Svarsmall omtentamen VT16, 160422 Fråga 1 (Avtalsrätt, Carl-Fredrik Hedenström) a) En bilmekaniker saknar behörighet att sälja bilar varför Ford inte är bunden av avtalet. Johan får kräva eventuellt skadestånd av mekanikern. b) Här överskrider säljaren sin befogenhet men det leder ändå, för det fall Johan är i god tro, till ett bindande avtal. Säljaren kan bli skadeståndsskyldig gentemot Ford. c) Säljaren handlar i enlighet med sin ställningsfullmakt inom sin behörighet och befogenhet och någon möjlighet för Ford att slippa försäljningen finns inte eftersom bindande avtal föreligger. Ramberg sid. 52 58, avtalslagen (1915:218) 10, 11 och 25 och 18 kap 3 handelsbalken (1736:0123 2). d) Att parterna med bindande verkan kan avtala om villkor som är annorlunda än reglerna i lagen. Tvingande regler återfinns t.ex. i konsumentköplagen (1990:932). Ramberg sid. 33 34.
Fråga 2 (Skadeståndsrätt, Madeleine Silfverberg) a) Munther har drabbats av en skada. I det här fallet handlar det dock om en ren olyckshändelse, dvs. det föreligger ingen culpa. Olyckshändelser föranleder inte skadeståndsansvar. Poäng har givits för ett korrekt culparesonemang. Munther har lidit sakskada, varpå skadeståndslagen (1972:207), SkL, blir aktuell, 1:1 och 2:1 SkL. Bertil har orsakat skadan med vilja (uppsåt, dolus), varför någon prövning av oaktsamhetsrekvisitet inte behöver göras. Det föreligger vidare adekvat kausalitet. Bertil är därför skadeståndsskyldig enligt 2:1 SkL. Ersättning utgår enligt 5:7 SkL. Jämkningsgrund finns i 2:4 SkL. Eftersom det är troligt att ansvarsförsäkring föreligger, sker ingen jämkning. Ev. diskussion kring jämkning p.g.a. medvållande kan föras (6:1 SkL) detta kräver dock grov vårdslöshet, vilket inte är aktuellt i detta fall. Även mamma Betty kan bli skadeståndsansvarig på grund av egen culpa (2:1 SkL sett till 6:2 FB, dvs. brist i tillsynsplikten) genom att inte ha uppsikt över Bertil. Eftersom Bertil har gjort sig skyldig till ett brott (skadegörelse alt. åverkan, 12:1 och 12:2 BrB) ansvarar Betty dock även enligt 3:5 SkL, vilket innebär ett s.k. strikt ansvar dvs. oavsett culpa. Skadeståndet är begränsat, se 3:5 st. 2 SkL). Jämkningsgrund enligt 3:6 SkL torde inte vara aktuellt (krävs att det är uppenbart oskäligt ). b) Betty har drabbats av ekonomisk förlust på grund av ett dåligt köp. Hon har varken lidit sak- eller personskada. Frågan är då om Betty kan få ersättning för sitt dåliga köp av Cajsa på grund av hennes uttalande. Den skadetyp som ligger närmast till hands är ren förmögenhetsskada (1:2 och 2:2 SkL). Ren förmögenhetsskada förutsätter dock brott. Visserligen har domstolen i vissa få fall utdömt ersättning för ren förmögenhetsskada oaktat detta krav. I detta fall är detta dock inte aktuellt. Någon ersättning kan inte utkrävas av Cajsa. c) i) Betty har drabbats av personskada (1:1 och 2:1 SkL). För att kunna få ut ersättning från herr Klåpare måste Betty styrka att herr Klåpare varit vårdslös (oaktsam). I det här fallet kan det anses oaktsamt att lämna en låg släpvagn i en sal utan att först säkerställa att ingen kan skada sig på den (här får man göra en helhetsbedöming av faktorerna: risk för skada, skadans storlek, möjligheter att förebygga och insikt om risken). Det föreligger adekvat kausalitet mellan underlåtenheten att forsla bort vagnen och Bettys skada. Herr Klåpare blir dock ersättningsskyldig endast vid synnerliga skäl då herr Klåpare är anställd, se 4:1 SkL. Diskussion ska här föras om huruvida synnerliga skäl föreligger det krävs som regel grov vårdslöshet eller uppsåt, vilket inte är aktuellt här. ii) Bolaget Art is Smart ansvarar enligt 3:1 SkL, s.k. principalansvar. Föreligger synnerliga skäl har arbetsgivaren regressrätt gentemot arbetstagaren. Eventuell jämkning enligt 6:1 SkL förutsätter grov vårdslöshet hos Betty, vilket inte torde vara fallet här. Övrig jämkning enligt 6:2 SkL torde inte aktualiseras. (Har Art is Smart
en ansvarsförsäkring täcker den skadeståndet.) Ersättning utgår enligt 5:1 SkL. d) Institutet förhandsavgörande kan (och i vissa fall ska) användas när det föreligger tvekan om nationell rätt fullt ut överensstämmer med EU-rätt (artikel 267 FEUF). Den nationella domstolen ställer då frågor till EU-domstolen angående EU-rättens innebörd. Alla nationella domstolar har rätt att begära ett förhandsavgörande från EUdomstolen. För domstolar vars avgörande inte kan överklagas föreligger i princip en skyldighet att göra så. (Finna rätt, sid. 77 80.)
