församlingsblad 1 / 2014 Kyrkans central för det svenska arbetet

Transkript

1 DÖVAS församlingsblad 1 / 2014 Kyrkans central för det svenska arbetet

2 Dövprästerna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland Borgå distrikt: Maria Lindberg Hamngatan Helsingfors Mobiltelfon: e-postadress: maria.lindberg@evl.fi Helsingfors distrikt: Elina Jokipaltio Tjänstledig under våren. Vid behov av t.ex. själavård: kontakta stiftsdekan Reijo Liimatainen, tel: , eller Maria Lindberg. Åbo distrikt: Petri Majatie Tavastgatan Åbo Mobiltelefon: e-postadress: petri.majatie@evl.fi Lappo distrikt: Marja Saukkonen Kauppakatu 19 C, 3. krs Jyväskylä Mobiltelefon: e-postadress: marja.saukkonen@evl.fi St: Michels distrikt: Seppo Laukkanen Mikkelin hiippakunnan tuomiokapituli Kirkkokatu 10 (PL 122) Mikkeli Mobiltelefon: e-postadress: seppo.laukkanen@evl.fi Uleåborgs distrikt: Urpo Luokkala Ojakatu Oulu Mobiltelefon: e-postadress: urpo.luokkala@evl.fi Hela landet / Kyrkostyrelsen: Riitta Kuusi Hamngatan 11 (PB 185) Helsingfors Mobiltelefon: e-postadress: riitta.kuusi@evl.fi De Dövas mission: Inkeri Vyyryläinen Västerlånggatan 22 A Åbo Mobiltelefon: e-post: inkeri.vyyrylainen@kuurojenlahetys.fi Dövas församlingsblad /årgång 35 Hej, läsare! Adress: Hamngatan 9, Helsingfors Skicka in texter till Ansvarig utgivare: Maria Lindberg nästa nummer före Redaktion: Olof Ahlskog, Janne Kankkonen, Maria Lindberg, Hannele Rabb, Eva Sahlström och Rolf Westerlund Layout och illustrationer: Hannele Rabb Utgivare: Kyrkans central för det svenska arbetet/diakoni och samhällsansvar Dövprästens hemsida: Print: Unigrafia, Helsingfors ISSN Något att tro på Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: Varför gråter du, kvinna? Hon svarade: De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom. När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter? Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom. Jesus sade till henne: Maria. Hon vände sig om och sade till honom: Rabbouni! (det är hebreiska och betyder mästare). Joh Vilken förlust! Först hade soldaterna fängslat Jesus, sedan blev han dömd till döden och nu, nu när Maria från Magdala besökte Jesu grav, var han borta. Försvunnen! Maria hade kommit till en helt tom grav. Vad hände?! Var är Jesus? Också två lärjungar hade kommit till graven, men inte heller de kunde förstå vad som hade hänt. Förvirrade gick de bort och lämnade Maria ensam vid graven. Nu stod hon och grät, men var inte längre ensam. Två änglar satt i graven och Jesus stod bakom henne. Maria visste inte vem han var. Hon kände igen honom först då han kallade på henne. Också vi människor kan vara lika bortkomna och olyckliga. Vi letar efter något att tro på, något äkta, men det känns som om vi inte hittar det vi letar efter. Vi har kanske förlorat vår barnatro, utan att få något istället. Men vi är inte lika ensamma som vi tror. Jesus känner igen oss. Kanske Jesus också behöver kalla på oss för att vi skall känna igen honom och veta att vi har hittat en trygg och stadig tro. Påsken är vårens, och hela kyrkoårets, största fest. Utan påsken skulle det inte finnas någon tro. Så som Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 15:... om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. /.../ Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Påskens glada budskap är alltså att Kristus dog för vår skull, men han uppstod till nytt liv igen. Eftersom han uppstod från de döda, kommer inte heller vi att dö. Vårt liv fortsätter i en annan verklighet. Jesus lämnade graven, men han lämnade inte människorna. Innan han visade sig för sina lärjungar, så tröstade han den gråtande Maria. Han bevisade att han kommer till dem som letar efter honom. Till dem som är olyckliga och sörjer. Glad påsk! Maria, dövprästen 2 Dövas församlingsblad 1/ Dövas församlingsblad 1/2014

