Kalendarium 2017 Medlemsaktiviteter för Stockholms Läraresällskap 2017 30 januari 2017 Föredrag om Hasse och Tage, Norra Real 29 mars 2017 Museet HAMN i Fisksätra 27 april 2017 Årsmöte, Lokal: Militärsällskapet 17 maj 2017 Stockholms vackraste middag, busstur och middag 28 september 2016 Fjärde generationens kärnreaktor, Norra Real 15 november 2017 Föreläsning om Gustaf Mannerheim, Norra Real 12 december 2017 Fotografiska museet, guidad visning Läs om hur vi hade det! 30 januari 2017 Föredrag om Hasse och Tage, Norra Real Måndagen den 30 januari samlades 45 medlemmar i Norra Reals gymnasium. Kvällen började 18.30 med mingel och att vi åt en fantastisk räksmörgås som var som en hel måltid. Till denna drack vi några glas vin eller om så önskades bubbelvatten. När vi var mätta och belåtna berättade fil dr Johanna Broman Åkesson om Hasse och Tages stora produktion och stora betydelse för svensk kultur. Strax efter klockan 21 var det dags för hemfärd. Humanistiska humorister ett föredrag om Hasse och Tage Det nästan 30-åriga samarbetet mellan Hans Alfredson och Tage Danielsson utgör en epok i svensk nöjeshistoria. Genom revyer, visor, böcker och filmer speglade och kommenterade de tidens stora samhällsförändringar på ett spexartat och skarpt satiriskt sätt men alltid med en grundläggande tro på humanism och godhet. Hasse och Tage museet i Tomelilla ett utflyktsmål Att kalla Hans Alfredson och Tage Danielsson giganter i svensk kulturhistoria känns egentligen otillräckligt. De var tillsammans så mycket mer än bara komik och var för sig fick de oss i sina senare filmer att också både rysa och gråta. Hasse & Tage, två vitt skilda karaktärer som redan i mitten av sextiotalet blev ett begrepp med hela svenska folket. Två olika personligheter, där den intellektuelle, lite torre men skarpsynte Tage passade den burleske improvisatören Hasse som hand i handske. Så olika men ändå så lika när det gällde politisk och ideologisk grundsyn, humor och musiksmak. Tillsammans speglade de samtiden, häcklade politiker och var alltid dagsaktuella med briljans. De gick hem hos de intellektuella men framstod också som om de alltid stod på den lilla människans sida.
Humor har ofta ett bäst-före-datum, men Hans Alfredsons och Tage Danielssons produktioner står sig fortfarande mycket bra. Man kan till och med upptäcka nya värden i deras sketcher, revyer och filmer. Nu finns ett sprakande koncentrat av deras livsgärning samlat i Världens Minsta Museum Världens Största Hasse & Tage-Museum i Tomelilla. Hasse & Tagemuseet invigdes den 1 juli 2006 av språkvirtuosen Fredrik Lindström. Sedan den 1 januari 2011 drivs museet av Hasse & Tage-museets Vänner. /Vid pennan Hans Samuelsson, styrelseledamot 29 mars 2017 Museet HAMN i Fisksätra Sällskapet besökte museet Hamn i Fisksätra onsdagen den 29 mars. Detta är Sveriges enda slagfältsmuseum, baserat på slaget vid Stäket 1719. Slagfältet ligger mindre än 1 kilometer från Museet och inloppet till Stäket syns från fönstren i byggnaden. Museet har ca 1800 föremål varav majoriteten från slaget. Dock har i samband med de omfattande utgrävningarna även föremål från vikingatiden och tidigare hittats. Mest värdefull är en unik kniv från 300 talet. Så även dessa föremål ingår i utställningen. Annars handlar utställningen om rysshärjningarna längs med den svenska kusten under åren 1718-1720. Härjningarna var ett slags gerillakrig, avsett att sätta skräck i befolkningen och tvinga Sverige till en dyrköpt fred där det svenska inflytandet över Östersjön skulle stoppas. Ryssarna härjade främst sommartid och brände slott och herresäten. Kyrkorna brändes ej med plundrades. Samtidigt genomfördes en grundlig plundring av boskap, skördar och värdeföremål. De svenska bönderna lämnades helt utan stöd och var de stora