Recipientkontroll för Lidan-Nossans vattenvårdsförbund

Recipientkontroll för Lidan-Nossans vattenvårdsförbund Årsrapport 2008 2009-09-03 RAPPORT UTFÄRDAD AV ACKREDITERAT LABORATORIUM REPORT ISSUED BY AN ACKREDITED LABORATORY Laboratorier ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17 025 (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg skriftligen godkänt annat. Pelagia Miljökonsult AB, Sjöbod 2, Strömpilsplatsen 12, 90743 Umeå, Sweden Telefon 090-702170 (+46 90 702170) Fax 090 702179 (+46 90 7021 79) Organisationsnummer 556643-3917 E-post info@pelagia.se, www.pelagia.se Eurofins Environment Sweden AB, Box 905, 531 19 Lidköping

Ansvarig utgivare: Torbjörn Johnson, Pelagia Miljökonsult AB. Författare: Omslagsfoto: Daniel Lussetti, Pelagia Miljökonsult AB. Mats Uppman, Pelagia Miljökonsult AB. Per-Ola Hoffsten, Pelagia Miljökonsult AB. 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING LIDAN NOSSANS VATTENVÅRDSFÖRBUND 1 SAMMANFATTNING 4 1 INLEDNING 5 2 AVRINNINGSOMRÅDE 5 2.1 Lidan-Nossans avrinningsområde 5 2.2 Väder och vattenföring 2008 6 3 UNDERSÖKNINGARNAS OMFATTNING OCH METODIK 8 3.1 Karta 8 3.2 Recipientkontrollprogrammet 9 3.3 Provtagningsstationer och frekvens 9 3.4 Undersökningsmoment 2008 9 4 RESULTAT 11 4.1 ALLMÄNT 11 4.2 LIDANS VATTENSYSTEM 12 4.3 NOSSAN VATTENSYSTEM 20 4.4 SJÖRÅSÅNS VATTENSYSTEM 27 4.5 MARIEDALSÅNS VATTENSYSTEM 32 4.6 ÖREDALSÅNS VATTENSYSTEM 36 4.7 DÄTTERN 37 5 REFERENSER 38 BILAGOR 1. Provpunkter 2008 39 2. Vattenkemi 41 3. Väderuppgifter, vattenföring och närsaltstransporter 52 4. Artlistor Bottenfauna 55 5: Fältprotokoll Bottenfauna 60 6. Bedömningsgrunder enligt Naturvårdsverkets Rapport 4913, 4914, 4920 65 3

SAMMANFATTNING I Lidan-Nossans Vattenvårdsförbunds regi undersöks fortlöpande vattenkvaliteten i Lidans, Nossans, Mariedalsåns, och Sjöråsåns vattensystem. I denna rapport redovisas resultaten av 2008 års recipientundersökningar. Undersökningarna har omfattat vattenkemiska mätningar i sjöar och vattendrag, och biologiska undersökningar i form av bottenfauna som har analyserats vid 4 st provpunkter. Under 1999 kom en revidering av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, vilket bl.a. förändrat sättet att klassificera närsalter i rinnande vatten. Det innebär att alla provpunkter för närvarande inte kan klassificeras p.g.a. att uppgifter om avrinningsareal saknas. Bland de resultat som framkommit finns det anledning att uppmärksamma följande: Vattnet från de olika åarna innehåller allmänt relativt höga halter av totalfosfor och totalkväve. De högsta halterna påträffas främst i de punkter som ligger vid vattendragens utlopp. Vattnet är också mycket färgat och grumligt. För samtliga provpunkter påvisades mycket goda förhållanden gällande ph-värden och alkalinitet med undantag för provpunkten 503 i Lidans vattensystem där ph-värdet var mycket lågt och alkaliniteten mycket svag. Från hela avrinningsområdet transporterades det ca 4130 ton kväve till Vänern under år 2008 (Öredalsån ej inräknad), vilket var en av de högre årstransporterna sedan beräkningarna startades. För fosfor var motsvarande siffra för 2008 ca 81 ton (Öredalsån ej inräknad). Vattenföringen har en mycket stor betydelse för den transporterade mängden närsalter. Det gäller framför allt Lidan och Nossan. Flödesbilden för Lidan år 2008 visade på två kraftiga toppar, vårfloden i månadsskiftet februari/mars samt en osedvanligt kraftig höstflod som kulminerade i november (Figur 3). Under 2008 blev medelvattenföringen för Nossan 12,8 m 3 /s. Tydliga flödestoppar noteras för januari-februari och i november. Största flödet uppmättes i februari månad, 24,4 m 3 /s (Figur 18). Bottenfaunan i Göteneån, Sjöråsåns vattensystem, visade tecken på någon form av miljöstörning, troligen eutrofiering, däremot fanns här inga tecken på försurningsskador. Vid de övriga tre bottenfaunalokalerna, i Hornborgaån i Lidans vattensystem samt i Mariedalsån och Nossan, visade artsammanättningen på god vattenkvalitet. 4

1 INLEDNING Inom ramen för Lidan-Nossans vattenvårdsförbunds verksamhet genomförs sedan många år regelbundna kontroller av vattenkvaliteten i åarna. Vattendragen flyter fram genom områden som mestadels kantade av jordbruksmark. Till följd av det stora inslaget av åkermark är det främst en hög belastning av näringsämnen som karaktäriserar vattensystemet. Syftet med recipientkontrollen är att bevaka miljöstörande verksamhet i anslutning till vattendragen samt att sammanställa resultaten från denna bevakning till ett underlagsmaterial för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Nuvarande kontrollprogram är nytt från år 2004. Programmet är en revidering av det tidigare programmet som gällt sedan 1998. Förändringarna i programmet är dock små. Provpunkten 201 Öredalsån ingår nu i det ordinarie programmet. Föreliggande rapport är en redovisning av 2008 års resultat. Undersökningarna har omfattat vattenkemi i sjöar och rinnande vatten samt bottenfauna vid 4 stationer. Rapporten år 2008 bedöms i den mån som är möjlig efter de nya bedömningsgrunderna från Naturvårdsverket (2007). 2 AVRINNINGSOMRÅDEN 2.1 LIDAN-NOSSAN Landskapet runt de undersökta vattensystemen präglas till stor av jordbruk. Av den totala markarealen utgörs nästan hälften av åkermark. Andelen skog är mycket mindre, cirka en tredjedel. Gemensamt för avrinningsområdena är att de är sjöfattiga. De rinner till stor del genom områden som är kalkrika och har bördiga lerjordar, vilket medför att åarna har god kapacitet att stå emot försurning. Betecknande är också en hög biologisk produktion. I recipientkontrollprogrammet ingår fem stycken avrinningsområden och en del av Vänern. Förutom de två större åarna Lidan och Nossan ingår även Sjöråsåns vattensystem, Mariedalsån och Öredahlsån. Tillståndet i vänerviken Dättern där Nossan har sitt utlopp redovisas inte i rapporten för år 2008. Knappt tvåhundra meter över havet har Lidan och Nossan sina källflöden. Lidan flyter fram mot Lidköping och har sitt utlopp i Vänern. Nossan flyter från sina källflöden västerut mot utloppet till vänerviken Dättern. Dättern är en grund vik omgiven av betade strandängar, och utgör en viktig rastoch häckningsplats för många fågelarter. Dättern är också en av Vänerns viktigaste lekplatser för gös, sedan flera tidigare lekplatser i Vänern blivit förstörda. Tillförseln av växtnäringsämnen framför allt från Nossan har gjort att Dättern blivit kraftigt övergödd vilket hotar vikens unika naturvärden. Den antropogena belastningen på vattendragen består främst i stora diffusa utläckage av närsalter från åkermarken och enskilda avlopp. Utsläpp från kommunala reningsverk och andra punktutsläpp bidrar också till eutrofiering av vattendragen. 5

