Statlig ersättning för vårdkostnader - anvisningar för. den offentliga hälso- och sjukvården

Statlig ersättning för vårdkostnader - anvisningar för den offentliga hälso- och sjukvården

STATLIG ERSÄTTNING FÖR VÅRDKOSTNADER ANVISNINGAR FÖR DEN OFFENTLIGA HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN Uppdaterad version 23.6.2015 Innehåll 1. VAD STATLIG ERSÄTTNING HANDLAR OM... 3 2. FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ERSÄTTNING... 4 2.1 Vem har rätt till statlig ersättning... 4 2.2 Kostnader från och med den 1 januari 2014 Vad förutsätts för statlig ersättning?... 4 2.2.1 Persongrupper som omfattas av statlig ersättning från och med den 1 januari 2014... 5 2.3 Kostnader senast den 31 december 2013 Vad förutsätts för statlig ersättning?... 7 2.3.1 Persongrupper som omfattas av statlig ersättning till och med den 31 december 2013... 8 3. INTYG ÖVER RÄTT TILL VÅRD... 9 3.1 Europeiskt sjukvårdskort och provisoriskt intyg... 9 3.2 Intyg över rätt till vårdförmåner i Finland... 11 3.3 Pass... 11 3.3.1 Personer bosatta i ett nordiskt land... 12 3.3.2 Personer bosatta i Förenade kungariket... 12 3.3.3 Personer bosatta i Australien... 13 3.4 Övriga identitetshandlingar och intyg över rätt till vård... 13 3.5 Ogiltiga som intyg... 14 3.6 Intyg över rätt till vård saknas... 16 4. VÅRDKOSTNADER SOM ERSÄTTS... 18 4.1 Ersättningsgill vård... 18 4.2 Kostnader för brådskande vård... 18 4.3 Godtagbara specialkostnader... 19 4.3.1 Förflyttning mellan sjukhus i Finland... 19 4.3.2 Förflyttning till ett sjukhus i ett annat nordiskt land... 20 4.3.3 DRG-pris... 21 4.3.4 Köpta tjänster i Finland... 21 4.3.5 Köpta tjänster från andra länder... 21 4.3.6 Tolk- och tolkningskostnader... 22 4.3.7 Hjälpmedelskostnader... 22 4.3.8 Prehospital akutsjukvård som sjukvårdsdistriktets egen verksamhet... 22 4.3.9 Vårdkostnader som hänför sig till avlidna... 23 5. KOSTNADER SOM INTE ERSÄTTS... 24 5.1 Icke godtagbara kostnader... 24 5.1.1 Klientavgifter... 24 5.1.2 Överanvändningsavgifter... 24 5.1.3 Kostnader för översättning av handlingar... 24 5.1.4 Transport till en annan vårdenhet av en patient som inte är inskriven... 24 5.1.5 Förflyttning till ett sjukhus i utlandet... 25 5.1.6 Prehospital akutsjukdvård producerad av en privat serviceproducent eller av räddningsväsendet... 25 5.1.7 Skolhälsovård och hälsovård för studerande... 25 1

5.2 Persongrupper och situationer som inte omfattas av ersättning från och med den 1 januari 2014... 26 5.3 Persongrupper och situationer som inte omfattas av ersättning till och med den 31 december 2013... 27 6. SÄRSKILDA SITUATIONER... 31 6.1 Arbetsolycksfall och yrkessjukdomar... 31 6.2 Trafikskador... 31 7. ATT ANSÖKA OM ERSÄTTNING... 32 7.1 Vem får ansöka?... 32 7.2 Ansökningstid... 32 7.3 Ansökan Y 31... 33 7.3.1 Ifyllnadsanvisningar... 34 7.4 Hos vem kan ersättning sökas?... 39 8. UTBETALNING AV ERSÄTTNING... 39 8.1 Ersättningsbelopp... 40 8.2 Betalningsmottagare... 40 8.3 Betalningsadress... 40 8.4 Betalningstidpunkter... 40 8.5 Undantag som gäller utbetalning... 41 9. BESLUT OM ERSÄTTNING... 41 9.1 Beslut om beviljande... 41 9.2 Avslag... 42 10. SÖKANDE AV ÄNDRING I BESLUT SOM GÄLLER STATLIG ERSÄTTNING... 42 11. YTTERLIGARE INFORMATION... 42 12. BILAGOR... 43 Bilaga 1. EU- och EES-stater.... 43 Bilaga 2. Europeiskt sjukvårdskort som ett separat kort: ett estländskt kort som exempel... 45 Bilaga 3. Exempel på europeiskt sjukvårdskort kombinerat med sjukförsäkringskortet från en tysk sjukkassa vilket är giltigt som intyg över rätt till vård... 46 Bilaga 4. Europeiskt sjukvårdskort utfärdat av FPA för finländska pensionärer som är stadigvarande bosatta i en annan EU- eller EES-stat eller i Schweiz... 47 Bilaga 5. Handling som inte är giltig som intyg över rätt till vård för en person från Kanalöarna i Förenade kungariket: passet för en person från Guernsay... 48 Bilaga 6. Identitetshandling som är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett nordiskt land: ett rikssvenskt körkort som exempel... 49 Bilaga 7. Identitetshandling som är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett nordiskt land: ett identitetskort utfärdat av Skatteverket i Sverige som exempel... 50 Bilaga 8. Identitetshandling som är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett nordiskt land: ett rikssvenskt bankkort som exempel... 51 Bilaga 9. Identitetshandling som är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett nordiskt land: ett danskt sjukförsäkringskort som exempel... 52 Bilaga 10. Handling som inte är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett annat nordiskt land: patientbricka (rikssvenskt patientkort.... 53 Bilaga 11. Handling som inte är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett annat nordiskt land: frikort (för resor på grund av sjukdom)... 54 Bilaga 12. Kortet World Health Insurance utfärdat av ett holländskt försäkringsbolag är inte giltigt som intyg över rätt till vård... 55 2

1. VAD STATLIG ERSÄTTNING HANDLAR OM Syftet med statlig ersättning är att av statens medel betala ersättning till en kommun eller en samkommun för vårdkostnader för vård som getts inom den offentliga hälso- och sjukvården enligt följande. Statlig ersättning kan betalas för vårdkostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter, när en person som saknar hemkommun i Finland, med stöd av vissa bestämmelser har tillhandahållits vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. Ersättning kan betalas också när vård inom den offentliga hälso- och sjukvården har tillhandahållits en person som har hemkommun i Finland men i fråga om vilken en annan stat som tillämpar EU-lagstiftningen ansvarar för sjukvårds- och moderskapsförmåner. Statlig ersättning kan betalas för kostnader som uppkommit till och med den 31 december 2013 när en person har tillhandahållits vård inom den offentliga hälso- och sjukvården med stöd av EU-lagstiftningen eller en internationell överenskommelse om sjukvård eller social trygghet. För att statlig ersättning ska beviljas förutsätts det, med undantag för brådskande vård 1, att personen har påvisat sin rätt till sjukvård genom att för den offentliga hälso- och sjukvården visa upp ett tillbörligt intyg över rätt till vård. Den tillämpliga EU-lagstiftningen eller det tillämpliga internationella avtalet eller den tillämpliga nationella lagstiftningen bestämmer hur personen ska påvisa sin rätt till vård och hur omfattande hans eller hennes rätt till vård i Finland är. En legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som arbetar inom den offentliga hälso- och sjukvården bedömer behovet av vård. Personen betalar motsvarande klientavgifter för vården som kommuninvånarna. Om det är oklart om en person har rätt till sjukvård i Finland kan den offentliga hälso- och sjukvården kontakta FPA Centret för internationella ärenden 2. Centret försöker då utreda om personen har på EU-lagstiftningen, ett internationellt avtal eller den nationella lagstiftningen baserad rätt till vård i Finland. Den offentliga hälso- och sjukvården kan få statlig ersättning för kostnaderna för både primärvård och specialiserad sjukvård. Ersättning kan fås även för tjänster som är avgiftsfria för patienterna. Ersättning för kostnaderna för vården betalas till högst ett belopp som motsvarar beloppet av kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsterna och från vilket dragits av de klientavgifter som tagits ut hos personen. Den offentliga hälso- och sjukvården kan ansöka om statlig ersättning hos FPA. Till ansökan om statlig ersättning ska fogas en kopia av personens intyg över rätt till vård, om det inte har rört sig om brådskande vård. FPA betalar ut den statliga ersättningen till huvudmannen för den offentliga hälso- och sjukvården. Ersättningarna betalas ut fyra gånger i kalenderåret. 1 Från och med den 1 januari 2014 vård enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). 2 Kontaktuppgifter för FPA Centret för internationella ärenden finns i kapitel 11. 3

När den offentliga hälso- och sjukvården ansöker om statlig ersättning för vårdkostnader får FPA samtidigt de uppgifter den behöver för att kunna sköta den mellanstatliga faktureringen av kostnaderna. Bestämmelser om ersättning av statens medel för kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter finns i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård 3. I sjukförsäkringslagen finns det bestämmelser utifrån vilka ersättning betalas för kostnader som uppkommit till och med den 31 december 2013 4. 2. FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ERSÄTTNING Med stöd av den nationella lagstiftningen har den offentliga hälso- och sjukvården rätt att få statlig ersättning för kostnaderna när vissa persongrupper har fått vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. Förutsättningarna för ersättning är olika beroende på om vårdkostnaderna har uppkommit från och med den 1 januari 2014 eller tidigare. Bestämmelser om statlig ersättning finns i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård när det gäller kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter i sjukförsäkringslagen när det gäller kostnader som uppkommit till och med den 31 december 2013. 2.1 Vem har rätt till statlig ersättning? Huvudmännen för den offentliga hälso- och sjukvården, det vill säga den kommun eller samkommun som ansvarar för ordnandet av offentlig hälso- och sjukvård, har rätt att få statlig ersättning. Ersättningen betalas alltid till den som är huvudman för den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten, inte till den vårdgivande enheten. 2.2 Kostnader från och med den 1 januari 2014 Vad förutsätts för statlig ersättning? Den offentliga hälso- och sjukvården har rätt att få statlig ersättning för kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter, när vård inom den offentliga hälso- och sjukvården med stöd av vissa bestämmelser har getts en person som saknar hemkommun i Finland. Sådana bestämmelser är förordning (EG) nr 883/2004, överenskommelser om social 3 20 i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013). 4 15 kap. 16 a i sjukförsäkringslagen (1224/2004). 4

trygghet 5, andra internationella avtal 6 samt 3 1 mom. i lagen om specialiserad sjukvård och 14 i folkhälsolagen. Den offentliga hälso- och sjukvården kan få statlig ersättning också när vård inom den offentliga hälso- och sjukvården har tillhandahållits en person som har hemkommun i Finland men i fråga om vilken en annan stat som tillämpar EU-lagstiftningen ansvarar för kostnaderna för sjukdoms- och moderskapsförmåner. Den offentliga hälso- och sjukvården har dessutom rätt att få statlig ersättning när en person som saknar hemkommun i Finland har fått brådskande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården med stöd av 50 i hälso- och sjukvårdslagen. En förutsättning för statlig ersättning är då att kostnaderna för den brådskande vården inte har kunnat tas ut hos personen eller någon annan, såsom via en försäkring. Läs mera i avsnittet Vårdkostnader som ersätts > 4.2 Kostnader för brådskande vård. Statlig ersättning baserar sig på den nationella lagstiftningen. Bestämmelser utifrån vilka ersättning betalas för kostnader som uppkommit från och med den 1 januari 2014 finns i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård 7. Närmare information om olika persongrupper och deras rätt till vård i Finland finns i handboken Sjukvård i Finland för personer från andra länder, som har publicerats på FPA:s webbsidor. 2.2.1 Persongrupper som omfattas av statlig ersättning från och med den 1 januari 2014 Statlig ersättning kan beviljas när följande personer har tillhandahållits vård inom den offentliga hälso- och sjukvården den 1 januari 2014 eller därefter: 1. En person som är sjukförsäkrad i en annan EU- eller EES-stat 8 eller i Schweiz vistas tillfälligt i Finland. Exempel: En tysk studerande som är sjukförsäkrad i Tyskland har kommit som utbytesstudent till Finland för ett läsår. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. Exempel: En italiensk turist som är sjukförsäkrad i Italien är på en veckas semesterresa i Finland. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. 2. En person som inte är sjukförsäkrad i Finland och inte bosatt här, men vars sjukvårdskostnader Finland enligt EU-lagstiftningen ansvarar för. Exempel: En pensionstagare som är stadigvarande bosatt i Spanien och vars vårdförmånskostnader Finland ansvarar för. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. 5 Med överenskommelser om social trygghet avses de avtal som ingåtts med Australien, Québec i Kanada, Israel och de nordiska länderna. 6 Med andra internationella avtal avses sådana värdlandsöverenskommelser mellan Finland och internationella organisationer som innehåller bestämmelser om sjukvård (till exempel Nordiska investeringsbanken). 7 20 i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013). 8 I bilaga 1 ingår en förteckning över EU- och EES-staterna. 5