förlorarna. Plundringarna drabbade kusten från Gävle till Norrköping. Även Umeå härjades. Vid Stäket stod ett avgörande slag. Den svenska ledningen trodde att ryssarna via Stäket avsåg att hota eller till och med inta Stockholm. Inloppet var till delar beväpnat. Skepp hade sänkts vid mynningarna för att hindra de ryska galärerna att segla genom kanalen. Ryssarna undersökte kanalen via den norra sidan men tvingades retirera efter stark svensk beskjutning. Dagen därpå stod ett mindre fältslag på den vänstra sidan med svenska förluster. Under tiden beordrades Sörmlands regemente att i ilfart ta sig till Stäket för att förstärka försvararna. Dock konstaterades att ryssarna redan dagen därpå avseglat och Sverige utropade sig som segrare. I efterhand kan konstateras att ryssarna huvudsakligen höll sig till sin plan, att plundra men inte inlåta sig i stora slag. Resultatet av härjningarna visade sig i freden i Nystad 1721 då Sveriges Östersjövälde upphörde. Museet är väl värt ett besök. Roligast är att besöka Hamn en förmiddag och sedan ta sig till slagfältet och titta med egna ögon. I lokalen finns en utmärkt restaurang, Saltsjö-Pir, som har en omfattande meny. Hamn har en stor nackdel vad gäller placeringen. Svårt att nå eftersom Slussen och Saltsjöbanan byggs om. Ett nytt besök kan rekommenderas när
kommunikationerna åter fungerar utan ombyggen Med bil är det lätt att nå Hamn och det finns gott om parkeringsplatser. /Vid pennan, Lasse Johansson, Styrelseordförande 27 april 2017 Årsmöte, Lokal: Militärsällskapet Årsmötet genomfördes denna gång i Militärsällskapet lokaler på Valhallavägen 104. Mötet lockade ovanligt många medlemmar. Säkert bidrog valet av lokal och den lockande menyn till den stora tillströmningen Lokalen för årsmötet blev i och med detta något för trång. Kanske kan vi hyra en större lokal i Kungliga Musikhögskolan och därefter vandra tvärs över gata till sällskapets lokaler. Som vanligt strul med IT-projektorn men de föredragande bemästrade ändå detta bra. Vi har lovat medlemmarna att skicka ut länken till hemsidan så fort som möjligt Maten var bra, vinet rikligt och det hela löpte smidigt. Ett bra alternativ för kommande årsmötet. En höjning till 300 kronor /deltagare ansåg de närvarande kunna acceptera. /Vid pennan, Lars Johansson, styrelseordförande 17 maj 2017 Stockholms vackraste middag, busstur och middag Torsdagen den 17 maj, Norges nationaldag, genomförde Läraresällskapet för andra gången en stadsexkursion. Tanken var att hinna se åtta av de tio nominerade bidragen till årets vackraste hus i Stockholm. En motsvarande rundresa gjordes 2015. Denna gång startade vi i Kungliga musikhögskolans lokaler. Byggnaderna har nominerats och högskolan har en inbjudande och välkomnande attityd till allmänheten. Imponerande är det stora utbudet av musikaktiviter, vanligen gratis, som presenteras av de studerande. Vackra lokaler som vann mångas gillande. Därefter busstur mot Norra Djurgårdstaden. På vägen passerade vi förra årets vinnare, arkitekturskolan för KTH. I Djurgårdsstaden fanns tre objekt helt nära varandra. Det är förskolan Ferdinand med en smart takösning för barnens lek men knappast något som sticker ut. Mittöver förskolan finns tre flerbostadshus på Grythundsgatan 5-11. Det är tre olika, tämligen kompakta hus med olika fasadutformning. Intill dessa återfanns två radhusliknande lägenheter, 30 till antalet. En rätt enkel arkitektur i kraftiga betongelement. Husen har ett mycket attraktivt läge med utsikt mot ån och nationalstadsparken. Vi fortsatte sedan via Norra länken, tidigare nominerade för utsmyckningen i tunneln, mot Aspudden. Vi tvingades avstå från den tillfälliga saluhallen på Östermalmstorg och nya hotell Continental vid centralstationen på grund av tidsbrist. Byggnaderna