2.2 VÄDER OCH VATTENFÖRING 2008 Väderåret 2008 inleddes med en januarimånad som präglades av en intensiv lågtryckstrafik med mycket milt väder över hela landet (Figur 1). I Mollsjönäs, nordost om Göteborg föll hela 346 mm nederbörd under januari månad vilket var grundläggande för den rekordhöga årssumman för Götaland. Framförallt tre lågtryck var riktigt intensiva med stormvindar vid kusten och stormbyar inne över land. Värmen fortsatte tills början av mars men tog där stopp. Under påsken skedde en övergång till det kallare vädret och praktiskt taget hela Sverige täcktes av snö. Värmen återkom sedan i slutet av april och fortsatte in i maj månad. På pingstdagen den 11 maj fick södra Sverige tillfällig känning av högsommarvärmen med upp till 28 C i Oskarshamn. 20 o C Månadsmedeltemperatur Såtenäs 20 o C Månadsmedeltemperatur Skara 15 10 2008 1971-2000 15 10 2008 1971-2000 5 5 0 0-5 -5-10 -10 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Figur 1. Månadesmedeltemperaturen år 2008 för Såtenäs och Skara. Linjen representerar medeltemperaturen för perioden 1971-2000. Sommarvädret dominerades till stor del av sol och värme, men bröts i augusti av ett mycket intensivt lågtryck som gav fyra orkanbyar vid väst- och sydkusten. Det dåliga vädret bidrog även till att Sydsverige knappt hade någon dag då temperaturen översteg 20 C i augusti månad (Figur 1). 160 mm 2008 Månadsnederbörd Såtenäs 160 mm 2008 Månadsnederbörd Skara 120 1971-2000 120 1971-2000 80 80 40 40 0 0 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Figur 2. Månadesnederbörden år 2008 för Såtenäs och Skara. Linjen representerar medelnederbörden för perioden 1971-2000 6

Hösten i Västra Götaland började med en högtrycksbetonad septembermånad som gav betydligt mindre nederbörd än normalt. Det torra vädret till trots var det solfattigt på många håll. Detta lågtrycksbetonade väder fortsatte in i vintermånaderna och utvecklades till oväder. December var varmare än normalt i hela Sverige och orsakade vid ett par tillfällen omfattande avbrott i el- och teleförbindelser, dels i samband med stora mängder blötsnö omkring luciadagen, dels i samband med stormbyar på nyårsafton. Sammanfattningsvis var väderåret 2008 i Västra Götaland varmt och nederbördsrikt. Medeltemperaturen över året låg på 8,5 C. Nederbördsmässigt slogs alla tidigare rekord för länet då Mollsjönäs nordost om Göteborg fick hela 1866 mm nederbörd år 2008. Mest nederbörd för SMHI:s mätstationer i Såtenäs och Skara kom i augusti månad, då över 130 mm föll (Figur 2). Av de åar som ingår i recipientkontrollen är det Lidan som har den största vattenföringen på årsbasis. Vattenföringen som årsmedelvärde låg 2008 på 22,9 m 3 /s medan den 2007 låg på 24,1 m 3 /s. 2006 låg medelvärdet på 19,0 m 3 /s och 2005 på 14,9 m 3 /s. Flödesbilden för år 2008 visar på två kraftiga toppar: Vårfloden i månadsskiftet februari/mars samt en osedvanligt kraftig höstflod som kulminerade i november (Figur 3). Vattenföring i Lidan (590) 2008 50,0 40,0 m3/s 30,0 20,0 10,0 0,0 Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec Månad Figur 3. Vattenföringens månadsmedelvärden för 2008 i Lidan vid Lidköping, provpunkt 590. 7

3 UNDERSÖKNINGARNAS OMFATTNING OCH METODIK 3.1 KARTA Nedan presenteras en karta (Figur 4) över de provpunkter, samt avrinningsområden som ingår i recipientkontrollprogrammet för år 2008. 330 790 760 748 590 580 670 577 646 565 5402 5637 460 201 659 528 325 3192 651 634 630 503 611 613 505 603 730 720 506 517 513 704 500 701 Sjöråsån Mariedalsån Nossan Lidan Öredalsån Figur 4. Översiktskarta över avrinningsområdena i recepientkontrollprogrammet år 2008. Punkterna representerar de olika provplatserna. 8

3.2 RECIPIENTKONTROLLPROGRAMMET Gällande program för den samordnade recipientkontrollen i Lidan-Nossans avrinningsområde är daterat 2003-02-25 och gäller fr.o.m. 2004. Programmet är utarbetat av Lidan-Nossans vattenvårdsförbund och omfattar både kemiska och biologiska parametrar. För Vänerviken Dättern finns ett separat kontrollprogram. 3.3 PROVTAGNINGSSTATIONER OCH FREKVENS Under 2008 har 33 provtagningsstationer i rinnande vatten undersökts. Det innebär utökning med en provpunkt som tillkom redan under 2003 och är benämnd 201 Öredalsån. Provtagningsfrekvensen vid provpunkterna är generellt 6 gånger per år för rinnande vatten, med utökning till 12 gånger per år för några punkter i Lidans och Nossans avrinningsområden. I sjöarna tas prover två gånger per år, februari och augusti. I Bilaga 1 redovisas alla provpunkter med läge, koordinater och namn. 3.4 UNDERSÖKNINGSMOMENT 2008 Undersökningarna inom ramen för Lidan-Nossans vattenvårdsförbund har under år 2008 omfattat vattenkemiska mätningar på samtliga stationer. Resultaten av de vattenkemiska provtagningarna presenteras i Bilaga 2. Bottenfaunaresultaten presenteras i Bilaga 4 och fältprotokoll från bottenfaunaprovtagningen i Bilaga 5. Vattenkemi Den vattenkemiska provtagningen har omfattat vattentemperatur, konduktivitet, ph, alkalinitet, TOC, COD Mn, turbiditet, suspenderade ämnen, färgtal, ammoniumkväve, nitratkväve, totalkväve, fosfatfosfor, partikulärt fosfor, totalfosfor, syrehalt och syremättnad. Provtagningen har skett i enlighet med BIN SR 11 (SNV Rapport 3108, 1986) och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (Tabell 1). Analyserna har utförts av Eurofins Environment AB. Resultat och rapportsammanställning år 2008 har utförts av Pelagia Miljökonsult AB. Resultat från analyserna presenteras i Bilaga 2. De bedömningsgrunder som används vid tillståndsklassning av sjöar och vattendrag (NV Rapport 4913) finns presenterade i Bilaga 6. Tabell 1. Analysmetoder för de kemiska och fysikaliska undersökningarna. Parameter Metod Parameter Metod Turbiditet SS-EN27027 Totalfosfor TRAACS Konduktivitet SS-EN27888 Fosfatfosfor TRAACS Färg SS028124-2 Totalkväve TRAACS COD Mn SS028118 Ammoniumkväve TRAACS Alkalinitet SS028139 Nitratkväve TRAACS ph SS028122-2 Syrgashalt SS-EN25813 Totalfosfor (partikulärt) TRAACS Syremättnad SS-EN25813 Bottenfauna Den strömlevande faunan undersöktes på provpunkterna 325 i Göteneån, Sjöråsåns vattensystem, 460 i Mariedalsån, 630 i Hornborgaån, Lidans vattensystem, samt 720 i Nossan. Provtagningen utfördes 2008-12-10 2008-12-11. På varje lokal togs fem sparkprov enligt den standardiserade metoden SS-EN 028828. I denna metod omröres ett område om 3 dm gånger 1 meter med foten under en minut medan djuren samlas upp i en håv som hålls mot bottnen nedströms. Håvens bredd 9