3. Från och med den 1 maj 2015 en i Finland bosatt pensionstagare vars sjukvårdskostnader en annan EU- eller EES-stat eller Schweiz ansvarar för. Rätt till statlig ersättning gäller också för pensionstagarens familjemedlemmar som bor i Finland men som inte själva arbetar eller får pension. 4. En i Finland bosatt person som är sjukförsäkrad i en annan stat som tillämpar EUlagstiftningen. Exempel: En sjöman som är bosatt i Finland men som på grund av arbetet är sjukförsäkrad i Estland. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. Exempel: En gränsarbetare som är bosatt i Finland och arbetar i Sverige. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. 5. En person som arbetar i Finland och omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 men saknar hemkommun i Finland. Statlig ersättning betalas även om personen är sjukförsäkrad och/eller arbetspensionsförsäkrad i Finland. Exempel: En gränsarbetare som är bosatt i Estland och arbetar i Finland. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. Exempel: En person från Sverige som kommit till Finland för att arbeta ett år och som är sjukförsäkrad i Finland på grund av arbetet. Han saknar hemkommun i Finland. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. 6. En person som saknar hemkommun i Finland får vård med stöd av en överenskommelse om social trygghet 9 eller något annat internationellt avtal 10. Exempel: En arbetstagare vid Nordiska investeringsbanken som bor och arbetar i Finland men saknar hemkommun här. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. 7. En person som saknar hemkommun i Finland får vård enligt 14 i folkhälsolagen eller 3 1 mom. i lagen om specialiserad sjukvård. Exempel: En indisk arbetstagare som beviljats EU:s blåkort och har ett anställningsförhållande som gäller i Finland. Vården har getts på basis av ett giltigt intyg över rätt till vård. 8. En person från ett annat EU- eller EES-land eller Schweiz har sökt sig till Finland för vård med ett förhandstillstånd (E 112/S2) enligt förordning (EG) nr 883/2004. Exempel: En person som är sjukförsäkrad i Frankrike har genomgått en operation inom den offentliga hälso- och sjukvården i Finland med förhandstillstånd (S2) från en fransk institution. 9 Med överenskommelser om social trygghet avses här de avtal som ingåtts med Australien, Québec i Kanada, Israel och de nordiska länderna. 10 Med andra internationella avtal avses sådana värdlandsöverenskommelser mellan Finland och internationella organisationer som innehåller bestämmelser om sjukvård (exempelvis Nordiska investeringsbanken). 6

9. En person som saknar hemkommun i Finland får vård enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen. Det handlar då endast om brådskande vård. En förutsättning för statlig ersättning är att kostnaderna för den brådskande vården inte har kunnat tas ut hos personen själv eller någon annan, exempelvis ett försäkringsbolag. Exempel: En person som vistas i Finland har fått brådskande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. Det handlar om en så kallad papperslös person vars vistelse i landet myndigheterna inte känner till eller tillåtit. Personens hemland är okänt. Personens identitet har inte kunnat styrkas eftersom han inte har kunnat visa upp några som helst identitetshandlingar. Kostnaderna har inte kunnat tas ut hos honom och han har ingen försäkring. Exempel: En person som kommit tillfälligt till Finland från ett annat EU-land har fått brådskande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. Hon har inget europeiskt sjukvårdskort (EHIC). Ett sådant har inte fåtts från hennes hemland eftersom hon inte omfattas av sjukförsäkringen där. Kostnaderna har inte kunnat tas ut hos henne och hon har inte någon privat försäkring. 2.3 Kostnader senast den 31 december 2013 Vad förutsätts för statlig ersättning? En huvudman för den offentliga hälso- och sjukvården har rätt till statlig ersättning för kostnader som uppkommit till och med den 31 december 2013 när vården med stöd av EUlagstiftningen eller en överenskommelse om social trygghet eller sjukvård 11 som Finland ingått har tillhandahållits personer som är sjukförsäkrade någon annanstans än i Finland eller deras familjemedlemmar. Finland ansvarar inte för vårdkostnaderna för dessa personer. Den offentliga hälso- och sjukvården kan få statlig ersättning också när vård har tillhandahållits personer som inte är sjukförsäkrade och inte är bosatta i Finland men vilkas vårdkostnader Finland enligt EU-lagstiftningen ansvarar för. För att statlig ersättning ska kunna beviljas måste personen ha påvisat sin rätt till vård genom att för den offentliga hälso- och sjukvården visa upp ett tillbörligt intyg över rätt till vård. Dessutom förutsätts det att personen har tillhandahållits sjukvård inom den offentliga hälsooch sjukvården i den omfattning som anges i avtalet och att det för vården har tagits ut samma klientavgifter som de som tas ut hos kommuninvånarna. Statlig ersättning baserar sig på den nationella lagstiftningen. Bestämmelser utifrån vilka ersättning betalas för kostnader som uppkommit till och med den 31 december 2013 ersätts finns i sjukförsäkringslagen 12. Den personkrets som omfattas av statlig ersättning grundar sig inte på EU-lagstiftningen, utan den har fastställts nationellt mellan staten och kommunerna. 11 Med överenskommelse om social trygghet eller sjukvård avses här de avtal som ingåtts med Australien, Québec i Kanada eller de nordiska länderna. 12 15 kap. 16 a i sjukförsäkringslagen (1224/2004). 7

2.3.1 Persongrupper som omfattas av statlig ersättning till och med den 31 december 2013 Den offentliga hälso- och sjukvården kan få statlig ersättning för kostnader som uppkommit till och med den 31 december 2013 när följande personer på basis av ett tillbörligt intyg över rätt till vård har tillhandahållits vård inom den offentliga hälso- och sjukvården: 1. En person som är sjukförsäkrad i ett annat EU- eller EES-land 13, i Schweiz, i Australien eller i Québec i Kanada vistas tillfälligt i Finland. Exempel: En tysk turist på semesterresa i Finland. 2. En person som inte är sjukförsäkrad i Finland och inte bosatt i Finland men vars sjukvårdskostnader Finland enligt EU-lagstiftningen ansvarar för. Exempel: En pensionstagare som är stadigvarande bosatt i Spanien och vars vårdförmånskostnader Finland ansvarar för. 3. En i Finland bosatt person som på grund av arbetet är sjukförsäkrad i ett annat land som tillämpar EU-lagstiftningen. Det har ingen betydelse för statlig ersättning om personen har eller inte har i lagen om hemkommun avsedd hemkommun i Finland. Exempel: En sjöman som bor i Finland med som på grund av arbetet är sjukförsäkrad i Estland. Det har ingen betydelse för statlig ersättning om sjömannen har eller inte har hemkommun i Finland. 13 I bilaga 1 ingår en förteckning över EU- och EES-staterna. 8

3. INTYG ÖVER RÄTT TILL VÅRD Ett intyg över rätt till vård är ett dokument med vilket en person visar att han eller hon har på förordning (EG) nr 883/2004, en överenskommelse om social trygghet, något annat internationellt avtal eller på den nationella lagstiftningen baserad rätt till tjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården. De tillämpliga bestämmelserna bestämmer med vilket slags dokument personen ska påvisa sin rätt till vård och hur omfattande hans eller hennes rätt till vård i Finland är. För statlig ersättning förutsätts det att personen för den offentliga hälso- och sjukvården har visat upp ett tillbörligt intyg över rätt till vård som var giltigt när vården tillhandahölls. Ett intyg över rätt till vård ska visas upp vid varje vårdtillfälle. Den offentliga hälso- och sjukvården ska foga en kopia av intyget till sin ansökan om statlig ersättning. Undantagsvis krävs det inget intyg över rätt till vård när ersättning söks för kostnader som uppkommit från och med den 1 januari 2014 för brådskande vård som getts med stöd av 50 i hälso- och sjukvårdslagen. Intyg över rätt till vård (se närmare avsnitten 3.1 3.4): europeiskt sjukvårdskort (EHIC) och provisoriskt intyg som ersätter kortet och som utfärdats i någon annan stat än Finland europeiskt sjukvårdskort för pensionärer utfärdat av FPA Intyg över rätt till vårdförmåner i Finland, vilket är ett dokument utfärdat av FPA pass utfärdat i bosättningsstaten övriga identitetshandlingar och intyg över rätt till vård. Den som får vård ska ha ett eget personligt intyg över rätt till vård. En person bosatt i ett nordiskt land kan dock med sitt eget intyg över rätt till vård påvisa rätten till vård för en minderårig som han eller hon har vårdnaden om och som saknar ett eget intyg över rätt till vård (se avsnitten 3.3 och 3.4). Likaså accepteras mammans europeiska sjukvårdskort som intyg över rätt till vård för nyfödda och (under ettåriga) spädbarn (se avsnitt 3.1). Personens intyg över rätt till vård ska vara giltigt när vården ges. Intyget ska uppfylla kraven och gå att avläsa. Om det finns grundad anledning att misstänka att intyget över rätt till vård inte är autentiskt behöver det inte accepteras. Personen ska också styrka sin identitet för den offentliga hälso- och sjukvården. 3.1 Europeiskt sjukvårdskort och provisoriskt intyg En person som kommit tillfälligt till Finland från en annan EU- eller EES-stat eller från Schweiz kan påvisa sin rätt till medicinskt nödvändig sjukvård med ett europeiskt sjukvårdskort (EHIC) 9

eller ett provisoriskt intyg som ersätter kortet. Den stat som utfärdat kortet eller intyget ansvarar för personens sjukvårdskostnader. Den som visar upp ett europeiskt sjukvårdskort för den offentliga hälso- och sjukvården har rätt att få medicinskt nödvändig sjukvård mot samma klientavgift som de som har hemkommun i Finland. Kortet eller det provisoriska intyget är alltid personligt. Det ska vara giltigt när vården ges. Även minderåriga barn bör ha ett eget kort. Mammans europeiska sjukvårdskort accepteras emellertid som intyg över rätt till vård för nyfödda och (under ettåriga) spädbarn. Det finns två standarder för det europeiska sjukvårdskortet: det kan utfärdas som ett separat kort (bilaga 2) eller så att det är kombinerat med det nationella sjukförsäkringskortet (bilaga 3). Bägge har samma utformning och påvisar personens rätt till vård. Varje stat utfärdar kortet på sitt officiella språk, men alla språkversioner av kortet innehåller samma uppgifter. I övre högra hörnet av kortet finns den utfärdande statens landskod med två bokstäver. På de följande raderna finns kortinnehavarens personuppgifter och koden för hans eller hennes sjukförsäkringsinstitution/sjukkassa. I nedre högra hörnet anges kortets sista giltighetsdatum. I vissa stater utfärdas elektroniska kort, men i Finland avläser man inte personuppgifter från ett sådant chipsförsett kort. På Europeiska kommissionens webbplats (Europeiska kommissionen > Sysselsättning, socialpolitik och inkludering > Hur känner du igen kortet) kan man bekanta sig med kort från olika stater. Provisoriskt intyg som ersätter det europeiska sjukvårdskortet är ett pappersdokument i A4- format som varje stat utfärdar på sitt eget språk. Intyget utformas alltid enligt standardmodellen. Av dokumentet framgår koden för den utfärdande staten, innehavarens personuppgifter, sjukförsäkringsinstitutionens eller sjukkassans identifikationskod, det europeiska sjukvårdskortets identifikationsnummer och kortets sista giltighetsdatum. I nedre delen av dokumentet ingår uppgifter om intygets första och sista giltighetsdatum, datum för utfärdande av intyget samt underskrift och stämpel. Även personer som är bosatta i ett annat nordiskt land eller i Förenade kungariket kan påvisa sin rätt till vård genom att visa upp sitt europeiska sjukvårdskort eller ett provisoriskt intyg som ersätter kortet. Det kan emellertid inte krävas att personer bosatta i de nordiska länderna eller i Förenade kungariket ska ha ett kort eller ett intyg. Läs mera i avsnitt 3.3 Pass och 3.4 Övriga identitetshandlingar och intyg över rätt till vård. Europeiskt sjukvårdskort för pensionstagare bosatta utomlands När en pensionstagare flyttar från Finland till en annan EU- eller EES-stat eller till Schweiz för att bosätta sig stadigvarande där och Finland ansvarar för hans eller hennes sjukvårdskostnader får han eller hon från FPA ett europeiskt sjukvårdskort med limegrön baksida (bilaga 4). Med detta europiska sjukvårdskort för pensionstagare påvisar han eller hon sin rätt till vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. Från och med den 1 januari 2014 är en sådan pensionstagare berättigad till alla offentliga hälso- och sjukvårdstjänster när han 10