3 De skyldigas brev hänger uppe på korset Påsktiden närmar sig. Jag vill berätta till er, läsare, vad jag hade sett och funderat på vad Jesu kors egentligen innebär. Ni har säkert sett det varje gång ni besökt kyrkor eller har sett konstbilder. Korset är allmänt avbildat gjort av trä. Korsets symbol känner vi igen genom berättelsen om Jesu lidande och död på korset. Men vi har nästan glömt vad detta kors innebär, egentligen. Vad är det som är viktigast för oss? Korset är inte något magiskt utan av enkelt trä. Korset användes som metod vid dödstraff enligt romerska regeringens system. De brukade döma förbrytare till dödstraff, till att själv bära sitt kors och hängas upp på korset. De plågades till döden på grund av sin dödsdom. Gud skapade med korset ett annat sätt att ge försoning mellan Gud och människorna. Gud valde ett kors som räddningsplan för att på ett nytt sätt förlåta människas synder genom att Hans son blev korsfäst och dog. Som Paulus skrev i sitt brev till församlingen i Korinth: Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. 1Kor.1: Den här texten beskriver vad Paulus skrev till församlingen i Korinth om att ha två olika synvinklar på korset. En del tyckte att det var en dårskap de som inte tror på Paulus då han vittnade om Jesu liv. Andra tyckte att det var Guds kraft de trodde på Jesus och tog emot honom sin frälsare genom det som Paulus vittnade om honom, om att det var Guds kraft. Efter vers 19 skrev han: Det står skrivet: Jag ska göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Om ni vill veta mera vad det innebär, kan ni läsa framåt, från vers 19 till 25. Det hade varit något problem i församlingen i Korinth. Paulus skrev sitt brev för att tala om vad Gud har valt. Människan har svag vilja och har stolthet över sin vishet och sitt förstånd. Hon ärar sig själv mer än Gud. Gud gav oss vishet och förstånd då han skapade oss men vi vill inte tacka honom eftersom vi inte vet om det. Gud beslöt att skaffa ett kors genom vilken Hans räddningsplan ska rädda oss eftersom han visste att människorna upplever korset störande. Genom att Han lät sin son bli upphängd på korset får vi förlåtelse för våra synder. Därför fanns det två olika människor och sätt att se på korset. Den ena tycker det är en dårskap att vittna om det och den andra tackar och tar emot Guds kraft genom att korset blir vår frälsning. Till avslutning tog jag någon tankebild att jag sitter på bänken i kyrkan och ser på ett kors som finns fram till på kyrkans vägg. Det finns massor av skyldigas brev där spikade fast på korset. Det betyder många människor som kom in kyrkan och fick möta sin frälsare, bekänna sina synder och fick förlåtelse av Frälsaren. Därefter gick de ut med frihetskänslor. Men de ser inte vad det står där på korset. De skyldigas brev blev lämnade kvar på korset. Därför finns det massor av skyldigas brev som hänger kvar där uppe. Var välsignade under påskens tankestund! Grattis Rolf! Text och bild: Janne Kankkonen Rolf Westerlund vann kyrkfototävlingen som pågick under år Som pris får han en biljett till Teatteri Totti och DVD:n Veckomässan på finlandssvenskt teckenspråk. Läs om Rolf på s. 9! Dövprästen hälsar Vi lever i fastetider. I väntan på påsken kan det vara bra att se över hur vi lever. Vad som är viktigt och vad som kan lämnas bort. Vad som fungerar och vad som bara slösar tid utan att vi vinner på det. Väljer vi bort det onödiga vinner vi mycket mer av det som är bra att ha. I mitt jobb har det också skett en förändring. Jag har hittills jobbat 60 % med dövarbete och 40 % sociala medier. Med tiden märkte jag att sociala medier inte passar mig. Jag klarar inte av det snabba tempot. Därför har jag önskat att byta bort arbetet med sociala medier mot något som jag kan bättre. Min önskan gick i uppfyllelse! Jag arbetar från och med halvtid som församlingspastor i Esbo svenska församling. Det blir ingen förändring i dövarbetet (med undan tag för juli, då jag är tjänstledig för att jobba heltid i Esbo). Jag arbetar från och med april lika mycket som nu med er teckenspråkiga, kanske lite mer till och med. Hur länge jag stannar i Esbo vet jag inte, men åtminstone till slutet av september. Glad påsk och en härlig vår önskar jag er alla! Vi ses! Maria 4 Dövas församlingsblad 1/ Dövas församlingsblad 1/2014