är 3 dm och maskstorleken i håvens nät 0,5 mm. De fem proven fördelas på en sträcka av 10 meter i vattendraget. Inom samma sträcka tas dessutom ett kvalitativt sökprov med en mindre håv. Med sökprovet försöker man komplettera provtagningen, främst på de ytor som inte går att ta med den standardiserade sparkmetoden, till exempel beroende på vattendjup och bottensubstrat. Bottenmaterialet förs över till ett såll med maskstorleken 0,5 mm och sållas därefter rent från finare partiklar. Materialet konserveras därefter i etanol till en koncentration på minst 70 %. Djuren plockas ut under förstoringsglas och bestäms därefter i stereolupp och mikroskop till den taxonomiska enhet som anges i Naturvårdsverkets Författningssamling (NFS 2008:1). Provtagning utfördes av Per-Ola Hoffsten, plockning av Christina Myrestam och Mats Uppman, artbestämning av Per-Ola Hoffsten, samtliga på Pelagia Miljökonsult AB. Utvärdering av bottenfaunaresultaten utfördes av Mats Uppman. Pelagia Miljökonsult är ackrediterad (ackrediteringsnummer 1846) av SWEDAC för både provtagning och analys av bottenfauna. Bottenfaunans sammansättning används för att beräkna olika index enligt Naturvårdsverkets Författningssamling (NFS 2008:1), som ger en vägledning i bedömningen av vattnets kvalitet och bottenfaunans livsbetingelser. För rinnande vatten används tre olika index: ASPT är ett index där olika familjer av bottenfaunaorganismer får poäng efter sin känslighet mot en miljöpåverkan. Indexet integrerar påverkan från eutrofiering, förorening med syretärande ämnen och habitatförstörande påverkan som rätning/rensning (inklusive grumling). DJ-index är ett multimetriskt index för att påvisa eutrofiering med fem ingående enkla index. MISA-index är ett multimetriskt surhetsindex för vattendrag, innehållande sex enkla index. Med hjälp av referensvärden för olika naturgeografiska regioner beräknas sedan den ekologiska kvalitetskvoten med vars hjälp man sedan kan bestämma lokalens status med avseende på de olika indexen. Provtagning: Vattenkemi: Vattenkemianalys Utvärdering och sammanställning Artbestämning, bottenfauna Utvärdering, bottenfauna ANSVARIGA FÖR OLIKA DELMOMENT Kalevi Sutinen, Thomas Andersson, Eurofins Environment AB Sweden Petra Ragnarsson, Thomas Andersson, Eurofins Environment AB Sweden Daniel Lussetti Pelagia Miljökonsult AB Per-Ola Hoffsten, Pelagia Miljökonsult AB Mats Uppman, Pelagia Miljökonsult AB 10

4. RESULTAT 4.1 ALLMÄNT Kemiska undersökningar De mest utpräglade miljöproblemen i svenska vattendrag är försurning och övergödning (eutrofiering), samt i vissa fall förhöjda halter av t ex tungmetaller. I jordbruksområden som dessa vid Vänern är sällan försurning ett problem, p.g.a. markens bidrag av buffrande joner. Surhetsförhållanden analyseras genom att m h a en elektrod mäta ph-värde, logaritmen av vattnets vätejonhalt. Normala ph-värden ligger mellan 6.5 och 8, medan stora avvikelser åt det alkaliska eller sura hållet generellt påverkar det biologiska livet negativt. Vattnets buffertförmåga (alkalinitet) mäts genom titrering med syra; en indikator ger ett färgomslag när de buffrande jonerna, främst bikarbonat- och karbonatjoner, är slut. Buffertförmågan speglar vattendragets försurningskänslighet, förmågan att ta emot t ex surt regn utan att ph sjunker. Om försurning sällan förekommer i jordbruksområden, brukar eutrofieringsproblemen däremot vara desto mer utpräglade. Höga halter av kväve och fosfor leder till hög produktion av plankton och makrofyter, särskilt där vattnet stannar upp. När det organiska materialet dör sjunker det till botten för att där brytas ned under syretäring. Resultatet kan bli mycket syrefattiga eller helt syrefria bottnar, vilket i princip slår ut det biologiska livet. Man bör dock observera att dessa problem sällan syns i rinnande vatten, vilka ofta är grunda och där vattnet syresätts genom rörelsen och omblandningen, men ofta blir desto mer utpräglade efter vattendragets utflöde i en sjö. För att få en bild av näringssituationen i ett vatten mäts halterna av totalkväve och totalfosfor, samt dessa ämnens viktigaste delfraktioner (ammonium-, nitrat- och nitritkväve samt fosfatfosfor och partikulärt fosfor). Syresituationen analyseras genom mätningar av den faktiska syrehalten och syremättnadsgraden (mg O 2 /l resp. %). Dessutom undersöks den kemiska syreförbrukningen (COD Mn ) och TOC (totalorganiskt kol), d v s halten av ämnen som kräver syre vid nedbrytningen (organiskt material). Ytterligare en faktor som påverkar det biologiska samhället i ett vatten är ljusförhållandena. Färgtalet speglar främst innehållet av lösta humusämnen, och mäts genom att jämföra vattnets färg med en standardiserad platina-koboltlösning. Turbiditeten mäts också, och är ett mått på vattnets grumlighet. Utspolade/uppgrumlade lerpartiklar och planktonförekomst styr i stor utsträckning turbiditeten. Vid diskussionerna om vattenkemi i samband med de olika avrinningsområdena görs jämförelser över tiden, vilka syftar tillbaka till de tidigare rapporterna från recipientkontroll i Lidan- Nossanområdet. Kemiska primärdata från avrinningsområdena finns samlade i Bilaga 2. 11

