Teknisk Und informerar Årgång 13 Nr 3 2012-06-15 12FMV26-3:1 Modell av ISAAC PERAL Foto: FMV Su-27UBM2 från Kazakstans flygvapen förevisades på KADEX 2012 Foto: FMV
Ledare Flyg En militär satsning och förnyelse av materiel sker inom ett antal före detta sovjetstater med Kazakstan som ett tydligt exempel. Kazakstan är i dagsläget en av världens mest expansiva ekonomier och det märks på landets militära ambition. Under försvarsutställningen KADEX 2012 i Astana förevisades ett antal nyinköpta och moderniserade system, bland annat understödsfordonet BMPT som är byggd för att understödja stridsvagnsförband och raketartillerifordonet TOS-1A. För dessa två system är Kazakstan den första kunden och det visar deras vilja till förnyelse. På flygsidan har en rad moderniseringar genomförts där befintliga Su-27 har uppgraderats av ett vitryskt företag för att erhålla en utökad multirollförmåga. Detta moderniseringsprogram beskrivs närmare i denna utgåva av FMV Teknisk Und Informerar. Sjö För att överkomma det konventionella fartygsartilleriets begränsningar som låg mynningshastighet,eldhastighet, korta räckvidder och samtidigt minska mängden explosivämnen ombord, har såväl USA som dåvarande Sovjetunionen experimenterat med reatiler, strålvapen och elektriska kanoner. Den sistnämnda tekniken kan sägas ha kommit något närmare operativ användning då man enligt BAE och General Dynamics har fått ner storleken på några av de ingående komponenterna och gjort dem mera produktionsvänliga. Utvecklingen av elektriska kanoner och strålvapen sker i linje med den allmänna taktiska utvecklingen mot allt snabbare stridsförlopp och den tekniska utvecklingen elektrisk framdrivning av fartyg. Den senare drivs av kraven på redundans, tålighet, minskat buller och driftsäkerhet. Elektriska huvudmotorer har under en längre tid blivit allt vanligare på civila handelsfartyg, främst genom poddad framdrivning. Fartygets propellrar med motor placeras i en vridbar Ledare pod under skrovet. Det ger god manöverförmåga men ställer höga krav på driftssäkerhet. Antalet dieselubåtar med luftoberoende maskineri (AIP) fortsätter att öka runt om i världen. Efter att stirlingmotorer har installerats i svenska ubåtar sedan Näcken i slutet av 1980-talet har antalet länder med förmågan att operera dolt under längre tid med konventionella ubåtar ökat. Den svenska varianten med stirlingmotorer har exporterats till Japan och Singapore. Tyska bränsleceller som drivs med vätgas återfinns i Tyskland och Italien samt snart även i Israel, medan franska DCNS har exporterat sitt MESMAsystem, där elektriciteten genereras med en ångturbin, till Pakistan. I Spanien pågår för närvarande byggnation av ISA- AC PERAL-klassen (S-80) som skall förses med bränsleceller med etanol som bränsle. Mark Innehåll Utveckling inom burna 40 mm-system 3-4 Sjö Elektriska kanoner 5-6 ISAAC PERAL (S-80) 7-8 Flyg Ryskt luftvärnssystem ZU-23/30M1-3 9 Su-27UBM2 med Litening 3 och Satelite-M 10 Igenkänning Lösningar och nya uppgifter 11 Teknisk Und informerar och rapporter från Teknisk Und finns för nedladdning på: Teknisk Und Webb FM IP-nät: http://tekniskund.fmv.mil.se Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2012
