominerar landets ekonomi. De kända oljetillgångarna beräknas räcka till omkring 2030, och naturgasen i ytterligare fem år. Brunei var 2014 den fjärde största oljeproducenten i Sydöstasien och världens nionde största producent av flytande naturgas (LNG). På kusten finns fyndigheter av kiselsand av hög kvalitet, som tidigare inte exploaterats med som kan användas till glasframställning. 2013 tog regeringen initiativ till att börja utvinna sanden för att för att skapa jobb och tillverka olika typer av glas och glasfiber. Kiselutvinningen är ett led i regeringens ansträngningar för att diversifiera den oljeberoende ekonomin (se Ekonomi). Elproduktionen har ökat kraftigt under de senaste åren. Elektriciteten, som är kraftigt subventionerad av staten, utvinns nästan uteslutande ur naturgas. FAKTA NATURTILLGÅNGAR OCH ENERGI Utsläpp av koldioxid totalt 9 108,8 tusen ton (2014) Utsläpp av koldioxid per invånare 22,12 ton (2014) Energianvändning per person 8 514,6 kilo oljeekvivalenter (2014) Elkonsumtion per person 10103 kilowattimmar, kwh (2014) Jordbruk Bara drygt en procent av Bruneis landyta är uppodlad och landet är inte självförsörjande på mat. Nötköttet kommer från regeringens egen boskapsfarm i Australien, vilken är större än hela Brunei. Ris är stapelfödan och subventioneras av staten. Tidigare importerades det mesta riset från Thailand, men sedan regeringen 2009 meddelat att landet på sikt ska bli självförsörjande på ris har den inhemska produktionen ökat om än från mycket små mängder. Man har infört statligt stöd till risodlare och förbättrat vägar och bevattningssystem. Regeringen uppmuntrar också odling av frukt för export. Omkring tre fjärdedelar av landytan är skogbevuxen. Brunei exporterar inget timmer och regnskogen skyddas väl, bland annat i hopp om att den ska locka ekoturister till landet. 2007 ingick Brunei, Malaysia och Indonesien den så kallade Borneodeklarationen enligt vilken de tre länderna ska åta sig att bevara Borneos hjärta - ett 220 000 kvadratkilometer stort regnskogsområde i öns inre. 60 procent av Bruneis landyta ingår i det område som ska skyddas. Fisket har vuxit starkt på senare år. Det förekommer både kommersiellt fiske och småskaligt fiske. FAKTA JORDBRUK Andel av landytan som används för jordbruk 2,5 procent (2012) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 12/17
Industri Den viktigaste industrin är oljeraffinering. Brunei tillverkar också cement och kläder. Fiskproduktion är den industrigren som har vuxit snabbast på senare år. Klädexporten minskade dock kraftigt 2005 då ett förmånligt exportavtal med USA gick ut. Dessutom har Brunei fått hård konkurrensen från Kina och Indien på textilmarknaden. Industrin hämmas av byråkrati, brist på utbildad arbetskraft, relativt höga lönekostnader och en liten inhemsk marknad. Utrikeshandel Trots stor import av framför allt maskiner, fordon och livsmedel har Brunei ett rejält överskott i handelsbalansen med utlandet, tack vare omfattande export av olja och naturgas. Olja och gas står för nästan alla Bruneis exportinkomster. Därutöver är kläder den enda betydelsefulla exportvaran. Landets främsta handelspartner är Japan, Singapore, Malaysia, Sydkorea och USA. Sedan 2010 ingår Brunei i ett frihandelsavtal med Kina och de sex Aseanmedlemmar. Importavgifterna på de flesta handelsvaror inom frihandelszonen har avskaffats. Befolkningsmässigt är frihandelsområdet det största i världen och inkluderar 1,9 miljarder människor. Brunei har även ett frihandelsavtal med den största exportmottagaren, Japan. Brunei har också anslutit sig till frihandelsavtalet TPP (Trans-Pacific Partnership) som tolv länder runt Stilla havet undertecknade 2016. TPP tycktes på väg att haverera innan det trätt i kraft då USA drog sig ur efter Trumps tillträde, men i slutet av 2017 beslutade de kvarvarande elva länderna att omförhandla avtalet. Ett syfte med TPP är att skapa en motvikt mot Kinas dominans i Asien. FAKTA UTRIKESHANDEL Bytesbalans 2 070 943 253 miljoner US dollar (2015) Varuhandelns andel av BNP 71,0 procent (2015) Viktigaste exportvaror olja och oljeprodukter, naturgas, metanol Största handelspartners Japan, Sydkorea, Singapore, Malaysia Arbetsmarknad Staten sysselsätter omkring en tredjedel av Bruneis arbetsstyrka. De statsanställda utgjorde tidigare hälften av de arbetande, men regeringen har minskat statens roll som arbetsgivare till förmån för den privata sektorn. Nära en tredjedel av arbetskraften utgörs av gästarbetare från bland annat Filippinerna. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 13/17