4.5 LIDAN Allmänt Lidans vattensystem mynnar i Vänern vid Lidköping. Avrinningsområdets yta är 2265 km² med en stor andel jordbruksmark (46 %). Skogsmark (29 %) finns framför allt i den södra delen av avrinningsområdet. Lidans vattensystem är sjöfattigt, endast 0,6 % av arealen utgörs av sjöyta. I vattensystemet finns totalt 19 provpunkter. Av dessa ligger fem lokaler i Lidans huvudfåra (506, 528, 5402, 580 och 590). I biflödena till Lidan finns tre lokaler i Bragnumsån (505, 513, och 517), två lokaler i Afsån (5637 och 565), en lokal i Jungån (577) samt sju lokaler i Fliangrenen (611, 613, 630, 634, 646, 651 och 670). Inom Lidans avrinningsområde finns flera avloppsreningsverk, ca 20 stycken. Vidare finns i östra delen Ranstad industricentrum och Bjurums Slakteri som främst påverkar provpunkt 634 i Flian. I Vara kommun påverkar Asko Cylinda provpunkt 577 och en industritipp också punkt 565. I Herrljunga kommun finns en tipp, H12 på kartan. Nedan följer en förteckning över kända punktkällor: Nr Punktkälla Nr Punktkälla Nr Punktkälla L0 Lidköpings flygplats H6 Källeryd avr F7 Broddetorp avr V1 Vara avr H12 Tipp vid Fågelstavik F8 Valtorp avr V2 Kvänum avr S1 Horshaga avr F9 Falköping soptipp * V3 Håkantorp avr S2 Eggby avr (infiltr.) F10 Stenstorp soptipp ** V4 Larv avr S3 Simmatorp Camping F11 Floby soptipp ** V5 Helås avr F1 Falköping avr F12 Ranstad Skiffer AB V6 N:a Vånga avr F2 Stenstorp avr F13 Bjurums slakteri V8 Asko Cylinda F3 Floby avr V9 Industritipp F5 Vartofta avr H3 Fåglavik avr F6 Odensbergs avr * Lakvatten går via reningsverket **Nedlagda Näringstillstånd Under 2008 var vattenföringen i Lidan (590) mycket hög under perioderna januari-februari och november-december (Figur 12). Vattenföring i Lidan (590) 2008 50,0 40,0 m3/s 30,0 20,0 10,0 0,0 Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec Månad Figur 12. Vattenföringen i provpunkt 590, Lidans vattensystem 2008 beräknad på PULS-data från SMHI. 12

Bragnumsån vid punkten 513 är en punkt med vanligtvis mycket höga närsaltshalter. Vattendraget är kraftigt påverkat av ett avloppsreningsverk. För 2008 blev totalfosforhalterna något högre än 2007 medan totalkvävehalten istället minskade. Det var främst i juni som riktigt höga kvävevärden noterades (13 mg/l). Biflödet som kommer in i Lidan österifrån Slafsan, Dofsan och Flian hade under år 2008, precis som tidigare år, höga kvävehalter. Årsmedelhalterna för totalkväve varierade stort mellan de olika provpunkterna (Figur 13). I Dofsan (659) noterades de högsta kvävehalterna med ett årsmedelvärde för totalkväve på hela 8,7 mg/l. Här brukar närsaltshalterna vara mycket höga beroende på att vattendraget är litet och därför påverkas då väldigt mycket av det uppströms liggande reningsverket. Huvuddelen av kvävet utgörs dock av nitrat-nitrit och inte av ammonium som är vanligt nedströms reningsverk. Det tyder på att vattnet syresätts. Även den organiska halten är oväntat låg med tanke på halten av närsalter. Den punkt som avviker något är nr 634 nedströms Hornborgasjön, där totalkvävehalten sjunker jämfört med den uppströms liggande punkten 630. Detta visar på sjöars funktion som fällor för näringsämnen. Eftersom vattnet stannar upp kommer näringen i större utsträckning att bindas in i vegetation, och om det uppstår syrefria förhållanden i sjöns bottenskikt eller i omgivande våtmarker kan också denitrifikation ske. Vid denna process överförs nitratjoner till fri kvävgas av främst anaeroba bakterier (bakterier som kräver syrefria förhållanden). Nedströms punkt 646 förenas Dofsan med Flian, och Dofsan hade liksom tidigare år extremt höga kvävehalter, säkert från passagen förbi Skara resp. Horshaga avloppsreningsverk. Kvävet i Lidans avrinningsområde förelåg främst i form av nitrat-nitrit, men tidvis var ammoniumfraktionen mycket stor. Det är framförallt station 513 Bragnumsån som uppvisade mycket höga ammoniumhalter i vattnet. Höga ammoniumhalter kan vara en effekt av utsläpp från avloppsreningsverk. Ammonium (NH 4 + ) omvandlas oftast snabbt i syrerika miljöer till nitrit/nitrat (NO 2 -/NO 3 -) genom nitrifikationsprocessen. Både ammonium- och nitratformen kan lätt tas upp av växter. Bilden av fosfor i Lidans avrinningsområde är i allmänhet mer präglat av flöden och avrinning än den är för kväve. Årsmedelvärdet för vattenflödet var år 2008 22,9 m 3 /s vilket var en ökning sedan 2007 (19,0 m 3 /s). Nederbörden var störst under andra halvan av året med en rejäl topp i augusti. Under växtsäsongen suger vegetationen upp en stor del av nederbörden, medan det under andra delar av året rinner mer direkt ut i vattendragen. Det är alltså mer gynnsamt med regn under sommar än senhösten, sett från vattendragens bästa. Vid utloppspunkten (590) konstateras likt tidigare år, att halten av totalfosfor fortfarande är väldigt hög. Totalkvävehalten för provpunkten uppmättes till 2,3 mg/l och klassificeras som mycket hög halt (klass 4). Det förekommer allmänt stora variationer i halter mellan provtagningarna på många håll. Det beror på att vattensystemet är mycket känsligt för stora nederbördsmängder med åtföljande ytavrinning, och speciellt under perioder där markerna ligger nakna, utan ett bindande vegetationstäcke. Under 2008 minskade medelvärdet av totalfosforhalten uppströms Hornborgasjön (provpunkt 630). Värdet uppmättes till 23 µg/l och var betydligt lägre jämfört med mätningarna 2007 (42 µg/l). Dock uppmättes höga värden av totalfosfor under augusti månad (42 µg/l). Under augusti 2008 var det kraftig nederbörd, vilket förmodligen påverkade resultatet. 13

Sjöns påverkan på vattendraget brukar variera lite från år till år, ibland finns en fastläggning som är vanligt i sjöar, men lika ofta har man haft frigörelse av fosfor från sedimentet som ökat på fosforvärdena nedströms. Eftersom Hornborgasjön är grund och vindexponerad så är riskerna stora att man får en uppgrumling till följd av vågbildning. Är sedan flödet kraftigt så spolas mycket resuspenderat material ut i vattendraget. Det brukar då synas i analysresultaten där en stor del av fosforn var partikelbunden. Mest partikelbunden fosfor noterades från augusti som nämndes ovan, men även i december var andelen tämligen hög. Totalkväve 2008 Totalkväve 2008 mg/l 14 12 10 8 6 4 2 0 500 503 505 513 517 528 5402 5637 565 577 580 590 mg/l 12 10 8 6 4 2 0 603 611 613 630 634 646 651 659 670 Max Medel Min Max Medel Min Totalfosfor 2008 Totalfosfor 2008 ug/l 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 ug/l 450 350 250 150 50 500 503 506 513 517 528 5402 5637 565 577 580 590-50 603 611 613 630 634 646 651 659 670 Max Medel Min Max Medel Min Figur 13. Min-, medel och maxvärden under 2008 för totalfosfor och totalkväve vid provpunkterna i Lidan-systemet. Halterna av totalfosfor i Lidans utlopp (590) har visat en sjunkande trend sedan 1971 och framåt. Det gäller dock främst fram till ca 1980 medan halterna därefter knappast har minskat. Under åren 1999-2001 kunde dock en ökning av halterna, men den trenden bröts 2002 och accentuerades 2003. Under 2004-2006 uppmättes samma nivå som 2002. För provtagningsåret 2008 fortsätter trenden med minskande värden för de flesta provpunkterna i Lidans vattensystem (Figur 14). Högsta värdet återfinns i provpunkt 659 och de lägsta värdena återfinns i provpunkterna 603 och 611. För totalkvävet noterades även här förbättrade värden i förhållande till 2007 års provtagning. Högsta värdet för 2008 uppmättes i provpunkt 659 och lägsta värdet uppmättes i provpunkt 503 (Figur 15). För 2008 var den arealspecifika förlusten något bättre än provtagningsåret 2007 mätningar vid provpunkt 590. Totalt beräknades förlusten av fosfor till 0,22 kg/ha, år och klassificerades som höga förluster (klass 4) och 11,93 kg/ha, år för kväve, även den klass 4, höga förluster. 14