eller hon vistas i Finland. Tidigare var han eller hon under en vistelse i Finland berättigad bara till medicinskt nödvändig sjukvård. Pensionstagaren ska betala samma klientavgift för vården som personer bosatta i en annan kommun ska betala även om det föreskrivs att vården i det aktuella fallet är avgiftsfri för kommuninvånarna. 3.2 Intyg över rätt till vårdförmåner i Finland Med dokumentet Intyg över rätt till vårdförmåner i Finland påvisar en person i första hand sin rätt till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster i Finland. Intyget är bindande för den offentliga hälso- och sjukvården. Intyget innehåller uppgifter om hur pass omfattande sjukvård personen har rätt att få inom den offentliga hälso- och sjukvården i Finland. Om rätten är begränsad har han eller hon endast rätt till medicinskt nödvändig sjukvård under en tillfällig vistelse. Om rätten är omfattande har han eller hon rätt till all sjukvård som han eller hon behöver. Av intyget framgår dessutom om den offentliga hälso- och sjukvården har rätt till statlig ersättning för personens vårdkostnader. Intyget innehåller också anteckning om personens rätt att få sjukvårdsersättningar för privata hälso- och sjukvårdstjänster samt för resekostnader i anslutning till behandlingen av en sjukdom och för läkemedelsinköp. FPA utfärdar intyget på eget initiativ eller på begäran. Pappersdokumentet i A4-format utfärdas alltid för en viss tid, högst två år. För vissa persongrupper 14 skickar FPA en kopia av intyget till den offentliga primärvårdsenheten och enheten för specialiserad sjukvård i personens bosättningskommun om hemkommunen eller bosättningskommunen är känd. På finska benämns intyget Todistus oikeudesta hoitoetuuksiin Suomessa och på engelska Certificate of entitlement to medical care in Finland. 3.3 Pass Personer som bor och är sjukförsäkrade i ett annat nordiskt land, i Förenade kungariket eller i Australien kan påvisa sin rätt till vård genom att visa upp ett giltigt pass. Under en tillfällig vistelse i Finland har de då rätt att få medicinskt nödvändig sjukvård mot samma klientavgift som personer som har hemkommun i Finland. I de följande avsnitten redogörs det närmare för de villkor som ska vara uppfyllda i respektive fall. 14 I Finland bosatta utländska utsända arbetstagare, sjömän, gränsarbetare eller familjemedlemmar och pensionstagare vilkas sjukvårdskostnader en annan EU- eller EES-stat eller Schweiz ansvarar för. 11

3.3.1 Personer bosatta i ett nordiskt land Personer som bor och är sjukförsäkrade i ett annat nordiskt land kan med sitt pass påvisa sin rätt till medicinskt nödvändig sjukvård under en tillfällig vistelse. Passet ska vara giltigt när vården ges. Dessutom ska personen ha en stadigvarande bostadsadress i det aktuella landet. Den offentliga hälso- och sjukvården ska uppge personens stadigvarande bostadsadress när den ansöker om statlig ersättning. För att kunna påvisa sin rätt till vård med passet behöver personen inte vara medborgare i det nordiska landet. Ett finländskt pass kan undantagsvis godtas som intyg över rätt till vård om det i FPA:s datasystem finns uppgifter om eller det på något annat sätt blir klart att personen har stadigvarande bostadsadress i ett annat nordiskt land. Också då ska den offentliga hälsooch sjukvården uppge personens bostadsadress när den ansöker om statlig ersättning. Om ett minderårigt barn saknar eget pass kan rätten till vård påvisas med vårdnadshavarens pass. Personer som bor och är försäkrade i ett nordiskt land kan påvisa rätten till vård även med en annan officiell identitetshandling, ett europeiskt sjukförsäkringskort eller ett provisoriskt intyg som ersätter kortet. Det kan emellertid inte krävas att de ska ha ett europeiskt sjukvårdskort eller ett provisoriskt intyg. 3.3.2 Personer bosatta i Förenade kungariket Personer som är bosatta och sjukförsäkrade i Förenade kungariket kan under en tillfällig vistelse i Finland påvisa sin rätt till medicinskt nödvändig vård genom att visa upp sitt pass. Dessutom ska personen ha stadigvarande bostadsadress i Förenade kungariket. Den offentliga hälso- och sjukvården ska uppge adressen när den ansöker om statlig ersättning. Ett finländskt pass kan undantagsvis godtas som intyg över rätt till vård om det i FPA:s datasystem finns uppgifter om eller det på något annat sätt blir klart att personen har stadigvarande bostadsadress i Förenade kungariket. Också i det fallet ska den offentliga hälso- och sjukvården uppge bostadsadressen när den ansöker om statlig ersättning. Personer som bor och är försäkrade i Förenade kungariket kan påvisa rätten till vård också med ett europeiskt sjukvårdskort eller med ett provisoriskt intyg som ersätter kortet. Det kan emellertid inte krävas att de ska ha ett europeiskt sjukvårdskort. Undantag för Kanalöarna Det som sägs i det föregående tillämpas inte på personer bosatta på Kanalöarna, eftersom Kanalöarna inte utgör en del av Europeiska unionen. Kanalöarna består av Man, Guernsey, Alderney, Herm, Jethou, Sark och Jersey. I bilaga 5 finns en bild av ett pass för en person från Kanalöarna. Passet kan alltså inte användas som intyg över rätt till vård. 12

3.3.3 Personer bosatta i Australien Med stöd av sjukvårdsavtalet med Australien 15 är personer som tillfälligt vistas i Finland och som är sjukförsäkrade i Australien berättigade till medicinskt nödvändig vård. Medlemmarna av personalen vid Australiens diplomatiska beskickning och konsulat och deras familjemedlemmar har rätt till all sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården oavsett hur lång deras vistelse är. Personer som omfattas av sjukvårdsavtalet med Australien ska i Finland påvisa sin rätt till medicinskt nödvändig vård under en tillfällig vistelse genom att visa upp ett australiskt pass eller en annan stats pass av vilket det framgår att innehavaren har rätt att bo i Australien under obegränsad tid. I ansökan om statlig ersättning ska den offentliga hälso- och sjukvården uppge personens stadigvarande bostadsadress i Australien. Om det är oklart om en person har rätt till sjukvård i Finland kan den offentliga hälso- och sjukvården höra sig för hos FPA 16. FPA utreder saken med Australien och får i allmänhet inom 24 timmar veta om personen omfattas av avtalet. Den offentliga hälso- och sjukvården ska då lämna FPA uppgifter om namn och födelsetid för den som får eller har fått vård samt hans eller hennes bostadsadress i Australien. 3.4 Övriga identitetshandlingar och intyg över rätt till vård Endast personer som är bosatta och sjukförsäkrade i ett annat nordiskt land kan påvisa sin rätt till vård med en giltig officiell identitetshandling. Dessutom ska personen ha en stadigvarande bostadsadress i det nordiska landet. Den offentliga hälso- och sjukvården ska uppge adressen i ansökan om statlig ersättning. En person behöver inte vara medborgare i ett annat nordiskt land för att kunna påvisa sin rätt till vård genom att visa upp en identitetshandling. Identitetshandlingen behöver inte ha utfärdats av ett nordiskt land. Om det handlar om ett minderårigt barn bosatt i ett annat nordiskt land är även vårdnadshavarens identitetshandling giltig som intyg över rätt till vård. Som identitetshandling för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett annat nordiskt land godtas också ett intyg som är ett godtagbart identitetsbevis i personens bosättningsstat. Undantagsvis är också ett sjukförsäkringskort som utfärdats i ett annat nordiskt land giltigt för att påvisa personens rätt till sjukvård. Exempel på kort som kan godtas som intyg över rätt till vård: 15 Det redogörs närmare för sjukvårdsavtalet med Australien i handboken Sjukvård i Finland för personer från andra länder. 16 Kontaktuppgifter för FPA Centret för internationella ärenden finns i kapitel 11. 13

körkort som uppfyller EU-standarderna och har utfärdats i bosättningsstaten (bilaga 6: exempel på ett rikssvenskt körkort) kort som utfärdats av skattemyndigheten (bilaga 7: exempel på ett kort utfärdat av Skatteverket i Sverige) bankkort med foto (bilaga 8: exempel på ett rikssvenskt bankkort) sjukförsäkringskort (bilaga 9: exempel på ett danskt sjukförsäkringskort). Personer som är bosatta och sjukförsäkrade i ett annat nordiskt land kan påvisa sin rätt till vård även genom att visa upp sitt pass, ett europeiskt sjukvårdskort eller ett provisoriskt intyg som ersätter kortet. Det kan emellertid inte krävas att de ska ha ett europeiskt sjukvårdskort. En person som bor i ett annat nordiskt land och som har påvisat sin rätt till vård som sig bör har under en tillfällig vistelse rätt till medicinskt nödvändig sjukvård mot samma avgift som personer som har hemkommun i Finland. 3.5 Ogiltiga som intyg Endast de kort och dokument som nämns i avsnitten 3.1 3.4 är giltiga som intyg för att påvisa att en person har rätt till vård i Finland. Intyget över rätt till vård ska uppfylla kraven, gå att avläsa och vara giltigt när vården ges. Om det finns grundad anledning att misstänka att intyget över rätt till vård inte är autentiskt behöver det inte accepteras. Den offentliga hälsooch sjukvården kan då kontakta FPA Kymmenedalens enhet för internationella redovisningar. I det följande ges exempel på kort och dokument som kan ge upphov till missförstånd inom den offentliga hälso- och sjukvården. En person kan inte påvisa sin rätt till vård genom att visa upp dem. FPA-kort FPA-kortet kan inte användas för att påvisa rätten till vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. Personer som är sjukförsäkrade i Finland får ett FPA-kort, men sjukförsäkringen har ingen betydelse med tanke på de offentliga hälso- och sjukvårdstjänsterna. Sjukförsäkringskort utfärdat i en annan stat än i ett annat nordiskt land En person kan visa upp ett nationellt sjukförsäkringskort utfärdat av sjukförsäkringsinstitutionen i sitt hemland, men med undantag för kort utfärdade i de nordiska länderna är ett sådant kort inte giltigt för att påvisa rätten till vård. Det bör emellertid noteras att ett europeiskt sjukvårdskort kombinerat med ett nationellt sjukförsäkringskort är giltigt för att påvisa rätten till vård på samma sätt som ett separat europeiskt sjukvårdskort. 14

