Förvaltningsplan för Världsarvet Hälsingegårdar Decorated Farmhouses of Hälsingland Inledning Bakgrund 1996 startade ett samlat arbete med syfte att göra hälsingegårdarna kända. Redan initialt väcktes tanken på att nominera hälsingegårdarna till världsarvslistan. Arbetet med nomineringen pågick parallellt med övrigt hälsingegårdsarbete vårdinsatser, kunskapsinsamling och förmedling samt publikt arbete under mottot värna, vårda, visa vår byggnadskultur på gårdarnas och ägarnas villkor. En inventering av hälsingegårdar med bevarade kulturhistoriska värden genomfördes tidigt i början av 2000 talet. Ett 1000 tal gårdar dokumenterades översiktligt. Av dessa valdes sju gårdar ut för att nomineras till UNESCO:s världsarvslista. Det övergripande arbetet med hälsingegårdarna genomfördes under lång tid i olika projekt där många parter var inblandade på såväl regional som lokal nivå. I ett tidigt skede låg fokus primärt på vård och kunskapsfrågor, men på senare år har fokus mer kommit att ligga på tillväxtrelaterade frågor och turism med kulturarvet som grund. Allt detta genererade underlaget till nominering av hälsingegårdarna som världsarv. Hälsingegårdarna skrevs in på världsarvslistan år 2012 under namnet Decorated Farmhouses of Hälsingland, i fortsättningen kallat Världsarvet Hälsingegårdar. Hälsingegårdarna är i allmänhet privatägda men i några fall ägs de av en förening eller en annan aktör. Av de utpekade världsarvsgårdarna är alla privatägda utom Fågelsjö Gammelgård, som ägs av Ljusdals kommun. Det största ansvaret för gårdarnas förvaltning vilar på fastighetsägarna, men det formella ansvaret delas av fastighetsägarna, staten och kommunerna genom de skyddsinstrument som upprättats av dessa. Med flera parter inblandade krävs en fungerande organisation för förvaltning och samordning där olika frågor kan hanteras. Där behöver även parter för övriga intressenter ingå. Grunden för en förvaltningsorganisation är idag det samarbete som bedrivits under den senaste tioårsperioden med olika parter.
Vad är ett världsarv? Ett världsarv är ett kultur eller naturminne som anses så värdefullt att det är av betydelse för hela mänskligheten. Det är platser som på ett unikt och oersättligt sätt vittnar om jordens och människans historia och som därför ska bevaras för kommande generationer som en del av vårt gemensamma arv. UNESCO:s världsarvskonvention Samtliga världsarv finns uppförda på den världsarvslista som är upprättad av FN organet UNESCO. Världsarvslistan kom till för att skydda jordens mest värdefulla natur och kulturmiljöer mot förstörelse och förfall och grundar sig på en konvention som antogs vid UNESCO:s generalkonferens 1972 Konvention om skydd av världens natur och kulturarv (världsarvskonventionen, World Heritage Convention ). Världsarvskonventionen har undertecknats av 193 stater (2017). Medlemsländerna förbinder sig att vårda och skydda världsarven i det egna landet för all framtid. Sverige undertecknade konventionen 1985. År 2017 omfattade världsarvslistan 1052 objekt (sites) i 165länder, varav 15 är svenska natur och kulturminnen. Vad krävs för att bli världsarv? För att kunna bli världsarv måste ett objekt (site) som nominerats till världsarvslistan ha ett enastående universellt värde (outstanding universal value, OUV). UNESCO bedömer att ett kulturminne har ett enastående universellt värde om det uppfyller minst ett av nedanstående kriterier: (i) (ii) (iii) (iv) (v) (vi) Represent a masterpiece of human creative genius; Exhibit an important interchange of human values, over a span of time or within a cultural area of the world, on developments in architecture or technology, monumental arts, town planning or landscape design; Bear a unique or at least exceptional testimony to a cultural tradition or to a civilization which is living or which has disappeared; Be an outstanding example of a type of building, architectural or technological ensemble or landscape which illustrates (a) significant stage(s) in human history; Be an outstanding example of a traditional human settlement, land use, or sea use which is representative of a culture (or cultures), or human interaction with the environment especially when it has become vulnerable under the impact of irreversible change; Be directly or tangibly associated with events or living traditions, with ideas, or with beliefs, with artistic and literary works of outstanding universal significance. (The Committee considers that this criterion should preferably be used in conjunction with