4 Palmsöndag Memma Det är en söndag i april. Vårsolen smälter snön och det doftar av våt mylla, tjära, rök eller andra vårliga dofter. På bordet står en vas med videkissor i. Det är palmsöndag. Memma är traditionell finsk påskmat. Memma består av malt, rågmjöl och sirap. Den äts med mjölk, grädde och socker. Varför äter vi memma, egentligen? Varför brukar vi samla videkissor, alltså kvistar av vide, just till palmsöndagen? Ja, videkvistarna symboliserar de palmkvistar som folket i Jerusalem viftade med då Jesus red in i Jerusalem. Folket strödde dem framför Jesu väg för att göra den lite finare. Mer passande för en kung. Vi firar palmsöndag till minnet av att Jesus red i Jerusalem för att fullfölja sitt uppdrag. Jesus hyllades både som en kung och en som skulle rädda dem från de främmande män som tagit makten i landet. Jesus var ingen kung, ödmjuk red han på en åsna, men frälsare var han. Inte någon världslig fredsförhandlare, men han bjöd på annan slags räddning. En räddning för folkets själar. Bara en kort tid senare skulle han komma att dö på korset. Men det visste inte folket. De såg bara honom som den person som skulle rädda dem. Vad tänkte Jesus? Jesus var knappast lika lugn inom bords som han såg ut att vara. Jesus visste att de sista dagarna var nära. Han ville inte dö, men hade inget val. Han måste följa Guds vilja för att människorna skulle ha det bra. Palmsöndagen är i sig ingen sorgedag, utan en glädjens dag. Efter Palmsöndagen följer Stilla veckan, under vilken vi dag för dag får följa med vad Jesus gjorde och vad människorna gjorde med Jesus. På Palmsöndagen kanske vi också får besök av någ ra små påsktroll, åtminstone om man råkar bo på en finsk ort. Bor man på en svensk ort så kommer påskgummorna först på påsklördagen. De små påsktrollen kanske viftar lite med en vide kvist och säger en lustig ramsa ( Virvon-varvon, tuoreeks terveeks... osv). De önskar oss ett lyckligt år och vill ha lite godis också. Det tycker jag vi skall ge dem! Text: Maria Lindberg Jo, svaret hittar vi från vår religions historia. Memman motsvarar judarnas osyrade bröd. Judarna åt det ojästa brödet till minnet av flykten från Egypten. Israels folk hade så bråttom att fly att de inte hade tid att låta brödet jäsa. Eftersom kristendomen har sina rötter i judendomen har traditionen med det osyrade brödet till påsk bevarats, även om dess sammansättning ändrats. Första gången memma nämns i skriven text är redan på 1700-talet. Till en början åt man memma Vad tycker redaktionen om memma? Äter du mycket memma? Eva: Jag har ätit förr, inte mera nu. Janne: Jag har ätit det men jag tycker inte om det. Jag har inte ätit mer av det. Mina syskon tycker inte heller om memma, men mina föräldrar älskar det. Olof: Det är gammal tradition, för oss i hela familjen och i hela Finland att äta memma varje år under påskhelgen. Då jag var liten så tyckte jag inte om det, men med grädde och socker på svart memma, så börjar man tycka mer och mer om det. främst i Tavastland och södra Finland. Först i början av 1930-talet spred sig traditionen till Karelen och Lappland. Memman bakades i ugn i rivor gjorda av björknäver. I Karelen åt man också en rätt av råg och malt, men den tillverkades i lerkrukor och åts med lingonsylt eller på bröd. Rätten, som hette suloj, åts under fastan. Text: Maria Lindberg Hannele: Jag har inte ätit memma på kanske 30 år och jag saknar det inte. Om du inte