Ogiltiga dokument för personer bosatta i de nordiska länderna Personer som är bosatta och sjukförsäkrade i ett annat nordiskt land kan inte påvisa rätten till vård med exempelvis patientbricka (bilaga 10: patientkort i Sverige) frikort (bilaga 11: frikort för resor på grund av sjukdom) barnavårdskort. Försäkringsbolagens försäkringskort Ett privat försäkringsbolags kort är inte giltigt som intyg över rätt till vård. Kortet World Health Insurance Card (WHIC) som utfärdats av ett holländskt försäkringsbolag är ett exempel på ett kort som eventuellt kan förväxlas med det europeiska sjukvårdskortet. Kortet (bilaga 12) påminner till utseendet och namnet om det europeiska sjukvårdskortet, men det kan inte användas för att påvisa rätten till vård i Finland. EU-institutionernas sjukförsäkringskort EIHIC EU-tjänstemän och andra EU-anställda har ett eget från de nationella sjukförsäkringarna fristående sjukförsäkringssystem (JSIS). Denna sjukförsäkring är obligatorisk för EU:s personal och alla som hör till personalen har ett individuellt kort (EIHIC). Kortet kan orsaka missförstånd eftersom både dess namn och dess utseende liknar det europeiska sjukvårdskortet. Den som omfattas av JSIS kan inte ha ett europeiskt sjukvårdskort. EU-institutionernas sjukförsäkringskort kan inte användas för att påvisa rätten till vård inom den offentliga hälso- och sjukvården i Finland. FPA kan utfärda ett separat Intyg över rätt till vårdförmåner i Finland för JSIS-medlemmarna och för dem som är beroende av deras försörjning. Elektroniskt sjukförsäkringskort Ett europeiskt sjukvårdskort som kombinerats med ett elektroniskt, det vill säga chipsförsett, nationellt sjukförsäkringskort är inte giltigt som intyg över rätt till vård om inte uppgifterna om det europeiska sjukvårdskortet kan avläsas på något annat sätt än från chipset. Intyg med beteckningen Q/SF Intyg som sjukförsäkringsinstitutionen i Québec i Kanada utfärdat med beteckningen Q/SF1 eller Q/SF4 är inte giltiga som intyg över rätt till vård inom den offentliga hälso- och sjukvården. Personen ska först registrera sin rätt till vård hos FPA med ett intyg av detta slag. Efter registreringen får han eller hon från FPA dokumentet Intyg över rätt till vårdförmåner i Finland. 15

Intyg med beteckningen E eller S Med intyg med beteckningen E eller S beviljas och registreras sådana vårdförmåner mellan staterna som baserar sig på EU-lagstiftningen. Endast intyg med beteckningen E 112 eller S2 är giltiga som intyg över rätt till vård när en person uppsöker vård inom den offentliga hälsooch sjukvården. De övriga E- och S-blanketterna är inte giltiga som intyg över rätt till vård. I oklara fall kan den offentliga hälso- och sjukvården kontakta FPA Centret för internationella ärenden. 17 3.6 Intyg över rätt till vård saknas När den offentliga hälso- och sjukvården ansöker om statlig ersättning för vårdkostnaderna för en person ska den för FPA lägga fram en kopia av det intyg över rätt till vård som personen har visat upp. En kopia behövs dock inte när ersättning söks för sådana kostnader för brådskande vård enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter. Intyget kan också visas upp i efterhand. Om en person saknar intyg över rätt till vård ska han eller hon ombes att skaffa ett intyg över rätt till vård från den stat som ansvarar för hans eller hennes sjukvård. Personen har oftast kontaktuppgifterna till sjukförsäkringsinstitutionen eller sjukkassan eller den myndighet som ansvarar för hans eller hennes sjukvård, och det enklaste alternativet är att han eller hon själv begär att få ett intyg över rätt till vård. Även den offentliga hälso- och sjukvården kan direkt kontakta den berörda myndigheten i en annan stat för att få ett intyg över rätt till vård. Vid behov kan den offentliga hälso- och sjukvården också kontakta FPA Centret för internationella ärenden och be om hjälp för att få intyget. FPA är skyldig att försöka reda ut ett ärende som gäller en persons intyg över rätt till vård om den offentliga hälso- och sjukvården eller personen själv begär detta. Den offentliga hälso- och sjukvården ska då lämna FPA uppgifter om namn och födelsedatum för den person som får eller har fått vård, uppgifter om bosättningsstat och bostadsadress och i den mån det är möjligt namnet på personens sjukförsäkringsinstitution eller sjukkassa. På basis av uppgifterna begär FPA ett provisoriskt intyg av kontaktenheten i den aktuella staten eller begär enheten om hjälp för att få ett intyg. Om en person inte ens efter dessa utredningar kan visa upp ett intyg över rätt till vård kan den offentliga hälso- och sjukvården hos honom eller henne ta ut en avgift till högst ett belopp som motsvarar kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsterna. En person har alltid rätt att få brådskande vård inom den offentliga hälso- och sjukvården, vilket baserar sig på Finlands nationella lagstiftning om hälso- och sjukvård. Med stöd av klientavgiftslagen får den offentliga hälso- och sjukvården emellertid då fakturera patienten för de faktiska vårdkostnaderna till fullt belopp. Den offentliga hälso- och sjukvården kan få statlig ersättning för kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter när en person som saknar hemkommun har 17 Kontaktuppgifter för FPA Centret för internationella ärenden finns i kapitel 11. 16

tillhandahållits brådskande vård enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen. En förutsättning är då att kostnaderna för den brådskande vården inte har kunnat tas ut hos personen eller någon annan (exempelvis via en försäkring). Se närmare avsnittet Vårdkostnader som ersätts > 4.2 Kostnader för brådskande vård. 17

4. VÅRDKOSTNADER SOM ERSÄTTS Statlig ersättning betalas på basis av kostnaderna för ordnandet av hälso- och sjukvårdstjänster för personer. Med kostnaderna för att producera tjänsterna avses det belopp som patientens hemkommun ska betala i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen 18, om den ska stå för kostnaderna. Som statlig ersättning för kostnaderna för vården betalas högst ett belopp som motsvarar beloppet av kostnaderna för anordnandet av tjänsterna och från vilket dragits av de klientavgifter som med stöd av klientavgiftslagen 19 tagits ut hos personen. Ersättning betalas inte för den klientavgift som patienten ska betala, inte ens i det fallet att avgiften inte har kunnat tas ut hos patienten. Den offentliga hälso- och sjukvården kan få statlig ersättning för kostnaderna både för tjänster inom primärvården och för tjänster inom den specialiserade sjukvården. Ersättning fås för kostnader för såväl öppen vård som sjukhusvård. Statlig ersättning kan fås även för tjänster som enligt klientavgiftslagstiftningen är avgiftsfria för den som använder tjänsterna, exempelvis när en person under 18 år besöker hälsovårdscentralläkarens mottagning. Ersättning betalas också för kostnaderna för besök hos andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än hos läkare eller tandläkare. Statlig ersättning betalas även för sådana vårdkostnader som inte faktureras mellan staterna. Finland har slopat faktureringen av vårdkostnader med de nordiska länderna och Förenade kungariket. Trots det får den offentliga hälso- och sjukvården statlig ersättning för kostnader för vård av personer från dessa länder. Ersättning betalas på samma grunder som i övriga situationer. 4.1 Ersättningsgill vård EU-lagstiftningen, ett internationellt avtal eller en nationell lag bestämmer hur omfattande rätt till vård en person har i Finland. Det europeiska sjukvårdskortet eller något annat intyg över rätt till vård berättigar inte som sådant till att få vård, utan vården och behandlingen ordnas på basis av en medicinsk bedömning av patientens hälsotillstånd. En legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som arbetar inom den offentliga hälso- och sjukvården, vanligen en läkare eller tandläkare, bedömer från fall till fall vilken vård och vilka vårdåtgärder patienten behöver. Vården ges på basis av bedömningen och enligt nationell vårdpraxis. FPA beviljar statlig ersättning för kostnaderna för vården och behandlingen. 4.2 Kostnader för brådskande vård Den offentliga hälso- och sjukvården kan få statlig ersättning för kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter när den har tillhandahållit en person som saknar hemkommun i Finland brådskande vård enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen. En 18 58 i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). 19 Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). 18

förutsättning är att kostnaderna för den brådskande vården inte har kunnat tas ut hos personen eller någon annan, exempelvis via en försäkring. 20 Personens nationalitetstillhörighet eller från vilket land personen har kommit till Finland har ingen betydelse. En person av detta slag som saknar hemkommun har rätt endast till brådskande vård, och statlig ersättning handlar om ersättning bara för kostnaderna för brådskande vård. Ersättningen påverkar inte personens rätt att få vård eller rätt att anlita offentliga hälso- och sjukvårdstjänster. Det bör dock noteras att statlig ersättning inte kan betalas enbart på den grunden att en patient har låtit bli att betala räkningen. Den offentliga hälso- och sjukvården ska först faktiskt försöka få ut kostnaderna av patienten själv eller någon annan, exempelvis genom en betalningspåminnelse eller ett kravbrev. Detta krävs dock inte om det är fråga om är en person vars kontaktinformation, såsom namn och/eller adress, man trots försök inte fått tag på och det således inte går att vidta indrivningsåtgärder. Om kommunen eller samkommunen däremot själv har beslutat att frångå indrivning av faktiska kostnader för brådskande vård av papperslösa personer, uppfylls inte villkoren för utbetalning av statlig ersättning. Vid behov ska den offentliga hälso- och sjukvården på begäran kunna bevisa för FPA att kommunen eller samkommunen har vidtagit indrivningsåtgärder. FPA ersätter inte eventuella indrivningskostnader. Obs! Om en person har ett giltigt intyg över rätt till vård och rätt att få medicinskt nödvändig vård, ska punkten brådskande vård inte förkryssas i ansökan om statlig ersättning. I dessa fall ska rätt intyg över rätt till vård förkryssas som grund för statlig ersättning och ska det land som ansvarar för kostnaderna uppges. Detta förfarande ska tillämpas även om patienten har fått begreppsmässigt sett brådskande vård, eftersom det då inte är fråga om vård som getts med stöd av 50 i hälso- och sjukvårdslagen (HSL), utan vård som getts med stöd av EUlagstiftningen. 4.3 Godtagbara specialkostnader Exempel på specialkostnader som godtas som kostnader som berättigar till statlig ersättning när en person har på EU-lagstiftningen, ett internationellt avtal eller en nationell lag baserad rätt till vård i Finland. 4.3.1 Förflyttning mellan sjukhus i Finland Den offentliga hälso- och sjukvården är berättigad till statlig ersättning för kostnaderna för förflyttning mellan sjukhus om personen är inskriven som patient vid den offentliga hälso- och sjukvårdsenhet från vilken han eller hon förflyttas. Om personen inte är inskriven som patient vid en offentlig hälso- och sjukvårdsenhet, se Icke godtagbara kostnader > 5.1.4 Transport till en annan vårdenhet av en patient som inte är 20 20 i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013). 19

inskriven. 4.3.2 Förflyttning till ett sjukhus i ett annat nordiskt land Statlig ersättning betalas för kostnader som föranleds av att en patient med stöd av den nordiska konventionen om social trygghet förflyttas till ett sjukhus i ett annat nordiskt land. En förutsättning är att en patient som är bosatt i ett annat nordiskt land är inskriven för vård inom den offentliga hälso- och sjukvården och han eller hon flyttas till sitt bosättningsland för sjukhusvård. Ersättning kan beviljas för kostnaderna för förflyttningar som gjorts den 1 januari 2013 eller därefter. Den offentliga hälso- och sjukvården bedömer behovet av förflyttning, ser till förflyttningsarrangemangen och betalar kostnaderna för förflyttningen. Ersättning ska sökas efter det att den offentliga hälso- och sjukvården har betalat kostnaderna för förflyttningen. För beviljande av statlig ersättning förutsätts det att en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett annat nordiskt land har påvisat sin rätt till vård genom att för den offentliga hälso- och sjukvården att visa upp pass, en officiell identitetshandling, ett europeiskt sjukvårdskort eller ett provisoriskt intyg. Dessutom ska personen ha en stadigvarande bostadsadress i det nordiska landet. Om förflyttningen genomförs med ambulansflyg ska den offentliga hälso- och sjukvården dessutom tillämpa det särskilda förfarande som beskrivs i det följande. Särskilt förfarande som gäller ambulansflygning En skriftlig utredning om ändamålsenligheten med och kostnaderna för ambulansflyget ska lämnas till FPA innan flygningen ordnas. I utredningen ska den offentliga hälso- och sjukvården ta ställning till medicinska och ekonomiska faktorer och faktorer som är beroende av patientens vilja. När en offentlig hälso- och sjukvårdsenhet prövar ambulansflygningens ändamålsenlighet ska den beakta patientens medicinska tillstånd, patientens vilja och kostnaderna för flygningen i förhållande till något annat transportsätt. Tillämpningspraxis gällande den nordiska konventionen om social trygghet utgår från att patienten i första hand ska vårdas i den stat där han eller hon vistas. Patienten får inte transporteras till sitt hemland mot sin vilja. Han eller hon har emellertid rätt att komma till sitt hemland om han eller hon så önskar, och då kan transporten anses vara en del av vården. Återresan ska ordnas med tyngdpunkt på de medicinska grunderna. Hemresan behöver inte ordnas omedelbart vid den tidpunkt patienten önskar utan vid den tidpunkt då det är ändamålsenligt av medicinska och ekonomiska skäl och skäl som är beroende av patientens vilja. 20