other criteria); (vii) (viii) (ix) (x) Contain superlative natural phenomena or areas of exceptional natural beauty and aesthetic importance; Be outstanding examples representing major stages of earth s history, including the record of life, significant on going geological processes in the development of landforms, or significant geomorphic or physiographic features; Be outstanding examples representing significant ongoing ecological and biological processes in the evolution and development of terrestrial, fresh water, coastal and marine ecosystems and communities of plants and animals; Contain the most important and significant natural habitats for in situ conservation of biological diversity, including those containing threatened species of outstanding universal value from the point of view of science or conservation. För att anses ha enastående universellt värde måste ett objekt, utöver ovanstående kriterier, också uppfylla villkor på integritet och autenticitet. Det betyder att objektet måste vara i någon form av ursprungligt skick och ingå i ett sammanhang som förklarar dess kulturhistoriska värde. Dessutom måste objektet ha ett adekvat skydd i enlighet med landets lagstiftning och ett förvaltningssystem som säkerställer objektets värden. Behovet av en förvaltningsplan Ett världsarv skall vårdas och skyddas så att det bevaras för all framtid. Det ställer stora krav på förvaltning och tillsyn där frågor som turism, slitage och förändringstryck av olika slag måste ges särskild uppmärksamhet. UNESCO uppmanar därför världsarvsnationerna att upprätta förvaltningsplaner med strategier för att skydda och vårda världsarvens värden. Målet är att förvaltningsplanerna skall säkra bevarandet för kommande generationer. Förvaltningsplanerna skall också fungera som verktyg för att balansera behov av vård och tillgänglighet samt hållbar ekonomisk utveckling med det lokala näringslivets intressen. För Världsarvet Hälsingegårdar kommer den ekonomiska utvecklingen att hanteras i ett separat dokument; en utvecklingsplan.
Förvaltning av Världsarvet Hälsingegårdar Förvaltningsplan Det formella ansvaret för förvaltningen av Världsarvet Hälsingegårdar delas av fastighetsägarna till de sju världsarvsgårdarna, Länsstyrelsen Gävleborg, Region Gävleborg samt de kommuner där de nominerade gårdarna ligger. Utöver det formella ansvaret för gårdarnas förvaltning finns ett mer generellt ansvar som delas av alla de aktörer som på olika sätt är verksamma på eller i anslutning till de gårdar som är världsarv. För att kunna säkerställa Världsarvet Hälsingegårdars kulturhistoriska värden och skapa en gemensam förståelse för världsarvet har Länsstyrelsen Gävleborg tillsammans med Länsmuseet Gävleborg utarbetat en förvaltningsplan i enlighet med UNESCO:s riktlinjer. Planen, som nu är under revidering, ska ge övergripande kunskap om världsarvet och dess värden och fungera som ett verktyg för att skydda och utveckla gårdarnas värden för framtidens generationer. Förvaltningsplanen för Världsarvet Hälsingegårdar behandlar endast förvaltningen av världsarvsgårdarna och syftar till att: bevara världsarvet och säkerställa dess enastående universella värden främja världsarvet som kulturell tillgång främja delaktighet och hållbar utveckling Förvaltningsplanen skall vara ett gemensamt dokument där alla aktörer kan samlas. Planen ska beskriva hur Världsarvet ska skötas och utvecklas så att dess värden kan bevaras och lyftas fram. Förvaltningsplanen ska även fungera som en gemensam utgångspunkt för alla ägare, myndigheter, organisationer och entreprenörer som verkar i världsarvet eller dess närhet. De aktörer som arbetar med världsarvet ska på så sätt ha en grundlig gemensam förståelse för gårdarnas kulturhistoriska värden och alla, både offentliga förvaltare, privata aktörer, organisationer och allmänheten, kan och ska känna engagemang för gårdarnas fortlevnad och förvaltning. Förvaltningsplanen ska vara användbar både för de formella förvaltarna och för dem som bedriver verksamhet i områdena. Den ska även fungera som hjälpmedel för uppföljning och avrapportering gentemot den operativa förvaltningen samt gentemot UNESCO. Förvaltningsplanen ska betraktas som ett levande dokument som revideras och omformas kontinuerligt under de förvaltandes översyn. Näringsliv och utveckling Tillväxtrelaterade frågor som näringsliv och turism, är viktiga för den utvecklingspotential som världsarvet har. För att kunna arbeta med tillväxtfrågorna i ett bredare perspektiv, där hälsingegårdsturismen ingår, hanteras dessa frågor i ett särskilt dokument en utvecklingsplan att användas såväl av världsarvsgårdarna som av övriga kulturhistoriskt värdefulla hälsingegårdar där publik verksamhet bedrivs. Utvecklingsplanen behandlar således de publika och tillväxtorienterade aspekterna på Världsarvet Hälsingegårdar såsom turism, besökscentra, ekonomisk utveckling, företagande, kvalitet hos produkter etc. Den har på så sätt en nära anknytning till förvaltningsplanen, men ingår inte i den. Mål och insatser i utvecklingsplanen ska vara långsiktigt hållbara och får inte stå i strid med vad som anges i förvaltningsplanen för Världsarvet Hälsingegårdar.
