DÖVAS församlingsblad 3 2012 A
dövprästerna i evangelisk-lutherska kyrkan i finland borgå distrikt: Maria Lindberg Hamngatan 9 00161 Helsingfors Mobiltelfon: 050-3427129 e-postadress: maria.lindberg@evl.fi st. Michels distrikt: Seppo Laukkanen Mikkelin hiippakunnan tuomiokapituli Kirkkokatu 10 (PL 122) 50101 Mikkeli Mobiltelefon: 050-3559819 e-postadress: seppo.laukkanen@evl.fi helsingfors distrikt: Elina Jokipaltio Bulevarden 16 B (PB 142) 00121 Helsingfors Mobiltelefon: 0400-605129 e-postadress.: elina.jokipaltio@evl.fi uleåborgs distrikt: Urpo Luokkala Ojakatu 1 90100 Oulu Mobiltelefon: 044-7555554 e-postadress: urpo.luokkala@evl.fi åbo distrikt: Petri Majatie Tavastgatan 13 20500 Åbo Mobiltelefon: 0400-824039. e-postadress: petri.majatie@evl.fi hela landet/kyrkostyrelsen: Riitta Kuusi Hamngatan 11 (PB 185) 00161 Helsingfors Mobiltelefon: 050-3006353 e-postadress: riitta.kuusi@evl.fi Pärmbild: Anna-Maria Slotte lappo distrikt: Marja Saukkonen Kauppakatu 19 C, 3. krs. 40100 Jyväskylä Mobiltelefon: 0400-241401 e-postadress: marja.saukkonen@evl.fi DE DÖVAS MISSION: Inkeri Vyyryläinen Västerlånggatan 22 A 20100 Åbo Mobiltelefon: 045-3186377 e-post: inkeri.vyyrylainen@kuurojenlahetys.fi Dövas församlingsblad /årgång 33 Adress: Hamngatan 9, 00161 Helsingfors Ansvarig utgivare: Maria Lindberg Redaktion: Olof Ahlskog, Janne Kankkonen, Maria Lindberg, Hannele Rabb, Eva Sahlström och Rolf Westerlund Layout och illustrationer: Hannele Rabb Utgivare: Kyrkans central för det svenska arbetet/diakoni och samhällsansvar Dövprästens hemsida: http://www.evl.fi/kcsa/ads/dovarbetet.hmt Print: Arkmedia, Vasa ISSN 0359-0445 Hej, läsare! Skicka in texter till nästa nummer före 12.11.
Guds händer på jorden Mose sade till folket: Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig. (5 Mos. 31:6) I morse såg jag honom igen; mannen som brukar gå omkring i metron med sitt bylte under armen och en pappersmugg i handen. Jag tror han bor någonstans i närheten av metrospåret. Hur han bor är en annan sak. Med tanke på hur smutsig han ser ut antar jag att han är hemlös. Han bad om pengar till mat. Jag läste tidningen. Då han steg ut ur vagnen drabbades jag av ont samvete. Varför gav jag inte en slant? Jag som har råd att ge. Dessvärre har jag uppmanats att inte ge pengar till tiggare. De kan vara utskickade av personer som utnyttjar dem och tar pengarna. Jag följer Jesu råd Låt inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda (Matt: 6:3). Alltså ger jag pengar till hjälporganisationer och insamlingar. Ändå undrar jag: borde jag ha gett mannen en slant? Vad hade ni gjort i mitt ställe? När det gäller att ge pengar till tiggare ber jag er göra som det känns rätt. Jag kan inte säga er vad ni skall göra eller inte göra. Men jag önskar att ni ger en slant till insamlingar. Jag tror nog att ni har råd. Det är lätt att säga: Jag har inte råd att ge pengar, jag behöver pengarna själv för att köpa något eller resa någonstans. Och ja, det är inte fel att ta hand om sig själv och sin familj. Men tänk om något händer. Tänk att ert hus brinner upp eller ni råkar i en svår ekonomisk situation. Då är ni väldigt tacksamma över de pengar ni får. Därför känns det bra att nu kunna ge pengar till dem som behöver det mer än ni. Att känna sig övergiven är en hemsk känsla. Människor kan överge varandra, men Gud överger inte människorna. Gud har lovat vara med oss varje dag. Det löftet håller han. Gud sviker inte. Han tycker därför inte om att människor sviker varandra. Gud vill att vi skall hjälpa varandra. Vi är skapta för varandra. Gud hjälper oss på de sätt han kan. Gud är i himmelen. Därför hjälper han genom oss människor. Vi är Guds händer på jorden. Såsom man kan säga då man välsignar kollekten i kyrkan: Herre, av ditt ger vi åt dig, dina gåvor delar vi ut. Maria, dövprästen 3