Innan flygningen ordnas ska utredningen lämnas till FPA Centret för internationella ärenden. 21 FPA svarar den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten inom två arbetsdagar efter det att utredningen har inkommit till Centret för internationella ärenden. FPA bedömer inte ambulansflygningens ändamålsenlighet, utan kontrollerar att utredningen tar ställning till medicinska och ekonomiska faktorer och faktorer som är beroende av patientens vilja. Om utredningen inte tar ställning till allt detta begär FPA om en tilläggsutredning av den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten. Utredningen är en ytterligare förutsättning för erhållande av den statliga ersättningen, som söks i efterhand. Utredningen innebär därmed inte automatiskt att statlig ersättning beviljas, utan när ersättning söks undersöker FPA om de övriga villkoren är uppfyllda. Också när det gäller ambulansflygningar ska den offentliga hälso- och sjukvården ansöka om statlig ersättning efter det att den har betalat flygkostnaderna. Bestämmelser om förfarandet finns i statsrådets förordning om administrationen av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård (65/2014). 4.3.3 DRG-pris Den offentliga hälso- och sjukvården kan uppge vårdkostnaden som DRG-pris. Det beaktas som vårdkostnad, och statlig ersättning betalas i enlighet med den kostnad som uppgetts. 4.3.4 Köpta tjänster i Finland Kostnaderna för vård som ordnats i form av köpta tjänster kan godkännas om den offentliga hälso- och sjukvården har ordnat vården i form av köpta tjänster hos en privat serviceproducent inom hälso- och sjukvården i Finland. En förutsättning för utbetalning av ersättning är att den offentliga hälso- och sjukvården ansöker om ersättning för vårdkostnader som den redan har betalat till den privata serviceproducenten. Statlig ersättning för den köpta tjänsten betalas till den kommun eller samkommun till vilken kostnaderna för den köpta tjänsten riktas. 4.3.5 Köpta tjänster från andra länder När den offentliga hälso- och sjukvården med stöd av 54 i hälso- och sjukvårdslagen skaffar den vård som den är skyldig att ordna som köpta tjänster från ett annat EU- eller EES-land eller från Schweiz enligt ett separat avtal, berättigar vårdkostnaderna till statlig ersättning om övriga villkor för betalningen är uppfyllda (bland annat att personen ingår i den personkrets 21 Kontaktuppgifter för FPA Centret för internationella ärenden finns i kapitel 11. 21

som omfattas av statlig ersättning). Rätten till statlig ersättning gäller inte när vården skaffas som köpta tjänster från något annat land än ett annat EU- eller EES-land eller Schweiz. I samband med köpta tjänster kan statlig ersättning också betalas för kostnaderna för gränsöverskridande resor, om det handlar om resekostnaderna för en inskriven patient. En patient som inte är inskriven och själv betalar resekostnaderna kan hos FPA i efterhand ansöka om ersättning enligt sjukförsäkringslagen. Rätten till statlig ersättning gäller inte situationer där en person genom förflyttning mellan sjukhus flyttas till sitt hemland för fortsatt vård, utan situationer där vård som uttryckligen ordnas i Finland skaffas som köpta tjänster från en annan EU- eller EES-stat eller från Schweiz. 4.3.6 Tolk- och tolkningskostnader Om den offentliga hälso- och sjukvården har ansett att det varit motiverat att anlita en tolk i samband med vården av patienten kan kostnaderna för anlitande av tolk eller för tolkning beaktas som vårdkostnader. I handboken Sjukvård i Finland för personer från andra länder redogörs det mera övergripande för ordnandet av tolkningstjänster. Se även Icke godtagbara kostnader > 5.1.3 Kostnader för översättning av handlingar. 4.3.7 Hjälpmedelskostnader Den offentliga hälso- och sjukvården kan ansöka om statlig ersättning för hjälpmedelskostnaderna i anslutning till vården av en patient som en del av vårdkostnaderna, förutsatt att de övriga villkoren för statlig ersättning är uppfyllda. 4.3.8 Prehospital akutsjukvård som sjukvårdsdistriktets egen verksamhet Kostnaderna för prehospital akutsjukvård kan beaktas i samband med statlig ersättning om sjukvårdsdistriktet ordnar den prehospitala akutsjukvården som egen verksamhet. Ett sjukvårdsdistrikt organiserar den prehospitala akutsjukvården inom sitt område. Det kan sköta verksamheten själv, ordna vården i samarbete med räddningsväsendet eller med ett annat sjukvårdsdistrikt eller köpa servicen från någon annan serviceproducent. Utbetalning av statlig ersättning följer i regel praxis för ersättning för kostnader för nationell prehospital akutsjukvård. Det innebär att FPA betalar vårdgivaren sjukförsäkringsersättning per försäkrade om sjukvårdsdistriktet anskaffar den prehospitala akutsjukvården från en privat serviceproducent eller från räddningsväsendet. Ersättningen betalas till sjukvårdsdistriktet om det organiserar den prehospitala akutsjukvården genom att sköta verksamheten själv. Se även Icke godtagbara kostnader > 5.1.6 Prehospital akutsjukvård producerad av en privat serviceproducent eller av räddningsväsendet. 22

4.3.9 Vårdkostnader som hänför sig till avlidna Statlig ersättning kan betalas för vårdkostnader som gäller en avliden och som omfattas av den offentliga hälso- och sjukvårdens ansvar och för kostnader för bedömning av dödsorsaken. Som statlig ersättning kan betalas ersättning för till exempel kostnader för förvaring av liket och kostnader för obduktion, förutsatt att åtgärderna enligt nationell lagstiftning omfattas av den offentliga hälso- och sjukvårdens ansvar. 23

5. KOSTNADER SOM INTE ERSÄTTS I detta kapitel redogörs det för de kostnader och situationer i fråga om vilka den offentliga hälso- och sjukvården inte beviljas statlig ersättning Betalning av statlig ersättning baserar sig på den nationella lagstiftningen i Finland. 22 5.1 Icke godtagbara kostnader Exempel på kostnader för vilka det inte betalas statlig ersättning: 5.1.1 Klientavgifter I samband med statlig ersättning beaktas inte de klientavgifter 23 som också de som bor i Finland ska betala själva. När en person påvisar sin rätt till vård med ett tillbörligt intyg över rätt till vård och styrker sin identitet har han eller hon rätt att inom den offentliga hälso- och sjukvården mot samma klientavgift som kommuninvånarna få vård som omfattas av rätten till vård. Denna klientavgift ska inte uppges i ansökan om statlig ersättning till FPA fastän det inte har kunnat tas ut någon avgift hos klienten. 5.1.2 Överanvändningsavgifter Med överanvändningsavgifter avses avgifter som baserar sig på avtal om ordnande av offentliga hälso- och sjukvårdstjänster. Avgifterna beaktas inte i samband med statlig ersättning. 5.1.3 Kostnader för översättning av handlingar De kostnader som föranleds av översättning av handlingar som behövs för vården av patienterna är inte sådana vårdkostnader för vilka statlig ersättning kan betalas. Se även Godtagbara specialkostnader > 4.3.6 Tolk- eller tolkningskostnader. 5.1.4 Transport till en annan vårdenhet av en patient som inte är inskriven Även om en person har rätt till vård i Finland med stöd förordning (EG) nr 883/2004, ett internationellt avtal eller den nationella lagstiftningen betalas inte statlig ersättning om han eller hon inte är inskriven vid den offentliga hälso- och sjukvårdsenhet från vilken han eller hon flyttas till en annan vårdenhet i Finland. 22 Bestämmelser om statlig ersättning för kostnader som uppkommit till och med den 31 december 2013 finns i sjukförsäkringslagen. Bestämmelser som gäller kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter finns i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. 23 Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). 24

Personen ska då först själv betala kostnaderna för transporten och i efterhand hos FPA ansöka om ersättning enligt sjukförsäkringslagen. Om personen har med sig ett europeiskt sjukvårdskort och om den som tillhandahåller transporttjänsten har ingått avtal med FPA blir personen transporterad till självriskpris. Om en patient som är inskriven på ett sjukhus förflyttas till en annan vårdenhet i Finland, se Godtagbara specialkostnader > 4.3.1 Förflyttning mellan sjukhus i Finland. 5.1.5 Förflyttning till ett sjukhus i utlandet Statlig ersättning betalas inte när en patient förflyttas från ett sjukhus i Finland till ett annat land för vård. Vårdgivaren eller patienten själv står för kostnaderna. Ett undantag är förflyttning mellan sjukhus i de nordiska länderna. För förutsättningarna för ersättning se Godtagbara specialkostnader > 4.3.2 Förflyttning till ett sjukhus i ett annat nordiskt land. 5.1.6 Prehospital akutsjukvård producerad av en privat serviceproducent eller av räddningsväsendet Om ett sjukvårdsdistrikt anskaffar prehospital akutsjukvård från en privat serviceproducent eller från räddningsväsendet ska statlig ersättning i regel inte betalas för kostnaderna. Ett sjukvårdsdistrikt organiserar den prehospitala akutsjukvården inom sitt område. Det kan sköta verksamheten själv, ordna vården i samarbete med räddningsväsendet eller med ett annat sjukvårdsdistrikt eller köpa servicen från någon annan serviceproducent. Utbetalning av statlig ersättning följer i regel praxis för ersättning för kostnader för nationell prehospital akutsjukvård. Det innebär att FPA betalar vårdgivaren sjukförsäkringsersättning per försäkrade om sjukvårdsdistriktet anskaffar den prehospitala akutsjukvården från en privat serviceproducent eller från räddningsväsendet. Ersättningen betalas till sjukvårdsdistriktet om det organiserar den prehospitala akutsjukvården genom att sköta verksamheten själv. Se även Godtagbara specialkostnader > 4.3.8 Prehospital akutsjukvård som sjukvårdsdistriktets egen verksamhet. 5.1.7 Skolhälsovård och hälsovård för studerande Statlig ersättning betalas inte om det är fråga om sådana tjänster inom skolhälsovården eller hälsovården för studerande som avses i den nationella lagstiftningen. Om annan sjukvård än lagstadgade skolhälsovårdstjänster eller hälsovårdstjänster för studerande har tillhandahållits inom skolhälsovården eller hälsovården för studerande kan statlig ersättning betalas om övriga villkor för ersättning är uppfyllda. 25