Lidans Vattensystem FOSFOR 0,047 0,052 0,061 00,009 611 F2 613 503 603 500 Medelvärde av fosfor vid 590 Halter av totalfosfor (µg/l) Maj-okt. 12,5 12,5-25 25-50 50-100 >100 ug/l 16 0 14 0 12 0 10 0 80 60 40 20 0 Fosfatfosfor Ptot Partikulär fosfor Figur 14. 2008 års medelvärden av fosforhalterna i Lidansystemet. 15

Lidans Vattensystem KVÄVE 0,047 0,052 0,061 00,009 611 F2 613 503 603 500 Medelvärde av kväve vid 590 Halter av totalkväve (µg/l) Maj-okt. 300 300-625 625-1250 1250-5000 >5000 ug/l 3500 3000 2500 2000 150 0 10 0 0 500 0 AmmoniumKv Ntot NitratNitrit Figur 15. 2008 års medelvärden av kvävehalter i Lidansystemet Transporten av totalfosfor ut till Vänern från Lidan hamnade på 49 ton för 2008 vilket var något högre än 2007 års resultat. Variationerna hänger till största delen samman med olika vattenflöden. Som tydligt framgår av Figur 16, är fosfortransporten mycket starkt knuten till vattenflödet. 16

Transport av totalfosfor i Lidan (590) ton/månad 20 15 10 5 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 m3/s 0 J F M A M J J A S O N D 0,0 Fosfor Flöde Figur 16. Transport av totalfosfor i Lidan vid station 590 för år 2008. Linjen representerar vattenflödet. Transport av totalkväve i Lidan (590) ton/månad 600 500 400 300 200 100 0 J F M A M J J A S O N D 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 m3/s Kväve Flöde Figur 17. Transport av totalkväve i Lidan vid station 590 för år 2008. Linjen representerar vattenflödet. Transporten av kväve är också starkt knuten till flödet (Figur 17), vilket främst beror på att den dominerande kvävefraktionen i Lidan är nitrat som är mycket lättlöslig i vatten. Under vegetationsperioden tas dock nitrat upp av vegetationen, men minskningen är ändå inte särskilt stor på många punkter vilket kan bero på att vattnet passerar vattensystemet så snabbt att vegetationen inte får tillfälle att ta upp närsalterna. Totalt transporterades 2699 ton kväve ut från Lidan år 2008 (provpunkt 590) (Bilaga 3). Den arealspecifika förlusten för Lidans avrinningsområde 2008 (provpunkt 590) klassificerades som höga förluster för både kväve och fosfor. Förlusten har sedan mätningar 1999 alltid klassificerats som höga (Tabell 2) 17

Tabell 2: Arealspecifik förlust för Lidan (590) 1999-2008. År Totalfosfor (kg/ha*år) Totalkväve (kg/ha*år) 1999 0,22 10,9 2000 0,29 10,6 2001 0,22 6,62 2002 0,22 8,22 2003 0,064 4,38 2004 0,20 9,08 2005 0,17 6,46 2006 0,20 10,5 2007 0,25 12,0 2008 0,22 11,93 Syretillstånd och syretärande ämnen Kopplingarna mellan syremättnadsgraderna och halterna syretärande ämnen var generellt inte särskilt tydliga, och båda parametrarna varierade mycket i både tid och rum. Som normalt för rinnande vatten var syrehalterna dock för det mesta ganska höga, men å andra sidan var det inte ovanligt med höga syremättnadsvärden kombinerade med höga halter syretärande ämnen. Detta innebär att vattendraget för vidare problem med syretäring till annan plats mycket kommer att hamna i Vänern. Några mer påtagliga förändringar sedan förra året kunde inte påvisas. Syreförhållandena i ett vattendrag bedöms utifrån årets lägsta halt. Egentligen skall grunden vara 12 mätningar per år under en treårsperiod enligt de nya bedömningsgrunderna. En provpunkt som tidigare haft mycket dåliga syreförhållanden i avrinningsområdet är 634, nedanför Hornborgasjön. För 2008 var den lägst uppmätta halten 6,8 mg/l (augusti) vilket innebär att den skulle hamna i klass 2, måttligt syrerikt tillstånd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999). En notering bör dock göras att provpunkten endast provtas 6 ggr per år. Hornborgasjön är egentligen för grund för att på ett riktigt bra sätt fungera som fälla för näringsämnen, och sjöns ringa djup påverkar också syreförhållandena i vattnet som rinner vidare med Flian. Troligtvis varierar sjöns tillstånd mycket och snabbt under sommaren. En snabb variation mellan stagnation vid lugnt väder och cirkulation då vinden blandar om vattnet. Stagnation innebär att det uppstår en skiktning mellan syrerikt ytvatten och syrefattigt bottenvatten - vid ytan produceras syre av plankton och vid botten åtgår syre vid nedbrytningen. Där djupare, näringsrika sjöar troligtvis befinner sig i stagnationsfas hela sommaren, kommer grunda sjöar som Hornborgasjön att blandas om så fort vinden tar i. Detta gör givetvis att syrehalterna i vattnet som rinner vidare i Flian också varierar. En viktig faktor bakom de tidvis låga syrevärdena nedanför Hornborgasjön är säkert att man i samband med sjöhöjningen 1992-95 fräste sönder stora arealer bladvass för att återställa öppna vattenytor. Denna vass blev kvar i sjöns södra delar, både på botten och på ytan, och nedbrytningen leder tidvis till mycket låga syrevärden i denna del av sjön. Problemen med detta torde dock avklinga ju längre tiden går, och borde numera inte vara alltför påtaglig vilket de senaste årens mätningar också har visat. De norra delarna av sjön består av kalkrika bottnar, och kalciumkarbonaten gör att fosfor där i stor utsträckning fälls ut och inte kan tas upp av växter. I dessa delar är förhållandena nästan näringsfattiga, med goda syrevärden, och kransalger dominerar vegetationen i det klara vattnet. De södra delarna nära utloppet i Flian - har organiska bottnar och är naturligt näringsrikare; bladvassen som ligger där och bryts ned bidrar ytterligare till näringsrikedomen. Under stagnationsfaser på sommaren kan stora delar av vattenvolymen vara syrefri. Detta förklarar varför låga syrevärden tidvis kan uppkomma vid punkt 634, och kan också vara orsak till en del av det fosfor som vissa år transporteras ut från sjön. Vid syrefria förhållanden kan alltså fosfor på rent kemisk väg lösas ut ur bottensediment. Ytterligare en orsak till de tidvis låga syrevärdena i Flian kan vara att mycket av vattnet som flödar ut ur sjön har transporterats genom vassområden i anknytning till utloppet, och därmed stått stilla medan 18