Förvaltningsorganisation För att förvaltningsplanen skall kunna fungera som ett effektivt styrdokument/verktyg finns en organisation som hanterar och förverkligar dokumentets innehåll; ett världsarvsråd. Världsarvsrådet ska även arbeta med de tillväxtrelaterade frågorna som behandlas i utvecklingsplanen. Det yttersta ansvaret för förvaltningen av världsarvsgårdarna vilar på fastighetsägarna, tillsammans med de myndigheter som har lagstadgat tillsynsansvar för de skyddade områdena, nämligen Länsstyrelsen Gävleborg och berörda kommuner. Utöver de förvaltande parterna finns aktörer som verkar i och omkring världsarvet och som har intresse av världsarvets utveckling och fortlevnad. Företrädare för dessa parter finns därför också representerade i världsarvsrådet. Enligt UNESCO gäller följande: Parter som kan vara representerade i arbete med förvaltningen av världsarven är enskilda individer eller andra intressenter, särskilt statliga och kommunala myndigheter men också organisationer och ägare som har intresse och engagemang i bevarandet och förvaltningen av världsarvsfastigheterna. (Ur Operational guidelines for the Implementation of the World Heritage Convention, Chapter I.H, Paragraph 40.) Arbetsuppgifter för förvaltningsorganisationen Världsarvsrådets främsta arbetsuppgifter av Världsarvet Hälsingegårdar gäller de fyra prioriterade områden som formulerats i förvaltningsplanen. Världsarvsrådet skall arbeta med frågor som rör: Vård och bevarande; t.ex. världsarvets fysiska förvaltning, bevarande av kulturhistoriska värden, prioritering av vårdinsatser, utförande av vård och underhållsplaner, samråd, återkommande tillsyn, uppföljning och utvärdering av världsarvet mm. Ett viktigt arbete blir även uppföljningsprogram för återkommande avrapportering (periodic reporting) till UNESCO, samt ansvar för annan regelbunden uppföljning. Kunskapsutveckling; t.ex. genom att initiera forskning, skolprogram, kunskapsförmedling, pedagogiska program m.m. Publikt arbete; få Världsarvet Hälsingegårdar att uppfattas som ett kvalitativt och tillgängligt besöksmål på alla nivåer. Det publika arbetet ska ske i samverkan med parter från näringsliv och utveckling. Delaktighet och samverkan; förankra och informera om världsarvet i lokalsamhället, regionen samt på nationell och internationell nivå, utveckla fungerande och relevanta samverkansformer med intressenter på lokal och regional nivå, men även nationellt och internationellt. För att öka insynen i arbetet med världsarvet ska världsarvsrådet upprätta en årlig verksamhetsplan där prioriteringar mellan insatser görs, samt summera utförda insatser i en årlig verksamhetsberättelse.
Skydd för världsarvsgårdarna De sju världsarvsgårdarna är alla skyddade som byggnadsminnen enligt Lagen om Kulturminnen (KML) och har individuellt utformade skyddsbestämmelser. Runt samtliga världsarvsgårdar finns det ett större buffertområde (buffer zones) med kommunala områdesbestämmelser där förhöjd bygglovplikt råder enligt plan och bygglagen. Detta gör det möjligt för kommunerna att påverka utformning av ny och ombyggnader i områdena. Men huvudansvaret för världsarvsgårdarnas buffertzoner har kommunerna genom tillämpning av planoch bygglagen. Sex av gårdarna (inte Bommars) ingår i områden utpekade som riksintressen för kulturmiljövården enligt Miljöbalken. På nationell nivå har Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket ett generellt uppdrag från regeringen att hantera frågan om världsarv. Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets roller är bl.a. att följa utvecklingen i världsarvsområdena och vid behov stödja Länsstyrelsen i förvaltningen av världsarven.