Mark För närvarande pågår ett antal projekt som syftar till att öka prestandan hos burna 40 mm-system, främst hos granatsprutor men även hos granattillsatser och andra lätta granatvapen. Ett område där arbete har pågått under lång tid och där nya lösningar färdigställs i närtid är funktionen luftbrisad. Fördelarna med luftbrisad är bland annat att en större andel av splittren används effektivt och att även mål bakom frontalt skydd kan bekämpas. Ett integrerat system med avståndsmätare, intelligent sikte och temperingsutrustning ökar även precisionen på systemet som helhet då avståndet bedöms mer exakt och erforderlig uppsättning automatiskt kan presenteras i siktet. Detta leder till att varje enskilt vapen kan leverera mer effekt i målet med en lägre ammunitionsinsats, samt att fler måltyper kan bekämpas. Vissa fördelar med luftbrisad, inte minst effektivare splitterbild, kan till del nås med studsbrisad, vilket förekommer hos granater till granattillsatser både i väst och i öst, t.ex. den ryska VOG-25P till 40 mm granattillsatserna GP-25 och GP-30. Luftbrisadsförmåga finns idag även på andra burna system, där XM25 som sedan en tid används på försök av US Army i Afghanistan är det mest kända exemplet, och sannolikt även det mest mogna konceptet. Uppmärksammade nackdelar med XM25 är bl.a. höga kostnader för vapen och ammunition, samt att stridsdelen till granaten vilken är i kaliber 25x40 mm i vissa kretsar anses vara i minsta laget. Tidiga koncept med luftbrisadsförmåga hos granatsprutesystem krävde nya vapen, eller åtminstone ombyggda sådana. Exempel på detta är Nammo:s granat MK285 som temperas i patronläget på granatsprutan MK47 via galvanisk kontakt. Nammo har sedan dess utvecklat konceptet och tagit fram en ny granat i kaliber 40x53 som istället temperas via radio strax efter att den lämnat mynningen. En av de stora fördelarna med detta är att vapnet i sig inte behöver byggas om; det kompletteras endast med bl.a. avståndsmätare, nytt sikte, ballistikräknare och radioantenn. Utveckling inom burna 40 mm-system Detta utrustningspaket kan flyttas mellan vapen beroende på tillgång, uppgift, underhållsbehov, m.m. Systemet kan integreras med samtliga granatsprutor och är testat på åtminstone MK19 samt GMG från Heckler & Koch. Enligt Nammo har företaget under 2012 tecknat kontrakt med Kanada för försäljning av denna granat. Ett likvärdigt koncept med namnet Airburst Munition (ABM) kommer från Rheinmetall, med den skillnaden att deras granat temperas med signalöverföring via IR. Rheinmetall uppger att deras produkt som de utvecklar ihop med bl.a. norska Vinghøg är klar för marknaden i slutet av 2012 och att de har åtminstone tyska försvarsmakten som kund. Tilläggsutrustningen vilken lätt kan flyttas mellan olika vapen, uppges väga 1,2 kg; det är dock oklart om den uppgiften gäller samtlig kringutrustning. Även STK har sedan drygt tio år ett projekt i samarbete med Oerlikon där temperingen sker vid mynningspassagen, teknologi som återfinns i AHEAD till 35 mm automatkanoner. Pribor, som är Rysslands ledande designföretag i mellankaliberområdet, uppger att de bedriver ett utvecklingsarbete i samarbete med Oerlikon i syfte att ta fram en temperbar granat till 30 mm automatkanon. Marknadsföringen av granaten planeras att påbörjas under 2012. Företaget uppger även att visst arbete bedrivs med att ta fram en temperbar granat till 40 mm granatspruta 6G27 Balkan. IMI:s MPRS med modeller av två patroner i bakgrunden; spränggranat med luftbrisadsförmåga samt övningsgranat med luftbrisadsförmåga. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 3 2012 Försvarets Materielverk Sid 3