syretärande processer fortgått. Trots allt så finner man en tendens till ökande syrehalter i punkt 634 vilket kan tyda på att mängden organiskt material i Hornborgasjön är på väg att minska. Ljusförhållanden 2008 års färgvärden var liksom under föregående år relativt höga. Vid punkt 590 (utloppet) var vattnet starkt färgat (klass 5) under större delen av året, med toppvärdet på 600 mg Pt/l i januari. Samtliga punkter i vattensystemet klassificerades som starkt färgat (klass 5) undantag provpunkterna 503, 517, 565, 603, 646 och 651 som klassificerades som betydigt färgat (klass 4). Turbiditetsvärdena och halten suspenderade ämnen var högst under augusti-november. Det visar hur ytavrinningen mycket starkt påverkar vattensystemet. Dessa vattendrag är extremt känsliga för det eftersom det finns så lite sjöar i systemen som skulle tillåta en sedimentering. Surhetstillstånd ph-värdena låg vid alla provpunkter och under hela året över 7, vanligtvis runt 8. Undantaget var provpunkt 603, bäcken mellan Ekeberget och Gerumsberget, där ph-värdet var 4,4 och klassas som mycket surt (klass 5). Alkaliniteten (buffertförmågan) låg också konstant klart i klass 1, mycket god buffertförmåga undantag provpunkt 603 som klassificeras som ingen eller obetydlig buffertkapacitet (klass 5). Dessa värden visar tydligt att de flesta vattendragen i Lidans avrinningsområde inte har några problem med försurning eller är försurningskänsliga. Jordbruksområden har ofta höga ph-värden och god buffertförmåga, eftersom underlaget innehåller mycket buffrande joner, särskilt karbonatjoner (CO 3 2-). Bottenfauna Punkt 630 i Hornborgaån hade en bottenfauna med måttliga individantal men tämligen höga artantal. Samtliga av de ur artsammansättningen framräknade index klassas till den högsta kategorin: Hög status för ASPT- och DJ-index, nära neutralt för MISA-index. Detta visar på överlag god vattenkvalitet för bottenfauna i ån. Inga rödlistade arter hittades. Sammanfattning Närsaltshalterna var mycket lika förra årets värden vid utflödet, något lägre för fosfor och något högre för kväve. Det högre vattenflödet resulterade i större transporter främst av kväve. I avrinningsområdet så finns det ett antal hot spots när det gäller närsaltsbelastningen, och det är Bragnumsån, Afsån, Jungån och Dofsan nedströms Skara. Här är närsaltshalterna mycket höga och 2008 var inget undantag. Förhållandena i Hornborgasjön tycks fortsätta stabiliseras. Både totalkväve och totalfosforhalterna har minskat i nästan samtliga provpunkter som ingår i Lidans vattensystem. Transporten av näringsämnena vid provpunkt 590 ökade något från 2007 års värden. Totalt transporterades 49 ton fosfor och 2699 ton kväve från Lidans vattensystem år 2008. Bottenfaunans artsammansättning på punkt 630 i Hornborgaån visar på god vattenkvalitet för bottenfauna. 19

4.6 NOSSANS VATTENSYSTEM Allmänt Nossan mynnar till Dättern, en vik av Vänern, ca fyra kilometer nordväst om Grästorp. Avrinningsområdets yta är 813 km² med en stor andel jordbruksmark (34 %). Skogsmarker utgör 42 % och finns framför allt i den södra och västra delen av avrinningsområdet. Nossans vattensystem är sjöfattigt. Endast 1,7 % av arealen utgörs av sjöar. I vattensystemet finns totalt 7 provpunkter för vattenkemi. Samtliga ligger i Nossans huvudfåra (701, 704, 720, 730, 748, 760 och 790). Nedan följer en förteckning över de punktutsläpp som finns markerade på kartorna (Figur 19 och 20): H1 Herrljunga avloppsreningsverk H13 Nedlagd barktipp H2 Ljung Annelund avloppsreningsverk B1 Borgstena avloppsreningsverk H4 Hudene avloppsreningsverk B2 Göta Färgeri H5 Remmene avloppsreningsverk B3 Anderssons sågverk AB H7 TA-verken G1 Forshall avloppsreningsverk H8 Molla sågverk G2 Flakeberg avloppsreningsverk H9 Herrljunga sågverk H10 Fotolaboratorie H11 Strängbetong Vattenföring i Nossan Under 2008 var medelvattenföringen 12,8 m 3 /s. Det var något högre än 2007 då den var 11,8 m 3 /s. Största flödet uppmättes i februari månad, 24,4 m 3 /s (Figur 18). Vattenföring i Nossan (790) 2008 30,0 25,0 20,0 m3/s 15,0 10,0 5,0 0,0 Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec Månad Figur 18. Vattenföring i Nossan uttryckt som månadsmedelvärden under 2008. Näringstillstånd På de närmaste sidorna presenteras resultaten av årets provtagningar gällande kväve och fosfor. De näringsämnen som är viktigast för vegetationen är fosfor och kväve. I sjöar och vattendrag brukar oftast fosfor vara det ämne som begränsar växtproduktionen tillväxten av makrofyter, påväxtalger och växtplankton. Fosfor är därmed det ämne man i första hand bör betrakta när man funderar över eutrofiering av inlandsvatten. Egentligen spelar det då ingen roll hur mycket kväve det finns så länge fosfor finns i underskott. Eftersom kvävet dock är ett så viktigt näringsämne, som i vissa fall också kan vara det begränsande, är det ändå relevant att studera även det och ute i haven är förhållandet det motsatta med kväve som det tillväxtbegränsande näringsämnet. 20

Fosfor förekommer i vattendrag i form av fria fosfatjoner och joner bundna till partiklar. Dessa fraktioner mäts enligt kontrollprogrammet tillsammans med samlingsvärdet totalfosfor. Totalfosforhalterna låg mellan 20,3-25,3 µg/l för provpunkterna 701, 720 och 730. Sedan ökar halten till 58 µg/l vid 748 för att till slut ligga på 76,5 µg/l vid mynningen till Dättern (790). Nivåerna på fosfor i Nossans utlopp är mycket starkt beroende av nederbörden, när den kommer och hur mycket som kommer. En stor del av tillskottet till vattendraget kommer via utspolning från omgivande marker, och det är särskilt påtagligt i de nedre delarna av vattensystemet. Enligt bedömningsgrunderna (1999) klassificeras provpunkterna 701, 720 och 730 som måttligt höga halter (klass 2). Provpunkterna 748, 760 och 790 hade alla relativt höga värden och klassades som mycket höga halter (klass 4). Provpunkten 704 bedömdes till höga halter (klass 3) (Figur 19). Kväve förekommer i vattendrag i form av fri kvävgas (N 2 ), ammoniumjoner (NH 4 +), nitrit- och nitratjoner (NO 2 - och NO 3 -) samt bundet i organiska föreningar. De fraktioner som är viktiga för växtlighet i rinnande vatten är ammonium-, nitrit- och nitratjoner. Enligt kontrollprogrammet mäts fraktionerna NO 2 - + NO 3 -, NH 4 + och totalkväve. I Nossans vattensystem var halterna totalkväve för året 2008 höga till mycket höga. Halterna varierade från 803 µg/l vid station 701 till 1767 µg/l vid station 790. Halterna var tämligen höga under hela året, men det högsta värdet noterades vid punkt 760 i januari (2900 µg/l). Kvävehalter i sjöar och vattendrag är normalt sett högre under vinterhalvåret, eftersom växtlighetens upptag är så lågt. För år 2008 klassades totalkvävehalterna i provpunkterna 701, 704, 720 och 730 till höga halter (klass 3), och till mycket höga halter (klass 4) i provpunkterna 748, 760 och 790 (Figur 20). 21