Leila Kankkonen Harri Jokiranta Markku Jokinen Satu Kankaanpää Ta vara på livserfarenheten! Äldre veckans fest för döva bjöd på program av alla de slag. Leila Kankkonen hälsade oss välkomna. Hon jämförde människor med vedträn. Alla är olika men alla behövs, bl.a. för att sprida värme. Eleverna i Marttilan koulu framförde en väderleksprognos som aldrig slår fel. Om man lovar att solen skiner om det inte regnar eller är varmt om det inte är kallt, så torde väl alla vara nöjda. Biträdande kommundirektör Harri Jokiranta önskade att man kunde bevara handlingsförmågan så länge som möjligt. Han berättade att de i Seinäjoki gör något som kallas preventiva hembesök. Man besöker personer över 75 år för att se hur de klarar sig. Målsättningen är att de kan bo hemma så länge som möjligt. Harri önskade att inställningen till äldre skulle ändra. Istället för att tala om kostnader och besvär borde man tala om senioritet, tyst kunskap och livserfarenhet. Det är något bara äldre människor har. Verksamhetsledaren för Dövas förbund, Markku Jokinen, påminde oss att det är det Europeiska året för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. Markku önskade att föreningarna kunde ordna sådant program som intresserade människor i alla generationer. På så sätt kunde tankar och erfarenhet spridas på ett naturligt sätt. Lärande och livserfarenhet utgör tillsammans styrka. Det är också viktigt att bli sedd! Att veta att någon bryr sig om vad man tycker och tänker. Gemenskap bidrar till glädje för människan. Vi fick njuta av flera dikter om åldrande och tidens 4 gång. Dikterna lästes av Armi Vartiala, Taina Hakalahti och Olli Kiviluoto. Sedan steg Olli fram med en glaskula. Hela auditoriet satt med blicken fastnaglad i glaskulan och hoppades att den inte skulle ramla i golvet då den rullade över armarna och flög i luften. Olli kunde sin sak. Kulan hölls under kontroll och det såg rentav ut som om den hade svävat mellan hans fingrar. Reija Heinola, programchef vid Centralförbundet för de gamlas väl, berättade om projektet Livfullt
liv, som pågår till år 2017. Målsättningarna är att: 1) möjliggöra verksamheter 2) sträva till välmående och hjälpa äldre att vara herre över sitt liv 3) påverka samhällets attityder. Utanförskap är något som drabbar allt fler människor, både unga och äldre. Orsakerna kan vara sjukdomar, ekonomiska situationen, förändringar i livssituationen och personens egna inställningar. Det är viktigt att försöka motverka utanförskap redan i ett tidigt skede. Före lunchen fick vi njuta av en visuell dikt. Satu Kankaanpää framförde dikten hon själv hade skrivit. Efter lunch var det dags för avslutande andakt och kaffe. Det som stannade i minnet var ordet livserfarenhet. Det är något vi bör ta vara på! Dövprästen hälsar Text och foto: Maria Lindberg Hej på er! Dikter om tidens gång lästes av Armi Vartiala, Olli Kiviluoto och Taina Hakalahti. Dikterna tolkades till teckenspråk. Det är höst. Det börjar bli kallt ute och träden har bytt färg till gult, rött och orange. Hösten är en bra tid för ny start. Har du börjat på något nytt i höst? Kanske har du fått en ny hobby? Eller så det händer något nytt i dövföreningen? Vi på KCSA har börjat med något nytt. Vi har börjat med en blogg, Nyckelnbloggen. En