Mark I sammanhanget bör det dock i påpekas att ryska markstridskrafterna inte köpt några 40 mm granatsprutor annat än för test och för tillfället verkar nöja sig med de befintliga 30 mm granatsprutorna AGS- 17 och AGS-30. Statusen på projektet med en ny 40 mm-granat är i dagsläget oklar Israeliska IMI har utvecklat ett koncept med en ny granattillsats som skall kunna bäras under i princip vilken automatkarbin som helst samt en ny temperbar granat. Systemet benämns Multi-Purpose Rifle System (MPRS) och uppges kunna förbandssättas i Israel under början av 2012. I siktet finns en integrerad laseravståndsmätare och ballistikdator. Avståndsdatan kan justeras av skytten och granaten temperas därefter i patronläget. MPRS uppges väga cirka 0,5 kg mer än en konventionell automatkarbin med granattillsats och erbjuder förutom möjligheten till luftbrisad även ökad precision. Ett annat område för utveckling inom 40 mmområdet är att öka precision och räckvidd på axelavfyrade granatvapen som granattillsatser och granatkarbiner. En begränsning hos flertalet av de idag förekommande burna 40-mm vapen är rekylpåkänningarna hos skytten. För att hålla nere rekylpåkänningarna för viss given granatvikt ger detta relativt låga utgångshastigheter kring 75-80 m/s. Detta medför en brant projektilbana, kort praktisk och teoretisk räckvidd, lång bantid samt hög känslighet för vind och felaktig avståndsbedömning. Ett antal olika projekt har försökt finna lösningar på detta projekt, ofta diskuteras detta under begreppen Medium Velocity (MV) eller Extended Range (ER). Någon gemensam standard eller hylslängd inom detta segment finns inte, men ett av de mer lovande koncepten står Rheinmetall för, som kombinerar låghastighetspatronens 40x46-hylsa med granaten från höghastighetspatronen 40x53. Denna granat har en utgångshastighet på 100 m/s och har nominellt kring dubbla rekylimpulsen jämfört med standard 40x46 låghastighetsgranater, vilket medför att den inte kan skjutas från befintliga standardvapen på ett säkert och funktionellt sätt för skytten. Till konceptet hör därför även två nya vapen; Cerberus som är en granattillsats vilken även kan användas som fristående granatkarbin med ett tillhörande axelstöd, samt den helautomatiska granatkarbinen Hydra. Cerberus, som är det mest mogna projektet av de två, bygger på ett hydrauliskt dämparsystem vilket dämpar rekylen till motsvarande nivåer som hos traditionella granattillsatser trots att såväl mynningshastighet som granatvikt är större. Vikten i granattillsatsutförande är 2,1 kg vilket kan jämföras med 1,4 kg för M203. Med tillhörande axelstöd väger det kompletta vapnet 2,8 kg oladdat. Cerberus har förevisningsskjutits, men troligen är den slutliga designen inte helt klar ännu. För den bredare publiken på försvarsmässor visar företaget ännu upp en inte särskilt välbearbetad plastmodell. Hydra kommer att marknadsföras med raka 3-, 6- och 9-skottsmagasin samt ett 9-skotts trummagasin. Vapnet väger oladdat 4,0 kg och kan skjuta enkelskott eller treskottsskurar. Cerberus och Hydra är båda förberedda för att skjuta Rheinmetalls 40x46 MV ABM med samma granat som den de marknadsför i kaliber 40x53. Båda vapnen kan förutom 40x46 MV även skjuta all äldre 40x46 låghastighetsammunition. Rheinmetall uppger att deras MV-ammunition har en maximal räckvidd på 700 m, vilket skall jämföras med den maximala räckvidden på omkring 400 m för standardammunition i kaliber 40x46. För båda kalibrarna gäller dock kortare praktiska skjutavstånd än dessa maximala räckvidder. Modell av Cerberus som granattillsats Foto: FMV Modell av Hydra Foto: FMV Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2012