76,5 790 Nossans Vattensystem FOSFOR 65,2 760 58 748 24 730 21,6 720 701 20,3 25,3 704 ug/l Medelvärde av fosfor vid 790 Halter av totalfosfor (µg/l) Maj-okt. 12,5 12,5-25 25-50 50-100 >100 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Fosfatfosfor Ptot Partikulär fosfor Figur 19. 2008 års medelvärden av fosforhalter i Nossans vattensystem. 22

1743 790 Nossans Vattensystem KVÄVE 1767 760 1633 748 1161 730 1183 720 927 704 701 803 Medelvärde av kväve vid 790 Halter av totalkväve (µg/l) Maj-okt. 300 300-625 625-1250 1250-5000 >5000 ug/l 2000 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 AmmoniumKv Ntot NitratNitrit Figur 20. 2008 års medelvärden av kvävehalter i Nossans vattensystem. Den arealspecifika förlusten av kväve och fosfor i provpunkt 790 är fortfarande stor. Årets värden blev uppmätta till 0,26 kgn/ha, år fosforförlust och 10,93 kgn/ha, år kväveförlust. I båda fallen klassificeras den arealspecifika förlusten till höga förluster (klass 4) (Tabell 3). 23

Tabell 3: Arealspecifik förlust för Nossan (790) 1999-2008. År Totalfosfor (kg/ha*år) Totalkväve (kg/ha*år) 1999 0,32 9,91 2000 0,38 11,3 2001 0,28 7,35 2002 0,32 9,18 2003 0,12 5,26 2004 0,31 8,61 2005 0,22 7,08 2006 0,37 14,5 2007 0,30 11,4 2008 0,26 10,93 Näringsämnen som transporteras med rinnande vatten kan hindras av småsjöar och våtmarker. När vattnet bromsas upp hinner växterna med att ta upp ämnena och binda dem i organiskt material. Fosfor kommer dessutom att sedimentera, och nitratjoner kan via denitrifikation överföras till fri kvävgas och utgå ur systemet. Längs Nossan finns det dock så få sjöar att dessa effekter uteblir, och de näringsämnen som fraktas med vattendraget förs därför i stor utsträckning direkt ut i Dättern. Av Figurerna 21 och 22 nedan kan man se att närsaltstransporterna är väldigt beroende av flödet. Mest kväve transporterades under januari månad, då även flödet var högt. Totalt transporterades ca 881 ton kväve år 2008 (Bilaga 3). Transport av totalkväve i Nossan (790) ton/månad 200 150 100 50 0 J F M A M J J A S O N D 30,0 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0 m3/s Kväve Flöde Figur 21. Transport av totalkväve i Nossan, provpunkt 790 år 2008. Linjen representerar vattenflödet. 24

Transport av totalfosfor i Nossan (790) ton/månad 5 4 3 2 1 0 J F M A M J J A S O N D 30,0 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0 m3/s Fosfor Flöde Figur 22. Transport av totalfosfor i Nossan, provpunkt 790 år 2008. Linjen representerar vattenflödet. Även fosfortransporterna är mycket beroende av vattenflödet i vattensystemet (Figur 22). Några andra trender är svåra att skönja för totalfosfor, men 2008 års värde för fosfortransporten var något lägre än det som erhölls från år 2007. Summan av den totala transporten av fosfor år 2008 blev ca 21 ton. Syretillstånd Undersökningar av syretillstånd i rinnande vatten blir ofta osäkra, och syrehalterna kan variera mycket snabbt, även inom dygnet. Generellt förekommer sällan markant syrefattiga förhållanden i vattendrag, då rörelsen gör att nytt syre hela tiden löser sig i det strömmande vattnet. Däremot är det av stor vikt hur mycket näringsämnen och syretärande ämnen vattendraget för med sig, i detta fall ut i Dättern. De största problemen med syreförhållanden kan därför förväntas inträffa ute i Dättern och Vänern, trots att orsakerna till syreproblemen där i stor utsträckning beror på vad som händer längs Nossan och de andra tillflödena. Enligt kontrollprogrammet undersöks syreförhållandena längs Nossan genom att mäta syrehalt, syremättnadsgrader (%) och halter av syretärande ämnen med två metoder TOC (Total organiskt kol) och COD Mn (Chemical oxygen demand analyserad med permanganatmetoden). För att klassificera förhållande (enligt NV: Rapport 4913) används det årslägsta uppmätta värdet för syrehalten och medelvärdet för månaderna maj-oktober för TOC och COD Mn. Inget syrevärde har varit under 5,8 mg/l vid de provtagningar som gjorts, vilket är ett bra resultat. Halten av organiskt material indikerade en stor syretäring och klassificeras år 2008 som hög halt (klass 4) i samtliga provpunkter, undantag provpunkt 790 (utloppet) som klassas som mycket hög halt (klass 5). Värdenas variation längs vattendragens lopp, och även mellan de olika månaderna, var ganska stora och visar att kemiska undersökningar i rinnande vatten är svåra och bara ger ögonblicksbilder. Kopplingen mellan COD Mn - värdena och syremättnaden var inte heller särskilt stark. Detta kan betona vikten av biologiska undersökningar i vattendrag sådana ger en mer långsiktig bild av tillståndet och visar också om det förekommit några perioder av t ex riktigt låga syrehalter under året. Korta perioder av avvikande kemiska förhållanden missas lätt vid stickprovsundersökningar av kemin. 25