blogg är en slags öppen dagbok eller informationskanal där vi skriver om vad som är aktuellt. Ämnena varierar från alldagligt till vad som händer inom kyrkan. Just nu är bland annat Bokmässan aktuell. Vi satsar på att det skall vara minst en bild till varje text. Ibland är det mer bilder än text. Det varierar. Ta gärna en titt på vår blogg. Den finns på adressen: http://kcsa.fi/nyckelnbloggen/ Jag önskar er en skön höst! Maria Elever från Marttilan koulu framförde en finurlig väderleksprognos, och lovade att solen skiner om det inte regnar. 5
Sjung till Herrens ära, hela världen! Har ni någon gång läst Psaltaren som finns i Gamla testamentet? Jag minns att min bibellärare förklarade för mig att Psaltaren är som en bönedagbok. När jag hade lyssnat på läraren blev jag lite fundersam och tvivlande. Det tog tid innan jag började läsa Psaltaren. Då började jag förstå vad min lärare talade om. Jag tycker det är roligt att läsa hur olika Gudstroende har uttryckt sig med bönespråk. Jag stannar upp då jag läser. Det finns en mening som jag vill ta upp med er läsare: Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung till Herrens ära, hela världen! Sjung till Herrens ära, prisa hans namn, ropa ut hans seger dag efter dag! (Ps.96:1-2) Det står sjung en ny sång. Det är kanske något ni lägger märke till? Eller tycker ni att det är självklart det är en ny sång? Jag kan förklara med ett exempel om en sångare som är känd bland folk. Hon/han har skrivit låtar och blir folkets favorit på grund av låtarna. En dag får folket veta att sångaren skall sjunga en ny låt. Då tycket folket att det är spännande att lyssna vad låten handlar om. Eftersom de vet att det är ny låt. Det är samma med berättelsen i Psaltaren, vad den har handlar om. Hur kan vi sjunga en ny sång till Herren? Jag tar en annan vers: Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren. (Ps.40:4) Svaret på frågan finns tydligt i meningen: Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Det står att vi skall sjunga med vår mun. Ni tänker: Det passar inte för oss döva. Ta det lugnt och andas i ro. Låt mig förklara hur jag har tolkat texten. Vi döva har samma koppling till den här texten som hörande har. Kanske ni tänker: Janne, vilken då? Texten handlar inte bara om rösten utan hjärtas språk. Munnen används för att sjunga en lovsång till Gud, men lovsången kommer från hjärtat. Det är samma med oss döva, vi använder våra händer till att sjunga en lovsång till Gud. Va bra! Härligt att veta det? Kanske ni undrar varför Gud ger oss en sång att sjunga till Gud? Man kan säga att en ny lovsång till Gud är som ett himmelskt språk. Det finns ingenting här på vår jord som går att jämföra med det. Det kan ni själv märka i den sista meningen i Ps.40:4b Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren. När någon sjunger en ny sång, en lovsång till Gud, då förstår vi att Gud är närvarande här bland oss. Må Gud vara med er och hjälpa er att inse vad en ny sång att sjunga till Gud betyder. Text: Janne Kankkonen FINN ett SVAR på frågan: Vad vill Gud att vi skall göra? Ps 40:4 Ps 96:1 Ps 98:1 Ps 149:1 Jes.42:10 Det finns en mening som är lika i alla bibelverser. I den finns en uppmaning till oss. Vad är det vi skall göra enligt bibeltexterna? 6
