JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet. Sepehr Namazi Moghaddam. Hatmotiv

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Sepehr Namazi Moghaddam Hatmotiv Att använda straffskärpningsgrunden eller inte vad gör rättstillämparna? JUEN01 Straffansvar och straffpåföljder med särskilt fokus på det kriminella våldet Uppsats på juristprogrammet Handledare: Helén Örnemark Hansen Termin: HT 2014 1

Innehåll Förkortningar 1 1 Inledning 2 1.1 Presentation av ämnet 2 1.2 Syfte och frågeställningar 2 1.3 Avgränsningar 2 1.4 Teori, metod och material 2 1.5 Disposition 3 2 Gällande rätt och hatmotiv 4 2.1 Straffvärde och försvårande omständigheter 4 2.2 Hatmotiv som straffskärpningsgrund 4 2.3 Brottsplats och relation 6 2.4 Statistik 6 2.5 Syftet med 29 kap. 2 7 p. BrB 7 2.6 Tillämpningsproblematik 8 3 Rättsfallsgenomgång 9 3.1 Klippanmordet 9 3.2 Kodemordet 10 3.3 Tunnelbanemisshandeln 11 3.4 Förolämpningsfallet 12 3.5 Sundbybergsmisshandeln 13 3.6 Gångbromisshandeln 14 3.7 SUS-misshandeln 14 3.8 Burger King-misshandeln 16 4 Analys och slutsatser 17 4.1 Vad är ett hatbrott och vilka syften fanns bakom inrättandet av 29 kap. 2 7 p. BrB? 17 4.2 Uppfylls syftena bakom 29 kap. 2 7 p. BrB av rättstillämparna? 18 4.3 Slutsatser 18 Käll- och litteraturförteckning 20 Rättsfallsförteckning 21 2

Förkortningar BrB Brottsbalken (1962:700) Brå Brottsförebyggande rådet HD Högsta Domstolen Prop. Proposition RH Rättsfall från Hovrätterna 1

1 Inledning 1.1 Presentation av ämnet [ ] En nyligen genomförd undersökning bland nästan 3000 studenter på Malmö högskola visar att hatbrott och kränkande behandling är vardag för många. Till exempel rapporterar var fjärde student vars föräldrar är födda i Afrika eller Asien [ ] att de någon gång [har] utsatts för hatbrott. Vanligast är att utsättas för brott på grund av gärningspersonens fientlighet mot ens religion eller ursprung. 1 1.2 Syfte och frågeställningar Uppsatsen syftar till att undersöka rättstillämpningen 2 av straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 7 p. brottsbalken (1962:700) (BrB) med utgångspunkt i de syften som låg bakom införandet av bestämmelsen. För att uppnå syftet avser uppsatsen att behandla följande frågeställningar: Vad är ett hatbrott och vilka syften fanns bakom inrättandet av 29 kap. 2 7 p. BrB? Uppfylls syftena bakom 29 kap. 2 7 p. BrB av rättstillämparna? 1.3 Avgränsningar Med anledning av begränsningar i tid och utrymme görs vissa avgränsningar. Uppsatsen kommer endast att behandla straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 7 p. BrB, och således kommer inga övriga straffskärpningsgrunder eller förmildrande omständigheter att beröras. Brotten hets mot folkgrupp samt olaga diskriminering behandlas inte. Uppsatsens fokus ligger på hatbrott med anledning av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung och trosbekännelse. Även det komparativa perspektivet utelämnas med anledning av bristande utrymme. 1.4 Teori, metod och material Uppsatsen genomsyras av ett kritiskt perspektiv, vilket (främst) innebär att rättstillämpningen av straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 7 p. BrB kritiskt granskas för 1 Cit http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/satsning-mot-hatbrott-maste-omfatta-helasamhallet/ (2014-11-24) (Artikel från Sydsvenskan från 2014-11-15). 2 Med rättstillämpning avses i denna uppsats åklagarnas och domstolarnas tillämpning av gällande rätt. 2

att undersöka om syftena bakom grunden uppfylls. Vid tillämpning av perspektivet har författaren följande utgångpunkt: Det svenska samhället är format på ett visst sätt då det inte alltid har varit det mångkulturella samhälle som det är i dag. Dagens mångkulturella samhälle är därför till viss mån främmande, vilket i sin tur påverkar lagstiftning och rättstillämpning, men även hela (rätts)samhällets förhållningssätt till brott med hatmotiv 3. Undersökningen av rättstillämpningen av straffskärpningsgrunden innehåller även rättssäkerhetsperspektiv 4. I denna uppsats menas med rättssäkerhet att rättsordningen ska skydda enskilda människors intresse av frid, frihet och liv mot risker och faror från andra människor, exempelvis genom lagstiftning. Samtidigt finns det ett legitimt intresse av förutsebarhet (vilket innebär att tillämpning av lagar och regler inte får vara helt överraskande) och en enhetlig rättstillämpning. Uppsatsen är skriven med en traditionell rättsdogmatisk metod och sålunda har främst författningar, förarbeten, rättspraxis och doktrin använts. Metoden går ut på att fastställa gällande rätt (de lege lata) och vilka rättsregler som bör tillskapas (de lege ferenda). 5 Utöver den rättsdogmatiska metoden har även en empirisk metod använts vid statistikavsnittet (se underkapitel 2.4). Då rättstillämpningen undersöks har författaren främst använt sig av rättsfall. De utvalda rättsfallen ger den bästa och mest nyanserade bilden av rättstillämpningen, enligt författaren. Förutom rättsfall har bland annat ett antal Brå-rapporter använts. 1.5 Disposition I Kap. 2 (Gällande rätt och hatbrott) redogörs för straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 7 p. BrB, syftena bakom införandet av paragrafen och dess tillämpningsproblem. Efter detta kapitel följer Kap. 3 (Rättsfallsgenomgång) där åtta rättsfall presenteras för att undersöka domstolarnas tillämpning av straffskärpningsgrunden. Uppsatsen avslutas med att frågeställningarna besvaras genom en analys (Kap. 4). 3 Med hatmotiv menas det motiv som omnämns i 29 kap. 2 7 p. BrB (se underkapitel 2.2). 4 Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, Tallinn 2014, s. 118 samt http://www.ne.se.ludwig.lub.lu.se/lang/rättssäkerhet (2014-11-17). 5 Lehrberg 2014, s. 203f. 3

