JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet. Emma Adolfsson. JUEN01 Straffansvar och straffpåföljder med särskilt fokus på det kriminella våldet

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Emma Adolfsson Bestäms straffvärdet eller bestämmer det? - om omständigheterna som föranleder synnerligen grov misshandel och dessas förhållande till straffvärde och grad JUEN01 Straffansvar och straffpåföljder med särskilt fokus på det kriminella våldet Fördjupningskurs på juristprogrammet 15 högskolepoäng, HT 2014 Handledare: Helen Örnemark Hansen

2 Innehåll FÖRKORTNINGAR 2 1 INLEDNING Bakgrund Syfte och frågeställning Avgränsning Metod, material och teori Disposition 5 2 STRAFFVÄRDE OCH GRADINDELNING Allmänt Närmre om straffvärde I förhållande till gradindelning 7 3 SKÄRPTA STRAFF FÖR ALLVARLIGA VÅLDSBROTT M.M Bakgrund Generell höjning vid grova våldsbrott Uppdelad straffskala för grov misshandel 10 4 GROV MISSHANDEL Den lägre straffskalan Den högre straffskalan Rättspraxis NJA 2011 s NJA 2012 s RH 2012: Några ytterligare hovrättsdomar Rapport från Brå 16 5 ANALYS Omständigheterna Förhållandet till straffvärde och grad 20

3 5.3 Sammanfattaning och avslutande kommentarer 21 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 23 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 25

4 Förkortningar BrB Brottsbalk (1962:700) Brå HD NJA Prop. RH SFS SOU Brottsförebyggande rådet Högsta domstolen Nytt juridiskt arkiv Proposition Rättsfall från hovrätterna Svensk författningssamling Statens offentliga utredningar 2

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund Den 1 juli 2010 trädde nya lagändringar i BrB ikraft 1, vilka hade till syfte att skärpa straffen för de allvarliga våldsbrotten. Ändringar skedde i b.la. straffvärdesbestämmelsen i 29 kap. 1 BrB och i bestämmelsen om grov misshandel i 3 kap. 6 BrB. Den sistnämnda är den som främst är föremål för denna uppsats. Ändringen innebär att grov misshandels straffskala delas upp på två; en som anges i bestämmelsens 2 st. som är hänförlig till de fall som är att anse som synnerligen grova, och en i bestämmelsens 1 st. för övriga fall av grov misshandel. Förarbetena understryker att uppdelningen av straffskalan inte innebär någon ändring i brottsrubriceringen båda är att hänföra till grov misshandel. 2 Skillnaden mellan straffskalorna är i princip enbart att omständigheterna som föranleder synnerligen grov misshandel är mer kvalificerade än omständigheterna för grov misshandel i andra fall. Det kan därför uppstå svårigheter i att bedöma vilka fall som har omständigheter som är tillräckligt kvalificerade för synnerligen grov misshandel. 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med uppsatsen är att undersöka i vilka fall den högre straffskalan i bestämmelsen om grov misshandel är avsedd att användas, i praktiken används på, och hur det förhåller sig till grunderna för straffvärde och gradindelning. För att upprätthålla syftet besvaras följande frågeställning: Vilka omständigheter bestämmer om en misshandel ska betraktas som synnerligen grov, och hur förhåller sig dessa till hur en gärnings klandervärdhet mäts utifrån reglerna om straffvärde och gradindelning? För att besvara frågeställningen bistår följande underfrågor (som motsvaras av uppsatsens avsnitt) med vägledning: - Hur bestäms en gärnings straffvärde och gradindelning? - Vad är bakgrunden till den lagändring som delade upp straffskalan för grov misshandel? - Med vilka faktorer bestäms om en grov misshandel ska hänföras till den lägre eller den högre straffskalan? 1.3 Avgränsning Då uppsatsen har begränsat utrymme ska först noteras att det förutsätts att läsaren besitter grundläggande kunskaper i straffrätt, t.e.x principerna för brott och straff och rekvisiten för misshandel. 1 SFS 2010: Prop. 2009/10:147, s

6 Vad gäller omständigheterna för grov misshandel och synnerligen grov misshandel behandlas främst de objektiva rekvisiten. Avgränsning sker således mot de subjektiva. Påföljd bestäms enligt 29 och 30 kap. BrB. Enbart de bestämmelser som är av vikt för besvarandet av frågeställningen behandlas. Således utelämnas t.ex. reglerna som vägleder i frågan om skäl för fängelse föreligger eller inte. Vidare har det under årens lopp skett många diskussioner om straffvärde och straffmätning. Av utrymmesskäl behandlas detta enbart i sådan mån att läsaren förstår de problem som uppsatsen tar sikte på Metod, material och teori I uppsatsen används den rättsdogmatiska metoden som bygger på rättskällorna, d.v.s. författningar, förarbeten, rättspraxis samt doktrin. 4 Den uppmärksamme läsaren noterar att doktrin främst används i det avsnitt som behandlar straffvärde och gradindelning. Detta beror på att doktrin inte behandlat den uppdelade straffskalan för grov misshandel i någon högre grad. Således tas i de andra avsnitten sikte på övriga nämnda rättskällor. Vad gäller rättspraxis ska främst nämnas NJA 2011 s. 89 där HD för första gången uttalar sig om de nya lagändringarna. Härutöver behandlas ytterligare ett fall från HD, samt hovrättsavgöranden. Sandberg menar att redogörelse av underrättspraxis är av vikt med hänsyn till ett praktiskt syfte, då det visar på problemen i praktiken. 5 Det är så hovrättsfallen i denna uppsats används d.v.s. som praktiska exempel på hur straffskalorna för grov misshandel tillämpas. Observera att samtliga hovrättsfall efter bestämmelsens ikraftträdande som berör gränsen mellan straffskalorna inte behandlas. Urvalet är gjort utifrån vad som hänvisats till på Karnov i anslutning till bestämmelsen, och tjänar som exempel på fall som bedömts enligt den högre straffskalan. Således används en kvalitativ metod avseende rättspraxis, där innehållet i domarna är det centrala 6 för att exemplifiera hur underrätterna behandlar omständigheterna som är föremål för uppsatsen. Materialet i uppsatsen är som nyss nämnts främst förarbetena till lagändringen samt rättspraxis. Härutöver behandlas även en rapport från Brå. 7 Observera att rapporten tillkommit bara några år efter lagändringen, varför det är svårt att dra några helt tillförlitliga slutsatser från denna. Den doktrin som används i avsnittet om gradindelning och straffvärde är, av källkritiska skäl, författad av inom straffrätten välkända namn. Här kan särskilt nämnas Petter Asp, Martin Borgeke, Nils Jareborg, Magnus Ulväng samt Josef Zila. Den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen är, som framgår av frågeställningen, grunderna för straffvärde och gradindelning som ett verktyg att mäta en gärnings klandervärdhet. Detta behandlas i ett eget avsnitt i avhandlingen (avsnitt 2), varför jag här nöjer mig med att hänvisa dit. 3 För vidare läsning om dessa diskussioner, se t.ex. Asp & von Hirsch 1999 samt Zila Lehrberg 2014, s Sandberg 1995/96, s Sandberg 1995/96, s Brå 2014:6. 4