Förändringar i dövprästens arbetsbild Tiderna förändras. Webben får en allt större betydelse också för arbetet inom kyrkan. Samtidigt minskar resurserna att anställa nya människor. Därför måste man kombinera olika arbetsuppgifter. Det innebär att också min arbetsbild blir bredare. Förutom dövarbete börjar jag jobba med sociala medier. Sociala medier innebär närvaro på olika webbforum: facebook, twitter, chattforum; att utbilda och stöda församlingarna i deras egen närvaro på webben mm. Målgruppen är förutom döva även hörande. Döva är ju med på Facebook, Skype, Messenger mm. Det är därför svårt att dra gränser. Min yrkesbeteckning kommer också i framtiden att vara dövpräst. Dövprästtjänsten är en skyddad tjänst. Den skall finnas. Men då dövas antal minskar finns ett behov av att fylla upp den för att kunna ha den kvar på heltid. Därför inkluderas också sociala medier i mitt arbete. Det går inte att dra några skarpa gränser mellan när jag arbetar med dövarbete och när jag arbetar med sociala medier. Behovet avgör. Har jag något inom dövarbetet på kommande (gudstjänst, andakt, festdag osv...) satsar jag mer tid på det. På samma sätt ger jag webbarbetet mer tid då det behövs (utbildningsdagar mm.) Den nya omsorgsprästen börjar 1.11.2012. Den prästen kommer också att jobba med sociala medier inom ramen för sin tjänst. Vid Resursgruppens nästa möte 2.11 kommer direktor Bror Träskbacka att närvara och informera om sociala medier som arbetsverktyg inom Kyrkans central för det svenska arbetet. Text: Maria Lindberg Namnbyte Stödgruppen för dövarbetet vid KCSA har bytt namn till Resursgruppen för dövarbetet. Orsaken är att alla arbetsgrupper inom KCSA nu heter Resursgrupp. Det har inte skett några förändringar i gruppens arbete och målsättning. Hej! Hur mår du? 7
Dövas Dag i Stockholm 2012 I år var det Stockholms Dövas Förening, SDF, som stod värd för Dövas Dag i Münchenbryggeriet på Söder. Man bjöd på ett tre dagars program, 14 16.9, med temat Teckenspråk genom livet. På fredagen var temat barn och ungdomar. Då fyllde Stockholms Dövas ungdomsråd SDUR 75 år och fritidsgården DUKis fyllde 20 år. På lördagen ordnades mässa med föreläsningar. Då ställdes fokus på döva egenföretagare och döva i arbetslivet. På söndagen firades traditionell gudstjänst och därefter bjöds på utställning och besök på Sveriges första seniorboende för teckenspråkiga döva och dövblinda personer. Under helgen premiärvisades filmen Jag ser vad mitt barn säger. Det är en informationsfilm som visar vikten av att tidigt i livet erbjuda barn med nedsatt hörsel två eller flera språk. Via flera språk får barnen en grundläggande trygghet då de kan växla mellan språken i olika situationer. I år deltog Rolf Westerlund i Dövas Dag i Stockholm, som nybliven pensionär. Han jobbade sin sista arbetsdag 13.9 och packade sedan för fredagens resa med bil-tåg-båt, från Gullö-Karis-Åbo-Stockholm. Fredagskvällens utfart från Åbo gjordes i en mörk och höstlik skärgård. Den tidiga ankomsten till Stockholm, kl. 06.30 bjöd däremot på vacker morgonsol över Stockholms fina skärgård. Där tändes belysningen efter hand i de vackra villor som man ser högt uppifrån färjornas passagerardäck. Rolf vandrade i tidig morgontimma till sitt hotell som låg ovanför Slussen och lämnade in sitt bagage, rummet kunde han få först senare på dagen. Han vandrade vidare längs Riddarfjärdens strand och beundrade båtarna och utsikten mot Stockholms stadshus och Slussens viadukter. Konferenskomplexet München bryggeriet är en imponerande stor byggnad, som idag används som mäss- och konferenscenter i Stockholm. På Dövas Dag hade lördagens mässa lockat 54 utställare. Rolf hittade bl.a. hantverk och ett par DVDfilmer från Teckenbro Media Ab. Den ena filmen heter Åke får en styvpappa och den tycker Rolf är mycket underhållande. Huvudrollen