Fråga 3 (Straff- och processrätt, Dennis von Martens) Alma: När hon lämnar restaurangen begår hon brottet bedrägligt beteende enligt brottsbalken (1962:700), BrB, 9:2 2 st. Detta eftersom hon beställer en måltid utan att betala för sig (A1). Rättfärdigande omständigheter saknas (A2) och uppsåt föreligger enligt BrB 1:2, 1 st. (B1). Ursäktande omständigheter saknas (B2). Hugo: Rån enligt BrB 8:5, dock är det ej fullbordat. Det rör sig istället om försök till rån, vilket är straffbart enligt BrB 8:12 och BrB 23:1, då det förelegat fara för brottets fullbordan (A1). Rättfärdigande omständigheter saknas (A2) och uppsåt föreligger enligt BrB 1:2, 1 st. (B1). Ursäktande omständigheter saknas (B2). Hugo kan ej straffas för bedrägligt beteende enligt ovan då han saknar uppsåt att inte betala för restaurangbesöket (varje person bedöms utifrån sin respektive medverkan, se BrB 23:4). Alma: Objektivt sett misshandel enligt BrB 3:5 när hon slår till Hugo (A1). Eftersom Pia befinner sig i en nödvärnssituation enligt BrB 24:1, 1 p., går Alma dock fri från ansvar så länge hennes handlande inte är uppenbart oförsvarligt (vilket det inte kan anses vara). Det saknar betydelse att Alma saknade kännedom om rånförsöket och att hon egentligen slog till Hugo av annat skäl, eftersom nödvärn är en objektiv ansvarsfrihetsgrund. (Detta innebär att Alma, trots uppsåt enligt B1, går fri från ansvar då gärningen inte är otillåten enligt A2.) Skäl saknas därmed att diskutera B1 B2. Pia: Objektivt sett misshandel enligt BrB 3:5 när hon sparkar Hugo (A1). Då Hugo svimmat är det brottsliga angreppet avslutat och det saknas således förutsättningar att åberopa nödvärn enligt BrB 24:1 (A2). Nödvärnsexcess är inte heller aktuellt då det förutsätter nödvärnsrätt. Uppsåt (B1) föreligger till såväl själva gärningen som till frånvaron av objektiva ansvarsfrihetsgrunder. Ursäktande omständigheter saknas (B2). Pia och Alma: Objektivt sett mord, dråp eller vållande till annans död (A1). Rättfärdigande omständigheter saknas (A2). För att de ska kunna dömas för mord eller dråp enligt BrB 3:1 2 krävs uppsåt att beröva Hugo livet, vilket saknas för båda (B1). De kan istället hållas ansvariga för oaktsamt berövande av Hugos liv, vilket är straffbart enligt BrB 3:7 (B1). Ursäktande omständigheter saknas (B2). Att någon åläggs ett bötesstraff innebär en inskränkning av rätten till egendom (se Europakonventionen, EKMR tilläggsprotokoll 1, artikel 1 och regeringsformen (1974:152), RF, 2:15). Fängelse är en inskränkning av rätten till frihet (se EKMR artikel 5 och RF 2:8). Exempel på principer att beakta: Legalitetsprincipen (RF 1:1, 3 st, RF 2:10 och BrB 1:1), objektivitetsprincipen (RF 1:9), proportionalitetsprincipen, humanitetsprincipen och skuldprincipen.
Fråga 4 (Rättsfallsfråga, Mia Carlsson) a) B.-M.B. yrkar att P.L. ska betala skadestånd till henne med 400 000 kr jämte ränta enligt 6 räntelagen (1975:635) från den 24 juni 2010 till dess betalning sker. (1 p.) b) Rättsfrågorna i Högsta domstolen är dels hur P.L:s gärning ska bedömas straffrättsligt, dels hur skadeståndet till B.-M.B. ska bestämmas. (1 p.) c) Det rör sig om en sakskada och lagstöd för beräkning av sådan skada finns i 5 kap. 7 skadeståndslagen (1972:207). Av lagrummet framgår att skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för bland annat (i) sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning samt (ii) annan kostnad till följd av skadan. (1 p.) d) Hovrätten grundar beräkningen av skadans värde på återanskaffningskostnaden, dvs. vad det i det aktuella fallet kostar att införskaffa nya träd, plantera dem på platsen och sköta om dem under etableringstiden. Högsta domstolen menar att det i det aktuella fallet inte är möjligt att återanskaffa likvärdiga träd och att skadan därför istället ska beräknas efter värdeminskningen på den fastighet som träden stått på. (1 p.) e) Det skiljaktiga justitierådet menar att den skada som uppkommit vid olovlig avverkning av träd ska värderas med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för att anskaffa likvärdig egendom i ett återställande syfte. Om begreppet likvärdig egendom tolkas alltför snävt leder det till godtyckliga resultat. Kostnaden för återplantering av träd i samma storlek som de avverkade kan emellertid leda till orimligt höga kostnader i förhållande till minskningen av marknadsvärdet på fastigheten. Begränsningar i rätten till ersättning får därför bestämmas efter vad som är rimligt med hänsyn till vilken typ av träd som avverkats, såsom exempelvis självsådda eller planterade, samt efter en avstämning av återskaffningsvärdet mot förändringen av fastighetsvärdet. Skadan ska således värderas utifrån den faktiska återanskaffningskostnaden, men ytterst måste en rimlighetsbedömning göras. (1 p.) f) Eftersom svaranden (P.L.) inte åberopat jämkning av skadeståndet är detta inte något som domstolarna ska ta upp. I ett dispositivt tvistemål är det parterna som styr processen, dvs. anger vad domstolen har att pröva. (1 p.)