Uppföljning periodic reporting Inom UNESCO finns en modell för regelbunden uppföljning (periodic reporting) i vad som händer med världsarven och hur de universella värdena (outstandning universal value, OUV) bevaras. Den återkommande rapporteringen är obligatorisk och gemensam för alla världsarv och sker omkring vart sjätte år. Rapporteringen är uppdelad i två delar och består av ett flertal frågor. Den första delen besvaras av Riksantikvarieämbetet, den andra delen besvaras av Länsstyrelsen i samarbete med dem som är involverade i förvaltningen av världsarvsgårdarna. Länsstyrelsen har huvudansvaret för rapporteringen till UNESCO, men arbetet är också en viktig uppgift för världsarvsrådet. Rapporteringen skall alltid ske i nära samarbete med de enskilda ägarna till världsarvsgårdarna. I rapporteringen till UNESCO följs de värden som angavs i motiven för inskrivning på världsarvslistan upp beträffande såväl bevarande som bibehållande. För detta behövs en tydlig formulering av vad världsarvet står för och vilka universella värden det representerar Outstanding Universal Values, OUV. En analys av vad som kan påverka världsarvet, både positivt och negativt, s.k. påverkansfaktorer är nödvändig. Mätning och analys av världsarvets status över tid formuleras i indikatorer, dvs. specifika mätbara uppgifter som går att följa upp. Ett uppföljningsprogram för Världsarvet Hälsingegårdar ska därför utarbetas. Detta program initieras av världsarvsrådet. Övervakning och uppföljning sker på tre nivåer, med indikatorer anpassade efter nivå: 1. Objekt (sites): Om och hur de skyddade objekten förändrats gällande bebyggelse, skyddade interiörer och markanvändning. 2. Buffertområden (buffer zones): Om och hur skyddade bymiljöer förändrats gällande bebyggelseutveckling och markanvändning. 3. Generellt: Hur utvecklingen ser ut i kulturlandskapet gällande bebyggelse, odlingslandskap, näringar, turism mm. I samband med avrapportering till UNESCO uppdateras även förvaltningsplanen. Vid behov kan uppdatering ske oftare.
Mål och åtgärder Övergripande målsättning Världsarvet ska förvaltas så att de kulturhistoriska värdena bibehålls och förstärks på ett sätt att alla parter medverkar i processen. Världsarvet ska ses som en tillgång på lokal och regional nivå och ingå som en naturlig del i framtida planering. Kunskapen om Världsarvet Hälsingegårdar och deras kulturvärden ska fördjupas och förmedlas på ett intresseväckande sätt till allmänheten, särskilt till barn och ungdomar, för att skapa förståelse och delaktighet som i förlängningen leder till ökat ansvarstagande. Besöksnäring, småskalig näringsverksamhet och jordbruk ska kunna fortsätta att utvecklas med både lönsamhet och hänsyn för ett långsiktigt bevarande. Att bygden lever och utvecklas är en förutsättning för ett framgångsrikt bevarande. Världsarvet Hälsingegårdar skall uppfattas som ett högkvalitativt besöksmål såväl internationellt som nationellt, regionalt och lokalt. Förvaltningen av Världsarvet bygger på samverkan och delaktighet mellan berörda parter. Grundläggande förutsättningar En framgångsrik förvaltning av Världsarvet förutsätter att: De kulturhistoriska värdena är styrande för såväl områdets förvaltning och utveckling, turistsatsningar som för utformningen av den fysiska miljön. De medverkande parterna vet sina roller och tar ett tydligt ansvar för sina respektive verksamhetsområden och samtidigt prioriterar samarbete och kommunikation över sektorsgränserna. Arbetet i sin helhet präglas av hög kvalitet och långsiktighet. Prioriterade områden Fyra prioriterade områden, som skall vara vägledande för det fortsatta arbetet med att förverkliga den övergripande målsättningen för Världsarvet Hälsingegårdar, har definierats; Vård och bevarande Kunskapsutveckling Publikt arbete Delaktighet och samverkan. Varje område har tydligt formulerade mål och förslag på åtgärder kontinuerligt. Nya mål och åtgärder formuleras i världsarvsrådets årliga verksamhetsplaner samt i den ajourhållna förvaltningsplanen.