är dock så dominerande i statsbilden att ingen kan undgå att se dem. Nästa besök blev tre radhus på Schlytervägen i Aspudden. De innehöll fem lägenheter vardera på mellan 107 och 153 kvm. Avslutningsvis såg vi Modellvillan på Gamla Tyresövägen 310 i Enskededalen. Ett vackert hus i lärkträ som kompletterade ett tidigare flerbostadshus från 20-talet. Under bussresans gång hade vi möjlighet att se ett stort antal tidigare vinnare eller nominerade bidrag. Kvällen avslutades på den grekiska restaurangen Esperia. Kvällen lockade 63 medlemmar att delta Ska vi upprepa programmet om ex två år ska vi nog köra två kväller i rad. Vi blev kanske onödigt många i en omgång. Dock lyckades restaurangen att få ut mat och vin i hygglig fart. En lyckad kväll! /Vid pennan, Lars Johansson, styrelseordförande
28 september 2016 Fjärde generationens kärnreaktor, Norra Real Föredrag av Daniel Westlén, Vattenfall. Efter all diskussion om kärnkraftens funktion fick forskarna följande kriterier för att få gå vidare med en kärnkraftsenergi. 1) Bränslet skulle användas effektivt 2) Inget långlivat avfall skulle produceras 3) Säkert-inga evakueringar tillåtna 4) Ej klyvbart (inga kärnvapen) 5) Ej dyrare än idag Svaret är Bridreaktorn, finns ej i storskalig produktion idag. Vinsterna med tekniken är att plutonium används som bränsle. Det betyder att redan existerade tillgångar räcker i 5000 år. Ingen ny brytning av uran krävs. Svårigheten är att innesluta fissionen utan neutronförluster. Tre möjliga metoder prövas, natrium, bly eller helium. Bridreaktorer prövas i stor skala i Ryssland och finns som små reaktorer i U-båtar Dock krävs säker avfallshantering i minst 1000 år till Det krävs 10 ton plutonium för att starta en reaktor. Sverige har idag 60 ton och producerar ytterligare två ton varje år. Vinsten skulle vara 1 Outtömlig energitillgång Till alla, överallt, för alltid 2 Transmutation Tidsenheten tills avfallet är ofarligt minskas dramatiskt 3. Säkerhetsmål icke spridning och ekonomiska mål kan uppnås Föredraget lockade 26 personer och vi diskuterade livligt kring de resultat som presenterades. Politiskt är frågan tämligen död i Sverige för närvarande och intresset går mot sol, vind och vatten. Dock var det intressant att åter diskutera kring kärnkraften efter alla dessa år sedan folkomröstningen. Ett är säkert, fortsättning följer
15 november 2017 Föreläsning om Gustaf Mannerheim, Norra Real För att uppmärksamma Finlands 100 år jubileum samlades den 15 november 49 medlemmar i Norra Real för att lyssna på ett föredrag om Finlands nationalhjälte Gustaf Mannerheim. Kvällen började med att vi träffades klockan 18.00 och åt räksmörgås, drack vin eller mineralvatten och umgicks. Därefter berättade Dag Sebastian Ahlander om Finlands nationalhjälte Gustaf Mannerheim liv, Finlands moderna historia och hur Finland blev en självständig stat. Carl Gustaf Emil Mannerheim, född 4 juni 1867, död 27 januari 1951 i Lausanne i Schweiz (då var det redan 28 januari i Finland, därav har Mannerheim två officiella dödsdatum). Mannerheim var en finländsk friherre, officer och statsman. Han är den ende som innehaft titeln marskalk av Finland. Han är mest känd i Sverige för sin ledande roll under vinterkriget och fortsättningskriget, men hade även ett avgörande inflytande på genomförandet av Finlands självständighet, dess politiska orientering mot övriga Norden och stadfästandet av Finlands republikanska regeringsform 1919. Gustaf Mannerheims föräldrar var greve Carl Robert och grevinnan Hedvig Charlotta Helena Mannerheim, född von Julin. Fadern lämnade familjen 1880 med en älskarinna och flyttade till Paris. Modern dog året därpå när Mannerheim var 14 år. Huvudorsaken till att fadern lämnat landet var de stora spelskulder han ådragit sig. Mannerheim var