Sjö Elektriska kanoner När FMV Teknisk Und för första gången skrev om elektriska kanoner i Årsrapport 2008 var det för att beskriva ett forskningsprojekt startat 2005. Det var då främst frågan om testutrustning, system som endast kunde användas under kontrollerade laboratorieförhållanden. Sedan dess har såväl BAE som General Dynamics levererat sina konkurrerande förslag på hur en operativ utrustning kan komma att se ut till ONR (Office of Naval Research). Nytt sedan 2008 är att kanonernas eldrör nu är en kompositcylinder. Vikten och storleken har gått ner och delsystem standardiserats, så att man nu kan börja skissa på hur dessa skall placeras ombord. Kvarstående problem är kylning av eldröret, vilket kommer att krävas om målet på 10 skott/minut skall uppfyllas samt mellanlagring av energi. Man ser idag framför sig hur teknik från elhybridbilar kommer att användas för det senare. Redan idag finns kommersiella kondensatorbankar på 150 farad / 300 ampere / 14 volt för att mellanlagra elkraft vid start/stopp av elbilar. Amerikanska flottan hade initialt krav på en 64 MJ (megajoule) kanon, med räckvidder på 200 NM (nautiska mil) och 10 skott /minut, vilken skulle vara operativ 2020-2025. Men man har sedan dess startat upp ett delprojekt, med målet att ha en 32 MJ kanon klar till 2017. En sådan har som mål en räckvidd på 100 NM (ca 180 km), med möjlighet att sänka mynningsenergin till endast 20 MJ och en räckvidd på 50 NM (ca 90 km). I dessa energinivåer är avfyringen en imponerande händelse, där projektilens aluminium reagerar med luftens syre i mach 5-7, vilket orsakar stora eldsflammor. Amerikanska flottans nuvarande tyngsta, konventionella artilleri har en räckvidd på 13 NM / 20 skott/minut och AGS (Advanced Gun System), nu under utveckling för ZUMWALT-klassens jagare, har som mål 60 NM. AGS försöker blanda det konventionella artilleriets användning av karduser (behållare med krut bakom granaten i laddrummet) med raketartilleriets raketdrivna verkansdel, dvs ammunitionen är en styrd reatil där granatens raketmotor ökar V 0 efter det att den lämnat mynningen. Som tidigare skrivits, är en av fördelarna att man med kinetisk energi uppnår samma effekt i målet som man tidigare behövde använda explosivämnen för. När den inerta verkansdelen lämnar pipan i mach 7, kommer den 200 NM senare träffa målet i mach 5. Idag är allt fler örlogsfartyg All Electric, det vill säga fartygets framdrivningsmaskineri (dieslar eller gasturbiner), driver en elgenerator vilken i sin tur direkt driver en elektrisk propellermotor istället för att vara kopplad till en växellåda, stelt förbunden med en propelleraxel. Utan mellanlagring av energi, det vill säga en batteri- eller kondensatorbank placerad mellan generator och vapen, var man annars tvungen att antingen våldsamt överdimensionera elgeneratorer och huvudmaskineri eller slå stopp och omdirigera elkraften från propellermotorerna till kanon(erna). BAE:s kanon Foto: BAE Teknisk Und informerar Nr 3 2012 Försvarets Materielverk Sid 5
Sjö Forskningsprogrammets första del har sedan projektstart 2005 kostat cirka 240 miljoner dollar. Del två som kommer att koncentreras på aktiv eldrörskylning bedöms kosta ungefär lika mycket. Förutom tungt artilleri har ONR lagt ytterliggare ett forskningsuppdrag på General Dynamics. Under arbetsnamnet Blitzer, pågår arbetet med att ta fram en elektrisk kanon för luftvärnsbruk. Även här har arbetet gått framåt och företaget bedömer enligt öppna källor att Blitzer kommer att bli operativ snabbare, eftersom denna kanon har betydligt lägre mynningsenergi. Provskott 2008, ca 10 MJ Foto: ONR Provskott 2012, ca 20 MJ och Mach 5 Foto: ONR General Atomic Blitzer Foto: General Dynamics Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2012
