Muntlig tradition Vad visste våra förfäder om sina förfäder? Svar: inte särskilt mycket. Den höga dödligheten gjorde ofta att far- och morföräldrarna inte hann träffa sina barnbarn personligen. En och annan skröna har säkert bevarats och återberättats muntligt, särskilt om förfäderna utmärkt sig på något sätt positivt eller negativt, men i övrigt var nog kännedomen låg. Om man inte tillhörde adeln vill säga. För då fanns det goda skäl att noga hålla reda på släktskapet, vilket man också gjorde. Riddarhuset förvarar släktinformation om alla svenska adelssläkter och en del info är också publicerad på olika sätt. Kan man koppla sina anor till någon adelssläkt kommer man ofta 2-300 år längre bak i tiden än för ofrälse och dessutom finns en del personbeskrivningar och i vissa fall tom. porträtt bevarade. De svenska kyrkböckerna Sverige är rätt unikt såtillvida att vi har kyrkböcker och mantalsböcker som är detaljerade och dessutom sträcker sig från 1895 och ca 300 år bakåt, olika i olika församlingar. Syftet med dessa var inte att hjälpa framtidens släktforskare utan att prästen skulle hålla reda på vilka församlingsbor som fanns och huruvida dessa kunde läsa och kunde sin katekes. Mantalsskrivning gick ut på att fastställa vilka som skulle betala skatt och hur mycket. Men en bieffekt blev att det, åtminstone om man var tillräckligt ihärdig, gick att följa sina anor ganska långt tillbaka. Information fanns alltså, men det var milt sagt utspridd. Brev till prästen i resp församling med begäran om utdrag
Den ihärdige släktforskaren, tex. pappa, skriver alltså brev till prästen i en intressant församling och sätter sig vid brevlådan för att invänta svar. I bästa fall innehåller svaret en del ny information, men också ofta en hänvisning till nästa församling när vederbörande flyttar, eller som i exemplet ovan att böckerna lämnats in till ett regionalt arkiv. Bara att upprepa proceduren och vänta vid brevlådan igen.
Mormonernas mikrofilmer (100 milj bilder på 35 mm-film, tiden före 1895) Mellan 1948 och 1963 är mormonerna från Salt Lake City i Utah över i Sverige med frivilliga krafter och mikrofilmar 100 miljoner sidor (!) av de svenska kyrkböckerna. Detta sker främst av religiösa skäl då det i mormonernas tro ingår att man efter sin död skall återförenas med sina släktingar. Då kan det vara bra att veta vilka de är. Svenska staten fick, som tack för att man tillåtit fotografering av kyrkböckerna, en kopia av alla de filmrullar man åstadkommit, men det skulle dröja ett bra tag innan materialet blir tillgängligt för någon större skara släktforskare. Data fanns nu iaf. samlat i Riksarkivet på Kungsholmen, men tillgången på dyra läsapparater för mikrofilm satte nu gränserna för släktforskarna. En som tack vare sitt jobb som arkivchef på Holmen vid dess arkiv på Hults Bruk hade tillgång en sådan apparat var Björn Helmfrid, här på ett foto från 1951. Mikrofilmskopior kunde beställas från RA. Det är kombinationen av postalt tålamod och tillgång till mikrofilmläsare som gjort att pappa kommit så relativt långt i sin släktforskning att han kunde ge Hartwig och Greta den sk sjugenerationerstavlan i födelsedagspresent någon gång på 1960-talet.