Gästarbetarna får arbetstillstånd för korta perioder åt gången. De arbetar i privata hushåll, inom servicesektorn, industrin och byggsektorn. Gästarbetarna är undantagna från de flesta arbetsmarknadslagar och har inte rätt att anslutna sig fackligt. Arbetsvillkoren är ofta hårda, särskilt för hembiträden. På senare år har regeringen skärpt lagarna för att minska de utländska arbetarnas utsatthet. Samtidigt har den skärpt straffen för gästarbetare och arbetsgivare som saknar tillstånd. Det finns inga officiella siffror på arbetslösheten, men enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) låg den på drygt 2 procent 2017. Brunei blev medlem av ILO 2007, men hade 2014 ännu inte ratificerat alla ILO:s konventioner om mänskliga rättigheter. De som landet ratificerat rör barnarbete. Fackföreningar är tillåtna, men måste registreras hos regeringen och verksamheten är minimal. Det finns tre fackföreningar, alla inom oljeindustrin, men den enda aktiva är Brunei Oilfield Workers Union (BOWU). Att strejka är olagligt och kollektivförhandlingar tillämpas inte. FAKTA ARBETSMARKNAD Arbetslöshet 2,1 procent (2017) Ungdomsarbetslöshet 11,7 procent (2013) Andel kvinnor av arbetsstyrkan 40,7 procent (2013) Sociala förhållanden Brunei har bland de högsta BNP per capita-inkomsterna i världen. Privatpersoner betalar ingen inkomstskatt. De goda oljeinkomsterna gör att staten kan erbjuda medborgarna förmåner i form av bidrag, subventioner och pensioner. Alla medborgare har tillgång till bra kostnadsfri hälso- och sjukvård. Vid behov bekostar staten även sjukvård utomlands, oftast i Singapore. Kvinnor är diskriminerade vad gäller skilsmässor, vårdnad av barn och arv. 2011 fick för första gången två kvinnor plats i parlamentet. 2014 fanns bara en kvinna i regeringen (en vice kulturminister). Andelen förvärvsarbetande och universitetsstuderande kvinnor har ökat på senare år. Misshandel av kvinnor sker, särskilt anställda i hushåll. Våldtäkt inom äktenskapet ses inte som ett brott om kvinnan är över tolv år. Abort är endast tillåtet om kvinnans liv är i fara. Kvinnlig könsstympning förekommer. Barnaga är tillåtet, både i hemmen och i skolorna och andra institutioner. Misshandel av barn är däremot förbjudet. Handel med kvinnor uppges förekomma, främst för arbete. 2010 placerade USA Brunei på sin övervakningslista över länder som har problem med människohandel, tvångsarbete och prostitution. FAKTA SOCIALA FÖRHÅLLANDEN Spädbarnsdödlighet 9 per 1000 födslar (2016) Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten 0,0 procent (2015) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 14/17
Andel av befolkningen som har tillgång till avlopp 0,0 procent (2015) Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP 2,6 procent (2014) Offentliga utgifter för hälsovård per person 957,6 US dollar (2014) Andel kvinnor i parlamentet 9,1 procent (2017) Seder och bruk Brunei är ett muslimskt land och sultanen har på senare år ökat det religiösa inflytandet, bland annat genom nya sharialagar som kommer att kunna ge dödsstraff genom stening (se Politiskt system). Enligt de nya lagarna är det till exempel straffbart för alla och belagt med böter eller fängelse i upp till ett år att äta eller dricka på offentlig plats under fastan Att bära oanständiga kläder som vanärar islam kan ge dryga böter eller fängelse i upp till sex månader. Som besökare bör man därför klä sig måttfullt och respektera lokala traditioner, lagar och religion. Det är särskilt viktigt under fastemånaden ramadan eller om man besöker religiösa områden. Det finns inget tvång för muslimska kvinnor att bära hijab (sjal) på offentliga platser, men myndigheterna rekommenderar det. Man måste ta av skorna innan man går in i någons hem eller i en offentlig byggnad, särskilt moskéer. Hälsar gör man genom att skaka hand försiktigt och sedan mjukt lägga höger hand mot sitt eget bröst. Man tilltalar aldrig en person med bara namnet. Ska man peka, används tummen, inte pekfingret. Man tar emot mat och andra föremål endast med höger hand, eftersom den vänstra anses oren inom islam. Man bör undvika kroppslig kontakt med det andra könet på offentliga platser. Det är också olämpligt att brusa upp bland andra människor. Alkoholförsäljning är förbjudet i