2 Gällande rätt och hatmotiv 2.1 Straffvärde och försvårande omständigheter Det ges en ungefärlig definition av straffvärde i 29 kap. 1 2 st. BrB, där det framgår att straffvärdet ger uttryck för brottets grad av förkastlighet. När gärningen är rubricerad (enligt 29 kap. 1 1 st. BrB) görs straffvärdebedömningen. Vid en straffvärdebedömning [ ] [s]ka beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen [har] inneburit, vad den tilltalade [har] insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon [har] haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen [har] inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. 6 Det finns två typer av straffvärde: Ett abstrakt och ett konkret. Det abstrakta straffvärdet är det straffvärde som kan utläsas av brottstypens straffskala, och det konkreta straffvärdet är ett mått på (främst) svårighetsgraden av en viss brottslig gärning. Ett brotts straffvärde fastställs med utgångspunkt i 29 kap. 1-3 BrB. Straffvärdet utgör sedan grund för efterföljande straffmätning (där 29 kap. 4, 5 samt 7 BrB främst beaktas) och påföljdsval. I 29 kap. 2 BrB återfinns de försvårande omständigheterna som särskilt ska beaktas vid bedömningen av det (konkreta) straffvärdet. 7 2.2 Hatmotiv som straffskärpningsgrund Hatbrott är inget nytt fenomen, men begreppet är relativt nytt. Brott som riktas mot människor på grund av exempelvis deras kön, etnicitet, funktionshinder, religiösa eller politiska tillhörighet, sexuella läggning eller ålder kan definieras som hatbrott 8. Det bör dock påpekas att det saknas en vedertagen definition av hatbrott, men att det 6 Jareborg, Nils; Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, Polska 2014, s. 103 samt cit. 29 kap. 1 2 st. BrB. 7 Jareborg m.fl. 2014, s. 103f. samt Asp, Petter; Ulväng, Magnus; Jareborg, Nils, Kriminalrättens grunder, Västerås 2010, s. 30f. 8 För att avgöra om ett brott är ett hatbrott ser man således till motivet bakom brottet. En mängd olika brott kan därför vara hatbrott. Se Borell, Klas, Islamofobiska fördomar och hatbrott: En kunskapsöversikt, Markaryd 2012, s. 18. 4

råder internationell enighet om att brotten grundas på bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. 9 Det finns inga lagrum i brottsbalken som reglerar de typer av brott som vanligtvis betecknas som hatbrott, förutom tre undantag: Hets mot folkgrupp (16 kap. 8 BrB), olaga diskriminering (16 kap. 9 BrB) samt straffskärpningsgrunden som återfinns i 29 kap. 2 7 p. BrB. 10 Straffskärpningsgrunden är den lagstiftning som är närmast hatbrottslagstiftning i Sverige. 11 29 kap. 2 7 p. har följande lydelse: Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas [ ] om ett motiv för brottet [har] varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet [ ] 12. Utmärkande för hatbrott är att brotten får dubbel kränkningseffekt: För individen innebär det ett angrepp mot hans eller hennes identitet och värdighet, samtidigt som brottet skapar otrygghet och rädsla för den grupp som personen tillhör. 13 Gärningsmannens uppfattning om offret är tillräckligt för att en person ska anses vara utsatt för ett hatbrott; offret behöver således inte passa in i någon av de ovan nämnda grupperna (som exempelvis etnicitet eller religiösa tillhörighet), utan det räcker med att gärningsmannen tror det. 14 En förutsättning för att straffskärpningsgrunden ska vara tillämplig är att ett motiv för det begångna brottet har varit att genom gärningen vålla en kränkning av den typ som bestämmelsen avser. Det innebär att bestämmelsen inte är tillämplig om exempelvis ett rån begås för att finansiera en rasistisk organisation. Det försvårande motivet behöver däremot inte vara det enda eller det huvudsakliga motivet, vilket framgår av bestämmelsens formulering. Bestämmelsen ska vidare omfatta alla fall där motivet har varit att orsaka en kränkning på grund av exempelvis ras eller hudfärg. Den som kränkningen har riktats mot behöver inte ha ställning av målsägande: Bestämmelsen är tillämplig även om 9 Brå 2014:14, s. 13f. samt Brå 2012:7, s. 14. 10 Brå 2014:14, s. 17f. 11 Tiby, Eva, Hatbrott? : Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott, Stockholm 1999, s. 222 samt 29 kap. 2 7 p. BrB. 12 Cit. 29 kap. 2 7 p. BrB. 13 Brå 2014:14, s. 13f. samt Brå 2012:7, s. 14. 14 http://www.polisen.se/vastmanland/lagar-och-regler/om-olika-brott/valdsbrott/misshandel/faktaom-hatbrott/ (2014-11-27). 5