tycker om memma; varför? Eva: Nu för tiden vill jag inte äta, orsaken är för mycket råg i och jag vill inte ha råg med i. Usch! Janne: Det ser äckligt ut. Det är enkelt att svara på. Hannele: Jag tror att det är malten som jag inte tycker om. Men som barn tyckte jag om memma. Jag Eva Sahlström både gillar och ogillar memma, Janne Kankkonen håller tummen ner och tänker nog aldrig mer i livet äta memma, Olof Ahlskog står och ser nöjd ut när han tänker på sin mumsiga memma, och på Hannele Rabbs min ser vi klart vad hon tycker. tog memma ur kylskåpet när ingen annan var i köket, för i smyg hällde jag jättemycket grädde på memman. Grädden täckte över memman i skålen. Sen åt jag med en stor sked så att det skulle rymmas mycket grädde i skeden. Bara lite memma och mycket grädde då var det gott! 6 Dövas församlingsblad 1/ Dövas församlingsblad 1/2014

5 Minnen från påsktiden Rolf tycker om att fota kyrkor Jag kom till Helsingfors med buss från Borgå skola och såg mamma stå där. Glad kom jag in mammas famn. Jag frågade: Ska vi gå till butiken och köpa extra god mat att äta i påskhelgen? Ja sa hon. Vi gå hand i hand till matbutiken. Vi söker efter finsk lammsadel, saltsill, lökar, memma, grädde, färska ägg, potatis. Samt en bukett gula tulpaner. Vi bär maten med buss till Esbo. Jag tänker att vi får njuta av god mat, spännande. Börjar genast med lammsadeln, som sen får steka långsamt i ugnen för att nästa dag ätas kall. Sen ordnas lätt mat, sill, kokta ägg, kokta rödbetor, saltgurka, gul lök, alla i mindre bitar i rader på fat. Färdigt lagad saltsill och lökar med ättika i glasburk. Hela huset doftar gott från lammstek mm. Denna mat äter vi hela helgen. Efter att vi ätit varm mat brukar vi äta memma med grädde och socker. Nästa dag, på långfredag, stannar vi hemma. Då förstår jag inte varför alla är så ledsna i kyrkan. Mamma lyssnar på mässan i radion, jag leker tyst i ett hörn. På påskdagen går vi till kapellet för en kort gudstjänst. Hela kapellet är fullt av gula blommor och gröna blad och glatt folk. Jag njuter av att vara hemma med mamma. Sen börjar vardagen, men fina minnen finns kvar. Filmrecension: Gospel of John Filmen heter Gospel of John Johannesevangeliet. Filmen handlar mest om Johannes synvinklar på Jesu liv. Tidigare då det har gjorts flera filmer om Jesu liv, har man brukat göra en film av alla de fyra evangelier tillsammans, i en och samma film. Men Gospel of John har gjorts annorlunda för att i den finns bara ett av de fyra evangelierna. Den koncentrerar sig på en berättelse om Jesu liv genom Johannes synvinkel på honom. Filmen börjar med att med filmkameras objektiv visa det som Jesu ögon ser: alla människor som står där runt och samtidigt kommer det beskrivande texter där nere på rutan, tagna från första kapitlet Ordet blev människa som bodde bland oss Ingen av människorna fattar att Guds son är här bland människorna. Det hjälpte mig att fatta vad Johannes menade med det han skrev i början av sitt kapitel. Jag tittade Text: Eva Sahlström på hela filmen. Den hjälpte mig också att bättre förstå vad det i Johannesevangeliet innebär att Jesus är Guds son. Han skrev sina synvinklar på honom. Text: Janne Kankkonen Fakta om filmen Filmen: Gospel of John Johannesevangeliet Regissör: Philip Saville Manus: John Goldsmith Filmår: 2003 Huvudroll: Henry Ian Cusick Jag blev glad och överraskad, säger Rolf när han berättar om hur det kändes när han fick brev om att han hade vunnit i fototävlingen i Dövas församlingsblad Ämnet var kyrkor. Tävlingen pågick rätt länge, men Rolfs bild av Ekenäs kyrka var tagen redan vid första Advent Rolf tycker det var en fin idé av Maria Lindberg att ordna en fototävling med kyrkor som tema. I Rolfs hemkommun Raseborg finns hela 7 kyrkor; Bromarf, Tenala, Pojo, Karis, Svartå, Snappertuna och Ekenäs kyrka. Rolf försökte redan för 2 3 år sedan en