Brunei. Icke-muslimer över 17 år får ta med sig mindre mängder alkohol in i landet, men måste deklarera den i tullen. Rökning är förbjudet på vissa offentliga platser, som affärsgallerior, restauranger och bushållplatser. Den som bryter mot förbudet kan bli bötfälld. Mat, måltider och matkultur På grund av islams starka inflytande är det till stor del muslimska regler och traditioner som gäller inom matkulturen. Man får inte börja äta eller dricka något innan man blivit särskilt inbjuden att göra det. Man äter och överräcker också mat endast med höger hand. Om man vill tacka nej till någon maträtt gör man det genom att vidröra skålen eller fatet med höger hand, inte genom att säga nej. Mat på alla offentliga matinrättningar tillreds enligt de muslimska halalreglerna och alla matinrättningar måste ha ett certifikat som intygar att de serverar halalmat. I de stora städerna finns det gott om marknader och restauranger som serverar mat. En typisk frukost kan bestå av risgröt, ris med curry, laksa (nudlar), roti (tunt bröd) eller rostat bröd. Till det dricks te eller kaffe. Lunch kan bestå av ris och grönsaker med fisk eller kött. Man kan också äta murtabak, ett slags pannkaka eller pirog fylld med kött eller annat, som är vanlig som gatuköksmat. Middag kan bestå av ris som serveras med två eller tre andra rätter och en dessert, som serveras samtidigt med huvudrätten. Typisk middagsmat är grönsakssoppor, fisk- eller kötträtter. Fisk är vanligast och därefter kommer kyckling. Vanliga https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 15/17
ingredienser är också squash, banan, aubergine och frukterna durian och rambutan. På landsbygden äts även viltkött från fåglar och olika hjortdjur. Griskött är förbjudet för muslimer, men finns på till exempel Kinarestauranger. Efterrätten består oftast av färsk frukt eller någon sötsak gjord av kokos. Olika slags malajiska riskakor och andra sötsaker är också vanliga. Kyld mjölk från omogen kokosnöt är en populär dryck. Högtider och helgdagar Bland de sekulära högtiderna finns nyårsdagen den 1 januari som också är Bruneis nationaldag då man firar landets fulla självständighet från Storbritannien 1984. Vidare firas Bruneis försvarsmakts dag den 23 februari, grundandet av landets flygvapen (1961) den 31 maj och sultan Hassanal Bolkiahs födelsedag den 15 juli. De muslimska högtider som firas är profeten Muhammeds födelsedag i början av året, Isrā och Mirāj som firas till minne av två av profeten Muhammeds resor, fastemånaden ramadan och id al-fitr, då fastan bryts. Dessutom firas offerhögtiden al-adha och det islamiska nyåret. Datum ändras varje år beroende på den muslimska kalendern. Dessutom högtidlighålls den kristna juldagen den 25 december och det kinesiska nyåret, som firas i januari eller februari beroende på månens läge. Kommunikationer Brunei har en förhållandevis väl utvecklad infrastruktur, särskilt runt huvudstaden Bandar Seri Begawan. Den är sämre i Temburongdistriktet, som är geografiskt avskilt från övriga landet, men dit går dagligen taxibåtar på floderna. Brunei är ett av världens biltätaste länder. Vägnätet vid kusten är under utbyggnad, och bilismen gynnas av subventioner. Kollektivtrafiken är dåligt utbyggd utanför huvudstadsområdet. Floderna är viktiga kommunikationsleder i inlandet, trafikerade av bland annat taxibåtar. Viktigaste djupvattenhamn och containerterminal är Muara, knappt tre mil från huvudstaden. Vid Bandar Seri Begawan finns en internationell flygplats. Flygbolaget Royal Brunei Airlines (RBA) har flera rutter till andra länder. Turism Regnskogar, nationalparker och moskéer lockar turister till Brunei. De flesta kommer från Malaysia och Kina och andra asiatiska länder, men många reser också från Australien och Storbritannien. Brunei tog emot drygt 268 000 turister 2013, vilket var en ökning med elva procent jämfört med året innan. Drygt en fjärdedel var affärsresenärer. För att minska beroendet av olje- och gasindustrin vill Brunei satsa på turismen och landet har enligt egen utsago en väl fungerande struktur för att ta emot fler turister än man gör idag. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 16/17
FAKTA TURISM Antal utländska besökare per år 225 000 (2013) Turistinkomster 92 000 000 miljoner US dollar (2012) Turistinkomsternas andel av exporten 0,7 procent (2012) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/brunei/skriv-ut-alla-kapitel/ 17/17