nu i praktiken föräldralös och han placerades tillsammans med syskonen ut bland släktingar för omvårdnad. Hans uppfostran togs om hand av morbrodern Albert von Julin. Mannerheim hade bekymmer med sin skolgång och ålades vid upprepade tillfällen olika former av disciplinstraff och blev till slut relegerad. Morbrodern, som ville få ordning och reda på den unge Mannerheim, skickade honom därför som 15-åring till Fredrikshamn för att studera på Finska kadettkårens skola, men även där blev han relegerad. Efter att ha studerat ryska i Charkov och avlagt studentexamen kom Mannerheim som 20-åring in på Nikolajevska kavalleriskolan i Sankt Petersburg 1887. I januari 1891 blev Mannerheim flyttad till Maria Fjodorovnas Chevaliergarde i Sankt Petersburg. Hans familj anordnade ett giftermål med Anastasie Arapova, dottern till ryske generalmajoren Nikolaj Arapov. Giftermålet föranleddes mest av ekonomiska orsaker. Paret fick två döttrar, men äktenskapet slutade inofficiellt 1902 i separation och slutligen i skilsmässa 1919. Mannerheim deltog som officer i det rysk-japanska kriget 1904-1905, där han blev befordrad till överste. Efter kriget tillbringade han en tid i Finland och Sverige 1905-1906. Han ledde en geografisk och militär expedition från Tasjkent till Kashgar från juli till oktober 1906, tillsammans med den franske sinologen Paul Pelliot. Kort därefter ledde Mannerheim en
separat expedition, fram till hösten 1908, under vilken han mötte bland andra Dalai lama. Efter resan blev han utnämnd till befälhavare över 13de Vladimir Ulanregementet i Novominsk (Mińsk Mazowiecki) i närheten av Warszawa. Följande år blev han befordrad till generalmajor och posterades i Warszawa. Mannerheim deltog i första världskriget som kommendör för den ryska Gardeskavalleribrigaden i Warszawa. Han erhöll Rysslands mest eftertraktade tapperhetsmedalj, Sankt Georgsorden, på hösten 1914. År 1915 blev han kommendör för 12:e kavalleridivisionen. År 1917 befordrades han till generallöjtnant och blev kommendör för 6:e kavallerikåren. Under Oktoberrevolutionen, i december 1917, sökte sig Mannerheim tillbaka till Finland. Väl hemkommen blev han medlem av militärkommittén som hade bildats för att få till stånd en finländsk militärmakt. I januari 1918 blev läget alltmer kritiskt och de röda gardena samarbetade öppet med de ryska trupperna. Mannerheim föreslog för kommittén att de snarast skulle resa upp till den österbottniska kuststaden Vasa som han bedömde som den mest lämpliga utgångspunkten för att skapa en armé för den lagliga regeringen, det vill säga senaten. Den 13 januari 1918 hade Mannerheim valts till ordförande för militärkommittén. Valet godkändes av senaten som även utsåg Mannerheim till den blivande arméns överbefälhavare och gav honom fullmakter att återställa ordningen i Finland. Armén skulle skapas i första hand med skyddskårerna som grund. Han reste med tåg till Vasa och fick kontakt med skyddskårerna i mellersta Österbotten. Den 27 januari 1918 gav Mannerheim order att övermanna och avväpna de ryska garnisonerna i Vasa, Lappo och Seinäjoki. Samma dag tände rödgardisterna i Helsingfors, i tornet till Folkets hus, en röd lykta som tecken på att revolutionen mot den borgerliga regeringen hade börjat. Bägge åtgärderna gjordes ovetande om den andra. Mannerheim förde det blodiga kriget till ett segerrikt slut som befäste och säkrade Finlands självständighet. I krigets slutskede befordrades Mannerheim till general av kavalleriet. Mot Mannerheims vilja och bakom hans rygg hade senaten emellertid bett om tysk hjälp i kriget, vilket också gavs. När kriget hade avslutats i Finland med segerparad i Helsingfors den 16 maj avtackades Mannerheim. Senaten hade under tiden gått in för att landets armé skulle organiseras enligt tyskt mönster