spelas av österbottniska Boris Kankkonens yngre son Joel! På mässan fanns också en utställning med döva konstnärer som ställde ut fotografier, målningar och smycken, vilka också var till salu. Under dagen träffade Rolf många bekanta, bl.a. också en gammal klasskamrat från Borgåtiden och dennes fru. De hade inte setts på över 30 år, men kände ändå genast igen varandra! På lördag kväll arrangerades en stor middagsbuffé med underhållning. Det fanns många tolkar på plats och all service fungerade fint. Flera hundra döva deltog och senare på kvällen, i festens eftersläpp strömmade ännu fler deltagare till platsen och minglet pågick ända till kl. 03.00. Men då hade Rolf redan lagt huvudet på dynan och somnat gott i sin fina hotellsäng. Fast han tyckte att badrummet med marmor 8
imitation på väggar och golv var kallt och att det var farligt halt inga halkskydd här inte i badkaret! Efter en god natts sömn smakade det gott med lyxigt morgonmål med utsikt över Gamla stan och stadshuset. Vattnet glittrade blått och vackert jämfört med den bruna Aura ån i Åbo Det blev nästan lite bråttom med att packa väskorna och lämna in dem till hotellets förvaring innan det var dags att hoppa på tunnelbanan till Skärholmen där söndagens gudstjänst hölls. Det var en resa på ca 10 km och 11 tunnelbanestationer på vägen. Kyrkan låg bekvämt mittemot tunnelbanestationen, på andra sidan torget så Rolf hittade lätt fram. Kyrkan var väl fylld, både av hörande och döva. Inslaget av invandrare var påfallande stort. Gudstjänsten leddes av dövprästen Gunnel Kjellermo och diakon Eva Ozolins. Efteråt serverades kyrkkaffe med smörgås och bulle och det var första gången som Rolf var med om ett kyrkkaffe på ett hotell! Sedan besöktes seniorboendet, både en helt nybyggd del och lokaliteter som nu renoverades för ändamålet. Rolf tyckte att omgivningen såg ganska trist ut, inga träd eller planteringar, bara en starkt trafikerad väg strax utanför. Rolf reagerade också på att trappstegen var förvånansvärt smala. Hans fot med 45:ans skonummer rymdes inte stadigt på trappsteget utan foten hängde över. Det kändes ostadigt! Dagen avslutades med bouleturnering i närheten av servicehuset. Sedan var det dags att ta tunnelbanan tillbaka till Rolf (längst t.h.) tillsammans med andra Dövas Dag-deltagare. Slussen och hotellet. Nu hade Rolf sällskap av många andra döva som skulle in till centrum av Stockholm. Sedan blev det taxi från hotellet till båthamnen, för nu vägde kappsäcken ännu mer, av alla de böcker och broschyrer som Rolf hade fått med sig från Dövas Dag 2012. I hamnen hann han sitta en god stund i höstsolen och titta på storstadens puls innan kvällsfärjan avgick. Måndag morgon i Åbo bjöd igen på regn och mörka moln. Rolf tackar Håkan Westerholm på Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. för hjälpen med internetanmälan till Dövas Dag, sin syster för internetbokningen av hotell och båtbiljetter och Raseborgs stad för ett tidigare beviljat resebidrag som nu äntligen kunde utnyttjas. Text: Rolf Westerlund/Iwe Ekström Foto: Rolf Westerlund 9