7 1.5 Disposition Här ska enbart noteras att uppsatsens disposition bygger på de i frågeställningen nämnda underfrågorna, som motsvarar vars ett avsnitt i den ordning de är ställda. Uppsatsen avslutas med en analys som syftar till att besvara den huvudsakliga frågeställningen. 5

8 2 Straffvärde och gradindelning I detta avsnitt behandlas grunderna för straffvärde och gradindelning som ett verktyg att mäta en gärnings klandervärdhet, tillika den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen. Det är för läsarens förståelse av vikt att visa vad straffvärdet egentligen ger uttryck för. Detta bidrar inte enbart till förståelse av de kommande avsnitten utan också till insikt av det problem som frågeställningen uttrycker. 2.1 Allmänt Denna del inleds med några ord om rättvisa. Jareborg menar att rättvisa inom straffrätten kommer till uttryck dels på kriminaliseringsnivå genom fastställande av tillämplig straffskala på olika brottstyper, dels på domsnivå genom bestämmande av konkret straff. Ett rättvist straff är det som gärningsmannen gör sig förtjänt av utifrån nivåerna. 8 Nedan redogörs för dessa nivåer utifrån begreppet straffvärde. Begreppet straffvärde kan användas i två olika avseenden abstrakt och konkret. Det abstrakta är det som kan utläsas av straffskalan till ett visst brott i jämförelse med straffskalor för andra brott. Lagstiftaren uttrycker genom straffskalan hur allvarligt denna ser på brottstypen jämfört med andra. 9 Det konkreta straffvärdet uttrycker istället hur allvarlig gärningen i det enskilda fallet är. Domstolen bestämmer den grad av förkastlighet som den enskilda gärningen innefattar i jämförelse med andra inom samma brottsrubricering. 10 Såväl konkret som abstrakt straffvärde ger således uttryck för en gärnings klandervärdhet. Ju allvarligare brottet är, desto högre är straffvärdet. 11 Detta ger också uttryck för skuldprincipen, d.v.s. att straffet ska motsvara graden skuld. 12 När det talas om straffvärde syftas oftast till det konkreta straffvärdet, och begreppet används fortsättningsvis i denna mening om inte annat anges. Straff ska, enligt 29 kap. 1 1 st. BrB, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för brottets straffskala efter gärningens straffvärde. Borgeke menar att straffvärdet ofta motsvaras av straffskalans minimistraff, eftersom lagstiftaren genom detta minimum uttalat vad ett sådant brott åtminstone ska motsvara. För att domstolen ska bestämma ett högre straffvärde, måste någonting göra gärningen allvarligare än det enklaste av brotten som straffskalan ska tillämpas på Jareborg 2013, s Observera att Borgeke menar att straffskalan ibland även beslutas av lagstiftaren utifrån tvångsmedels tillämplighet. Det går således inte alltid att enbart se allvaret i brottet genom straffskalan. Se Borgeke 2012, s Jareborg & Zila 2014, s Borgeke 2012, s Asp m.fl. 2013, s Borgeke 2012, s

9 2.2 Närmre om straffvärde Enligt straffvärdesbestämmelsen i 29 kap. 1 2 st. BrB ska vid bestämmande av straffvärdet den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit beaktas, liksom vad den tilltalade insett eller borde ha insett samt de avsikter eller motiv denna haft. I och med lagändringen 2010 ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person. Enligt Jareborg och Zila är straffvärdet i princip en funktion av gärningens skadlighet eller farlighet och den brottsliges skuld sådan den kommit till uttryck i gärningen. 14 Bedömningen inriktas således på tre faktorer; det kränkta eller hotade intressets betydelse, hur nära gärningen varit en faktiskt kränkning av detta samt om gärningen utförts uppsåtligen eller av oaktsamhet. 15 Borgeke menar att domstolen vid de två första faktorerna har att bedöma i vilken utsträckning som det straffskyddade intresset har blivit angripet genom det aktuella brottet, 16 medan den sistnämnda faktorn kan gälla vilken typ av uppsåt (t.ex. avsiktsuppsåt) gärningsmannen haft. 17 Bedömningen av faktorerna angivna i 29 kap. 1 2 st. sker mot bakgrund av tidigare rättspraxis och lagstiftarens avsikter. 18 Det förstnämnda är av absolut vikt. Zila beskriver det som att domstolen i det konkreta fallet objektiviserar sin slutsats om brottets straffvärde genom att ta hänsyn till hur andra domstolar (rättspraxis) i jämförbara fall bestämt straffvärdet. 19 På så vis är det domstolen som skapar straffvärdet för den konkreta gärningen. Vid bestämmande av straffvärdet ska utöver ovan nämnda faktorer även 29 kap. 2 och 3 BrB beaktas, vilka anger försvårande respektive förmildrande omständigheter, som verkar för att precisera 1 2 st. 20 När straffvärdet är bestämt skall påföljdsval enligt 30 kap BrB göras parallellt med en straffmätning. Straffmätningsvärdet 21 är sedan det som resulterar i det konkreta straffet I förhållande till gradindelning Gärningens konkreta straffvärde avgör inte till vilken svårhetsgrad av ett brott den hör (t.ex. misshandel eller grov misshandel). I 29 kap. 1 BrB förutsätts ju, enligt ordalydelsen, att straffskalan är bestämd innan straffvärdet fastställs. Således bestäms gradindelningen innan straffvärdet av den aktuella handlingen. 23 Svårhetsgraden och straffvärdet sammanfaller 14 Cit. Jareborg & Zila 2014, s Jareborg & Zila 2014, s Cit. Borgeke 2012, s Borgeke 2012, s Jareborg & Zila 2014, s Cit. Zila 1999, s Jareborg & Zila 2014, s Till straffmätningen hänförs b.la. 29 kap. 4 BrB (straffskärpning vid tidigare brottslighet) och 5 (billighetsskäl). 22 Jareborg & Zila 2014, s Jareborg & Zila 2014, s