vinterdag ta bilder av Snappertuna kyrka som ligger väldigt vacker i ett gammalt jordbrukslandskap. Men bilden togs på så långt avstånd så man såg ganska lite av själva kyrkan. Så den bilden kunde inte delta i tävlingen. Rolf jobbade fram till pensioneringen på ett snickeri i Tenala, ganska nära Tenala kyrka. Därför valde han att åka via Tenala centrum den där eftermiddagen i advent när han skulle ta en bild för fototävlingen. Men kyrkan var så lite upplyst (klockan var inte tillräckligt mycket för att utebelysningen skulle ha kopplats på), så det blev ingen bra stämningsbild. På vägen hemåt till Gullö körde han in via Ekenäs och fotograferade den kyrkan i stället. Den badade i ljus, men träden runt kyrkan var tyvärr kala och svarta, ingen vacker rimfrost eller snötyngda grenar som skulle ha lyst upp bilden ännu mera. Rolf har också många gånger, under olika årstider, försökt få en vacker bild av Fagervik kyrka i Ingå. Kyrkan, som är i privat ägo, ligger på Fagervik gårds marker, omgiven av på ena sidan en vacker park och på andra sidan en fin sjö. Runtomkring ligger små röda gamla arbetarbostäder med vackra trädgårdar. Miljön är fin, men att få en helhetsbild av kyrkan har ändå varit svårt, säger Rolf. Det är inte alltid så lätt att lyckas med en bild, säger Rolf. Han tycker att han ofta har problem med att fotografera inomhus när han vill ta bilder av större grupper av människor, blixtens styrka räcker inte till och bilderna blir lätt suddiga. Utomhus är det mycket lättare att lyckas. Han har tyckt om att fotografera hela livet men har alltid haft ganska anspråkslösa kameror. Nu har han sin andra digitalkamera, den första blev i kläm under en trädstam när grannen med sin traktor hämtade hem brännved från skogen... År 2013 har trots allt varit lyckosamt för Rolf när det gäller fotografering. På våren arrangerades Döva seniorers kulturdagar i Helsingfors på Alexandersteatern. Där deltog Rolf i en hobbytävling med tre foto förstoringar. Han vann första pris med en bildserie över en formation av fruset vatten på en bergsvägg, som han hade fotograferat på vägen till jobbet i Tenala. Trots att Rolf nu vann fototävlingen med en bild av Ekenäs kyrka är det ändå Borgå domkyrka som är Rolfs mesta kyrka. Där gick han som skolelev och där blev han konfirmerad som 16-åring I vår skall de f.d. konfirmanderna träffas där igen, exakt på dagen 50 år senare. Då blir det garanterat nya bilder igen, både på de gamla skolkamraterna från Borgå dövskola och på domkyrkan i Borgå. Intervju: Rolfs syster, Iwe Ekström 8 Dövas församlingsblad 1/ Dövas församlingsblad 1/2014

6 Vasa Dövas Förenings julfest Elina Jokipaltio predikade om Symeon som med frid kunde dö efter att ha sett Jesus-barnet. Tack Elina och lycka till! en känslofylld avskedsgudstjänst Söndagen den hölls en teckenspråkig gudstjänst fylld av både vemod och glädje. Min kollega, dövpräst Elina Jokipaltio, har valt att byta jobb efter 13 år av arbete bland teckenspråkiga. Från och med nu jobbar hon på Diakonissanstalten. Helig dans. Här en träddans. Vasa Dövas förening ordnade, tillsammans med diakonissan Johanna Båtman, en traditionell julfest lördagen på Vasa Finska församlings lägergård Lepikko i Alskat (ca 16 km från Vasa). Över 40 medlemmar kom dit. Programmet bestod av följande: först höll dövpräst Maria Lindberg julandakt åt oss alla, i andaktssalen. Efter det gick vi till matsalen. Där åt vi god julmat med kaffe och jultårta. Mera program följde: vi hade en jultomte som delade ut julkort och julklappar åt oss och till sist var det lotteridragning. Text: Olof Ahlskog Foto: Maria Lindberg & Seija Finskas Elina Blundin (t.h.) tackar styrelsen för ett gott arbete Maria Lindberg höll en julandakt. Det kom kring 40 deltagare från olika ställen i huvudstadsregionen till den teckenspråkiga gudstjänsten i Hermanstad diakonihus. Elina