Sjö ISAAC PERAL (S-80) ISAAC PERAL (S-80) är en ny ubåtsklass som för närvarande är under byggnation vid Navantias varv i Cartagena i södra Spanien. Till det yttre påminner hon om den franska exportubåten SCORPENE som sålts till Chile, Malaysia, Indien och Brasilien. I SCORPENE-klassen har Navantia byggt de tre aktra sektionerna och franska DCNS byggt tornet och be bägge förliga sektionerna. Slutmonteringen av ubåtarna till Chile och Malaysia har sedan skett av såväl DCNS som Navantia, två båtar vardera. De indiska och brasilianska ubåtarna skall dock byggas lokalt. Arkitekturen på ISAAC PERAL är konventionell med inkvartering och torpedrum förut på övre respektive nedre däck och manöverrum med skrovpenetrerande attackperiskop under tornet. ISAAC PERAL är den första ubåtsklassen som konstruerats och byggts i sin helhet av Navantia i modern tid. ISAAC PERAL är dessutom väsentligt mycket större än SCORPENE och har luftoberoende maskineri (AIP) som nyttjar bränsleceller med etanol som bränsle. Utvecklingen av etanolreformern påbörjades 2001 och uppges nu fungera tillräckligt bra för att kunna tas i drift ombord på ISAAC PERAL. Den koldioxid som bildas som restprodukt vid sönderdelningen av etanolen blandas med havsvatten, så att gasen löser sig i vattnet innan avgaserna leds ut i det omgivande vattnet. Beväpningen utgörs av allmålstorped DM2A4, Sjömålsrobot UGM-84 Sub-Harpoon, kryssningsrobot UGM-109 Tomahawk och/eller bottenavståndsmina MINEA-C. Vapnen avfyras med hjälp av utspolingssytem från Babcock som även har levererat tuber för motmedel, placerade mellan tryck- och formskrov. Sonarsystemet består av en cylindrisk array samt flanksonar från Lockheed-Martin samt en släpsonar (TAS) med betäckningen SOLARSUB från det spanska företaget SAES. Lockheed-Martin levererar även ledningssystemet i samarbete med Navantia. Utöver det optiska attackperiskopet har ISAAC PE- RAL även ett optroniskt periskop från Kollmorgen. Den 15 februari 2012 monterades propellermotorn, som uppges vara betydligt mindre och 20% lättare än motorn på SCORPENE-klassen, på den första enheten Isaac Peral (S-81). I maj monterades de bägge aktra sektionerna. Mycket arbete återstår dock innan den planerade sjösättningen i maj 2013. Leverans av S-81 är planerad till mars 2014. Den fjärde och sista enheten (S-84) skall enligt plan överlämnas till spanska marinen i maj 2019. Den 15 februari 2012 monterades propellermotorn på S-81. Foto: Navantia Modell av ISAAC PERAL Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 3 2012 Försvarets Materielverk Sid 7
Sjö Genomskärning av ISAAC PERAL Bild: Navantia Dimensioner och prestanda ISAAC PERAL Längd 71,05 m Tryckskrovets diameter 7,30 m Deplacement, uläge 2430 t Deplacement, ytläge 2200 t Maxfart, ytläge 12 kn Maxfart, uläge 19 kn Maxfart, AIP 4 kn Maxdjup 400 m Räckvidd vid 8 knop 6500 NM Elmotorns effekt 3500 kw Dieselgeneratorernas effekt 3 x 1200 kw Bränslecellens effekt 320 kw Besättning 32 Max antal specialförbandssoldater 8 53-cm torpedtuber 6 Max vapenlast 18 varav sex i torpedtub eller upp till 36 minor Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2012