brottet i fråga inte har varit direkt riktat mot den som gärningsmannen har velat kränka. Kränkningen kan alltså åstadkommas även om brottet begås mot annan: Om en moské bränns ner för att kränka en grupp av människor är bestämmelsen tillämplig, oavsett om ägaren av moskén (som är målsägande) är muslim (om gärningsmannen har velat kränka muslimer) eller inte. 15 2.3 Brottsplats och relation Av polisanmälningar går det att utläsa att hatbrott (oavsett form) sker på olika platser där människor vistas i sin vardag. Den vanligaste platsen var år 2013 (för samtliga motiv) en allmän plats utomhus (20 procent). Offrets bostad var brottsplats i 14 procent av fallen, 11 procent av gärningarna var begångna på arbetsplats och lika stor andel på internet. Fördelningen av brottsplats har sett ut på liknande sätt under tidigare år. Vid en jämförelse av de olika motiven går det att utläsa vissa skillnader: Exempelvis var arbetsplats vanligare när motivet var afrofobi och internet var vanligare vid antisemitiska motiv. 16 Under 2013 var gärningspersonen obekant för offret i 59 procent av (samtliga) hatbrottsanmälningar. I 29 procent av anmälningarna var personen ytligt bekant (exempelvis granne, skolkamrat eller kollega) och i 7 procent av fallen var gärningspersonen en närstående. 17 2.4 Statistik 18 * Anmälningar med identifierade motiv (st) Vanligaste brottsplatsen Vanligaste relationen 2011 2012 2013 5493 (854)** 5518 (713) 5508 (625) Allmän plats (22 %) Obekant (56 %) Allmän plats (22 %) Obekant (59 %) Allmän plats (20 %) Obekant (59 %) Ouppklarade brott*** 30 % 34 % 33 % 15 Prop. 1993/94:101, s. 23 samt Borgeke, Martin, Att bestämma påföljd för brott, Vällingby 2008, s. 154f. 16 Brå 2014:14, s. 44f. 17 Brå 2014:14, s. 45. 18 Brå 2012:07, s. 25 samt 27f., Brå 2013:16, s. 29 samt 31ff., Brå 2014:14, s. 41, 44ff samt 48. 6

Tekniskt 63 % 60 % 64 % uppklarat**** Personuppklarat***** 7 % 6 % 3 % * Statistiken gäller för samtliga hatbrottsmotiv och hatbrott. Det bör observeras att mörkertalet är stort vid hatbrott och anmälningsbenägenheten varierar (se Brå 2014:14, s. 22). ** Siffran inom parentesen anger det totala antalet homofobiska, bifobiska och heterofobiska hatbrott. *** Ouppklarade brott: Begreppet uppklarat är polisiärt och betyder att ärendet har fått ett avslut. När brottet är ouppklarat innebär det att ärendet inte är avslutat/uppklarat. **** Tekniskt uppklarat: När utredningen avslutas av någon annan anledning än att man lyckats binda en person till brottet (exempelvis när gärningen inte anses vara brottslig). ***** Personuppklarat: När en person har bundits till brottet genom åtalsbeslut, strafföreläggande, åtalsunderlåtelse eller frikänns vid rättegång. 2.5 Syftet med 29 kap. 2 7 p. BrB Regeringen lämnade genom prop. 1993/94:101 förslag till en ny straffskärpningsgrund 19 för att bland annat motverka brottslighet med rasistiska eller liknande motiv (29 kap. 2 7 p. BrB). De allmänna utgångspunkterna i förslaget var att det demokratiska samhället vilar på en moralisk grundsyn: Varje individ ska behandlas med samma hänsyn och respekt som andra. Handlingar som innebär att människor särbehandlas med anledning av deras etniska tillhörighet, religion eller kulturella bakgrund, strider mot grundsynen. 20 Som skäl för sitt förlag anförde regeringen att Sveriges samhällsskick bygger på att alla människor har ett lika värde, oavsett ras, hudfärg och etniskt ursprung. Rasism, och liknande uttryck, som uttrycks genom förakt eller förtryck av utsatta grupper var, enligt regeringen, oförenliga med grundläggande värderingar och kunde därför aldrig accepteras. Alla invånare skulle vara trygga mot brott, och därför ansåg regeringen att det var angeläget att varje uttryck av rasism bekämpades med kraft. Bekämpningen skulle inte enbart ses som en reaktion på den enskilda händelsen, utan även visa att sådana tendenser var oacceptabla i ett demokratiskt samhälle. Gärningar med rasistiska (eller liknande) motiv betraktades som ett allvarligt hot mot rättstryggheten som alla i det svenska samhället skulle ha rätt till, oberoende av ursprung eller bakgrund. Regeringen ansåg mot denna bakgrund att bekämpandet av brottslighet med rasistiska eller liknande motiv skulle vara högt prioriterat för det allmänna. 21 19 Ändringen av 29 kap. 2 BrB (genom tillkomsten av 7 p.) trädde ikraft 1994-07-01. 20 Prop. 1993/94:101, s. 15f. 21 Prop. 1993/94:101, s. 20f. 7

En del remissinstanser avstyrkte förslaget eller ställde sig tveksamma till det (bland annat Riksåklagaren, Säkerhetspolisen och Sveriges advokatsamfund). Instanserna ansåg att reglerna om straffmätning enligt 29 kap. 1 2 st. BrB gav tillräcklig möjlighet att beakta rasistiska inslag i brottsligheten. Regeringen ansåg däremot att regleringen inte var tillräcklig då den var allmänt hållen och att den avsåg mycket varierande förhållanden. Därutöver hade åklagare och domstolar inte uppmärksammat de rasistiska (och liknande) motiven tillräckligt under utredningar och i domstol. De av regeringen uppmärksammade omständigheterna sågs som incitament för att i lagstiftningen införa en ny straffskärpningsgrund med särskilt fokus på rasistiska eller liknande motiv. 22 2.6 Tillämpningsproblematik Ett utmärkande problem för tillämpningen av straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 7 p. BrB är att gärningsmannens motiv ska bevisas. Åklagaren, som normalt endast behöver bevisa gärningsmannens uppsåt/oaktsamhet, får nu en extra uppgift: Vid hatbrott måste åklagaren utöver uppsåt/oaktsamhet även bevisa att gärningsmannens motiv har varit att kränka målsäganden på grund av exempelvis etnicitet. 23 Brå diskuterade tillämpningsproblematiken rörande 29 kap. 2 7 p. BrB år 2002. Ett antal domare intervjuades: Flertalet domare hävdade att det var svårt att generellt ange hur förmildrande och försvårande omständigheter vägdes mot varandra. Vid den allmänna straffvärdebedömningen vägdes ett hatmotiv som en av flera omständigheter och redovisades därför sällan särskilt. I de fall domstolarna valde att fokusera på förmildrande omständigheter blev en av följderna att de försvårande omständigheterna inte tydligt behandlades. Det kunde i sin tur få som effekt att målsägandens möjligheter till kränkningsersättning, på grund av till exempel ett hatmotiv, minskade. En ytterligare konsekvens av att domstolarna inte tydligt redovisade sina tankar kring de försvårande omständigheterna var, enligt Brå, att möjligheterna till en enhetlig rättstillämpning av straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 7 p. BrB försvårades. 24 22 Prop. 1993/94:101, s. 20ff. 23 Tiby 1999, s. 226. 24 Brå 2002:9, s. 30. 8