10 dock ofta om en misshandel anses ha mer än ett års straffvärde motsvarar det oftast en grov misshandel (3 kap. 6 BrB). Detta beror på att de flesta kriterierna som beaktas vid straffvärdebedömningen också beaktas vid bestämmande av svårhetsgraden. Skillnaden består i att det främst är skadan, kräkningen eller faran med brottet som påverkar svårhetsgraden, och skuldfrågan desto mindre, samt att enbart provokation och mänsklig medkänsla i 29 kap. 3 BrB påverkar. Dessa faktorer, tillsammans med de som eventuellt anges som särskilt ska beaktas i den enskilda bestämmelsen, bestämmer till vilken svårhetsgrad en gärning ska hänföras. Varje svårhetsgrad, d.v.s. brottsbeskrivning som tilldelats egen straffskala, betraktas som en särskild brottstyp. 24 I vissa fall kan omständigheter som ska beaktas vid det konkreta straffvärdet redan ingå i den bedömning som görs vid bestämmandet av till vilken svårhetsgrad ett brott hör. Dessa omständigheter, som anges i den aktuella brottsbestämmelsen, kallas för brottsinterna, och ska då inte beaktas ytterligare en gång vid bestämmandet av det konkreta straffvärdet. Om en omständighet t.ex. anges som försvårande i 29 kap. 2 BrB (brottsextern omständighet), men redan har beaktats för att bestämma brottet till grovt brott genom rekvisit i bestämmelsen (brottsintern omständighet), ska omständigheten inte beaktas igen för ett högre straffvärde Asp m.fl. 2013, s Borgeke 2012, s

11 3 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. Som tidigare nämnts trädde i juli 2010 lagändringar, som samtliga var ett resultat av propositionen Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. 26, i kraft. Avsnittet redogör inledningsvis för bakgrunden till förslagen i propositionen. Därefter behandlas motiven till lagändringen i 29 kap. 1 2 st. BrB, i syfte att visa lagstiftarens tanke med den generella straffhöjningen för allvarliga våldsbrott. Avslutningsvis behandlas motiven till den uppdelade straffskalan för grov misshandel, som således uttrycker de tankar som grundar det abstrakta straffvärdet (d.v.s. straffskalan) för de olika fallen av grov misshandel. 3.1 Bakgrund I propositionen Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. tar regeringen ställning till en utredning som Straffnivåutredningen presenterat avseende förändring av straffmätningen för allvarliga våldsbrott, i syfte att skärpa synen på desamma. 27 Såväl regeringen som utredningen anser att straffnivån avseende allvarliga våldsbrott bör höjas, dels genom ändring i bestämmelserna om straffvärde, dels genom ändring i straffskalorna för vissa brott. Motiveringen till dessa förändringar görs med utgångspunkt i att straff för brott ska motsvara gärningens allvar och klandervärdhet. Regeringen menar att synen på brottstyper förändras med tiden, och att det när förändringen blir mer varaktig krävs lagändringar för att anpassa gällande rätt till samhällsutvecklingen. Synen har nu, under en längre tid, utvecklats till att bli strängare avseende brott mot personers fysiska integritet, och medvetenheten om grova våldsbrotts påverkan på brottsoffret har ökat. Offret utsätts inte enbart för fysiska skador, utan även psykiska påfrestningar. Dessutom påverkas samhället i stort då även andra än brottsoffer upplever rädsla, vilket medför att människor begränsas i t.ex. vilka områden de uppehåller sig. 28 Samtidigt som synen på de allvarligare våldsbrotten blivit strängare, menar regeringen att motsatsen skett med t.ex. förmögenhetsbrotten, vilket bör återspeglas i lagstiftningen. De förstnämnda bör ha en högre straffnivå, och därmed uttrycka större klandervärdhet, än andra brottstyper. 29 Det hänvisas till en kartläggning Åklagarmyndigheten har gjort, där det framgår att straff i majoriteten av fall bestäms i den nedre fjärdedelen av straffskalan. Så var fallet med t.ex. grov misshandel där den nedre fjärdedelen av skalan användes i 95,7 % av fallen år Prop. 2009/10: Straffnivåutredningens resultat redovisas i SOU 2008: Prop. 2009/10:147, s Prop. 2009/10:147, s Domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott, s

12 3.2 Generell höjning vid grova våldsbrott Den nu behandlade propositionen resulterade i flera lagändringar, varav den största återfinns i straffvärdesbestämmelsen i 29 kap. 1 2 st. Denna syftar till att generellt höja straffen för allvarliga våldsbrott. 31 I bestämmelsen anges nu att det vid bedömningen av en gärnings straffvärde särskilt ska beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Allvarligt angrepp motsvarar ett straffvärde på åtminstone sex månader, och det är endast gärningar som består i våld, hot eller jämställt handlande som omfattas (t.ex. grov misshandel). Detta medför att sådana brott nu ska tillmätas ett högre straffvärde än vid tidigare praxis. Propositionen ger exempel på hur bestämmelsen ska få genomslag; t.ex. ska grov misshandel som enligt tidigare praxis haft ett straffvärde på ett års fängelse, ha ett straffvärde på ett år och tre månader. 32 Exemplifieringen som redovisas innebär att straffvärdet för brott som omfattas av det nya tillägget i bestämmelsen ska ökas med ungefär % jämfört med en bedömning enligt tidigare praxis. 33 Bestämmelsen behandlas inte närmre i denna uppsats. Påpekas skall dock att valt lagstiftningsförfarande fått utstå kritik av såväl HD som doktrin Uppdelad straffskala för grov misshandel Den lagändring som är föremål för uppsatsen har delat upp straffskalan för grov misshandel i två; en för synnerligen grov (3 kap. 6 2 st. BrB) och en för övriga fall av grov misshandel (1 st.). Utöver den höjning av straffvärdet för grov misshandel som följer av den ovan nämnda lagändringen i straffvärdesbestämmelsen valde regeringen alltså att föreslå ytterligare skärpta regler. Grov misshandel som är att betrakta som synnerligen grov har nu en straffskala på lägst fyra och högst tio års fängelse. För annan grov misshandel är straffskalan lägst ett och högst sex års fängelse. Den tidigare straffskalan för grov misshandel, lägst ett och högst tio års fängelse, delas därmed på två. Som tidigare nämnts har Åklagarmyndigheten visat på att det i praxis, vid utdömande av straff avseende grov misshandel, i 95,7 % av fallen år 2005 användes den nedre fjärdedelen av straffskalan. 35 Dessutom, menar regeringen, har straffvärdet i praxis vid de allvarligaste fallen av grov misshandel (t.ex. innefattande av tortyrliknande inslag) inte ansetts motsvara mer än tre till fyra års fängelse, annat än i undantagsfall. Det har i princip enbart varit då våldet lett till döden eller ingått som ett led i annat allvarligt brott. Inte heller i de fallen har översta delen av straffskalan använts. Regeringen menar att 31 Prop. 2009/10:147, s Prop. 2009/10:147, s Prop. 2009/10:147, s Se t.ex. NJA 2011 s. 89, Borgeke m.fl samt Jareborg & Zila 2014, s Domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott, s

