Predikan 21 sept 2008 i Värnamo Allianskyrka Vilken värld ska det bli?! Predikan om vilken värld vi lämnar till våra barn. Innan sommaren kom till VKS ett brev från Värnamo kommun med information om en klimatkonferens som äger rum i morgon, och i brevet fanns en förfrågan om kyrkorna ville lyfta frågan om klimatet och ett långsiktigt hållbart levnadssätt i sina gudstjänster. Ett ekumeniskt initiativ blev det gemensamma kyrkkaffet med rättvisemärkt kaffe. Men jag tänkte att jag också skulle lyfta denna frågan i predikan idag. Per-Erik Hallin skrev på 80-talet än fin sång med titeln Vilken värld det ska bli och den handlade om visionen och tron som alla Guds barn bär inom sig, om en ny värld i harmoni och fred. Och jag har fått den titeln på hjärnan och inte kunnat släppa det. Men jag har också bytt plats på orden och satt ett frågetecken efter. Vilken värld ska det bli? När ni så småningom kommer att lära känna mig som predikant kommer ni att upptäcka att jag ofta återkommer till att Guds rike är ett väldigt
annorlunda rike, för det påminns vi om varje gång vi närmar oss bibelns texter. Annorlunda åtminstone i jämförelse med de riken och länder som vi lever i idag. Något som på Jesu tid var särskilt revolutionerande var Jesu syn på barnen. Jesus var sin tids barnombudsman och lyfte barnen till en plats högre än någon före honom gjort. Barnen var att räkna med, och man skulle bli som ett barn för att komma in i Guds rike. Ännu idag så är barnens plats i samhället inte given, och framförallt så klingar orden om barnens rättigheter ofta falskt när makthavare lutar sig åt att barnkonventionen är nedskrivna i diverse stadgar, men granskar man deras faktiska beslut så står sällan barnens rättigheter i främsta rummet, utan då är det de vuxnas argument som råder. Jag kommer längre fram att återkomma till detta och dela min vision av församlingen som en gemenskap där barnen sätts i främsta rummet, och vad det kan få för praktiska konsekvenser. Och för mig som vuxen så är Gud min Far och han är förebilden för alla fäder och mödrar, också det kan få konsekvenser i min relation till barn i allmänhet och mina egna barn i synnerhet. Men mer om just det en annan gång.
Men med dessa tankar som ett virrvarr här uppe i huvudet har jag samlat mina anteckningar. 2 Kor 12:14 Barnen är inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, men föräldrarna åt sina barn. Den här korta versen är hämtad från en hälsning som Paulus ger till Korintherna där han förvarnar om att han ska komma på besök till staden och församlingen, men att de inte ska ställa till med något extra för att han kommer. Och i det sammanhanget så säger han denna fras, som sammanfattar mina tankar idag. Barn är inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, men föräldrarna åt sina barn. Att spara åt sina barn försöker nog flera av oss göra, och det handlar ju att jag avstår lite av det som jag tjänar ihop och låta det bli en slant som mina barn får använda när de blir större. Inget konstigt alls. Men jag hävdar att idag lever vi, vare sig vi har egna barn eller inte, på ett sådant sätt att det i verkligheten är så att barnen ger av det som är deras till oss. De sparar av sitt åt oss. Förklaring följer
I vintras så var det ofta som barnens aftonbön avslutades med samma upprepade bön, kväll efter kväll. Vi ber att det ska komma snö i morgon, AMEN Och varje gång som någon bett bönen om snö så bad jag inne i mitt hjärta extra mycket: Jesus, för barnens skull, låt det börja snöa. Det sker idag ett stort uppvaknande inför de stora miljöproblem som väntar i framtiden. Som aldrig förr talar man om växthuseffekten, uppvärmning av atmosfären o s v. Jag hoppas att detta uppvaknande också ska drabba Guds barn i den här tiden. Vilken värld ska det bli? Vilken värld lämnar jag åt mina barn och barnbarn? Vuxengenerationen idag lever på ett sätt som är helt ohållbart i ett längre perspektiv, och vad värre är, vi menar att vi har rätt att göra det! När man sitter vid köksbordet och talar om de här frågorna så visar det sig snart att vi hellre blundar och slår ifrån oss, än vågar se sanningen. Man gömmer sig bakom fraser likt det har alltid växlat mycket i temperaturer, minns vintern då och då eller forskarna är ju inte överens om ifall det är någon global uppvärmning eller inte, och så fortsätter man att sörpla i sig
sitt kaffe som transporterats 1000 tals mil över jorden, rostats i koleldade ugnar för att till slut hamna i kaffebryggaren där hemma. Vad betyder det egentligen att vi dricker rättvisemärkt kaffe till kyrkkaffe, medan de flesta ändå sörplar i sig det gamla vanliga Gevalia därhemma? Det är först när vår gemensamma goda ambition blir verklighet i våra vardagligsliv som det verkligen gör skillnad. Jämförelsen haltar men, för mig blir det nästan lika märkligt som när chefen på vardagen är en plågsam odåga på sin arbetsplats, men en ängel som lovar Gud i kyrkan på söndagen? Alltså, då fattas det något i förståelsen av evangeliet Jag har funderat på om jag skulle våga säga sanningen till mina barn, eller om de är stora nog att kunna förstå den. När de blir så gamla som jag är nu kommer deras egna barn inte att kunna uppleva någon vit jul någon gång, såvida de inte firar den i Karesuando. På somrarna kommer de inte att kunna gå med bar överkropp, för solens strålar kommer vara så starka att de alltid måste bära en skyddande t-shirt och en skuggande keps. De kommer inte att kunna se lekande chimpanser ens i några djurparker, för de är utrotade. De kommer inte att kunna förundras över