5.2 Persongrupper och situationer som inte omfattas av ersättning från och med den 1 januari 2014 I lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård fastställs de persongrupper och situationer i fråga om vilka statlig ersättning betalas för vård som getts från och med den 1 januari 2014. Närmare uppgifter om olika persongruppers rätt till vård finns på FPA:s webbsidor i handboken Sjukvård i Finland för personer från andra länder. Statlig ersättning betalas i regel inte i följande situationer: 1. Personen är flykting, asylsökande eller vistas olagligt i Finland. 2. Personen har inte visat upp ett intyg över rätt till vård och ett intyg kan inte fås från den med behöriga stat som ansvarar för personens sjukvårdskostnader eller det finns ingen sådan stat. 3. Personen kommer från en så kallad avtalslös stat som inte tillämpar EU:s förordningar eller med vilken Finland inte har ingått någon överenskommelse om social trygghet eller sjukvård. 4. Personen kommer från Kanalöarna inom Förenade kungariket, det vill säga Man, Guernsey, Alderney, Herm, Jethou, Sark eller Jersey. 5. Personen omfattas av sjukförsäkringssystemet för anställda inom Europeiska unionen. En sådan person är till exempel en person anställd i tjänsteförhållande vid kemikaliemyndigheten (ECHA) i Helsingfors. Sjukförsäkringssystemet för EU-anställda svarar för hans eller hennes hälso- och sjukvårdskostnader 6. Till och med den 30 april 2015 i de fall då en pensionstagare eller hans eller hennes familjemedlem har hemkommun i Finland men får vård i Finland som bekostas av någon annan stat som tillämpar EU-lagstiftningen. 7. Personen är i fängelse, häktad, anhållen, gripen eller omfattas av vårdpåföljd (psykiatrisk sjukhusvård oberoende av patientens vilja som har bestämts för en åtalad som inte har dömts till straff). o Med stöd av fängelselagen (767/2005, 10 kap. 7 ) och lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006, 5 kap. 5 ) betalas personens hälso- och sjukvård i dessa fall direkt med statsmedel. Enligt mentalvårdslagen (1116/1990, 4 b kap. 22 t ) svarar staten för vårdkostnaderna för en person som omfattas av vårdpåföljd om den som det har bestämts vård för inte har hemkommun i Finland enligt lagen om hemkommun. Ersättning för vårdkostnaderna betalas dock inte i form av statlig ersättning som administreras av FPA. 8. Personen är en värnpliktig som kommit till Finland från ett annat land. Personer som kommit till Finland från ett EU- eller EES-land eller från Schweiz och som fullgör sin värnplikt i Finland har med stöd av EU-lagstiftningen rätt att i Finland få den sjukvård de behöver, även om de saknar hemkommun här. 26

I den nationella lagstiftningen 24 föreskrivs det särskilt om hälso- och sjukvården för dem som fullgör sin värnplikt i Finland, oavsett från vilket land de har kommit till Finland. Enligt lagen ska försvarsmakten anordna hälsovård för dem vars hälsovård den ansvarar för. Sjukvård ges när sjukdom, skada eller lyte har yppat sig, konstaterats eller förvärrats under tjänstgöringen eller när det är fråga om sjukdom, skada eller lyte som påkallar behandling eller vård och som har konstaterats när den som vården gäller trätt i tjänst, men som inte hindrat att han eller hon godkänts för tjänstgöring. Tjänsterna är avgiftsfria för patienten. Försvarsmakten kan skaffa tjänsterna från en offentlig eller privat serviceproducent, på det sätt som särskilt avtalas. Om ingenting överenskommits särskilt med den offentliga serviceproducenten, bestäms den ersättning som försvarsmakten ska betala enligt sjukvårdsdistriktets och hälsovårdscentralens kostnader för att producera tjänsten. I dessa situationer betalas alltså inte ersättning för kostnaderna i form av statlig ersättning från FPA. Det bör dock noteras att med undantag av de situationer som nämns i punkt 7, kan statlig ersättning betalas för brådskande vård 25 i de situationer som beskrivs ovan när en person saknar hemkommun i Finland och kostnaderna inte har kunnat tas ut hos honom eller henne eller någon annan. Se närmare avsnittet Vårdkostnader som ersätts > 4.2 Kostnader för brådskande vård. 5.3 Persongrupper och situationer som inte omfattas av ersättning till och med den 31 december 2013 Den offentliga hälso- och sjukvården får inte statlig ersättning i de situationer som presenteras i det följande, om kostnaderna har uppkommit senast den 31 december 2013. Dessa situationer och persongrupper har fastställts nationellt mellan staten och kommunerna. Statlig ersättning betalas inte i följande situationer: 1. Sjukförsäkrade i Finland Statlig ersättning för vårdkostnaderna beviljas inte om personen i fråga är sjukförsäkrad i Finland. FPA kan meddela ett beslut om sjukförsäkring enligt vilket personen omfattas av retroaktiv försäkring. Tidpunkten för meddelandet av beslutet inverkar då på om statlig ersättning kan beviljas. Ersättning kan inte beviljas om beslutet om retroaktiv försäkring har meddelats före vårdtidpunkten. 2. Arbetspensionsförsäkrade i Finland Statlig ersättning beviljas inte om en person omfattas av EU-lagstiftningen och han eller hon är arbetspensionsförsäkrad i Finland när vården ges. Om en person vissa dagar har varit arbetspensionsförsäkrad i Finland kan statlig ersättning inte beviljas för de dagarna. 24 Lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/1987). 25 50 i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). 27

En person som är arbetspensionsförsäkrad i Finland omfattas av arbetspensionslagstiftningen i Finland. Med stöd av EU:s förordning har han eller hon då rätt till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster i Finland på Finlands bekostnad. Han eller hon har alltså rätt att få alla offentliga hälso- och sjukvårdstjänster mot samma klientavgift som kommuninvånarna, och statlig ersättning betalas inte. Statlig ersättning kan undantagsvis beviljas om en i Finland arbetspensionsförsäkrad person har fått vård mot ett europeiskt sjukvårdskort som utfärdats i en annan stat. 3. Innehavare av EU-blåkort Migrationsverket kan bevilja högkvalificerade personer som kommer till Finland direkt från tredjeländer en uppehållstillståndshandling som innehåller informationen EU-blåkort (Blue Card). Med högkvalificerade personer avses anställda med hög yrkeskompetens. Uppehållstillståndshandlingen berättigar en högkvalificerad person att bo och arbeta i Finland. Den som har ett EU-blåkort har rätt att få all den sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården som han eller hon behöver mot samma klientavgift som kommuninvånarna. Det spelar då ingen roll om han eller hon har hemkommun i Finland. Detsamma gäller även familjemedlemmar som flyttar till Finland tillsammans med kortinnehavaren. Statlig ersättning beviljas inte för vårdkostnaderna. 4. Personer som omfattas av sjukförsäkringssystemet för EU-anställda Statlig ersättning gäller inte för dem som omfattas av sjukförsäkringssystemet för EUanställda. Ett exempel är de som är anställda i tjänsteförhållande vid kemikaliemyndigheten (ECHA) i Helsingfors. Sjukförsäkringssystemet för EU-anställda svarar för hälso- och sjukvårdskostnaderna för dessa personer. 5. Anställda inom internationella organisationer Statlig ersättning beviljas inte för vård av personer som är anställda inom internationella organisationer som är verksamma i Finland. Huvudregeln är att de internationella organisationerna själva sköter sjukförsäkringen och ordnandet av hälso- och sjukvård för sina utländska arbetstagare. 6. Förhandstillstånd att uppsöka vård i Finland Statlig ersättning beviljas inte för kostnaderna av vården om den offentliga hälso- och sjukvården har tillhandahållit en person vård med stöd av ett förhandstillstånd från en annan stat (intyg med beteckningen E 112 eller S2). FPA betalar emellertid vårdgivaren ersättning för vårdkostnaderna om den offentliga hälsooch sjukvården med blanketten Y 31 lämnar uppgifter om vårdkostnaderna till följd av ett förhandstillstånd. FPA fakturerar den utfärdande staten för kostnaderna och när staten har 28

betalat kostnaderna till FPA betalar den i sin tur dem till den offentliga hälso- och sjukvårdsenhet som tillhandahållit vården. 7. Övriga situationer där statlig ersättning inte betalas Personen är flykting, asylsökande eller vistas olagligt i Finland. Personen har inte visat upp något intyg över rätt till vård och ett intyg kan inte fås från den stat som svarar för personens sjukvårdskostnader eller det finns ingen sådan stat. Personen kommer från en så kallad avtalslös stat, det vill säga från en stat som inte tillämpar EU-förordningarna eller med vilken Finland inte har ingått någon överenskommelse om social trygghet eller sjukvård. Personen kommer från Kanalöarna inom Förenade kungariket, det vill säga från Man, Guernsey, Alderney, Herm, Jethou, Sark eller Jersey. I de fall där överenskommelsen om social trygghet med Israel ska tillämpas. Exempelvis en arbetstagare som en finländsk arbetsgivare sänt till Israel och hans eller hennes medföljande familjemedlemmar omfattas av lagstiftningen i Finland. De har rätt att få all den sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården som de behöver mot samma klientavgift som kommuninvånarna, men statlig ersättning betalas inte. Personen arbetar som gränsarbetare i Finland. Han eller hon bor i en annan EU- eller EES-stat eller i Schweiz men är sjukförsäkrad i Finland på basis av sitt arbete. Finland bär kostnadsansvaret för sjukvården för personer av detta slag. En pensionstagare eller en familjemedlem till honom eller henne har hemkommun i Finland men får vård i Finland på bekostnad av en annan stat som tillämpar EUlagstiftningen. Personen omfattas av det tyska eller det spanska pensionssystemet för tjänstemän och bor i Finland. Det rör sig om en studerande som genom heltidsstudier avlägger hela sin examen i ett annat nordiskt land men enligt beslut från FPA är sjukförsäkrad i Finland. En sådan studerande har rätt till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster i Finland mot samma klientavgift som kommuninvånarna oavsett om han eller hon har hemkommun i Finland eller inte. o Gäller inte dem som studerar på Färöarna eller Grönland. På dem tillämpas alltjämt EU:s förordning nr 1408/71. Personen är i fängelse, häktad, anhållen eller gripen eller omfattas av vårdpåföljd (psykiatrisk sjukhusvård oberoende av patientens vilja som har bestämts för en åtalad som inte har dömts till straff). 29

o Med stöd av fängelselagen (767/2005, 10 kap. 7 ) och lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006, 5 kap. 5 ) betalas personens hälso- och sjukvård i dessa fall direkt med statsmedel. o Enligt mentalvårdslagen (1116/1990, 4 b kap. 22 t ) svarar staten för vårdkostnaderna för en person som omfattas av vårdpåföljd om den som det har bestämts vård för inte har hemkommun i Finland enligt lagen om hemkommun. Ersättning för vårdkostnaderna betalas dock inte i form av statlig ersättning som administreras av FPA. 30