13 klandervärdheten för de gärningar som är hänförbara till de allvarligare fallen av grov misshandel många gånger ligger närmre, eller till och med högre än klandervärdheten för dråp, som har ett minimistraff på sex års fängelse. Dessutom jämförs med grov våldtäkt och grovt rån som båda har ett straffminimum på fyra års fängelse. Med hänsyn till att straffnivån för de allvarligare fallen av grov misshandel inte stod i rimlig proportion till allvarligheten, och inte heller låg på lämplig nivå i förhållande till andra brott, ansåg således regeringen att ett behov av höjd straffnivå förelåg. Straffskalans minimum för misshandel som är att anse som synnerligen grov bestämdes, utifrån dessa förutsättningar, till fyra års fängelse (vilket motsvarar minimistraffet för såväl grov våldtäkt som grovt rån). 36 Regeringen menar att eftersom ändringen av straffskalan ska tillämpas tillsammans med ändringen i 29 kap. 1 2 st. BrB, straffvärdet för grov misshandel som betraktas som synnerligen grov som utgångspunkt ska anses ha ett straffvärde som överstiger fyra års fängelse. 37 Synnerligen grov misshandel utgör inte en egen brottsrubricering, utan är en del av grov misshandel, men med egen straffskala. Regeringen menar att fallen inte ytterligare behöver särskiljas genom egen brottsrubricering Prop. 2009/10:147, s Prop. 2009/10:147, s Prop. 2009/10:147, s

14 4 Grov misshandel Detta avsnitt syftar till att visa vilka omständigheter som skiljer en grov misshandel enligt den lägre straffskalan med en som är att hänföra till synnerligen grov enligt den högre. Först redogörs för de omständigheter som ska beaktas för den lägre, sedan för den högre. Därefter behandlas den rättspraxis från HD och viss praxis från hovrätterna som tillkommit efter lagändringen, vilket flyttar fokus från lagstiftarens avsikter till domstolarnas tillämpning (och därmed från det abstrakta till det konkreta straffvärdet). Slutligen redogörs för en rapport från Brå, i syfte att ytterligare bidra med en objektiv bild av den praxis som följt efter reformen. 4.1 Den lägre straffskalan Grov misshandel regleras i 3 kap. 6 BrB. Straffskalan ligger, om gärningen inte är att anse som synnerligen grov, på minst ett 39 och högst sex års fängelse. Vid bedömningen av om en misshandel är grov ska enligt lagrummet särskilt beaktas om gärningen varit livsfarlig, om offret tillfogats svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom samt om gärningsmannen annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Nyss nämnda omständigheter är de som särskilt ska beaktas, vilket innebär att samtliga omständigheter ska ligga till grund för bedömningen. 40 En gärning kan betraktas vara livsfarlig om den genomförts med livsfarligt vapen, t.ex. kniv eller skjutvapen. En gärning betraktas dock inte som livsfarlig enbart p.g.a. att någon avlidit. Avgörande är om gärningen framstått som livsfarlig för gärningsmannen i handlingsögonblicket. Svår kroppsskada kan t.ex. vara förlust av hörsel, talförmåga eller syn. 41 Allvarlig sjukdom tar inte enbart sikte på sjukdomens svårhet i det enskilda fallet, utan även på om sjukdomen typiskt sett är att anse som allvarlig. Vad sist gäller särskild hänsynslöshet eller råhet avses b.la. när flera personer tillsammans misshandlar någon, oprovocerat våld, utdraget händelseförlopp, att offret saknar förmåga att värja sig ( sparka på den som redan ligger ner ) och våld mot någon som befinner sig i fysiskt underläge (t.ex. barn och äldre) Den högre straffskalan För att en grov misshandel ska betraktas som synnerligen grov, och därmed falla in i 3 kap. 6 2 st. BrB, ska de ovan nämnda omständigheterna för grov misshandel vara starkt försvårande. 43 I bestämmelsen uttrycks att det särskilt ska beaktas om kroppsskadan är bestående, om gärningen orsakat 39 En ny utredning föreslår en ändring till ett år och sex månader, se SOU 2014:18, s Berggren m.fl. 2014, BrB 3:6, s Prop. 1987/88:14, s Berggren m.fl. 2014, BrB 3:6, s Prop. 2009/10:147, s

15 synnerligt lidande eller om gärningsmannen visat synnerlig hänsynslöshet. Straffskalan är minst fyra 44 och högst tio års fängelse. I förarbetena går följande att utläsa om omständigheterna som särskilt ska beaktas. Bestående kroppsskada är sådan allvarlig skada som anges i 1 st. och bedöms som livsvarig. Som exempel anges bestående förlust av syn, bestående förlamning och bestående hjärnskada. Med synnerligt lidande avses att gärningen orsakat kraftig och långvarig smärta, alternativt stark dödsångest eller liknande psykisk påfrestning för offret. Med kraftig och långvarig smärta kan jämföras sådana gärningar som sker med tortyrliknande inslag eller omfattande våldsanvändning under ett inte helt kortvarigt förlopp. Vad sist avser synnerlig hänsynslöshet ska gärningsmannen ha gått påtagligt utanför den särskilda hänsynslöshet som anges i 1 st. Förarbetena ger som exempel när gärningsmannen brukat grovt våld mot barn, äldre eller person med funktionshinder, då dessa helt saknar eller har begränsad möjlighet att freda sig. Även då grovt våld använts mot en ensam person av flera gärningsmän kan gärningen bedömas vara utförd med synnerlig hänsynslöshet. Det sista exemplet som anges är de fall där en kvinna som tidigare utsatts för flertalet allvarliga övergrepp av en närstående man, blir föremål för grovt våld av densamma. 45 Även omständigheter utöver de i 2 st. nämnda kan beaktas om de talar i starkt försvårande riktning Rättspraxis NJA 2011 s. 89 I NJA 2011 s. 89 åtalades två personer för att tillsammans och i samförstånd ha slagit eller sparkat omkull målsäganden, och sedan målsäganden legat på marken, tilldelat ett stort antal kraftiga slag och sparkar mot kropp och huvud. Därefter lämnade de tilltalade platsen, men kom sedan tillbaka och började på nytt att sparka och slå målsäganden samtidigt som de uttalade hot såsom du ska dö din jävel. Målsäganden blev medvetslös och fick livshotande skador. HD konstaterade att det av 29 kap. 1 1 st. BrB följer att svårhetsgraden av brottet måste bestämmas innan det konkreta straffvärdet. Härmed påbörjades prövningen mot grov misshandel i 3 kap. 6 1 st. En livsfarlig gärning kan vara ett angrepp med skjut- eller eggvapen, då det medför att gärningsmannen inte har kontroll över den skada som angreppet resulterar i. I samband med frågan om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet eller råhet uttalades att våld som används som medel för visst ändamål, d.v.s. instrumentellt våld, ska betraktas som allvarligare än impulsstyrt våld. Även om våldet inte betraktas som instrumentellt får en direkt avsikt att skada eller plåga anses ge uttryck för särskild hänsynslöshet eller råhet. HD menade att så kan vara fallet vid våld mot barn, handikappade eller andra skyddslösa personer, om flera personer utövat våld mot en ensam, om våldet 44 En ny utredning föreslår en ändring till fem år, se SOU 2014:18, s Prop. 2009/10:147, s Cit. prop. 2009/10:147, s