predikade om hur Symeon fick se det nyligen födda Jesusbarnet och därefter, med frid i själen, kunde somna in. Symeon hade fått se Messias, världens Frälsare. Gudstjänsten innehöll många olika delar. En tecken kör tecknade psalmer. Kören deltog också i heliga danser. Dövdiakon Päivi Korhonen tecknade tillsammans med församlingen. Vid kyrkkaffet tackades Elina för sitt arbete ge nom att få olika gåvor: bland annat en mugg, en väska och ett kramdjur med rävmotiv. Rävmotiv på grund av att Elinas namntecken är räv. Vem som fortsätter på Elinas tjänst är ännu oklart. Det vet man tidigast i höst. Text och foto: Maria Lindberg Ovan: Elina och dövdiakon Päivi Korhonen. Nedan: Elina avtackades med blommor av dövdiakon Seija Einola. Ovan: Terhi Rissanen och diakon Johanna Båtman. Nedan: Glada miner när tomten delade ut julklappar. 10 Dövas församlingsblad 1/2014 Dövas församlingsblad 1/

7 Familjenytt Kyrklig information Avlidna Händelsekalender Usko Johannes Paavola f Soini d S:t Karins Mika Jorma Hyvättinen f Kyrkslätt d Grankulla Paavo Johannes Jussila f Laukaa d Jyväskylä Eero Lauri Kullervo Tikka f Lappajärvi d Pieksämäki kl 17 Nattvardsgudstjänst på teckenspråk i Mariakapellet, Finska församlingshemmet i Borgå. kl Nattvardsgudstjänst på finskt och finlandssvenskt teckenspråk i Vasa, Brändö kyrka. Medverkande: dövprästerna Marja Saukkonen och Maria Lindberg. kl 18 Nattvardsgudstjänst i kapellet i Församlingscentret Jakobstad. kl 13 Nattvardsgudstjänst på finlandssvenskt teckenspråk i Vanda, Martinristi, Mårtensdal. Medverkande: dövpräst Maria Lindberg, diakon Seija Einola. Dövblindas andliga läger kl 20 Nattvardsgudstjänst på finskt och finlandssvenskt teckenspråk i Tammerfors domkyrka i samband med Dövas kulturdagar. Medverkande: dövprästerna Marja Saukkonen och Maria Lindberg. kl 12 Svensk- och teckenspråkig nattvardsgudstjänst i Karis kyrka. Medverkande: kaplan Claus Terlinden, dövpräst Maria Lindberg, teckenspråkstolk. Ett veckoslut i oktober ( ) samlades ett gäng dövblinda och deras tolkar på ett lägerområde i Österhankmo, nära Vasa. Lägret var av praktiska orsaker finskspråkigt, men två ursprungligen finlandssvenska dövblinda var deltagare på lägret. Lägret leddes av Anne Palo, från Föreningen Finlands Dövblinda rf, och dövprästerna Urpo Luokkala och Maria Lindberg stod för det andliga innehållet. Det andliga lägret började på fredag kväll med middag, samling och en aftonandakt. På lördagen började vi med en andakt. Därefter höll Urpo och Maria en föreläsning kring temat Jag är värdefull. I Ett gammalt kapell på lägerområdet i Österhankmo. korthet handlade det om att vi alla är värdefulla precis sådana som vi är, vi behöver inte förändra oss för att räcka till som människor. Vi funderade tillsammans på vilka sätt just vi är speciella. Det visade sig att det på lägret fanns många skickliga kockar och bagare, och många hjälpsamma medmänniskor. Efter lunchen var det dags för en promenad i naturen. Det var ett soligt höstväder, så det var riktigt skönt att promenera. På eftermiddagen diskuterade deltagarna om vad de upplevt i naturen. Det visade sig att Urpo varit trädgårdsmästare innan han blev präst. Urpo kunde alltså svara på många frågor om naturen till deltagarnas stora glädje. På kvällen var det bastu och andakt. På söndagen firade vi nattvardsgudstjänst. Lägret avslutades efter lunch. Under dagarna var det möjligt att diskutera enskilt med oss dövpräster. För mig var det första gången jag var på dövblindas andliga läger. Lägret var en rolig och lärorik upplevelse. Jag träffade många dövblinda som jag inte sett förut. Text och bild: Maria Lindberg Dövprästen på semester och tjänstledig (semester) tjänstledig Situationen i Borgå I Borgå har det skett en förändring. Både diakonissa Irina Lemberg och diakon Anu Peltola är tjänstlediga fr.o.m. årsskiftet. Det betyder att måndagsprogrammen, de som hållits en gång i månaden, är borta. Dövprästen Maria håller en gudstjänst på våren och en på hösten. Dessutom kommer hon gärna och hälsar på, antingen till dövföreningen eller hem till er. Maria hälsar gärna på hos er eller hos dövföreningarna i Vasa, Jakobstad, huvudstadsregionen och på andra orter. Ta kontakt via epost, textmeddelande, Skype (maria.lindberg22) eller facebook. Maria 12 Dövas församlingsblad 1/2014 Dövas församlingsblad 1/