6. SÄRSKILDA SITUATIONER I detta kapitel redogörs det i korthet för förutsättningarna för beviljande av statlig ersättning i situationer där vårdkostnaderna har uppkommit till följd av arbetsolycksfall, yrkessjukdomar eller trafikskador. Ytterligare information om dessa situationer finns i handboken Sjukvård i Finland för personer från andra länder. 6.1 Arbetsolycksfall och yrkessjukdomar När det gäller arbetsolycksfall och yrkessjukdomar ska den offentliga hälso- och sjukvården i första hand ansöka om ersättning enligt den lagstadgade olycksfallsförsäkringen från försäkringsbolaget eller utreda ärendet via Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund (OFF). När det gäller förmåner som rör arbetsolycksfall och yrkessjukdomar är OFF förbindelseorgan i Finland mellan stater som tillämpar EU-lagstiftningen. Om inte försäkringsbolaget eller OFF ersätter kostnaderna kan den offentliga hälso- och sjukvården ansöka om statlig ersättning för dem via FPA. Till ansökan ska då fogas OFF:s eller försäkringsbolagets skriftliga beslut eller meddelande om att det inte kan handlägga ansökan om ersättning. o Ansökan om statlig ersättning kan då handläggas på normalt sätt hos FPA även om den lämnas in som försenad, förutsatt att det är fråga om kostnader som uppkommit senast den 31 december 2013. o Om det är fråga om kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter kan ersättning inte betalas för kostnader enligt en ansökan som lämnas in som försenad. I lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård finns inte någon liknande bestämmelse om jämkning som i sjukförsäkringslagen utifrån vilken ersättningar enligt en ansökan som lämnats in som försenad kunde ersättas. Om man redan hunnit betala statlig ersättning när det framkommer att det handlar om kostnader för ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom, ska den offentliga hälso- och sjukvården betala tillbaka till FPA den ersättning som betalats ut på felaktiga grunder. 6.2 Trafikskador Den offentliga hälso- och sjukvården ska i första hand ansöka om ersättning för trafikskador hos det ansvariga försäkringsbolaget eller utreda ärendet via Trafikförsäkringscentralen (TFC). TFC är samarbetsorgan för alla försäkringsbolag som bedriver trafikförsäkringsverksamhet i Finland. Det finns inga bestämmelser om ersättning för trafikskador i EU-lagstiftningen och därför tillämpar Finland sina egna bestämmelser i samband med trafikskador. Om inte försäkringsbolaget eller TFC ersätter kostnaderna kan den offentliga hälso- och sjukvården ansöka om statlig ersättning för dem via FPA. Till ansökan ska då fogas TFC:s eller försäkringsbolagets beslut om att TFC eller försäkringsbolaget inte kan handlägga 31

ersättningsansökan eller att det inte rör sig om en trafikskada som ersätts enligt trafikförsäkringslagen. o Ansökan om statlig ersättning kan då handläggas på normalt sätt hos FPA även om den lämnas in som försenad, förutsatt att det är fråga om kostnader som uppkommit senast den 31 december 2013. o Om det är fråga om kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter kan ersättning inte betalas för kostnader enligt en ansökan som lämnas in som försenad. I lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård finns inte någon liknande bestämmelse om jämkning som i sjukförsäkringslagen utifrån vilken ersättningar enligt en ansökan som lämnats in som försenad kunde ersättas. Om man redan hunnit betala statlig ersättning när det framkommer att det handlar om kostnader för en trafikskada, ska den offentliga hälso- och sjukvården betala tillbaka till FPA den ersättning som betalats ut på felaktiga grunder. 7. ATT ANSÖKA OM ERSÄTTNING Den offentliga hälso- och sjukvården ska ansöka om statlig ersättning hos FPA inom ansökningstiden. Ersättning söks med blanketten Ansökan Statlig ersättning, Y 31 (svenskspråkig blankett: Y 31r). Än så länge kan ansökan inte göras via e-tjänsten. 7.1 Vem får ansöka? Offentliga hälso- och sjukvårdsenheter får ansöka om statlig ersättning. Det bör emellertid noteras att ersättningen betalas endast till den som är huvudman för den offentliga hälso- och sjukvården, det vill säga till kommunen eller samkommunen. I ansökan ska den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten därför lämna uppgifter om den kommun eller samkommun som är huvudman för enheten. 7.2 Ansökningstid Den offentliga hälso- och sjukvården ska ansöka om statlig ersättning hos FPA senast inom tolv månader räknat från utgången av den månad då kostnaderna uppkom, om inte något annat följer av särskilda skäl. Bestämmelser om tiden för ansökan om statlig ersättning finns i statsrådets förordning 26. Också för de kostnader som uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter är tiden för ansökan om statlig ersättning tolv månader efter utgången av den månad då kostnaderna uppkommit. Kostnaderna kan dock inte ersättas om ansökan lämnas in försenad. I lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård finns inte någon liknande bestämmelse om jämkning 26 2 i statsrådets förordning om Folkpensionsanstaltens uppgifter vid verkställigheten av vissa bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 samt i överenskommelser om social trygghet eller sjukvård (1404/07). 32

som i sjukförsäkringslagen utifrån vilken ersättningar enligt en ansökan som lämnats in som försenad kunde ersättas. 27 Exempel: Om en person har fått vård på hälsovårdscentralen den 5 januari 2013 ska ansökan om statlig ersättning vara hos FPA senast den 31 januari 2014. 7.3 Ansökan Y 31 Den offentliga hälso- och sjukvården ansöker om statlig ersättning med ansökningsblanketten Y 31 Statlig ersättning. Ansökan Y 31 kan skrivas ut på webbplatsen fpa.fi (www.fpa.fi /Samarbetspartner > Läkare och hälsovårdspersonal >Sjukvård för utlänningar i Finland). Ansökningsblanketten är i pdfformat och kan fyllas i på datorn. Den ifyllda blanketten kan skrivas ut. Ansökan ska sändas till FPA som ett pappersdokument och den ska vara undertecknad. Till ansökan ska fogas en kopia av den handling med vilken patienten har påvisat sin rätt till vård, med undantag för fall av brådskande vård från och med den 1 januari 2014. Ansökan finns inte att få i tryckt form. Med ansökan Y 31 får FPA också information om de sjukvårds- och moderskapsförmåner som den offentliga hälso- och sjukvården beviljat personer som är sjukförsäkrade i andra stater som tillämpar EU-lagstiftningen. FPA behöver uppgifterna för att kunna sköta kostnadsfaktureringen mellan staterna. 27 2 i statsrådets förordning om administrationen av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård (65/2014). 33

7.3.1 Ifyllnadsanvisningar Varje punkt i ansökan Y 31 Statlig ersättning ska ifyllas omsorgsfullt. I det följande ges anvisningar för detta. 1 Grund för statlig ersättning Den offentliga hälso- och sjukvården uppger här med vilket intyg över rätt till vård patienten har påvisat sin rätt att få vård inom den offentliga hälso- och sjukvården och vilket land som har beviljat intyget. Till ansökan ska fogas en kopia av det intyg över rätt till vård med vilket patienten har påvisat sin rätt till vård, med undantag för situationer med brådskande vård enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen. Om en patient som getts brådskande vård enligt den paragrafen saknar hemkommun och inte har något intyg över rätt till vård ska punkten Brådskande vård förkryssas. Obs! Om en person har ett giltigt intyg över rätt till vård och rätt att få medicinskt nödvändig vård, ska punkten brådskande vård inte förkryssas i ansökan om statlig ersättning. I dessa fall ska rätt intyg över rätt till vård förkryssas som grund för statlig ersättning och ska det land som ansvarar för kostnaderna uppges. Detta förfarande ska tillämpas även om patienten har fått begreppsmässigt sett brådskande vård, eftersom det då inte är fråga om vård som getts med stöd av 50 i hälso- och sjukvårdslagen, utan vård som getts med stöd av EU-lagstiftningen. I fråga om brådskande vård ska den offentliga hälso- och sjukvården på begäran kunna verifiera för FPA att kommunen eller samkommunen vidtagit åtgärder för indrivning av kostnaderna. 34

2 Patient Här uppges patientens identifieringsuppgifter. Om brådskande vård enligt 50 i hälso- och sjukvårdslagen har getts en patient vars identitet inte har kunnat kontrolleras ska detta uppges. Om patienten har en finländsk personbeteckning ska den uppges. I annat fall antecknas patientens födelsedatum enligt modellen dd.mm.åååå (till exempel 04.05.1983). Även patientens könstillhörighet uppges. Adress i bosättningslandet ska uppges om patienten bor i Australien, Förenade kungariket eller i ett annat nordiskt land än Finland. Även i andra situationer är det bra att uppge adressen, om man känner till den. 35

3 Öppenvård För öppenvård uppges orsaken till öppenvården, besöksdatum och vårdkostnaderna enligt specifikationerna på blanketten. I de uppgifter som uppges för FPA får inte ingå klientavgifter som ska betalas av patienten, inte ens när de inte har kunnat tas ut hos patienten. Ett sjukvårdsdistrikt ska som kostnader för öppenvård uppge de kostnader som det skulle fakturera en medlemskommun (58 i hälso- och sjukvårdslagen). En hälsovårdscentral med en kommun eller en samkommun som huvudman ska uppge de kostnader som hälsovårdscentralen skulle kunna fakturera hemkommunen utan betalningsförbindelse (58 i hälso- och sjukvårdslagen). Kostnader för besök på mödra- och barnrådgivning uppges under punkten Sjukvård. Under punkten Andra kostnader i anslutning till vården uppges till exempel kostnader för hjälpmedel och tolkning, om de inte redan ingår i de kostnader som uppgetts ovan. 36

4 Sjukhusvård För sjukhusvård uppges orsaken till sjukhusvistelsen, tiden för sjukhusvistelsen och kostnaderna för vården. I de uppgifter som uppges för FPA får inte ingå klientavgifter som ska betalas av patienten, inte ens när de inte har kunnat tas ut hos patienten. Ett sjukvårdsdistrikt ska som faktiska vårdkostnader uppge de kostnader som skulle faktureras en medlemskommun (58 i hälso- och sjukvårdslagen). En hälsovårdscentral med en kommun eller samkommun som huvudman ska uppge de kostnader som hälsovårdscentralen skulle kunna fakturera hemkommunen utan betalningsförbindelse (58 i hälso- och sjukvårdslagen). Under punkten Andra kostnader i anslutning till vården uppges till exempel kostnader för hjälpmedel eller tolkning, om de inte redan ingår i de kostnader som uppgetts ovan. 5 Förflyttning mellan sjukhus enligt den nordiska konventionen om social trygghet Under punkten Kostnader för förflyttning mellan sjukhus enligt den nordiska konventionen om social trygghet uppges de kostnader som uppkommit för förflyttning av en inskriven patient till ett sjukhus i ett annat nordiskt land. I ansökan ska uppges datum då förflyttningen skedde. Dessutom ska det uppges om förflyttningen skedde med ambulansflyg. Innan en ambulansflygning ordnas ska en skriftlig utredning lämnas in till FPA. Läs närmare om förutsättningarna i avsnittet Vårdkostnader som ersätts > 4.3.2 Förflyttning till ett sjukhus i ett annat nordiskt land. 37

6 Prehospital akutsjukvård som tillhandahållits som sjukvårdsdistriktets egen verksamhet Under punkten Kostnader för prehospital akutsjukvård som tillhandahållits som sjukvårdsdistriktets egen verksamhet ska uppges datum då prehospital akutsjukvård gavs och kostnaderna om sjukvårdsdistriktet har tillhandahållit den prehospitala akutsjukvården som en del av sin egen verksamhet. 7 Betalningsmottagare och vårdenhet Under punkten Sjukvårdsdistriktets namn ska för FPA uppges namnet på det sjukvårdsdistrikt till vilket den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten hör. Uppgifterna som gäller sjukvårdsdistriktet och vårdenheten ska uppges för FPA med tanke på statistikföringen. Under punkten Betalningsmottagare ska den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten uppge det officiella namnet på den kommun eller samkommun som är dess huvudman, FO-nummer och IBAN-kontonummer. Det är önskvärt att referensnummer eller uppgift i meddelandefältet används. Dessutom lämnas uppgifter om den som är kontaktperson för den offentliga hälso- och sjukvården. 38

8 Underskrift Ansökan Y 31 ska alltid undertecknas. FPA behandlar endast undertecknade ansökningar. 7.4 Hos vem ska ersättning sökas? Från den 1 januari 2014 har handläggningen av ansökningar om statlig ersättning koncentrerats till FPA Centret för internationella ärenden. Den offentliga hälso- och sjukvården ska posta ansökningshandlingarna till centret. Kontaktuppgifter för FPA Centret för internationella ärenden i ärenden som gäller statlig ersättning: adress: Folkpensionsanstalten, Centret för internationella ärenden, PB 78, 00381 Helsingfors kontaktperson: Anu Saarainen, tfn 020 635 1808 e-post: kymenlaakso.kv@kela.fi fax: 020 635 1982 8. UTBETALNING AV ERSÄTTNING Statliga ersättningar betalas ut till huvudmännen för den offentliga hälso- och sjukvården fyra gånger om året: i mars, juni, september och december. De statliga ersättningarna betalas alltid i efterskott. Undantagsvis kan statlig ersättning också betalas separat, utanför de betalningstidpunkter som nämns ovan. När det gäller vårdkostnader som uppkommit senast den 31 december 2013 ska FPA betala den statliga ersättningen för kostnaderna senast inom ett år efter utgången av det halvår då utredningen över kostnaderna lämnats till FPA. Bestämmelser om tidsfristen för ersättningarna finns i statsrådets förordning 28. För de vårdkostnader som uppkommit från och med den 1 januari 2014 betalar FPA ersättning senast inom ett år efter det att ansökan har inkommit till FPA. Bestämmelser om tidsfristen för ersättningarna finns i statsrådets förordning 29. 28 2 i statsrådets förordning om Folkpensionsanstaltens uppgifter vid verkställigheten av vissa bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 samt i överenskommelser om social trygghet eller sjukvård (1404/07). 29 2 i statsrådets förordning om administrationen av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård (65/2014). 39