Flyg Ryskt luftvärnssystem ZU-23/30M1-3 Det äldre ryska 23 mm luftvärnsautomatkanonsystemet ZU-23-2 har under de senaste åren marknadsförts som ett nytt koncept med två korträckviddiga luftvärnsrobotsystem monterade ovanpå de två eldrören. Dessa robotar är av typen Igla-S och är de senaste sk. MANPADS som används och erbjuds av Ryssland. Det nya konceptet har erhållit beteckningen ZU-23/30M1-3 och har visats med två olika sikten, dels med en IR-kanal och dels med både en IR och en TV-kanal. Det senare siktet har även en inbyggd laseravståndsmätare. Med denna modifiering har ett gammalt och i många fall uttjänat system fått en rejält förbättrad förmåga, dels genom att använda mycket avancerade korträckviddiga luftvärnsrobotar och dels med förmåga att upptäcka och skjuta på mål dygnet runt. ZU-23/30M1-3 Träffavstånd, akan Träffavstånd, robot Höjdtäckning, akan Höjdtäckning, robot 0 2500 m 500 6000 m 0 1500 m 10 3500 m Max målfart 400 m/s (kommande) 320 m/s (gående) Antal robotar 2 Antal eldrör 2 Eldhastighet 2000 skott/min (cyklisk) Luftvärnssystem ZU-23/30M1-3 Foto: FMV Ryskt luftvärnssystem Luchnik-E Ett relativt nytt koncept med åtta skjutklara korträckviddiga luftvärnsrobotar monterade på ett bandgående fordon marknadsförts de senaste åren. Systemet har beteckningen Luchnik-E, som är en trolig exportbeteckning. Robotar är av typen Igla-S och är de senaste så kallad. MANPADS som används och erbjuds av Ryssland. Ytterligare åtta robotar finns lastade inne i fordonet och kan laddas inom ett par minuter. Fordonet är av typen MT-LB och har hög rörlighet och viss amfibisk förmåga. Robotarna sitter monterade på lavetter om fyra på varsin sida om ett elektrooptiskt sikte. Detta sikte består av en TV- och en IR-kanal. Luchnik-E presenteras som en modifiering av luftvärnssystemet Strela-10 (SA-13) med det är inte mycket som är gemensamt mellan dessa system, nya robotar används och endast fordonet är det samma. Systemet bedöms kunnas ingå i motoriserade markförband samt möjligen med luftlandsättningstrupperna. Det sistnämnda trots att systemet ej bedöms kunna fällas med fallskärm. Luchnik-E Träffavstånd, robot Höjdtäckning, robot Max målfart Antal robotar 500 6000 m 10 3500 m 400 m/s (kommande) 320 m/s (gående) 8 skjutklara och 8 laddbara Luftvärnssystem Luchnik-E Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr 3 2012 Försvarets Materielverk Sid 9
Flyg Su-27UBM2 med Litening III och Satelite-M Kazakstans flygvapen har under de senaste åren erhållit uppgraderade Su-27UBM2 som moderniserats av flygplansverkstaden 558 ARP i Vitryssland. Totalt ska ca 10 flygplan av typen Su-27UB moderniseras och uppgraderingen ger flygplanen förmåga att bära en rad olika vapen samt den israeliska spanings och målutpekningskapseln Litening III samt det vitryska störkapselsystemet Satellite-M. Det senare systemet har beskrivits i tidigare utgåvor av FMV Teknisk Und Informerar. Även ett antal ensitsiga Su-27 moderniseras på samma sätt för Kazakstans flygvapen, dessa erhåller då troligen beteckningen Su-27BM2. Su-27UBM2 bygger på utbildningsversionen Su-27UB som är ett fullt operativt träningsflygplan där lärare och elev sitter i tandem. De moderniserade versionerna kommer agera som multirollflygplan utrustad med en uppgraderad nosradar som erhållit en autonom markmod. Radarn kan detektera markmål på upp till 150 km samt fartyg på upp till 350 km. Flygplanet kan bära och utnyttja vapen med utökad förmåga, t.ex. jaktrobotar av typen