Sommarsamling i Jakobstad 2012 Långgrunt och skönt svalkande vatten. Den 7 8 juli arrangerade Döva och hörselskadade barns stödförening (DHBS) samt Finlandssvenska teckenspråkiga och Kyrkans central för det svenska arbetet en sommarfest på Solsand i Jakobstad. De enda från Nyland som deltog var Håkan Westerholm och undertecknad. På fredagskvällen efter jobbet blev det tidigt i säng, för väckningen var på lördag morgon kl. 02.00! Efter dusch och nattkaffe startade jag från Gullö kl. 03.30 och körde till FST:s kontor i Lillhoplax i Helsingfors där vi hade träff med Håkan kl. 05.00. Jag lämnade min bil där och vi fortsatte med Håkan som chaufför. Vi tog en paus före Seinäjoki och planerade sedan för följande sträcka till Nykarleby. Tyvärr var riks vägen avstängd p.g.a. en trafikolycka samma natt, så vi måste ta en annan väg, en omväg på ca 30-40 km. Framme på Solsand möttes vi av många döva och hörselskadade. De hade kommit redan på fredagen. Nu fortsatte det gemensamma programmet och det var mycket roligt att träffa så många finlandssvenska döva. Många var nu på besök från Sverige där de annars bor. I programmet ingick bl.a. diskussioner kring språkplanen för finlandssvenskt teckenspråk, grill ning och simning. Det tog lång tid att komma ut på bra vattendjup, stranden var så långgrund. På söndag hölls gudstjänst på teckenspråk och Jakobstads dövas förening ordnade kyrkkaffe. Gudstjänsten blev speciellt högtidlig eftersom vår dövpräst Maria Lindberg då hade fått sitt K-intyg från Dövas förbund över sina studier i teckenspråk. Olof Ahlskog höll ett mycket vackert och uppskattat tal till henne, som nästan var en sång. Maria blev mycket glad över den här uppvaktningen. Så småningom blev det igen dags att ta farväl av både gamla och nya vänner. Jag hade tänkt att jag under sommarens resa med min syster och hennes ungdomsförbund till Höga kusten i Sverige skulle få träffa några av mina döva vänner i Härnösand. Men de skulle då ännu vara kvar på semester i Finland så det var tur att jag fick träffa dem redan i Jakobstad! Text: Rolf Westerlund/Iwe Ekström Foto: Rolf Westerlund Gudstjänst hölls på söndagen i sommarhemmet Hällsand, ett stenkast från Solsand. Dövpräst Maria Lindberg ledde gudstjänsten. 10
Vi börjar alltid träffen med flagghissning och så sjunger vi och tecknar en flaggsång. Sol, sand och stentroll Solen sken som vanligt på DHBS:s sommarträff på Solsand i Jakobstad. För mig är dagen synonym med dagen då jag bränner mig i solen, och visst fanns solskyddskrämen nedpackad i väskan, men då det finns många att prata med så hinner man inte riktigt smörja in sig I år hade barnen stentrollsmålning på programmet. Vi ställde ett par bord i skuggan bakom huset och plockade fram runda stenar till kropp och huvud, lim, penslar, målarfärg, samt garn i olika färger att göra trollhår av. Medan barnen målade berättade Anna-Maria Slotte för alla vuxna om sin forskning om finlandssvenska döva. Småningom började det kurra i allas magar och vi väntade med iver på pizzaleveransen. Massvis med pizzalådor dukades upp ute på gräsmattan och pizzabitarna försvann en efter en. Samtalen var många, minerna glada och i något skede hade vi alla så varmt att vi behövde svalka oss Stenar, lim, färg och garn och vips har man ett troll! i vattnet. De som hade inte baddräkter med kunde vada ut i det långgrunda vattnet och kyla fötterna. Speciellt för i år var att Finlandssvenska teckenspråkiga rf också var på plats och deras program tog vid där DHBS:s slutade; ett arrangemang som gärna kunde fortsätta under kommande år. Text och foto: Hannele Rabb Anna-Maria Slotte berättade, Gun-Britt Westerlund tolkade. Skärmmössa, solglasögon eller en skuggande hand solen sken! 11