Straffskärpningsgrunden hade år 2002 tillämpats i liten utsträckning och enligt de intervjuade domarna fanns det flera orsaker till detta: Åklagarna åberopade inte grunden tillräckligt ofta och bevisningen hade ofta varit otillräcklig. Brå ansåg att det fanns problem med straffskärpningsgrunden: Domstolarna hanterade hatmotiven olika 25, vilket ledde till oenhetlig rättspraxis. En enhetlig hantering ansågs därför vara nödvändig, och det främst med anledning av kravet på ökad rättssäkerhet. 26 3 Rättsfallsgenomgång 3.1 Klippanmordet 27 Natten till den 9 september 1995 var de tilltalade PL (16 år gammal och klädd i bomberjacka med hakkorsmärke) och K (som vid tillfället inte bar nazistmärken) i Klippan, där de såg PN. De tilltalade diskuterade, med sina vänner, att de skulle angripa PN som var en neger. Enligt K började de tilltalade följa efter PN på grund av dennes mörka hudfärg. PL stack PN med en kniv, vilket ledde till PN:s död. Åklagaren yrkade ansvar för mord och uttryckte i gärningsbeskrivningen att (bland annat) den omständighet att PN hade dödats för sin hudfärgs skull var försvårande, och därför skulle gärningen rubriceras som mord och inte dråp. 28 Tingsrätten konstaterade att PL uppsåtligen hade bragt PN om livet och att motivet hade varit att kränka PN på grund av dennes hudfärg. Vid uppsåtsbedömningen beaktade rätten att PL var fientligt inställd till mörkhyade invandrare, att han hade sagt att han skulle ut och döda blattar, att han samma dag hade hörts säga att han skulle döda en neger samt att han hade firat när han hörde att PN hade avlidit. K dömdes för medhjälp till vållande till annans död. 29 Enligt hovrätten hade de tilltalade följt efter PN med anledning av att han var en färgad invandrare. Vid uppsåtsbedömningen ansåg rätten att varken PL:s allmänna 25 Ibland togs lagrummet upp av domstolarna, och ibland inte. Ibland fanns tydliga resonemang, men oftast inte. Det var således svårt att utläsa hur straffskärpningsgrunden påverkade skadestånd, påföljd m.m. Se Brå 2002:9, s. 30 ff. 26 Brå 2002:9, s. 30ff samt 34f. 27 NJA 1996, s. 509. 28 NJA 1996 s. 509, s. 8-12. 29 NJA 1996 s. 509, s. 12f. 9

rasistiska inställning eller hans uttalanden kunde tilläggas avgörande betydelse. PL dömdes för grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott (och K till medhjälp till de båda gärningarna). Hovrätten menade att motivet hade varit rasistiskt, och konstaterar att det finns en straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 7 p. BrB. 30 Det var enligt HD utrett att PL uppsåtligen hade dödat PN. Enligt HD var det (mot bakgrund av PL:s rasistiska inställning) även klarlagt att ett motiv för gärningen hade varit att kränka PN på grund av dennes hudfärg eller ursprung. Hatmotivet utgjorde enligt HD i och för sig en sådan försvårande omständighet som enligt 29 kap. 2 7 [p.] BrB skall beaktas vid bedömningen av straffvärdet. 31 3.2 Kodemordet 32 De tilltalade (MF, D, J samt MB) var kvällen till den 16 augusti 1995 vid en sjö, där de fick syn på JH och C. C återgav följande i tingsrätten: De tilltalade kom fram till dem. D kastade en flaska mot JH, sparkade honom och frågade om han var nazist. När JH svarade nej fick han ta emot sparkar och slag tills han sade att han älskade nazister. Efter ett tag blev JH kastad i sjön, varefter C lyckades gå iväg. Enligt åklagaren tog sig JH sedan upp ur sjön, varpå han åter blev misshandlad och sedan nerrullad i sjön, där han drunknade. 33 MF uppgav att han tyckte om nazistmusik. MB sade i tingsrätten att han hade nazistiska papper i plånboken när han greps efter händelsen. JB hade vid gärningstillfället en T-shirt med ett tryck av Hitler på bröstet. Enligt D hade samtliga tilltalade nazistiska åsikter. Åklagaren yrkade ansvar för mord (m.m.). 34 Tingsrätten dömde D för mord och olaga hot, MF för mord och J för olaga hot och ansåg att det inte hade framkommit tillräckliga skäl för att vid straffmätningen tillämpa 29 kap. 2 eller 3 BrB. 35 30 NJA 1996 s. 509, s. 16f. 31 NJA 1996 s. 509, s. 23 samt cit. NJA 1996 s. 509, s. 23. 32 (Stenungssunds tingsrätt) Hovrätten för Västra Sverige RH 1997:1. 33 RH 1997:1, s. 1-3. 34 RH 1997:1, s. 1 samt 3-7. 35 RH 1997:1, s. 10ff. 10