16 fortsatt efter personen blivit försatt i en position där den inte längre kan skydda sig, samt om våldet utförts under former som är särskilt integritetskränkande. HD kommenterade sedan 2 st. i bestämmelsen om grov misshandel, och menade att en ny brottstyp införts i och med att misshandel som är att anse som synnerligen grov fått en egen straffskala. Genom att förarbetena angivit att i princip samma omständigheter ska beaktas som vid grov misshandel, fast med vad HD kallar förstärkningsord, menade HD att det är naturligt att omfattningen av den skada som är täckt av uppsåt i allmänhet kommer att vara det avgörande för om en misshandel är att bedöma som synnerligen grov. 47 Vid bedömningen av svårhetsgraden för den aktuella misshandeln konstaterade HD först att skadorna varit livshotande, men att inga bestående men följt. Skadorna var sådana att gärningen kunde betraktas som grov misshandel, men inte synnerligen grov. Liknande bedömning gjordes vad gällde den hänsynslöshet och råhet som de tilltalade visat. Gärningen var inte i instrumentellt syfte, men genom att de tilltalade dels fortsatt att sparka och slå målsäganden när denna låg på marken, dels försvunnit och sedan återupptagit misshandeln, var brottet att hänföra till grov misshandel. Dock ansåg HD att hänsynslösheten inte var så kvalificerad att den, tillsammans med skadorna, kunde hänföras till synnerligen grov misshandel. De tilltalade dömdes för grov misshandel enligt den lägre straffskalan NJA 2012 s. 45 I NJA 2012 s. 45 hade den tilltalade huggit sin flickvän med ett samurajsvärd minst tio gånger i huvudet och på överkroppen, varpå livshotande skador uppstått. Efter att ha uteslutit ansvar för försök till mord och dråp (p.g.a. bristande uppsåt) prövade HD om gärningen skulle bedömas som grov eller synnerligen grov misshandel. Det konstaterades att våldet har riktats mot en person som varit nästintill helt försvarslös, pågått under en icke obetydlig tid, varit livsfarligt samt orsakat dödsångest, synnerligen svåra plågor och bestående men (ärrbildning och värk). HD menade att det inte rådde någon tvekan om att misshandeln var att bedöma som synnerligen grov RH 2012:24 I RH 2012:24 hade den tilltalade med pistol skjutit målsäganden i benet, varpå skador som medfört medicinska komplikationer uppstått. Hovrätten hänvisade till HD:s uttalanden i NJA 2011 s. 89 gällande dels skjut- och eggvapen, dels instrumentellt våld eller våld som annars är i direkt avsikt att skada eller plåga. Båda dessa omständigheter menade hovrätten att HD i NJA 2011 s. 89 anger som omständigheter som kan beaktas vid bedömningen om en misshandel ska anses vara synnerligen grov Cit. NJA 2011 s. 89, punkt 16 i HD:s dom. 48 Se dock HD:s resonemang i avsnitt där det framgår att dessa omständigheter är sådana som HD hänför till rekvisitet livsfarlig i grov misshandel enligt 1 st., inte 2 st. 14

17 Hovrätten konstaterade att den tilltalades våld lett till omfattande medicinska komplikationer och bestående skador, att gärningen varit överlagd och i syfte att bestraffa målsäganden för att denna inte längre ville tillhöra en viss mc-gruppering samt att den tilltalade visat synnerlig hänsynslöshet då denna inte kunnat kontrollera de skador som gärningen medförde. Misshandeln bedömdes som synnerligen grov Några ytterligare hovrättsdomar I Svea hovrätt 49 dömdes en moder för att ha misshandlat sin bebis varpå skador i hjärnan, benfrakturer samt skallfraktur uppkom. Misshandeln bedömdes som synnerligen grov då det grova våldet riktats mot ett barn och skallskadorna varit livshotande. En mans misshandel mot sin fru bedömdes som synnerligen grov av Hovrätten över Skåne och Blekinge. 50 Hovrätten menade att den tilltalade mannen visat synnerligen hänsynslöst beteende genom att ha kastat brännbar vätska över målsägandens överkropp och sedan tänt på, vilket inneburit en avsaknad av kontroll för händelseförloppet. I Svea hovrätt 51 dömdes en tilltalad för misshandel som var att bedöma som synnerligen grov samt grovt sexuellt tvång. Den tilltalade hade följt efter målsäganden när hon gick hem, trängt in i hennes lägenhet, bakbundit hennes händer och därefter tilldelat henne mycket kraftiga knytnävsslag och sparkar, varpå b.la. brott på revbenen, blödning i levern samt medvetslöshet uppstått. Våldet var enligt hovrätten av instrumentellt syfte, då den tilltalade med hjälp av våldet hade för avsikt att försätta målsäganden i sådant tillstånd att han skulle kunna angripa henne sexuellt (vilket han också gjorde). Härutöver hade han visat synnerlig hänsynslöshet p.g.a. våldets omfattning, den integritetskränkning som gärningen inneburit, d.v.s. att hon blivit förföljd, att han trängt sig in i hennes lägenhet och uppehållit sig där i cirka trettio minuter, att han hotat att våldta och döda henne, att våldet varit helt oprovocerat, att hon inte hade möjlighet att värja sig då hennes händer var bakbundna och hon var i fysiskt underläge, samt att han visat fullständig brist på empati då han lämnat henne medvetslös utan att försäkra sig om att hon inte hade livshotande skador. I dom från Svea hovrätt 52 hade den tilltalade utsatt målsäganden för slag och sparkar och sedan satt eld på hans skjorta och hår. Förutom att brännskadorna var bestående ansåg hovrätten att målsäganden utsatts för synnerligt lidande, och att den tilltalade visat synnerlig hänsynslöshet. Misshandeln bedömdes som synnerligen grov. I ett annat fall från Svea hovrätt 53 hade målsäganden en narkotikaskuld, och lurades följa med i en bil, varpå han kördes till ett skogsområde där fler personer väntade. Där sköts han med två pistolskott i benet, varpå stark smärta, kraftig blödning och benbrott uppstod. Benbrottet krävde två operationer, det fanns en risk att målsäganden aldrig skulle bli helt 49 Svea hovrätt dom , mål B Hovrätten över Skåne och Blekinge dom , mål B Svea hovrätt dom , mål B Svea hovrätt dom , mål B Svea hovrätt dom , mål B