Han har dock inte upptäckt våra Helmfridska smedsanor som genom Maja Stina Salomonsson går tillbaka till 1500-talet och Kolare Tolf i Taberg. Inte heller på Kristianssons sida den ana som via Anna Andersdotter går tillbaka till adelssläkter i både Småland och Finland långt in på medeltiden. Här har vi kusiner tack vare modern teknik kommit längre. Däremot hade han större framgång på min morssida med Ragnhilds anor via morfar Martin Johansson. Där upptäckte han en ana som via Hedvig Katarina Adolfsdotter för tillbaka flera svenska adelssläkter från 1500-talet. Det som gjorde att pappa kom så långt med dessa var att flera av personerna är bemärkta borgare i 1600-talets Norrköping, om vars historia pappa forskade i början 1960-talet med sikte på en doktorsavhandling i ämnet. Mammas släktingar föll sas. rakt in i hans pågående forskning. En annan bidragande orsak var att den förre landsarkivarien i Vadstena Victor Örnberg bestämt sig för att hjälpa släktforskare på traven genom att dokumentera sina slagningar på ett antal Östgötasläkter i arkivet i koncept till svensk Slägtkalender. Dessa anteckningar finns på Vadstena landsarkiv, där pappa nästan bodde tidvis, och nu också i maskinläsbar form, dock inte via internet. Jag behövde
endast åka dit i somras, logga in på en av arkivets läsesalsdatorer och verifiera släktskapet innan jag tog med anan. Ingen anledning att betvivla en landsarkivaries dokumentation. Telefax i stället för brev Telefaxtekniken blir under 1980-talet tillgänglig för företag och privatpersoner och gör att man nu kan överföra dokument via telenätet snabbt och till låg kostnad. Även många pastorsexpeditioner skaffar faxapparater och kan nu ofta tillhandahålla svar utan den tidigare postala fördröjningen.
Landsarkiven börjar tillhandahålla mikrofichekopior av mormonfilmerna till släktforskare Det ökade intresset för släktforskning gör att Riksarkivets läsesalar och läsapparater blir otillräckliga och man börjar leta efter mer distribuerade lösningar. Så inrättas läsesalar på Landsarkiven och även släktforskarföreningar runt om i landet och mormonfilmerna kopieras till microfiche som kan läsas med lämpliga läsapparater
och även åstadkomma papperskopior av intressanta sidor. Bildkvalitén är dock inte särskilt bra som synes, men vägen mellan två socknar är nu endast avståndet mellan två kortlådor i samma läsesal. Riksarkivet börjar digitalisera mormonfilmerna (=SVAR och Genline-tjänsterna på nätet)
Digitalisering och publicering på internet (mot abonnemang) ger ökad tillgänglighet, och man kan nu släktforska hemifrån, men bildkvalitén är fortfarande inte bättre än vad originalen tillåter. Arkiv Digital påbörjar nyfotografering i färg av kyrkböckerna (fn ca 76 milj sidor klara) Ett stort framsteg för släktforskaren som nu (mot abonnemang) kan sitta hemma vid sin dator och rota i alla sveriges kyrkböcker. Dessutom läsbara bilder och i färg. Nackdelen har förstås varit den i början begränsade täckningen, men det problemet är snart ur världen. DNA-tekniken börjar bli tillgänglig för släktforskare Med DNA-teknik och statistiska jämförelser med andra provtagare kommer man långt tillbaks i tiden, flera tusen år, men svaren är som synes ganska svepande och skiljer sig något mellan bolagen pga olika kundkretsar. Mest intressant bland mina DNAdata är väl procenttalen på Östra Europa, som vi kanske nu är på spåren, och Brittiska Öarna, som inte dykt upp i några kyrkböcker ännu. Det kan ju också vara så gamla släktband att skriftliga källor helt enkelt saknas. Ett antal potentiella matchningar presenteras med mailadresser för en ev. kontakt, men det är inte alls säkert att de verkligen är släktingar, bara statistiskt troliga sådana. Eftersom Sigrun, Ylva och jag nu gjort våra tester tillgängliga i samma bolag kan vi åtminstone säga att testerna visar att vi är 1st cousins. Allt annat hade varit skumt. Våra gemensamma matchningar har förstås en högre sannolikhet att vara verkliga släktingar, så där kan finnas överraskningar.
Web-baserade släktforsknings-siter (mot abonnemang) Om du publicerar ditt träd och din mailadress på nätet hos oss så får du förr eller senare kontakt med andra släktforskare som kan anknyta till ditt träd och du får en massa information i utbyte mot din egen. Det låter bra på pappret, men risken är att man får en massa ovidkommande träffar, den information som presenteras kanske inte alltid är korrekt osv. osv. Det är redan utan denna tjänst svårt att hålla trädet något så
när korrekt och bevara någon slags fokus och en överskådlighet. Jag har i skrivande stund ett träd på farssidan som omfattar drygt 800 personer och på morssidan ca 150. IMHO är det mer värt att enkelt kunna skapa delträd i pdf, som alla kan läsa, för att visa på olika samband, än att trädet växer ohämmat via någon nättjänst.