Familjenytt ( Avlidna Maire Toini Leikas (f. Vanhanen) f. 11.1.1922 Muolaa d. 19.6.2012 Lahtis Johanna Margareta Greta Lassfolk (f. Vuorimaa) f. 28.6.1921 d. 14.9.2012 Raimo Tapio Blom f. 10.12.1954 Helsingfors d. 7.5. 2012 Helsingfors Thor Evert Kullberg f. 26.9.1927 Helsinge kommun d. 15.8.2012 Åvik, Hyvinge Thor Evert Kullberg 1927 2012 Ett varmt tack till alla som hedrat minnet av våra kära pappa Thor Kullberg som deltagit i vår sorg. Leif och Per Här kan du berätta om nyfödda, döpta, gifta och jubilarer, eller meddela att någon har avlidit. Skicka materialet till: maria.lindberg@evl.fi Tack min Fader för allt gott som av Dig idag jag fått. Lär mig lyda, älska Dig Du som först har älskat mig. 3 3 3 3 3 3 3 3 3 Denna natt beskydda mig Låt mig sova tryggt hos Dig. Låt mig vakna lycklig här Eller salig där Du är. Amen 12
Kyrklig information Händelsekalender 5.11. 2.12. 15.12. 19.12. 20.12. Teckenspråkig gudstjänst i Borgå, Lundagatans kapell kl. 18. Adventsgudstjänst (finlandssvenskt och finskt teckenspråk) på Hvittorp, Kyrkslätt. Julgudstjänst i Pojo kl. 14:30. Medverkande Maria Lindberg, Johan Westerlund. Julgudstjänst i Jakobstad, Församlingscentret, kl. 18. Julgudstjänst i Vasa, Brändö kyrka, kl. 18. Medverkande: dövpräst Maria Lindberg, diakonerna Susanne Blomqvist och Johanna Båtman. Kyrkan, webben och teckenspråk Kyrkans evl.fi-sidor kan kännas tunga att läsa och det kan vara svårt att hitta rätt information på dem. Det finns så mycket text på dem. Nu finns det en lösning på svårigheterna! Nu finns samma information på teckenspråk. På våren 2012 öppnade webbsidan Kirkko ja viittomakieliset. Motsvarande sida på finlandssvenskt teckenspråk, Kyrkan och teckenspråk, blev färdig nu på hösten. På webbsidan Kyrkan och teckenspråk finns information om kyrkans verksamhet och formulär på vecko mässan och förrättningar på finlandssvenskt teckenspråk. All information och alla länkar tecknas eller är försedda med bilder. På sidan finns också glosser, teckenföljd på svenska. Länkar till sidorna på finskt teckenspråk är synliga på de finlandssvenska sidorna. På en tvåspråkig sida finns kontaktuppgifter till alla som arbetar med döva inom kyrkan. Janne Kankkonen tecknar på finlandssvenskt 13 teckenspråk. Han har också översätt materialet på sidorna. Övriga tecknare är översättarna Tarja Sandholm och Tomas Uusimäki. Webbsidan Kyrkan och teckenspråk upprätthålls av Kyrkans central för det svenska arbetet. Du hittar till sidan antingen via evl.fi-sidorna eller via adress: http://www.evl.fi/viittomakieli/svenska.html Text: Maria Lindberg
Äntligen kurs för döva diabetiker Jag konstaterades ha sockersjuka (diabetes typ II) den 16 mars år 2000 och fick stanna kvar på sjukhuset i Ekenäs till den 23 mars. Därefter fick jag åka hem, och där fortsätta vila upp mig och börja vänja mig vid sjukdomen. Jag började jobba på nytt den 3 april. Sedan dess har jag nu i drygt 10 års tid gått på regelbundna konroller på hälsovårdscentralen i Ekenäs och träffat min diabetessköterska och läkare ca en gång i året. Men hösten 2011 öppnade sig äntligen möjligheten till en anpassningskurs för döva, berättar Rolf Westerlund från Gullö, Ekenäs. Det var hans diabetessköterska som sommaren 2011 fick informationen om att Dövas servicestiftelse skulle arrangera en kurs för döva diabetiker på Diabetescentret, ca 25 km utanför Tammerfors. Det var servicestiftelsens Janne Rintamäki som höll i alla praktiska frågor inför kursen och sände ut informationen. Efter 11 år med diabetes fick Rolf äntligen komma på en anpassningskurs på sitt eget modersmål teckenspråk. Kursen i diabetescentret gick helt på finska, men Janne hade lyckats hitta en bra tolk åt Rolf, Ulla Peltola från Jakobstad. Den första delen av kursen arrangerades 15 19.8.2011 i kurscentret som ligger vackert vid Näsijärvi. På kursen fick