Ljusförhållanden Ljusförhållanden undersöks genom att mäta vattnets färgtal samt dess turbiditet och/eller halten suspenderade ämnen. Färgtalen speglar främst vattnets halt av humusämnen och de andra parametrarna anger mängden partiklar i vattnet, både organiska och oorganiska. Nossans vatten hade mycket höga färgvärden vid alla provpunkter under nästan hela året, med högst värden närmare utflödet i Dättern. Högsta medelvärdet var 186 mg Pt/l och noterades i provpunkt 790. Gränsen till den högsta färgklassen går vid 100 mg Pt/l. Turbiditets- och susp-värdena i Nossan visade också på relativt höga noteringar. För 2008 var det framför allt provpunkterna 748 och 790 som var starkt grumliga (klass 5). Att grumligheten är hög är vanligt i jordbruksområden. Värdena blev allt högre längs åns lopp, partiklarna ansamlas och följer med vattnet mot utloppet, och det finns få lugnvatten där partiklarna får chansen att sedimentera. Med NV:s bedömningsmall förändras grumligheten från måttligt grumligt vatten (klass 3) vid provpunkterna 701, 704 och 720 till starkt grumligt vatten (klass 5) vid 748 och 790. Provpunkterna 730 och 760 klassades som betydligt grumligt vatten (klass 4). Partikelutspolningen är normalt störst från naken jord utan växtlighet vilket exemplifieras av årets resultat. Surhetstillstånd Surhetstillståndet analyseras med hjälp av ph-värden och alkalinitet; det senare är ett mått på vattnets buffertkapacitet, förmågan att neutralisera vätejoner och därmed motstå försurning. Längs hela Nossans avrinningsområde ligger ph-värdena högt, mellan 7,20 och 7,55 och klassas samtliga som nära neutralt (klass 1), och det gäller även alkalinitetsvärdena. Detta vattendrag har därmed utifrån de kemiska undersökningarna helt normala ph-förhållanden och löper ingen risk för försurning. Bottenfauna Båda art- och individantal var höga på punkt 720 i Nossan. Samtliga av de ur artsammansättningen framräknade index klassas till den högsta kategorin: Hög status för ASPT- och DJ-index, nära neutralt för MISA-index. Detta visar på överlag god vattenkvalitet i ån för bottenfauna. En rödlistat art återfanns, dagsländan Rhithrogena germanica, som finns uppförd under kategorin NT, missgynnad, i artdatabankens lista. Sammanfattning Fosfor- och kvävetransporten ut ur Nossan blev 2008 något lägre än provtagningsåret 2007. Nossan har inga problem med försurning, men väl med eutrofiering, ett vanligt mönster i jordbruksområden. En tredjedel av avrinningsområdet utgörs av jordbruksmark, och det finns dessutom ett antal avloppsreningsverk i området. Kväve- och fosforhalterna är generellt höga, och blir allt högre ju närmre utloppet till Dättern man kommer. Kvävet urlakas främst som nitrater, medan fosforn spolas ut bunden till partiklar. Att mycket partiklar ansamlas och följer med strömmen syns på de relativt höga turbiditets- och suspvärdena som också ökar längs vattendragets lopp. Bottenfaunans artsammansättning på punkt 720 visar på god vattenkvalitet för bottenfauna. En rödlistat art återfanns, dagsländan Rhithrogena germanica, som finns uppförd under kategorin NT, missgynnad, i artdatabankens lista. 26

4.3 SJÖRÅSÅNS VATTENSYSTEM Allmänt Sjöråsåns vattensystem mynnar i Vänern vid Hällekis, drygt en mil norr om Götene. Avrinningsområdets yta är ca 240 km² med en stor andel jordbruksmark (41 %). Skogsmarker (34 %) förekommer framför allt i den sydöstra delen av avrinningsområdet. I vattensystemet finns tre provpunkter; nr 3192, 325 och 330. Inom avrinningsområdet finns ett antal punktkällor. Vid Flämsjön ligger Flämslätt avloppsreningsverk (markerad med S5 på kartan) (Figur 7). Uppströms punkt 3192 ligger Gullhammars industritipp (Gö4) och alldeles uppströms 325 ligger Götene avloppsreningsverk (Gö1). Uppströms Sjöråsån mynning i Sjöråsviken i Vänern ligger Hällekis avloppsreningsverk (Gö3). Detta ligger dock nedströms den sista provpunkten (330) och påverkar inte provtagningsresultaten. Nedan följer en lista på de punktutsläpp som finns inom avrinningsområdet: S5 Gö1 Gö3 Gö4 Flämslätt avloppsreningsverk (infiltrationsanläggning) Götene avloppsreningsverk Hällekis avloppsreningsverk Gullhammars industritipp (nedlagd) Vattenföring Medelvattenföringen i Sjöråsån var under 2008 2,99 m 3 /s (provpunkt 330), vilket var väldigt lika år 2007 (2,92 m 3 /s). Toppar i vattenföringen kan noteras framförallt i februari och november (Figur 6). Vattenföringen under 2006 och 2008 har varit mycket likartad. 1998 är det år som haft högst vattenföring sedan mätningarna startades 1982 (se tidigare rapporter). Vattenföring i Sjöråsån (330) 2008 7,00 6,00 5,00 m3/s 4,00 3,00 2,00 1,00 0,00 Jan Feb Mars Apr Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec Månad Figur 6. Vattenföringen i Sjöråsån (330) under 2008 enligt SMHI:s Puls-modell. Näringstillstånd Sedan bedömningsgrunderna för vattenkvalitet (Naturvårdsverket 1999) togs i bruk så används inte längre halterna av närsalter i rinnande vatten som grund för klassificeringen. Istället bedömer man den arealspecifika förlusten av totalfosfor (P-tot) och totalkväve (N-tot). För att beräkna den arealspecifika förlusten behöver man känna till provpunktens avrinningsareal samt flöde och halter av kväve och fosfor. Av de tre punkter som representerar Sjöråsåns vattensystem är det endast 27

provpunkt 330 (provpunkt vid utloppet) som det finns uppgifter för att beräkna den arealspecifika förlusten. För totalfosfor beräknades den arealspecifika förlusten till 0,37 kg/ha,år vilket är ett något högre värde än 2007 (0,25 kg/ha,år). Förlusten klassificerades som extremt höga förluster (klass 5) enligt bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999). För totalkväve ger motsvarande beräkning en arealförlust på 15,1 kg/ha,år vilket även det var högre än förra året (Se tidigare rapporter). Det ligger dock fortfarande kvar i klass 4, höga förluster som har ett spann mellan 4 och 16 kg/ha,år (Naturvårdsverket 1999). På följande sidor (Figur 7-9) presenteras resultaten av årets provtagningar för kväve och fosforhalter med ingående fraktioner. Färgningen av provpunkterna har i år liksom tidigare gjorts med utgångspunkt från halterna i vattnet. Skillnaden är att det nu inte är någon formell klassificering. Ser man till närsalthalterna i Sjöråsåns vattensystem så brukar en topp noteras vid provpunkt 325 för både fosfor och kväve. Så är även fallet för årets provtagning. Fosforhalten år 2008 var vid provpunkt 325, 152 µg/l (Figur 7), och innebar en höjning från det tidigare året (2007) med 33 µg/l (Se rapport 2007). Provpunkterna 325 och 330 i vattensystemet Sjöråsån klassificerades som extremt höga halter (klass 5) medan provpunkt 3192 klassificerades som mycket hög halter (klass 4) (Figur 7 och 8). Fosfor är det näringsämne som normalt anses begränsa vegetationens tillväxt i inlandsområden. Precis som kväve tillförs det i viss mån till vattendragen från punktkällor (även om avloppsreningsverk i regel har lättare att minska fosfor- än kvävehalterna i vattnet som renas) och även från åkermark. Fosfatjoner binds dock ganska hårt till markpartiklar, och därför sker de största utflödena av fosfor till vattendragen vid ytlig avrinning då mycket hela partiklar förs bort från åkrarna. Fosforhalterna varierar ganska mycket mellan olika provtagningar både under året och mellan olika år. Det beror främst på att halterna påverkas av punktkällor och ytavrinning från omgivande marker. Det finns heller inga fördröjningsmagasin för vattnet som gör att partiklar kan sedimentera och biologisk aktivitet kan ta upp närsalter på ett gynnsamt sätt. För år 2008 var uttransporten av totalfosfor från Sjöråsån till Vänern ca 9,1 ton. 28