18 återställd, och han haltade fortfarande. Hovrätten menade att gärningen varit livsfarlig då de tilltalade genom att använda pistol inte hade kontroll över vilka skador som skulle uppkomma. Våldet var planerat och i syfte att straffa målsäganden för den obetalda narkotikaskulden. Gärningsmännen var flera, och angreppet skedde på en plats där ingen utomstående skulle komma till undsättning. Hovrätten ansåg därför att det visats synnerlig hänsynslöshet och att detta, tillsammans med skadorna, kvalificerade misshandeln som synnerligen grov. 4.4 Rapport från Brå Enligt en rapport från Brå har strafflängden för grov misshandel (inklusive synnerligen grov) efter reformen ökat med i genomsnitt två månader. Resultatet kan till viss del vara i underkant eftersom skärpningen av straffmätningen i 29 kap. 1 2 st. lett till att fler misshandelsbrott nu kvalificeras till grovt brott, vilket gör att de hamnar i nedre delen av straffskalan. Brå menar att om fokus istället riktas mot en särskild typ av gärning, t.ex. misshandel med kniv, har strafflängden ökat med upp till 30 %, vilket svarar mot den ungefärliga rekommendationen i förarbetena. 54 Av de domar som Brå tittat på som bedömts som synnerligen grov misshandel har det genomsnittliga fängelsestraffet varit fyra år och sex månader. 55 I rapporten har flera domare intervjuats. Många har reagerat på HD:s avgörande i NJA 2011 s. 89 och menar att den icke obetydliga tiden för händelseförloppet och de livshotande skadorna var sådana faktorer som gjorde att de förväntade sig att omständigheterna skulle leda till en synnerligen grov misshandel, alternativt försök till dråp. HD:s dom har således gjort att många domare hämmats i sin bedömning om vad som ska bedömas som synnerligen grov misshandel. 56 Många av de intervjuade domarna menar även att det som av åklagaren rubricerats som försök till mord eller dråp i många fall enbart landar i grov misshandel (inte synnerligen grov). 57 Detta uttrycks så här: Som skäl anges att om man bevisat att det inte fanns ett uppsåt att döda så finns det sällan de särskilt kvalificerade omständigheterna som krävs för synnerligen grov misshandel. Man understryker att det är samma omständigheter som utgör grov som synnerligen grov misshandel, det vill säga att de inte är annorlunda till innehåll utan bara mer kvalificerade. 58 De flesta av de intervjuade domarna upplever dessutom uppräkningen av de omständigheter i förarbetena som ska föranleda ansvar för synnerligen grov misshandel som uteslutande, inte exemplifierande, vilket kan vara bidragande till att den högre straffskalan används med försiktighet. 59 Brå menar att den främst används vid fall av mycket grovt relationsvåld, våld riktat mot barn samt gänguppgörelse med utdraget händelseförlopp, och att 54 Brå 2014:6, s Brå 2014:6, s Brå 2014:6, s Brå 2014:6, s Cit. Brå 2014:6, s Brå 2014:6, s

19 de viktigaste faktorerna är bestående skador samt om offret varit närstående till gärningsmannen Brå 2014:6, s

20 5 Analys I detta avsnitt diskuteras den huvudsakliga frågeställningen utifrån vad som framkommit i de tidigare avsnitten. Frågeställningen delas upp i två delar; först behandlas vilka omständigheter som bestämmer om en misshandel ska bedömas som grov misshandel enligt den lägre eller högre straffskalan, därefter hur dessa omständigheter förhåller sig till de i avsnitt 2 behandlade reglerna om straffvärde och rubricering. Avsnittet avslutas med en sammanfattning och avslutande kommentar. 5.1 Omständigheterna Det som går att utläsa av förarbeten, doktrin och rättspraxis är att de omständigheter som bestämmer om en gärning ska anses som grov misshandel också bestämmer om den ska anses vara synnerligen grov. Detta kan förvisso anses vara logiskt med hänsyn till förarbetenas tanke om att de båda straffskalorna tillhör samma brottsrubricering, d.v.s. grov misshandel. Omständigheter som föranleder att brottet ska hänföras till den högre straffskalan ska vara starkt försvårande, vilket också stämmer väl överens med tanken om att gärningstyper som är mer klandervärda har högre abstrakt straffvärde (vidare diskussion om straffvärde förs i avsnitt 5.2). Frågan är vilka omständigheter som omfattas av 3 kap. 6 1 st. och är så starkt försvårande att de ska betraktas hänförliga till 2 st. Här bidrar inte förarbetena med vägledning, eftersom de i princip anger samma exempel för de båda straffskalorna, speciellt avseende särskild hänsynslöshet respektive synnerligen hänsynslöshet, vilket också HD anmärker i NJA 2011 s. 89. Enligt Brå:s studier används i praktiken den högre straffskalan främst vid grovt relationsvåld, våld riktat mot barn samt vid gänguppgörelser, och de faktorerna som är viktigast är bestående skador samt om offret varit närstående. Vad jag anser mig kunna utläsa från de hovrättsdomar som redogjorts för i denna uppsats är att användande av skjutvapen är en faktor som i praktiken talat starkt för att en gärning ska bedömas som synnerligen grov misshandel. Det verkar t.o.m. som att hovrätterna tolkat HD:s uttalande i NJA 2011 s. 89 som att så ska vara fallet (se t.ex. avsnitt 4.3.3), trots att HD enbart konstaterat att skjutvapen är en sådan omständighet som gör att en gärning kan betraktas som grov enligt 1 st. I de hovrättsfallen där skjutvapen varit inblandat har dock funnits ytterligare omständigheter som talat för att en synnerligen grov misshandel varit för handen, t.ex. instrumentellt våld eller bestående skador. Jag tycker mig kunna se att det mesta tyder på en helhetsbedömning, vilket förarbetena också förespråkar. Jag är således av uppfattningen att domstolarna inte anser att enbart en omständighet ger upphov till synnerligen grov misshandel. Detta gäller speciellt vid bedömningen av graden av hänsynslöshet (särskild respektive synnerlig). Jag menar dock att en allvarlig omständighet ofta medför fler. Uppsåt till t.ex. bestående skada kan ju knappast föreligga om inte ytterligare omständighet som kan tala för starkt försvårande är för handen, t.ex. användande av skjutvapen, flera personer som misshandlar någon 18