alla deltagare individuellt träffa diabetesskötare, läkare, psykolog, fotvårdare och närings terapeut. Man fick information om hur man skall försöka komma tillrätta med sin sjukdom och hur var och en skall tackla den variant av sjukdomen som man har. En hel del motion och gymnastik ingick i programmet, också en utfärd till Tammerfors. På kvällarna grillade man och det fanns fina möjligheter att simma via bastustugan som låg på stranden med trappor rätt ner i vattnet. Det var intressant att träffa både andra döva med samma sjukdom och många olika sakkännare i 14 perso nalen. Det var speciellt trevligt när alla i vårdpersonalen var så glada. Man fick mera info om diabetesvården och det bestämdes också om en uppföljningsdel på tre dagar i mars 2012, då värdena skulle kontrolleras på nytt och man skulle gå igenom hur man hade klarat rutinerna på egen hand, med sina nya kunskaper. Den 21 23 mars åkte Rolf på nytt till Tammerfors, med mera frågor och den här gången fick han Marja Forsén som tolk. För Rolf, som så många andra gäller det att få sockervärdena i balans så att inte kasten skulle bli för stora mellan dygnets olika timmar. Rolf hoppas på att nu klara sig med sina nya kunskaper för en tid. Om sjukdomen förvärras finns det alltid möjlighet att få komma på nytt på kurs till diabetescentret. Dövas servicestiftelse har samlad information om alla döva i Finland och försöker hjälpa alla med särskilda behov. I dagens Finland är det ca 600 000 personer som har diabetes, så det är en verklig folksjukdom. Rolf är medlem i Västra Nylands diabetesförening och får via medlemsavgiften till föreningen diabetesförbundets tidning. Han har också deltagit i lokalföreningens årsmöte och ett par julfester. Lokalavdelningen som omfattar området från Ingå till Hangö har ca 600 medlemmar. Rolf tyckte det var bra att ännu en gång i våras få upprepat och kontrollerat den info som han fick förra hösten. Dess utom fick han nu mera hjälp med sina fötter. Men han måste ännu satsa på specialtillverkade fotinlägg och specialskor. I höst har Rolf gått i pension från den snickeribransch inom vilken han började som 18-19-åring. Men han har mycket som han ännu vill jobba med hemma på Gullö och många platser han ännu vill åka till. Så han har för länge sedan insett att det gäller att hålla sig i skick och hålla sjukdomen på behörigt avstånd. Text: Rolf Westerlund / Iwe Ekström
Adressförändring / Ny prenumerant Fyll i och skicka in blanketten om du flyttar eller om du vill få Dövas församlingsblad. Namn:... Tidigare adress:... Ny adress:... Skicka blanketten till: KCSA / Sonja Wacklin PB 185 00161 Helsingfors eller meddela dina uppgifter till: sonja.wacklin@evl.fi Vill du veta var du kan gå på teckenspråkig gudstjänst? Om du vill ha information till din mobiltelefon, e-post eller med vanlig post, fyll i blanketten och skicka den till: KCSA / Sonja Wacklin, PB 185, 00161 Helsingfors Skriv ditt namn för hand nederst på sidan. Underskriften är nödvändig, eftersom vi behöver ett skriftligt intyg på att du vill ge uppgifterna och att vi får hålla dem i ett register. KCSA kommer inte att använda ditt namn eller din adress till något annat än att informera dig. Jag vill ha info om kyrkans verksamhet för teckenspråkiga till min Uppgifterna får sparas i KCSA:s register. mobiltelefon e-post vanliga post Namn:... Adress:... Mobiltelefon:... E-post:... Min egen underskrift:... 15
ÄRA på olika länders teckenspråk Finland (fisv tsp) Finland (fi tsp) Sverige Estland Danmark Ryssland USA Australien Foto: Hannele Rabb