späckhuggare som leker i norska fjordar för de är också borta. Isbjörnarna likaså, för den mesta polarisen har då smält. I Afrikas mellersta delar kommer öknen att breda ut sig och fortsätta att orsaka konflikter mellan länder och stammar. I Sibirien tinar permafrostiga vidder upp och binder inte längre metangaserna som är en tjugo gånger starkare växthusgas jämfört med koldioxiden, och uppvärmningen accelererar. Översvämningarna blir kraftigare och drabbar särskilt hårt de tättbefolkade områdena i Sydostasien och Indien. Varför sker detta? Jo, för att växthusgaserna skapar ett slags lock i atmosfären som binder inne solens strålning. Jorden värms upp. Den vuxna generationen lever idag på sina barns bekostnad. Vi kommer inte att kunna unna våra barn samma goda omständigheter som vi själva har unnat oss. Det kommer inte att vara självklart att man kan ta sin bil till kyrkan om 25 år, och definitivt inte en bensin- eller dieseldriven. Och frågan är när vågar vi berätta sanningen för våra barn? Ni kommer inte att kunna unna er samma sak som vi unnat oss, och era barn kommer inte att kunna växa upp med friska hav, rikt djurliv,
gröna frodiga skogar eller böljande sommarängar med en rikhaltig flora. Om människor i allmänhet börjar vakna upp inför klimathotet, vore det inte också då klokt att vi, som menar att vi känner skaparen, också vaknar upp? Om vi inte vågar berätta det idag, kommer i varje fall våra barn eller barnbarn att fråga oss varför vi inget gjorde? Och vad blir svaret? Vi trodde inte på dem som varnade oss? Vi hade annat att tänka på? Vi trodde att Gud skulle ordna det? Det kostade för mycket? Och då kommer de, våra barn, att säga: Men nu får alltså vi betala det du inte ville! Och om de läst sin bibel kommer de att fråga oss om vi läst vad Jesus säger när han talar om bön: Matt 7:9-10 Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd eller ger honom en orm när han ber om en fisk? Och så kommer de att peka på platser som idag brukas för brödsäd men som om 50 år kommer att vara förvandlade till stenöknar, och på hav som idag fiskas men som om 50 år saknar allt liv.
Vart drar den här predikan iväg egentligen? Har du hamnat på ett partimöte i miljöpartiet, eller är du verkligen i Allianskyrkan? Jag tror att Gud vill sända flera väckelser över sitt folk på jorden, en av dem är denna omvändelseväckelse, och den handlar om att skaffa sig ett långsiktigt hållbart levnadssätt. Så att du och jag kan se våra barn och barnbarn i ögonen, också den dag de fyller 40 år. Visst vill Gud fader också skänka en annan sorts omvändelseväckelse, som handlar om att vända om från sin egen väg och bli förlåten i Jesu Kristi nåd. Men den ena väckelsen utesluter inte den andra. Kanske är det så att den ena banar väg för den andra. Kanske är det så att eftersom klimathotet är det som människor pratar om och engagerar sig i, så är det vår dörr in till människor som ännu inte känner Gud, och inte förstår att han är skaparen. Men, då vill det till att vi själva redan har tagit frågan om ett hållbart sätt att leva på allvar. Gud är vår Far, och han är förebilden för mig som far. Han är mån om sina barns framtid. Han har lovat en värld i harmoni en dag, en värld utan växthusgaser och miljöproblem. Men samtidigt har
han gett den här världen åt människan att vårda och bruka, och nu håller det verkligen att gå överstyr med vårt uppdrag, givet oss i Bibelns första kapitel. 1 Mos 1:28 Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden." Om Gud månar om sina älskade barn, och sparat åt oss en härlig tillvaro i himlen, så ser jag i det förhållningssättet en förebild. Jag ska också värna om att mina barn och andras barn ska få en god värld att leva i. Att också de ska kunna njuta av det goda som Gud har skapat. Jag kan inte längre förneka min skuld till det som händer och säga att mina initiativ ändå inte gör någon skillnad. Men om Guds barn, Guds församling, lokalt och globalt, tog förvaltarskapet av Guds skapelse på allvar, då skulle det hända saker, tro mig. Det är här det börjar, i öppnade ögon för en situation som inte är långsiktigt hållbar. Du och jag ska inte kräva av våra barn att de ska ge av sin framtid för att du och jag ska leva bekvämt
och kunna åka en och en i bil till jobb och till kyrka. Vi ska vända på det och sätta undan av vår bekvämlighet så att våra barn en gång kan tacka oss för vad vi försakade för deras skull. Det ni har gjort för en av dessa mina minsta, som är mina bröder, det har ni gjort mot mig. AMEN Man behöver hjälp och stöd av andra för att ändra sin livsstil, jmf Viktväktarna. Klimatnät Värnamo, lappar i entrén, information av Roberth Johansson.