8.1 Ersättningsbelopp Som statlig ersättning för kostnaderna för vården betalas högst ett belopp som motsvarar kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsterna och från vilket dragits av de klientavgifter som med stöd av klientavgiftslagen 30 tagits ut hos personen. 8.2 Betalningsmottagare När statlig ersättning söks första gången eller när uppgifterna om betalningsmottagaren ändras ska kommunens eller samkommunens betalningsmottagaruppgifter styrkas med underskrift av den person som har officiell rätt att teckna organisationens namn. Den offentliga hälso- och sjukvården ska då till ansökan foga en bekräftelse på personens rätt att teckna namnet, exempelvis en kopia av beslutet om namnteckningsrätt. Den statliga ersättningen betalas alltid till den som är huvudman för den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten, det vill säga till kommunen, sjukvårdsdistriktet eller samkommunen. FPA betalar aldrig ersättningen till den offentliga hälso- och sjukvårdsenhet som tillhandahållit vården. Den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten ska i ansökan Y 31 (punkt 7) uppge det officiella namnet och FO-numret för den kommun eller samkommun som är dess huvudman. Betalningsmottagaren ska finnas i det officiella företags- och organisationsdatasystemet (www.ytj.fi/svenska). Den statliga ersättningen kan betalas bara till den officiella betalningsmottagaren enligt FO-numret. 8.3 Betalningsadress Den statliga ersättningen betalas in på kontot för den kommun eller den samkommun som är huvudman för den offentliga hälso- och sjukvårdsenheten. Den offentliga hälso- och sjukvården ska uppge IBAN-kontonumret i ansökan Y 31 (punkt 7). Om betalningsadressen ändras efter det att ansökan Y 31 har sänts till FPA ska adressändringen bekräftas skriftligt för FPA. Bara den som har officiell rätt att teckna organisationens namn får underteckna bekräftelsen. Denna rätt ska i sin tur bekräftas till exempel med en kopia av det beslut genom vilket personens har fått namnteckningsrätt. 8.4 Betalningstidpunkter FPA betalar ut statlig ersättning till huvudmännen för den offentliga hälso- och sjukvården fyra gånger per år. Datum för utbetalning av statlig ersättning: År 2015: 19.3.2015, 22.6.2015, 21.9.2015 och 21.12.2015 År 2016: 21.3.2016, 20.6.2016, 19.9.2016 och 19.12.2016. 30 Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). 40

Den statliga ersättningen betalas alltid i efterskott efter det att FPA har fattat beslut om ansökan om ersättning. När kostnaderna har uppkommit senast den 31 december 2013 betalar FPA ersättningen till den offentliga hälso- och sjukvården senast inom ett år efter utgången av det halvår då den offentliga hälso- och sjukvården har lagt fram utredningen över kostnaderna för FPA. När kostnaderna har uppkommit den 1 januari 2014 eller därefter betalas ersättningen senast inom ett år från det att ansökan inkommit till FPA. 8.5 Undantag som gäller utbetalning Statlig ersättning kan undantagsvis betalas också som en separat utbetalning. Ett exempel är att den offentliga hälso- och sjukvården upptäcker att den har uppgett en för liten summa i ansökan Y 31 och den statliga ersättningen därför har betalats ut till ett för litet belopp. Den offentliga hälso- och sjukvården får då begära omprövning hos FPA, och med anledning av det kan FPA betala ut den extra ersättningen separat. På motsvarande sätt gäller att om FPA upptäcker att den har betalat statlig ersättning till ett för litet belopp kan den betala den extra ersättningen separat. Om den statliga ersättningen har betalats ut till fel betalningsmottagare eller ersättning har betalats till ett för högt belopp ska betalningsmottagaren återbetala den felaktiga ersättningen till FPA. Om FPA upptäcker att utbetalningen är felaktig sänder den betalningsmottagaren ett samtyckesbrev som gäller rättelse av beslutet och återbetalning av det överskjutande beloppet. Om betalningsmottagaren upptäcker att utbetalningen är felaktig ska den kontakta den FPA-enhet som fattat beslutet om statlig ersättning. Om mottagaren av den felaktigt utbetalda ersättningen inte återbetalar ersättningen vidtar FPA återkravsåtgärder. 9. BESLUT OM ERSÄTTNING FPA meddelar alltid ett skriftligt beslut om ansökan om statlig ersättning. Beslutet ges alltid till betalningsmottagaren, det vill säga till kommunen eller samkommunen. Besluten sänds till betalningsmottagarna i samband med utbetalning av ersättningen. 9.1 Beslut om beviljande FPA sänder betalningsmottagarna besluten om statlig ersättning samtidigt som ersättningarna betalas, det vill säga i mars, juni, september och december. Varje betalningsmottagare får i allmänhet endast ett beslut per utbetalningsdatum. I beslutet ingår det egentliga beslutsbrevet, en specifikation av ersättningen och information om hur beslutet får överklagas. Av specifikationen kan betalningsmottagaren identifiera ersättningen för vårdkostnaderna för varje patient. 41

9.2 Avslag Om villkoren för beviljande av statlig ersättning inte är uppfyllda avslås ansökan om ersättning. FPA meddelar sökanden ett specificerat beslut. Beslutet åtföljs av information om hur beslutet får överklagas. 10. SÖKANDE AV ÄNDRING I BESLUT SOM GÄLLER STATLIG ERSÄTTNING När FPA har meddelat beslut om ansökan om statlig ersättning får den offentliga hälso- och sjukvården överklaga beslutet hos Besvärsnämnden för social trygghet. Besvärsskriften ska riktas till besvärsnämnden men ska lämnas in till FPA. Besvären ska lämnas in senast den trettionde dagen efter det att den som anför besvär har fått del av det skriftliga beslutet. Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter att beslutet postades under den adress ändringssökanden uppgett, om inte något annat visas. Besvärsskriften får formuleras fritt. Besvären ska anföras skriftligen och undertecknas. Beslut av Besvärsnämnden för social trygghet får överklagas hos försäkringsdomstolen. Besvären ska lämnas in till försäkringsdomstolen senast den trettionde dagen efter det att den som anför besvär har fått del av det skriftliga beslutet. Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter att beslutet postades under den adress ändringssökanden uppgett, om inte något annat visas. 11. YTTERLIGARE INFORMATION FPA Centret för internationella ärenden betjänar den offentliga hälso- och sjukvården i frågor som gäller statlig ersättning. Kontaktuppgifter i ärenden som gäller statlig ersättning: Folkpensionsanstalten, Centret för internationella ärenden, PB 78, 00381 Helsingfors Tfn 020 635 1808, fax 020 635 1982 e-post: kymenlaakso.kv@kela.fi Avsändaren ansvarar för datasekretessen för e-postmeddelanden om meddelandena innehåller personuppgifter. FPA:s webbplats www.kela.fi/ Samarbetspartner > Läkare och hälsovårdspersonal > Sjukvård för utlänningar i Finland. På webbplatsen finns också handboken Sjukvård i Finland för personer från andra länder. På Europeiska kommissionens webbplats presenteras europeiska sjukvårdskort från olika stater (Europeiska kommissionen > Sysselsättning, socialpolitik och inkludering > Europeiska sjukförsäkringskortet > Hur känner du igen kortet). 42

12 BILAGOR Bilaga 1. EU- och EES-stater EU-staterna Nederländerna (NL) (Holland) Belgien (BE) Bulgarien (BG) Spanien (ES) (inkl. Kanarieöarna, Balearerna det vill säga bl.a. Mallorca och Ibiza) Irland (IE) Italien (IT) Österrike (AT) Grekland (GR) Cypern (CY) Kroatien är EU-stat sedan 1.7.2013 (HR) Lettland (LV) Litauen (LT) Luxemburg (LU) Malta (MT) Portugal (PT) (inkl. Madeira och Azorerna) Polen (PL) Frankrike (FR (inkl. Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique och Réunion) Rumänien (RO) Sverige (SE) Tyskland (DE) Slovakien (SK) Slovenien (SI) Finland (FI) Danmark (DK) Tjeckien (CZ) Ungern (HU) Estland (EE) Förenade kungariket (UK) (inkl. Gibraltar) Staterna inom Europeiska ekonomiska området (EES-staterna) Island (IS) Liechtenstein (LI) Norge (NO) Territorier som inte utgör en del av Europeiska unionen Staterna San Marino, Vatikanen och Monaco finns i EU-länder men utgör inte en del av Europeiska unionen. Andorra utgör inte heller en del av unionen. Färöarna och Grönland utgör inte en del av Europeiska unionen men med stöd av den nordiska konventionen om social trygghet tillämpar de EU:s samordningsförordningar om social trygghet. Kanalöarna (Man, Guernsey, Alderney, Herm, Jethou, Sark och Jersey) i Förenade kungariket utgör inte en del av Europeiska unionen. De utomeuropeiska territorierna Anguilla, Jungfruöarna, Montserrat, Turks- och Cacosöarna, Caymanöarna, Falklandsöarna samt Sydgeorgien och Sydsandwichöarna utgör inte heller en del av Europeiska unionen. 43

Nederländska Aruba, Curaçao, Bonaire, Saba, Sint Eustatius och Sint Maarten utgör inte en del av Europeiska unionen. Den andra delen av ön, det vill säga Saint Martin, utgör emellertid en del av Europeiska unionen eftersom den är ett franskt utomeuropeiskt förvaltningsområde. De franska utomeuropeiska territorierna Mayotte, Nya Kaledonien, Wallis, Futuna, Franska Polynesien, St Pierre, Miquelon och Adélie land utgör inte en del av Europeiska unionen. 44

Bilaga 2. Europeiskt sjukvårdskort som ett separat kort: ett estländskt kort som exempel 45

Bilaga 3. Exempel på europeiskt sjukvårdskort kombinerat med sjukförsäkringskortet från en tysk sjukkassa vilket är giltigt som intyg över rätt till vård Framsidan av sjukförsäkringskortet för en tysk sjukkassa. Europeiskt sjukvårdskort på baksidan av sjukförsäkringskortet. 46

Bilaga 4. Europeiskt sjukvårdskort utfärdat av FPA för finländska pensionärer som är stadigvarande bosatta i en annan EU- eller EES-stat eller i Schweiz Europeiskt sjukvårdskort med limegrön baksida. Framsidan motsvarar framsidan av ett separat europeiskt sjukvårdskort. 47

Bilaga 5. Handling som inte är giltig som intyg över rätt till vård för en person från Kanalöarna i Förenade kungariket: passet för en person från Guernsay 48

Bilaga 6. Identitetshandling som är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett nordiskt land: ett rikssvenskt körkort som exempel 49

Bilaga 7. Identitetshandling som är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett nordiskt land: ett identitetskort utfärdat av Skatteverket i Sverige som exempel 50

Bilaga 8. Identitetshandling som är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett nordiskt land: ett rikssvenskt bankkort som exempel 51

Bilaga 9. Identitetshandling som är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett nordiskt land: ett danskt sjukförsäkringskort som exempel 52

Bilaga 10. Handling som inte är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett annat nordiskt land: patientbricka (rikssvenskt patientkort) 53

Bilaga 11. Handling som inte är giltig som intyg över rätt till vård för en person som är bosatt och sjukförsäkrad i ett annat nordiskt land: frikort (för resor på grund av sjukdom) 54

Bilaga 12. Kortet World Health Insurance utfärdat av ett holländskt försäkringsbolag är inte giltigt som intyg över rätt till vård 55