Prioriterat område: Vård och bevarande Världsarvet ska förvaltas så att de kulturhistoriska värdena bibehålls och förstärks på ett sådant sätt att alla parter medverkar i processen. Världsarvet skall ses som en tillgång på såväl lokal som regional nivå och ingå som en naturlig del i framtida planering. Världsarvet skall ses som en resurs för såväl god bebyggd miljö som för besöksnäring och annan näringsverksamhet. Hur når vi dit? De parter som har ett förvaltningsansvar för Världsarvet Hälsingegårdar ska gemensamt arbeta mot uppställda mål. Ändamålsenliga, väl förankrade och heltäckande styrinstrument finns och tillämpas rättsäkert och långsiktigt. Dokumenten skall uppdateras vid behov då nya omständigheter tillkommer. Intresse, kunskap och resurser ska främjas då det leder till en framgångsrik förvaltning. Nulägesbeskrivning Samtliga världsarvsgårdar är skyddade som byggnadsminnen enligt kulturmiljölagen (KML). Dessutom finns områdesbestämmelser med förhöjd bygglovplikt enligt Plan och Bygglagen (PBL) för de bymiljöer/buffertzoner (buffer zones) som omger själva världsarven. Till stöd för gårdsägarna i bevarandefrågor har Länsmuseet Gävleborg och Hälsinglands Museum en rådgivningsverksamhet med byggnadsantikvarier. De kan också fungera som stöd till kommunerna när det gäller bedömning av påverkan av de kulturhistoriska värdena i exempelvis bygglovhanteringen. Länsstyrelsen fördelar årligen ett anslag för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, där världsarvsgårdarna är prioriterade. Mål för vård och bevarande All förvaltning, planering och verksamhet i de utvalda miljöerna ska ske med utgångspunkt från deras enastående universella värde (Outstanding Universal Values) i samverkan mellan berörda myndigheter och aktörer. Skador på världsarvet ska inte uppkomma. All förvaltning skall i första hand vara förebyggande och proaktiv. Alla objekt skall ha en individuellt utformad vård och underhållsplan som hålls aktuell. Reparations och bevarandeåtgärder ska ske med kvalitet anpassad för ändamålet. Tekniker och material ska vara hållbara och anpassade till byggnadernas kulturhistoriska värde. Ägare och boende inom världsarvsområdena ska ges möjlighet till kvalificerad rådgivning om hur och på vilket sätt kulturhistoriska värden tas tillvara. Brand och andra katastrofer ska förebyggas och bekämpas på ett effektivt sätt. Det omgivande landskapet är en förutsättning för att förstå och uppleva världsarvsmiljöerna. Det ska hållas öppet och vårdat. Det ska finnas ett program för periodisk återrapportering (periodic reporting). Åtgärder för vård och bevarande 2017 20 Utarbeta en plan för regelbunden tillsyn av byggnadsminnen och buffertområden (buffer zones). Upprätta utbildningsprogram för ägare till världsarvsgårdarna med årligen återkommande utbildningstillfällen inriktade på bevarande av världsarvet. Upprätta och underhålla ett kontaktnät med antikvariska rådgivare som kan bistå gårdsägarna och som det känns naturligt för gårdsägarna att kontakta. Skapa en modell för kontinuerlig
byggnadsvårdsrådgivning riktad till världsarvsgårdarna. Erbjuda ägare och boende inom världsarvsområdena kvalificerad rådgivning om hur kulturhistoriska värden tas till vara. Byggnadsvårdskurser, föreläsningar och rådgivning i byggnadsvård skall ges regelbundet. Ta fram informationsskrifter som i ett första stadium behandlar vård och underhåll av interiörer: väggmåleri, tapeter, möblering mm. Kan framöver även behandla andra vårdfrågor som specifikt riktar sig till hälsingegårdsägare. Upprätta insatsplaner för räddningstjänsten för samtliga världsarvsgårdar. Skapa en modell för världsarvsgårdarna att själva arbeta med systematiskt brandskyddsarbete (SBA), både genom utarbetande av en skriftlig mall samt en plan för utbildning i dessa frågor. Skapa en modell för att förebygga och hantera övriga hot/katastrofer som kan drabba gårdarna, t.ex. översvämning, stöld, skadegörelse mm. Utarbeta ett uppföljningsprogram för periodisk återrapportering (periodic reporting) till UNESCO. Informationsmöten/utbildning med plan och bygghandläggare
Prioriterat område: kunskapsutveckling Kunskapen om Världsarvet Hälsingegårdar och deras kulturvärden ska fördjupas och förmedlas på ett intresseväckande sätt till allmänheten prioriterat barn och unga för att skapa förståelse och delaktighet vilket i förlängningen leder till ett ökat ansvarstagande. Hur når vi dit? Världsarvet Hälsingegårdar ska vara ett naturligt inslag i undervisningen på Hälsinglands skolor. Samtliga elever skall någon gång under sin skolgång komma i kontakt med världsarv och hälsingegårdar. För detta ändamål utvecklas ett pedagogiskt skolprogram för Hälsinglands skolor. Nyckelpersoner i berörda organisationer skall ha grundläggande och aktuell kunskap om Världsarvet Hälsingegårdar. Pedagogiskt material