Hovrätten delade tingsrättens bedömning i ansvarsfrågan och dömde även MB för underlåtenhet att avslöja grov misshandel. Rätten ansåg att det inte hade framkommit att gärningsmotivet hade varit kränka JH på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande omständighet, och menade att 29 kap. 2 7 p. därför inte var tillämplig. 36 3.3 Tunnelbanemisshandeln 37 Enligt åklagarens gärningsbeskrivning hade J den 12 juni 2008 oprovocerat misshandlat B på en tunnelbanestation i Stockholm. Innan misshandeln hade J skrikit vad gör du i mitt land jävla svartskalle, eller liknande. J hade, i samband med gärningstillfället, spridit uttalanden och meddelanden som uttryckte missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. J hade då skrikit sieg heil och gjort så kallade hitlerhälsningar. Motivet för gärning hade, enligt åklagaren, varit att kränka B på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung. J erkände misshandeln enligt gärningsbeskrivningen, men förnekade åklagarens påstådda motiv. 38 Tingsrätten ansåg, efter genomgång av vittnesförhör och kameraövervakningsfilmer, att J hade misshandlat B i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning. Gällande motivet anförde tingsrätten: Det står tveklöst klart, främst på grund av [J:s] uppträdande i form av upprepade hitlerhälsningar och siegheil-rop, både före, efter och under misshandeln, samt hans yttrande till [B] [ ], att ett motiv för brottet var att kränka denne på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung 39. Rubriceringen av misshandelsbrottet skulle ske efter en bedömning av samtliga omständigheter, enligt rätten. På grund av (bland annat) J:s rasistiska motiv, skulle gärningen rubriceras som grov misshandel. Hatmotivet skulle beaktas vid straffmätningen såsom försvårande omständighet enligt 29 kap. 2 7 p. BrB, ansåg 36 RH 1997:1, s. 16f. 37 Stockholms tingsrätt B 8669-08, Svea hovrätt B 1619-09. 38 B 8669-09, s. 3. 39 Cit. B 8669-09, s. 7. 11

tingsrätten. Då motivet redan hade påverkat gärningsrubricering beaktade rätten inte det vid straffmätningen. 40 Enligt hovrätten skulle misshandeln rubriceras som grov redan utan beaktande av hatmotivet, vilket i stället skulle beaktas som en försvårande omständighet vid straffvärdebedömningen. Hatmotivet medförde enligt rätten att straffvärdet var avsevärt högre 41 än vad tingsrätten hade funnit. Hovrätten tog sedan upp det som enligt lag ska beaktas vid straffmätning. 42 3.4 Förolämpningsfallet 43 E och V var vid tidpunkten för gärningen (3 februari 2010) klasskamrater. Efter en konfrontation där V anklagade E för stöld kallade E V för jävla negerfitta. Åklagaren, som yrkade ansvar för förolämpning, menade att gärningen hade varit särskilt allvarlig då motivet hade varit att kränka V på grund av dennes ras, hudfärg samt nationella eller etiska ursprung. 44 Enligt tingsrätten hade E använt olämpliga skällsord. V borde dock, enligt rätten, ha förstått att E med yttrandet främst gav uttryck för sin ilska med beaktande av bakgrunden till yttrandet. Yttrandet ansågs därför inte ha varit ägnat att skymfa målsäganden på sådant sätt som krävs för straffansvar, och därför ogillades åtalet. 45 Hovrätten ansåg däremot att det måste betecknas kränkande att kalla en mörkhyad person för jävla negerfitta, oavsett sammanhanget. Uttrycket, som enligt rätten uppenbarligen hade haft syftet att såra V:s självkänsla, föranledde ansvar och åtalet bifölls. Motivet hade inte varit rasistiskt, även om det förolämpande uttrycket hade anspelat på V:s hudfärg. Avsikten med yttrandet hade i stället varit att säga ifrån för 40 B 8669-09, s. 6f. samt 9. 41 Straffvärdet motsvarade enligt tingsrätten fängelse ett år för samlad brottslighet (J dömdes utöver misshandel för tre andra brott), och 2 års fängelse enligt hovrätten. Se B 8669-08, s.9 samt B 1619-09, s. 3. 42 B 1619-09, s. 2f. 43 (Gävle tingsrätt) Hovrätten för Nedre Norrland RH 2011:5. 44 RH 2011:5, s. 1. 45 RH 2011:5, s. 1. 12

vad som hade uppfattats som en orättvis beskyllning från V:s sida, enligt hovrätten, och straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 7 p. BrB var därför inte tillämplig. 46 3.5 Sundbybergsmisshandeln 47 Enligt åklagarens gärningsbeskrivning blev G den 24 mars 2012 misshandlad av J och K (båda drogpåverkade) på Sundbybergs järnvägsstation. Motivet för brottet hade varit att kränka G på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung. I målsägandeförhöret med G, vars uppgifter lades till grund för bedömningen, framkom följande: J och K hade kommit fram till honom på stationen och börjat uttala sig rasistiskt; de hade kallat G för jävla neger och sagt att han skulle åka hem till Afrika. J och K hade sedan misshandlat G med sparkar och slag. I polisbilen hade K flera gånger skrikit det var den där jävla negern, enligt egen utsaga. När J i polisförhör efter händelsen hade fått frågan om han har något emot mörkhyade människor hade han svarat: Jag gillar inte som det ser ut i Sverige idag. Jag är nationalist [ ]. Det borde vara någons plikt att vara nationalist [ ]. Ni poliser borde ju veta hur det ser ut i sådana områden, det är ju inte svenskar direkt 48. Vittnet R och polismannen A hade hört de tilltalade uttala sig rasistiskt. Vidare hade polismannen S i sin promemoria skrivit att J flera gånger efter gärningen hade uttalat sig rasistiskt och att J hade en rasistisk läggning, och därför hade S ansett att straffskärpningsregeln om hatbrott var tillämplig. 49 Tingsrätten ansåg att J och K hade misshandlat G. Gällande motivet anförde rätten: För att tillämpa [29 kap. 2 7 p. BrB] krävs [ ] att avsikten [har] varit att kränka genom själva den åtalade gärningen. Tingsrätten finner inte [ ] att så [har] varit fallet. 50 Hovrätten ansåg att tingsrättens dom i fråga om skuld skulle fastställas. Vidare menade rätten att det hade förekommit ordväxling som anspelade på nationalitet, att någon av J och K hade kallat G för ord som neger och att J till polisen hade gett 46 RH 2011:5, s. 2f. 47 Solna tingsrätt B 3635-12, Svea hovrätt B 6089-13. 48 B 3635-12, s. 15. 49 B 3635-12, s. 5, 8, 11, 15 samt 17ff. 50 B 3635-12, s. 20 samt cit. B 3635-12, s. 20. 13