21 skyddslös, misshandel under tortyrliknande förhållande o.s.v. Således menar jag att en omständighet av sådan svårhetsgrad som kan kvalificera den högre straffskalan ofta är beroende av ytterligare sådan för att faktiskt hamna där. Användande av skjutvapen menar jag är en sådan omständighet som ger upphov till flera försvårande omständigheter, dels då gärningsmannen inte har kontroll över vilka skador som kan uppstå, dels då det också ofta leder till svår dödsångest och psykisk stress för offret, eftersom denna inte vet hur gärningsmannen kommer använda vapnet, även om denna enbart skjuter offret i t.ex. benet. HD:s bedömning i NJA 2011 s. 89 anser jag vara anmärkningsvärd. Av Brå:s rapport går att utläsa att HD:s motivering påverkat många domare i lägre instanser att tillämpa den nya straffskalan mer avhållsamt. Jag menar att detta avgörande inte bidrar till mitt nyss förda resonemang om att det är de många faktorerna vid en helhetsbedömning som i många fall leder till synnerligen grov misshandel. I fallet hade, som tidigare nämnts, flera personer utdelat kraftiga slag och sparkar mot överkropp och huvud och fortsatt medan målsäganden legat på marken ( sparkat på den som ligger ned ), därefter lämnat platsen för att sedan komma tillbaka och återuppta misshandeln. Misshandeln ledde till medvetslöshet och livshotande skador. Vid en helhetsbedömning anser jag att detta tyder på visad synnerlig hänsynslöshet, vilket då bör dömas enligt den högre straffskalan. HD var som sagt av annan uppfattning. Jag tolkar det som att HD hade krävt någonting som stod ut mer än den vanliga grova misshandeln för att bedöma den som synnerligen grov. Troligtvis hade bedömningen blivit annorlunda om målsägandens skador varit bestående, eller vapen använts. HD menade ju att det inte rådde någon tvekan om att fallet med samurajsvärdet (NJA 2012 s. 45) skulle bedömas som synnerligen grov. Här användes egg-vapen och målsäganden torde ha haft stark dödsångest. Sådan dödsångest menar jag dock inte går att utesluta att även målsäganden i fallet från 2011 hade, oberoende av avsaknaden av tillhygge. Det går inte att förmoda annat än att dödsångest måste ha infunnit sig vid en så brutal misshandel att den lett till medvetslöshet. Jag menar att det är lätt, att vid denna fråga om vilka omständigheter som bestämmer till vilken straffskala en grov misshandel är hänförbar till, hänvisa till förarbetsuttalandena. Vid en första anblick står det ju där, svart på vitt, vilka omständigheter som ska styra. Problemet är, som jag anser att jag nu har visat, att omständigheterna som anges för respektive straffskala är desamma. Jag ser dock tendenser till att mycket talar för att flera omständigheter ska vara för handen (vilket jag i och för sig menar ofta kommer naturligt den ena föranleder den andra), men också, med hänsyn till HD:s avgörande 2011, att det finns någon omständighet som sticker ut mer från den vanliga bilden av en grov misshandel. Grovt våld från flera personer med knutna nävar mot någon som ligger på marken, men utan bestående skador räcker uppenbarligen inte trots utdraget händelseförlopp. I de hovrättsavgöranden jag använt som exempel i denna uppsats finns sådana omständigheter som sticker ut när domstolen bedömt det som synnerligen grov misshandel grovt våld mot barn, skjutvapen, brännbar vätska o.s.v. Det verkar således som att hovrätterna tolkat HD:s avgörande (även i relation till avgörandet 2012) som jag gjort. 19

22 Jag vill, för att styra analysen vidare in i nästa delmoment, att läsaren noterar att jag anser det vara problematiskt att omständigheterna som skiljer vilken straffskala som ska tillämpas för en grov misshandel enbart baseras på samma kriteriers svårhet. Jag menar att detta skapar problem för rättstillämpande myndigheter, speciellt då HD:s första uttalande gått emot vad de flesta underinstanser verkar ha förväntat sig utifrån förarbetena. 5.2 Förhållandet till straffvärde och grad I denna del behandlas hur de ovan nämnda slutsatserna om vilka omständigheterna för den högre respektive lägre straffskalan förhåller sig till hur man mäter en gärnings klandervärdhet utifrån reglerna om straffvärde och gradindelning. Jag vill här inledningsvis påminna om de grundläggande principer om rättvisa som redogjorts för i avsnitt 2.1., eftersom reglerna om straffvärde till stor del bygger på detta. Ett rättvist straff är ett sådant som gärningsmannen gjort sig förtjänt av, och begränsas av skuldprincipen hårdare straff än gärningens klandervärdhet ska inte utdömas. Det är således klandervärdhet som allt grundar sig på. De lagändringar som redogjorts för i propositionen har motiverats av att de aktuella gärningarnas straff ska motsvaras av dess klandervärdhet. Detta anser jag att uppdelning av straffskalan av grov misshandel också uttrycker; sådana gärningar som är mer klandervärda ska ha ett högre straff, vilket lagstiftaren åstadkommer genom att dela straffskalan. Som jag nämnt anser jag det dock till viss del vara problematiskt att samma omständigheter föranleder ansvar enligt den lägre och högre straffskalan, med den enda skillnaden i omständigheternas kvalificering. Låt mig utveckla detta genom att knyta an till reglerna om gradindelning och straffvärde. Vad händer egentligen då en domstol har att ta ställning till den nya uppdelningen av straffskalan? Bestäms verkligen gradindelningen innan det konkreta straffvärdet, som ju 29 kap. 1 BrB uttrycker? En gärnings straffskala ska bestämmas innan straffvärdet enligt nämnda paragraf. Detta innebär att domstolen har att ta ställning till om en grov misshandel ska anses som synnerligen grov eller inte innan den bedömer det konkreta straffvärdet för gärningen. Men skillnaden mellan synnerligen grov misshandel och annan grov misshandel beror, som jag visat, på just skillnaden i svårhet. Om omständigheterna som anges för den lägre straffskalan är starkt försvårande ska den högre användas. Jag menar att domstolen då här, indirekt, redan gör en bedömning av den enskilda gärningens straffvärde, d.v.s. det konkreta straffvärdet, i samband med att de tar ställning till vilket abstrakt straffvärde som gärningen är hänförbar till. Jag menar alltså att det är svårt för domstolen att bestämma gradindelningen utan att ta ställning till det konkreta straffvärdet för gärningen, då det i princip är detta som skiljer graderna åt. Domstolen har att tänka: är omständigheterna så pass försvårande att den högre straffskalan ska tillämpas? Det är svårt att se att en sådan bedömning kan göras utan att domstolen tar ställning till hur klandervärd den enskilda gärningen är. För det är just detta, klandervärdheten, som ger uttryck för skillnaden i såväl straffskalorna som i det konkreta straffvärdet. 20