skall tas fram kontinuerligt och vara lättillgängligt för såväl allmänhet som utbildningsinstitutionerna. Ny kunskap ska tas fram och sammanställas fortlöpande. En forskningsstrategi för hälsingegårdarna ska utarbetas som påvisar luckor i befintlig kunskap och hur forskningen skall komma tillrätta med dem. Nulägesanalys Även om det idag finns kunskap och en stor mängd information om hälsingegårdarna och deras kulturarv finns det fortfarande kunskapsluckor och mycket information behöver kompletteras och utvecklas. Världsarvet Hälsingegårdars hemsida har uppgift att tillvarata, samla och ge information (direkt eller genom hänvisning) på ett ställe. Mål för kunskapsutveckling Kunskapen om Världsarvet Hälsingegårdar ska vara god hos fastighetsägare, förvaltare, skolungdom och allmänhet. Kunskapen ska fördjupas och spridas på ett intresseväckande sätt. Alla elever i Hälsinglands skolor ska någon gång under sin skoltid ha kommit i kontakt med Världsarvet Hälsingegårdar. Attraktiva och intresseväckande program för undervisning kring Världsarvet Hälsingegårdar ska finnas att tillgå för skolorna. Det ska finnas en forskningsstrategi för Världsarvet Hälsingegårdar. Den kunskap som finns på gårdarna ska dokumenteras och tas till vara. Detta gäller inte bara skriftliga källor, utan även muntligt överförd kunskap, spår i byggnader och mark etc. Åtgärder för kunskapsutveckling 2017 2020 Ett skolprogram för Hälsinglands skolor tas fram. Verka för att världsarvet Hälsingegårdar ingår som en naturlig del i skolplanerna för Hälsinglands kommuner Initiera årligen återkommande studiedagar för lärare. Initiera till ett forskningsprogram för hälsingegårdar som riktar sig till såväl universitet och högskolor som studieförbund.
Prioriterat område: publikt arbete Besöksnäring, småskalig näringsverksamhet och jordbruk ska kunna utvecklas med såväl lönsamhet som hänsyn till ett långsiktigt bevarande. Att bygden lever och utvecklas är en förutsättning för ett framgångsrikt bevarande. Världsarvet Hälsingegårdar ska uppfattas som ett högkvalitativt besöksmål internationellt, nationellt, regionalt och lokalt. Hur når vi dit? De publika världsarvsgårdarna ska ge sina besökare bra service, miljön skall vara trygg att vistas i och de kulturhistoriska värdena skall vara utgångspunkten för all publik verksamhet. Information skall vara lätt att hitta och ta till sig. Guider och nyckelpersoner skall ha god kunskap om världsarvet och hälsingegårdarna. Besökare skall på ett enkelt sätt hitta till världsarvsgårdarna. Världsarvet skall vara tillgängligt för alla i någon form, fysiskt, digitalt eller genom andra medier såsom litteratur och broschyrer på flera språk. I arbetet med att förmedla kunskap och erbjuda upplevelser av världsarvet skall följande dokument vara vägledande: Global Code of Ethics for Tourism, Icomos International Cultural Tourism Charter, och Sustainable Tourism in Protected Areas. Nulägesanalys Världsarvsgårdar är tillgängliga för allmänheten i olika utsträckning. Några har regelbunden publik verksamhet och övriga kan besökas i varierande omfattning av särskilda grupper. Utöver världsarvsgårdarna finns ett 40 tal hälsingegårdar med kulturhistoriska värden som är tillgängliga för allmänheten. Dessa presenteras på webben samt i en broschyr som produceras årligen. Det finns fyra besökscentra/ visitor centers i landskapet som erbjuder besökare information om världsarvet, hälsingegårdar samt övriga världsarv i Sverige och världen. Information om Världsarvet Hälsingegårdar och andra hälsingegårdar som besöksmål presenteras på hemsidan www.halsingegardar.se som även finns i format för mobiltelefon. Varumärket Hälsingegårdar kan alla de som arbetar med frågan samlas runt och använda. En mängd publika småskrifter som berör hälsingegårdar av både yngre och äldre datum finns utgivna och delas ut kostnadsfritt till allmänheten. Det finns entreprenörer i Hälsingland som erbjuder boende, mat och upplevelser med koppling till Världsarvet och hälsingegårdarna. Mål för publikt arbete Världsarvet Hälsingegårdar ska uppfattas som ett högkvalitativt besöksmål såväl internationellt som nationellt, regionalt och lokalt. Världsarvet ska vara tillgängligt för alla besökare oberoende av ålder, kön, etnisk eller kulturell tillhörighet, funktionshinder etc. så långt detta är möjligt. Utöver de sju världsarvsgårdarna finns det fler tillgängliga hälsingegårdar med publik verksamhet som kan komplettera bilden av Världsarvet Hälsingegårdar, deras historia och bidra till att antalet besökare fördelas på en större mängd gårdar än de sju som utgör själva världsarvet. Det ska vara enkelt för alla besökare att hitta till besöksmålen inom Världsarvet Hälsingegårdar Besökscentren för världsarvet utvecklas kontinuerligt. Kulturmiljöpedagogiken kring världsarvet ska utvecklas kontinuerligt.