klart uttryck för sina rasistiska åsikter. Mot denna bakgrund fann rätten det utrett att ett motiv för gärningen hade varit att kränka G på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung. Med anledning av (bland annat) hatmotivet var straffvärdet enligt hovrätten betydligt högre än vad tingsrätten hade kommit fram till. Då åklagaren inte hade överklagat domen stannade straffvärdet vid det tingsrätten 51 hade bestämt. 52 3.6 Gångbromisshandeln 53 Y var den 8 september 2013 på väg till en lekplats med sin son YS när han vid en gångbro blev misshandlad av (främst) A med sparkar och slag. Gärningsmännen lyfte sedan Y över broräcket och försökte då, när Y höll sig fast, bända loss hans händer. Enligt Y kallade de tilltalade honom för jävla neger. Åklagaren yrkade ansvar för grov misshandel då målsäganden hade varit i underläge samt att gärningsmännen hade visat särskild hänsynslöshet eller råhet. 54 Tingsrätten ansåg det vara klarlagt att Y hade blivit utsatt för (grov) misshandel av A. En försvårande omständighet vid straffvärdebedömningen var enligt rätten att gärningsmännens uppsåt hade sträckt sig längre än den uppnådda effekten. 55 Hovrätten anförde följande: Den prövning som hovrätten har gjort av bevisningen och av de rättsliga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning i frågorna om skuld, påföljd och skadestånd [ ]. 56 3.7 SUS-misshandeln 57 M och S besökte kvällen den 4 augusti 2012 akutmottagningen på Skånes universitetssjukhus i Malmö (SUS). R blev samtidigt skjutsad till sjukhuset av sin dotter. Väl vid akutmottagningen misshandlade R (som helt saknar minnesbilder från 51 Tingsrättens straffvärde är oklart. Strafftidens längd bestämdes till en månad för J och K. J dömdes för misshandel, snatteri och narkotikabrott och K för misshandel och narkotikabrott. Se B 3635-12, s. 1-4 samt 22. 52 B 6089-13, s. 6f. 53 Malmö tingsrätt B 9243-13, Hovrätten över Skåne och Blekinge B 1534-14. 54 B 9243-13, s. 3ff. 55 B 9243-13, s. 8f samt 12. 56 B 1534-14, s. 3. 57 Malmö tingsrätt B 7642-12, Hovrätten över Skåne och Blekinge B 1243-14. 14

händelseförloppet) M och S (som båda bar slöja vid gärningstillfället). M hävdade i rätten att R bland annat hade skrikit ni förstör landet. Vittnet MR vittnade om att R hade sagt att han skulle döda alla. Enligt åklagaren hade motivet för gärningen varit att kränka M och S på grund av ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. 58 Tingsrätten ansåg det vara utrett att R (uppsåtligen) hade misshandlat M och S, men att det inte var visat att det var ett hatbrott. Det var enligt tingsrätten lätt att förstå att M och S trodde att de hade blivit misshandlade på grund av sin religion då de bar slöja och då det inte hade funnits någon annan begriplig anledning för R att misshandla dem. Enligt rätten var det dock inte visat att R hade ropat något som hade syftat på M och S:s etniska ursprung eller trosbekännelse. Uttalandet ni förstör landet kunde inte tolkas på det sättet. Att R, efter händelsen, hade uttryck sig på ett oacceptabelt och nedsättande sätt till polismannen V gav inte stöd för att misshandeln mot M och S hade haft det motiv som åklagaren gjorde gällande, menade tingsrätten. 59 Initialt redogjorde hovrätten (som tog del av samma utredning som tingsrätten) för några vittnesförhör, som inte framgick av tingsrättens dom. O hade i vittnesförhör angett att R efter misshandeln hade sagt det är muslimernas fel. Polismannen V hade berättat följande i vittnesförhör: R hade inte velat prata med honom då han var muslim. R hade sagt att muslimerna är som nazister och de tar våra pengar. V hade inte fått röra R då V var muslim. R hade sagt att han hade blivit slagen av muslimer, och att kvinnorna var precis likadana. V:s kollega (C) hade vidimerat V:s uppgifter och själv angett att hon aldrig tidigare hade mött ett sådant hat mot muslimer. 60 Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att R med uppsåt hade misshandlat M och S. Med beaktande av att M och S hade burit slöja vid gärningstillfället, att R aktivt hade sökt upp dem, C, V och O:s uppgifter samt att inget annat tänkbart motiv hade framkommit, ansåg hovrätten att R hade angripit M och S på grund av att de bar slöja, vilket ansågs vara en tydlig symbol för deras trosbekännelse. Hatmotivet medförde, 58 B 7642-12, s. 3 samt 6. 59 B 7642-12, s. 8ff. 60 B 1243-14, s. 4ff. 15