23 Även om det i praktiken kan bli så att domstolen indirekt bestämmer straffvärdet för den enskilda gärningen i samband med bestämmandet av gradindelningen, menar jag att ändringen i straffskalan ändå uppnår det uttalade syftet. Som tidigare nämnts visade Åklagarmyndighetens kartläggning av praxis att nedre fjärdedelen av straffskalan vid grov misshandel användes i 95,7 % av fallen år Avsikten med den uppdelade straffskalan var att öka straffvärdet för de fall av grov misshandel som betraktades som särskilt allvarliga. Detta får den nya straffskalan anses göra. Troligtvis hade många av de fall som nu når upp till den högre straffskalan enligt tidigare praxis inte ansetts ha ett så högt straffvärde som fyra års fängelse. Detta betyder att lagstiftarens avsikter med uppdelningen av straffskalan får genomslagskraft, trots att jag menar att det är svårt för domstolen att ta ställning till gradindelningen utan att snegla på det konkreta straffvärdet. Jag är av uppfattningen att detta även kommer till uttryck i HD:s resonemang i NJA 2011 s. 89, där man t.ex. väger till vilken grad gärningsmännen visat hänsynslöshet. Genom att man säger att de förvisso visat särskild hänsynslöshet, men inte sådan synnerlig hänsynslöshet som krävs för den högre straffskalan, visar det att domstolen redan vid gradindelningen väger vilken klandervärdhet den enskilda gärningen ger uttryck för. Genom att omständigheterna är desamma för den lägre och högre straffskalan, med skillnaden i svårheten på omständigheterna, menar jag att det abstrakta och konkreta straffvärdet sätts i samband med varandra. Det abstrakta ska leda domstolen och sätta ramarna för det konkreta, men jag är av uppfattningen att det konkreta också hjälper till att bestämma det abstrakta. Jag menar dock också att detta inte motverkar lagstiftarens avsikt med bestämmelsen, utan tvärtom, upprätthåller syftet. Brå:s kartläggning av efterföljande praxis visar att uppdelningen har fått avsedd effekt. Påpekas ska också att Brå menar att det genomsnittliga utdömda straffet för synnerligen grov misshandel är fyra år och sex månader. Detta anser jag fortfarande tyder på att domstolarna tillämpar den lägre delen av straffskalan (de sex månaderna över lägsta förmodar jag till stor del beror på den nya meningen i 29 kap. 1 BrB), men eftersom fall av grov misshandel som är att betrakta som allvarligare än andra nu har ett eget minimistraff, hjälper straffskalan till att öka straffet i enlighet med tanken om den ökade klandervärdheten. 5.3 Sammanfattaning och avslutande kommentarer Som uppsatsen visar sätter klandervärdheten ramen för såväl det abstrakta straffvärdet som det konkreta. För att uppnå syftet med en ökad klandervärdhet för de fall av grov misshandel som är särskilt allvarliga ändrade således lagstiftaren straffskalan i enlighet med det abstrakta straffvärdet genom uppdelningen av grov misshandel i två, där synnerligen grov misshandel fick ett höjt straffminimum jämfört med de andra fallen av grov misshandel. 21

24 Min slutsats av vilka omständigheter som föranleder att straffskalan för synnerligen grov misshandel används, är att omständigheterna i sig är desamma som vid grov misshandel enligt 1 st., men att det krävs flera omständigheter som talar i försvårande riktning, samt att det finns någonting som sticker ut, t.ex. eld, skjutvapen, barn osv. Att det i praktiken krävs flera omständigheter framgår t.ex. av de fall från hovrätterna som redovisats i denna uppsats, var det aldrig hänvisas till just en. Som jag nämnt är jag också av uppfattningen att en försvårande omständighet oftast är beroende av, alternativt ger upphov, till en annan. Avslutningsvis, gällande omständigheternas förhållande till reglerna om straffvärde och gradindelning, menar jag att domstolarna indirekt har att ta ställning till det konkreta straffvärdet då de bestämmer gradindelningen, trots att 29 kap. 1 BrB uttrycker att straffskalan ska bestämmas innan. Detta beror just på att det enbart är kvalificeringen av omständigheterna (och därmed uttryck för klandervärdhet) som skiljer straffskalorna åt. Jag är av uppfattningen att om skillnaden mellan skalornas tillämpning definierats på annat sätt, hade straffskalan i högre utsträckning kunnat bestämmas utan det konkreta straffvärdet. Att det konkreta och det abstrakta straffvärdet kan sättas i ett samband menar jag dock inte hindrar att uppdelningen av straffskalan för grov misshandel uppnått det syfte den har att fylla att höja klandervärdheten på de allvarligaste fallen av grov misshandel. 22

25 Käll- och litteraturförteckning Källor Statens offentliga utredningar SOU 2008:85 Straff i proportion till brottets allvar SOU 2014:18 Straffskalorna för allvarliga våldsbrott Propositioner Prop. 1987/88:14 Om ändring i brottsbalken (grov misshandel och grov stöld) Prop. 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. Litteratur Asp, Petter & von Hirsch, Andrew: Straffvärde. I: Svensk Juristtidning 1999 Asp, Petter & Ulväng, Magnus & Jareborg, Nils: Kriminalrättens grunder, 2:a uppl., Uppsala 2013 Berggren, Nils-Olof & Bäcklund, Agneta & Leijonhufvud, Madeleine & Munck, Johan & Träskman, Per Ole & Victor, Dag & Wennberg, Suzanne & Wersäll, Fredrik: Brottsbalken en kommentar, version 1 januari 2014 (t.om. supplement 4) Borgeke, Martin & Reimer, Stefan & Ulväng, Magnus & Wersäll, Fredrik: Straffvärdebedömningen av allvarliga våldsbrott. I: Svensk Juristtidning 2011 Borgeke, Martin: Att bestämma påföljd för brott, 2:a uppl., Stockholm 2012 Domstolarnas påföljdspraxis vid vissa våldsbrott - en rapport från Åklagarmyndigheten 2007 Jareborg, Nils, Rättvisa och straffnivå. I: Festskrift till Josef Zila, Uppsala 2013 Jareborg, Nils & Zila, Josef: Straffrättens påföljdslära, 4:e uppl., Stockholm 2014 Lehrberg, Bert: Praktisk juridisk metod, 7:e uppl., Uppsala