Information om världsarvet skall finnas tillgänglig via många olika media. Det informationsmaterial som produceras ska vara av hög kvalitet, lätt tillgängligt och attraktivt, samtidigt som det ska tillhandahålla aktuell och relevant kunskap. Det ska finnas kunniga världsarvsguider. Turismen ska bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt Besökarnas och lokalsamhällets intressen ska avvägas mot varandra. Samverkan med aktörer inom besöksnäringen ska präglas av professionalism och kvalitet. Åtgärder för publikt arbete 2017 2020 Skapa en särskild guideutbildning för världsarvsguider (alternativt ett utbildningsmoment som kan ingå i ordinarie guideutbildningar). Genomföra en tillgänglighetsstudie vad gäller besökare med funktionshinder. Tillgängliggöra världsarvet på både svenska och engelska genom webb, mobila tjänster, tryckt material samt genom utställningar och seminarier. Uppdatera befintligt material. Hitta aktuella och relevanta samverkansformer mellan dem som arbetar med förvaltningen av Världsarvet Hälsingegårdar och de som arbetar med utvecklingsfrågorna runt hälsingegårdarna, dvs. turistnäringen m.fl. Utveckla en strategi eller modell för hållbar turism på hälsingegårdarna. Utarbeta en plan för intern och extern kommunikation
Prioriterat område: delaktighet och samverkan Förvaltningen av Världsarvet Hälsingegårdar bygger på samverkan och delaktighet mellan berörda parter. Hur når vi dit? Ansvarsområdena för respektive aktör ska vara tydligt definierad. Utöver den lagstiftning som gäller handlar det exempelvis om hur kommunikationen ska skötas och av vem, vem som bju8der in till olika möten och hur ansvaret gällande skolprogram fördelas. Det finns en anställd världsarvssamordnare som är sammankallande i Världsarvsrådet. Världsarvsrådet initierar årlig uppföljning av mål och åtgärder. Förutom världsarvsrådet behövs samarbetsforum och mötesplatser för olika nätverk inom exempelvis besöksnäring, plan och bygglovhanteringen, barn och skola verksamhet och forskning. En särskild temadag om världsarv riktad mot barn och ungdomar ska genomföras årligen i samverkan mellan flera parter. Nulägesbeskrivning Det samlade arbetet runt Världsarvet Hälsingegårdar som innan världsarvsutnämningen bedrivits i form av olika projekt sedan 1990 talet har ökat den allmänna medvetenheten om hälsingegårdarnas särpräglade karaktär och kulturvärden. Ett annat resultat av detta arbete är ett väl utvecklat kontaktnät mellan myndigheter, organisationer, gårdsägare, föreningar m.fl. som nu har en flerårig vana att arbeta tillsammans. Hälsingegårdsföretagarna är organiserade i en ekonomisk förening som tillvaratar deras intressen. Hälsingegårdarna uppmärksammas årligen genom Hälsingegårdarnas dag. Mål för delaktighet och samverkan Det finns en väl fungerande organisation för förvaltning av världsarvet, där berörda parter ska är representerade för att på ett bredare plan tillvarata Världsarvet Hälsingegårdar som allmänintresse och resurs. Berörda förvaltare och intressenter ska samverka vid åtgärder och insatser inom världsarvsområdena. Samverkan skall utvecklas och fördjupas. Både allmänheten och alla de som på olika sätt är delaktiga i världsarvsförvaltningen ska ha god kännedom om världsarvets historia och kulturvärden. Kunskap är en förutsättning för delaktighet. Världsarvet Hälsingegårdar skall vara ett prioriterat arbetsområde för Länsstyrelsen Gävleborg, Region Gävleborg, Hälsinglands kommuner, Hälsinglands skolor, de lokala och regionala museerna samt vara känt på alla nivåer inom dessa förvaltningar.