enligt rätten, att straffvärdet var högre än vad tingsrätten hade ansett. Efter att hänsyn hade tagits till en rad (ytterligare) försvårande samt förmildrande omständigheter enligt 29 kap. 2 7 p. samt 5 1 st. 5 p. BrB, ansåg hovrätten att straffmätningsvärdet motsvarade fängelse i två månader. 61 3.8 Burger King-misshandeln 62 L och S var vid 22-tiden den 7 mars 2013 på Burger King när de kom i konflikt med varandra. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning hade S (som vid gärningstillfället hade varit berusad) utdelat slag mot L och samtidigt uttalat rasistiska tillmälen mot honom. Åklagaren åberopade (förutom 3 kap. 5 BrB) 29 kap. 2 7 p. BrB som tillämpligt lagrum. L angav i målsägandeförhör att S hade sagt åk hem till aplandet din äckliga jävel, varefter hon hade fortsatt att kalla honom för neger, smuts, m.m. Uppgifterna lämnade av L fick i tingsrätten stöd av vittnesförhören med J och SP. 63 Tingsrätten fann, med beaktande av vittnesförhören, att S hade angripit L som åklagaren hade angett i gärningsbeskrivningen, och S dömdes därför för misshandel. Beträffande straffvärdet anförde tingsrätten följande: Gärningen motsvarar en månads fängelse och frågan är om det ska höjas enligt 29 kap. 2 7 p. BrB. Det är klarlagt att S har uttalat sig på ett rasistiskt och kränkande sätt, men det är inte visat att motiv bakom S:s angrepp var rasistiskt. 29 kap. 2 7 p. är därför inte tillämplig. 64 Hovrätten gjorde ingen annan bedömningen i skuldfrågan än den tingsrätten hade gjort, och dömde S för misshandel. Gällande straffvärdet uttalade rätten följande: Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning av gärningens straffvärde. 65 61 B 1243-14, s. 10f. 62 Göteborgs tingsrätt B 2696-14, Hovrätten för Västra Sverige B 2995-14. 63 B 2696-14, s. 3f. 64 B 2696-14, s. 5f. 65 B 2995-14, s. 2 samt cit. B 2995-14, s. 2. 16

4 Analys och slutsatser 4.1 Vad är ett hatbrott och vilka syften fanns bakom inrättandet av 29 kap. 2 7 p. BrB? När ett brott har haft ett hatmotiv (det vill säga när motivet har varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse (sexuell läggning) eller annan liknande omständighet) kan det definieras som ett hatbrott. Det bör dock påpekas att det inte finns någon enhetlig definition av begreppet. Efter rättsfallsgenomgången går följande att utläsa angående hatmotiv och hatbrott: En helhetsbedömning av gärningen, men främst gärningsmannen, ska göras vid motivbedömningen, vilket framgår av Klippanmordet (och även Sundbybergsmisshandeln och Tunnelbanemisshandeln). Vad den tilltalade har gjort, under gärningen gör och även vad denne efter gärningen kommer att göra, ska således beaktas. Av Förolämpningsfallet förstås att ett rasistiskt uttalande (genom att exempelvis kalla en mörkhyad person för jävla negerfitta ) under ett bråk eller liknande inte i sig innebär att det har förelegat ett hatmotiv. Uttalandet ska däremot anses vara tillräckligt för att begå ett förolämpningsbrott. I prop. 1993/94:101 anförde regeringen att alla människor har ett lika värde och att rasism och liknande uttryck var oförenliga med grundläggande värderingar och därför aldrig kunde accepteras. Syftena med att införa den nya straffskärpningsgrunden var att markera att hatmotiv och hatbrott (som tidigare inte hade beaktats tillräckligt) var oacceptabla och att rasism (och liknande) skulle bekämpas. Åklagare och domstolar hade inte uppmärksammat hatmotiven tillräckligt under utredningar och i domstol, vilket genom den nya straffskärpningsgrunden skulle förändras. Syftena kan således sägas ha en allmänpreventiv prägel, då man genom straffskärpningsgrunden ville att färre skulle begå (hat)brott. 17

4.2 Uppfylls syftena bakom 29 kap. 2 7 p. BrB av rättstillämparna? Efter rättsfallsgenomgången kan konstateras att syftena bakom straffskärpningsgrunden definitivt inte uppfylls av rättstillämparna. Först och främst måste åklagarna och domstolarna lära sig vad straffvärdebedömning och straffmätning är och när det ska göras (jämför Klippanmordet, Kodemordet, Tunnelbanemisshandeln och SUSmisshandeln). Lagtexten är tydlig, men verkar vara svårtillämplig för domstolarna. För att syftena bakom grunden överhuvudtaget ska kunna uppfyllas, måste rättstillämparna kunna göra korrekta straffvärdebedömningar och straffmätningar. Flertalet domare hävdade i intervjuerna med Brå att det var svårt att ange hur förmildrande och försvårande omständigheter vägdes mot varandra, och därför redovisades omständigheterna sällan särskilt. Även om omständigheterna är svåra att redovisa, ska domstolarnas domskäl kritiseras. I Klippanmordet, Tunnelbanemisshandeln, Sundbybergmisshandeln och SUS-misshandeln framgår det inte vilken effekt hatmotiven fick, vilket innebär otydlig praxis (i Klippanmordet framgår det inte om hatmotivet påverkade straffvärdet överhuvudtaget). Vidare kom tingsrätterna i Sundbybergsmisshandeln och SUS-misshandeln fram till ifrågasättningsbara och felaktiga slutsatser rörande motivet, som hovrätterna sedan ändrade. Bristfälliga domskäl leder till att rättstillämpningen inte är enhetlig vilket även Brå kom fram till år 2002 och det är ett rättssäkerhetsproblem. Utan enhetlig praxis är det omöjligt att uppfylla syftena bakom straffskärpningsgrundens införande: Den spretiga, och otydliga, praxisen leder till att man inte har lyckats markera emot och bekämpa hatbrott (och hatmotiv) som det var tänkt. 4.3 Slutsatser Att hatbrottsanmälningar ökar men andelen (person)uppklarade hatbrott minskar är en tydlig indikation på att syftena bakom straffskärpningsgrunden inte uppfylls. Den dåvarande lagstiftningen ansågs vara för allmänt hållen och inte tillräckligt effektiv, vilket tycktes förändras med den nya grunden. För att uppfylla syftena krävs däremot att rättstillämparna faktiskt på ett korrekt och enhetligt sätt använder sig av bestämmelsen. 18