som då ansågs vara världens mest effektiva militära organisationsmönster. Även den finländske överbefälhavaren skulle ställas under tyskt befäl. Mannerheim kunde inte godta situationen utan avgick från posten som överbefälhavare och reste som privatman till Stockholm. I Stockholm tog han kontakt med Frankrikes och Storbritanniens ambassadörer för att informera om situationen i Finland och förmå deras länder att erkänna Finlands självständighet. Under tiden valdes Pehr Evind Svinhufvud till Finlands riksföreståndare i enlighet med Gustav IIIs regeringsform, stiftad 1772. Riksföreståndaren Svinhufvud gav i september 1918 Mannerheim uppdrag att resa till Frankrike och Storbritannien för att utverka bistånd för den ansträngda livsmedelsförsörjningen i Finland. Mannerheim hade ett vittförgrenat kontaktnät i dessa länder och kunde i stort sett förverkliga sitt uppdrag. Vid Tysklands sammanbrott i världskriget stod det klart att den finländska tyskvänliga politiken som förts hade varit
misslyckad och ett byte av politiska ledare måste ske för att landets politik skulle betraktas som trovärdig. Mannerheim sågs som den enda möjliga personen som kunde lotsa Finland vidare och utsågs till ny riksföreståndare efter Svinhufvud, som lämnade posten. Mannerheim verkade som riksföreståndare i dryga sju månader och under hans tid skapades den nya republikanska författningen. Mannerheim stadfäste författningen den 17 juli 1919. Under sin tid som riksföreståndare gjorde Mannerheim statsbesök i såväl Sverige som Danmark för att befästa Finlands orientering mot Norden. I presidentvalet 1919 valdes K.J. Ståhlberg till landets första president. Han besegrade Mannerheim med den borgerliga vänsterns och socialdemokraternas röster. Speciellt socialdemokraterna ville under inga omständigheter godkänna Mannerheim som riksföreståndare. Åter en gång avgick Mannerheim och lämnade den politiska scenen och blev privatman. Under sin tid utan officiella uppdrag grundade Mannerheim 1920 Mannerheims barnskyddsförbund och blev vald till det finländska Röda Korsets ordförande. Han gick med intresse och iver in för sina civila uppgifter och gjorde ett flertal resor utomlands, bl.a. till Indien. Svinhuvud hade valts till president 1931 vilket möjliggjorde Mannerheims återinträde i en offentlig roll, nu som försvarsrådets ordförande. 1933 befordrades Mannerheim till fältmarskalk. Under Mannerheims ledning påtalade försvarsrådet för regeringen brister i framför allt försvarsmaktens utrustning. Ett flertal promemorior skrevs men dessa ledde inte till större åtgärder. Man hänvisade gång på gång till bristande ekonomiska resurser. Underhandlingarna med Sovjetunionen hösten 1939 gällde överlåtelse av finländskt territorium, främst på Karelska näset och några öar i Finska viken, mot kompensation i form av mångdubbelt större områden i gränsområdet till nordöstra Finland. Mannerheim förordade ett tillmötesgående i gränsfrågorna, men när regeringen inte delade hans ståndpunkt, begärde han avsked. Sovjetunionen anföll Finland den 30 november 1939 och Mannerheim återtog då sin avskedsansökan och blev av president Kallio utnämnd till överbefälhavare för Finlands krigsmakt. Mannerheim blev finländsk överbefälhavare vid vinterkrigets utbrott 1939. Han förärades på sin 75-årsdag hederstiteln marskalk av Finland 4 juni 1942 av Finlands regering, med följande motivering: Era strålande militära bedrifter placerar Er på en hedersplats i vår historia som vår största soldat. Den 4 augusti 1944 valdes Mannerheim till Finlands president då man ansåg att enbart han kunde leda landet till fred. Den 4 mars 1946 begärde han avsked från sitt ämbete. /Vid pennan Hans Samuelsson, styrelseledamot Dag Sebastian Ahlander 12 december 2017 Fotografiska museet, guidad visning