AA-10, AA-11 och AA-12 samt attackrobotar av typen AS-10, AS-14 och AS-17. Dessutom kan flygplanet använda laser och TV-styrda bomber samt diverse raketer. Modernisering har även skett av cockpit med nya displayer och flygplanets avionik, där navigeringssystemet har förbättrats och baseras nu på satellitnavigering. Ett nytt datalänksystem tillåter överföring av måldata eller kartbild till markstationer. Flygplanet framdrivs av två stycken standardmotorer av typen AL-31F som övervakas med ett nytt utvärderingsverktyg för snabb flygförmågeanalys. Su-27UBM2 Besättning 2 Maximal räckvidd 3900 km Maximal fart (hög höjd) 2500 km/h Maximal flyghöjd 18500 m Antal balkplatser 9 Maximal startvikt 30000 kg Tomvikt 16000 kg Inre bränsle 9400 kg Maximal yttre last 4000 kg Spännvidd 14,70 m Längd 21,935 m Höjd 5,932 m Vingyta 62,0 m 2 Maximal dragkraft (med EBK) 2 x 12500 kp Su-27UBM2 från Kazakstans flygvapen förevisades på KADEX 2012 Foto: FMV Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2012
Igenkänning Lösningar och vinnare Lösningar till igenkänningsuppgift 2/2012 Vinnare: Andreas Jutström, SWEDEC. Grattis! Bild 1. JASSM, AGM-158 Bild 3. R-3R (AA-2 Atoll), främre del av, semiaktiv radarmålsökare samt roderenhet Bild 2. S-25O utan zonrör, monterad i raketkapsel PU-O-25 Nya uppgifter Bild 3. Bild 2. Bild 1. Sänd ditt svar med e-post till tekniskund@fmv.se senast 2012-07-15. Namn på den först dragna rätta lösningen publiceras i kommande nummer och erhåller pris. Teknisk Und informerar Nr 3 2012 Försvarets Materielverk Sid 11
Sändlista Regeringskansliet UD, Sr (2 ex avsett för Utrikesminister Carl Bildt och Ss) UD-UrP (1 ex avsett för Amb Bo Eriksson) UD-UrH (1 ex avsett för Amb Pär Ahlberger) Fö (2 ex varav 1 ex SUND) Försvarsmakten HKV (15 ex) INS, OPS (10 ex vardera) ATS, MTS, FTS (5 ex vardera) PROD (10 ex) MUST (25 ex) LG, I19, A9, Ing 2, TrängR, 1. ubtlj (5 ex vardera) P 4, P 7 (7 ex vardera) 3.sjöstriflj, AMF 1 (5 ex vardera) 4.sjöstiflj (5 ex varav 1 ex RDDIV) LedR (15 ex. varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat) Lv6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) F7 (5 ex) F 17, F 21 (11 ex vardera) Hkpflj (6 ex) FMLOG (13) K 3 (20 ex varav 10 ex 32. Undbat., 2 ex Flyg E, 5 ex SOG Centra och skolor MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) MSS, LSS, SSS (20 ex vardera) FMTS, FMTM, HvSS (2 ex vardera) SkyddC (3 ex varav 1 ex MUSAB) FMundSäkC (30 ex) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) MarinB (2) FöMedC (2) Myndigheter SIUN (2 ex) FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket) FRA (5 ex) FOI (22 ex varav 2 ex biblioteket Grindsjön) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) Krigsarkivet (1 ex) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) Myndigheter som hör till övriga departement RPS, ISP, KBV (2 ex vardera) Inom FMV GD (1 ex) SML (5 ex) AK Mark (7 ex) AK Sjö (7 ex) AK Led (7 ex) AK Flyg&Rymd (5 ex) AK Gem (5 ex) Ak Log (5 ex) Teknisk Und (17 ex) Bibliotek (1 ex) Information (1 ex) Arkiv (1 ex) FMV - Försvarets Materielverk SML Teknisk Und, 115 88 Stockholm Telefon 08-782 56 25 Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som beskriver materiel inom i första hand mark-, flyg och marinstridskrafterna. Informationsbladet utkommer ca 6 nummer per år. Ansvarig utgivare Per-Olof Bengtsson (per-olof.bengtsson@fmv.se) Redaktör Maria Avellina (maria.avellina@fmv.se) Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2012