Att rättstillämpningen är otydlig och oenhetlig framgår tydligt efter rättsfallsgenomgången: Det är exempelvis ytterst märkligt att straffskärpningsgrunden inte ansågs vara tillämplig i Burger King-misshandeln efter en jämförelse med Sundbybergsmisshandeln. Tingsrätternas slutsatser i Sundbybergsmisshandeln och SUS-misshandeln bör också kritiseras, då hatmotivet så pass tydligt framkom i fallen. Då det inte heller går att utläsa vilken effekt straffskärpningsgrunden har fått när den väl har använts, är det inte möjligt att avgöra om den har använts på ett enhetligt sätt. Bevissvårigheterna som föreligger för att bevisa ett motiv (för åklagarna) ska inte negligeras. Åklagarna bör i andra hand, ifall hatmotiv inte kan styrkas, yrka ansvar för förolämpningsbrott (jämför Förolämpningsfallet). Domstolarna kan givetvis utdöma ansvar utan att åklagarna specifikt har yrkat för det, men tycks inte göra det; Burger King-misshandeln är ett tydligt exempel på där domstolen (även) borde ha utdömt ansvar för förolämpningsbrott (då man ansåg att hatmotiv inte hade förelegat). För att uppfylla syftena bakom straffskärpningsgrundens införande måste rättstillämpningen vara enhetlig och tydlig. Utan motivering från domstolarna går det inte utläsa när och varför straffskärpningsgrunden är eller inte är tillämpning och vilken effekt det får. Det leder således till otydlighet, vilket i sin tur leder till att domstolarna hanterar hatmotiven olika (som Brå-rapporten påpekade redan år 2002) och att praxis blir oenhetlig, och det är ett rättssäkerhetsproblem. Domstolarna måste, även om det är svårt, motivera sina beslut för att uppnå enhetlighet. Avsaknaden av vägledande avgöranden (med undantag för de fåtal, bristfälliga fall som finns) är tydlig. Genom vägledande avgöranden och tydliga domskäl kan rättstillämparna tydligt markera att hatmotiv (och liknande) inte är acceptabla. Tydliga domskäl leder till enhetlig praxis, vilket innebär att hatbrott och hatmotiv kan bekämpas såsom det var tänkt när straffskärpningsgrunden infördes, och (rätts)samhället kan visa sitt tydliga avståndstagande från hatmotiv och hatbrott. 19

Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck SFS 1962:700 Prop. 1993/94:101 Brottsbalk Åtgärder mot rasistisk brottslighet och etniskdiskriminering i arbetslivet Litteratur Asp, Petter; Ulväng, Magnus; Jareborg, Nils, Kriminalrättens grunder, Iustus förlag, Västerås 2010 Borell, Klas, Islamofobiska fördomar och hatbrott: En kunskapsöversikt, SST:s skriftserie nr 1 (Nämnden för statligt stöd till trossamfund), Markaryd 2012 Borgeke, Martin, Att bestämma påföljd för brott, Norstedts Juridik AB, 1u, Vällingby 2008 Jareborg, Nils; Zila, Josef, Straffrättens påföljdslära, Norstedts Juridik AB, 4u, Polska 2014 Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, 7u, Iusté AB, Tallinn 2014 Tiby, Eva, Hatbrott? : Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott, Kriminologiska institutionen, Univ., Stockholm 1999 Elektroniska källor http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/satsning-mot-hatbrott-masteomfatta-hela-samhallet/, hämtad 2014-11-15 http://www.ne.se.ludwig.lub.lu.se/lang/rättssäkerhet, hämtad 2014-11-17 http://www.polisen.se/vastmanland/lagar-och-regler/om-olikabrott/valdsbrott/misshandel/fakta-om-hatbrott/, hämtad 2014-11-27 Övrigt Brå 2002:9 Brå 2012:7 Brå 2013:16 Brå 2014:14 Hatbrott En uppföljning av rättsväsendets insatser Statistik Statistik Statistik 20

Rättsfallsförteckning Tingsrätt B 8669-08 Stockholms tingsrätt (dom 2009-01-27) B 3635-12 Solna tingsrätt (dom 2013-05-21) B 7642-12 Malmö tingsrätt (dom 2014-04-02) B 2696-14 Göteborgs tingsrätt (dom 2014-04-24) B 9243-13 Malmö tingsrätt (dom 2014-04-30) Hovrätt B 1619-09 Svea hovrätt (dom 2010-05-04) B 6089-13 Svea hovrätt (dom 2014-05-27) B 1534-14 Hovrätten över Skåne och Blekinge (dom 2014-09-15) B 1243-14 Hovrätten över Skåne och Blekinge (dom 2014-09-17) B 2995-14 Hovrätten för Västra Sverige (dom 2014-09-26) Rättsfall från hovrätterna RH 1997:1 RH 2011:5 Stenungssunds tingsrätt (dom 1996-06-04?), Hovrätten för Västra Sverige (dom 1996-06-04?) Gävle tingsrätt (dom 2010-09-21), Hovrätten för Nedre Norrland (dom 2011-01-18) Högsta domstolen NJA 1996 s. 509 21