Åtgärder för delaktighet och samverkan 2017 2020 Skapa ett samverkansforum för förvaltningsorganisationen/världsarvsrådet och de intressenter som arbetar på ett bredare plan med hälsingegårdarna och världsarvet. Skolorna spelar en viktig roll för att skapa ett långsiktigt engagemang för världsarvet och dess förvaltning. En återkommande världsarvsdag med fokus mot barn och ungdomar ska skapas. Skapa en form för regelbunden visning av hälsingegårdar och utbildning för nyckelpersoner, t.ex. gårdsägare, tjänstemän på kommunerna, turismentreprenörer, lärare mm.
Gällande lagar och styrdokument Det ansvar som Sverige har genom undertecknandet av världsarvskonventionen styr hur Världsarvet Hälsingegårdar skall förvaltas. Genom att tillämpa befintliga lagar, skyddsbestämmelser och kommunala områdesbestämmelser utvecklas ett hållbart skydd för Världsarvet så att världsarvets universella värden (Outstanding Universal Values, OUV) säkerställs för framtiden. I första hand berörs världsarvsgårdarna av Plan och bygglagen (PBL) och Kulturminneslagen (KML) för vilka redogörs nedan. Några av delområdena ligger också inom områden som utpekats som riksintressen för kulturmiljövården, vilka regleras genom Miljöbalken. Relevant skyddslagstiftning för Decorated Farmhouses of Hälsingland Världsarvet Hälsingegårdar är alla skyddade enligt omfattande svensk lagstiftning. Följande lagar är relevanta för skyddet av dessa gårdar. Lag (1988:950) om kulturmiljöer m. m. med ändringar till och med SFS (2007:1097) (Kulturmiljölagen, KML) (På engelska: The Cultural Monuments (etc) Act (1988:950) with Amendments up to and including SFS (2007:1097). Genom kulturminneslagen anger samhället grundläggande bestämmelser till skydd för viktiga delar av kulturarvet. Lagen innehåller bland annat bestämmelser för skydd av värdefulla byggnader liksom fornlämningar, fornfynd, kyrkliga kulturminnen och vissa kulturföremål. Byggnader som anses vara synnerligen märkliga ur kulturmiljösynpunkt kan enligt kulturminneslagen förklaras som byggnadsminne. Vid en byggnadsminnesförklaring fastställs skyddsbestämmelser som bland annat specificerar byggnadens/anläggningens kulturhistoriska värden och anger hur byggnadsminnet ska vårdas och vad som inte får förändras. Länsstyrelsen är beslutande myndighet och skall godkänna eventuella förändringar. Plan och bygglagen (1987: 10) (PBL) (På engelska: The Planning and Building Act (1987:10) Plan och bygglagen är en lag som reglerar planläggningen av mark, vatten och byggande, samt bevarande av bebyggd miljö. Huvudansvarig för tillämpningen av lagen är kommunerna. Kommunerna skall ha en aktuell översiktsplan för hela kommunen som visar avsikterna med markanvändningen, vilka förutsättningar och restriktioner för byggande och markanvändning som gäller och hur kommunen avser säkerställa riksintressen. Markanvändning för exploatering och bevarande regleras därefter genom detaljplaner och områdesbestämmelser. I dessa planer kan bebyggelsens omfattning och utseende regleras. Bevarande av befintlig bebyggelse kan regleras genom rivningsförbud, skyddsbestämmelser eller varsamhetsbestämmelser. Enligt denna lag finns vissa bestämmelser om byggande som alltid skall uppfyllas, bland annat om anpassning, varsamhet med kulturhistoriska värden, arkitektonisk kvalitet etc. Byggnader som är särskilt värdefulla från kulturhistorisk eller arkitektonisk synpunkt får inte förvanskas enligt plan och bygglagen.
Miljöbalken (1998:808) (På engelska: The Environmental Code (1998:808)) Miljöbalken bildar en övergripande lagstiftning som rör all miljöpåverkan. Målet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling så att nuvarande och kommande generationer garanteras en hälsosam och god miljö. Genom miljöbalken kan mark och vattenområden som har nationell betydelse för bevarande eller utveckling betecknas som områden av riksintresse. Det gäller bland annat kulturmiljövård, naturvård och friluftsliv. Områden som är utpekade som riksintresseområden skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dess värden. Skyddet kan ske genom upprättande av detaljplaner och områdesbestämmelser enligt plan och bygglagen. Skyddsinstrumentet kulturreservat, som skall möjliggöra vård och bevarande av värdefulla kulturpräglade landskap, regleras också genom miljöbalken. Länsstyrelsen och kommunerna är beslutande myndigheter.