8 Finland runt i juletid I december 2013 var det igen dags för den årliga roadtripen (landet-runt-resa) i juletid. Adressförändring / Ny prenumerant Fyll i och skicka in blanketten om du flyttar eller om du vill få Dövas församlingsblad. Namn:... Tidigare adress:... Min resa började må i Borgå, där jag gästade julfesten tillsammans med Borgå dövas församling. Diakonerna i Borgå hade gjort ett skådespel om julevangeliet. Två döva spelade Maria och Josef. Gunnel Storsjö tecknade en julpsalm. Vi åt en god julmiddag. Kvällen avlutades med en andakt. Nästa dag var det dags att åka till Österbotten. Jag besökte först Vasa. Denna gång hölls nattvardsgudstjänsten i församlingshemmet. Utrymmet blev riktigt charmigt då stolarna placerades i en halvcirkel kring altaret. Diakon Johanna Båtman och Aira Rissanen deltog med psalmer och textläsning. Det kom ett glädjande stort antal teckenspråkiga på gudstjänst. Dövpräst Maria Lindberg, diakon Johanna Båtman och Aira Rissanen. På bordet finns skålar med bönestenar i olika färger. Resan fortsatte dagen därpå till Jakobstad. Gudstjänsten hölls i kapellet, ett vackert ställe som borde ha upptäckts mycket tidigare. Det var en god stämning och mycket diskussion vid kyrkkaffet trots att deltagarantalet var litet. Årets sista julgudstjänst hölls i Karis lördag Kanske tidpunkten var lite för nära julen, men stämningen var god bland de som kommit på plats. Kyrkkaffet var undantagsvis på ett café. Jag tycker om de här resorna i juletid. De om något ger äkta julstämning! Dukat till nattvard i församlingshemmet i Vasa. Text: Maria Lindberg Ny adress:... Skicka blanketten till: KCSA / Sonja Wacklin PB Helsingfors eller meddela dina uppgifter till: sonja.wacklin@evl.fi Vill du veta var du kan gå på teckenspråkig gudstjänst? Om du vill ha information till din mobiltelefon, e-post eller med vanlig post, fyll i blanketten och skicka den till: KCSA / Sonja Wacklin, PB 185, Helsingfors Skriv ditt namn för hand nederst på sidan. Underskriften är nödvändig, eftersom vi behöver ett skriftligt intyg på att du vill ge uppgifterna och att vi får hålla dem i ett register. KCSA kommer inte att använda ditt namn eller din adress till något annat än att informera dig. Jag vill ha info om kyrkans verksamhet för teckenspråkiga till min Uppgifterna får sparas i KCSA:s register. mobiltelefon e-post vanliga post Namn:... Adress:... Mobiltelefon:... E-post:... Min egen underskrift: Dövas församlingsblad 1/2014 Dövas församlingsblad 1/

9 Altarrundan Under året presenterar vi olika altaren som vi stöter på i kyrkor och kapell. Läsarna är också välkomna att skicka in foton. Pedersöre kyrka Österhankmo lägergård Altartavlan heter Tidlös tid och är målad av Jukka Nopsanen från Vichtis Tavlan föreställer nattvardens instiftande med Jesus och lärjungarna kring ett bord. Den förra altartavlan förstördes i branden Ramen är gammal, från 1705, och gjord av Schröder. Huvudbyggnaden har ett kapell med ett enkelt altare och en jättelik altartavla som förändras enligt väder, dygnets tider och årstiderna. Om fotot var i färg, skulle man se att det är höst och björklöven är gula. Fönstrets mittpost och tvärpost bildar ett stort kors. Har du ett altarfoto som du vill visa i tidningen? Mejla det till: maria. lindberg@evl.fi eller posta pappersfotot till: Maria Lindberg, Hamngatan 9, Helsingfors. 16 Dövas församlingsblad 1/2014